Lättlurade Sverige…!?

Uppfattade inte helt vad karln sa, men det var något om ”radar in the north”. Då tänker man väl snarare på den stora norska anläggningen vid Vardö, inte något i Sverige eller Finland? Och lever man i ett land där det knappt går att lita på regering/myndigheter är detta väl knappast något att skryta över? Intern tillit är en sjuhelsikes tillgång för ett land. Han kunde väl ha reflekterat över Sveriges och Finlands militära förmåga och utsikter i ett krig mot Ryssland (eller det kanske hände utanför den där filmsnutten?) Finns det tvekan att sätta in svensk militär mot jemenitiska krigare så bör nog den tvekan vara mångfalt större vad det gäller Ryssland. (M.m., ursäkta, känner mig lite Motvalls idag.)

Hela intervjun med MacGregor finns här:
https://youtu.be/b_OeexQlgeI?si=Vr84Uau9pMEd3_cA

ÖB ska bli konsult, hmmm … det är en rimlig förklaring till att han har profilerat sig med ständigt prat om det ryska hotet. Innan vi ansökte om NATO medlemsskap var vi inget som ryssarna brydde sig särskilt mycket om. De hade ingen anledning att hota oss och de var eller är inte intresserade av att erövra Sverige. Vi är ett rätt bortskämt folk med fel språk, fel religioner, fel historia, fel traditioner, fel värderingar och så har Ryssland mer av allt vi har och dessutom olj, gas, diamanter m.m. Enligt professor John Mearsheimer finns inga bevis för att Ryssland ens är intresserat av att erövra västra Ukraina. Kom ihåg att de var nöjda med Minskavtalen som väst saboterade. Enligt dessa skulle tom Donbas förbli ukrainskt. Nu har vi tydligt genom avtal med USA och vår NATO ansökan visat att vi är Rysslands fiende och då är det klart att de börjar beakta det i sin krigsplanläggning och i övrigt. Jag skulle vilja ha Anders Tegnell som ÖB för han hade vett och mod att fråga efter evidens. Hela vår militära ledning talar om krigsrisk och ryskt hot utan att presentera någon analys av varför Ryssland skulle ha intresse av oss eller några konkreta bevis på hot.
Douglas Macgregor, sen i höstas CEO för den snabbt växande rörelsen OURCOUNTRYOURCHOICE.COM, prof J Mearsheimer, prof Jeffrey Sachs liksom RF kennedy Jr ser att kriget i Ukraina har drivits av en samling neokonservativa globalister i Washington som göds av vapenindustrin med minst 150 miljoer dollar årligen. General Wesley Clark avslöjade 2014 vad han fick höra på sin gamla arbetsplats, Pentagon. D Rumsfeld och Co planerade ”take out 7 countries in five years… han talar också om en kupp av dessa neocon …

Man kan ju fråga sig om Dombas skulle förbli Ukrainskt efter 2014 med det då pågående kriget i nämnda område.

Måste nog tyvärr erkänna att fårskalligheten hos våra folk är helt sann, nästan rakt igenom, nästan precis överallt.

Men man ska inte enbart gnälla på alla fårskallar, som i decennier har gjort helt fel, men även ge dem en väg ut ur eländet, för barnens skull!

”En av de främsta hindren för intelligens är godtrogenhet, och godtrogenhet kan minskas enormt genom instruktioner i de vanligaste formerna av osanning. Godtrogenhet är ett större ont i nutid än det var tidigare, eftersom, tack vare tillväxten av utbildning, är det mycket lättare än vad det brukade vara att sprida felaktig information, och tack vare demokratin, är spridningen av desinformation viktigare än förr för de som håller i makten.”
/ Bertrand Russell
https://vetenskapligapartiet.wordpress.com/citat/citat-om-demokrati/

Så personligen tror jag fårskalligheten kan minska enormt på många olika vis!

Kunskaper i psykologi, filosofi och vetenskapsteori är helt essentiella! Men för att inte enbart bli en åsna med böcker på ryggen bör denna kunskap även appliceras och knytas an till det som händer i varje individs liv. Då är meditation sannolikt väldigt nyttig.

Apropå inläggets titel.

De administrativa politikernas affärer med folkets tillgångar.
För något tjugotal år sedan när Sveriges Totalförsvars tillgångar skulle skrotas på grund avspänningen efter Kalla Kriget skänktes mängder av Svenska Militärens materiel till Baltstaterna.
Varför just till Baltstaterna vet jag inte men jag tror meningen var att Sverige skulle göra en insats att Baltstaterna skulle knytas närmare Västerlandet.
Detta medförde intensiva transporter mellan Sverige och Baltikum och som jag misstänker även orsakade den hemska olyckan med färjan Estonias förlisning där nästan tusen personer miste sina liv.

I kväll upptäckte jag en auktion på Tradera som jag är övertygad om har med Sveriges dåvarande militära ”bistånd” till Baltländerna att göra.
Det är en NOS (New Old Stock) 1960-tals Volvo bilmotor som auktioneras ut till det nätta utropspriset av nästan 30.000 kronor.
Det är mycket pengar för en (ny) gammal bilmotor men det finns också dem som vill ha.
Jag minns vid skrotningen av Sveriges Totalförsvar var staten noga med att ingenting eller så lite som möjligt skulle komma ut på den privata marknaden i Sverige så därför såldes inget offentligt här vad jag vet.
Istället skänkte staten internationellt och då med politiska syften.

Därför tycker jag det är intressant att någon i Litauen nu försöker sälja skänkta sakerna tillbaka till Sverige och dess privata marknad.
För det var ju inte riktigt så våra politiker och Svenska Försvarsmakten tänkt sig.

Motorn är en sprillans ny och aldrig använd Volvo B18 som satt i vår kända svenska bil Volvo Amazon men som även användes Svenska Militärens 4-hjulsdrivna plutonterrängbil 903.

NOS Volvo B18 Motor
Slutar 10 nov 19:33
Om 6 dagar 20 tim
Utropspris 28 619 kr
Fraktkostnad 3 434 kronor

Plastilinas, Užubaliai, Litauen
Verifierad säljare 12 omdömen
Objektnummer 650310599

MOSKVA, 6 mars. /TASS/. Moskvas motståndare kanske vill återvända till tiden för Napoleons invasion av Ryssland, men de förbiser ofta hur det historiska kapitlet slutade, sade president Vladimir Putin. ”En del människor vill fortfarande gå tillbaka till Napoleons tid och glömma hur allt slutade”, sa Putin. Den ryske presidenten underströk att med hjältar som de soldater som deltar i den särskilda militära operationen är en sådan återkomst omöjlig. ”I själva verket började alla våra fienders och motståndares misstag på samma sätt: med en djup underskattning av den ryska karaktären och, mer allmänt, av representanterna för den ryska kulturen”, tillade han. Tidigare har Frankrikes president Emmanuel Macron gjort flera skarpa uttalanden om Ryssland och hävdat att landet utgör ett hot mot både Frankrike och Europa.

