”Robotar skall bygga robotar i Kina” – Vad händer då med profitkvoten?

15
2764

Denna artikel utgår från en artikel av Pål Steigan Räknar robotar elektriska får? – undertitel: Roboter skal bygge roboter i Kina Den har översatts av Björn Nilsson som bidrar med en viktig diskussion om profitkvot och Marx.


Pål Steigans artikel
Nästa teknologiska språng, där robotar kan bygga robotar, är i färd att tas i Kina. Det är det multinationella företaget ABB med bas i Schweiz som skall bygga en fabrik i Shanghai för att göra just detta. Fabriken skall kosta omkring en miljard norska kronor och blir den första av sitt slag i världen – och den kallas framtidsfabriken. Den planeras öppnad 2020.

ABBs robot YuMi. Illustrastion: ABB.

Fabriken kommer att utrustas med ABB:s YuMi-robot, en robot med armar men inte något huvud. Den har ”händer” som skall ha mycket avancerade gripfunktioner.

”Shanghai har blivit ett vitalt centrum för avancerad teknologisk ledning, för ABB och för världen” säger toppchefen Ulrich Spiesshofer i bolagets pressmeddelande.

Tillväxten i produktionen av industrirobotar är mycket snabb. Från 2016 till 2017 ökade den globala produktionen med 29 procent, säger The Robot Report. Robot Report. I Kina ökade försäljningen av robotar med 58 procent mot 6 procent i USA och 8 procent i Tyskland. När det gäller robottätheten i industrin, alltså antalet robotar per 10.000 anställda, så ligger Sydkorea i täten och Kina ligger på 15 plats. Med den tillväxttakt Kina har i robotisering kommer landet snabbt att röra sig mot toppen av denna lista också. Men det sättet att räkna säger inget om det totala antalet robotar i industrin. Sedan 2016 har Kina fler robotar installerade i industrin än något annat land. Kinas robotindustri. Det är särskilt området runt Yangtse-deltat som är Kinas centrum för robotindustri, med Shanghai som ledande stad.

Den helrobotiserade fabriken är alltså inte längre science fiction, men vi har ännu inget svar på Philip K. Dicks fråga i romanen med samma namn: ”Drömmer androider om elektriska får?”

Eller mer jordnära: vad sker med profitkvoten när det blir standard att robotar bygger robotar med mycket litet inslag av mänskligt arbete?


Robotar: Bra eller dåligt?

Översättaren Björn Nilssons slutkommentar:

Det här är en artikel från Pål Steigan. Mycket viktig är frågan Pål ställer på slutet, för den handlar om kapitalismens gränser och överlevnad.

Om man följer traditionen från de klassiska ekonomerna och fram till Marx så är det levande mänskligt arbete som skapar nya värden. Det kapital som är bundet i maskiner, fabriker etc. skapar inget nytt värde, det består av redan skapade värden som gradvis överförs genom det mänskliga arbetet till nya produkter. Marx började på 1850-talet inse att det här kan orsaka problem i ett system som kräver ständigt ökande vinster – vinstökningen kommer ju ur mänskligt levande arbete, detta blir en allt mindre del av totala produktvärdet, och det blir allt tyngre för kapitalet att få fram önskade vinster.

När Marx beskrev det här, i tredje bandet av Kapitalet, fick fenomenet ett ganska klumpigt namn: ”Lagen om profitkvotens fallande tendens”. ’Lag’ och ’tendens’ känns inte riktigt som samma sak, och av Marx beskrivning så är det närmast en tendens vi har att göra med. Kapitalets ändrade sammansättning, med mindre mänskligt arbete i förhållande till maskiner etc. löper i en riktning, men samtidigt sker motrörelser som gör processen mindre tydlig.

Om Marx ’tendens’ segrar, eller om motrörelserna kan uppväga ’tendensen’ är en öppen fråga. Som Pål ställer frågan så får man intrycket av att det finns ett definitivt svar. Jag instämmer i det, samtidigt som jag tror att det är viktigt att hålla ögonen öppna för att ’tendensen’ kan få en riktning som Marx hade svårt att se under sin tids förhållanden. I en epok där flera svåra kriser pågår parallellt kan fallande profitkvoter för det produktiva kapitalet vara en nödvändig, men inte tillräcklig, faktor för att vräka systemet över ända.

Men det finns annat än industrins vinstnivåer som ändras när tekniken utvecklas. Hela samhället ändras, vilket Marx tidigt var klar över. ”Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister” skrev han 1847. Det finns en möjlighet att man kan komplettera så här, med tanke på datorer, robotar och AI: ”Handkvarnen ger ett samhälle med feodalherrar, ångkvarnen ett med industrikapitalister, den elektrifierade datorstyrda kvarnen kommunism.”

Ändrad teknik ändrar hur samhället måste organiseras, och hur människorna tänker sig att organiseringen kan ske, och därmed kan en ny fas i den industriella revolutionen – med robotar, datorer och artificiell intelligens – utgöra ett större hot mot ”kapitalistfararna” i Kinas ledning än bara fallande vinstkvoter.

