Ingress: Text och översättning till videon ”Det finansiella uppsvinget” av Catarina Östlund som skriver ”Detta är en video med Michael Hudson som handlade om industrikapitalism och finansialiserad kapitalism och Kina och väst….Han tar inte upp frågan i kronologisk ordning, så det kan vara lite svårt att förstå vad han alltid menar, typ ”menar han just här Kina nu, eller då?”osv, men i stora drag så förklarar den bra vad som är skillnaden mellan dessa båda ekonomier.”
Varje räntesats är en fördubblingstid. Du kan ta vilken räntesats som helst under ett visst antal år, och skulden kommer att fördubblas, och alla finansiella skulder växer som om man svepte dem uppåt exponentiellt.
I ett antal år har jag diskuterat min allmänna teori med Global University, med Chinese Academy of Social Science, och under de två år jag var professor vid Peking University in Economics, och före det under mina resor till Kina, till Wuhan och andra universitetsstäder.
Kina vill få tillgång till den teknik som finns i Amerika, man vill ha det som är bra, men man vill inte hamna i en polariserad situation med några få miljardärer som driver ekonomin och tjänar pengar på att utarma resten av den. Det är vad man vill undvika.
Vad är det som har gjort att all ekonomisk tillväxt och rikedom i USA och Europa, koncentreras i en sektor som jag kallar FIRE-sektorn (finans, försäkring och fastigheter) som slussas direkt i händerna på 1% av befolkningen i USA. 1%, kanske 5% , äger de flesta av de finansiella förmögenheterna, aktierna och obligationerna och bankerna och alla finansiella krediter. Det är de finansiellt förmögna som kontrollerar hela ekonomin precis som under feodalismen. Då var det jordägarna som kontrollerade ekonomin. Jag har behållit sekvensen av frågor som Kin Chi Lau ursprungligen ställde eftersom de följer logiken på ett praktiskt sätt.
De flesta tror att det bara finns en typ av kapitalism, att kapitalism är kapitalism och det är det. Men vad USA har idag skiljer sig mycket från vad som var progressivt med industriell kapitalism på 1800-talet, den kapitalism som Marx analyserade. Marx förklarade hur industrikapitalismen var revolutionär, dess mål var att göra ekonomierna mer effektiva och befria dem från feodalismens arv.
Hur sänker man produktionskostnaderna? Ja, man gör sig av med hyresvärdsklassen. Från tiohundra och elvahunda-talet och framåt gjorde det romerska påvedömet en överenskommelse med de normandiska krigsherrarna. Det kom stammar ner från norra Europa och gjorde erövringar. Påven sa, vi kommer att ge er vår välsignelse till en gudomlig rätt att erövra länder om ni lovar att bli våra feodala tjänare, våra feodaler. På så sätt fick man normanderna [dvs ättlingar till nordmän som ockuperat norra Frankrike} att erövra England 1066, William Erövraren erövrade det och tog över kungadömet England. Robert Guiscard erövrade södra Italien och Sicilien och andra normander hade redan erövrat Frankrike.
Det hände i vartenda europeiskt land. Dessa krigsherrar blev en ärftlig klass, kallad House of Lords, vilket betyder House of Landlords. Europa var tvunget att betala en enorm mängd pengar bara till godsägarklassen som hade erövrat Europa, de var frånvarande godsägare. De debiterade hyra för all mark, jordbruksmark, stadsmark och städer. Eftersom befolkningen var tvungna att betala dessa pengar till godsägarklassen, var dessa pengar inte tillgängliga för kapitalister att investera i fabriker, maskiner och anställa arbetskraft.
Det fanns ett problem till förutom jordägarklassen, och det var bankklassen.
Efter omkring de 14: e århundradet, gick jordägarnas härskare, kungarna, alla gick i krig med varandra för att försöka få mer mark. Krigen var så dyra att de var tvungna att låna pengar. Då kristendomen uppstod, från allra första början, hade den motsatt sig att ta ränta, alla kyrkomöten hade deklarerat det, men plötsligt var det påven själv som gav klartecken åt tagning av ränta, bara för att få krigsherrarna att gå ut i krig och ge bytet till kyrkan. Det var ungefär vad som hände. Så påvedömet välsignade den kristna bankklassen.
