“Orientalism: Vad är det? – kritisk diskussion

8
541
Muralmålning för att hedra Edward Said. By User:Briantrejo, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=52634751

Denna artikel har jag fått av William S. Andersson. Han är pensionerad f.d. lärare, grovarbetare och forskare. Leder f.n kultur och naturresor till Latinamerika, Asien och Afrika.


Kritisk diskussion av “Orientalism”

Nathan Sachar skrev i DN 17/12 ”Få böcker har gjort lika stor skada som Edward Saids ”Orientalism””. DN: Nathan Sachars artikel
Orientalism är boken om västerlandets syn på orienten så som den framställts under århundraden i den europeiska litteraturen Orientalism

Boken beskriver hur väst alltid sett Orienten som befolkade av tröga, ologiska, våldsamma och opålitliga människor och vars liv är fyllt av harem,prinsar, prinsessor, slavar och slöjor. Ett närliggande tema är den orientaliska (omättliga) sexualiteten.
Orienten beskrivs dessutom som evigt oföränderlig, en gång för alla dömd till stagnation. Ingen utveckling är möjlig, inga nya tankar föds där. Orienten är främmande, farlig och obegriplig.

Säkert känner många igen bilden från media med uppretade, gestikulerande folkmassor och terrorister med rykande bomber, när de inte sysslar med sin favoritsport, våldtäkt. Den vite mannen från västerlandet beskrivs i alla avseende som motsatsen, fredlig, disciplinerad, pålitlig, logisk, vetenskaplig och med en sund relation till sex och kvinnor. I själva verket menar Said så beskrivs inte så mycket den verkliga orienten i litteraturen utan Orienten används som en spegelbild där den vite mannen från väst kan spegla sig och definiera sig själv.

Den vite mannens roll är dessutom att uppfostra dessa primitiva vildar som en sträng men kärleksfull far. Så här uttryckte Rudyard Kipling (han med Djungelboken) det i sin ökända dikt “Den vite mannens börda”:

Den vite mannens börda

“Ta upp den vite mannens börda,
sänd män med mod och spänst
i landsflykt, sänd er bästa flock
till era fångars tjänst
att träla i tungt harnesk (rustning)
att ge en vettlös hord (vild samling människor)
ett vilt, nyss fångat folk – halvt barn,
halvt djävlar – värn (skydd) och vård.

Ta upp den vite mannens börda –
och skörda vad han alltid får:
hån från dem ni bättrar,
hat från dem ni skyddar,
skri från skaror ni tillmötes går.
Oh, långsamt! Hän (i riktning) mot ljuset:
”Varför för ni oss från träldom (slaveri),
från vårt älskade egyptiska mörker?”

Rudyard Kipling. Wikipedia.

Läs gärna dikten igen och tänk efter hur många av dagens politiker, i Sverige och världen, som dagligen upprepar Kiplings dikt i sina tal när de förordar militära insatser t.ex i Afghanistan för att afghanska flickor skall få gå i skolan. Men tyvärr visar vilden bara otacksamhet, den vite kolonialherren eller imperialisten får stå ut med “hån från dem ni bättrar” och “hat från dem ni skyddar” vilket givetvis inte hindrar dessa herrar att ståndaktigt fortsätta sitt ädla värv.

I den svenska debatten kan Orientalismen exemplifieras med hur man nyligen beskrev afghanska unga pojkar som tafsare, de hade nämligen sas det, en lokal sport i Afghanistan som gick ut på att tafsa på kvinnor. Svenska män beskrevs däremot som feministiska mönstermän. Hela detta resonemang föll sedan pladask när Metoo-kampanjen beskrev majoriteten av svenska män inte bara som tafsare utan som våldtäktsmän.
Vår tids stränga uppfostrande fädrar bär inte längre tropikhjälm och kakiuniform som på Kiplings tid utan kostym som Bush, Trump eller Åkesson. Annars är inställningen ganska lika. GW Bush t.ex beskrev t.ex världen som en kamp mellan civiliserade och ociviliserade och det är väl ingen tvekan om till vilken grupp han själv räknade sig.

Said kritiserar det akademiska ämnet orientalism för att generalisera när man utger sig för att kunna beskriva hela Österlandet, Främre Orienten och Nordafrika med några enkla penseldrag, befolkningar som omfattar majoriteten av jordens befolkning och med hundratals olika kulturer, religioner och språk.