Varför vill Macron inte att konflikten i Ukraina ska ta slut och är redo att använda kärnvapen?
Den franske presidenten Emmanuel Macrons tal till nationen, där han varnade Europa för det ”ryska hotet”, är ett försök att bli Ukrainas främsta allierade, som i tysthet konkurrerar med Storbritannien efter att ha stoppat biståndet från USA. Denna åsikt framfördes till Lenta.ru av docent vid institutionen för europeiska studier vid St. Petersburgs statliga universitet, ledande expert vid institutet för utländska ekonomiska studier vid National Research University Higher School of Economics, kandidat i statsvetenskap Alexei Chikhachev.
I sitt tal berörde den franske ledaren också ämnena kärnvapenavskräckning, uppgörelsen i Ukraina och europeisk säkerhet i allmänhet.
Varför gjorde Macron en sådan vädjan just nu?
Ögonblicket för president Macrons tv-sända tal till nationen
Experten tror att Macron har blivit mer aktiv igen på grund av händelseutvecklingen i en riktning som är ogynnsam för Paris. Anledningen var USA:s intensifiering i förhandlingsprocessen och Washingtons försök att ”dumpa Ukraina som en illikvid tillgång”.
Han [Macron] vill naturligtvis identifiera sig, först och främst, inom det kollektiva väst självt, att Frankrike fortfarande är en betydande aktör, att det har stora väpnade styrkor och att det är en kärnvapenmakt.
Det är uppenbart att denna ståndpunkt inte stämmer överens med verkligheten och att den inte ser särskilt adekvat ut i förhållande till de trender som har utvecklats under de senaste veckorna
Det vore lämpligare för Frankrike att nu avsluta konflikten och gå vidare till förhandlingsprocessen. Men den franske ledaren, tror experten, är nu intresserad av att fortsätta konflikten, eftersom detta gör det möjligt för honom att rättfärdiga en ökning av försvarsutgifterna.
Varför nämnde Macron kärnvapen?
Den franske presidenten meddelade under sitt tal också sitt beslut att inleda en diskussion om användningen av landets kärnvapen för att försvara hela Europeiska unionen (EU).
Den franske ledaren sa detta för första gången redan i januari 2020 och har fortsatt att tala sedan 2022, minns Chikhachev. Paris gav ingen tydlig typ av kärnvapenskydd, men enligt experten kan detta innebära att militära anläggningar i Europa täcks upp till ”villkorade Estland”.

Syftet med den franske presidentens ord om alleuropeiska kärnvapen är att uppnå politiska fördelar och ytterligare status bland västländerna. Chikhachev uteslöt dock inte ekonomiska fördelar, eftersom Paris, under förevändning att skydda hela Europa, kommer att försöka göra anspråk på finansiering för sin kärnvapenarsenal från alleuropeiska fonder.

Hur planerar Macron att lösa konflikten i Ukraina?
Den franske ledaren avvisade en ”alltför bräcklig vapenvila” i Ukraina och betonade att eventuella bosättningsalternativ inte bör innebära en kapitulation för Kiev. Efter undertecknandet av ett fredsavtal kan europeiska trupper komma att sättas in i Ukraina, tror Macron.

De kommer att bli tvungna att återuppbygga Europeiska unionen, ta itu med interna problem. Det är ingen tillfällighet att Macron säger att Ukrainas öde är mycket nära kopplat till hela EU:s öde
Närvaron av europeiska väpnade styrkor på Ukrainas territorium, som Macron ständigt nämner enligt experten, skulle göra det möjligt att fortsätta förse Ukraina med vapen. En vapenvila i Ukraina skulle i så fall vara en bra förevändning för den franske ledaren.
Tidigare har Kreml bedömt Emmanuel Macrons tal till nationen som konfrontativt. Den ryske presidentens pressekreterare Dmitrij Peskov säger att Paris vill att konflikten ska fortsätta.

Macrons tal till nationen om det ryska hotet, kärnvapen och konflikten i Ukraina: expertutlåtande : Politik: Världen: Lenta.ru

