Sanningens ögonblick i Nato?

Bild Demonstration mot Nato i Tyskland i denna artikel: https://steigan.no/2023/02/sannhetens-oyeblikk-i-nato/?utm_source=substack&utm_medium=email

Denna artikel i Anti-Spiegel av Tomas Röper reser en viktig fråga. Jag tror att svaret är ”Inte ännu”. Är det spekulation och önsketänkande?
https://www.anti-spiegel.ru/2023/der-moment-der-wahrheit-innerhalb-der-nato/?doing_wp_cron=1677090625.3637430667877197265625

_____________________________________________________________________

Rysk TV har kommenterat att sprängningen av Nord Stream mycket väl kan vara ett sanningens ögonblick för Nato. Detta är förmodligen en korrekt bedömning, för om sanningen om att USA spränger rörledningarna, och även orsakerna till att det skedde, skulle bli allmänt känt, skulle allmänheten i många europeiska Nato-stater fråga sig vad det egentligen är för mening med att ha en ”försvarsallians” när en av ”allianspartnerna” utför krigshandlingar mot en av de andra ”allianspartnerna”.

Jag tvivlar dock på att detta kommer att ske, eftersom den USA-stödda mediemakten inte rapporterar de fakta som redan är kända och förmodligen också kommer att dölja nya fakta, och gör allt den kan för att misskreditera dem som rapporterar dessa fakta. Jag har ändå översatt kommentarerna från presentatören av nyhetsrevyn, som rysk tv sänder varje söndag.

Översättning:

C4-explosivämnen, speciella sonarer, det norska ubåtsbekämpningsfartyget av Altak-klassen och en dekompressionskammare för dykare, som CIA tog ombord. En mycket komplicerad operation. Jag har själv gjort en hel del djuphavsdykning, och jag vet mycket väl vad dekompressionskammaren används till. Det är för att snabbare komma bort från platsen.

Det maximala djup som de amerikanska dykarna arbetade på är 91 meter. Det innebär att de utsätts för ett tryck på upp till nio atmosfärer. Vid detta tryck måste man andas in en gasblandning med syre, som löser sig i blodet. Om man snabbt stiger upp från ett sådant djup börjar blodet koka. När man går direkt in i dekompressionskammaren jämnar trycket omedelbart ut sig och de gaser som lösts upp i blodet släpper långsamt ut. Annars skulle man ha varit tvungen att ta flera dekompressionspauser under uppstigningen. Det tar lång tid. Men de var tvungna att komma undan snabbt.

Naturligtvis måste hela den här historien återigen kontrolleras noggrant. Varför ska man ta Hersh på orden? Även om han är 85 år gammal är Seymour Hersh intellektuellt sett verkligen på toppen av sin förmåga. Han är en professionell undersökande journalist, kanske den bästa i sin genre i USA. Hans sensationella avslöjanden om amerikanska brott i Vietnam och Irak har alltid mötts av skepsis och avfärdande.

Han har anklagats för att använda anonyma källor och inte publicera dem. Men, ursäkta mig, skulle en högt uppsatt källa med värdefull information ha kunnat lita på Hersh om han någonsin hade avslöjat sina källor? Då hade Hersh varit tvungen att byta yrke. Men som det är nu har han under ett halvt sekel och ända fram till i dag haft privilegiet att kunna tränga in i det som borde vara hemligt. Och hittills har resultaten av hans undersökningar alltid förr eller senare accepterats av samhället. Men varför ska man bara tro på det? Det räcker inte. Kolla in det! Det handlar trots allt om USA:s rykte. Det handlar också om tilliten till alliansförhållandena inom Nato och till och med om detta blocks existensberättigande.

Det skulle inte vara svårt att verifiera Hershs påståenden. Låt Biden förklara sig för kongressen och låt honom svära på Bibeln. Sammankalla de påstådda gärningsmännen och förhöra dem under ed om alla detaljer. Börja med Bidens nationella säkerhetsrådgivare Jake Sullivan. Var det inte han som samordnade den kriminella operationen?

