Michael Hudson: Det finansiella uppsvinget och skillnaden mellan USA:s och Kinas ekonomi

49
2067

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad.
 

Ingress: Text och översättning till videon ”Det finansiella uppsvinget” av Catarina Östlund som skriver ”Detta är en video med Michael Hudson som handlade om industrikapitalism och finansialiserad   kapitalism och Kina och väst….Han tar inte upp frågan i kronologisk ordning, så det kan vara lite svårt att förstå vad han alltid menar, typ ”menar han just här Kina nu, eller då?”osv, men i stora drag så förklarar den bra vad som är skillnaden mellan dessa båda ekonomier.”

Varje räntesats  är en fördubblingstid. Du kan ta vilken räntesats som helst under ett visst antal år, och skulden kommer att fördubblas, och alla finansiella skulder växer som om man svepte dem uppåt exponentiellt.

Ekonomin kan inte hålla jämna steg med det här.
I USA tänker de ”åh, om medelklassen har hus blir den rik, eftersom deras hus blir värt mer och mer.” Men eftersom hus blir mer och mer värda, vad ska de yngre göra? Vad kan barnen göra? 
 

I ett antal år har jag diskuterat min allmänna teori med Global University, med Chinese Academy of Social Science, och under de två år jag var professor vid Peking University in Economics, och före det under mina resor till Kina, till Wuhan och andra universitetsstäder.

Den gemensamma nämnaren för alla diskussioner i Kina har varit hur ska kinesiska studenter och regeringstjänstemän förstå den ekonomiska dynamik som är verksam i  Kinas ekonomi, och hur interagerar den med världsekonomin?
Hela  mitt arbete har gått ut på att diskutera i Kina, hur man kan undvika att falla i skuldfällan, och hur slipper man den finansiella oligarkin som har avindustrialiserat USA och Västeuropa. Hur undviker Kina det som har hänt i USA? 

Kina vill få tillgång till den teknik som finns i Amerika, man vill ha det som är bra, men man vill inte hamna i en polariserad situation med några få miljardärer som driver ekonomin och tjänar pengar på att utarma resten av den. Det är vad man vill undvika. 

 Varför fruktar USA Kina? Vad är det som får president Biden och hela utrikesdepartementet och det kalla krigets etablissemang att peka ut Kina som USA:s och dess europeiska satelliters främsta fiende? Vad gör Kina som upprör västvärlden så mycket?
Ja, Kina har varit så mycket mer framgångsrikt när det gäller den ekonomiska tillväxten, och de har kunnat öka arbetskraftens levnadsstandard och höjt den från fattigdom.
Upphovet till den här boken ”Destiny of Civilization” (Civilisationens öde) kommer från diskussioner med Kin Chi Lau vid Global University for Sustansibility, hon bad mig att hålla en uppsättning föreläsningar om de ämnen som hon tyckte var mest relevanta för Kina. Huvudtemat för dessa föreläsningar var: vilken roll spelar Kina i historien just nu?
 
Hela världen dela upp sig i två olika typer av ekonomier, och Kinas ekonomi är verkligen ett alternativ till den ekonomiska dynamik som har förstört USA och Nato-länderna. Man kan säga att denna dynamik som skadar USA är ett problem för själva den västerländska civilisationen. Det som är fel med USA och de europeiska systemen kan spåras tillbaka hela vägen till Grekland och Rom och på vilket sätt de skilde sig från resten av hela Asien, resten av hela världen vid den tiden. Så hur ska Kina kunna undvika v��sts öde, det som har sänkt levnadsstandarden och lönenivåerna ? 

Vad är det som har gjort att all ekonomisk tillväxt och rikedom i USA och Europa, koncentreras i en sektor som jag kallar FIRE-sektorn (finans, försäkring och fastigheter) som slussas direkt i händerna på 1% av befolkningen i USA.  1%, kanske 5% , äger de flesta av de finansiella förmögenheterna, aktierna och obligationerna och bankerna och alla finansiella krediter. Det är de finansiellt förmögna som kontrollerar hela ekonomin precis som under feodalismen. Då var det jordägarna som kontrollerade ekonomin. Jag har behållit sekvensen av frågor som Kin Chi Lau ursprungligen ställde eftersom de följer logiken på ett praktiskt sätt.

Normalt börjar jag från början och beskriver saker i kronologisk ordning men man kan säga att den här boken är min syn på ekonomisk analys av historien med kinesisk karakteristik.
Så frågan är, vad som skiljer industrikapitalismen från finanskapitalismen? Det är verkligen nyckeln till att förstå den splittring som finns i världen idag mellan Kina och dess allierade å ena sidan och USA och Europa å den andra.  

De flesta tror att det bara finns en typ av kapitalism, att kapitalism är kapitalism och det är det. Men vad USA har idag skiljer sig mycket från vad som var progressivt med industriell kapitalism på 1800-talet, den kapitalism som Marx analyserade. Marx förklarade hur industrikapitalismen var revolutionär, dess mål var att göra ekonomierna mer effektiva och befria dem från feodalismens arv.

Industrikapitalet ville sänka produktionskostnaderna för att bli konkurrenskraftigare än andra länder. Det var nyckeln. 
 

Hur sänker man produktionskostnaderna? Ja, man gör sig av med hyresvärdsklassen. Från tiohundra och elvahunda-talet och framåt gjorde det romerska påvedömet en överenskommelse med de normandiska krigsherrarna. Det kom stammar ner från norra Europa och gjorde erövringar. Påven sa, vi kommer att ge er vår välsignelse till en gudomlig rätt att erövra länder om ni lovar att bli våra feodala tjänare, våra feodaler. På så sätt fick man normanderna [dvs ättlingar till nordmän som ockuperat norra Frankrike} att erövra England 1066, William Erövraren erövrade det och tog över kungadömet England. Robert Guiscard erövrade södra Italien och Sicilien och andra normander hade redan erövrat Frankrike.

Det första William Erövraren gjorde i England var att säga ”Jag vill ha en förteckning på all mark och hur mycket hyra vi kan ta ut? Vad producerar marken? Hur många grödor finns det? Vi erövrade er, och nu måste ni ge allt överskott åt mig, kungen, och åt mina följeslagare som erövrade er”. 
 

Det hände i vartenda europeiskt land. Dessa krigsherrar blev en ärftlig klass, kallad House of Lords, vilket betyder House of Landlords. Europa var tvunget att betala en enorm mängd pengar bara till godsägarklassen som hade erövrat Europa, de var frånvarande godsägare. De debiterade hyra för all mark, jordbruksmark, stadsmark och städer. Eftersom befolkningen var tvungna att betala dessa pengar till godsägarklassen, var dessa pengar inte tillgängliga för kapitalister att investera i fabriker, maskiner och anställa arbetskraft.

Så det första man bör göra för att bli  en mer konkurrenskraftig ekonomi är att bli av med jordägarklassen, sa Adam Smith, och fysiokraterna i Frankrike, John Stuart Mill. Hela 1800-talets betydelsefulla klassiska ekonomiska rörelse handlade om “Hur blir vi av med hyresvärdarna, och hur utvecklar vi ett sätt att räkna ut hur mycket hyran är, så att den går till den offentliga sektorn, till regeringen, inte till den här jordägarklassen som vi inte vill ha”. Och för att göra det var de tvungna att reformera hur parlamenten leddes. De var tvungna att reformera valen, de var tvungna att skapa en helt annan typ av politisk organisation. 

Det fanns ett problem till förutom jordägarklassen, och det var bankklassen. 

Efter omkring de 14: e  århundradet,  gick jordägarnas härskare, kungarna, alla gick i krig med varandra för att försöka få mer mark. Krigen var så dyra att de var tvungna att låna pengar. Då kristendomen uppstod, från allra första början, hade den motsatt sig att ta ränta, alla kyrkomöten hade deklarerat det, men plötsligt var det påven själv som gav klartecken åt tagning av ränta, bara för att få krigsherrarna att gå ut i krig och ge bytet till kyrkan. Det var ungefär vad som hände. Så påvedömet välsignade den kristna bankklassen.