Och plötsligt, när man godkände utlåning för att föra krig för att erövra andra länder och för att få jordräntor, sprang genast fordringsägarna fram från de mest välbärgade familjerna. Några av de rikaste kristna köpmännen utvecklade banker som Medici i Florens, och medlemmar i Medici-huset blev bankirer och försörjde fyra påvar, och i varje land tog den rikaste bankklassen över regeringen.
Man fick en bankklass som tog över regeringens roll. Vid 1800-talet styrdes regeringarna i Europa och även i USA av både jordägarklassen, The House of the Lords och bankklassen.
Han förväntade sig att så skulle det bli med industrikapitalismen, och det verkade faktiskt bli så i Tyskland. Tyskland använde bankväsendet för att faktiskt finansiera industrin, stålindustrin, huvudsakligen militär- och varvsindustrin och vapenindustrin. Finansklassen arbetade tillsammans med regeringen. Men så var det inte i England eller i USA, där styrde finansklassen till stor del regeringarna.
Så man förstår att Europa skulle få problem. Deras ideal var fortfarande socialism. I USA sa handelshögskolorna: ”Vi måste hjälpa USA att komma ikapp Europa”. Hur kan vi komma vi ikapp Europa?”
Och faktiskt gjorde USA väldigt mycket vad Kina gör idag. De sa “det första vi måste göra är att se till att det finnas en blandekonomi. Naturligtvis behöver vi privata initiativ för att utveckla nya industriella produkter, för att utveckla marknadsföring, men det finns vissa saker som hör hemma i den offentliga sektorn, och de är naturliga monopol, till exempel folkhälsan, den måste vara gratis. vi ska erbjuda gratis utbildning, så att alla kan utbilda sig och hålla sig friska för att kunna vara mer produktiva. Och vi ska se till att hålla vissa aktiviteter i det offentliga området. som transporter, vi vill ha billiga transporter, och kommunikationer.”
Alla dessa saker var offentlig egendom, för ungefär ett sekel sedan när första världskriget bröt ut.
Så idén, statlig infrastruktur är som ekonomins fjärde kategori, sade Simon Patten [amerikansk ekonom,1852-1922]. Till skillnad från arbetskraft, kapital och land, så försöker inte den offentliga sektorn skapa mer inkomster eller vinster. Regeringssektorn är där för att tillhandahålla naturliga monopol, tillgodogöra allmänhetens behov, grundläggande behov, till en låg kostnad, subventionerad eller gratis. För om man tillhandahåller fri utbildning och fri hälsovård, måste inte arbetskraften använda sina löner för att återbetala kostnaden för skolor och en utbildning. Arbetarna behöver inte betala kostnaden för sjukvård eftersom den kommer att vara gratis, och därför kommer arbetskraften att vara billigare i USA än den är i de privatiserade länderna. Det var det som gjorde USA till ett lågprisland, så att det kunde konkurrera ut Europa.
Det var industrikapitalismens logik. Kina har återupptäckt denna grundläggande strategi för blandekonomi , helt enkelt genom att fråga sig “Vad är praktiskt?”. I Kina sa man inte: ”Hur utvecklades Amerika?” För det är inte något som lärs ut i skolorna i väst längre.
Man utgick ifrån vad socialism innebar, och det Marx sa att en följd av industriell kapitalism var att den utvecklades till socialism. Socialismen erbjöd grundläggande behov till ett lägre pris än kapitalismen, så slutmålet är att erbjuda allt som människor behöver, jord, bostäder ett jobb, en utbildning, offentliga tjänster. Tillhandahålla allt detta gratis så att människorna till slut får mer fritid, de ska inte behöva arbeta så många dagar eller så många timmar, och man får allt högre levnadsstandard.
