Mötet på Mynttorget 15 september av ”Stödkommittén för Julian Assange” var det bästa och största mötet vi ordnat sedan vi startade för drygt 2 år sedan.
Drygt 75 deltagare med många fina banderoller av Aliro Cero.
Lyssna på video nr 1 från det fina mötet!
FIB-Kulturfront! har också en mycket intressant kort video som rapporterar från mötet! Se den.
Vid mötet hölls utmärkta föredrag av alla fyra föredragshållare. Först skådespelaren och regissören Etienne Glaser som bl.a. läste upp text av DN:s förre kulturchef Arne Ruth som medverkade vid möte i Oslo och även utdrag av de två obesvarade breven av FN:s tortyrexpert Nils Melzer till Sveruges regering. Sedan talade
författaren och journalisten Gösta Hultén, FiB-ordföranden Karin Rosenqvist och psykolog Kristina Hillgren.
Sigyn Meder var utmärkt, engagerad och kunnig moderator.
Professor Sven Britton tvingades lämna återbud pga. sjukdom och förre kulturchefen Arne Ruth talade på engagerade Norska Pens möte i Oslo i stället.
”Stödkommittén för Julian Assange” har polistillstånd för ytterligare flera manifestationer i höst. På lördagar, och som regel på Stortorget lördagar kl 12-13.
Författaren och journalisten Gösta Hulténs tal!
Det gäller pressfriheten inget annat
Snart faller domen mot Julian Assange. Anser en brittisk domstol att det var spioneri, när han avslöjade de grövsta krigsbrotten sedan andra världskriget, så kan han utlämnas till USA och dömas till 170 års fängelse.
Han som sett till att den pressfrihet, som våra samhällen säger sig bygga på, ska gälla också i krig, kommer då själv att dö i ett fängelse.
WikiLeaks inledde 2007 en ny publicistisk epok.
Internet tillämpar viss politisk censur, olika i olika länder. Men under USA:s krig i Afghanistan och Irak, lades en tung filt över vad som verkligen hände i krigen, till förmån för selektivt valda, goda nyheter och uppbyggliga rapporter av inbäddade journalister – även svenska.
WikiLeaks öppnade den informationsfrihet som våra media säger sig vila på. Man publicerade uppgifter om korruption. Man publicerade en hemlig militär manual om hur fångarna på Guantanamo skulle plågas, skrämmas och förnedras.
WikiLeaks kom åt tusentals mejl, där militär rapporterade om striderna. Krigsdagböcker med detaljer om plats, tid, antal döda och deras nationalitet. Vi minns bilderna på hur militär från en helikopter skrattande sköt prick på civila på en gata i Bagdad 2007 eller på de massiva bombningarna av civila i Falluja och andra städer.
Tillsammans dokumenterades bara i Irak ca 15 000 civila döda, i strid mot folkrätten och krigets lagar. Det motsade den officiella bilden av en humanitär mission och i visade att även moderna krig är orgier i blod, övergrepp och dödande.
All intressant journalistik bygger på läckor. WikiLeaks avslöjanden om massiva krigsförbrytelser är den största läcka som öppnats under pågående krig. WikiLeaks publicerade också pikanta dokument som visade hur S-regeringen 2004 bad USA om PR-stöd för att popularisera vår krigsinsats i Afghanistan.
Därför borde varje seriös publicist med näbbar och klor försvara WikiLeaks och svenska journalister protestera kraftfullt mot att han utlämnas.
Stora svenska media publicerade först många av de läckta nyheterna. Men när USA hämtat sig och slog tillbaka sommaren 2010, började de istället publicera Pentagons version, att oskyldiga riskerade att dö på grund av avslöjade källor.
Vi minns t ex den enda gång som Julian Assange intervjuades i SVT s Aktuellt, i augusti 2010. Studioreportern började med att säga; “du har ju blod på dina händer”. Det var en övertolkning av vad Pentagon påstått på en presskonferens den 29 juli, där försvarsministern sagt att Julian Assange “kan ha blod på sina händer”. Men inga bevis finns för det.
I Sverige har rapporteringen om Assange sedan dess mest kretsat kring hans sexualmoral, som förvisso kan kritiseras. Däremot har man genomgående rapporterat försiktigt eller tystnat helt om Julian Assange insats som journalist och om hans förödmjukande behandling i Storbritannien.