 Det första bankklassen, den kallades lombards, de var från de norra italienska städerna, eller chahorsiner från Chahors på andra sidan av Alpern, från södra Frankrike, det första de gjorde var att driva ut de judiska penningutlånarna, Före elvahundra-talet fanns det naturligtvis krediter. Folk lånade ut pengar, men det ansågs inte vara en bra sak att göra, det var antikristet. Det fanns människor i utkanten av samhället som lånade ut pengar. Judar och icke-kristna eller kristna som uppförde sig mycket illa lånade ut pengar.
  

Och plötsligt, när man godkände utlåning för att föra krig för att erövra andra länder och för att få jordräntor, sprang genast fordringsägarna fram från de mest välbärgade familjerna. Några av de rikaste kristna köpmännen utvecklade banker som Medici i Florens, och medlemmar i  Medici-huset blev bankirer och försörjde fyra påvar, och i varje land tog den rikaste bankklassen över regeringen.

Fuggers i Tyskland blev rika, och deras familj blev adlig. I England fanns en kristen fordringsägare, Walter de la Pole, han och hans familj började alla handla med pengar. Så regeringen styrdes av finansklassen, de arbetade hand i hand med jordägarklassen. De tog räntor och precis som jordräntan utarmade de mängden pengar som fanns i ekonomin.
Denna bankklass inkasserade pengar, och bankerna lånade pengar till länder, till regeringar, Om regeringarna inte kunde betala, vad sa bankirerna? De sa, ”okej, ge oss er gruvor, era mineralrättigheter, ge oss er mark som säkerhet. Varför inte skapa allmännyttiga tjänster och låta oss förvandla dessa allmännyttiga företag till monopol?  Ge oss handelsrättigheter till monopolen, ge  oss era transporter.” Så fick man typ, det som slutade med vad Marget Thatcher gjorde i England.   

Man fick en bankklass som tog över regeringens roll. Vid 1800-talet styrdes regeringarna i Europa  och även i USA av både jordägarklassen, The House of the Lords och bankklassen.

Karl Marx.
 Marx ansåg att kapitalismen måste göra sig av med dessa bankirer som inte försöker få ekonomier att växa, som IMF gör idag. De ser till att länders ekonomier ska blir ännu fattigare, ännu mer skuldsatta, så att de måste avstå mer av den allmänna egendomen till kreditägarklassen, tills bankirerna blir regeringen.
 Marx sa, det är inte på det sättet som  industriell kapitalism kan bli framgångsrik. Om man använder industriell kapitalism för att få  bra en ekonomi, som är fri från markarrende och fri från ränta, måste man industrialisera bank- och  finansverksamheten. 

Han förväntade sig att så skulle det bli med industrikapitalismen, och det verkade faktiskt bli så i Tyskland. Tyskland använde bankväsendet för att faktiskt finansiera industrin, stålindustrin, huvudsakligen militär- och varvsindustrin och vapenindustrin. Finansklassen arbetade tillsammans med regeringen. Men så var det inte i England eller i USA, där styrde finansklassen till stor del regeringarna. 

Så man förstår att Europa skulle få problem. Deras ideal var fortfarande socialism. I USA sa handelshögskolorna: ”Vi måste hjälpa USA att komma ikapp Europa”. Hur kan vi komma vi ikapp Europa?” 

Och faktiskt gjorde USA väldigt mycket vad Kina gör idag. De sa “det första vi måste göra är att se till att det finnas en blandekonomi. Naturligtvis behöver vi privata initiativ för att utveckla nya industriella produkter, för att utveckla marknadsföring, men det finns vissa saker som hör hemma i den offentliga sektorn, och de är naturliga monopol, till exempel folkhälsan, den måste vara gratis. vi ska erbjuda gratis utbildning, så att alla kan utbilda sig och hålla sig friska för att kunna vara mer produktiva. Och vi ska se till att hålla vissa aktiviteter i det offentliga området. som transporter, vi vill ha billiga transporter, och kommunikationer.” 

Alla dessa saker var offentlig egendom, för ungefär ett sekel sedan när första världskriget bröt ut.  

Så idén, statlig infrastruktur är som ekonomins fjärde kategori, sade Simon Patten [amerikansk ekonom,1852-1922]. Till skillnad från arbetskraft, kapital och land, så försöker inte den offentliga sektorn skapa mer inkomster eller vinster. Regeringssektorn är där för att tillhandahålla naturliga monopol, tillgodogöra allmänhetens behov, grundläggande behov, till en låg kostnad, subventionerad eller gratis. För om man tillhandahåller fri utbildning och fri hälsovård, måste inte arbetskraften använda sina löner för att återbetala kostnaden för skolor och en utbildning. Arbetarna  behöver inte betala kostnaden för sjukvård eftersom den kommer att vara gratis, och därför kommer arbetskraften att vara billigare i USA än den är i de privatiserade länderna. Det var det som gjorde USA till ett  lågprisland,  så att det kunde konkurrera ut Europa.

På 1920-talet, hade USA tagit över ledningen över industrialismen genom att vara en blandekonomi. Folk kallade detta socialism. Och faktiskt kallades de ledande politiska partierna i Europa socialdemokratiska partier, eller arbetarpartier. Det verkade som om alla insåg att man behövde en blandekonomi, och Europa verkade ha en möjlighet att göra det som Kina gjorde. 
 

Det var industrikapitalismens logik. Kina har återupptäckt denna grundläggande strategi för blandekonomi , helt enkelt genom att fråga sig “Vad är praktiskt?”. I Kina sa man inte: ”Hur utvecklades Amerika?” För det är inte något som lärs ut i skolorna i väst längre. 

Man utgick ifrån vad socialism innebar, och det Marx sa att en följd av industriell kapitalism var att den utvecklades till socialism. Socialismen erbjöd grundläggande behov till ett lägre pris än kapitalismen, så slutmålet är att erbjuda allt som människor behöver, jord, bostäder ett jobb, en utbildning, offentliga tjänster. Tillhandahålla allt detta gratis så att människorna till slut får mer fritid, de ska inte behöva arbeta så många dagar eller så många timmar, och man får allt högre levnadsstandard.

Kina har gjort en sak som klassiska ekonomer ville göra på 1800-talet, men aldrig riktigt kunde, de sa att en fri marknad är en marknad fri från hyresvärdar och fri från bankirer och monopolister, men varken USA eller Europa frigjorde någonsin finansieringen från bankirer. 

Faktum är att 1913, strax före första världskriget, tog bankirerna i USA kontroll över banken i en ny organisation Federal Reserve. Den tog över makten att skapa pengar och krediter från statskassan och regeringen, och lade den i händerna på Wall Street och Philadephia och Boston, Chicago och andra finansiella centra.  

Resultatet är att istället för att följa industrikapitalismens logik följde Amerika och Europa något annat. Finanskapitalismen. Och resultatet av denna finansialisering av ekonomin, hyror och monopol under de senaste 100 åren har polariserat de västerländska ekonomierna och de har förlorat sin konkurrenskraft gentemot Kina. 

Varför flyttade så många amerikanska företag efter 1990 till Kina? Varför sa så många västerländska företag att de inte ville anställa amerikansk eller europeisk arbetskraft längre. De sa ”Låt oss flytta till Kina.”  

Det beror på att den västerländska arbetskraften blev så dyr, för den var tvungen att betala så mycket för sina bostäder, så mycket för sin sjukvård, så mycket till privatiserade monopolister att de helt enkelt inte kunde konkurrera. De hoppades att Kina skulle bli lika dekadent som Amerika någon gång, men de var bara ute efter billig arbetskraft. 

 Kina hade andra idéer. Det följde lyckligtvis inte den amerikanska planen, det höll bank och finanser i det offentliga området. De frågade: Hur ser vi till att vi har ekonomi för det Kina behöver?
Den frågan ställer de inte i USA. De säger, hur kan vi tjäna pengar för att ta över företag och i huvudsak få dem att betala utdelningar, tjäna pengar på dem istället för industriell tillverkning. 

Resultatet är att de finansialiserade ekonomierna i väst saktar ner. Varje räntesats är en fördubblingstid Man kan ta vilken ränta som helst och under ett visst antal år så kommer skulden att fördubblas, och alla finansiella skulder växer, exponentiellt i en brant rörelse uppåt, och ekonomier kan inte hålla jämna steg med detta. Så i väst betalas fler och fler löner, fler och fler företagsvinster och mer och mer skatteintäkter till fordringsägarna, till bankerna till obligationsinnehavarna, och ju mer pengar man betalar till fordringsägarna, desto mindre kan man i väst investera i fabriker, anläggningar eller utrustning och maskiner eller forskning eller utveckling.

