Det danska valet till Folketinget bjöd på flera överraskningar. ”Det röda blocket” gick fram starkare än vad prognoserna antytt, trots att (s) backade marginellt. Framgångarna svarade Radikale Venstre och Socialistiskt Fp för, med +4 % resp +3,5 %.
Den verkliga skrällen stod den tidigare borgerliga regeringens stödparti – Dansk folkeparti – för; man tappade mer än hälften av sin väljare och fick nu bara 8,7 % av rösterna. Något mindre dramatiskt var att Enhetslistan tappade 0,9 % och ligger nu på 6,6 %. Inte heller så dramatiskt, men dock mycket glädjande, var att Rasmus Paludans verkligt extrema parti Stram kurs inte klarade att ta sig förbi 2-procentspärren.
Hur skall vi tolka att Dansk folkeparti gör totalt fiasko? Delar av svensk vänster, vilken jag brukar beteckna som ”tokvänstern” har ju proklamerat – utan någon som helst empiri – att svenska arbetarklass är – i stor utsträckning – rasister, och därför går Åkessongängets Sverigedemokraterna framåt hela tiden. Jag, och många med mig, har hävdat att vi bör se stödet till SD som en missnöjesyttring. Många arbetarklassväljare är förbannade över utvecklingen på många områden och proteströstar på det ”värsta som finns”.
Om nu stora delar av svensk arbetarklass är rasister – enligt ”tokvänstern” – har då den danska arbetarklassen slutat att vara rasister? SD och Dansk Folkeparti ligger ju ungefärligen på samma kurs, så varför skulle deras väljarbaser reagera helt annorlunda? Det låter inte logiskt. Nåja, vän av ordning kan anföra att dansk borgerlighet (utom Radikale Venstre) och (S) svängt rejält i migrationsfrågan. Men, hur är det då med de svenska borgerliga partierna och (S) position? De har också svängt totalt, om kanske inte lika mycket som i Danmark, men då talar vi om gradskillnader och inte artskillnader.
Jag tolkar det danska valresultatet som så att utrymmet för Dansk Folkeparti har minskat dramatiskt till följd av att flertalet andra partiers omsvängning. Det finns nu inte anledning att rösta enbart efter missnöje på ett område, utan då går man tillbaka till ”mer anständiga partier”.
Får vi se den utvecklingen även i Sverige, som ett empiriskt faktum på att ”tokvänstern” har haft fel? Ja, tiden får utvisa det.
Något som skulle tala emot att SD pressas tillbaka under 10 % är dess nya roll som utrerat stödparti till en borgerlig regering. I Danmark föll Lars Løkke Rasmussen-regeringen inte på att Venstre gick bakåt – tvärtom de gick fram med 3,9 %. Regeringen föll pga av Dansk Folkeparties totala flopp.
Så vad kommer först – hönan eller ägget? Krävs det att SD börjar backa, innan arbetarrösterna flyr massivt, därför att man inser att SD är ett rent systembevarande parti?
Skall man rösta på ett missnöjesparti/protestparti kan ju inte detta sitta i knä på Makten och borgerligheten. Kan det vara så enkelt? Ja, vi får se.
Först tror jag man måste erkänna att partiet Sverigedemokraterna blivit ett etablerat parti till skillnad mot den uppkomling Ny Demokrati var på sin tid. Jimmie Åkesson skroderade på EU-valvakan att Sverigedemokraterna nu blivit en ”folkrörelse” och jag är beredd att på något sätt hålla med. Kanske ett mellanting av folkrörelse och etablerad proteströrelse? Därför att runt partiet Sverigedemokraterna finns liknande rörelser utan koppling till partiet. Och det är något partiet Sverigedemokraterna måste förhålla sig till. Partiet kan inte styra rörelsen därför rörelsen är grunden för partiet. Den som tror att Sverigedemokraterna imploderar tror jag hoppas för mycket. Det enda som kan driva Sverigedemokraterna tillbaka är en total är en total omprövning av migrationspolitiken men det kommer inte ske så länge Tyskland fortfarande behåller den generösa invandringspolitiken, Sverige har en ”feministregering” samt svenskt domstolsväsende och myndigheter börjar domineras av kvinnor än mer än vad som sker nu.
Den ”antirasistiska” rörelsen är feminin och den ”sverigevänliga” rörelsen är maskulin. Det är min ytterst enkla och generaliserande analys.
Jag tror att det svenska partiet Liberalerna noga uppmärksammat valet i grannlandet Danmark. Vänsterns ”framgång” i Danmark tror jag kommer ompröva partiet Liberalernas inställning i migrationsfrågan. Åtminstone retoriskt. Partiet har hamnat under riksdagsspärren i flera undersökningar och är i skriande behov av lättköpta röster. ”Populism” kallas det visst tror jag.
Tack för den analysen UlF, kan jag också få en närmare precisering?