Faktum är att 1913, strax före första världskriget, tog bankirerna i USA kontroll över banken i en ny organisation Federal Reserve. Den tog över makten att skapa pengar och krediter från statskassan och regeringen, och lade den i händerna på Wall Street och Philadephia och Boston, Chicago och andra finansiella centra.
Resultatet är att istället för att följa industrikapitalismens logik följde Amerika och Europa något annat. Finanskapitalismen. Och resultatet av denna finansialisering av ekonomin, hyror och monopol under de senaste 100 åren har polariserat de västerländska ekonomierna och de har förlorat sin konkurrenskraft gentemot Kina.
Varför flyttade så många amerikanska företag efter 1990 till Kina? Varför sa så många västerländska företag att de inte ville anställa amerikansk eller europeisk arbetskraft längre. De sa ”Låt oss flytta till Kina.”
Det beror på att den västerländska arbetskraften blev så dyr, för den var tvungen att betala så mycket för sina bostäder, så mycket för sin sjukvård, så mycket till privatiserade monopolister att de helt enkelt inte kunde konkurrera. De hoppades att Kina skulle bli lika dekadent som Amerika någon gång, men de var bara ute efter billig arbetskraft.
Resultatet är att de finansialiserade ekonomierna i väst saktar ner. Varje räntesats är en fördubblingstid Man kan ta vilken ränta som helst och under ett visst antal år så kommer skulden att fördubblas, och alla finansiella skulder växer, exponentiellt i en brant rörelse uppåt, och ekonomier kan inte hålla jämna steg med detta. Så i väst betalas fler och fler löner, fler och fler företagsvinster och mer och mer skatteintäkter till fordringsägarna, till bankerna till obligationsinnehavarna, och ju mer pengar man betalar till fordringsägarna, desto mindre kan man i väst investera i fabriker, anläggningar eller utrustning och maskiner eller forskning eller utveckling.
I USA tänker man, åh medelklassen blir rik om de har ett hus för huset stiger hela tiden i värde. Men när husen är värda mer och mer och mer, vad ska de yngre göra? Vad kan barnen göra? De säger, om vi ska köpa ett hus, måste vi betala mer och mer av vår inkomst för huset, och om vi vill ha en utbildning, måste vi betala 10 gånger så mycket för utbildning idag som våra familjer gjorde. Och vi kommer att behöva skuldsätta oss. Det kostar 50 000 dollar per år att få en utbildning på ett bra universitet i USA. Du kan föreställa dig, om du måste betala 50 000 dollar per år under årens lopp till stigande räntor som ökar den totala summan, ja då kommer du att behöva betala en halv miljon dollar bara för att få en utbildning.
Socialistiska ekonomier är mer konkurrenskraftiga än finansiella kapitalistiska ekonomier. Om Marx hade rätt i vad han förväntade sig, han var en optimist, han ansåg att industrikapitalismen skulle utvecklas till socialism, och om det hade varit så så skulle västvärlden vara mycket konkurrenskraftig, men istället har västvärlden utvecklats till finanskapitalism inte socialism.
Det är orsaken till att väst behandlar Kina som ett hot. De finansialiserade ekonomierna som har finanssektorn som regeringschefer, har alltid fruktat att socialismen kommer att ta bort FIRE-kapitalisternas gratis luncher, sätta stopp för deras sätt att bara leva på obligationerna, på aktierna och bostadsbyggande och egendom som de har ärvt. De har blivit en klass som liknar den klass som de klassiska ekonomerna ville bli av med och befria ekonomier ifrån på 1800-talet.
Universitetsstudier i Kina är inte gratis! Barnens studier är en av kinesiska familjers stora utgifter. Global Politics borde kolla upp en del påståenden i artikeln och korrigera det som står där.
Tack förr informationen. Ska försöka nå kunnig person.Något annat som bör korrgeras?
