EUs försvarsvägplan 2030

Inför folkomröstningen om medlemskap i EU i november 1994 försäkrade mängder av ja-sidans representanter att Sveriges utrikes- och säkerhetspolitik, inklusive alliansfriheten inte skulle påverkas.

Jan-Erik Gustafsson.Men den socialdemokratiske statsvetaren Agne Gustafsson och den före detta socialdemokratiske ministern Hans Gustafsson var mera klarsynta. De skrev i Dagens Nyheter 25 september 1994 att ”Sverige släpper rätten att föra en självständig, fredsbevarande alliansfri utrikes- och säkerhetspolitik, för vilket riksdagen hittills haft det yttersta ansvaret”.

De har fått så rätt. Utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiken är idag helt underordnad beslut i Europeiska rådet och direktiv från Bryssel. För regeringen och EU är det en ”existentiell utmaning” att stödja Ukraina, så att Ryssland förlorar kriget.

Samtliga riksdagspartier förordar tillsammans med EU vapenstöd till Ukraina före diplomati och fred. EU och Nato är intimt sammankopplade, och utan en nationell diskussion har den sekellånga alliansfriheten övergivits. Sverige är nu medlem i krigsorganisationen NATO, och Sverige har därtill tecknat ett DCA-avtal med USA som utan särskilda villkor upplåter 17 militärbaser i Sverige till USA.

Statsminister Ulf Kristersson säger att Sverige nu ”varken befinner sig i krig eller fred” och hänvisar till Ukrainakriget. Den allt överskuggande uppgiften för EU-länderna är nu snabbt upprustning, vilket har blivit allt mer påtagligt efter Trumpadministrationens allt mer begränsade stöd till fortsatt krig i Ukraina och slitningar i den transatlantiska länken.

På Europeiska rådets möte i början av mars 2025 godkände EU:s regeringschefer Återupprustningsplanen för Europa (ReArm Europé Plan). Planen innebär att EU har ambitionen att satsa 800 miljarder euro på militär upprustning de närmaste åren.

Den 16 oktober förra året presenterade EU-kommissionen och EUs utrikesförvaltning nästa steg EU:s vägkarta för försvaret 2030 (EU Defence Readiness Roadmap 2030). Den uttrycks som ”en allsidig strategi med syfte att stärka EU:s försvarsförmågor”. Den sägs svara på en anhållan från regeringscheferna i Europeiska rådet för specificera mål och milstenar för att försäkra EU och medlemsländerna om full försvarsförmåga vid slutet av årtiondet. Den hade föregåtts av en Gemensam Vitbok 19 mars om europeisk försvarsberedskap 2030. Vid Europeiska rådets möte 23 oktober ställde sig regeringscheferna bakom vägkartan.

Utrikeskommissionären Kaja Kallas uttryckte det som ”De nuvarande hoten har visat att Europa är under risk. Vi måste skydda varje medborgare och kvadratcentimeter av vårt territorium. Och Europa måste visa enighet, solidaritet och beslutsamhet. Dagens försvarsvägplan presenterar en tydlig inriktning med gemensamma mål och konkreta milstenar på vår väg mot 2030”.

Planen lanserar framför allt fyra s.k. Europeiska ”flaggskepp”: Europeiska drönarförsvarsinitiativet; Östra flankskyddet; Europeiska luftförsvarsskölden och Europeiska rymdskölden.

Samtliga flaggskepp motiveras med kriget i Ukraina och det påstådda hotet från Ryssland. Det skrivs att EU-kommissionen skall fungera som möjliggörare för flaggskeppen och medlemsstaterna kan välja att delta i dem.
Det Europeiska drönarförsvarsinitiativet ”skall bygga på erfarenheter från Ukraina om nyckelfaktorer som skapats för ett innovativt drönar- och drönarförsvarsekosystem”. Det ger Europa möjligheten att lära av den ukrainska vägen att utföra militärteknisk innovation, som länkas till en föreslagen Drönarallians med Ukraina.

Förmåga till försvar mot drönare kommer att bli en viktig komponent i det Östra flankskyddet. Det avser att bygga ut kapacitet för medlemsstaterna längs den långa östliga gränsen mot Ryssland för att hantera hot och hybridoperationer, den ryska skuggflottan och risken för väpnad aggression. Flankskyddet skall integrera luft- och drönarförsvarssystem med marin säkerhet i Östersjön och Svarta havet. Utökat gränsskydd skall ske i nära samarbete med NATO och kompletteras med regionala planer för territoriellt försvar.

Den Europeiska luftförsvarsskölden kommer att stödja medlemsstaterna att uppnå ett integrerat flerskicktat luft- och missilförsvarssystem, som omfattar nödvändiga sensorer som skyddar mot alla former av luftburna hot fullt kompatibla med NATOs kontrollsystem.
Den Europeiska rymdskölden syftar till att bygga ut och skydda europeiska förmågor i rymden för försvarsändamål, som formas av EU:s nuvarande aktivitet i rymden och existerande nationella kapaciteter.

Denna EU:s vägkarta för försvaret 2030 är en avgörande del av den militarisering av samhällslivet som EU och medlemsländerna ägnar sig åt. Det finns frågetecken för hur Återupprustningsplanen och vägkartans åtgärder skall finansieras för

EU:s grundlag Lissabonfördraget tillåter inte att kostnaderna betalas via EU:s budget. Planen är därför att låna upp pengar på den global finansiella marknaden och att medlemsländerna och privata aktörer skjuter till egna medel. I slutändan är det medlemsländernas skattebetalare som får betala notan för krigsupprustning och länderna står inför välfärdskollapser.
Politiskt motiveras vägkartan helt av stödet till Ukraina och det påstådda hotet från Ryssland. Vid Europeiska rådets möte 23 oktober finns t.o.m. särskilda minnesanteckningar om Ukraina (EUCO 19/25) som uttalar ett oreserverat stöd för Ukraina i kriget med Ryssland och rådet ”bekräftar EU:s orubbliga stöd för Ukrainas väg mot EU-medlemskap”. Från att ha bedrivit en självständig utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik före EU-inträdet 1995 och över hela världen betraktad som en fredlig nation har Sverige genom EU- och NATO-medlemskap blivit en krigsförespråkare i Ukraina, Gaza och andra krigshärdar. Fredsinitiativ lyser med sin frånvaro.

Den västliga s.k. ”regelbaserade världsordningen”, som inte har något att göra med FN-stadgan, skall till varje pris bevaras trots att övriga världen ser att den håller på att falla samman.

Donera gärna med Swish till 070-4888823.