Minns den stora segern över nazisterna vid Kursk för 81 år sedan!

20
1695

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad.

Detta har skrivits av Mario Sousa, historiekunnig medlem av Kommunistiska Partiet. Först publicerad i juli 2018 på Jinge.se.

5/7 för 80 år sedan inleddes slaget vid Kursk, som är värdens hittills största pansarslag. Var av avgörande betydelse för andra världskrigets utgång. Här följer, för den intresserade, en något längre text skriven av Mario Sousa, busschaufför i Uppsala och medlem i Kommunistiska Partiet, om detta slag och om historieförfalskningen:

Efter nederlaget i Stalingrad försökte de tyska arméerna med alla medel att återerövra initiativet i kriget. Genom ”total mobilisering” ökade tyskarna sin armé med två miljoner man.
De arméer som hade kommit för att befria von Paulus fick ytterligare förstärkningar och inledde en offensiv i slutet på februari 1943. De lyckades återta Charkov från de sovjetiska fronttrupperna som hade intagit staden.

Slaget vid Stalingrad

Men längre än så kom de inte. Offensiven stoppades snart av de sovjetiska trupperna, och tyskarna var tvungna att övergå till försvar. Deras mål blev istället att samla en mycket kraftig armégrupp med stora styrkor av stridsvagnar för att, under sommaren 1943, tvinga den sovjetiska armén att backa och överge staden Kursk och intilliggande område i en utsprång av fronten, den så kallad Kurskbågen. Detta skulle enligt nazisterna öppna vägen till att bryta den sovjetiska fronten.

Nazisterna drog samman 50 elitdivisioner med cirka 900 000 man, därav 16 pansar- och motoriserade divisioner och 11 pansar- och kanonvagnsbataljoner med 2 700 stridsvagnar och kanonvagnar, 10 000 kanoner och över 2 000 flygplan.
Till Kursk drog nazisterna 70 procent av de stridsvagns-divisioner som var förlagda vid den sovjetisk-tyska fronten med nästan alla nya tanks; ”Tiger” och ”Panther”, den tyska militärteknikens stolthet på området.

Även när det gäller flygplan skickades de bästa stridsflygplanen till offensiven i Kursk, som jaktflygplan Fokke-Wulf-190, attackflygplan Henschel-129 och bombflygplan Heinkel-111, samtliga med de allra modernaste vapensystemen.
Ytterligare flera flygplan tillfördes under striderna från andra områden av den sovjetisk-tyska fronten.
Det sovjetiska överkommandot var väl underrättat om nazisternas avsikter och förberedde sig för det kommande stora slaget.
Den sovjetiska industrin hade nu en produktionskapacitet som i kvantitet och kvalitet överträffade tyskarnas och de av tyskarna ockuperade och allierade länderna.

Dessutom hade Röda Armén förstärks med miljontals partimedlemmar och Komsomolmedlemmar. I slutet av år 1943 fanns 2,7 miljoner kommunister och nära lika många Komsomolmedlemmar i Röda Armén.

Det sovjetiska överkommandot bestämde sig för att vänta ut fiendens anfall. Man bestämde sig för att i Kursk bygga upp ett mycket kraftigt tiotals kilometer djupt försvar mot vilket tyskarna skulle förlora en stor del av sina styrkor. Sedan skulle de sovjetiska trupperna gå till motoffensiv och krossa fienden.
Den tyska offensiven började den 5 juli 1943. Natten till den 5 juli fick de tyska elittrupperna höra en personlig appell från Hitler: ”Varje befälhavare, varje menig är förpliktigad att med sitt medvetande inse denna offensivs avgörande betydelse. Segern vid Kursk måste framstå som en fackla för hela världen”.

Striderna var fruktansvärda med stora förluster i människoliv och materiel. De tyska stöttrupperna som anföll norrifrån avancerade cirka 10 kilometer in i det sovjetiska försvaret men var efter fyra dagar utan kraft att fortsätta offensiven.
De tyska trupperna som attackerade söderifrån lyckades avancera 35 kilometer in i det sovjetiska försvaret där de stoppades utan att ha nått det uppsatta målet.

Slaget vid Kursk. Bild Världens historia

Slaget vid Kursk
Vid vissa strider vid Kursk fanns hundratals stridsvagnar från både sidor inblandade samtidigt.
En vecka efter stridernas början, den 12 juli 1943, startade den planerade sovjetiska motoffensiven. I över en månad, till den 23 augusti, pågick den. Striderna var fruktansvärda och användningen av stridsvagnar den största någonsin.
Till slut kunde tyskarna inte stå emot Sovjets överlägsna krigföring och styrka. Än en gång blev den tyska armén besegrad och tvingades fly.