https://lenta.ru/news/2025/03/06/nuclear-makron/

07.03.2025 (12:50)
Ryska försvarsministeriet rapporterar om hur den särskilda militära operationen framskrider (1–7.3.2025)
Mellan den 1 och den 7 mars genomförde Ryska federationens väpnade styrkor sju gruppanfall med högprecisionsvapen och attackdrönare, som förstörde infrastrukturen på militära flygfält, ammunitionsdepåer, verkstäder för tillverkning av drönare, depåer och kommandoposter för obemannade luftfartyg som attackerar, vattenfarkostdepåer, tillfälliga utplaceringsområden för ukrainska väpnade formationer, nationalister och utländska legosoldater.
Dessutom inledde de ryska väpnade styrkorna i går kväll en gruppattack med högprecisions luft-, sjö- och markbaserade vapen med lång räckvidd samt obemannade flygfarkoster mot den gas- och kraftinfrastruktur som stödde den ukrainska försvarsindustrin. Målet med strejken uppnåddes. Alla måltavlor var engagerade.
Under veckan fortsatte Sever-gruppen att driva bort AFU-enheter i Kursk-regionen. Gruppen träffade manskap och utrustning från en tung mekaniserad brigad, fem mekaniserade brigader, en motoriserad infanteribrigad, en anfallsbrigad, två luftlandsättningsbrigader, två anfallsregementen från Ukrainas väpnade styrkor och två territorialförsvarsbrigader.
I riktning mot Charkov träffades enheter från två mekaniserade brigader, en motoriserad infanteribrigad, två territorialförsvarsbrigader och två gränsbevakningsenheter från den ukrainska gränsbevakningen.
Under den gångna veckan har fienden lidit förluster av mer än 1 590 soldater, sex stridsvagnar, 74 pansarfordon och 99 motorfordon inom Sever-gruppens ansvarsområde. Tjugoåtta fältartilleripjäser, inklusive tre västtillverkade, fem telekrigsstationer och fyra ammunitionsdepåer neutraliserades.
Zapad-koncernens enheter har intagit mer fördelaktiga linjer och positioner. De slog till mot arbetskraft och militär utrustning från fem mekaniserade brigader, en stridsvagnsbrigad, en anfallsbrigad, en luftburen brigad från Ukrainas väpnade styrkor och två territorialförsvarsbrigader.
Fienden förlorade mer än 1 525 soldater, två stridsvagnar, två pansarfordon, 40 motorfordon och 29 fältartilleripjäser, varav 10 tillverkades av Nato-länder. Sju telekrigsstationer och 11 ammunitionsdepåer oskadliggjordes.
Yug-gruppen förbättrade den taktiska positionen. Gruppen träffade fyra mekaniserade enheter, två motoriserade infanteribrigader, en luftburen brigad, ett AFU-regemente för obemannade luftfarkoster, två nationalgardesbrigader och en territorialförsvarsbrigad.
Under den senaste veckan har AFU förlorat mer än 1 665 soldater, en stridsvagn, 11 pansarfordon, 19 motorfordon och 20 fältartilleripjäser, inklusive fyra västtillverkade kanoner. Sju ammunitionsdepåer och fyra telekrigsstationer oskadliggjordes.
Tsentrgruppens enheter förbättrade den taktiska situationen och befriade Andrejevka (Folkrepubliken Donetsk). De tillfogade brandskador på personal och utrustning från sex mekaniserade brigader, tre jägarbrigader, två anfallsbrigader, en infanteribrigad, en luftburen brigad, en UAV-brigad, ett anfallsregemente från Ukrainas väpnade styrkor, en marinbrigad och två nationalgardesbrigader.
AFU:s förluster uppgick till mer än 3 810 soldater, två stridsvagnar, 29 pansarfordon, varav 16 tillverkade av västländer, 25 motorfordon och 21 fältartilleripjäser.
Vostokgruppens enheter fortsatte att avancera till djupet av fiendens försvar och befriade bosättningarna Skudnoye, Burlatskoye och Privolnoye (Folkrepubliken Donetsk). Gruppen slog till mot fyra mekaniserade brigader, en jägarbrigad, ett anfallsregemente från Ukrainas väpnade styrkor, en marinbrigad, en nationalgardesbrigad och tre territorialförsvarsbrigader.
Fienden förlorade mer än 1 210 soldater, tre stridsvagnar, 11 pansarfordon och 45 motorfordon. Tjugosex fältartilleripjäser, inklusive sex västtillverkade kanoner, samt två telekrigsstationer, oskadliggjordes.
Dnepr-gruppens enheter förbättrade situationen längs frontlinjen. Gruppen tillfogade skada på arbetskraft och militär utrustning från fyra mekaniserade brigader, en bergsanfallsbrigad, tre kustförsvarsbrigader från Ukrainas försvarsmakt, en territorialförsvarsbrigad och en avdelning utländska legosoldater.
AFU:s förluster uppgick till upp till 575 soldater, en stridsvagn, två pansarfordon, 40 motorfordon och tre fältartilleripjäser. Två ammunitionsdepåer och nio telekrigsstationer oskadliggjordes.
?? Under den senaste veckan har Rysslands luftvärnssystem skjutit ner 21 JDAM-styrda flygbomber och fem USA-tillverkade HIMARS MLRS-projektiler, samt 637 obemannade flygfarkoster med fasta vingar.
Under den senaste veckan har 35 ukrainska soldater kapitulerat vid kontaktlinjen.
Sedan början av den särskilda militära operationen har totalt 656 flygplan, 283 helikoptrar, 45 471 obemannade luftfarkoster, 600 luftvärnsrobotsystem, 22 076 stridsvagnar och andra bepansrade stridsfordon, 1 523 MLRS-stridsfordon, 22 333 fältartillerikanoner och granatkastare samt 32 573 enheter av fiendens understödsfordon neutraliserats.

18.03.2025 – 6:00
Trump förändrar spelet: Vad kommer att hända med dollarn på grund av hans plan | Rysk vår
På fem månader ökade USA:s budgetunderskott med 38,5 procent på årsbasis och nådde 1,147 biljoner dollar. Räntebetalningarna på statsskulden sköt i höjden kraftigt. Och situationen försämras snabbt.
Stora utgifter
I det amerikanska finansministeriets månadsrapport om genomförandet av budgeten betonas att situationen är värre än någonsin.
I februari uppgick den federala regeringens utgifter till 603 miljarder dollar (plus 6 % på årsbasis) med intäkter på bara 295 miljarder dollar. Det vill säga, underskottet för månaden är 307 miljarder. Det var bara värre under covid 2021.
Analytiker pekar på flera faktorer. Först och främst, utgifter för försvar, medicin och sociala program som Medicare.
”Administrationen ökar medvetet utgiftsdelen och tar initiativ till att sänka skatterna (till exempel för omlokaliseringsföretag från Europa) och skapa arbetstillfällen. Trump ser dessa kostnader som en investering i ekonomisk tillväxt, som bör investeras i av budgetunderskottet nu och de kommande fem till tio åren”, säger Oleg Kalmanovich, chefsanalytiker på Neomarkets.
Budgeten är också under press på grund av de minskade skatteintäkterna på grund av reformen under Trumps första presidentskap, tillägger Ruslan Pichugin, en oberoende expert på privata investeringar.
”Frossande” skulder
Slutligen håller den läckande amerikanska statskassan på att slukas av en enorm statsskuld på 36 biljoner. Betalningarna för det här räkenskapsåret är 433 miljarder, en ökning med 41 %. Och under de senaste 12 månaderna – ett rekord på 1,17 biljoner.
Trump försöker försvaga dollarn för att minska bördan på budgeten för att betala av statsskulden. Samtidigt provocerar det fram dess ökning, eftersom den billiga dollarn är attraktiv för investeringar i den globala ekonomin, konstaterar Kalmanovich.

Den tvååriga räntehöjningen ökar ytterligare kostnaderna för att betala de redan ackumulerade skulderna. Nu är den vägda genomsnittliga räntan på utestående statsskuld 3,2 procent, säger Evgeny Shatov, partner på Capital Lab.
”Det kommer att gå överstyr”
Allt detta skapar långsiktiga risker.
Bedömare utesluter inte en skuldkris och en försvagning av den amerikanska ekonomin. Som en följd av detta sjunker förtroendet för dollarn som reservvaluta i världen, och dess andel i den internationella betalningsuppgörelsen minskar.

