Pierre Schori: ”I dagens debatt underskattas grovt kärnvapenhotet”. Vad bör göras?

6
1305


Pierre Schori deltar som en av hittills ganska få kända medlemmar i debatten om svensk medlemskap i Nato. Han framträdde nyligen i Norberg och Epstein i radio P1, som för övrigt sa att aalla övriga som framträtt i Nato-frågan i deras program var positiva till svenskt medlemskap i Nato. Jag har tagit mig friheten att återge hans artikel i ”Aktuellt i politiken”.

Pierre Schori: ”I dagens debatt underskattas grovt kärnvapenhotet”

En folkomröstning i Natofrågan är inte aktuell som det var med folkomröstning om högertrafik och EU. Men vi kan lära oss av dessa, att det gavs tid för eftertänksamhet och debatt utan närtida stoppdatum och hets. Det skriver Pierre Schori i denna essä.

Två gånger tidigare har Sverige stått inför ett radikalt säkerhetspolitiskt val likt det i dag.

Den första gången var 1956 då ryska stridsvagnar invaderade ”broderlandet” Ungern för att slå ned ett folkligt uppror.

Sverige övervägde då att skaffa kärnvapen, något som livligt förordades av Högerpartiet och Krigsmakten som ville ha svenska taktiska kärnvapen. Starkt stöd kom från Herbert Tingsten på DN som också ville ha med Sverige i Nato.

Men projektet lades ner på 1970-talet i utbyte mot skydd av USAs kärnvapenparaply, enligt Robert Dalsjö på Totalförsvarets forskningsinstitut i juni 2019. Om han har rätt, så betyder detta att vi inte behöver Natomedlemskap, vilket Joe Biden antydde under sitt Sverigebesök 2016.

Dalsjö sa också, att ”kärnvapen och kärnvapenavskräckning är grundbulten i den internationella ordningen sedan 1945. Om man förbjuder det så rasar hela den världsordningen samman”. (TT 17/1 2019). Ord som han kanske ångrar i dag.

Tage Erlander och Olof Palme beslöt att skrinlägga atombomsplanerna. Vi skulle automatiskt göra oss till ett mål för ryska missiler, menade statsministern. Opinionen mot atombomben hade letts av kvinnoförbundet och stöddes i regeringen av Ulla Lindström, utrikesministern Östen Undén och Gunnar Sträng.

Undén förde in begreppet kollektiv säkerhet i svensk utrikespolitik. En föregångare till Palmekommissionens Gemensam säkerhet.

1961 lanserade han Undén-planen i FN. Ett antal kärnvapenfria stater skulle bilda en non-atom-club för att trycka på kärnvapenmakterna att komma överens om ett provstoppsavtal.

Gemensam säkerhet 20 år senare tillkom då både USA och Sovjetunionen var engagerade i konflikter och anfallskrig som stred mot folkrätten. USA i Vietnam och Latinamerika, Sovjet i Afghanistan. Och båda kapprustade med kärnvapen.

Alliansfriheten och Palmes ledarskap bidrog till att han kunde samla framträdande politiker från både nord och syd, öst och väst, bland andra USAs förre utrikesminister Cyrus Vance och rådgivaren till Sovjetledaren Leonid Brezjnev, Georgi Arbatov.

Huvudbudskapet i kommissionens slut­rapport 1982 var: ”Det finns inga segrare i ett kärnvapenkrig. Den internationella säkerheten måste vila på samarbete för gemensam överlevnad i stället för på hot om ömsesidig förstörelse”. Vance skrev senare: ”Efter att ha studerat Palmekommissionens rapport tog Gorbatjov till sig både begreppet ´gemensam säkerhet´ och många av kommissionens förslag”.

Tre år senare upprepade Michail Gorbatjov och Ronald Reagan kommissionens ord: ”Vi har kommit överens om att ett nukleärt krig inte kan vinnas och får aldrig utkämpas”.