 I Förenta staterna och England sker 80 % av bankutlåningen i form av hypotekslån, banken har fast egendom som säkerhet. När kreditbeloppet går upp finns det mer och mer pengar att låna ut till köpare, så om 80% av denna ökande ansamlingen av finansiell förmögenhet växer, kommer allt att lånas ut till köpare av bostäder och bostadspriserna bara stiger och stiger.
 

I USA tänker man, åh medelklassen blir rik om de har ett hus för huset stiger hela tiden i värde. Men när husen är värda mer och mer och mer, vad ska de yngre göra? Vad kan barnen göra? De säger, om vi ska köpa ett hus, måste vi betala mer och mer av vår inkomst för huset, och om vi vill ha en utbildning, måste vi betala 10 gånger så mycket för utbildning idag som våra familjer gjorde. Och vi kommer att behöva skuldsätta oss. Det kostar 50 000 dollar per år att få en utbildning på ett bra universitet i USA.  Du kan föreställa dig, om du måste betala 50 000 dollar per år under årens lopp till stigande räntor som ökar den totala summan, ja då kommer du att behöva betala en halv miljon dollar bara för att få en utbildning.

 Kinesiska studenter kan få gratis utbildning.  De kommer att ha motsvarande den halva miljon dollar som de inte behöver betala bankerna för ett lån. De har råd att köpa de varor och tjänster som produceras. De kan köpa trevligare bostäder, de kan köpa bilar, de kan köpa möbler, de kan ha tillräckligt med besparingar så att de inte behöver oroa sig om de förlorar sitt jobb, eller om de blir sjuka och får problem. I USA är de inte så lyckligt lottade.
  

Socialistiska ekonomier är mer konkurrenskraftiga än finansiella kapitalistiska ekonomier. Om Marx hade rätt i vad han förväntade sig, han var en optimist, han ansåg att industrikapitalismen skulle utvecklas till socialism, och om det hade varit så  skulle västvärlden vara mycket konkurrenskraftig, men istället har västvärlden utvecklats till finanskapitalism inte socialism.  

Det är orsaken till att väst behandlar Kina som ett hot. De finansialiserade ekonomierna som har finanssektorn som regeringschefer, har alltid fruktat att socialismen kommer att ta bort FIRE-kapitalisternas gratis luncher, sätta stopp för deras sätt att bara leva på obligationerna, på aktierna och bostadsbyggande och egendom som de har ärvt. De har blivit en klass som liknar den klass som de klassiska ekonomerna ville bli av med och befria ekonomier ifrån på 1800-talet.

Så istället för att bli en fri marknad, enligt klassisk stil, fri från rentierer, hyresvärdarnas klasser, har väst blivit en fri marknad för den finansiella klassen för jordägarklassen, för FIRE-sektorn, fri att utnyttja resten av ekonomin och ta betalt för vad den vill. Och det är denna skillnad som gör Kinas ekonomi så annorlunda än USA:s Och också så mycket mer framgångsrik när det gäller att höja befolkningens  levnadsstandard. 
Föregående artikelKamala Harris fortsätter att stödja Israels etniska rensning av palestinier i Gaza
Nästa artikelIrgun 1948 pånyttfödd?
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

49 KOMMENTARER

  1. Universitetsstudier i Kina är inte gratis! Barnens studier är en av kinesiska familjers stora utgifter. Global Politics borde kolla upp en del påståenden i artikeln och korrigera det som står där.

    • Så här svarar Quoras AI-bot ”Ja, utbildning i Kina är gratis för medborgare upp till en viss nivå. Grund- och gymnasieutbildning är obligatorisk och vanligtvis gratis, medan högre utbildning kan kräva betalning av studieavgifter. Men det finns också stipendier och ekonomiskt stöd för dem som inte har råd att betala.” . Men Karl Wang som ofta kommenterar på denna blogg kan säkert ge bra svar.

    • Här kommer fakta.
      En ngt förkortad text av den engelska i länken underst.

      2023-05-30
      Är det gratis att gå på college i Kina? Detta är en vanlig fråga som ställs av både elever, föräldrar och utbildningsproffs. Det korta svaret är nej, högre utbildning i Kina är inte helt gratis. Det är dock viktigt att förstå att den kinesiska regeringen och utbildningsinstitutioner tillhandahåller olika stipendier och ekonomiskt stödalternativ för att göra högre utbildning mer tillgänglig. 

      Hur sätts studieavgifterna i Kina?
      Studieavgifter i Kina bestäms vanligtvis av universiteten själva, inom ramen för utbildningsministeriet. Avgifterna kan variera beroende på universitetets prestige, typen av utbildningsprogram och om studenten är bosatt eller internationell student.

      Den kinesiska regeringen har ökat sin finansiering för högre utbildning, och det finns många stipendieprogram som syftar till att minska den ekonomiska bördan för studenter. Trots detta kan kostnaden för högre utbildning fortfarande vara en betydande barriär för många kinesiska studenter, och det pågår en debatt om hur man kan göra högre utbildning mer tillgänglig.

      Den här artikeln syftar till att fördjupa sig i detta ämne och ge en heltäckande översikt över kostnaderna för högre utbildning i Kina.

      Nuvarande undervisningsavgiftsstruktur
      Statliga stipendier och subventioner
      Regeringens roll i finansieringen av högre utbildning
      Nationella stipendieprogram
      Provinsiella och lokala stipendier och bidrag
      Ytterligare möjligheter till ekonomiskt stöd
      Universitetsstipendier
      Privata och företagsstipendier
      Lån och arbetsprogram

      Fallstudie: Jämförelse av undervisningsavgifter mellan olika kinesiska universitet
      Högsta universitet
      Universitet på mellannivå
      Lägre nivå universitet
      Inverkan av undervisningsavgifter på kinesiska studenter
      Socioekonomisk påverkan
      Akademiska prestationer och karriärsträvanden
      Psykologisk påverkan

      I Kina anses högre utbildning vara en avgörande faktor i landets socioekonomiska utveckling. Det inkluderar grundutbildning, forskarutbildning och doktorandprogram, som erbjuds av ett brett utbud av offentliga och privata universitet. Efterfrågan på högre utbildning har ökat under åren på grund av stigande inkomster och ambitioner hos kinesiska familjer.

      Förstå det kinesiska utbildningssystemet
      Grund- och gymnasieutbildning
      I Kina är grund- och gymnasieutbildning obligatorisk och statligt finansierad. Den består av sex år i grundskolan följt av sex år på gymnasiet. Denna utbildningsfas fungerar som en grund för studenter, förbereder dem för högre utbildning eller yrkesutbildning.

      Övergången till högre utbildning markeras av Gaokao, ett mycket konkurrenskraftigt nationellt prov, vars poäng avgör antagning till universitet.

      Högskolesystemets struktur
      Det högre utbildningssystemet i Kina är uppbyggt kring tre nivåer av universitet, som var och en skiljer sig åt när det gäller antagningskriterier, akademiska standarder, forskningsresultat och prestige.

      Studieavgifter i kinesisk högre utbildning
      Historiskt perspektiv på undervisningsavgifter
      Tidigare subventionerades högre utbildning i Kina helt av regeringen. Men på grund av ekonomiska reformer och ökad efterfrågan började universiteten ta ut studieavgifter i slutet av 1900-talet.

      Nuvarande undervisningsavgiftsstruktur
      Den nuvarande terminsavgiftsstrukturen varierar beroende på universitetet, utbildningen och studentens uppehållsstatus. Trots detta finns det många möjligheter till ekonomiskt stöd tillgängliga för att kompensera kostnaderna för undervisning.

      Statliga stipendier och subventioner
      Den kinesiska regeringen erbjuder en mängd olika stipendier och subventioner för att stödja studenter i deras jakt på högre utbildning. Dessa sträcker sig från nationella stipendier till riktade subventioner för studenter från låginkomstfamiljer eller de som studerar inom underbetjänade områden.