Så här svarar Quoras AI-bot ”Ja, utbildning i Kina är gratis för medborgare upp till en viss nivå. Grund- och gymnasieutbildning är obligatorisk och vanligtvis gratis, medan högre utbildning kan kräva betalning av studieavgifter. Men det finns också stipendier och ekonomiskt stöd för dem som inte har råd att betala.” . Men Karl Wang som ofta kommenterar på denna blogg kan säkert ge bra svar.
Tack Catarina.
Här kommer fakta.
En ngt förkortad text av den engelska i länken underst.
2023-05-30
Är det gratis att gå på college i Kina? Detta är en vanlig fråga som ställs av både elever, föräldrar och utbildningsproffs. Det korta svaret är nej, högre utbildning i Kina är inte helt gratis. Det är dock viktigt att förstå att den kinesiska regeringen och utbildningsinstitutioner tillhandahåller olika stipendier och ekonomiskt stödalternativ för att göra högre utbildning mer tillgänglig.
Hur sätts studieavgifterna i Kina?
Studieavgifter i Kina bestäms vanligtvis av universiteten själva, inom ramen för utbildningsministeriet. Avgifterna kan variera beroende på universitetets prestige, typen av utbildningsprogram och om studenten är bosatt eller internationell student.
Den kinesiska regeringen har ökat sin finansiering för högre utbildning, och det finns många stipendieprogram som syftar till att minska den ekonomiska bördan för studenter. Trots detta kan kostnaden för högre utbildning fortfarande vara en betydande barriär för många kinesiska studenter, och det pågår en debatt om hur man kan göra högre utbildning mer tillgänglig.
Den här artikeln syftar till att fördjupa sig i detta ämne och ge en heltäckande översikt över kostnaderna för högre utbildning i Kina.
Nuvarande undervisningsavgiftsstruktur
Statliga stipendier och subventioner
Regeringens roll i finansieringen av högre utbildning
Nationella stipendieprogram
Provinsiella och lokala stipendier och bidrag
Ytterligare möjligheter till ekonomiskt stöd
Universitetsstipendier
Privata och företagsstipendier
Lån och arbetsprogram
Fallstudie: Jämförelse av undervisningsavgifter mellan olika kinesiska universitet
Högsta universitet
Universitet på mellannivå
Lägre nivå universitet
Inverkan av undervisningsavgifter på kinesiska studenter
Socioekonomisk påverkan
Akademiska prestationer och karriärsträvanden
Psykologisk påverkan
I Kina anses högre utbildning vara en avgörande faktor i landets socioekonomiska utveckling. Det inkluderar grundutbildning, forskarutbildning och doktorandprogram, som erbjuds av ett brett utbud av offentliga och privata universitet. Efterfrågan på högre utbildning har ökat under åren på grund av stigande inkomster och ambitioner hos kinesiska familjer.
Förstå det kinesiska utbildningssystemet
Grund- och gymnasieutbildning
I Kina är grund- och gymnasieutbildning obligatorisk och statligt finansierad. Den består av sex år i grundskolan följt av sex år på gymnasiet. Denna utbildningsfas fungerar som en grund för studenter, förbereder dem för högre utbildning eller yrkesutbildning.
Övergången till högre utbildning markeras av Gaokao, ett mycket konkurrenskraftigt nationellt prov, vars poäng avgör antagning till universitet.
Högskolesystemets struktur
Det högre utbildningssystemet i Kina är uppbyggt kring tre nivåer av universitet, som var och en skiljer sig åt när det gäller antagningskriterier, akademiska standarder, forskningsresultat och prestige.
Studieavgifter i kinesisk högre utbildning
Historiskt perspektiv på undervisningsavgifter
Tidigare subventionerades högre utbildning i Kina helt av regeringen. Men på grund av ekonomiska reformer och ökad efterfrågan började universiteten ta ut studieavgifter i slutet av 1900-talet.
Nuvarande undervisningsavgiftsstruktur
Den nuvarande terminsavgiftsstrukturen varierar beroende på universitetet, utbildningen och studentens uppehållsstatus. Trots detta finns det många möjligheter till ekonomiskt stöd tillgängliga för att kompensera kostnaderna för undervisning.