 

 

Föregående artikelHur sannolik är den etablerade bilden av mordet på Khashoggi?
Nästa artikelHjälper Iran Houthis i Jemen? Falska rapporter i media
Pål Steigan
Pål Steigan är en ledande norsk och nordisk geopolitisk analytiker och bloggare i www.steigan.no

15 KOMMENTARER

  1. Mycket spännande. Tänk om man var en fluga på väggen på den kinesiska partiledningens inre samtal. Kanske har den här dimensionen funnits med hela tiden, ända sedan Deng Xiaopin.
    Den marknadsliberala världen lär få mycket svårt att hantera både den sjunkande profitkvoten och den kraftigt ökande arbetslöshet som teknikskiftet för med sig, men Kina, med kommunistpartiet i oinskränkt ledarposition, kan antagligen dra nytta av den gratis produktion som till slut blir följden och förstatliga hela klabbet i en situation där produktivkrafternas nivå äntligen gör detta möjligt. Kina skulle då bli ännu mäktigare och rikare. Det i sin tur skulle ge Kina en enorm lyskraft som ekonomiskt föredöme i en framtida hopplöst krisande och i värsta fall krigande marknadsliberal omgivning.
    Det lär ju bli en form av kommunism, men utan arbetarklass som aktiv pådrivare. Hur det går med demokratin i den ekvationen kan man dock undra.

  2. läste att en fabrik i china med 11000 anställda har blivit 5000, 6000 robotar har ersatt dom avskedade, människan är och blir ännu värre ett överskottsmaterial, i dag lisar man en arbetare lika lätt som en bil, fast bilen är nog värdefullare,

  3. Stanislav Simić den 4 november 18:00
    Man kan väl säga att Marx hade fel. Det är nyttorarbete som ger resultat och i slutändan konsumenter. I en kapitalistisk värld har under lång tid varit större problem på hur man ska höja konsumptionen snarare än att höja produktionen.

    De flesta (västerlendska) skattesystem bygger dock fortfarande på Marxs ofulständiga premisser. Det är ju människors arbete som beskattas, inte maskinernas. Maskinernas (eller om man så vill robotar, ai mm) är ju en avdragsgill kostnad.

    Det stora problemet för samhällen blir när fler och fler människor blir ”överflödiga”. Dels för att att helt nytt skattesystem bör komma på plats och vi vet att politikerna släpar hopplöst efter. Dels den humana samhällskatastrofen som väntar när en allt större andel börjar bli deprimerade, börjar ifrågasätta meningen med livet osv.

    Den som lever får se …

  4. Nej, Stanislav Simic, läs artikeln ’Kritik av Gotha programmet.
    Det nuvarande skattesystemet bygger på kapitalism, det eftersom samhället – det ekonomiska systemet är kapitalistiskt. Det är inte ens ett socialistiskt utan ett kapitalistiskt system som ger till de rika och tar från de fattiga. Syns mycket väl i att alla kapitalistiska stater försöker höja pensionsåldern för att ge till dom redan rika.
    I Sovjetunionen var skatterna låga, och jag tror att även Kuba är skatterna låga.
    Du måste nog läsa hela Marx och Engels för att förstå att Marx inte har fel.

    Här är en intressant artikel från Engels: ”Kampen kapital mot kapital, arbete mot arbete, jord mot jord driver produktionen i ett feberakivt tillstånd, där alla naturliga och förnuftiga förhållanden ställes på huvudet.”
    https://www.marxists.org/svenska/marx/1844/01-d004.htm

  5. Om någon är intresserad av mer kinesisk debatt om robotar och AI så kommenterade jag en artikel av en kinesisk professor här: https://bjornbrum.blogspot.com/2018/05/blir-ai-slutet-for-kapitalismen.html
    Frågan kvarstår hur Kinas kommunistiska parti, med sin ideologiska blandpolitik, skall fungera. Men en mindre omtalad aspekt angående robotisering är att landet på sikt kan få brist på arbetskraft – befolkningen åldras, och den ”enbarns-politik” för alla familjer (utom nationella minoriteter) som drevs tidigare har givit resultat.

  6. Det är mycket som pekar på att det var för att effektivisera arbetet och öka vinsterna som teknologin utvecklades, snarare än att nya maskiner utvecklades och därefter ett nytt system. Tron på att ny teknologi leder till kommunism är en deterministisk syn som passiviserar arbetarklassen och gör hela striden för kommunism ett väntespel. Ingen bra idé med andra ord

  7. Steve Cuzner.
    Ny teknologi passiviserar inte arbetarklassen. Det socialistiska Sovjetunionen var mycket bra på att utveckla teknologin, och insåg att en pågående utveckling av teknologin var enbart bra för arbetarklassen. Den passivierar inte arbetarklassen.
    https://en.wikipedia.org/wiki/History_of_computing_in_the_Soviet_Union

    Teknologin måste vara i folkets händer – inte i överklassens händer. Om det endast är få som äger tekniken och maskinerna så kommer det att bli en enorm fattigdom hos den stora massan när överklassen inser att arbetarklassen inte behövs längre. Givetvis kommer överklassen bli fattiga när produktionen minskar (eftersom folket är så fattigt att ingen köper produkterna). Men de kommer att överleva i en kapitalistisk värld medan de den stora massan kommer att svälta ihjäl.