Insikten banade väg för det första avtalet om kärnvapennedrustning: INF-avtalet 1987 mellan USA och Sovjetunionen om att avskaffa kärnvapenbärande medel- och kortdistansrobotar i Europa.

Denna historik visar på vikten av allians­fria stater med uthålligt freds- och säkerhetsfrämjande arbete. Därför fick Alva Myrdal Nobels fredspris 1982. Hade vi varit inlåsta i en kärnvapenallians som Nato hade detta inte varit möjligt.

Den andra gången var när svenska soldater år 2003 bytte insignier och flagga, från att ha ingått i FNs fredsbevarande styrkor till att tjäna i det Pentagonledda Afghanistankriget under Nato. Resultatet blev ett 20-årigt militärt fiasko för Nato. Snart fanns det inga svenska blå baskrar vilka ju hade skapats av Dag Hammarskjöld.

Utredningen 2017 om Sveriges deltagande i kriget 2012–2014 kom till den bittra slutsatsen att inget av målen för insatsen – kvinnors rättigheter, fattigdomsbekämpning och demokrati – hade uppnåtts. Den enda påtagliga effekten var att vi underströk vår lojalitet med Nato.

En norsk utredning 2016 kom till samma insikt: ”Det viktigaste för Norge var att säkra ett gott förhållande till USA och bevara NATO:s relevans”.

Vilken analys har Nato själv dragit av nederlaget sju år senare? Ingen. I Sverige har det också rått total radiotystnad. Däremot avslutade Biden kriget med orden – ett misstag utan like.

Nu står Sverige och socialdemokratin inför ett tredje säkerhetspolitiskt vägval.

Även nu står högern och ett slags militär­industriellt komplex för både atombomb och Natomedlemskap.

I detta Nato som ska förbli en kärnvapenallians så länge kärnvapen finns, enligt dess hemsida. Där står också att över kärnvapnen ska USA ha en ”absolut kontroll (och förmynderskap)”.

Ingen Natostat har skrivit under FN-konventionen om förbud av dessa världens domedagsvapen. Disciplinen är nu lika hård som under medlemmen Portugals kolonialkrig i Afrika och under USAs Vietnamkrig. Sverige fick smaka på den karamellen då Margot Wallström röstade för konventionen 2017. Både Pentagon och Nato uttalade sin oro, och vi var inte bland de stater som sedan drev igenom förbudet.

Går vi med i Nato ger vi upp alla möjligheter att främja det mål vi har haft sedan 1960-talets början, en kärnvapenfri värld.

Irland och Österrike har ratificerat kärnvapenförbudet och tänker förbli alliansfria. De länder som undertecknat konventionen ska på Österrikes inbjudan i sommar diskutera hur avtalet ska kunna stärkas.

– Det mötet har ju fått en helt annan betydelse efter Putins kärnvapenutspel, kommenterar Nobels fredspristagare ICAN.

Det är en illusion att tro att vår säkerhet tryggas under ett radioaktivt kärnvapenparaply, som ytterst tillhandahålls av den som sitter i Vita huset. Faran är inte bara en ny Trump. Nixon hotade Vietnam med kärnvapen.

Efter 11 september sa George Bush till världen: ´är du inte med oss är du mot oss´. England, Spanien och Danmark svarade med att delta i det illegala Irakkriget som bidrog till fullt kaos i regionen och jihads utspridning i Afrika. Danmarks bidrag blev en ubåt! 2009 blev den ansvarige statsministern Fogh Rasmussen Natos generalsekreterare.

Kärnvapenstaterna håller oss alla som gisslan, sa Olof Palme. Då var de fem, nu är de nio.

Detta är kärnvapenålderns grymma budskap: den rådande terrorbalansen hotar allt mänskligt liv och gagnar samvetslösa despoter. Vår oförmåga att eliminera kärnvapenarsenalerna har skapat mardrömmen att en hänsynslös våldsverkare som hotar med atombomb också får ett övertag.

Det är hög tid för en seriös säkerhetspolitisk dialog.