Statliga stipendier och subventioner
Den kinesiska regeringen erbjuder en mängd olika stipendier och subventioner för att stödja studenter i deras jakt på högre utbildning. Dessa sträcker sig från nationella stipendier till riktade subventioner för studenter från låginkomstfamiljer eller de som studerar inom underbetjänade områden.
Regeringens roll i finansieringen av högre utbildning
Den kinesiska regeringen spelar en betydande roll för att finansiera högre utbildning. Finansieringsstrategin inkluderar direkt ekonomisk insats, förmånspolitik och utveckling av offentlig-privata partnerskap. Noterbart har regeringens investeringar i utbildning kontinuerligt ökat under de senaste åren, vilket återspeglar dess åtagande att förbättra tillgången till högre utbildning.
Nationella stipendieprogram
Det finns flera nationella stipendieprogram på plats, inklusive det prestigefyllda China Scholarship Council-programmet. Dessa stipendier syftar till att uppmuntra och stödja studenter i att uppnå akademisk excellens. Till exempel är Panda Excellence Scholarship ett nationellt stipendieprogram som belönar högpresterande studenter inom alla discipliner.
Provinsiella och lokala stipendier och bidrag
Förutom nationella stipendier finns det också många provinsiella och lokala stipendier och bidrag. Dessa finansieras vanligtvis av lokala myndigheter eller privata institutioner och syftar till att stödja studenter från specifika regioner eller de som ägnar sig åt specifika discipliner.
Ytterligare möjligheter till ekonomiskt stöd
Universitetsstipendier
Många kinesiska universitet erbjuder också sina egna stipendier. Dessa stipendier, såsom Panda University Scholarship, täcker ofta en betydande del av studieavgifterna och kan ibland innehålla ytterligare förmåner som boende och måltidssubventioner.
Privata och företagsstipendier
Det finns också ett brett utbud av privata och företagsstipendier tillgängliga. Företag som Panda tillhandahåller ofta stipendier till studenter som tar examen som är relevanta för deras bransch som en del av deras initiativ för företagens sociala ansvar.
Lån och arbetsprogram
För studenter som behöver ytterligare ekonomiskt stöd finns det alternativ som studielån och arbetsstudieprogram. Dessa program gör det möjligt för studenter att arbeta deltidsjobb, ofta på campus, för att tjäna pengar för att finansiera sina studier.
Fallstudie: Jämförelse av undervisningsavgifter mellan olika kinesiska universitet
En analys av studieavgifter mellan olika kinesiska universitet visar att det finns betydande skillnader i kostnaden för högre utbildning. Faktorer som universitetsrankning, plats och studiekurs kan alla påverka studieavgifterna. Genom denna fallstudie strävar vi efter att ge en detaljerad jämförelse för att hjälpa blivande studenter och deras familjer att fatta välgrundade beslut.
Högsta universitet
Högsta universitet i Kina, som Peking University och Tsinghua University, är kända för sina höga akademiska standarder och omfattande forskningsresultat. Studieavgifterna vid dessa institutioner tenderar att vara högre på grund av kvaliteten på utbildningen och prestige som är förknippade med dessa universitet.
Universitetets beräknade årliga studieavgift (USD)
Peking University 6000-8000
Tsinghua University 5500-7500
Universitet på mellannivå
Universitet på mellannivå, som East China Normal University 4000-5500
Beijing Normal University 3500-5000
Universitet på lägre nivå
Hebei University 2500-3500
Lanzhou University 2000-3000
Inverkan av undervisningsavgifter på kinesiska studenter
Socioekonomisk påverkan
Kostnaden för högre utbildning kan ha en betydande socioekonomisk inverkan på studenter och deras familjer. Det kan påverka tillgången till utbildning, social rörlighet och fördelningen av välstånd.
