Lönsam kampanj i Xinjiang: USA:s anti-Kina lobby tjänade på kampanj om ”tvångsarbete”, vilken kostade uiguriska arbetare deras jobb

1
644

Denna artikel Lönsam kampanj i Xinjiang: USA:s anti-Kina lobby tjänade på kampanj om ”tvångsarbete”, vilken kostade uiguriska arbetare deras jobb har skrivits av Max Blumenthal.
Denne är chefredaktören för The Grayzone. Max Blumenthal, är en prisbelönt journalist och författare till flera böcker, inklusive bästsäljande republikanska Gomorrah, Goliath, The Fifty One Day War och The Management of Savagery. Han har producerat tryckta artiklar för en rad publikationer, många videorapporter och flera dokumentärer, inklusive Killing Gaza. Blumenthal grundade The Grayzone 2015 för att sprida ett journalistiskt ljus över USA:s tillstånd av evigt krig och dess farliga inhemska återverkningar.


Lönsam kampanj i Xinjiang: USA:s anti-Kina lobby tjänade på kampanj om ”tvångsarbete”, vilken kostade uiguriska arbetare deras jobb

En kampanj mot påstått tvångsarbete i Xinjiang har tvingat uiguriska arbetare från deras jobb, alltmedan man tog emot en rundhänt ekonomisk ersättning från ett amerikanskt klädföretag till Uyghuriska exilgrupper, som lobbade mot Kina.

En självutnämnd ”organisation för arbetares rättigheter” i Washington DC, kallad Worker Rights Consortium, har hjälpt till att leda en ”koalition för att avsluta tvångsarbete i Uyghur-regionen” som framgångsrikt har pressat amerikanska klädföretag att lämna Xinjiang-regionen i Kina. Medan de påstår att de representerar “över 100 civilsamhälles-organisationer och fackföreningar från hela världen” verkar koalitionens gemensamma nämnare snarare vara en delad fientlighet mot Kinas kommunistledda regering.

Förutom Worker Rights Consortium (WRC) inkluderar medlemmarna i koalitionens styrkommitté AFL-CIO:s arbetsförbund, Uyghurs exilorganisationer baserade i Washington DC och Hong Kong-baserade separatistaktivister. Bakom kulisserna har koalitionen fått hjälp av den allmänt citerade Xinjiang-forskaren Adrian Zenz, från högerorganisationen Victims of Communism Memorial Foundation.

Koalitionens initiativ fick sin första framgång när det tvingade ett collegeföretag, Badger Sportswear, i branschen för sportkläder, att överge sin fabrik i Xinjiang. Universitetscampus över hela USA började bojkotta Badger-produkter i december 2018, då anklagelserna om ”tvångsarbete” först nådde nationella medier.

Inom några veckor bröt Badger formellt förbindelserna med Hetian Taida-fabriken i Xinjiang, som av den WRC-ledda koalitionen anklagades för att anställa Uyghur-fångar. Medan den kinesiska regeringen fördömde Badgers beslut som “patetiskt” och “baserat på fel information” tog deras motståndare i Washington en segerskutt.

Istället för att gottgöra de uiguriska arbetarna, vilka plötsligt fann sig vara arbetslösa, tvingade WRC istället Badger att betala 300 000 dollar till Uyghurs exilorganisationer, vilka lobbade för en mer fientlig amerikansk politik gentemot Kina.

Enligt WRC-dokument valdes dessa organisationer ut av Human Rights Watch, en påverkans-grupp som stöds av miljardärer och som är öppet engagerad i att undergräva Kinas regering. I interna anteckningar erkände WRC-ledarskap att utbetalningen inte representerade korrekt gottgörelse “ur ett perspektiv för arbetstagares rättigheter.”

Sedan den amerikanska regeringen inledde sin politik för ”stormaktskonkurrens” mot Kina 2018, har den fokuserat intensivt på den resursrika, strategiskt belägna, västra autonoma regionen Xinjiang, platsen för Kinas påstådda misshandel av sin uiguriska muslimska befolkning.

Trump och Biden-administrationerna är fast beslutna att undergräva Kinas ekonomiska uppgång och anklagar Peking för allt, från massinternering av uigurer till tvångssterilisering och folkmord.

Anklagelserna om tvångsarbete har orsakat mest materiella skador, med många amerikanska klädföretag, som lovat att bojkotta fabriker i Xinjiang och avvisar bomull från området.

Varje anklagelse som Washington har framfört mot Peking, har nästan helt åberopat en ekokammare av källor som finansieras och samordnas av den amerikanska regeringen.

Samma USA-stödda nätverk gav inte bara WRC grunden för dess kampanj mot Badger Sport; den bildade ryggraden i den påstådda gräsrotskoalitionen mot ”tvångsarbete”.

Faktum är att många av organisationerna i styrkommittén för Coalition to End Forced Labour in the Uyghur Region, har en gemensam finansiär: National Endowment for Democracy, eller NED.