För ett tag sedan läste jag ett blogginlägg på clarté.nu. Inlägget innehöll begreppet ”tredje världen”. Enligt Wikipedia: ”Uttrycket tredje världen (franska Tiers Monde) myntades 14 augusti 1952 av den franske demografen, antropologen och historikern Alfred Sauvy i l’Observateur.” Där står också ”Begreppet fick spridning vid tiden kring Bandungkonferensen 1955, i vilken tidigare kolonialländer deltog. Mao Zedong ställde sig bakom en indelning enligt vilken Kina var ett prominent land i tredje världen.” Men det var ett tag sedan och världen har förändrats, och Kina är t.ex. nu en stormakt. Jag bad bloggförfattaren förklara vad han idag menar med ”tredje välden”, men förklaring uteblev.
På samma vis skulle jag vilja att du, Ulf, närmare förklarar och uppdaterar begreppet ”tokvänster”, som visserligen inte är lika gammalt. Slår man i Wikipedia hänvisas man till begreppet ”bokstavsvänster” och det är det ju inte frågan om. Jan M vet jag ofta använder begreppet. Det vore kul att se om jag möjligen fortfarande, vid 77 års ålder, räknas dit.
Finns ju inte mycket att förstå! S i Danmark har ju en mer restriktiv invandrarpolitik än SD i Sverige så ur den aspekten kan man inte jämföra med S i Sverige. Hur S ekonomiska politik ser ut i Danmark vet jag inte men misstänker att den är lika borgerlig som i Sverige.
Jag skulle nog säga att tråkigt nog är det väldigt många inom, ska vi kalla den en bransch med fikabodar?, som är ”rasister” och tillomed rasister. Det är tråkiga ord, finurliga omskrivningar t. ex ”person från en icke skidåkande nation” m.m på daglig basis. Den är stämningen och ordningen. Så pass mycket så att om något gott skulle råka yttras om en person från snöfritt land som t. ex att kebaben är jä-it god från det stället och så snabbt levererad så att man på lunchen en fredag kan vara tillbaka i boden med en måltid på 13 min plus att där jobbar en tjusig tjej (varvid det lägger sig en obekväm energi i rummet) så måste man snabbt parera med att henne kan man ju inte titta på för då blir man väl halshuggen och boden kan pusta ut.
Massvis med exempel kan dras upp. (Här kan man lägga ut texten hur långt som helst med betraktelser och funderingar men jag låter det vara nu).
Så ”tokvänstern” har en poäng.
Jag kan inte veta hur de vet detta för en tokvänstermänniska har jag aldrig sett i svängen.
Mina arbetskamrater skulle jag säga är rätt bra folk, jobbar hårt och är plikttrogna. Dessvärre verkar de vara mer lojala mot chefer och ägare en kolleger om vilka de gärna pratar strunt och pratar ner inför cheferna vid alla tillfällen de får. Skulle någon göra bort sig och lätt skada någon utrustning så är det cheferna varse på fem minuter. Större skador kan ju inte döljas även om alla skulle hålla tyst. Så någon kollegial sammanhållning i vi-och-de tappning är det inte tal om. Snarare hugg åt alla håll.
Erfarenheter från Norge och Spanien (Katalonien, om det har någon betydelse) är likadana. Tyvärr!
Detta alltså om oss som tar rast i bodar. Och långtradarchaffisar och lagerarbetare. Tyvärr! Tyvärr! De jag har träffat alltså. Resten vet jag inte. Men procenten är Väldigt hög. Skulle tro att politisk utbildning skulle hjälpa mycket mot detta. Analysen är att välfärden försämras för att pengarna försvinner i invandrarbudgetar av olika slag och det är svårt att tränga igenom med att de är de rika som stjäl. Det kan de hålla med om men de släpper inte greppet om ”boven i dramat”. Och nästa dag är det bara den som de minns. En fyra fem nyhetssändningar har ju kablats ut under kvällen, frågan är om det spelar in nånting..?
Som sagt ska jag inte filosofera så mycket mer om det just nu.
Sen hängde jag inte med i resonemanget att ”tokvänstern” skulle bevisas ha fel om arbetarklassen för att de slutar rösta på danmarks SD för att istället rösta på ett parti som blivit lika invandrarkritisk/rasistiskt och dessutom då värre än sveriges SD? Om de får ta folkepartiets invandringshållning med sig tillbaka till S och det anses vara skälet till återvändandet så kan man väl inte mena att åsikter om invandring/invandrare har övergivits?
He Bertil.
Med hjälp av Wikipedia har du tecknat en precis bild av hur begreppet Tredje världen uppstod och kom att användas av De alliansfria staterna, i t ex Bandung-sammanhang. Du hitter lite mer info i min och Anders Romelsjön bok USA som världspolis (Nomen förlag 2013). Idag används begreppet mer restriktivt, och ffa historiskt. Den andra världen – Sovjetunionen och Warzavapakten – existerar ju inte längre, varför begreppet kan vara svårförstått. Och som du skriver, Kina, kan inte räknas in ”dagens tredje värld.
Mitt uttryck tokvänstern är förstås raljant. Jag klargör dock i artikeln att det bara handlar om en del av ”vänstern”, absolut inte hela vänsterrörelsen. Skall jag vara mer specifik så handlar det om grupper och strömningar som har en svaghet för postmodernism, multi-kulti och parollen ”asyl åt alla och alltid”
Hej Gustav,
du ger en pessimistisk bild av svensk arbetarklass. Och jag kan naturligtvis inte förneka din bild – du upplever ju den. Ännu mindre kan jag försvara de dumheter om du berättar om.