Den sovjetiska armén vann slaget om Kursk och nazisterna tvingades istället backa 150 kilometer från de ursprungliga linjerna. De lämnade efter sig tusentals utbrända stridsvagnar och flygplan. Den sovjetiska armén befriade städerna Orel, Belgorod, Charkov och många andra.

Tyskarnas nederlag var förödande. I slaget om Kursk (under cirka en och en halv månad!) förlorade tyskarna cirka 30 elitdivisioner, därav 7 stridsvagnsdivisioner, sammanlagt 500 000 man, 1 500 tanks, över 3 700 flygplan och 3 000 kanoner.
Efter slaget om Kursk, även om den fortfarande var stark, kunde den tyska armén aldrig mera återupprätta sin tidigare styrka.

Den förlorade också för resten av kriget det strategiska initiativet och förmågan till stora offensiver. Vid slutet av 1943 var det tyska överkommandot tvunget att från väst till östfronten förflytta ytterligare 75 divisioner och stora mängder av vapen och förnödenheter. Ytterligare 40 nya tyska divisioner skickades till östfronten det första halvåret 1944.

Slaget vid Kursk – Wikipedia

Men det hjälpte inte, i fortsättningen var det de sovjetiska styrkorna som dikterade krigsvillkoren. Denna uppfattning var också rådande bland de tyska generalerna. ”Efter Stalingrad visste vi att vi inte skulle vinna kriget och efter Kursk visste vi att vi skulle förlora det”, sas det bland dem.


Bild: General Konstantin Rokossovskij – befälhavare över centralfronten vid Kursk och senare marskalk av Sovjetunionen.
Strax efter det att de tyska trupperna började sin attack mot Kursk, den 5 juli 1943, startade den engelsk-amerikanska erövringen av Sicilien.
Den 10 juli 1943 gick de engelsk- amerikanska trupperna iland på Sicilien. De möttes av 2 tyska divisioner och 10 italienska divisioner.

General Nikolai Vatutin

De italienska trupperna på Sicilien hade ingen stridsvilja kvar, ville inte kämpa för den fascistiska regimen och kapitulerade utan strid. (Enligt Hitler ville ”italienarna inte slåss, de blir lyckliga när de kan lägga ner vapen och ännu lyckligare om de kan sälja dem”.)
De tyska divisionerna retirerade under strid och den 17 augusti blev ön säkrad för de allierade. Det var ett glädjande besked för hela den antifascistiska världen. Den engelsk-amerikanska segern på Sicilien firades också i Moskva. Varje steg och varje meter jord, vunnen från fascisterna var givetvis en glädje för hela världen.

Men en del kalla krigs-författare har försökt göra erövringen av Sicilien till något det inte var. De försöker att jämföra erövringen av Sicilien med slaget om Kursk och dess militär-politiska betydelse. En löjeväckande jämförelse.
På Sicilien fanns 2 tyska divisioner och i Kursk 50!
Dessutom blev det aldrig några stora slag på Sicilien, italienarna gav sig och tyskarna slog till reträtt. I Kursk förlorade tyskarna 30 elitdivisioner, på Sicilien inga divisioner alls!

Men historieförfalskningen slutar inte här. En del västerländska författare påstår att det var anfallet mot Sicilien och hotet om erövring av Italien som gjorde att tyskarna inte kunde samla tillräckligt med kraft för att anfalla Kursk. Enligt dessa historieförfalskare blev en del av de tyska divisionerna som var förlagda vid Kursk omflyttade till Italien vilket gjorde det lättare för Sovjet att vinna slaget om Kursk. Detta påstående är en fullständig lögn.

 

Föregående artikelStor framgång i Storbritannien – men för vilken politik?
Nästa artikelPepe Escobar: Varför SCO-toppmötet i Kazakstan var så viktigt?
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

20 KOMMENTARER

  1. Rysk kultur och sovjetisk patriotism var de viktigaste faktorerna i folkens enhet i Sovjetunionens utrymme.

    Socialistisk humanism blev den främsta källan till seger över fascismen och den gav det sovjetiska folkets ideologiska, ekonomiska och stridsvilja, full kraft. Det sovjetiska folkets osjälviska tro på de ljusaste idealen skapades av kommunistpartiet – Lenin-Stalins parti.