Vi har haft folkomröstningar om rusdrycksförbud och högertrafik, pensioner och EU. Det lär inte vara läge för att göra så med Natofrågan även om den är viktigare. Men vi kan lära av dessa, att det gavs tid för eftertänksamhet och debatt utan närtida stoppdatum och hets.

Jämför också med oljekrisen på 1970-talet. Då Palme höll offentliga utfrågningar i riksdagen för att upplysa medborgarna och förankra beslut, det var folkbildning och god politik.

Det är välkommet att partiledningen nu startar en ”säkerhetspolitisk dialog”.

”Det som är viktigt för oss är inte minst det långsiktiga perspektivet, så man inte fattar ett beslut bara utifrån hur det ser ut i dag”, ” sa partisekreteraren. Och partiordföranden uppmanar oss klokt att hålls huvudet kallt och fötterna på jorden.

Dessa rådslag inom partiet blir viktiga i sak men också för partidemokratin och den folkliga legitimeten. Att föra in Natofrågan i valrörelsen som Moderaterna vill, är oklokt. Och att hasta fram ett beslut inom vår stora folkrörelse som tar fred och demokrati på allvar är också oklokt. Frågorna är alltför stora och alltför många. Bäst är att låta debatten gå och återkomma efter valet. Då vet vi också vem som styr i USA.

1975 samarbetade president Kekkonen och Olof Palme för att lansera en kärnvapenfri zon i Norden. Efter S-valnederlaget 1976 avbröt de  borgerliga projektet. 2017 partikongress återförde det till dagordningen. Ska den punkten också rivas upp?

I granskningen måste ingå Natos roll i Afghanistankriget. Vem bestämde och vilket inflytande hade vi? Varför höll vi på så länge?  Vi behöver lära oss vad Nato egentligen är och hur det fungerar i olika kriser. Enligt Mike Winnerstig, chef på enheten för säkerhetspolitik på FOI, skulle sannolikt hela det svenska försvaret integreras vid medlemskap. Vi såg vart det ledde i Afghanistan.

I dagens debatt underskattas grovt kärnvapenhotet och samtidigt överskattas risken av en ryskinvasion.

I dagens debatt underskattas grovt kärnvapenhotet och samtidigt överskattas risken av en rysk invasion. Eller som Ilmari Käihkö vid Försvarshögskolan sa i DN 17/4: ”Risken att det blir krig i Sverige måste bedömas som väldigt låg. Ryssland är rätt upptagen i Ukraina”.  Han tillade: ”Det finns även nackdelar med att gå in i Nato. Kärnan i försvarsalliansen är säkerhetsgarantier från Natos artikel fem. Samtidigt lovar man stöd till andra medlemsländer om något händer, och kan alltså bli indragen i en konflikt som inte har med oss att göra. Det känns viktigt att folkförankringen är så stark som möjligt”.

Den internationella debatten bör ingå i vårt beslutsunderlag. Vissa amerikanska forskare påtalar faktiskt nu Sveriges och Finlands ´neutralitetspolitik´ som en möjlig modell för Ukraina. Andra menar att svenskt och finskt Natomedlemskap ger näring åt Putins bisarra narrativ att en aggressiv omvärld håller på att omringa Ryssland.

Häromveckan antog EUs utrikesministrar en ny säkerhetsstrategi – Strategisk kompass för säkerhet och försvar.

Vi bör komma ihåg i allt vapenskrammel att EU och FN har huvudroller i stödet för Ukraina ekonomiskt och humanitärt, militärt och politiskt. USA har förstås också en huvudroll, men inte Nato.

Putin är inte Ryssland, hans skräckvälde är inte evigt. En dag kommer en ny Gorbatjov.

När vi demonstrerade utanför Rysslands ambassad 24 februari stod en ung kvinna med plakat på vilket hon hade målat två flaggor, den ukrainska och den ryska, och texten ”Jag är ryska och jag stöder Ukraina”. Hon påminde oss om att inte alla ryssar är Kremls lojala stödtrupper och att deras land är en del av Europa.