Motsatsen mot Orientalism kallas istället ibland för Occidentalism, dvs. en generaliserande beskrivning av ”västerlandet” som ofta definieras som alla kulturer med europeiskt ursprung t.ex Europa, Israel, Syd- och Nordamerika, Australien och Nya Zeeland (och ibland räknas även Filippinerna och Sydafrika). För att förstå problemet med allt för grova generaliseringar kan man kan man göra ett experiment med sig själv och pröva om hur man känner inför likheter och skillnader mellan en t.ex en svensk, en israel och en sydamerikan.

Boken Orientalism av Edward Said är främst en kulturell analys av den europeiska kolonialismen. Den behandlar alltså inte det tema som är det vanligaste d.v.s den ekonomiska utsugningen och förslavandet av de tre kontinenterna; Afrika, Asien och Latinamerika (inkl. Karibien) under ett halvt millenium. Istället handlar boken om hur kolonialmakterna via litteratur, media och utbildning skapar en bild av den ”vilde” som man tagit sig rätten att dominera.
Alla de tre kontinenternas kolonialfolk beskrivs som lägre stående med syftet att legitimera den vite mannens rätt att dominera, ta för sig av rikedomarna och förslava lokalbefolkningen. All högstående kultur som man hittat i de tre kontinenterna måste man därför förklara bort. Zimbabwe, Machu Picchu eller islams guldålder måste alla förklaras bort med att de troligen fått sin högkultur från främmande invasioner t.ex vikingar eller fenicier. Skulle det över huvud taget vara möjligt att förslava t.ex Muhammad_ibn_Musa Al Khwarizmi från Uzbekistan om man samtidigt måst erkänna att han var algoritmens och algebrans fader? ( (https://sv.wikipedia.org/wiki/Muhammad_ibn_Musa_al-Khwarizmi)

En som var väldigt färgad av denna syn var norrmannen Thor Heyerdahl. I stort sett i alla hans böcker om sina seglatser med Kon-tiki, Ra m.m skymtar någonstans fram en blond högrest hjälte som fört med sig den skandinaviska ”högkulturen” till så avlägsna platser som Påskön, Bolivia och Azerbadjan. I flera fall sammanfaller hans forskningsintresse misstänkt mycket med de nazistiska Ahnenerbe under Himmlers ledning och dess sökande efter den ariska rasens ursprung. Heyerdahl hade också goda kontakter bland nazisternas rasforskare bl.a den ledande rasideologen Hans F. K. Günther. Jag påstår inte att Heyerdahl därmed var nazist men att däremot en del av hans tankegods liknade nazismens. En intressant bok kring detta tema är den svenske historikern Axel Andersson bok ”A hero for the Atomic Age: Thor Heyerdahl and the Kon-Tiki expedition”.

Man kan nu tycka att det är ganska självklart att det borde finnas en relativt nära koppling mellan kolonialismens/imperialismens ekonomiska underkuvande av 3e världen och kulturen i kolonialländernas metropoler. Det är ju inte lätt ens idag i våra relativa demokratier att tränga igenom i media och kultur med en kritik av dagens imperier och dess massförstörelsekrig i Orienten. De borde då vara ganska naturligt att anta att huvuddelen av media och litteratur även under kolonialtiden stod i kolonialmaktens tjänst.

Så anser nu inte Nathan Shachar som i DN den 17/12 2018 publicerade en artikel med titeln: ”Få böcker har gjort lika stor skada som Edward Saids ”Orientalism” Nathan Shachar (NS), (Shachar föddes som Mats Erik Ahnlund men har sedan bytt namn), är en svensk journalist och författare och arbetar för DN. Tidigare var han anställd på Jerusalem Post. Enligt NS så är Edward Saids beskrivning av Orienten djupt osann och överdriven. Men eftersom han vet att vi alla fått vår dos av Orienten via böcker och film med såväl beskrivningar av lustfyllda harem som muslimska terrorister och skrikande folkmassor så lägger han in en brasklapp:

”Mycket i Saids skräckkabinett av illvilliga yttranden om islam eller araber är sant. Men inte mycket av det träffar målet – orientforskarna. Urvalet har en nästan komisk slagsida. Fördomar och förakt i Walter Scotts romaner, i Flauberts brev från Egypten och hos partiska nyhetsrapportörer anförs som graverande bevis – men kloka och varma omdömen har sållats bort.”

Om man nu skall pröva Shachars påstående så kan man återigen använda sig själv som test i vår egen tid. När läste vi senast en text om araber och islam med “kloka och varma omdömen”? När Nathan Shachar var israelisk journalist, hur ofta stötte han själv på texter om “kloka och varma” palestinier?