    Men i Putins tolkning av 1900-talets viktigaste händelser tystas sanningen, inte ord om konfrontationen mellan de två systemen – kapitalistisk exploatering och social rättvisa, socialism. Viljan att trampa på socialismens vinster och dess stora idé var huvudorsaken till andra världskrigets utbrott. 

    Motsättningen av kapitalets intressen mot idén om socialism ligger till grund för alla stora händelser under förra seklet. Utan att inse detta faktum finns det ingen verkligt objektiv bedömning av historien om andra världskriget och den sovjetiska civilisationens stora seger.

    Putins ryska myndigheter är rädda för detta erkännande och därför döljer den viktigaste frågan om kapitalismens destruktiva roll och trots medborgarnas indignation, draperar Lenins mausoleum under Segerparaden.

  2. Jag tror det saknas vilja i Ryssland att få den s.k. ”socialismen” tillbaka.

    Sovjetunionen gillas av de flesta äldre men ungdomen är kallsinnig.
    Det som finns som förenar är just Ryssland.
    Egentligen som det alltid varit.

    För Rysslands bevarande anser jag Kreml är och har alltid varit på det rätta spåret.
    Men Sovjetunionens upplösning blev till en allvarlig kris.
    Men till slut vann Ryssland över den girige Borgaren i Västvärlden.
    De viktigaste naturtillgångarna i Ryssland ägs idag av ryska staten.
    D.v.s av folket i Ryssland.

    Jag tror och hoppas det kommer förbli så också.
    För hitintills har väl ingen lyckats knäcka Ryssland?

    • Arbetarklass, Ryssland är ett kapitalistiskt land, det innebär att den ryska arbetarklassen inte får det bättre under Putins vingar, världen går igenom mycket oroande tider. För mer än trettio år sedan skickades Sovjetunionen ett rikt land, en stormakt, till historiens baksida och med tvång gjordes till ett råmaterial till den globala kapitalismen, som nu är uppslukad av den brinnande krisen. Detta system står inte bara inför problem, det närmar sig kollaps. Även Rysslands elementära överlevnad under dessa förhållanden blir omöjlig. Om Ryssland inte ändrar oligarkins kurs, kapitalismens väg, kommer den systemiska krisen oundvikligen att bli den mest destruktiva.

      Mänskligheten står inför den snabba tillväxten av ojämlikhet, förstörelsen av ekonomin, massutarmning, den växande konflikten mellan härskare och den stora majoriteten av de exploaterade. En social revolution är oundviklig, förr eller senare, nyliberalismen klarar inte av dessa stora utmaningar.

      Den uppenbara orättvisan i den socioekonomiska strukturen blir allt tydligare synlig. Kriser begraver arbetande människors drömmar om ett bättre liv. 

      Storkapital löser problemet med att bevara ett orättvist system, denna uppgift löses med hjälp av krig, invasion och rån men också med hjälp av hybridkrigföring och kontrollerat kaos.

      En allvarlig kris kan dra ut på tiden och
      Ryssland, som ett land av perifer kapitalism, kan inte vara framgångsrikt i samband med den globala krisen. 
      Allt annat är tomt prat. Ryssland kommer inte att må bättre än västerländska stater. De har kraftfulla ekonomiska resurser, mer utvecklad produktion och de lärde sig att råna världen bättre än andra. Detta är en oföränderlig ekonomisk lag: det är lättare för kapitalismens utposter att uthärda krisen än för dem som tjänar dem som ett bihang.

      • @Carina Lundström 5 juli, 2023 At 17:23
        Vidga dina vyer. Det är inte mänskligheten som står inför den snabba tillväxten av ojämlikhet, förstörelsen av ekonomin, massutarmning, växande konflikter, utan det USA kontrollerade ”väst”. Den sociala revolution du talar om har redan inträffat i öst, och är överstökad. Nu bygger man nytt. Verklig demokrati och verkligt välstånd, men inte baserat på kapitalism och pengar.

        Den socioekonomiska strukturen, i Sverige byggd av Socialdemokraterna, blir allt tydligare synlig – ja, människors drömmar om ett bättre liv förverkligas just nu i öster. Sant, det amerikanska storkapitalet löser problemet med att bevara ett orättvist system, denna uppgift löses med hjälp av krig, invasion och rån men också med hjälp av hybridkrigföring och kontrollerat kaos. Det pågår just nu i Ukraina, och i Sverige.

        Inte underligt att USA kapitalisterna är i panik att föröka stoppa Kinas utveckling.

