Kan man vara emot den lugna stormningen av Kapitolium och ändå stödja våldsamma protester i Kazakstan?

14
809
Capitolium shutterstock_1888728724

Kan man vara emot vad som hände på Kapitolium 6/1 2021 och stödja de mycket våldsammare protesterna i Kazakstan.med dödande av t.ex. poliser?

Trump-anhängare tog partiell och kortvarig kontroll över sitt lands parlament efter att regeringen vägrade att kapitulera för deras politiska krav och de avlägsnades snabbt och framgångsrikt från lokalerna av säkerhetstjänsten med minimala offer och utan att få sina krav uppfyllda.

I Kazakstan fick de som protesterade snabbt igenom sitt basala krav om att återta prishöjningen på drivmedel, men ändå intensifierade de mest radikala medlemmarna sina destabiliseringsoperationer. Över 12 medlemmar av den kazakstanska säkerhetstjänsten dödades (varav tre halshöggs) och totalt 40 personer enligt mediauppgifter. Flera regeringsbyggnader erövrades och några sattes i brand. Almatys internationella flygplats togs till och med över kortvarigt, vilket alla ledde till minst 1 000 skador den dagen.

Kan man stödja det som hände i Kazakstan den 5 januari men vara emot det som hände i USA den 6 januari utan att kunna anklagas för hyckleri och ideologisk dubbelmoral.

Frågan diskuteras också av Andrew Korybko här.

Föregående artikelSex saker som media inte kommer att berätta om Ukraina
Nästa artikelHur har Putin lyckats under sina 20 år?
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

14 KOMMENTARER

    • Å andra sidan är ett land som de Förenta staterna fyllt av så många mängder parallella rykten och ren vanföreställningar: det sägs att mellan en tredjedel eller hälften av alla republikanska kärnväljare tror på ”Q-anon”-konspirologin: som innebär i korthet att ledande amerikanska politiker förför och mördar barn i pedofila riter i en källare under en pizzeria (som inte -visar det sig- har någon källare, utan står på en betongplatta på marken) o.s.v.

      Hade vänstern i Amerika beslutat sig för att storma det amerikanska parlamentet hade de de facto lyckats; vänsterns förmåga att nyttja det revolutionära momentet är så kraftfullt sedan år 1789, att det i princip alltid lyckats. Överlevt är däremot en annan sak.

      Högertomtarna i Amerika som leds av konspirationsteorier (som därmed grusar deras strategiska och taktiska omdöme) och en massa egna kraftfulla känslor är däremot sammantaget inkompetenta nog att misslyckas. Det är egentligen ganska givet. Högern har aldrig lyckats med revolutioner, tänk bara nazisternas misslyckade Ölkällarkupp i München på 1920-talet: totalt fiasko.

      Om man ser på knasarnas beteenden inuti parlamentsbyggnaden så slås man av deras märkliga och kurslösa uppträdande, att det bara kan vara mäktigt nog att komma från Trumpanhängare.

      Inte ens den amerikanska vänstern skulle uppträda på det viset, med eller utan vägledning av konspirationsinslag.

      Att federal polis skulle vägledas till kaosoperationer av detta slag måste nog avfärdas med att den bakomliggande sanningen mycket skulle snart nå ut via djungeltelegrafen. Amerikaner kan inte behålla sådana hemligheter.

      Det är ju bara att läsa all offentlig och officiell social media så vet vi exakt närapå vad alla tyckte innan, hur man korkat nog filmade sig själva och offentliggjorde allt närmast direkt, och vad deras anhängare tyckte.

      Den högerkonservative republikanske senatorn Josh Hawley stod dessutom utanför och vinkade in de stormande i byggnaden -är han dold vänstersympatisör anställd av FBI?

      I ett så öppen medielandskap som det amerikanska är det avsevärt lätt att kartlägga och torpedera varje försök till parallell verklighetsbild och konspirationsteori.

      Tänk efter!

  1. ”Kan man vara emot den lugna stormningen av Kapitolium och ändå stödja våldsamma protester i Kazakstan?”

    Jag tror tyvärr det kommer bli så om ni radikala, som faktiskt många gånger har riktigt vettiga åsikter, inte lyckas ta er ur det förrädiska vänsterträsket som dövat så många människor att tänka klart.
    Tyvärr oftast av bekvämlighet.
    ”Om vi håller med går det bäst för oss själva.”
    Precis samma tankemönster som regeringspartier och presumtiva regeringspartier har fått när väljarkåren dras mot ”mitten”.
    Ett politiskt ”mittenrike” som i verkligheten egentligen inte existerar.
    Om man nu inte enbart lyssnar till Annie Lööf.
    Vart tog idealiteten vägen?

    Kan hålla med om att protesterna i Kazakstan verkligen är våldsamma.
    Det finns autentiska filmer om det på Youtube.
    Sök på ryska!
    Men jag vill ha mer detaljer (no fake!) om varför man protesterar.

    • Och när bidrog då högern till några sociala och ekonomiska förändringar i något modernt samhälle? Det är väl det som ÄR det förrädiska träsket.