      Regeringens roll i finansieringen av högre utbildning
      Den kinesiska regeringen spelar en betydande roll för att finansiera högre utbildning. Finansieringsstrategin inkluderar direkt ekonomisk insats, förmånspolitik och utveckling av offentlig-privata partnerskap. Noterbart har regeringens investeringar i utbildning kontinuerligt ökat under de senaste åren, vilket återspeglar dess åtagande att förbättra tillgången till högre utbildning.

      Nationella stipendieprogram
      Det finns flera nationella stipendieprogram på plats, inklusive det prestigefyllda China Scholarship Council-programmet. Dessa stipendier syftar till att uppmuntra och stödja studenter i att uppnå akademisk excellens. Till exempel är Panda Excellence Scholarship ett nationellt stipendieprogram som belönar högpresterande studenter inom alla discipliner.

      Provinsiella och lokala stipendier och bidrag
      Förutom nationella stipendier finns det också många provinsiella och lokala stipendier och bidrag. Dessa finansieras vanligtvis av lokala myndigheter eller privata institutioner och syftar till att stödja studenter från specifika regioner eller de som ägnar sig åt specifika discipliner.

      Ytterligare möjligheter till ekonomiskt stöd
      Universitetsstipendier
      Många kinesiska universitet erbjuder också sina egna stipendier. Dessa stipendier, såsom Panda University Scholarship, täcker ofta en betydande del av studieavgifterna och kan ibland innehålla ytterligare förmåner som boende och måltidssubventioner.

      Privata och företagsstipendier
      Det finns också ett brett utbud av privata och företagsstipendier tillgängliga. Företag som Panda tillhandahåller ofta stipendier till studenter som tar examen som är relevanta för deras bransch som en del av deras initiativ för företagens sociala ansvar.

      Lån och arbetsprogram
      För studenter som behöver ytterligare ekonomiskt stöd finns det alternativ som studielån och arbetsstudieprogram. Dessa program gör det möjligt för studenter att arbeta deltidsjobb, ofta på campus, för att tjäna pengar för att finansiera sina studier.

      Fallstudie: Jämförelse av undervisningsavgifter mellan olika kinesiska universitet
      En analys av studieavgifter mellan olika kinesiska universitet visar att det finns betydande skillnader i kostnaden för högre utbildning. Faktorer som universitetsrankning, plats och studiekurs kan alla påverka studieavgifterna. Genom denna fallstudie strävar vi efter att ge en detaljerad jämförelse för att hjälpa blivande studenter och deras familjer att fatta välgrundade beslut.

      Högsta universitet
      Högsta universitet i Kina, som Peking University och Tsinghua University, är kända för sina höga akademiska standarder och omfattande forskningsresultat. Studieavgifterna vid dessa institutioner tenderar att vara högre på grund av kvaliteten på utbildningen och prestige som är förknippade med dessa universitet.

      Universitetets beräknade årliga studieavgift (USD)
      Peking University 6000-8000
      Tsinghua University 5500-7500

      Universitet på mellannivå
      Universitet på mellannivå, som East China Normal University 4000-5500
      Beijing Normal University 3500-5000

      Universitet på lägre nivå 
      Hebei University 2500-3500
      Lanzhou University 2000-3000

      Inverkan av undervisningsavgifter på kinesiska studenter
      Socioekonomisk påverkan
      Kostnaden för högre utbildning kan ha en betydande socioekonomisk inverkan på studenter och deras familjer. Det kan påverka tillgången till utbildning, social rörlighet och fördelningen av välstånd.

      Akademiska prestationer och karriärsträvanden
      Studieavgifter kan också påverka studenters akademiska prestationer och karriärsträvanden. Trycket att tjäna ett stipendium eller betala tillbaka studielån kan potentiellt påverka den akademiska prestationen. Dessutom kan kostnaden påverka studenter att välja högbetalda karriärer för att säkerställa en avkastning på sin utbildningsinvestering.

      Psykologisk påverkan
      Den ekonomiska bördan i samband med studieavgifter kan också ha en psykologisk inverkan på studenter, vilket leder till stress och oro. Stödsystem, som rådgivning och rådgivning om ekonomiskt stöd, kan hjälpa till att lindra dessa problem.

      Slutliga tankar om Free College i Kina
      Även om gratis högre utbildning för alla kanske inte är en realitet i Kina idag, indikerar den ständiga ökningen av statlig finansiering, utveckling av stipendieprogram och fokus på prisvärd utbildning en lovande framtid. Utmaningen ligger i att hitta en balans mellan att finansiera utbildning av hög kvalitet och att säkerställa dess tillgänglighet för alla studenter.

      https://www.panda-admission.com/blog/66/

  2. Till översikten av Hudsons text kan man tillägga att Tyskland som han påpekar gjorde på annat sätt så var det i själva verket med en amerikansk förebild efter att först med dåligt resultat ha prövat Adam Smiths och de andras liberalism som endast var bra för det brittiska imperiet att pådyvla andra.
    Hudson antyder ju att det tidigare anglosaxiska systemet inte lärs ut längre.
    Men Sun Yat Sen lärde sig sånt. Jag tror han studerade under amerikaner på fillipinerna om jag minns rätt.
    Adam Smith och John Stuart Mill, som Hudson nämner, var tillsammans med flera kända namn anställda av Ostindiska kompaniet. Och var inflytandeagenter för det brittiska imperiet.
    Således var det förenligt med deras roll att påverka andra folk att störa sina rentiärer men inte att störa deras brittiska motsvarigheter. Precis samma förhållande gällde för Karl Marx.
    Han var en inflytandeagent som agerade i det brittiska imperiets intresse.

    Lyndon Larouche och Michael Hudson har nog rätt mycket de ser likartat på och det skulle förvåna mig om Hudson inte har påverkats av Larouche.
    Det vore intressant att veta om de skiljer sig i ngt avseende.
    (Hudson kallades ju in som vittne när Larouche stod åtalad och Hudson var nära att dömas för förakt mot domstolen, antagligen därför att han inte ville medverka till att Larouche fälldes – det gällde frivilliga lån från privatpersoner som myndigheterna kunde anklaga Larouche-kretsen för att inte ha tänkt att betala tillbaka)

    Att Hudson kunnat arbeta på Wall street är ytterligare ett exempel på att anglosaxerna hela tiden hållit marxismen under sitt beskydd.
    Och att han själv kanske aldrig berör det ämnet får man anta är en försiktighet men det vore naturligtvis av intresse att veta hur han egentligen ser på det dubbelspelet.
    När man nämner kända historiska personer som han gör utan att komma med ofina inflikningar som jag gör så är det väl i sin ordning inom det angloamerikanska etablissemanget. PK.

    • Grafström, varifrån får du alla dina konspirologiska idéer: ”att alltid ’anglosaxarna’ hållit marxismen under ”sitt beskydd”.

      Du är precis som gamla NKVD när de sände ut sina agenter till Amerika där de som en viktig uppgift skulle finna ”den amerikanska kapitalistiska ekonomins hemliga underjordiska ledningscentral”.

      Agenterna misslyckades. Anledningen? Naturligtvis för att det inte finns någon. Du tror alltså på fullaste allvar att hela Wall Street och City of Londons börshajar och finansvalpar och allmänna spekulanter i stort i absolut största hemlighet skulle arbeta för ”sin egen klass undergång och avskaffande” för att de alla kollektivt läst och helt hypnotiserats av Marx och Engels ekonomiska teorier (som dessutom aldrig förutsade framtiden utan bara avhandlade historiska ekonomiska processer)?

      Dina antaganden i konspirologiska teman är helt enkelt vansinnigt underhållande som de är historiskt osannolika.

    • Hmm, petergrfstrm du skriver ”Precis samma förhållande gällde för Karl Marx.
      Han var en inflytandeagent som agerade i det brittiska imperiets intresse.” Vad menar du med det? Karl Marx agerade i mänsklighetens intresse.