Med en av NEDs grundares ord skapades organisationen av den amerikanska regeringen för att “göra idag [vad] som gjordes för 25 år sedan av CIA.” Det har inneburit att man tyst finansierar det civila samhället och media för att destabilisera stater där USA söker regimförändring.

WRC-direktören Scott Nova svarade inte på frågor om huruvida Xinjiangs kampanj om ”tvångsarbete” undertecknades av en organisation som stöds av NED.

Oavsett vem som sponsrade WRC:s lobbyarbete, reser dess resultat frågor om den moraliska omsorg som amerikanska NGO:er för mänskliga rättigheter har uttryckt för uiguriska arbetare i Kina. I stället för att direkt hjälpa de påstådda offren för övergrepp från den kinesiska regeringen, verkar självutnämnda MR-grupper få massvis av deras jobb att försvinna, på grund av tvivelaktiga anklagelser – och åtminstone i ett fall, få deras tidigare arbetsgivare att göra en lukrativ utbetalning.

Konstruera en kris och tjäna pengar

Worker Rights Consortiums kampanj för att pressa företag att dis-investera från Xinjiang började i december 2018, precis när det amerikanska utrikesdepartementet formellt anklagade Kina för att utsätta uiguriska muslimer i regionen för tvångsarbete och massinternering. Initiativet tycktes ha samordnats med ett sammankopplat nätverk av påverkans-grupper, företagsmedia och amerikanska regeringsintressen med uppgift att hålla tillbaka Kina.

En artikel i AP den 17 december (AP = Associated Press, ö.a.), vilken hävdade att Hetian Taida Apparel-fabriken i Xinjiang var platsen för tvångsarbete, gav impulsen för WRC-kampanjen. AP siktade in sig på Badger Sport, en klädtillverkare i North Carolina som saluförde sportkläder från fabriken. En dag senare, i vad som tycktes vara en samordnad åtgärd, avfyrade WRC:s verkställande direktör Scott Nova, ett långt pressmeddelande som bad Badger Sport att lämna Xinjiang.

Som med de flesta amerikanska vanliga medierapporter om övergrepp av kinesiska myndigheter i Xinjiang, förlitade sig AP helt på partiska källor utanför landet. För att utmåla Hetian Taida som ett de facto slavläger, vände sig AP till vittnesmål från landsflyktiga Uyghurer i Kazakstan och en Google Earth-analys av fabriken från Australian Strategic Policy Institute, ASPI, en tankesmedja på högerkanten, finansierad av USA:s utrikesdepartement, australiensiska Försvarsministeriet och flera vapenproducenter.

Artiklar om tvångsarbete i Xinjiang i New York Times och Financial Times publicerades samma vecka som AP:s rapport och förlitade sig till stor del på analys från ASPI, liksom vittnesmål, som samlats in i Kazakstan av en exilorganisation som heter Atajurt.

Bland uigurerna som AP intervjuade om anklagelser om tvångsarbete i Xinjiang var Rushan Abbas, som man helt enkelt identifierade som “en uigur i Washington, D.C.” I själva verket var Abbas chef för Campaign For Uyghurs, en stor separatistisk organisation, som finansierades av den amerikanska regeringen och som lobbar aggressivt för sanktioner mot Kina.

Som före detta översättare vid Guantanamo Bay-interneringscentret, har Abbas i sin biografi skrutit om en “omfattande erfarenhet av att arbeta med amerikanska myndigheter, inklusive Homeland Security, Department of Defense, Department of State och olika amerikanska underrättelsetjänster.”

I juni 2019 publicerade WRC ett 37-sidig artikel som anklagade Badger för att ha tjänat på förmodat tvångsarbete i Hetian Taida-fabriken i Xinjiang. Dokumentet bestod till stor del av påståenden från ett tätt samordnat nätverk av amerikansk-stödda uiguriska aktivister, amerikanska statliga medier, åsiktsmaskiner i amerikansk-finansierade tankesmedjor och Human Rights Watch – samma hätska anti-Kina-element som formar västerländsk medias täckning av Xinjiang

WRC: s viktigaste källor innehöll följande:

