G7-mötet och Shanghai-mötet pekade mot olika världar

5
345

Idag börjar G7-mötet i Biarritz. Jag åter en artikel som publicerades efter G7-mötet förra året. Ett värde är att den beskriver viktiga förhållanden från förra året viktiga, misslyckade möte, och vidare att den informerar oss.

Först vill jag dock påminna om vad Ulf Karlström skrev om G7/G8 och G20 i boken “USA som världspolis” för några år sedan.

Skriften 13-247x350

6.3 G7/8-gruppen, G20-gruppen och OECD
G8-gruppen bestod 1997-2014 av åtta stora industrialiserade ekonomier, nämligen Frankrike, Italien, Japan, Kanada, Ryssland, Storbritannien, Tyskland och USA, med EU som observatör. Ryssland uteslöts 2014 pga. sin påstådda roll i Ukrainakrisen varför gruppen nu kallas G7. G8-länderna svarade 1990 för 86 % av BNP i världen, vilket minskat till 48 % år 2013. G8-mötena har genom åren ofta åtföljts av omfattande protester. G-20-gruppen består av nitton större ekonomier samt Europeiska unionen. G20-gruppen har ökat i betydelse och vid mötet i Pittsburg år 2009 uttalade ledare för de rika länderna världen att G20 ska ersätta G8 som det främsta ekonomiska rådet även för de rika länderna. Sammantaget står G-20 för mer än 80 procent av den globala bruttonationalprodukten (BNP), 80 procent av världshandeln och två tredjedelar av världens befolkning. I april 2009 tillkom Financial Stability Board (FSB) för att utarbeta internationella standarder och mål för G-20. OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) arbetar för samarbete mellan industriländer med demokrati och marknadsekonomi. Organisationen bildades 1948 för att samordna Marshallplanen och kan sägas representera Västvärldens ekonomiska synsätt. Kina och Indien med 35 % av jordens befolkning ingår inte, däremot Island.


James O’Neill

G7-mötet och Shanghai-mötet pekade mot olika världar

av James O’Neill

 

Två möten av stor geopolitisk betydelse ägde rum i helgen. De kunde inte ha varit mer olika i vare sig ton eller resultat. Vart och ett av dem var representativt för den grundläggande omställning som sker i världsordningen, och båda pekar mot en helt annan framtid.

Artikeln ”The SCO and G7 Meetings Point to Different Worlds” som tidigare publicerats i NEO (New Eastern Outlook) är skriven av den geopolitiska analytikern James O’Neill. Den har översatts av tandläkaren Martin O Gelin i Australien för GlobalPolitics.se.

Det första av dessa möten var G7 (eller G6 + 1, som några av deltagarna beskrev det) i Quebec, Kanada. Deltagarna utgjordes av politiska ledare för de sex största (mätt i BNP) av västs industrinationer och Japan. USAs president Donald Trump försökte inte dölja sitt grundläggande förakt för sina förmodade vänner och allierade. Han kom sent, gjorde lite eller ingenting av vikt, och lämnade tidigt. På planet på väg till ett möte i Singapore med Nordkoreas Kim Jong-Un, tog han avstånd från det gemensamma memorandum som de antas ha kommit överens om i Quebec och lade till några personliga och beska förolämpningar mot mötets värd, Kanadas premiärminister Trudeau.

Från G7-mötet

Före ankomsten till mötet hade Trump släppt en verbal bomb och föreslagit att det var dags att bjuda in Ryssland, som uteslutits 2014, till gruppen igen. De europeiska G7-medlemmarna, möjligtvis med undantag för Italien, var allt annat än entusiastiska över Trumps oväntade förslag, som underförstått gick ut på att om de andra medlemmarna var så överens skulle Ryssland faktiskt åter ansluta sig till G7.
Det är en indikation på hur otroligt dålig kontakt med den geopolitiska verkligheten G7-politikerna faktiskt har.