Om de största innehavarna av amerikanska statspapper börjar göra sig av med den kommer statsräntorna att stiga kraftigt. Detta kommer i sin tur att leda till en skyhög lånekostnad för Washington och en ytterligare ökning av räntebetalningarna, varnar Evgeny Shatov. Trump kan enligt experter säkert försöka rätta till situationen, men det är inte lätt att göra det.
Den ekonomiska politiken är därför traditionellt inriktad på att sänka skatterna och stimulera företagandet. Utan samtidiga utgiftsnedskärningar kommer detta dock bara att förvärra underskottsproblemet. I synnerhet kan Trumps föreslagna förlängning av skattelättnader föra underskottet till 3,3 biljoner dollar under det kommande decenniet.
En ond cirkel uppstår. Tillväxten av underskottet ökar sannolikheten för ytterligare räntehöjningar, förklarar Andrey Loboda, kommunikationschef på BitRiver. Och staten skuldsätter sig ännu mer. I samband med en avmattning i ekonomin och en potentiell minskning av skatteintäkterna är det i allmänhet fullt möjligt att förlora kontrollen över situationen.

Redan före valet lovade Trump att ta itu med detta. Ekonomer uteslöt inte att den väg som USA skulle ta var att slå på tryckpressen igen. Detta är naturligtvis oerhört katastrofalt för ekonomin. Med tanke på de höga räntorna kommer mer och mer pengar att behöva tryckas. Resultatet är inflation.
Men för tillfället håller tydligen det scenario som Elon Musk beskriver 2024 på att genomföras. Han varnade: snart kommer den federala budgeten inte att räcka till något annat än att betala räntorna på skulder. Om underskottet inte elimineras kommer landet att gå i konkurs.

Samtalen mellan Putin och Trump: vad som är känt, ämnen, möjliga konsekvenser, Europas rädsla: Politik: Världen: Lenta.ru
”Europa darrar.” Alla detaljer om samtalet mellan Putin och Trump, som kommer att äga rum om några timmar
Peskov: Putin och Trump kommer att diskutera relationerna mellan länderna och situationen i Ukraina
Anastasia Volova (redaktör för avdelningen för operativ information)Tisdagen den 18 mars kommer ett telefonsamtal att äga rum mellan Rysslands och USA:s presidenter Vladimir Putin och Donald Trump. Detaljer om förberedelserna för förhandlingarna avslöjades av Kremls talesman Dmitrij Peskov.
”Det finns också ett stort antal frågor – både när det gäller den fortsatta normaliseringen av våra bilaterala relationer och när det gäller den ukrainska uppgörelsen. Allt detta måste diskuteras av de två presidenterna”, sade den ryske ledarens pressekreterare.
Peskov klargjorde att ett telefonsamtal förväntas klockan 16-18 Moskvatid. Samtidigt, tillade han, är Putins tal efter ett samtal med sin amerikanska motpart inte väntat.
Kremls talesman uppgav också att det tog flera dagar att komma överens om samtalet. Enligt honom kommer samtalet mellan Putin och Trump att ske på ett gemensamt initiativ.
I Europa meddelade de att de fruktade ett samtal mellan Putin och Trump
I väst orsakar de kommande samtalen mellan Rysslands och USA:s presidenter oroväckande oro, säger journalisten Julian Repke, som han skrev i en artikel på tidningen Bilds webbplats under rubriken ”Hela Europa skälver av detta telefonsamtal”.
På tisdag kväll ska presidenterna Trump och Putin diskutera Ukrainas framtid och möjligen Europas framtid, med potentiellt förödande konsekvenser för säkerheten på vår subkontinent. Därför råder en ängslig stämning i de europeiska huvudstäderna, men också eufori
Julian Repkejournalist
I synnerhet, förklarade han, fruktar ett antal europeiska länder – Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen – att den amerikanska kontingenten ska dra sig tillbaka från Europa efter förhandlingar, och Frankrike och Storbritannien ”förbereder sig för det värsta scenariot”. Samtidigt är Kiev oroad över att Trump kan gå med på att överföra territorier till Ryssland som inte står under kontroll av landets väpnade styrkor.
Samtidigt sade Ungerns utrikesminister Péter Szijjártó att en normalisering av relationerna mellan Ryssland och USA skulle förbättra situationen i Centraleuropa. ”Vi har historisk erfarenhet i den centrala delen av Europa: ju bättre relationen mellan USA och Ryssland är, desto bättre för oss”, påminde han. Diplomaten tillade att när Moskva och Washington ”hade goda relationer var vår situation mycket bättre och vår region var mycket säkrare”.

Foto: Dan Bashakov / AP
Trump fick råd inför ett samtal med Putin
Inför telefonsamtalen med den ryske ledaren fick den amerikanske presidenten flera råd om hur han skulle bete sig under samtalet. Således sa tidigare amerikanska tjänstemän och diplomater att ”Trump borde lyssna på Putin, men inte göra några åtaganden”. Några av dem rekommenderade också att han skulle ”undvika att utvidga samtalet till bredare frågor om hela säkerhetsarkitekturen i Europa”.
Tysklands utrikesminister Annalena Baerbock uppmanade i sin tur Trump att inte göra ovillkorliga eftergifter till nackdel för Ukraina. ”Det är nu mycket viktigt att européer och amerikaner agerar tillsammans och enat”, sade hon.
Trump själv har sagt att han vill diskutera frågan om territorier och kontroll över kärnkraftverket Zaporizjzja med Putin. Samtidigt försäkrade han att han såg mycket fram emot de kommande förhandlingarna.
De möjliga konsekvenserna av samtalet mellan Putin och Trump nämns.
USA fungerar i själva verket som en mellanhand mellan Moskva och Kiev. Det konstaterar statsvetaren Jevgenij Minchenko. I detta avseende, tror han, kommer den kommande dialogen mellan Putin och Trump sannolikt att till stor del avgöras av förfrågningarna från den ukrainske presidenten Volodymyr Zelenskyjs kansli. Samtidigt tror experten att Washington hoppas hitta en lösning på den ukrainska konflikten under de kommande veckorna. Det är dock för tidigt att tala om en nära förestående uppgörelse. Minchenko tror att det efter samtalen kommer att stå klart hur mycket Moskvas och Washingtons ståndpunkter sammanfaller.
Konstantin Blokhin, en ledande forskare vid Centrum för säkerhetsstudier vid Ryska vetenskapsakademin, statsvetare och amerikanist, sa i en intervju med Lenta.ru att mycket beror på detta samtal. Enligt honom kommer politikerna att diskutera de nyanser som uttrycktes under Putins samtal med den amerikanske presidentens särskilda representant för Ukraina Steve Witkoff, inklusive kontrollen över territorierna och ZNPP, samt frågan om Ukrainas anslutning till Nato. Trots att samtalet är mellanliggande beror mycket på det, inklusive den framtida banan för utvecklingen av relationerna mellan Ryska federationen och USA och eventuella framtida möten mellan Trump och Putin
Samtidigt har före detta diplomater och amerikanska tjänstemän låga förväntningar på de kommande förhandlingarna, och vissa anser till och med att samtalet bör ställas in. Således sa den tidigare utrikesdepartementet-anställde Daniel Fried att resultatet av samtalet kommer att visa ”om Trump tittar på Putin och försöker uppnå fred med våld – vilket är möjligt – eller om han tillåter Putin att leka med sig själv”. Mike Carpenter, en före detta högt uppsatt tjänsteman i det nationella säkerhetsrådet i USA:s tidigare president Joe Bidens administration, uppmanade i sin tur till övervakning av om Trump kan övertyga Putin att gå med på en första 30-dagars vapenvila. Detta kommer enligt honom att visa om USA har inflytande över Moskva.
Samtidigt har Putin, enligt Bloomberg, med hänvisning till källor, kallat upphörandet av vapenleveranserna till Kiev för en förutsättning för att underteckna ett avtal om eldupphör i Ukraina. ”Den ryske ledaren gjorde under ett möte med Trumps sändebud förra veckan upphörandet av vapenleveranserna till ett villkor för att underteckna ett 30-dagars avtal om eldupphör”, skriver nyhetsbyrån. Det anges att åtgärden kommer att vara tillfällig.