  • Adrian Zenz, den högerextreme kristen-fundamentalistiska forskaren vid Victims of Communism Memorial Foundation, som har förklarat att han “leddes av Gud” för att motverka Kinas regering. Trots Zenz’s omfattande och väldokumenterade meritlista över statistisk manipulation och återtagna uttalanden, och brist på vetenskapliga vitsord gällande Kina, beskrev WRC honom som “en ledande forskare om regeringens förtryck av etniska muslimska minoriteter.” Som vi kommer att se senare gick Zenz med i WRC:s kampanj i formell egenskap.
  • “Trovärdiga rapporter från Radio Free Asia”, den amerikanska regeringsstödda nyhetstjänst, vilken New York Times en gång beskrev såhär, “Ett världsomspännande propagandanätverk byggt av CIA.”
    Medan WRC:s rapport beskrev Radio Free Asia som “trovärdigt”, stämplade det China Central Television (CCTV) som “regeringspropaganda.”
  • Den amerikanska regeringen, vars anklagelser mot Kina WRC upprepade gånger citerade och utan ett uns av skepsis. Samma regering kan ha finansierat WRC:s kampanj mot Xinjiang och finansierar många av dess viktigaste koalitionspartners genom National Endowment for Democracy.
  • Australian Strategic Policy Institute (ASPI), den av det amerikanska utrikesdepartementet och vapenindustrin finansierade tankesmedjan, ökänd för satellitanalys, och som har märkt ut regeringsbyggnader, grundskolor och gymnasieskolor i Xinjiang som ”koncentrationsläger”. Bland de ASPI-forskare som citerades av WRC var Vicky Xu, en anti-Kina-aktivist och komiker in spe, som enligt uppgift har förklarat: “Jag är i ett riktigt krig med Kina.” En undersökning av Michael West Media fann att en betydande summa av ASPI:s donationer kom från företag som är beroende av fängelsearbete.
  • The Uyghur American Association (UAA), en amerikansk regeringsfinansierad exil-lobbyorganisation, baserad i Washington DC. Som Grayzone har rapporterat organiserade UAA-ledningen i april 2021 en bilkaravan, som avbröt och häcklade en demonstration mot antiasiatisk rasism, man upprätthåller nära förbindelser med anti-muslimska kongressledamöter som rep. Ted Yoho och är värd för en vapenklubb av högermilis-typ.
  • Human Rights Watch, den miljardär-finansierade internationella lobbygruppen, som i slutändan identifierade Uyghuriska exilgrupper, som får utbetalningar från Badger Sportswear.

WRC:s anklagelse om tvångsarbete hänförde sig till förbindelsen mellan Hetian Taida-fabriken och det intilliggande Hotan Yrkesutbildnings-centrat och hävdade att arbetare i den förra anläggningen var “fängslade” i den senare.

Den kinesiska regeringen har hävdat att yrkesutbildnings-centra som det i Hotan är en integrerad del av den landsomfattande kampanjen för att utrota extrem fattigdom. När den kinesiska statskontrollerade Global Times besökte Hetian Taidas hantverks-anläggning i Hotan, berättade arbetare för tidningen att de var där frivilligt.

Hetian Taidas egna data visade att cirka 30% av dess arbetare vid anläggningen tidigare hade registrerats som extremt fattiga medan de nu tjänade löner som gav dem ett mått av oberoende.

I stället för ett fördömande videovittnesmål från arbetare anställda vid Taida, snurrade WRC positiva kommentarer från en kvinnlig arbetare till stats-kontrollerade China Central Television som bevis på “en brutal tillämpning av utomrättsligt frihetsberövande.” Arbetaren hade förklarat att, “Kommunistpartiet och regeringen upptäckte mig och räddade mig.”

På samma sätt försökte WRC underbygga sin anklagelse om tvångsarbete med ett foto av Badger-chefen Ginny Gasswint inne i Hetian Taida-komplexet i januari 2018, omgiven av kvinnliga arbetare.

”Jag är förvånad över att Hotan-folket är vänliga, vackra, entusiastiska och hårt arbetande. Jag tror att vårt samarbete kommer att utökas, ”förklarade Gasswint, enligt WRC-tidningen. Konstigt nog uppfattade WRC Gasswints positiva intryck av arbetskraften hon mötte på fabriken och det till synes glada fotot de tog tillsammans, som tydliga bevis på kränkningar.

Ett foto från WRC: s rapport om Hetian Taida, som visar Badger-chef Ginny Gasswint (mitt) inne i fabriken. https://i1.wp.com/thegrayzone.com/wp-content/uploads/2021/04/Screen-Shot-2021-04-14-at-4.27.40-PM.png?w=1096&ssl=1

WRC avfärdade helt enkelt Badgers egen bedömning av situationen vid Hetian Taida, vilken avvisade anklagelserna om ”tvångsarbete”. (En Badger-talesman svarade på en intervjuförfrågan från The Grayzone, med en standardformulering, som bekräftade företagets “respekt för internationella standarder för arbets- och mänskliga rättigheter.”)

Det avfärdade också certifieringen som Taida fick, efter en inspektion på plats av Worldwide Responsible Accredited Production, ett internationellt revisionsorgan, vilket inrättats av American Apparel för att “certifiera socialt ansvarsfulla fabriker inom sektorn för sömnadsindustri.”

När Wu Hongbo, ägaren av Hetian Taida, klagade hos Badger Sport, att han hade blivit felciterad av AP och att han inte “hade en fabrik inuti HVETC som använde ’praktikanter’ från lägret”, avfärdade WRC hans krav genom att hävda att AP:s reportrar “har vunnit ett antal priser för sitt arbete med Hetian Taida.”