Men genom sin brasklapp är ju all kritik av artikeln samtidigt problematisk. Varje kritik kan ju besvaras med att: ”jo, men jag har ju sagt att mycket i Saids skräckkabinett av illvilliga yttranden om islam eller araber är sant”. Men huvudsidan är ändå att Nathan Shachar anser att Edward Said med sin bok har ”har bäddat för ett kroniskt flöde av barnkammaraktiga konspirationsteorier”.

För att bevisa sin tes översvämmar NS artikeln med referenser till personer med en välvillig attityd till både islam och araber men som han vet ingen kommer att läsa eller kontrollera, en gammal beprövad metod. För den som orkar kolla upp NS namedropping finns artikeln:
DN: Nathan Sachars artikel

Den som inte har tid eller ork att undersöka riktigheten i Nathan Shachars påståenden kanske kan ge sig på ett enkelt sannolikhets-resonemang.
Hur sannolikt är det att de europeiska kolonialländerna och den nuvarande imperialismen är intresserade av att beskriva och finansiera beskrivningar av de folk de just skall ge sig till att massmörda som civiliserade och kulturellt högstående varelser?

Men framför allt, läs Edward Saids klassiker som är så enkelt skriven att man ibland undrar varför hans enkla budskap kan ses som en av 1900-talets mest betydande intellektuella verk. Men precis som när det gäller uppfinningen av hjulet, när det väl är gjort är det inte alla som blir imponerade.

I kommentarsfältet har varje person ansvar för sin kommentar. Kommentarer som bryter mot kommentarsreglerna eller svensk lag kan tas bort eller ändras.

8 KOMMENTARER

  1. Få händelser har åsamkat sakligheten så stor skada som sionismen. Så borde varje sannskyldig historia och berättelse om Palestina och Palestinier börja. Tyvärr lever vi i tider där dilettanter av typen Sachar leker expert och får uttrycka sig. Sachars otal och falska anklagelser mot Edward Said handlar inte om boken Orientalism i första hand utan det faktum att Said var en Palestinier. En av hundratusentals Palestinier vars hus och hem stals av marktjuvar. Edward Said är en respekterad och välkänd kritik av sionismen. Said gav Palestina en röst. Självklart ogillas detta av de som bor på stulen mark i Palestina – Nathan Sachar är en av dessa. Sachar sysslar med smutskastning och i linje med den lögntradition som sionisterna började spinna om Edward Said redan 1979. En av de mest högljudda var en viss Bernard Lewis. Det vore intressant att undersöka hur mycket Lewis är det i Sachar ….

    Självklart spionerade USA på Edward Said “Said’s … international political activities concerning Palestine, were noticed by the U.S. government; in 2006, the anthropologist David Price obtained 147 pages of the 283-page political dossier that the FBI had compiled on Said, begun in 1971, four years into his career as a public intellectual active in U.S. politics” (Wikipedia)

    Framtiden förtäljer detta:
    1. Palestina kommer att bli fritt.
    2. Monument över Said kommer att resas i Jerusalem.
    3. Marktjuvar kommer att återvända dit de kommer från.

    • “3. Marktjuvar kommer att återvända dit de kommer från.” Är det ett geografiskt återvändande, så undrar jag var det stället ligger. Kan jag få en närmare förklaring?

  2. http://www.pravdareport.com/opinion/columnists/19-06-2017/138005-jews_zionism-0/
    “Riktiga” judar avvisar zionismen. Det finns organisationer av judar som ägnas åt att eliminera zionismens ondska i världen: t.ex. det amerikanska rådet för judendom, en internationell organisation av ortodoxa judar mot zionism. Zionismen har inte något att göra med judendomen. I själva verket är det motsatsen till judendom. Judendomen är hängiven dyrkan av Gud medan zionismen är en strävan att skapa ett rike (Zionism) även kallat Rothschilds nya världsordning på jorden. Zionister fortsätter att döda palestinier och stjäla deras land. Många människor, både judar och icke-judar, faller för frestelsen att dyrka ideologien om sitt eget självvärde (genom förvärv av pengar och dyra “saker” och makten att styra över andra människor på jorden). Idag blandar sig zionisterna med de riktiga judarna som oljeblandningar med vatten. Det betyder att de är lika olika, som natt är till dag.
    Amerikaner är rädda för att bli stämplade som “antisemitiska” av zionister, vägrar att kritisera Israel för antiamerikansk teaterspel och förräderi. Israel har manipulerat den amerikanska regeringen genom lögner och bedrägerier, till att angripa fredliga länder i Mellanöstern i årtionden.
    Trots att USA troget följde zionistens “Wolfowitz-doktrin” och gick i krig mot Israel i Irak, Afghanistan, Libyen och nu Syrien och ger Israel över 3 miljarder dollar i ekonomiskt och militärt bistånd per år, fördömer Israel fortfarande Amerika.