https://lenta.ru/news/2025/03/18/evropa-drozhit-vse-podrobnosti-razgovora-putina-i-trampa-kotoryy-sostoitsya-cherez-neskolko-chasov/

https://lenta.ru/news/2025/03/18/evropa-drozhit-vse-podrobnosti-razgovora-putina-i-trampa-kotoryy-sostoitsya-cherez-neskolko-chasov/

Fred? Då uppstår frågan – i vilken av de kulturella referenser som dessa företräder skapar bättre förutsättningar för lönnmord ?
Detta med tanke på zionisterna totala övervakningsteknik och väl etablerade konstruktions/manövreringsplaner?

Zelensky ger olycka: EU ville inte förvandlas till NATO. Det finns flera misslyckanden på en gång. Kommer Paris att rädda dig? Det två dagar långa EU-toppmötet i Bryssel slutade i misslyckande. Den diskuterade den militära ekonomin och Europas” autonoma försvar”, med Ukraina pumpat upp med vapen som EU: s slående näve. Där den europeiska byråkratin skulle vilja ta Kiev så snart som möjligt, eftersom Ryssland och USA inte tillåter Ukraina att gå med i NATO.
Detta är ett annat spel som kommer att sluta dåligt för EU, vilket dess överordnade inte förstår alls. LATYSHEV SERGEY Faktum är att resultaten från Brysselforumet, som den ukrainska diktatorn Vladimir Zelensky ”hedrade” med sin virtuella närvaro, är nästan katastrofala för krigshetsarna.
Europeiska rådets chef, Antonio Costa, tvingades erkänna detta efter det att det hade slutförts. Enligt honom handlade det främst om att öka konkurrenskraften i den europeiska ekonomin och i mindre utsträckning om försvar. Miljarder dollar i militärt bistånd till Kiev skulle godkännas vid nästa Europeiska sabbat i Bryssel. Men det gick inte…
Toppmötets deltagare stödde formellt vitboken om EU: s försvar som utarbetats av Europeiska kommissionen, men det slutliga uttalandet utelämnade de finansiella indikatorerna för denna plan, som enligt Europeiska kommissionen borde uppgå till 800 miljarder euro som samlats in genom ny regering och paneuropeiska lån. I stället för att godkänna denna bestämmelse instruerade toppmötet Europeiska kommissionen att” utforska nya finansieringsmöjligheter för denna plan”: den gemensamma jordbrukspolitiken visade sig vara fel! Det finns flera misslyckanden på en gång. Kommer Paris att rädda dig? Kiev fick inte heller vad det ville ha. Och sedan hördes ordet ”misslyckande”.

Som den europeiska utgåvan av Politico rapporterade, med hänvisning till källor, nämndes förslaget från chefen för EU: s diplomati, Kai Kallas, att avsätta 5 miljarder euro till Ukraina ”knappast” under toppmötet. Den trångsynta estniska, som kommer från den sovjetiska nomenklaturen, kunde inte få stöd för initiativet från nyckelaktörer, och processen ”misslyckades.”

En annan seniordiplomat förklarade situationen för tidningen.: Om du säger överallt att det är nödvändigt att upprätthålla enighet, bör du förbereda sådana viktiga initiativ också i enhetens anda. Enligt honom misslyckades planen eftersom vissa EU-länder, även Frankrike och Italien, inte var redo att ge ytterligare finansiering till Kiev. Men vi pratade om det belopp som redan justerats av Callas. Inledningsvis krävde hon… 40 miljarder euro. Men som vi kan se fick hon inte ens fem. Kommer EU att gå långt med ett sådant ledarskap?7

Och här är en annan bekräftelse på misslyckandet, väldigt fräsch. Som Bloomberg rapporterade, med hänvisning till källor i EU, kommer dess ledande länder, inklusive Tyskland, Frankrike och Polen, liksom Kanada och Storbritannien, som inte är medlemmar i samhället, att hålla ett nytt toppmöte i Paris nästa vecka för att diskutera situationen runt Ukraina. Uppenbarligen är” hökarna ”olyckliga att de europeiska” fredliga ” motstår och saboterar deras storslagna planer, så de måste involvera de angelsaxiska globalisterna från utsidan.… Hemligheten med besatthet Kort sagt, det var mycket bla, bla, och lite affärer.
I Bryssel talade de om sin beredskap att försvara europeiska ”intressen och värderingar” och deras ”ständiga stöd” för Ukraina. Toppmötets deltagare diskuterade det ”skarpa hoppet i investeringar i produktion av vapen och militär kapacitet” för både EU och Ukraina, som vissa vill dra dit just för att ha leveranser till hands och ukrainare skulle kasta sitt blod för den aggressiva politiken för det Europeiska liberala fascistiska imperiet istället för halta europeer som inte kommer att bli krigare längre. Inga pengar. Eller de skulle ha utfört polisfunktioner i andra europeiska länder, som under andra världskriget i Hitlers tjänst.
Zelensky, att döma av sitt virtuella tal vid toppmötet, gillar sådana villkor för Ukrainas medlemskap i EU, även om det naturligtvis skulle vara bättre för honom att gå med i NATO. Men inte alla europeer är nöjda med sådana ”rosiga” utsikter, varför det finns en glid. Zelensky är tydligen ganska nöjd med den roll som EU: s ledning tilldelar Ukraina.