Varför har detta ännu inte skett? I vilket fall som helst har förnekandet av vad som har hänt redan varit mycket skadligt för Förenta staternas anseende. Och allt detta förnekande är rent ut sagt infantilism på högsta regeringsnivå. Det övertygar inte någon om någonting. Tvärtom stärker det misstankarna. Ju längre osäkerheten består, desto värre är det för USA.

Man skulle kunna skratta åt det hela, men Vita huset har inte ens sin egen version av händelserna. Så vad hände utanför ön Bornholm i Östersjön? Amerikanerna säger att det inte var på deras territorium, det angår inte oss. Det är upp till de länder där det hände att utreda det. Vi har ingenting med det att göra. Punkt slut.

Ned Price, talesman för det amerikanska utrikesdepartementet, uttryckte det så här: ”Dessa bombningar har inte ägt rum på amerikansk mark. De har utförts på våra partners territorium och jag överlåter åt dem att kommentera utredningen av händelserna.”

Det är lite utspekulerat. Bombningen av gasledningarna är trots allt en krigshandling, ett väpnat angrepp mot Tyskland. Om så är fallet, hur är det då med artikel 5 i Nato-fördraget, där det står att ett angrepp på en av de allierade är ett angrepp på alla de allierade? Har ingen försökt att se det ur detta perspektivet? Biden har definitivt inte gjort det. Han har andra prioriteringar och motiv. Seymour Hersh ser det på detta sätt:

”Man fruktade att Europa skulle dra sig ur konflikten. Nu har Biden gjort det klart för Europa: Ni är andra klass. Sabotaget kommer att få fruktansvärda konsekvenser för européerna. De politiska konsekvenserna för oss kommer att bli enorma. Biden och hans folk i Vita huset har förnekat riktigheten i min forskning och fortsätter att göra det, samtidigt som de får stöd av pressen. Till exempel skriver min tidigare arbetsgivare, New York Times, av någon anledning inte längre om ämnet utan ignorerar det på samma sätt som regeringen. Samma sak gäller för Washington Post. De politiska konsekvenserna för oss kommer att utspela sig på lång sikt, det kan till och med innebära att vissa länder lämnar Nato, eftersom det inte är så illa för Biden att lämna dem ute i kylan. Mycket viktigare är att driva en militär konflikt som han inte kommer att vinna. Jag är helt enkelt förvånad.”

Jag är säker på att en grundlig undersökning kommer att avslöja Storbritanniens roll. De är experter på sådana frågor. Men norrmännen var också inblandade i händelsen. Det är ingen överraskning. Norge är en stor sjömakt. Redan under förra årtusendet seglade vikingar med sina öppna fartyg med kvinnor, barn och byggmaterial över Atlanten till Island och till och med till Amerika, som de döpte till Vinland. De plundrade Frankrike och terroriserade Europa från Hamburg till Lissabon. På 1900-talet var landet det land som hade världens största handelsflotta. När det gäller fiske har Norge alltid varit bland de fem ledande länderna i världen. Landet utvecklade skeppsbyggandet, och i slutet av århundradet utförde norrmännen redan pionjärarbete genom att bygga olje- och gasplattformar för vattendjup på flera hundra meter.

Vi brukade tro att Norge är litet, men fjordarnas land har en kustlinje på 22 000 kilometer, mer än hälften av ekvatorns längd. Norge är inte så förtjust i Europa. Landet har två gånger röstat mot EU-medlemskap i folkomröstningar. Men landet var en av Natos grundande medlemmar och är en av USA:s närmaste allierade. Amerikanerna har pumpat in hundratals miljoner, om inte miljarder, dollar i dess militära och underrättelseinfrastruktur. Det är uppenbart att norrmännen har varit ovärderliga för USA under operationen för att förstöra Nord Stream. Det var norrmännen som hittade den idealiska platsen för terroristattacken i Nordsjön. Det var deras ubåtsjaktfartyg Alta som satte in amerikanska dykare och förde dem upp till ytan, och det är norrmännen som har gjort kolossala supervinster genom att tränga ut Ryssland från den europeiska gasmarknaden. Bara under det senaste året har de tredubblat sina olje- och gasintäkter jämfört med förra året.