Slutligen erkände WRC att det “inte försökte intervjua arbetare som en del av sin utredning.” Man motiverade sin underlåtenhet att självständigt bekräfta påståenden från externa, amerikanska regerings-finansierade källor, genom att hävda att “klimatet av rädsla och förtryck i Xinjiang gjorde det mycket osannolikt att arbetare kunde vittna fritt …”

I slutändan tvingade den samordnade media- och lobbykampanjen Badger att avsluta sitt kontrakt med Hetian Taida och lämna deras arbetsstyrka friställd. Istället för att erbjuda arbetarna någon hjälp, krävde WRC att Badger ”skulle bidra med 300 000 dollar till en organisation eller organisationer, som ger hjälp till eller bekämpar övergreppen mot den uiguriska befolkningen i Xinjiang-provinsen, identifierade av oberoende människorätts-experter.”

WRC medgav i en sammanfattning av sin rapport att dess kampanj inte hade gynnat uiguriska arbetare på något meningsfullt sätt och kan till och med ha skadat dem.

”Det är viktigt att förstå att fullständig gottgörelse, ur ett arbetstagares rättighetsperspektiv, inte kan uppnås i detta fall. Som förklarats i vår rapport, riskerar varje försök att hjälpa och stödja de drabbade arbetarna att de utsätts för vedergällning från de kinesiska myndigheterna,” hävdade NGO:n utan bevis. “Den bästa möjliga ersättningen är att Badger ska bidra till organisationer som arbetar brett för att hjälpa offer för förtrycket i Xinjiang.”

Dessa organisationer tycktes ha varit en del av samma påverkans-grupper som försåg WRC med uppgifter för sin rapport om “tvångsarbete”, och som är dedikerade till att främja den amerikanska regeringens fientlighet gentemot Kina.

Under Human Rights Watch’s överinseende, profiterar exil-uyghurer på påståenden om “tvångsarbete”

På frågan av The Grayzone vilka ”oberoende mänskliga rättighets-organisationer” som fick pangar av Badger, hävdade WRC:s strategiska forskningschef Penelope Kyritsis, ”När tvångsarbete avslöjas är det typiska botemedlet att betala arbetarna de löner de är berättigade till. Men de rådande omständigheterna var sådana, att kontakt med arbetare på en plats som är så bevakad som den regionen, bara skulle utsätta dem för en mycket större risk. Så Badger-pengarna gick till uiguriska grupper i diasporan. ”

När Kyritsis pressades för att identifiera dessa grupper, letade han efter ett svar. “Um, det fanns en grupp i Kazakstan,” sa hon, men hävdade att hon inte kunde komma ihåg dess namn.

I ett mejlat svar på frågor från The Grayzone, vägrade WRC-direktören Scott Nova att namnge de Uyghur-exilgrupper som fick den lukrativa utbetalningen från Badger. ”Vi avslöjar inte namnen på dessa organisationer, eftersom det kan äventyra säkerheten för de flyktingar de hjälper”, hävdade han.

Protokoll från ett WRC-styrelsemöte den 25 oktober 2019, som publicerades på WRC:s webbplats, visar hur Kyritsis och WRC:s verkställande direktör Scott Nova ger Human Rights Watch ansvaret för att identifiera Uyghur-exilgrupper för att ta emot Badger-pengarna.

Valet av Human Rights Watch (HRW) som domare framhävde den bakomliggande agendan för Coalition to End Forced Labour in the Uyghur Region.

Långt ifrån att vara en oberoende organisation, har HRW historiskt fungerat som en förstärkande kraft för USA:s imperialistiska mål, vilka innefattar regimförändringar i politiskt oberoende och socialistiska stater, bakom en täckmantel av moralisk omsorg.

Human Rights Watch grundades 1978 som Helsinki Watch, en amerikansk förklädnad, med syfte att undergräva regeringarna i socialistiska östblocksländer, med en obeveklig ström av påståenden om övergrepp. Med kontor över hela västvärlden, inklusive i New York Citys Empire State Building, har HRW vuxit, tack vare en kontant donation på 100 miljoner dollar från George Soros, en antikommunistisk hedgefond-miljardär, som har utpekat Kina som en “dödlig fara” för mänskligheten.

Under de senaste 27 åren har HRW letts av Kenneth Roth, en tvångsmässig motståndare till Kinas regering och påhejare för regimförändrings-operationer mot praktiskt taget alla stater som trotsar Washington. Som Ben Norton rapporterade för The Grayzone, har Roth lagt upp ett meme som jämför Peking med Nazityskland och spritt en falsk video, som han hävdade avbildade kinesiska ”mördare-robotar”, men som visade sig visa en utbildning för specialeffekter. Roth har också upprepade gånger spekulerat i att Covid-19 tillverkades i ett kinesiskt laboratorium.

Under Roths ledning rättfärdigade HRW Natos militära ingripande i Libyen, efter att ha låtit bli att motsätta sig USA:s invasion av Irak. Det har också vägrat att kräva ett slut på USA-Saudis angrepp på Jemen, som har producerat den värsta humanitära krisen i världen.

HRW har oavbrutet bedrivit kampanj för att störta vänsterregeringar över Latinamerika, firat USA:s sanktioner mot Nicaragua, främjat Washingtons ekonomiska strypning av Venezuela och godkänt extremhögerns militärkupp 2019, som avlägsnade Bolivias demokratiskt valda inhemska president, Evo Morales.