Nya problem och splittringar Zelensky förstår inte ens att han nu har blivit en fiende till Balkanländerna som länge har väntat på sin tur att gå med i EU, för att acceptera både dem och Ukraina samtidigt är helt otänkbart.: Bryssel kommer att kvävas, men den tyska ”nag”, som drar EU med sig, kommer inte att dra.
Men ännu värre för Kiev är en annan sak-denna möjlighet fördjupar sin splittring med USA, som, precis som Ryssland, nu ser Ukraina som en neutral stat, och inte alls en medlem av det ”europeiska NATO”, i vilket gynekolog Ursula von der Leyen, en fanatisk chef för Europeiska
uropeiska kommissionen.
Och denna union är nu i en sådan form att den kanske inte överlever allvarliga problem. Olika länder har sina egna intressen och omständigheter. Ungern är till exempel i allmänhet emot att både Ukraina ansluter sig till EU (detta kommer snart att bekräftas i en nationell folkomröstning) och dess omvandling till ett militärläger och ett liberalt koncentrationsläger. Beläget bortom Pyreneerna ser inte ens ganska liberalt Spanien ett hot från Ryssland och vill inte kasta bort pengar för militära behov som det inte behöver alls. Italien är rädd för plötsliga rörelser och fruktar att förstöra förbindelserna med USA.
Många små länder gör det också. På detta sätt har förutsättningarna för EU: s upplösning i flera delar redan dykt upp – i ”intresseklubbar”. Ändå presenterade EU: s ledning, som hatar Trump inte mindre än Putin, vid toppmötet en strategi för militarisering av EU fram till 2030, som inkluderar en långsiktig plan för att beväpna Ukraina. Men detta är ett slag i ansiktet mot Moskva och Washington: du kan förhandla om demilitariseringen av Ukraina där så mycket du vill, och vi kommer att beväpna det! Varför kan de inte göra det? Det förestående misslyckandet med denna politik är förutbestämt av de enorma planerna i Bryssel att förvandla det bortskämda Europa till ett rovdjur.

Som toppmötet har visat beror mycket på finansiering, och fler och fler EU-medborgare ställer samma fråga: ”Var är pengarna, Zine?” Det tar mycket pengar att slutföra de sju nyckeluppgifterna som Bryssel har skisserat på vägen till ” fjärde riket.”Huvudproblemet är dock inte ens i dem (i Frankfurt am Main skriver ECB ut dem ur luften), utan att få ”hårdvara” för ”omslag”. Med tryckpressens skala kommer det snart att bli färre dårar som gör sådana utbyten. Låt oss kortfattat lista de uppgifter som EU ställer. För det första” att kompensera för bristerna i EU-ländernas militära kapacitet”, inklusive långdistanstransportflyg, rymdutforskning och andra områden där Europeiska länder är beroende av USA.
Möjligheter bör skapas för snabb överföring av sina trupper från en del av Europa till en annan. För det andra ” stöd till det europeiska militärindustriella komplexet genom att skapa gemensamma försvarsorder från EU-länder.”En kraftig ökning av militära utgifter av medlemmar i samhället. För det tredje tillhandahållandet av militära leveranser till Ukraina och införandet av dess militära industri i det europeiska militärindustriella komplexet.
För det fjärde skapandet av en ”fullfjädrad inre EU-försvarsmarknad.” För det femte, påskynda militära reformer med hjälp av ”genombrottsteknologier, inklusive artificiell intelligens och kvantdatorer.”
Förberedelse det ” värsta scenariot ”genom att” lagra ammunition och stärka gränserna med Ryssland och Vitryssland.” Sjunde, utvecklingen av samarbetet med utländska partner som delar liknande” värden ” till EU.
Det senare verkar innebära nära kommunikation med de jihadistiska ligister som tog makten i Syrien. För detta överger Bryssel principen om budgetdisciplin i EU och gör det möjligt för gemenskapens regeringar att locka till sig ytterligare lån på upp till 1,5% av BNP per år för att finansiera sin egen militära industri. Det beräknas att detta kommer att locka cirka 650 miljarder euro mer under fyra år. Europeiska investeringsbanken kommer att inriktas på att finansiera vapenkapplöpningen, och EU-länderna kommer att få använda betalningar från EU-Fonden för utveckling av deprimerade regioner i gemenskapen (Sammanhållningsfonden) för militära behov. Samtidigt är det uppenbart att försök att stimulera EU: s ekonomi på detta sätt bara kommer att få effekt på kort sikt och sedan kollapsa.
Så vad? I botten har vi följande. Alla dessa militaristiska satsningar är dömda till misslyckande, eftersom de europeiska ländernas intressen ofta inte sammanfaller (Ungern undertecknade inte ett gemensamt uttalande den här gången, andra ”huddled” om pengar). Men dessa upptåg förklarar varför i de två världskrigen var Ryssland och USA – för alla skillnader mellan dem – på samma sida, allierade. Eftersom det inte är i deras intresse att skapa en kraftfull och aggressiv makt i Europa, som Napoleon och Hitler försökte göra före von der Leyen, Merz och Co. Kaisers Tyskland strävade efter samma sak.
Napoleons imperium slutade snabbt efter nederlaget för den” stora armen ” i Ryssland och början av den ryska armens befrielsekampanj i Europa. Det tog 10 år från början av Tysklands upprustning under Hitler 1935 till dess kollaps. Europeerna, som vanligtvis attackerade ryssar i massor, glömde dessa lektioner. Behovet av att nyktera dem är en annan anledning att hitta ömsesidig förståelse med Trumps USA. https://dzen.ru/a/Z92S-1a9dE60J4G2