  3. Håller med både artikeln och de två föreg kommentarerna. Men en väsentlig omständighet saknas. Nämligen den att Brittiska orientalister och agenter medvetet förstärkt den radikala grenen av Islam som motiverar Samuel Huntingtons clash of civilisations. Huntingtons mentor var Bernard Lewis, upplärd i Oxford. Bernard Lewis-planen låg bakom Usas avsikt att omstörta länderna i MÖ.
    Det är inte bara allmänt partiska orientalister det rör sig om utan imperieagenter med avsikt att hålla nere utvecklingen och göra araber hatade. Processen intensifierades för hundra år sen. Då hade en tidigare upplaga av Britternas maktelit redan under under lång tid framskapat zionismen, inte för att man ville judarna väl utan för att utnyttja dem som intensivt patriotisk ras för att förhindra Britternas rivaler att flytta fram sin handel därnere och sprida utveckling. Britternas malthusianska inställning innebär att utveckling bör förhindras. Napoleon däremot, som också ville använda sig av judar, avsåg snarare att de skulle hjälpa fram handeln. Under över hundra år underminerade Britterna judarnas ställning i Europa både genom att bygga upp antijudiska strömningar och genom att använda judar som aktivister mot Englands rivaler, vilket helt naturligt väckte indignation bland de observanta och därför förstärkte de avsiktligt frambringade antijudiska stämningar som möjligjorde att skrämma in judarna i zionismen.

  4. Det finns de som vill hålla kvar människor i den kultur som de har levt i hundratals år, ingen eller mycket liten utbildning för flickor, med omskärelse och förtryck av kvinnor och fattiga (detta gäller inte för alla kulturer). Anser du att det är rätt eller fel att ‘omvärderar’ detta i deras egna länder? Det är ju vita här i Europa och USA som påtalar att så här får man inte göra, utan ni ska anamma den västerländska kulturen.
    Jag anser att det inte är vi och dom. Utan VI. Vi är alla människor oavsett vilka vi är. Vi måste lyssna på våra medmänniskor som utsätts för förtryck av sin egen befolkning eller av andra som har bosatt sig där – både här (i Sverige och Europa och USA) och där.
    Det finns kulturer i tredje världen som väst och den vite människan har mycket att lära av. Många av dem har en bättre kvinnosyn än den som vi har. De respekterar kvinnorna. Dessutom finns det kulturer i västvärlden i våra egna länder som vi (dom vita) själva förtrycker och som vi inte vill veta av. Dessa grupper har en levnadsstandard som är tredje världens standars, de har glömt bort vilka de är, det eftersom de blev tvingade att assimileras in i samhället. De grupper jag talar om är American Native Indians och samer.
    Men gemensamt för alla kulturer (utom de socialistiska) som har anammat den västerländska kulturen är förtrycket av de fattiga.

  5. “För att bevisa sin tes översvämmar NS artikeln med referenser till personer med en välvillig attityd till både islam och araber men som han vet ingen kommer att läsa eller kontrollera, en gammal beprövad metod.” Så är det.
    När jag läst Saids bok om orientalism för rätt många år sedan, läste jag också vad Frans G. Bengtsson skrivit om Indien och engelsmännens styre där. Jag har alltid uppskattat FGB och blev naturligtvis något besviken när jag fann hur väl Saids analys gällde även FGB. Men jag blev ytterligare upplyst!

  6. Edward Said var civilbefolknings ambassadör för araberna och respekteras för det mänskliga samvete .
    Han efterlyste återställandet av de förtryckta rättigheter , Han gick ut ur de akademiska stängslen för att komma ut i det öppna rummet .
    Said född i min hemstad Jerusalem och hans barnmorska var en judinna som deporterades från Tyskland . Han var 12 år gammal när han flydde kriget 1948 med sin familj och när han återvände för att besöka sitt föräldrahem i Jerusalem blev han mycket chockad när han såg att hans hem togs över av en bosättare .
    Said är en palestinsk man med engelskt namn och amerikans pass men ingen klar identitet och han beskriver sig själv som kristen som dricker islamisk kultur . Han har levt mestadels av sitt live i USA .
    Said var medlem i det palestinska rådet och han har kritiserat den palestinska myndigheten samt Yaser Arafat för Oslo avtalet och som svar för hans kritik har den palestinska myndigheten stängt ut honom och förbjöd hans böcker att säljas på de ockuperade områden .
    Said var känd som allmän tänkare och har alltid försvarat inrättandet av en palestinsk stat utöver rätten för palestinierna att återvända .

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here