Medan Bolivias militär massakrerade obeväpnade inhemska demonstranter firade Roth högerns övertagande av makten som ett “uppror” i en tweet med en bild av Morales som skjuter sig själv i ansiktet med en stridsvagnskanon.

Efter att HRW dokumenterat en saudisk miljardärs kränkande arbetsmetoder, ordnade magnaten en donation på 470 000 dollar till gruppen och köpte på så sätt dess tystnad. De tysta pengarna hölls hemliga, tills en insider läckte dem till media och tvingade Roth att ta ansvar för att ha ordnat utbetalningen.

Även om HRW verkar ha valt ut Uyghur-exilgrupper för att ta emot de $ 300 000 som tvingats fram från Badger Sportswear, sa en HRW-talesman till The Grayzone att deras organisation inte fick del av pengarna.

Samarbetar med ultrahöger-forskare ”ledd av Gud” mot Kina och anställer Uyghur-exilaktivist

The Worker Rights Consortium utmålar sig som en progressiv organisation som försvarar arbetare i globala syd mot företagens exploatörer. Dess chef, ​​Scott Nova, har medverkat på Netroots Nation, den årliga samlingen av vänster-liberala online-influensers, och arbetat med anti-sweatshop-aktivister på campus över hela landet.

När WRC inledde kampanjen “tvångsarbete” i Xinjiang, skapade dess direktör emellertid en allians med en högerextremist, som har sagt att han “leds av Gud” mot Kinas regering.

Den 9 mars 2020 var Nova medförfattare med Adrian Zenz, till ett brev som riktades till internationella övervakningsorgan och krävde att de skulle avbryta alla framtida revisioner i Xinjiang. De två hävdade gentemot potentiella revisorer att “arbetarintervjuer, som är väsentliga för metoden, för varje trovärdig revisor eller certifieringsorgan, inte kan generera tillförlitlig information om arbetsförhållanden.”

Som har setts på Hetian Taida, där Worldwide Responsible Accredited Production certifierade fabriken efter ett personligt besök, hotade alla vittnesmål från oberoende observatörer till Xinjiang att störa demoniserings-kampanjen, som iscensatts av Washington genom WRC.

Genom att pressa externa revisorer att lova att undvika fabriker i Xinjiang-regionen, verkade WRC fast beslutet att eliminera alla hot mot den officiella amerikanska berättelsen om kinesiskt “tvångsarbete”, samtidigt som de säkerställde att de hyper-partiska, amerikanska regerings-finansierade organisationerna, som de förlitade sig på för sin eget betänkande, hade monopol på debatten.

I WRC:s gemensamt författade brev hänvisades till Zenz som en “oberoende forskare och expert på Kinas minoritetspolicys”, där man utelämnade hans kamratskap till ultrahögerinriktade Victims of Communism Memorial Foundation och förbisåg allvarliga frågor rörande hans trovärdighet.

Från Scott Novas och Adrian Zenz’s brev den 9 mars 2020 till potentiella revisorer för Xinjiang-fabriker.

Som The Grayzone har i detalj har dokumenterat, är Zenz en kristen extremist vars första publicerade bok, Worthy to Escape: Why all believers will not be raptured before the Tribulation,” uppmanade kristna troende att straffa oroliga barn med ”bibliskt smisk“, fördömde homosexualitet som “ett av vilddjurets fyra imperier” och hävdade att judar som vägrar att konvertera till evangelisk kristendomen, skulle under den yttersta tiden antingen “utplånas” eller “renas” i en ”glödande ugn”.

Zenz tjänstgör för närvarande som forskardocent vid Victims of Communism Memorial Foundation, en lobbyfront i Washington DC, som delvis finansieras av Polens högerregering, genom sin Polish National Foundation. Zenz’s arbetsgivare har utsett alla globala dödsfall från Covid-19 till ”offer för kommunismen”, och skyller dem helt på Peking. (Memorial Foundation’s påstående att 100 miljoner civila dog under kommunistisk kontroll inkluderar de tiotals miljoner sovjetiska medborgare som dödats av det nazistiska Tyskland.)

Precis som sin arbetsgivare har Zenz uppvisat en förkärlek för att manipulera statistik för att främja sin ideologiska agenda. Han baserade sin allmänt citerade uppskattning om 1 miljon uiguriska muslimer i ”interneringsläger”, på en enda, mycket tvivelaktig studie, som publicerades av en uigurisk separatist i Turkiet.

Efter att The Grayzone avslöjat uppenbara falskheter och främmande påståenden i Zenz’s tidning om “tvångssterilisering” av uigurer, korrigerade den förmodade experten tyst sitt absurda påstående, att uiguriska kvinnor har tvingats genomgå någonstans från 4 till 8 IUD-operationer (Intrauterine device, spiral, ö.a.) per dag, samtidigt som de vrider och vänder på beskrivningar av andra uppenbara falskheter, för att göra dem mer troliga. (Zenz verkar också ha tillverkat datumet för sin dementi.)