      ”Alla dessa [ de s k socialistiska utopisterna] dessa levererade grundstenar till den vetenskapliga socialismens stora byggnad. Utan dem är Marx” verk otänkbart. Men trots sin djupt ingående kritik av det kapitalistiska samhället förstod Marx” föregångare icke, att inom detsamma finna de masskrafter, som kunde övervinna det härskande samhällssystemet. Därför måste de spela historisk försyn, utarbeta planen till mänsklighetens räddning ur kapitalismens klor, en plan vars enda svaghet var, att den byggmästare saknades, som skulle ha låtit detta mänsklighetens tempel resa sina tinnar mot skyn. Marx och Engels visade, huru produktionskrafternas utveckling under kapitalismens herravälde resulterade i att massorna alltmera råkade i anarki och slaveri, samtidigt som de genom industrins koncentrering, genom att en stark arbetarklass uppkom, som i själ och hjärta bar tanken på en ny tingens ordning, och som dessutom besjälades av en järnfast vilja att kämpa sig fram till den, skapade grundvalarna för socialismen. Marx och Engels visade det internationella proletariatet, att dess seger var en historisk nödvändighet — att socialismen var oundviklig. Samtidigt visade de, att de rättslösas och förslavades seger icke kommer att utan vidare — helt mekaniskt — falla i skötet på segraren, då samhällsutvecklingen fortskridit till ett visst bestämt stadium, utan att arbetarna måste kämpa för denna sin seger i sitt anletes svett, med. användande av all sin tankekraft. Dag efter dag måste denna seger förberedas i kamp mot bourgeoisien på alla samhällslivets områden, och slutligen hembäras i direkt revolutionär strid klass mot klass. Denna revolutionära slutkamp, som utmynnar i proletariatets järnfasta diktatur över alla andra samhällsklasser, och endast den skall slutligen föra arbetarklassen in i socialismens förlovade land.”

      Socialismens utveckling från utopi till vetenskap (marxistarkiv.se)

  3. Något viktigt som inte nämns i ovan texter är den kinesiska ekonomiska nyheten vi erhöll häromdagen, som är enastående chockerande för Kina; nämligen att landet gått in i DEflation, d.v.s. det finns ”för mycket” pengar i samhället och det leder till att pengars värde sjunker.

    Till stora delar beror det på de många gigantiska bostadsbyggnadsprojekten i nya kinesiska storstäder som de som flyttar in i tar bostadslån till (jämför krisen häromåret med den kinesiska bolåne- och bostadskoncernen, var det ”Evergrande” de hette?). När en bank utger lån till samhällsinvesteringar kallas det för ”att ge ut nya pengar”.

    Med deflationen står nu Kina inför bekymret att talen och summorna på skulderna finns kvar, medan pengarna som skall betala skulderna i deflation SJUNKER i värde, och detta samtidigt som de kinesiska produktionstalen mätt i procent sjunker; samtidigt som pengarna minskar i värde.

    Här kommer kinesiska statsledningen ställas inför ett tilltagande inrikespolitiskt problem, med missnöjda bostadsägare som står med osäljbara dyra bostäder(vid inköpstillfället) och lån de boende, i värsta fall nu utan bostad, inte kan lösa in.

    Kombinationen av deflation och en sjunkande tillväxt kan leda till inrikes oro, det sista som KKP:s ledarskap vill se i landet.

    De senaste ekonomiska tillväxt och övriga statistiksiffrorna för Kinas ekonomiska tillstånd kommer att släppas i dag, just, den 15 augusti. Vi får med intresse se vad de säger om landets (måhända?) stigande ekonomiska orosmoln.

    Tack för ett intressant och sällan debatterat ämne!

  4. Bra att Michael Hudson lyfter fram parallellen mellan jordägarklassen och finanskapitalisterna! De flesta tror ju att det samhällsskick som vi har är demokrati, men det är bara demokrati för denna lilla klick, vi andra är ofria och maktlösa. Även om vi har ett materiellt välstånd, men det har ju påtvingat oss mer eller mindre. Vi konsumerar underdånigt, vi köper sånt som vi inte har önskat oss för att ”hänga med”. Våra liv skulle kunna vara så mycket bättre.

    • Fast demokrati har sedan de gamla grekernas era fram till vår tid har inget med ÄGANDE att göra – det är att i förtroendeval i val med röster ge representanter i beslutande och lagstiftande kammare ett mandat att fatta beslut – framåt i tiden.

      • Det finns ingen demokrati i väst. Det är en oligarki eller plutokrati som råder här, inget annat!
        För övrigt, var inte heller ”det antika Grekland” en demokrati i vår mening folkets styre.

        • Det var inte det jag påstod. Däremot röstade man med en slags runda poletter, man hade öppna debatter och ordet var fritt. Det var den ursprungliga versionen som hör ihop med ordet för detta styressätt.

          Det är tre sätt i sammanhanget som inte förekommer vare ens helt eller delvis i de länder i vår tid som påstår sig vara ”demokratier”.

      • Fast ordet demokrati betyder folkmakt, alltså att folket bestämmer direkt eller indirekt via sina förtroendevalda. Grekernas slavar hade ingen rösträtt. Att det i Väst kallas demokrati därför att vi får rösta är ju en kraftig begränsning. Ju mer de rika äger desto större blir deras makt över politiken och så var det varit hela tiden och nu är det tydligare än någonsin. Vanligt folk har inget som helst inflytande på politiken.

      • Nå Naucler, och vilka hade rätt att rösta när ordet demokrati myntades under ”de gamla grekernas era”?

        • Demokrati och demokratiska val är till för att ta fram ett antal deputerade som skall rösta för FRAMTIDA beslut och lagar, valet av dem är alltså inget ”godkännande” utan ett framtidsriktat förtroende.

          Vad som sedermera skall ingå i de fattade besluten är ju en filosofisk och ideologisk fråga.

          Eftersom det i vår tid fungerar som så att de politiska systemen har två nivåer; d.v.s. en vanlig medborgarnivå där man i regelbundna val utser dessa styresmän och lagstiftare; och den andra högre politiska nivån där man i de politiska partierna, får diskutera vad beslut och lagar skall innehålla.

          Att påstå att det inte längre finns demokrati längre (”för vanligt folk”) är inte sant. Mig veterligen finns inte något som helst förbud för vanliga svenskar att engagera sig i den stora floran av partier. Titta bara på Alexander Bard; han har väl snart varit precist med i alla partier som finns. Han har de facto engagerat sig i den högre demokratisk-politiska nivån. Mig veterligen har inget svenskt parti idag något slags medlemstak där man måste säga nej till nya medlemmar.

          Demokratin i sin mer avancerade struktur bygger på partiengagemang i och INOM de politiska partierna. Den som inte engagerar sig där har också själv förnekat sig detaljinflytande av framtida politiska processer och kommande lagar.

          Visst har det demokratiska arvet sina skuggor; det är sant att de äldre demokratiska systemen inte omfattade kvinnor; inte i antiken, inte genom de franska och amerikanska revolutionerna och i vissa schweiziska kantoner fick kvinnor rösträtt först kring åren 1991-1992 (det är inget skrivfel i siffrorna, nej).

          Men många människor här liksom på andra håll tror att ”demokrati” är ett samlingsord för optimal rättvisa och anständighet liksom de ädlaste av värderingar -men det är det inte. Det är ett system för att ta fram lagstiftare och beslutsfattare. Även herrar som farbror Adolf, Mussolini och Putin har kommit till makten genom, tydligen, fullt korrekta demokratiska val. Det förhindrade inte dessa länder att hamna i en egen orgie av självorsakat våld och dödande.

          • Du skriver bara om så kallad ”valdemokrati”. Är demokrati bara val vart fjärde år?

          • Nej. Demokratin utförs naturligtvis av de deputerade (fullmäktigevalda) i riksdag, Europaparlament, fullmäktigeförsamlingen -mellan valen.

            Det jag vänder mig emot att så fort någonting går emot viljan hos ”en viss grupp” så kallas det ”odemokratiskt” o.s.v. Men demokratin sköts av de deputerade mellan valen. I de flesta länder kan vissa av dessa beslut omprövas i t.ex. en konstitutionsdomstol i rättsprövning (rätt vad det är går det emot de politiskt fattade besluten), som vi underligt nog inte har i Sverige -ett mycket sällsynt undantag. I Sverige har vi ju valt den ofarliga varianten för att inte genera riksdagsledamöterna genom att låta samma riksdags majoritet kritisera vissa beslut, av framför allt regeringen, i Konstitutionsutskottet (KU). Det rimligare vore ju att också Sverige hade en seriös konstitutionsdomstol för att kontrollera legalitet och bärighet i Riksdagens och/eller regeringens beslut, som alla andra länder har.