        • Karl W, du skriver till mig som om jag skulle vara för kapitalism, det betyder att du inte vill eller kan förstå vad jag skriver, kanske helt enkelt ”stämplat” mig som socialdemokrat.
          Om du disputerade när jag låg i vaggan, ja då måste din ålder vara närmare 100 år.
          Vidga dina egna vyer herr Karl W skulle jag vilja säga, undviker det av respekt för din ålder. En social revolution är
          i en ständig process, speciellt under ett kommunistisk parti i ledningen som kämpar för social rättvisa exempelvis Kina. Lyssna till Xi Jinping, kinesiska antar jag är ditt andraspråk. Inget är bestående, allt är i en föränderlig process, synligt som osynligt. Imperialismen orsakar förödelse i världen, obs! världen tillhör mänskligheten, det räcker med att nämna den hotfulla eviga miljöförstöring människor utsätts för orsakad av kapitalismen som sällan eller aldrig nämns- krig, massförstörelsevapen
          utplacerat i hav, på land t.o.m. i luften i ständig rörelse.
          NATO är en kriminell miljöbov.
          Arbetarklassen/ folket är de som i första hand blir offer för orättvisor, snabba tillväxten av ojämlikhet, förstörelsen av ekonomin, massutarmning/fattigdom/krig/våld/miljöförstöring och klimat förändring, för att inte glömma slav-och barnarbete under omänskliga förhållanden.

          All fakta om Kina, skrivet och framfört av kinesiska partirepresentanter eller Kina-experter, västerländska sådana i nära samarbete med Kinas kommunistiska parti, som delats i kommentarer av mig på Globalpolitics har tydligen gått dig förbi.

          Den största skillnaden mellan dig och mig är inte åldern eller kön utan olikheten i politisk ideologi.
          Jag är för socialism/kommunism och Kina.

          • @Carina Lundström 6 juli, 2023 At 10:59
            Jag skriver med utgångspunkt från vad du själv skriver.

            Ja- jag har en bit kvar till 100-års jubileet, men är ändå ganska ”mogen”.

            Din okunnighet och uppfattning om Kina är besvärande, men vanlig. Kina leds inte alls av ett ”kommunistiskt parti”. Kina är ett folkstyre, idag utan ett spår av ”kommunism”. Jag upplevde själv kommunism i både Sovjet, DDR och, tro mig, Sverige. Jag borde veta vad det är, för jag har upplevt det och vari del av det.

            Ordet ”social revolution” är föråldrat och idag missvisande när det gäller Kina. Den har Kina redan gått igenom, och avslutat. Nu bör vi tala om samhällsutveckling. Det är näst omöjligt att förklara för svenskar, för alla utgår från ”den svenska modellen”, eller ”maktmodellen”, som ohjälplig sitter fast i det förgångna och inte kan utvecklas.

            Kina har heller inget ”kommunistiskt parti”, utan ett mycket aktiv folkrörelse som väst kallar ”kommunistpartiet”. Det är en mycket grov namnförvrängning. Det är heller inte några ”partirepresentanter” som framför information om Kina, det är vanligt folk i Kina. Ofta genom TikTok eller Weixin-WeChat.

            Om du är för ”socialism/kommunism” som i Kina behöver du stoppa huvudet i en hink med isvatten för att vakna till. Kina har varken socialism eller kommunism att erbjuda utan vad dom kallas ”socialism med kinesiska förtecken”, men det är näst omöjligt att förklara för svenskar. Det är något helt nytt.

          • @Anders Romelsjö (red) 7 juli, 2023 At 12:21
            Det är helt riktigt, och glöm samtidigt inte de andra 8 folkrörelserna. Dom har också proportionellt inflytande på Kinas politik. Det är så system fungerar och skall fungera. Kommunistpartiet, som inte är som ett typ västerländsk politiskt parti styrt av en partistyrelse under en ideologi, representerar folkviljan och dess centrala uppgift är att insamla och kommunicera folkviljan till regeringen, och folkviljan skall styra regeringens politik. Högsta beslutande organ är Nationalkongressen, ”Riksdagen”, där de stora besluten fattas. Nationalkongressen delegerar sedan uppgifter tillbaka till olika delar av folkrörelsen kommunistpartiet och andra folkrörelse, under vissa villkor och begränsningar. Global Times är Kinas språkrör mot andra nationer. Det är ingen oberoende eller neutral tidning. Deras uppgift är att vara kanal för regeringen.