WRC:s de facto partnerskap med anti-kinesiska element på högerkanten sträcker sig bortom Adrian Zenz. I augusti 2020 publicerade WRC annonser där man sökte en samordnare för sitt ”projekt för att bekämpa tvångsarbete” i Xinjiang och lovade en lön på 70 000 $ plus förmåner under en årslång anställning.

För att tillsätta platsen anställde den ideella organisationen Jewher Ilham, en tidigare ”Uyghur-MR-stipediat” vid Memorial Foundation of the Victims of Communism Memorial, och därmed en tidigare kollega till Zenz.

https://i2.wp.com/thegrayzone.com/wp-content/uploads/2021/04/Jewher-Ilham.png?resize=1024%2C456&ssl=1

 

Ilhams biografi-sida vid Victims of Communism Memorial Foundation. WRC: s Scott Nova sa till The Grayzone att hon har bett gruppen att ta bort den. Jewher Ilham är dotter till Ilham Tohti, en före detta akademiker, som dömts av Kina till livstids fängelse för att ha påståtts främja separatism och förespråka våldsam militans. Hans fängelsedom har gjort honom känd bland västerländska MR-organisationer och har hjälpt till att ge dottern ett möte med president Donald Trump i juli 2019.

https://i2.wp.com/thegrayzone.com/wp-content/uploads/2021/04/Ilham-Trump.jpg?w=620&ssl=1

Jewher Ilham talar till Trump under the State Department’s Ministerial to Advance Religious Freedom, den 16 juli 2019

WRC:s Nova insisterade på att Ilham inte längre är associerad med Victims of Communism, och därför är “den associationen olycklig.” Han svarade emellertid inte på direkta frågor om hans öppna partnerskap med Zenz, som förblir forskare i den notoriskt sinofoba organisationen.

“Din misstro är ganska uppenbar och vi ser inget värde i att svara på dina frågor”, påpekade Nova till The Grayzone.

En arbetar-koalition av gräsrötter, förmedlad till dig av den amerikanska regeringen

En månad innan man annonserade det jobb som slutligen gavs till Ilham tillkännagav WRC bildandet av the Coalition to End Forced Labour in the Uyghur Region. De flesta av organisationerna i koalitionens styrkommitté var anti-Kina lobbyister, som finansierades av USA:s regering genom National Endowment for Democracy, eller direkt av USA:s utrikesdepartement.

Viktiga medlemmar som ingår:

  • The World Uyghur Congress (WUC):
    WUC är den stora paraplyorganisationen för den uiguriska separatistiska rörelse, som söker åstadkomma en oberoende, Nato-orienterad etnostat i Xinjiang-regionen i Kina. Som Ajit Singh rapporterade för The Grayzone, har NED tillhandahållit WUC miljoner dollar i finansiering, inklusive över 1 284 000 dollar sedan 2016. WUC lobbar mot västerländska politiker att isolera och “öka trycket på Kina“, öka upp ekonomiska sanktioner, begränsa banden med Kina, och dra västerländska företag ur Xinjiang. Som Singh rapporterade har WUC historiska band till den högerextrema Grey Wolves-rörelsen i Turkiet och grundades av en högerideolog som efterlyste “uppdelningen av det kinesiska imperiet.”
  • Uyghur Human Rights Project (UHRP):
    UHRP är ett dotterbolag till Uyghur-kongressen, som nästan helt sponsras av den amerikanska regeringen, med National Endowment for Democracy (NED) som dess huvudsakliga finansieringskälla. NED beviljade UHRP hela 1 244 698 dollar mellan 2016 och ’19. Som The Grayzone har rapporterat grundades NED under övervakning av Reagan-administrationens CIA, för att finansiera och utbilda oppositionsmedia och NGO-grupper för att undergräva regeringar som Washington motsatte sig. Louisa Coan Greve, den tidigare vicepresidenten för NED, fungerar idag som UHRP: s chef för global påverkan.
  • Kampanjen för rena kläder/Johnson Yeung:
    Johnson We är listad av WRC som mediekontakt för kampanjen för rena kläder. Han är en separatistaktivist i Hong Kong, vars karriär har uppmuntrats av National Endowment for Democracy. Yeungs Civil Human Rights Front spelade en ledande roll i protesterna och upploppen som förtärde Hong Kong under hela 2019; den upplöstes efter en kinesisk regeringsutredning om dess påstådda amerikanska finansiering. För sin del har Clean Clothes-kampanjen i stor utsträckning finansierats av det nederländska utrikesdepartementet, liksom en namnlös “USA-baserad filantropisk fond.”
  • International Labour Rights Forum (ILRF):
    ILRF , som säger sig “hålla globala företag ansvariga för kränkningar av arbetstagarnas rättigheter”, sponsras av National Endowment for Democracy, US Agency for International Development (USAID) och State Department’s Bureau of Democracy, Rättigheter och arbete. Koordinatorn för ILRF:s Kina-program, Kevin Lin, har suttit i den internationella kommittén för de demokratiska socialisterna i Amerika.
  • Anti-Slavery International:
    Anti-Slavery International, en kändisorienterad icke-statlig organisation, som påstår sig bestå av “små och kraftfulla förändringsföretag som levererar frihet nu”, finansieras av US Department of State Bureau of Democracy, Human Rights, and Labour; Storbritanniens inrikesministerium, Europeiska kommissionen och rika stiftelser.