            Vill enskilda ha inflytande över dessa processer finns ju den högre politiska nivån i demokratin: partiengagemanget. Visst kan man limma fast sina bakdelar på E4 – men det brukar i längden inte ändra några beslut. Hittills.

            Sedan har vi ju t.ex. i Schweiz direktverkande folkomröstningar i kantonerna eller i hela landet gemensamt, om precis allt möjligt. Det är ju också en variant. Intressant sådan, dessutom. Däremot har den en illavarslande konservativ lutning i just ett klassiskt konservativt bergsland. Inte mycket innovationer uppnås, om man jämför med omvärlden.

            Men den demokrati vi har är representationsdemokratin, via valda företrädare som fattar besluten i detaljfrågor och om nya lagar mellan valen. Demokratins slutprodukt är alltid en lag eller ett beslut fattat efter hur regelverket lyder. Torrt och knastrigt byråkratisk, ja… Men någon annan demokratiform har vi faktiskt inte. Gatans parlament finns ju åtminstone inte som legal variant.

            En version kanske vore att det skulle vara obligatoriskt att rösta i parlamentsvalen, som i en del europeiska länder, också i Sverige. Men där är vi inte nu. Men på vardagsnivån sköts demokratin inte av oss väljare, utan dels inom den högre politiska nivån, i partierna som utbråkar texterna i lagförslagen, och av beslutskammarna själva: riksdag, Europaparlament och i diverse fullmäktigeförsamlingar.

            Någon vardaglig demokratiutövning rent legalt-politiskt av oss medborgare, har jag svårt att se att vi utövar – förutom i debatt och påverkan.

          • Sveriges fredsråd lät alltså det ansedda opinionsinstitutet Novus genomföra den enda opinionsundersökning i befolkningen om inställningen till DCA. Den visade att en stor majoritet var emot kärninnehållet i DCA. Pressmeddelandet sändes vid tre tillfällen till ett antal större media i Sverige före riksdagsomröstningen, och vid ett tillfälle sändes Novus rapport från undersökningen. Inget media utan Epoch Times publicerade resultat från undersökningen. Insändare till DN, SvD, Aftonbladet och Göteborgsposten publicerades inte.
            Samtliga riksdagsledamöter fick motsvarande information vid tre tillfällen. Endast förre justitieministern Morgan Johansson (S) svarade genom att hänvisa till en DCA-positiv artikel som han och förre försvarsministern Peter Hultqvist publicerat.
            Hur ser media på betydelsen av fri debatt och fakta?
            Hur ser media på sin roll för demokratin?
            Vad säger undersökningen om riksdagsledamöternas syn på betydelsen av folkopinionen och demokrati?

          • Jag håller helt med Dig, redaktören.

            Men det är tidvisa skillnader i opinionen, hos delar av allmänheten – men det är nackdelen med den s.k. representantiva demokratin, d.v.s. beslut genom ombud.

            Skulle opinionen fått bestämma mycket genom årtiondena skulle vi inte heller haft (på den tiden så pass ”tidig”) kvinnlig rösträtt, demokratiserad (”avlövad”) kungamakt, högertrafik och kärnkraften hade sannerligen varit borta till år 2010, inget rökförbud på allmän lokal, och säkert hade både Systembolaget varit borta och vi hade haft åtminstone rödvin att köpa i livsmedelsbutiken som i alla andra europeiska länder där det bor vuxna, myndiga medborgare som avgör det själv. O.s.v.

            Folkopinionen och den politiska makten skiljer sig ofta i rejält många frågor.

            Man skulle ju kunna införa en petitionslag, d.v.s. om en namninsamling skrapar ihop låt säga (teoretiskt) 100 000 namn måste en politisk instans ta upp frågan till debatt och beslut i utskott och riksdag, och 1 eller 2 miljoner namnunderskrifter till allmän folkomröstning.

            Ibland tycker jag faktiskt att folkomröstningssystemet i Schweiz verkar ganska tilltalande – men det kan ju lätt hamna i händerna på allt farligare extremister och ekonomiska särintressen. Vi kan ju bara tänka oss hur pass rejält skitig till exempel en folkomröstning kring de vinstdrivande skolornas återförstatligande skulle komma att bli. Marknadsextrema kapitalisthögern skulle gå bärsärk med material och propaganda och massor med köpt reklamtid och säkert köpta politiker.

            Vill vi verkligen alltid att opinionen för dagen och den veckan alltid skall få rätt just då? Jag undrar om vi inte måste tänka igenom allvaret med det mer än en gång.

          • Dina synpunkter här är tämligen spekulativa här ”Skulle opinionen fått bestämma mycket genom årtiondena skulle vi inte heller haft (på den tiden så pass ”tidig”) kvinnlig rösträtt, demokratiserad (”avlövad”) kungamakt, högertrafik och kärnkraften hade sannerligen varit borta till år 2010, inget rökförbud på allmän lokal, och säkert hade både Systembolaget varit borta och vi hade haft åtminstone rödvin att köpa i livsmedelsbutiken som i alla andra europeiska länder där det bor vuxna, myndiga medborgare som avgör det själv. O.s.v.”

            Vi vet att en stor opinion var mot kärninnehållet i DCA, att politiker och media informerades om Novusundersökningen om detta tre gånger före omröstningen i riksdagen 18/6. Vi vet att pressen teg och att riksdagsmajoriteten ändå röstade för DCA. Vi vet att Sverige deltar i dödliga sanktioner mot andra stater utan stöd i FN-stadgan.

            1. I Sverige uppger 85 % att de saknar politiskt inflytande mellan valen enligt den Demokratiutredning som leddes av liberalen Olle Wästberg. Olle Wästberg i Dagens Arena.

            4. Värdlandsavtalet.
            En majoritet av anhängare till alla riksdagspartier ansåg våren 2016 i en opinionsundersökning (se nedan) att Sverige inte skulle ingå Värdlandsavtal med Nato. Men i riksdagen röstade de flesta partierna tvärtom.

            Är Sverige tillräckligt demokratiskt?

          • Ännu en gång: jag håller helt med redaktören. Jag försvarar inte den representativa valdemokratin till vare fullo eller upp till den galna vansinnighetens gräns – jag bara konstaterar att vår modell inte vid varje tillfälle för vid tidpunkten (för de politiska besluten) motsvarar den då samtida folkopinionen.

            Det innebär inte alltid direkt och/eller indirekt att det plötsligt är det mest ”odemokratiska”. Gratis godis till alla barn alla dagar i veckan är inte heller det mest demokratiska, inte högsta godhet och inte den mest inhumana samhällsondska. Men det är det rationella att inte fatta det beslutet, för en något klokare vuxenvärld. Allt ”bra” är inte alltid det bästa.

            Men det innebär inte att folkvalda också måste obekvämt se till strategiska mål och framtidsbekymmer; pensionssystem som måste fungera X antal decennier framåt och att t.ex. all säkerhets- och försvarspolitik inte till fullo kan diskuteras helt offentligt eller göras till kompletta folkomröstningsteman.

            Trist men kanske nödvändigt. Kanske är det enda seriösa alternativet till vår modell den schweiziska folkomröstningsmodellen. En viss herr Alexander Bard, som väl närapå befunnit sig i precis alla tankeriktningar på den ideologiska skalan, hade väl en teori, en tid, att vi skulle ha tryckknappar hemma så vi kunde rösta om ditt och datt med tät regelbundenhet.

            Nato-frågan är katastrofalt underdebatterad (om ens det) inför val och allmänhetens politiska prövning och knappast folkförankrad -å andra sidan har vi full rätt att träda ur (förmodligen ”teoretiskt”).

            Ordet och samhällsfenomenet demokrati har ju de facto inget EXAKT facit i modern tid. Ibland blir det uthärdligt, värdigt, välförankrat och ibland gräsligt dåligt utfört. Men med debatt och ifrågasättande rättar vi till det utmed vägen och färden. Vi slänger ju inte alltför många baconeldande koranbrännare i tortyrkammaren i vårt land. Det kanske trots allt är första huvudsaken (även om de politiker som knäckte det svenska skolsystemet, enligt mig, borde få ett rejält hårt onöje för vad de orsakat de många unga grabbarna med våld och på glid i detta land).