T o m Publicistklubben, som främst av alla borde slå vakt om publicistisk frihet, tiger. Regeringar av olika färg och samtliga partier ligger lågt.
Rättsväsendets klanterier ledde till att Julian Assange, efter 4 veckor i Sverige, i december 2010 frihetsberövades i Storbritannien. Sedan dess har han varit frihetsberövad, i snart 10 år. Först för misstänkt sexualbrott, där tre förundersökningar lades ner efter 9 år – sen i 1 år för brott mot ett borgensåtagande och nu isoleringscell.
Detta har FNs rapportör om tortyr Nils Melzer, kritiserat och sagt att Assange riskerar tortyr och t o m dödsstraff i USA. Han anser att Assange utsatts för förtal och förföljelser i Sverige. Genom att hålla förundersökningar öppna under 9 år har Sverige brutit mot bl a Europakonventionen om mänskliga rättigheter som garanterar en snabb rättegång inom rimlig tid.
Vi som minns Guantanamolägret, vet att USA inte är en rättsstat i behandlingen av dem man ser som sina fiender. När Joe Biden kallar Assange en “high-tech terrorist” visar det att han inte kan påräkna rättvisa i USA. Begäran om utlämning är uppenbart politisk. Då får ingen utlämning ske. Men Storbritannien har hittills inte visat sig som en rättsstat mot Julian Assange.
Det talas ofta om hoten mot demokratin och pressfriheten i världen idag.
Men om Julian Assange deporteras, vore det en tjänst till alla de regimer som vill tysta kritisk journalistik. Då förs pressfriheten i världen tillbaka till före det demokratiska genombrottet. Fallet Assange kan bli en milstolpe i pressfrihetens globala tillbakagång.
Inget land har skadat Julian Assange mer än Sverige. Inget har heller skadat omvärldens tilltro till vår rättskipning än hans fall. Därför bör det ske en oberoende, internationell granskning av hans fall.
Om han, istället för att deporteras, får komma hit, får ju också de som vill att han ska ställas till svars för våldtäkt, som de vill, om nya bevis kommer fram.
Först då kan hans fall utredas i en oberoende granskning..
Då bör ju alla, även de kritiker, som ändå VILL stå upp för pressfriheten, kunna förenas i kravet att Julian Assange blir fri och får förenas med den familj han har i Sverige.
Det gäller pressfriheten – inget annat !
Kritiken mot DN är utmärkt, men alltför kort. Denna fulmedia måste sänkas ständigt och ingående så att folket inte vill läsa den mer eller länka till den mer! Det måste bli klandervärt att gynna DN som missgynnar evident sanning! Människor måste se ner på DN-dyngan eller skämmas när de nedlåter sig att hänvisa till den, medverka i den eller läsa den! Det har effekt. Dalande siffror skapar panik och redaktörsbyte, samt ev. attitydbyte.
Men jag måste kritisera den återkommande manifestationen i syfte att förbättra den.
1. Möjligen skulle det kunna uppröra sekterister med utomäktenskapligt sex, men ingen modern människa, så vida de inte har indoktrinerats i någon medeltida sekt. Det upprörande är ju ENBART den bevisat förfalskade vittnesmålen mot honom, vilka de facto utgör en ”honungsfälla”. Det är ju inte Assange som ska stå i fokus, men de som har förfalskat vittnesmålen mot honom!
2. Hur avbildningen av Trump med ormtunga och skrämmande retorik skulle gynna saken vet jag inte heller. Dåliga vibrationer! En ormtunga jämte namnet Julian Assange? Använd hjärnorna! Skräm inte journalister, ingjut mod i dem! Poängtera istället vikten av världsfred och yttrandefrihet för alla journalister i hela världen, poängtera vikten av ryggrad och lite djävla stake!
Använd positiva ord i samband med Assanges namn, ex. hjälte, grävande journalist, visselblåsare! Poängtera att Julian Assange har samma rätt till frihet som de journalister som har publicerat det läckra materialet och har profiterat på det!
3. Organisera er bättre! Granska och justera tal och plakat INNAN ni framför manifestationer tillsammans demokratiskt, så att ni lyfter fram honom som en hjälte i ett positivt ljus! Höj fokus till världsfred, FN och internationell rätt! Tag hjälp av människor med PR-kompetens!
4. Angrip media mer!
Gör ni allt det där så ska jag publicera det och sprida det. Det ni gör nu skadar, i min mening Julian Assange, mer än det hjälper.