            Sedan har allmänheten tillgång Global Times för att kommunicera till regeringen via Global Times, kritisera, göra förslag eller klaga. Kina kväver direkt kommunikation mellan beslutsfattare och berörda. Man accepterar inte mellanhänder, journalister eller fackföreningar, som etablerar egen makt när det gäller kommunikation. Sedan finns det bokstavligen miljoner oberoende privata och kommunal media av olika slag i Kina.

  3. Tror bl.a. en viss Patrik Oksanen påstått att Kursk-offensiven misslyckades för att tyskarna förde över trupper till Sicilien. Det är rent nonsens. Det är förvisso sant att man förflyttade en del trupper västerut, men det skedde först EFTER att det stod klart att Kursk-offensiven misslyckats.

  4. Jag vill påpeka att man inte nödvändigtvis måste vara kommunist för att förespråka statliga ägande.

    Statligt ägande kan försvaras av många skäl.
    Vad naturtillgångar beträffar är nationens intresse det viktigaste.
    Att landets naturtillgångar inte själs av andra nationer eller likaväl stora privata bolag med urprung och hemvist i Västvärldens länder. Ofta USA men även i England.

    Säg, vad blir det av Irak och det irakiska folket om landets oljekällor ägs av s.k. ”multinationella bolag”.
    Ett mer hos folk gångbar benämning än Västerlandets borgerskap.

    Det irakiska folket och den irakiska staten förlorar makten menar jag.
    En makt som genom krig och militärt våld stulits av USA och dess allierade i Västerlandet.
    USA:s invasion av Irak

    https://sv.wikipedia.org/wiki/Irakkriget

    Det är sådan stöld som Vladimir Poutin räddade Ryssland från i turbolensen vid Sovjetunionens upplösning.

    Men om detta talas aldrig i Västvärldens medier och statliga Public Servicebolag som är den rovgiriga kapitalismens trogna tjänare.

    • Svar till Carina Lundström och arbetarklass
      Det står en intressant analys på John Helmers blogg om hur de ryska kommunisterna ställer sig ”NÄR LAMMEN TYSTNAR – SÅ HAR DE RYSKA KOMMUNISTERNA REAGERAT PÅ WAGNERMYTERIET OCH PRIGOZJINS IMPERIUM” (googla John Helmer blog) 
      I en intervju med KPRF det största kommunistiska partiet i Ryssland som också helhjärtat har stöttat Rysslands SMO i Ukraina, och vars medlemmar stred i Donbass före Rysslands SMO… uttalar sig Gennadij Zjuganov och enligt den har han fullt förtroende för Putins och den ryska ledningens sätt att sköta myteriet.
      Han beskriver också situationen då Sovjetunionen förråddes…. 
      KPRF har aldrig stuckit under stol med sin kritik mot Putin när det gäller inrikesfrågor.
      intervjun avslutas med 
      ” i söndags diskuterade jag den nuvarande situationen i detalj med president Vladimir Putin. Han erbjöd sig att att träffa ledarna för de parlamentariska fraktionerna, för att överväga den nuvarande militärpolitiska och ekonomiska situationen, arten av det kommande valet. De borde vara öppna, ärliga och anständiga. De bör inte förvärra  situationen utan tvärtom-hjälpa till att lösa brådskande problem. För att säkerhetsställa stabilitet i samhället, för att upprätthålla säkerheten för  varje medborgare varje familj”.
      Med andra ord, jag är inte så säker på att Putin inte har förstått både det en och det andra.
      Och en sak till, som du ”arbetarklass” skriver, om jag minns rätt, det är den äldre generationen som minns fördelarna med  Sovjetunionen, för att få med sig den yngre krävs skolning. En mycket bra bok när det gäller hur man ska få med sig arbetarklassen, är Enhetens .och folkfrontens problem av Georgi Dimitrov, han skriver om ett möte för kommunister och nazister,  1939, hur han med grämelse bevittnade hur nazisterna lyckades få med sig arbetarklassen då de talade om konkreta saker, och kommunisterna på samma möte talade om vad som sagts om världsrevolutionen på tredje internationalen, Komintern…..
      Vem vet Putin är kanske på rätt väg, det är i alla fall mycket positivt att kommunisterna verkar ha ögonen på honom och Zjuganov kunde diskutera i detalj med honom  
      Jag har hört att Putins föräldrar befann sig i Leningrad under tyskarnas belägring av staden, en bror till honom dog där….Jag vet inte om jag har uppfattat det helt rätt, men jag vill minnas att det var så.
      Det som är hoppfullt att de två största ledarna i kampen för en multipolär värld är att de båda har erfarenhet av socialism, och kapitalism, det inger förtroende.  Och båda dessa ledare är mycket kloka. 