          • Tycker du att det finns det något/några länder som är ”särskilt demokratiskt, mer demokratiskt än andra”?

          • Det får varje land själv avgöra. Politiska system är en inrikes angelägenhet som kan ta många generationer att få fram.

  5. Naucler! Det är bättre att googla på vad Mark Twain säger om demokrati än ex på ChatGPT.
    Twain sa ex ”Demokrati vilar på tre princioer, samvetsfrihet, yttrandefrihet och försiktighet att inte ta till någondera.”
    Han sa också:”If voting made any difference they wouldn´t let us do it.”

    • Det Mark Twain sa om röstande gäller verkligen i USA där hur man röstar inte spelar någon som helst roll för politiken i stort! Visst låtsas man att ”presidenterna” har någon makt men det gäller bara smärre saker i inrikespolitiken. Det man har presidenter till i övrigt är att skriva på och legitimera Deep State och deras krig runt om i världen! Deep State gillade inte Trump för han var inte så pigg på att skriva på och legitimera nya krig och därför motarbetas han av maktetablissemanget i USA till den grad att han nästan blev skjuten och det var bara en slump att han inte dog.

    • Kamrat Östlund! Jag skall hälsa det till farbror Lenin nästa gång jag passerar mausoleet. Måste det bara vara Mark Twain?

      Jag yrkar på det marxistiska axiomet ”att jag vill inte bli medlem i en förening som kan tänka sig mig som medlem”. Bröderna Marx, alltså.

      • Johan de Naucler, och hör du hur Lenin viskar när du ”passerar mausoleet”:

        “Att tala om ren demokrati, om demokrati i allmänhet, jämlikhet, frihet och folkmakt, när arbetarna och hela det arbetande folket svälter, saknar kläder, är ruinerade och utmattade av inte bara det kapitalistiska löneslaveriet utan också av det fyraåriga rövarkriget, medan kapitalisterna och spekulanterna fortsätter att inneha sin rövade ”egendom” och statsmaktens ”färdiga” apparat, det betyder att håna de arbetande och utsugna. Det betyder att göra våld på de grundläggande sanningarna i marxismen, som lärt arbetarna: ni måste utnyttja den borgerliga demokratin, såsom ett stort historiskt framsteg jämfört med feodalismen,
        [och här skickar Lenin en hälsning till de länder som kämpar för och kommer att leva i en multipolär värld]
        men glöm inte för ett ögonblick denna ”demokratis” borgerliga karaktär, dess historiska villkorlighet och begränsning, hys inte en ”vidskeplig tro” på ”staten”, glöm inte att staten även i den mest demokratiska republik, och inte bara i en monarki, inte är någonting annat än ett maskineri för den ena klassens undertryckande av den andra. Bourgeoisin är nödgad att hyckla och kalla den (borgerliga) demokratiska republiken för ”allmän folkmakt” eller demokrati i allmänhet eller ren demokrati, medan den i verkligheten är bourgeoisins diktatur, utsugarnas diktatur över de arbetande massorna.”
        (Ur “Om demokrati” och diktatur”)

        • Ja, inte undra på att högernationalismens Putin och Malofejev måste sätta upp stora temporära träbyggnader kring Leninmausoleet på högtidsdagarnas paradmarscher, för att dölja en äkta revolutionär.

  6. Johan de Naucler, och vad tror du att Lenin skulle ha gett för råd till den ryska arbetarklassen när läget ser ut som det gör just nu?

    • Revolution är alltid lösning på ett hyperkapitalistiskt, högernationalistiskt och reaktionärt system som dagens Ryssland.

      • Folk i Ryssland är faktiskt väldigt nöjda med Putin, hans popularitet ligger runt 80 % hela tiden, visar opinionsmätningar. Vad de däremot vill ändra på är att bli av hotet från Väst, som upprepade gånger har attackerat dem och nu fortsätter genom att utnyttja stackars Ukraina.

        • Tja – fast bara(ofta mindre än) 5% svarar på ”opinionsundersökningarna”. Alla andra ryssar kastar dessa i papperskorgen. De flesta av rädsla.

          • Läs på om Levadainstitutet och hur det fört sig och behandlats. Det säger en del. Institutet förde en mycket trovärdig arbetsnivå, andra säger närmast lysande.

            Levadainstitutet är också sedan en del år tillbaka tyvärr klassat som ”utländsk agent”, och kanske rentav bär titeln ”oönskad institution”. Ärligt talat vet jag inte det senare.

            Det är välkänt att dagens ryska Kreml fullkomligt älskar allehanda opinionsundersökningar, ett arv från herrar som Surkov och Setjins epok (eftersom man inte kan få fram sanningsenliga resultat i öppna fria val för alla). Men uppgiften om de fåtal procent som idag svarar på dessa tror jag kommer från den mest kunnige och insatte Kreml-skribenten av vår tid, Michail Zygar. Han har nog intervjuat precis alla i Kreml och deras rådgivare utom Putin själv (vad jag vet). De underlag som idag ges brukar ofta publiceras jämte resultatet (om det är sant, tja, vem vet?).

            Ingen litar idag det minsta på ryska opinionsundersökningar, det är helt enkelt meningslöst eftersom underlaget är antingen svagt eller så svarar självklart respondenterna som man tror insamlaren önskar. Det är givet i dagens ryska samhällsklimat, som ju också faktiskt befinner sig i krigstid -(precis som Ukraina) vilket många glömmer bort.

            De flesta som har vänner och bekanta i själva ryska samhället idag har sedan länge upphört att tala politik och skarpa nyheter på telefon och inte på e-post. För motpartens säkerhets skull. Jag tror jag började undvika allt politiskt med personer i själva ryska samhället för åtminstone tio år sedan. Med tiden för Krim kring 2014 gick nog en viktig ridå ned för sådana saker. Jag försöker alltid ge uppmuntran istället. Men det är svårt.

            En annan faktor är att de flesta ryssar idag fullständigt skiner i politik. Man stänger dörren bakom sig efter arbetet och ägnar sig åt närmaste familjelivet och väntar på att ovädrets mest svarta moln drar förbi.(Är nog min tanke, jag kan självklart alltid ha fel).

          • Jag har publicerat flera undersökningar av Levada ”Levada Analytical Center (Levada-Center) is a Russian non-governmental research organization. The center conducts regular monitoring of Russian public opinion, and also conducts research projects on order. Levada-Center conducts research for companies, universities, NGOs in Russia and across the world, as well as for international organizations.” https://www.levada.ru/en/about-us/

            I januari 2022 ansåg 49 % att Ryssland utvecklas i rätt riktning medan 45 % ansåg att Ryssland utvecklades fel.
            Vid upprepade mätning under 2024 ansåg 71-75 % att Ryssland utvecklades i rätt riktning medan 15-18 % ansåg att landet utvecklades i fel riktning.

            Apropå politiskt intresse: ”Half of Russians continue to monitor the situation around Ukraine more or less closely. The level of support for the Russian Armed Forces remains high, they are supported by three quarters of Russians. After a short decline at the beginning of the year, the share of Russians who advocate peace talks began to recover — now it is almost 50 %.”

          • Jag vet och minns. Det är utmärkt! Men ingen här nämner att just Levadainstitutet tyvärr är stämplat som ”utländsk agent” i dagens Putin-Ryssland, sedan jag tror flera år tillbaka.

            Men opinionsundersökningar från auktoritära och totalitära samhällsmodeller, som avskaffat all politik, som i det ryska fallet, kan inte tas rakt av som sanna. Det är sociologiska vetenskapliga fakta, d.v.s. sociologin har en hel del att säga om dessa ”80%-iga popularitetsnivåer” för en och samma ledare i decennier, utan att några som helst ANDRA länder någonsin visat samma resultat.