Jag skall dock försöka mig på en tolkning. Vi tycks ha en benägenhet – genetiskt eller förvärvad? – att tala om ”vi och dom”. Det kan vara harmlöst som t ex Norgehistorierna (alla norrmän är ju i dessa historier korkade), eller storstadsbon som i snacket förlöjligar den närliggande, lilla orten/stadens innevånare eller ”lantisar”. Men i extrem riktning kan även ”vi och dom” användas i reaktionärt syfte. Och var gränsen går mellan de olika, två positionerna, är inte så lätt att avgöra. Jag undrar om du inte mött en del trist invandrar snack av mer harmlöst slag? Det är som du ser en fråga från min sida, inte ett påstående.
Ytterst är stämpeln rasist, rashatare, mycket allvarlig. Om jag fördömer beteendet hos en invandrarman som inte vill ta en kvinnlig chef i hand, så är jag naturligtvis inte rasist. Inte ens om jag uttrycker mig lite slängigt och generaliserande blir jag en rasist. Jag säger bara att mannen är att beklaga i sin efterblivenhet.
Så kanske bör vi vara försiktiga i att strö begreppet rasism och rasist omkring oss? Jag är ganska trött på att höra det från representanter för ”tokvänstern” – se min kommentar till Bertil.
Det är ”vi och dom” så länge folkgrupper, kulturer och religioner inte är lika. Det här är något evolutionen själv ordnat på ett högst naturligt sätt. Jag vill inte ha en likriktad värld. Världen skall vara mångkulturell precis som den är skapad. Igår gjorde jag ett undantag. Jag gick ut och åt. På ett äldreboende. Det var ju i och för sig trevligt med något nytt men när kom hem ångrade jag mig. Det var som jag haft en fotboll magen. När jag tänkte på vad jag ätit så var det sån där sliskig restaurangmat med matoljor i allt, Allt stekt. Cayennepeppar, chili som gör att det brinner i munnen flera timmar efteråt. Jag har varit där för länge sedan på den tiden det fanns mattanter. Då var det riktig husmanskost som gick att äta. Men idag är det andra kockar utbildade med influenser från andra och främmande kulturer. Nu går jag inte dit mer. Jag lagar min egen enkla mat så länge jag kan. Häromdagen stod statsministern i talarstolen och sa att ”ingenting var bättre förr”. Lögnhals!
Jag är positiv till mångkultur. Men inte här i Sverige!!!
Tjenare Ulf!
Tack för svar!
Som svar på första frågan kan jag säga att jag har hört allt från harmlöst invandrarsnack till berättelser som fått en att tro att man sitter i ett nynazistmöte.
Men efter att jag skrev min kommentar igår så började jag ransaka personalstyrkan på firman jag jobbar på och de vi jobbar med och kom ändå fram till att många, ett i allafall inte oviktigt antal faktiskt inte är så farligt tråkiga i truten.
Men det råder i alla fall en stämning där det är helt harmlöst att uttrycka vad vi nu lite slappt skulle kunna kalla rasistliknande prat.
Jag håller med om att om ordet har blivit väldigt trubbigt.
Kan det vara som så att tongivande personligheter pratar på på dylikt sätt och att gruppen hakar på på klassiskt flockmanér? Kan det kanske också vara så att de tongivande brer på tjockare än vad det egentligen känner bara för kicken att dominera i gruppen? När han märker att folk som inte ser helt övertygade ut ändå faller till föga. Är det en tillfredsställelse i sig för den som gillar att hålla i taktpinnen?
Jag är enig i att tokvänstern snackar massa blaj om ditten och datten och dessutom inte verkar vara ett dugg brydda om att leva under kapitalism och vill ha igenom reformer för att göra storbolagens styrelser mer rättvisa(!) i form av könskvotering = total hjärntilt!
Men jag förstår hur de menar när de pratar om vad de då kallar rasism hos arbetare som röstar sd.
Tänk om vi kunde sitta och prata om skit om wallenberg, privat banknäring, USA och nyheterna istället.
Ja det kanske lät väl hårt mot arbetarklassen i förra kommentaren. Åsikter om allt möjligt finns väl i alla klasser även om det säkert är mindre rumsrent att prata negativt om invandring och sånt där. Och det att man hugger åt alla håll och pratar med chefer om kolleger är säkert inte exklusivt för arbetarklassen.
Känner man att skruvarna dras åt och att kärva tider närmar sig så slår man ju vakt om eget hus och de man lär försörja.
Där heter problemet nyliberalism.
Anledningen till att jag skrev är att jag tyckte min egen uppfattning låg mitt emellan din och tokvänsterns. ”Rasismen” , alltså ”snacket” finns där vilket är mycket synd för att snacket borde gå i mer socialistiska toner.
Jag ville informera om att samtalet, ”snacket” i arbetarsvängar inte på något sätt hjälper arbetarklassen eller medelklassen åt något annat håll än dit borgerligheten vill.
Är du med?