Även norrmännen gömmer sig nu… Vi förstår. De är rädda. Men du vet, oavsett hur många trådar du knyter kommer slutet att komma. Varje vecka får vi mer och mer information om århundradets brott. Det är inte bara offren som tycker att situationen är obehaglig, utan även många av förövarna.

Nu är det, om vi får säga så, sanningens ögonblick i Nato. Om Nato är en allians som bygger på värderingar, som vi brukar få höra, är då uppriktighet – åtminstone inom alliansen – ett värde eller inte? Eller ersätts uppriktighet nu av ”diplomatisk imitation”? Och har allianspartnerna rätt att ställa frågor till varandra? Ja, helt enkelt att fråga? Och kan de förvänta sig ett uppriktigt svar? Eller är uppriktighet ett för länge sedan bortglömt begrepp där? Men vad är då denna allians karaktär? Vad är dess grund? Och finns det någon som behöver den? När allt kommer omkring var det som hände, för att vara ärlig, ett verkligt förräderi. Det ordet har helt enkelt inte använts i Tyskland ännu, men den inre oron kommer snart att bli kännbar. Och vad händer då?

Jag gillar inte att göra förutsägelser, men i mänskliga relationer har svek alltid varit förknippat med förlust. Förlusten av en vän, en partner. I internationella relationer innebär förräderi också alltid en förlust. Förlust av förtroende, förlust av en allianspartner. Det är helt normalt. Psykologer har studerat de olika stadierna av sorg över en förlust i människans liv. Även inom internationella relationer är de märkbara. Det finns ett enkelt klassiskt diagram med fem faser, men diagrammet kan också delas upp ytterligare.

Känslorna går nedåt och sedan uppåt. Från förlust till att vänja sig vid förlusten. Tänk dig Tyskland. Bara ett land, det viktigaste landet på den europeiska kontinenten. Låt oss för enkelhetens skull ta Tyskland.

Det kom som en chock. Känslolöshet? Förmodligen är det där de befinner sig nu. Nästa fas är förnekelse. Nej, det kan inte vara sant! Tyskland kommer att gå igenom förnekelsefasen.

Sedan kommer fasen med känslomässiga utbrott. Vi kommer sannolikt att få se sådana. Sedan kommer raseriet: mot Förenta staterna. Sedan kommer rädslan: Hur, varför? Hur kan de göra det mot oss? Och vad mer kommer de att göra mot oss när vi är så försvarslösa?

Detta leder oundvikligen till att man söker en utväg. Och här kan olika idéer till och med leda till en fas som kallas desorganisation. Samhällets oordning. Det kan till och med uppstå panik. Förtvivlan och låg självkänsla. Sedan övermannas tyskarna av skuldkänslor: Nej, det är vårt eget fel, för vi är så dumma.

Det som kommer härnäst är naturligtvis ensamhet: Ingen älskar oss tyskar. Och hur orättvist är inte det?

Det kan till och med finnas en önskan att isolera sig från sin omgivning. Tyskarna vill krypa in i en kokong. Naturligtvis skapar depressionen problem när man återgår till det normala. Men vad är egentligen normalitet?

Men sedan kommer tanken på ett nytt förhållande att dyka upp. Kanske med Ryssland? Moskva har alltid varit juste mot Tyskland. Och om de förenar sina krafter kommer ett nytt globalt maktcentrum att uppstå. Åh, det kommer att bli ett nytt sätt att leva för Tyskland.

Och då tänds hoppet. Naturligtvis kommer människor att reflektera över de erfarenheter som de har gjort. Och sedan hjälper du andra. Dina grannar. Då känner man en ny lycka!

Detta är de faser som tyskarna kommer att gå igenom om de inte hindras från att göra det. Amerika, som har förlorat all inre återhållsamhet, kommer bildligt talat att sparka ihjäl Tyskland. Vi får se vem som är kapabel till vad i den nya situationen. Det är fortfarande spännande. Och nu har sanningens ögonblick kommit.