            Jag möter en hel del här som inte är vare sig pålästa, man läser knappast några böcker om dagens ryska samhälle, kan inte språket och kryddar allt med en ny post-kommunistisk religion, där Putins ganska brun-nationalistiska land grundat på Iljins, Dugins och Solzjenitsyns nationalist-fascistiska principer och läror, och där inga moraliska principer råder inför det arma ryska folk som måste leva under det (som man naturligtvis inte själv som gamla västerländska kommunister kan tänkas leva under). Denna närmast religiösa dogmatism hos en del läsare/skribenter är jag (tyvärr) ganska dum nog att ta debatten med. Gammalt falskt rött har blivit nutida brunt-svart, och principlöst. De 80-procentiga hypersiffrorna löser dessa religiösa principlösheter för många internetradikaliserade putinbeundrare. Ledaren har alltid rätt. Igen.

          • Levadas undersökningar visar på hyggligt politiskt intresse i Ryssland.

            Maj 2024 ”The majority of respondents are satisfied with the results of the elections, expect changes for the better in this regard and believe that the elections were held fairly; these figures are higher compared to the results of polls after the previous elections.”

          • Nå Naucler, visa källa!
            Och förresten apropå censuren i Ryssland som du åtskilliga gånger har återkommit till här i kommentatorsfältet, det verkar inte vara så mycket bevänt med den, du skriver öppet kommentarer på Globalpolitics, du ”passerar mausolet”, eller ”du är i Ryssland och träffar dina hundratals vänner”, eller när du hejade på ”dina kära ukrainska bröder” (när du trodde att den nazist styrda regimens armé i Ukraina var på väg att besegra Ryssland). Hade du bott i Ukraina och skrivit samma sak om Ukraina som du gör om Ryssland, så hade du hamnat på deras dödfslista. ,

          • Jag tror inte att du kan verifiera det påståendet, för det är inte sant. Propagandan mot Ryssland har varit massiv i decennier, det är väldigt mycket som folk här i Sverige har undanhållits. USA tror att de kan skapa uppror i Ryssland på samma sätt som i Ukraina och andra länder, men folket sluter upp bakom Putin istället.

  7. Om folket i USA fick bestämma politiken, så skulle de med all säkerhet vilja att deras regering slutade kriga i andra länder och istället försökte skapa en bättre ekonomi, göra sig av statsskulden t ex, förbättra sjukvården och ta itu med klimatet. Den borde gagna de vanliga människorna istället för aktiemarknaden. De har en del att lära av kineserna.

    • Exakt, Anita Svedin, så här skriver Johan de Naucler 21 augusti, 2024 At 17:10
      ”Revolution är alltid lösning på ett hyperkapitalistiskt, högernationalistiskt och reaktionärt system som dagens Ryssland.”(Och som Anders Romelsjö frågar ” USA/EU ?”)
      Frågan är vilken kraft skulle alla arbetslösa, hemlösa och skuldtyngda amerikaner kunna mobilisera utan något revolutionärt parti som förmår leda kampen.
      Dessutom, både Kina och Ryssland har erfarenhet av en politik vars mål var att skapa ett annat samhälle, ett rättvist samhälle, och vet nu exakt vad väst är ute efter, en finasialiserad kapitalism, nyliberalism.
      Den sortens politik känner vi också till i Sverige : Exakt det som hände efter vårt inträde i EU, från att ex ha haft en väl fungerande offentlig sjukvård hamnar sjuka människor i långa köer, om man inte anlitar den privata vården, privata ägare till skolimperium gör enorma vinster samtidigt som den offentliga skolan går på knäna…. På ett stort bygge kan det krävas att arbetare arbetar 10 timmar om dagen (sexdagarsvecka), där kan finns hundratals olika underleverantörer och utländska arbetare flyr till skogs när facket kommer, de skickas hem om de engagerar sig i arbetares rättigheter, 4 arbetare dör per månad (2024) p g a arbetsplatsolyckor… ökande arbetslöshet, familjer blir hemlösa, och samtidigt dom rika blir extremt mycket rikare, vi ska sälja ut våra naturtillgångar och dessutom ska våra soldater ska ut i världen för att med vapenmakt råna andra länder på deras naturtillgångar och införa denna nyliberal politik istället för att försvara vårt eget land mot invasion,och för det ska vi betala 2,1 % av vår BNP, för att inte tala om kostnaden för EU-medlemskapet (som också innebar att våra egna grundlagar inte längre gäller).
      Om ett land har varit med om denna nyliberala politik en gång, ex Ryssland, så är det självklart att dom inte vill vara med om det en enda gång till.Och Kina vet också vad verklig kolonialism och USA-imperialism betyder. Och resten av världens länder börjar också förstå.
      En rättvisare världsordning håller på att växa fram, men det kommer inte att ske utan kamp, väst slåss för den finansialiserade kapitalsimens överlevnad, inte minst med alla färgevolutioner, den opinion som skulle kunna påverka politiker tystas av propaganda om att ”kampen gäller om flickor ska tvingas bära slöjor, om HBTQ-rättigheter, om hemska diktator som bensinbombar sitt folk osv”. Och i varje land som kan nyliberaliseras smyger NGO:s som NED som vi nyss läste om här på GlobalPolitics.
      Om inte Ryssland och Kina tagit initiativet till en MULTIPOLÄR värld, så skulle framtiden vara extremt dyster. Men som Lula, Brasiliens president säger, att göra sig av med USA-imperialismen ”är som att simma bland giftiga korallrev och hungriga hajar”.
      Måtte den multipolära världen hinna få fäste, innan klimatet förstör möjligheten för mänskligheten att överhuvudtaget kunna överleva på vår planet. Den multipolära världen kräver samarbete. Den unipolära världen vill att de 1%-en ska bestämma över alla andra människor på jorden.
      Det är mycket lätt att välja, på vilken sida man vill stå om, man får en chans att se verkligheten som den är, tyvärr är det den verklighet som våra medier gör allt för att dölja.

      • Precis så är det. Sanningen om vårt samhälle måste få lyftas fram och diskuteras, så vi kan ta itu med de ofantliga orättvisorna och krigshetsarna, som är på god väg att förstöra vår värld, de har redan ställt till med på tok för mycket elände för miljoner människor. Nu går utvecklingsländer framåt med Kina i spetsen, medan Väst går bakåt pga deras fastklamrande vid illusionen om vår överlägsenhet i allmänhet och den fria företagsamheten i synnerhet. synnerhet

      • Tiden går kära Catarina! Ryska samhället är inte de drömmar Du en gång hade om dåvarande Sovjetunionen.

        Det är borta. Jag kan inte liksom deltaga i denna ceremoni att bjuda ett lik på the. Det är för sent.

  8. Johan de Naucler, lämna källa, se ovan!
    Sovjetunionen ett drömland? 
    Nej, men många ryssar verkar längta tillbaks till den tiden om man får tro Kalle Kniivilä, journalist på Sydsvenskan som skrev boken ”Putins folk”. De gillade Putin, de fasade för den tid då nyliberalismen infördes,  den tid ”då fler människor dog än under andra världskriget” som Putin sa., och i folks ögon har  han lyckats stoppa eländet… och samtidigt- så verkade folk i Ryssland längta tillbaks till Sovjetunionen. 

    Anders Carlsson f d ordförande i K  skrev en artikel i Proletären, .https://proletaren.se/artikel/sovjets-fall-orsak-och-verkan ,i artikeln ger han en bra bild av Sovjetunionen… och han har skrivit en fin bok om  Sovjetunionen, ”Resa in i det okända” .
    Numera verkar varken han eller K:s ledning mycket till övers för Putin, och partiet betonar alltid  Rysslands SMO i UKraina som ett ”folkrättsvidrigt angreppskrig” utan en tanke på vad som  föranledde  SMO….K verkar se kriget i Ukraina som att ”Putins oligarker slåss mot ukrainska oligarker”.

    Vare sig Putin eller Xi är socialister, eller inte, så ställer de ett revolutionärt krav, de vill ha fred , de vill göra slut på USA-imperialismen, alternativet är att världesn arbetare kastas in i eviga krig. Och det är så fint att se att alltfler länder i världen ansluter sig till dem., till Brics.  Och fantastiskt att höra flera afrikanska ledare. De har erfarenhet av denna imperialism och vill inte ha med den att göra…..ni har väl ex hört Burkina Fasos president Ibrahim Traore? 

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here