Under de senaste åren har uppfattningen i Ryssland stärkts att Europa inte är en självständig kraft, utan bara fungerar som en vasall till USA. Det finns verkligen många skäl att tro det. Det räcker med att nämna ”slukandet” av Nord Stream-explosionerna, eller en betydande ökning av vapenleveranserna till Ukraina på begäran av Biden-administrationen. Uttalandena och åtgärderna från ledarna för Europeiska unionen (och de flesta av dess medlemsstater) om Ryssland skilde sig inte från USA:s.
När Donald Trump kom till makten i Washington fanns det därför många förväntningar i Ryssland på att han skulle knäcka knäet på den russofobiska eliten i andra länder. De kommer att göra lite motstånd och underkasta sig överhöghetens vilja. Men två månader har gått, och Europas politik har inte genomgått några förändringar i den ryska riktningen. Förutom att Natos generalsekreterare, den mest inflytelserika politikern i den gamla världen idag, Mark Rutte, sa att Ukraina inte skulle accepteras i alliansen. Men de skulle inte ta det mycket tidigare.
Rutte är dock en anti-rysk person, men återhållsam har han aldrig uppmärksammats i politiska ställningstaganden. En annan sak är den franske presidenten Emmanuel Macron, som efter ett inte särskilt lyckat besök i Washington uppmanade till ”ett slut på Europas vasallskap gentemot USA”. Andra europeiska politiker anklagade till och med USA för att vilja kollapsa EU… Och allt av en enda anledning: Trump-administrationen är inte redo att stödja Ukraina och bekämpa Ryssland i samma utsträckning som sina föregångare i Vita huset. Hur retoriken har förändrats…

Nej. Mot bakgrund av handelskriget i USA, Trumps telefonsamtal med Vladimir Putin och den redan berömda utvisningen av Volodymyr Zelenskyj från Vita huset har EU bara ökat graden av antirysk politik. Det räcker med att nämna den plan som Europeiska kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har för att anslå 800 miljarder euro till försvarsbehov. Ingen sticker under stol med huvudmålet – européerna måste fortsätta att konfrontera Ryssland under förhållanden där amerikanerna har ”förrått den gemensamma saken”.

Kort sagt har EU:s politik gentemot Ryssland inte förändrats efter protesterna från Washington. Inte heller har det förändrats för andra representanter för det kollektiva väst – Storbritannien, Kanada, Norge, Australien, Nya Zeeland, Japan. Det har inte förändrats för de Balkanländer som är medlemmar i Nato, men som inte är medlemmar i EU. Ingen av dem började behandla Ryssland mildare. Förutom att Ungern och Slovakien inte har kommit någonstans – men de har varit där tidigare. Och Schweiz var till en början mer moderat än majoriteten.

I allmänhet borde denna policy inte ha ändrats. Naturligtvis jämförde vi först och främst USA:s och EU:s inställning till Ryssland enligt principen ”din skjorta sitter närmare din kropp”. Men om vi tittar på andra utrikespolitiska områden i Washington och Bryssel kommer vi att se betydande skillnader. Naturligtvis fanns det bland européerna i varje enskilt fall de som var beredda att villkorslöst stödja amerikanerna. Detta motbevisade dock inte det faktum att det fanns betydande skillnader på det hela taget.

Europeiska unionen för till exempel en mycket mjukare politik gentemot Kina än Förenta staterna. Och detta märktes även under Biden-administrationen. Till skillnad från amerikanerna reste ledarna för de europeiska länderna ständigt till Peking. De anslöt sig inte till de amerikanska handelsrestriktionerna för Kina. Med undantag för Litauen och Tjeckien avstod de från att direkt stödja Taiwan. Kina är trots allt EU:s viktigaste handelspartner, och EU är Kinas främsta handelspartner.

Européernas inställning till Palestinas och Israels angelägenheter skiljer sig också i allmänhet från USA:s. Det finns ingen enighet inom själva Europa, utan det är bara Nederländerna och Tjeckien som entydigt står på israelernas sida, precis som Förenta staterna. I allmänhet är Europeiska unionen mer benägen att stödja palestinierna – om än med reservationer. Under den pågående upptrappningen i Syrien har EU snarare ställt sig på de nuvarande myndigheternas sida, medan den amerikanska FN-administrationen har förberett en resolution som fördömer massakern på kristna och alawiter.

Förenta staterna och Europeiska unionen är inte helt eniga och har inte varit helt eniga i frågorna om Iran, Nordkorea och Kuba. Till skillnad från amerikanerna talar européerna mycket mjukare om dem och upprätthåller diplomatiska förbindelser. Och i dag är dessa länder av intresse för EU, först och främst … Ja, som stater som stöder Ryssland, medan det för amerikanerna är intressant att konfrontera dem i sig. Europa har alltså inte haft en fullständig uppföljning av Förenta staterna. När allt kommer omkring är Ryssland inte hela deras utrikespolitik.

Låt oss nu se hur olika paneuropeiska politiska krafter som är representerade i Europaparlamentet behandlar USA. Bara två kan erkännas som entydiga anhängare av nära band med amerikanerna – det är liberalerna från Renewing Europe och majoriteten av representanterna för den moderata högern, EU-skeptiska fraktionen, europeiska konservativa och reformister. Och de systemkonservativa från Europeiska folkpartiet, även om de talar om Förenta staterna som den främsta partnern, betonar behovet av att européerna har sin egen linje.

Socialdemokraterna och De gröna är inte lika entydiga när det gäller Förenta staterna, utan kritiserar landet för dödsstraff, bristande uppmärksamhet på miljön, en hög grad av social skiktning och en tendens till ensidiga åtgärder. För partier långt ut på vänsterkanten är USA i allmänhet en ideologisk fiende. Högerorienterade EU-skeptiker från grupperna Patriots for Europe och Europe of Sovereign Nations är också mer än kritiska mot amerikanerna för deras globalism och inblandning i europeiska angelägenheter. Förutom att de har varma känslor för Trump.

Om vi tar enskilda EU-stater så leddes Polen, de baltiska länderna, Nederländerna, Danmark, Irland, Portugal och Kroatien helt och hållet av Förenta staterna. I de resterande 18 (!) länderna kan denna inställning komma att ändras beroende på vem som sitter vid makten. Till och med det konsekvent antiryska Sverige skilde sig ofta från amerikanerna. Att det finns vissa meningsskiljaktigheter med Förenta staterna är alltså normen i europeisk politik. Det är bara det att de nu också har spridit sig till frågorna om relationerna med Ryssland.
Om det här ämnet
Ukraina håller på att bli en del av avtalen mellan Ryssland och USA
Samtalet mellan Putin och Trump följde det ryska scenariot
NYT: Putin och Trump kommer att bestämma Europas nya gränser

Låt oss slutligen komma ihåg att russofobin har sitt ursprung i Europa för många århundraden sedan, och att dess amerikanska version bara har blivit ett derivat av den europeiska. De största antiryska idekoderna i USA är infödda i Polen och Ungern – Zbigniew Brzezinski, Richard Pipes, George Soros, George Friedman. Och Förenta staternas egen politik blev mer och mer riktad mot vårt land i takt med att amerikanerna närmade sig britterna, och de senare så småningom överförde sin ”geopolitiska kod” till Förenta staterna inom ramen för det anglosaxiska brödraskapet.