      • Tack Catarina för rekommendationen, jag följer KPFR under en längre tid på ryska språket och får på så vis bra information.

  5. Jag håller med, i stora drag, om Mario Sousas beskrivning av slaget. Håller också med Sve-Eric H:s kommentar.

    Lite förvånad att Sousa lyfter fram Rokkossovskij, som förvisso med centralfronten spelade en viktg roll i försvaret av den norra bågen. Men Sousa nämner inte Nikolaj Vatutin, som med Voronezj-fronten försvarade den södra bågen. Det var också där Hitler satte in sina bästa pansardivisioner, vilket resulterade i det stora panslaget den 12 juli mellan Röda arméns och Waffen-SS bästa pansardivsioner. Vilken sidan som egetntligen vann den 12 juli är oklart för mig. Stalin lär ha varit ursinnig när han han hörde om förlusterna för den Röda arméns 5:e gardestankarmén.

    Nikolaj Vatutin avled 1944 av skador han fick efter ett bakhåll av ukrainska seperatister bakom frontlinjen. Enligt min frus kusin, vars far stred under Vatutin i ett par år, också vid Kursk, hade hans liv räddats med en enkel amputering som tillämpades på vanliga fotsoldater. Men så blev inte fallet, och istället för att rädda hans ben förlorade han sitt liv.

  6. Tilläggas apropå det här med förflyttandet av trupper. Det var den sovjetiska Wisla-Oder-offensiven i januari 1945 som slutgiltigt tog knäcken på tyskarnas Ardenner-offensiv i väster. Något som det talas tyst om i väst.

    • Det var den amerikanska industrin som tog knäcken på nazisterna. Om inte USA hade skickat vapen, ammunition, fordon, kläder, skor, drivmedel, reservdelar och massor av materiel till Sovjet så hade inte de kunnat besegra nazisterna på Östfronten.

      Och glöm inte att Storbritannien också skickade vapen mm trots att nazisterna bombade Storbritannien under slaget om Storbritannien då Sovjet skickade drivmedel, spannmål, krut och, råvaror och ammunition till Nazityskland som en del av det ekonomiska avtal som de båda samarbetspartnerna hade ingått.

      • Uppfattar inte att det var avgörande. Sovjets militärproduktion uppges ha varit större än Tysklands 1943-.

      • Den gamla vanliga myten. Sanningen är den att leveranserna till östfronten uppgick till 3,5 procent av hela den amerikanska krigsinsatsen. Vapnen som skickades var av sämre kvalitet än de sovjetiska och fick mest tjänstgöra bakom fronten. Det hade tagit längre tid men Sovjet hade besegrat nazisterna västmakterna förutan.

        Det är en ren omöjlighet att Storbritannien kan ha skickat några vapen till Sovjet under slaget om Storbritannien. Det slaget avslutades i maj 1941.

        Sovjet var inte någon ”samarbetspartner” till Tyskland. Det var frågan om en icke-angreppspakt, en pakt som Tyskland sedan tidigare hade med flera andra länder i Europa. Någon ammunition exporterades inte till Tyskland. För perioden januari 1940 – juni 1941 exporterades spannmål, bomull, petroleumprodukter, timmer, mangan och krom. De råvaror som Sovjet exporterade till Tyskland var bara en liten del av Tysklands behov. Till exempel så kom den övervägande delen av Tysklands olja från Rumänien.

        Det är snarare så att Sovjet tjänade mer på handelsavtalen än vad Tyskland gjorde.

  7. Tilläggas också att lend-lease hade inte ens kommit igång då tyskarna slogs tillbaka framför Moskva, och den mesta delen anlände först efter Stalingrad-slaget. Redan 1942, långt innan lend-lease hade gjort något avtryck överhuvudtaget, hade Sovjet passerat Tyskland i produktionen av vapen.

  8. Det som jag har läst någonstans, så själva slaget vid Kurs slutade faktiskt oavgjort. Båda sidor förlorade ett stort antal stridsvagnar, flygplan, krigsmaterial och soldater. Men tyskarna förlorade på sikt, för att de misslyckades med att producera tillräckligt många nya stridsvagnar, flygplan… för att ersätta de förstörda med nya. Som S-E Holmström skriver …redan 1942 passerade Sovjet Tyskland i produktionen av vapen. Wehrmacht har aldrig återhämtat sig efter slaget vid Kursk.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here