      Med högern och SD får vi ju som bäst backa in i framtiden. Det är ju människor som är rädda för varje utmaning, förändring och att möta andra människor överhuvudtaget -vi såg ju senast på det skånska SD-kommunalråd som gick närmast berserkagång när hon fick se en liten regnbågsflagga på ett barnbibliotek i den egna kommunen; trots att biblioteket tydligen följt alla tilldelade riktlinjer.

      I dagarna är det 100 år sedan vi fick någorlunda allmän lika rösträtt för vuxna i Sverige. Högerpartiet och Allmänna valmansförbundet var helt emot.

      Hade vi följt högerns rena linje utan reformer hade vi levt på 1920-talet idag och inte på 2020-talet. Högern och de konservativa har ju med skrik och tvång fått släpas in i framtiden. Deras nutida väljare tycks däremot inte lida nämnvärt ont av dagens svenska välfärdssamhälle.

      Är det alltid synd om den konservativa högern?

      • Det är intressant du inte ser det konservativa Ryssland och Belarus.
        Kazakstan vet jag mindre om, men Ukraina är på farlig väg åt vänster.
        Med allvarliga förändringar.
        Men Ryssland är på sin vakt och det är jag glad för.
        Vad jag vet har aldrig Ryssland invaderat något land men det har själva blivit utsatta för invasionsförsök och då också från Sverige.
        Sociala förändringar, det kanske är det du vill se i Ukraina + några NATO-baser för att öka ”säkerheten”?
        Låt bli och angrip det konservativa. De som är konservativa alltså och inte höger-liberala.
        Jag vet till exempel att Sverigedemokraterna vägrar NATO-medlemskap.
        Dock har de gått med på en någon slags ”NATO-option”.
        Tråkigt men sant.
        Tyvärr finns en mäktig liberal borgerlighet i det här landet som i princip ständigt samarbetar med vänstern i form av S-V-MP som jag betraktar som de mer utopiskt inriktade partierna. Dock ej NATO-optionen men där ”vann” de borgerliga SD istället.
        Utan den mäktiga liberala borgerligheten hade jag sluppit NATO-optionen i SD.

        Ryssland lockar, Belarus lockar mer. Ingen öppen famn, samt lite tuffare kanske, men där kan jag slippa både en dominerande liberal borgerlighet samt en trendsättande utopisk vänster som gärna vanställer och förvrider så mycket det bara kan.
        Senast läste jag i SVT om ett manligt könsorgan som snöskulptur i en rondell.
        Något som man dessbättre lär slippa i de konservativa ryskländerna.
        De har skolor och högre utbildning där också men kanske de får lära sig något riktigt istället?

        Både du och redaktören tycker jag ska lyssna till den här bokrecensionen av Dick Erixon som jag lyssnade till i helgen.
        Jag tycker recensionen av den boken säger en hel del och vänstern och som man bör vara medveten om.
        Därför för vänstern är allt så enkelt att smussla bort, som till exempel en städhjälp till statsministern som inte hade precis rent samvete.
        Gillar faktiskt Dick Erixon. Lite av proletärtyp. Försöker sig inte göra sig mer än andra.
        Bara berättar rakt av det han iaktagit sen är filmen slut.

        Väldigt intressant att den ”osminkade” versionen om Karl Marx hittades på Lenininstitutet i Moskva, Sovjetryssland.
        Ett exempel på att det bättre gick att lita till Ryssland än västvärldens vänster, i det här fallet det tyska Socialdemokratiska partiet.

        https://www.youtube.com/watch?v=dZG0U4JbZuA

        • Är Ukraina på väg farligt till VÄNSTER? Skulle inte tro det. Vänstern i Ukraina jagas idag med mord i blick.

          Kompassen hos Dick Erixon har däremot alltid snurrat runt, konstant.

          Han var en gång en slags nyliberal centerpartist som beundrade de då kända vänsterextremisterna Thatcher och Reagan, båda snart avlidna av svår senilitet.

          Konservativ: ja, då måste man ha något värt att också konservera.

          Allt gammalt inbringar nämligen inte miljonbelopp på auktion.

          En demokrati och en rättsstat är som en offentlig toalett: ju mer man städar och vädrar, desto behagligare för alla inblandade.

          • S.k. ”representativ demokrati” i Riksdagen är väl lite som att gå på svenskt dass. Det stinker redan innan du går in, på ett sätt som inte representerar den svenska fredliga folkviljan i allmänhet, och väl där inne stinker det krigsförbrytelse. Likväl kan ingen fluga där inne ha fel. Allting smakar gott.

            Det går heller inte att förbättra läget nämnvärt som enskild fredsaktivist, trots en god tarmflora, eller en mentalt frisk bris från Farbror Josef i öst. Därefter, hur mycket du har samvete att torka med tanke på ekologisk hållbarhet och att bevara skogarna, så blir du aldrig riktigt ren. Det som blir kvar kring rektum kan liknas vid Dyngans Nyheter ungefär, det som irriterar lite, men som ingen är motiverad att bry sig om, men man vet att de köpta skitjournalisterna finns där och åker snålskjuts på presstödet.