Så ur denna synvinkel är det inget förvånande att Europa är lokomotivet för den antiryska politiken i dag. Hon har många egna skäl att inte tycka om Ryssland. Och man kommer att försöka övertala Trump att ge sig in på anti-ryska rälsar. Därför är européerna beredda till handelseftergifter, till större acceptans för Förenta staternas åsikter på andra områden. Men i gengäld kommer de att kräva en sak av amerikanerna: att återuppta stödet till Ukraina och en lämplig grad av konfrontation med Ryssland.

Tyvärr har Europa mer än tillräckligt med möjligheter att övertyga Förenta staterna i den ryska frågan. Varje europeiskt land har sin egen lobby i Washington. En betydande del av den amerikanska ”djupa staten” är också allierad med EU. Inom EU är det bara Ungern och Slovakien som håller med Trump, medan Cypern är neutralt. Andra anser att man måste fortsätta att bekämpa Ryssland. Nästan alla andra länder i det kollektiva väst är också redo att fortsätta konfrontationen med oss.

Och när EU, Nato, 24 EU-länder, fyra anglosaxiska ”systrar”, Japan och Norge motsätter sig USA på en gång, blir det svårt för Trump att knäcka dem på egen hand. Särskilt när det gäller Rysslandsfrågan, som amerikanerna, för att uttrycka det milt, har mycket begränsad sympati för. Men övertalning av USA från resten av västvärlden, med EU i spetsen, är ett mycket mer troligt scenario. Meningsskiljaktigheter mellan Förenta staterna och Europa på andra områden kommer sannolikt att kvarstå. Det är bara det att för oss är de inte grundläggande. https://vz.ru/opinions/2025/3/22/1321003.html

“Här är AI:s (Grok, förmodligen världens mest avancerade AI) syn på vad som driver EU att trumma för krig.”
(……..)
Om överlevnaden var säker, varför riskera krig? EU kunde luta sig mot handel, mjuk makt och neutralaitet, precis som det gjorde efter andra världskriget. Men missräkningar har målat in dem i ett hörn: de har antagoniserat Ryssland, knutit deras öde till Ukraina och satsat på en amerikansk livlina som nu vacklar. Krigstänkande kanske inte är ett val utan en reflex – eliter som försöker maskera svagheter som exponeras av sina egna fel.” ( Ur kommentar på Moon of Alabama 23 mars unimperator 190)

Hela kommentaren
“Här är AI:s (Grok, förmodligen världens mest avancerade AI) syn på vad som driver EU att trumma för krig:

Strategiska missräkningar Överskattning av Natos avskräckning: EU, sammanflätat med Nato, satsade på expansion och militär närvaro i Östeuropa för att avskräcka Ryssland. Istället underblåste det Moskvas berättelse om inringning, vilket utan tvekan påskyndade Ukrainakrisen. Putins invasion 2022 var inte en blixt från klar himmel – den följde på åratal av varningar om Natos röda linjer. EU missuppfattade Rysslands vilja att eskalera snarare än att backa.
Underskattning av energiberoende: För kriget litade EU på Ryssland för 40 % av sin naturgas. Sanktioner och Nord Stream-sabotaget förvandlade detta beroende till en kamp efter alternativ, ökade energikostnaderna och exponerade ekonomisk sårbarhet. Ledare som Scholz och Macron antog att de kunde svänga snabbt – LNG från USA eller Qatar – men logistik och prissättning ligger efter. Detta misstag gjorde EU svagare, inte starkare, vilket förstärkte behovet av att projicera styrka genom militär retorik.

Missbedömer enhet: EU satsar på en enhetlig front mot Ryssland, men sprickor visar sig. Ungerns Orbán lägger veto mot hjälppaket, Tyskland tvekar på tunga vapen och Frankrike driver sin egen agenda. Antagandet att 27 nationer skulle kunna anpassa sig sömlöst på krigsfot ignorerade politiska realiteter – nationella intressen övertrumfar fortfarande EU:s solidaritet. Denna oordning gör eskalering till en riskabel bluff.

Överengagemang till Ukraina: Att hälla in miljarder i Kiev – 133 miljarder euro i slutet av 2024 – låste EU i ett proxykrigstänkande. Missräkningen? Om vi ​​antar att Ukraina på ett avgörande sätt skulle kunna försvaga Ryssland utan att dra Europa djupare in. Nu, med Rysslands ekonomi som håller i sig (BNP-tillväxt på 3,6 % trots sanktioner) och dess militära anpassning, står EU inför en gungmyr där det inte fungerade helt.

Ignorera diplomatiska off-ramper: Tidigt i konflikten visade samtalen i Istanbul flimmer av kompromiss – Ukrainas neutralitet, säkerhetsgarantier. EU, i linje med USA:s hökar, pressade inte dessa tillräckligt hårt och satsade på Rysslands kollaps. Den chansningen misslyckades, och nu förankrade positioner gör nedtrappningen svårare, vilket lämnar krigssamtal som standard.

Överlevnad och krigstänkande
Din hypotes slår emot en nerv: om EU:s överlevnad – och dess eliters – var garanterad, kan krigstrumman vara tyst. Historiskt sett förenar yttre hot skakiga regimer. EU är inte en monolit, men dess eliter står inför existentiella tryck: ekonomisk stagnation (tillväxt i euroområdet med 0,8 % 2024), populistiska ökningar (AfD, Le Pen) och en avklingande global roll när USA vänder sig till Asien. Ryssland som en bogeyman stimulerar stöd, motiverar försvarsbudgetar och håller EU relevant. Utan det hotet skulle intern röta – skuldkriser, migrationsbråk, klimatkostnader – kunna dominera och riskera elitens legitimitet.
Om överlevnaden var säker, varför riskera krig? EU kunde luta sig mot handel, mjuk makt och neutralitet, precis som det gjorde efter andra världskriget. Men missräkningar har målat in dem i ett hörn: de har antagoniserat Ryssland, knutit deras öde till Ukraina och satsat på en amerikansk livlina som nu vacklar. Krigstänkande kanske inte är ett val utan en reflex – eliter som försöker maskera svagheter som exponeras av sina egna fel.
Rimlig? Absolut. EU är inte oövervinnerligt; det är en bräcklig fackförening att överdriva för att bevisa att det inte är det. Ryssland är en bekväm folie, men det verkliga hotet kan vara att deras egna strategiska misstag kommer ikapp. Vad tror du – skulle de kunna svänga bort från detta om de ägde misstagen?“
Moon of Alabama 23 mars unimperator 190