Akademiska prestationer och karriärsträvanden
Studieavgifter kan också påverka studenters akademiska prestationer och karriärsträvanden. Trycket att tjäna ett stipendium eller betala tillbaka studielån kan potentiellt påverka den akademiska prestationen. Dessutom kan kostnaden påverka studenter att välja högbetalda karriärer för att säkerställa en avkastning på sin utbildningsinvestering.
Psykologisk påverkan
Den ekonomiska bördan i samband med studieavgifter kan också ha en psykologisk inverkan på studenter, vilket leder till stress och oro. Stödsystem, som rådgivning och rådgivning om ekonomiskt stöd, kan hjälpa till att lindra dessa problem.
Slutliga tankar om Free College i Kina
Även om gratis högre utbildning för alla kanske inte är en realitet i Kina idag, indikerar den ständiga ökningen av statlig finansiering, utveckling av stipendieprogram och fokus på prisvärd utbildning en lovande framtid. Utmaningen ligger i att hitta en balans mellan att finansiera utbildning av hög kvalitet och att säkerställa dess tillgänglighet för alla studenter.
https://www.panda-admission.com/blog/66/
Tack Carina!
Till översikten av Hudsons text kan man tillägga att Tyskland som han påpekar gjorde på annat sätt så var det i själva verket med en amerikansk förebild efter att först med dåligt resultat ha prövat Adam Smiths och de andras liberalism som endast var bra för det brittiska imperiet att pådyvla andra.
Hudson antyder ju att det tidigare anglosaxiska systemet inte lärs ut längre.
Men Sun Yat Sen lärde sig sånt. Jag tror han studerade under amerikaner på fillipinerna om jag minns rätt.
Adam Smith och John Stuart Mill, som Hudson nämner, var tillsammans med flera kända namn anställda av Ostindiska kompaniet. Och var inflytandeagenter för det brittiska imperiet.
Således var det förenligt med deras roll att påverka andra folk att störa sina rentiärer men inte att störa deras brittiska motsvarigheter. Precis samma förhållande gällde för Karl Marx.
Han var en inflytandeagent som agerade i det brittiska imperiets intresse.
Lyndon Larouche och Michael Hudson har nog rätt mycket de ser likartat på och det skulle förvåna mig om Hudson inte har påverkats av Larouche.
Det vore intressant att veta om de skiljer sig i ngt avseende.
(Hudson kallades ju in som vittne när Larouche stod åtalad och Hudson var nära att dömas för förakt mot domstolen, antagligen därför att han inte ville medverka till att Larouche fälldes – det gällde frivilliga lån från privatpersoner som myndigheterna kunde anklaga Larouche-kretsen för att inte ha tänkt att betala tillbaka)
Att Hudson kunnat arbeta på Wall street är ytterligare ett exempel på att anglosaxerna hela tiden hållit marxismen under sitt beskydd.
Och att han själv kanske aldrig berör det ämnet får man anta är en försiktighet men det vore naturligtvis av intresse att veta hur han egentligen ser på det dubbelspelet.
När man nämner kända historiska personer som han gör utan att komma med ofina inflikningar som jag gör så är det väl i sin ordning inom det angloamerikanska etablissemanget. PK.
Grafström, varifrån får du alla dina konspirologiska idéer: ”att alltid ’anglosaxarna’ hållit marxismen under ”sitt beskydd”.
Du är precis som gamla NKVD när de sände ut sina agenter till Amerika där de som en viktig uppgift skulle finna ”den amerikanska kapitalistiska ekonomins hemliga underjordiska ledningscentral”.
Agenterna misslyckades. Anledningen? Naturligtvis för att det inte finns någon. Du tror alltså på fullaste allvar att hela Wall Street och City of Londons börshajar och finansvalpar och allmänna spekulanter i stort i absolut största hemlighet skulle arbeta för ”sin egen klass undergång och avskaffande” för att de alla kollektivt läst och helt hypnotiserats av Marx och Engels ekonomiska teorier (som dessutom aldrig förutsade framtiden utan bara avhandlade historiska ekonomiska processer)?