Den 17 september vittnade utvalda medlemmar av “Coalition to End Forced Labor” inför kongressen och tillhandahöll en kampanj som finansierades och styrdes av den amerikanska regeringen under en fasad av gräsrotsaktivism.

Förutom WRC:s Scott Nova hörde kongressen Rushan Abbas, den tidigare Gitmo-översättaren och Pentagon-entreprenören som leder den amerikanska regeringsfinansierade kampanjen för uigurer. “Det skrämmer mig att se Kina fortsätta att tillåtas bli en makt som kan ta ett grepp om världen”, utropade Abbas.

AFL-CIO:s internationella direktör, Cathy Feingold, talade också till kongressen, på uppdrag av koalitionen. Feingold är fd utrikespolitisk direktör för Ford Foundation, en ideell organisation som stöds av miljardärer, vilken hjälpte CIA:s destabiliseringsoperationer i Indonesien och Chile under det kalla kriget. Hon fortsatte med att leda Dominikanska republikens och Haitis kontor för Solidaritetscentret.

The AFL-CIO’s Cathy Feingold (L) at the Solidarity Center’s 20th anniversary in 2017

https://i2.wp.com/thegrayzone.com/wp-content/uploads/2021/04/Screen-Shot-2021-04-21-at-3.46.32-PM.png?resize=1200%2C802&ssl=1

Det ironiskt namngivna Solidaritetscentret verkar från AFL:s kontor i Washington, men finansieras kraftigt av den amerikanska regeringen genom National Endowment for Democracy (NED). I själva verket är NEDs långvariga direktör, Carl Gershman, den tidigare forskningsdirektören för AFL-CIO. Och AFL sitter i styrkommittén för koalitionen för att avsluta tvångsarbete i Uyghur-regionen.

Sociologen Kim Scipes har undersökt AFL-CIO:s historia beträffande internationella operationer, som sträcker sig över nästan ett sekel och visar att:

AFL-CIO har hjälpt den amerikanska regeringen att undergräva socialistiska revolutioner runt om i världen, samtidigt som de har hjälpt högerdiktaturer.

I sin bok “https://rowman.com/ISBN/9780739135020/AFL-CIO’s-Secret-War-against-Developing-Country-Workers-Solidarity-or-Sabotage,” dokumenterade Scipes AFL-CIO:s roll i att stödja oppositionens fackförbund, som arbetar för regimförändring i stater, inklusive Jacobo Arbenzs Guatemala, Salvador Allendes Chile, Sandinist-kontrollerade Nicaragua och Venezuela alltsedan dess socialistiska bolivariska revolution.

“Jag tror att deras uppfattning är att USA ska styra världen”, sa Scipes om AFL-CIO:s ledning.

Apropå arbetar-förbundets historia kommenterade han: ”Jag tror inte att de lanserar [tvångsarbetskampanjen] av oro för uigurer. Från allt jag vet, skulle jag säga att AFL-CIO arbetar för att medvetet skada Kina, och du kan se det stämma överens med hela USA:s utrikespolitiska apparat.”

Solidaritetscentret var resultatet av AFL-CIO:s konsolidering av dess utländska operationer till en central nod 1997. Även om det har försökt mildra den bild som AFL fick för att destabilisera socialistiska regeringar under det kalla kriget, fick akademikern Tim Gill tillgång till Solidarity Center-dokument från 2006 till 2014, vilka visar att centrat flödar av NED-pengar och “samordnar motståndsåtgärder” mot arbetarråden som inrättats av Venezuelas socialistiska regering.

En doktorsavhandling av George Nelson Bass som undersökte Solidaritetscentrets arbete efter det kalla kriget, drog slutsatsen att det “indikerar kontinuitet med tidigare AFL-CIO:s utrikespolitiska metoder där Solidaritetscentret följer den amerikanska statens ledning.”

https://i2.wp.com/thegrayzone.com/wp-content/uploads/2021/04/Screen-Shot-2021-04-21-at-3.53.56-PM.png?resize=1200%2C608&ssl=1

Den finansiering som Solidaritetscentret har fått från den amerikanska regeringens regimförändrings-gren, tillsammans med sin lista med “bidrag” till the Worker Rights Consortium, väcker frågor om dess roll i koalitionen för att avsluta tvångsarbete i Uyghur-regionen. På frågan om Solidaritetscentret finansierade WRC:s arbete med kampanjen, hävdade Penelope Kyritsis: “Jag vet inte vilka de olika grupperna i koalitionens finansieringskällor är.”