I Ungern och Tjeckoslovakien gick det inte att hejda folkets frihetslängtan. Och så kommer det att gå även i Ukraina, och en dag också i Ryssland självt.

Pierre Schori är tidigare statsråd och FN-ambassadör

Pierre Schori.
Kabinettssekreterare 1982–1991, riksdagsledamot 1991–1999, biträdande utrikesminister (biståndsminister) 1994–1999, ledamot av Europaparlamentet 1999–2000 och chef för Sveriges FN-representation i New York (FN-ambassadör) 2000–2004.
I dag är Pierre Schori bland annat ordförande i Olof Palmes Minnesfond. Foto:
Sara Appelgren/Leopard förlag

 

Föregående artikelNationella kommissionen för mänskliga rättigheter Chile-Sverige säger Nej till NATO!
Nästa artikelSämsta läget
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

6 KOMMENTARER

  1. Schori sitter grensle på staketet och agerar domare. Sådana brukar ofelbart dimpa ned på den aggressivare sidan när det börjar blåsa till storm.

    ”Putins skräckvälde är inte evigt” är väl ett kvitto på hur ensidigt man kan tänka när bara den andra sidan kan göra fel men aldrig den egna.

    Schori nämner Gorbatjov och Reagan men låter bli att påminna om att Gorbatjov faktiskt föreslog att kärnvapnen skulle skrotas. Kom inte på fråga för USA. Likaledes glömmer Schori att nämna vilken part det är som har frångått löftet om att inte fortsätta österut ens en tum från Berlin mot Moskva, nämligen NATO. Inte heller ett ord om vem som sagt upp det ena vapenbegränsningsavtalet efter det andra sedan 2001. Det är inte skräckhärskaren Putin utan USA.

    Skräckhärskaren Putin har faktiskt opponerat sig inte bara emot att avtal sagts upp, han är en av de få som konsekvent protesterat mot samtliga USA- och NATO-krig som raserat Mellanöstern och där Sveriges protester varit dels lama och dels en aktiv medverkan på aggressorernas sida som i Libyen och Syrien. Schori bör ta en titt på Putins reaktion när Gaddafi mördades med NATO:s bistånd och jämföra den reaktionen med Hillary Clintons. Vem är det som företräder skräckväldet här ? Ryssland eller den exceptionella makten USA vars exceptionalism är nära besläktad med nazismens idéer, bara judehatet har lagts bort.

    Schori låtsas vara helt okunnig om att USA faktiskt sedan 50-talet haft planer på att bomba Ryssland tillbaka till stenåldern med kärnvapen. Dessa planer är inte något som gjorts som teoretiska stabsövningar utan de har haft reella förankringar bland inflytelserika militärer. Tänk bara på Kennedy, vilket hans öde blev när han framstod som alltför undfallande. Och nu skulle Ryssland således inte ha någon anledning till oro ?

    Det kommer att dröja innan utfallet av Ukrainakriget kan utvärderas. De strida strömmarna av krokodiltårar har fått Schori och övriga att missa att de civila som hamnat i korselden är samma befolkningsgrupp som Maidan-regimen hela tiden sedan kuppen 2014 sett som överflödig, dvs. rysktalande ukrainare, det är dessa som bor i krigszonen. Premiärminister Timosjenko sade i affekt att hela det rysktalande öst borde utplånas med en atombomb. Men företrädare för Maidan-regimen har talat om en ”överskottsbefolkning” på någon miljon. Kiev vill ha området men tömt på sitt folk, ryssarna, även detta låtsas Schori inte känna till.

    På en punkt är Schori konsekvent, han företräder en tvättäkta russofobi, en idévärld som Karl XII -gänget med acklamation kan omfatta fastän Schori själv naturligtvis ser sig som upphöjd över packet.