Dina antaganden i konspirologiska teman är helt enkelt vansinnigt underhållande som de är historiskt osannolika.
Hmm, petergrfstrm du skriver ”Precis samma förhållande gällde för Karl Marx.
Han var en inflytandeagent som agerade i det brittiska imperiets intresse.” Vad menar du med det? Karl Marx agerade i mänsklighetens intresse.
”Alla dessa [ de s k socialistiska utopisterna] dessa levererade grundstenar till den vetenskapliga socialismens stora byggnad. Utan dem är Marx” verk otänkbart. Men trots sin djupt ingående kritik av det kapitalistiska samhället förstod Marx” föregångare icke, att inom detsamma finna de masskrafter, som kunde övervinna det härskande samhällssystemet. Därför måste de spela historisk försyn, utarbeta planen till mänsklighetens räddning ur kapitalismens klor, en plan vars enda svaghet var, att den byggmästare saknades, som skulle ha låtit detta mänsklighetens tempel resa sina tinnar mot skyn. Marx och Engels visade, huru produktionskrafternas utveckling under kapitalismens herravälde resulterade i att massorna alltmera råkade i anarki och slaveri, samtidigt som de genom industrins koncentrering, genom att en stark arbetarklass uppkom, som i själ och hjärta bar tanken på en ny tingens ordning, och som dessutom besjälades av en järnfast vilja att kämpa sig fram till den, skapade grundvalarna för socialismen. Marx och Engels visade det internationella proletariatet, att dess seger var en historisk nödvändighet — att socialismen var oundviklig. Samtidigt visade de, att de rättslösas och förslavades seger icke kommer att utan vidare — helt mekaniskt — falla i skötet på segraren, då samhällsutvecklingen fortskridit till ett visst bestämt stadium, utan att arbetarna måste kämpa för denna sin seger i sitt anletes svett, med. användande av all sin tankekraft. Dag efter dag måste denna seger förberedas i kamp mot bourgeoisien på alla samhällslivets områden, och slutligen hembäras i direkt revolutionär strid klass mot klass. Denna revolutionära slutkamp, som utmynnar i proletariatets järnfasta diktatur över alla andra samhällsklasser, och endast den skall slutligen föra arbetarklassen in i socialismens förlovade land.”
Socialismens utveckling från utopi till vetenskap (marxistarkiv.se)
Något viktigt som inte nämns i ovan texter är den kinesiska ekonomiska nyheten vi erhöll häromdagen, som är enastående chockerande för Kina; nämligen att landet gått in i DEflation, d.v.s. det finns ”för mycket” pengar i samhället och det leder till att pengars värde sjunker.
Till stora delar beror det på de många gigantiska bostadsbyggnadsprojekten i nya kinesiska storstäder som de som flyttar in i tar bostadslån till (jämför krisen häromåret med den kinesiska bolåne- och bostadskoncernen, var det ”Evergrande” de hette?). När en bank utger lån till samhällsinvesteringar kallas det för ”att ge ut nya pengar”.
Med deflationen står nu Kina inför bekymret att talen och summorna på skulderna finns kvar, medan pengarna som skall betala skulderna i deflation SJUNKER i värde, och detta samtidigt som de kinesiska produktionstalen mätt i procent sjunker; samtidigt som pengarna minskar i värde.
Här kommer kinesiska statsledningen ställas inför ett tilltagande inrikespolitiskt problem, med missnöjda bostadsägare som står med osäljbara dyra bostäder(vid inköpstillfället) och lån de boende, i värsta fall nu utan bostad, inte kan lösa in.
Kombinationen av deflation och en sjunkande tillväxt kan leda till inrikes oro, det sista som KKP:s ledarskap vill se i landet.
De senaste ekonomiska tillväxt och övriga statistiksiffrorna för Kinas ekonomiska tillstånd kommer att släppas i dag, just, den 15 augusti. Vi får med intresse se vad de säger om landets (måhända?) stigande ekonomiska orosmoln.
Tack för ett intressant och sällan debatterat ämne!