            Nej. Folket måste nog avskaffa det där skithuset och införskaffa något modernare, typ en vattenklosett med asiatiskt spolarmunstycke så att avföringen kan spolas bort och ner ordentligt och så att ingen köper Dyngans Nyheter p.g.a. dålig vana eller den rikliga mängden papper för att torka dig med.

            Jag föreställer mig att lösningen består av fredliga nya medier och fredliga nya partier, under olika attraktiva namn, som valsamverkar brett på ett sådant vis att de kan locka folket att rösta på dem.

            När ett av partierna börjar infiltreras av narcissistiska psykopater igen, d.v.s. börjar lukta Nato-krigsförbrytelse, så kan det snabbt ersättas av ett liknade parti, men ett fredligare mentalt friskare parti, där krigsförbrytare-psykopaterna och de billiga Nato-hororna ännu inte tagit makten.

  2. Om läget i Kazachstan är som forskaren Andrew Korybko säger, så är det förmodligen en del av den dolda amerikanska agendan med kaosisering av europeiska och euroasiatiska länder.

    Det finns all anledning att tro att denna undergrävande amerikanska politik, som de facto är anti-europeisk, går naturligtvis ut på att söndra och härska på den euroasiatiska kontinenten i stort.

    Europa har märkligt nog den amerikanska stormaktsstatusen i sin hand. Europa med sin mångdubbelt större befolkning och ekonomiska styrka och just handel med Asien -den viktigaste handelsaxeln i världen- har heller inga direkta politiska och militära fiender i Asien. Men det vill Washington nämligen ha.

    Europa dras däremot olyckligt in i fientliga relationer på grund av den amerikanska kopplingen.

    De amerikanska Förenta staterna kan självklart inte och aldrig gå med på problemfria och vänskapliga förhållanden mellan Europa, Ryssland och Asien: det är grundregeln för Brzezinski- och Wolfowitz-doktrinerna.

    Men vill Europa bli starkt, spela huvudrollen i sin egen historia och leda sin egen politiska utveckling gör vi det allra klokast att odla goda politiska och handelsmässiga relationer just med Ryska federationen och Folkrepubliken Kina -där ligger Europas gyllene ljusa ekonomiska och säkerhetspolitiska framtid.

    Med de krigsvansinniga amerikanska Förenta staterna får Europa alltmer sämre och söndringa förhållanden med Asien.

    Det är nämligen också självklart den amerikanska, om än dåligt dolda avsiktliga politiken.

    Washington är och förblir Europas långsiktiga geopolitiska fiende och motpol, och speciellt efter Brexit är detta ett solklart faktum.

    Kazachstans oroligheter är självklart av nytta och värde för Washington. Varför skulle det vara så förvånande?

  3. Nu visar det sig att de verkliga protesterna inte alls var våldsamma utan fredliga, utan USA backade terrorister/agitatorer använde sig av fredliga protester som bas för att försöka åstadkomma ett regimskifte. Det var alltså inte medlemmar ur protesterna mot höjda bränslepriser som var våldsamma utan välorganiserade miliser som hade andra målsättningar.

  4. Nursultan Nazarbajev
    Kommunisten som blev kapitalist?
    Det var det här jag misstänkte från början.
    En kommunist som byggde ett eget imperium i Kazakstan för folkets pengar?
    Inte helt olik Ukrainas ryskstödde tidigare president Viktor Janukovytj som byggde ett slott åt sig själv i Ukraina samt anklagats för att förskingrat en enorm massa pengar från ukrainska statskassan.

    Men något sådant kan omöjligen antagas på den är bloggen?

    Om det sedan finns utländsk inblandning är det inte olikt Ukraina det heller.

    https://www.svt.se/nyheter/utrikes/glom-branslepriser-kazakstans-protester-handlar-om-sa-mycket-mer

    Det postsovjetiska Moldavien verkar ha fått samma öde.
    Korrupta politiker som förskingrat statskassan och lämnat ett ruinerat land åt folket.
    Tveksamt om partifärg röd eller blå har någon betydelse.
    Mer än att de båda har sina försvarare.
    Men är det verkligen värt priset?

    • Det fanns inga kommunister i Sovjetunionen efter 1937. De försvann i Lubjankas (NKVD:s) källare. Allihopa.

      Alla som mött människor i Sovjetunionen, de fanns faktiskt, vet att ”k”:et stod för konservativ eller karriärist; förmodligen båda.

      Att tala politik, ideologi eller filosofi med en sovjetisk politiker var i allmänhet en dyster upplevelse. Trotskijs vältalighet och idealism kändes som två sekler tillbaka.

      Så ja, nomenklaturans k-människor gjorde fortsatt samma karriär under vilda östern-kapitalismen 1992.

      Och så är det än idag, nu är det ofta hela familjen inblandad; barn och svågrar. Alijev i Azerbajdzjan, Karimovs förr i Uzbekistan.

      Janukvitj mytomspunna dyra jättevilla: ja inte var den ny. Den tillhörde ukrainska regeringen och var dess gäst- och representationskomplex från 1930-talet. Den kom att tillhöra sittande presidenten. Att Janukovitj byggt hela rasket själv är ett medialt påhitt. Eller propaganda som det hette förr.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here