  2. Schori har nog tänkt färdigt för länge sedan! Men så blir det när man kör fast i gamla hjulspår och låter sig luras av den löjliga USA-propagandan, man hamnar oundvikligen på fel sida om historien! Det man motvilligt måste ge CIA, och deras giftiga propaganda, som lurat så många är att den varit effektiv trots alla lögner som avslöjats som de spridit genom åren…Är det för att folk vill tro på den eller ligger något annat bakom? Visst pengar och löften om välbetalda toppositioner inom internationella USA-styrda organisationer lockar säkert avdankade figurer i alla västländer, det är uppenbart men någon typ av moral borde finnas även i dessa kretsar kan man tycka! Men låter man ett ruttet f.d imperium som USA styra och ställa trots deras dokumenterade kriminalitet så får man stå sitt kast! Om den dagen kommer då missilerna börjar vina i luften så ska vi inte glömma vilka de ansvariga västpolitikerna är och de är många!

  3. Herbert Tingsten på DN var CIAs man i Sverige. Bonniers sägs a fått betalt för propaganda. I vilken utsträckning DN, och Bonnier klanen, idag får betalt av CIA för att driva USA propaganda i Sverige går inte att bevisa. Bonniers har omfattande verksamhet i USA och i min åsikt får Bonniers rikligt betalt via sin USA verksamhet. För en tid sedan hade jag en diskussion med en senior Bonnier person, när jag påpekade detta avbröts diskussionen omedelbart. Att Bonniers driver USA propaganda i Sverige står utan allt tvivel i min mening. Det är bara att läsa deras artiklar, där man man dagligen demoniserar, förtalar och rent ut ljuger när det gäller både Kina, Ryssland och länder som Iran eller Venezuela med ofta grova fejknyheter. Jag är ju på plats i Kina sedan länge så jag kan enkelt göra handgripliga jämförelser med verkligheten på plats. Speciellt DN ljuger öppet och missleder. DN driver ju till och med propaganda på ryska numera.

    Jag har ett mindre bibliotek i ämnet. Här är några rubriker.’

    —DN erkänner sin roll i att krossa Sverige kulturellt (Vaken)
    —USA betalade för propaganda i Sverige på 50-talet (SR)
    —CIAs hemliga propagandakrig i Sverige (Vaken)
    —CIA gav DN pengar för att sprida propaganda under kalla kriget (Newsvoice)
    —DN:s legendariske chefredaktör Herbert Tingsten påstås ha stått närmare den amerikanska underrättelsetjänsten CIA än vad som tidigare varit känt (mindcontrolcruise)
    —Tingsten medlem i CIA-organisation (DN)

  4. Det mesta av detta inlägg bygger på logiska resonemang. NATO av idag är inte mottagligt för logiska resonemang. Motiveringen för att expandera NATO är helt baserade på utökad autokratiskt maktutövning, erövring, förtryck och plundring. USA har en gedigen och lång demonstrerad erfarenhet i det. NATO är i verkligheten liktydigt med USA och USAs globala ambitioner av maktutövning, kontroll av ekonomi, finanser, kultur, politik, naturtillgångar, råmaterial och energi. Där siktar USA på att globalt inta en position av absolut kontroll och förmynderskap. NATO är i verkligheten en form av kolonisation. Det framgår inte minst av att den svenska makteliten uppenbart nu avser att skriva på NATO avtalet på USAs order, precis som man tidigare handlade på USA order när det gäller Huawei förbudet, kärnvapenavtalet, eller värdlandsavtalet. Sverige är en USA koloni vars regim sitter i Washington.

    Putins narrativ om en aggressiv omvärld, läs USA, är inte bisarr. USAs Korea krig, Vietnam krig, Irak, Iran, Syrien, Afghanistan, Libyen, osv är inte heller bisarra. Dom hände. NATO är USAs uppladdning för nästa försök. Gör er inga falska föreställningar, läs på historien.

    Folkets frihetslängtan är just vad som pågår i Ukraina. Jag talar om det ryska folkets frihetslängtan i Ukraina. Frihet från USAs förintelseprojekt i Donbass, med Zelensky och Ukraina som verktyg. .

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here