    Här är wikipeida om Sovjets teknik:
    https://en.wikipedia.org/wiki/Science_and_technology_in_the_Soviet_Union

    • Ja arbetarklassen lär nog bli ”den ickearbetande klassen” till slut, men onödig?? Om maskiner utför nästan alla arbeten blir även kapitalistklassen då onödig och till slut blir vi väl alla onödiga!
      Begreppet onödig hör definitivt inte hemma här, vi är fortfarande människor som precis som genom hela historien måste anpassa oss till förändrade omständigheter.

      Teknikskiftet har mycket stor potential, det ger oss äntligen möjlighet att avskaffa klassamhället och ta mänskligheten till nya nivåer. Tyvärr kan vägen dit bli snudd på omöjlig, då vi saknar både en teori om hur det skall gå till och kanske ännu värre t.om. en diskussion om ifall en sådan teori behövs. Alla klamrar sig fast i gamla utdaterade läror och verkar ovilliga till nytänkande.

      Kanske kan ändå Kina vara en strimma av hopp i det här scenariot, även om det där finns påfallande god anledning att oroa sig för sådant som yttrandefrihet och demokrati.

      • Anders Åberg,
        Kinas version av socialism är kapitalism – statskapitalism. Den sovjetiska versionen av socialism (före Gorbatjov) var och är mycket bättre. De försökte åtminstone medan de hade hela världen emot sig.
        Det var inte dom själva som isolerade sig, utan det var världen – inklusive vänstern – som isolerade dom. Sovjetunionen ville (allt enligt en rapport från CIA) ’komma ut ur garderoben’ och bli accepterade av omvärlden.
        Så vi måste nog titta mer på Sovjetunionen och ta vare på deras goda resultat, men förkasta dom dåliga.

      • Nej, kapitalistöverklassen äger alla dessa maskiner och kan kontrollera dom. Det är alltså få som äger tekniken. Kapitalistklassen handlar med varandra – och ställer arbetarklassen och den stora massan utanför.
        Om folket i stället ägde maskinerna – tekniken – kan tekniken vara till godo för alla.

        Jag kanske översatte ordet ’useless’ dåligt. För mig betyder useless onödig – men jag har kanske fel …? Anders Romelsjö, hur skulle du ha översatt ordet useless’?
        Och det var inte jag som sa det – utan det finns en hel del artiklar om detta ämne – useless woringclass och un-working class.

        • Men Kerstin, det är ju ägandet som ett land som Kina kanske kan ändra på utan att få statens hela våldsapparat emot sig. Vi vet inte idag om dom vill göra det, men ingen annan stans är möjligheten att göra det större. Därav en eventuell strimma av hopp.
          Sedan ber jag om ursäkt för om det lät som om jag anklagade dig för att påstå att icke arbetande människor är onödiga människor. Den tanken skulle aldrig falla mig in, men kanske lät det jag skrev så illa.

  8. Ingen fara, Anders Åberg! 🙂

    Kina har statskapitalism. D v s staten blir som en stor privat aktör och säker vinst oavsett hur den gör det, vars konkurrens är hela världen. Den här staten är inte intresserad av att arbetare eller folket har något att säga till om i samhället eller om miljön. Kapitalism är profitsökande oavsett hur det än sker. Det kapitalistiska staten har alltså blivit en överklass, eller en överhöghet som du brukar säga. I grunden är den lika borgerlig som en helt vanlig stat, som t ex Sverige, Tyskland, etc.
    Jag vet inte hur banksystemet är i Kina. Men i en socialistisk stat har en privat person möjlighet att låna från en bank utan ränta. En socialistisk stat ska folket ha demokrati, söka den bästa miljön för folket och inte vara så profitsökande att den utnyttjar folket.

    Här är James Connolly om vilka skillnader det är mellan statsmonopol och socialism.
    https://www.marxists.org/archive/connolly/1901/evangel/stmonsoc.htm

    Ett par exempel på statskapitalism är det här:
    https://www.svt.se/nyheter/lokalt/blekinge/anders-blev-miljonar-pa-flyktingar-inget-jag-skams-over
    Och de privata fängelserna i USA.
    Staten gör alltså att kapitalet kan tjäna på att utnyttja svaga människor. Staten har alltså blivit en del av kapitalets girighet. De ger privata aktörer goda förtjänstmöjligheter på dom svaga som inte har någon röst.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here