Enligt Scipes överensstämmer bristen på transparens kring the Forced labor coalition med AFL-relaterade kampanjer genom åren. ”De är inte öppna och ärliga. De avslöjar inte något för någon utanför en sluten krets. Det utförs bakom medlemmarnas rygg,” hävdade han och noterade att han själv är fackföreningsmedlem. “Och ändå agerar de som om de gjorde det i vårt namn.”

Medan de marknadsförs som ett gräsrotsinitiativ, verkar WRC och dess partner i ”Coalition Against Forced Uyghur Labor” ansvara främst inför den amerikanska regeringen. Inuti Xinjiang har de inte bara avvisat all kommunikation med de uiguriska arbetarna, vars jobb de har eliminerat, de har vägrat att gottgöra dem.

Medan de förser ett nytt kallt krig med en progressiv täckmantel, belönar dessa förmodade mänskliga rättighets-förespråkare sig själva med de förlorade lönerna för dem som de påstår sig försvara.

 

 

 

 

1 COMMENT

  1. När det gäller handel mellan Kina och USA sa USA:s handelsrepresentant Katherine Tai på torsdagen att mänskliga rättigheter är en av de viktigaste delarna av Biden-administrationens handelspolitik, och “tvångsarbete” ger Kina en orättvis handelsfördel.
    Amerikanska tjänstemän uppgav vid flera tillfällen att Washington inte överger de tullar som införts på kinesiska produkter under Trump-åren. De används mot Kina som förhandlingschip för förhandlingar.
    Biden-administrationen har ärvt Trump-administrationens tankar om att politisera handelsfrågor och pressa Kina genom ständigt ökande handelshinder. Men sedan andra halvåret i fjol har handeln mellan dem fortsatt att växa, och siffrorna under ett enda kvartal eller månad överträffade till och med de som före handelskriget.

    Washington inledde en våldsam offensiv mot Kinas handel. Trump-administrationen hoppades att kunna pressa Kina göra eftergifter genom att använda höga tariffer. De trodde att de kunde pressa Kina inom områden som immateriella rättigheter, investeringsregler och industripolitik för att gynna USA. De ville använda höga tullar för att tvinga tillverkningen som investerades av amerikanska företag att återvända till USA. Så länge det kan skada Kina spelar det ingen roll om det är fördelaktigt för USA eller inte.
    Det är dock omöjligt för Peking att ge upp sin suveränitet och låta Washington bestämma egna metoder och takt. Därför är USA:s tryck dömt att bara ha en begränsad effekt. Det finns inget sätt att det kan utfärda order till Kina.
    Kina har blivit världens största mottagare av utländska direktinvesteringar 2020. Ännu viktigare, baserat på information som släpptes av USA, återvände de amerikanska investeringarna som lämnade Kina på grund av faktorer som ökade arbetskraftskostnader inte till USA utan gick till Sydost-Asien och Sydasien. Craig Allen, president för affärsrådet mellan USA och Kina, berättade nyligen för amerikanska medier att om målet med tullarna på kinesiska produkter “var att öka sysselsättningen inom tillverkningsindustrin i USA, ser jag inga bevis för att det har hänt”.
    Enligt en undersökning av Oxford Economics i januari i år var USA:s handelskrig cirka 0,5 procent av BNP, uppskattningsvis 245 000 arbetstillfällen och 88 miljarder dollar i real hushållsinkomst. Om scenariot eskalerar kommer USA:s BNP att krympa med 1,6 biljoner USD under de närmaste fem åren och resultera i 732 000 färre amerikanska jobb 2022.
    Handelskriget mellan Kina och USA har inte hindrat Kinas årliga BNP-tillväxt från att vara högre än USA:s. Kinas BNP var bara 60 procent av USA:s BNP 2016 innan Trump tillträdde. Men siffran steg till 70,2 procent 2020. USA:s ansträngningar har bevisats förgäves de senaste åren. Förutom att fungera som en politisk mobilisering för ett nytt kallt krig har handelskriget inte gett USA några fördelar. Det är ett misslyckat krig för USA.
    USA under Biden är svagare än när Trump precis tillträdde. Den svaga Biden-administrationen betonar vikten av att samla allierade mot Kina. En av anledningarna är att USA inte är tillräckligt starka för att stärka sin ambition att undertrycka Kina för att göra eftergifter på ett hegemoniskt sätt.
    Biden-administrationen har tillverkat anklagelsen om tvångsarbete i den autonoma regionen Xinjiang Uygur. De till och med försöker att sätta märket “tvångsarbete” på Kinas utrikeshandel.
    Kina är dock numera mycket bekant med USA:s handelskrig. “Vi vill inte starta ett handelskrig och kommer att slå tillbaka när det behövs”. Detta är en välkänd inställning av Kinas svar på Trump-administrationens handelskrig. Den amerikanska regeringen har förändrats, men Kinas attityd förblir oförändrad.
    https://www.globaltimes.cn/page/202105/1223510.shtml

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here