G7 leaders 26 May 2017. Foto: Italian G7 Presidency. Wikimedia Commons, CC BY 3.0
G7 leaders 26 May 2017. Foto: Italian G7 Presidency. Wikimedia Commons, CC BY 3.0 Italy

Text: Anders Romelsjö | G7 leaders 26 May 2017. Foto: Italian G7 Presidency, Wikimedia Commons, CC BY 3.0
Det ryska svaret var rakt på sak: ”Vi fokuserar på andra format”. Dessa ”andra format” är en rad multilaterala överenskommelser där Ryssland är en av nyckelaktörerna. De inkluderar bl a Brasilien, Indien, Kina och Sydafrika (BRICS), som står för mer än 40 procent av världens befolkning. 2018 låg tre av dem (Kina, Indien och Brasilien) enligt IMF bland 10 av världens största ekonomier. Det är kanske onödigt att tillägga att ingen av dessa är medlemmar i G7.

Den andra nyckelgruppen som är central för Rysslands ”andra format” är Eurasian Economic Union (EAEU), med Ryssland som ekonomiskt och politiskt viktigaste medlem. Ännu viktigare är att EAEU tecknat stora samarbetsavtal med det kinesiska initiativet Belt and Road Initiative (BRI). Den har också tecknat ett frihandelsavtal med Iran, som ska träda i kraft år 2020. Iran är en central nation i alla eurasiatiska och bredare multilaterala avtal som inte bara redan finns utan dessutom har en stadigt ökande ekonomisk, finansiell och geopolitisk inverkan.

Den tredje gruppen, som har sitt årliga möte i Qingdao i Kina, är Shanghai Co-operation Organisation (SCO). Det var ingen slump att SCO-mötet ägde rum i Shandong-provinsen, Konfucius födelseplats. Det var ingen slump, för i sin inledningsanförande citerade Kinas president Xi Jinping specifikt från Konfucius lära om att eftersträva en rättfärdig kamp för det allmänna bästa. Konfucianismens betoning på enhet och harmoni återspeglades i Xis tal i Astana 2013, när han lade fram sin syn på BRI. Den filosofin är införlivad i det som nu är känt som Shanghai-andan, dvs ömsesidigt förtroende, ömsesidig nytta, och med betoning på jämlikhet, samråd och respekt för civilisationernas mångfald.

Återigen, utan att gå in på detaljer kunde kontrasten med G7-gruppens dominerande etos inte vara större.SCO-mötet var det första som hölls sedan Pakistan och Indien blev fullvärdiga medlemmar 2017. Dessa två länder har en svår historia, men i motsats till många västerländska kommentatorers förväntningar har de ändå enats om att finna en lösning på sina skillnader inom ramen för SCO.

Betecknande nog har Indien och Pakistan också enats om att arbeta tillsammans för att få ett slut på det synbarligen olösliga Afghanistan-kriget, som orsakas av den olagliga inblandningen och ockupationen från USA och dess allierade. Det är föga förvånande att USA inte deltar i detta försök till fredsprocess, som även inkluderar Ryssland, Kina och Iran.

Zbigniew Brzezinski, den nationella säkerhetsrådgivaren till USAs f d president Jimmy Carter och den främsta arkitekten bakom Operation Cyclone som skapade al-Qaida, skrev 1997 i sin bok The Grand Chessboard att det var strategiskt nödvändigt för USA att förhindra uppkomsten av varje gruppering av nationer som skulle kunna utmana USAs politiska, ekonomiska och militära hegemoni. Han namngav specifikt en allians av Ryssland, Kina och ”kanske Iran” som det farligaste scenariot. USAs utrikespolitik har sedan Brzezinskis bok verkligen strävat efter att uppnå detta mål, men ironiskt nog har denna politik haft motsatt effekt. En oavsiktlig konsekvens har varit ett ökande antal europeiska nationers tendens att ”se österut”.

USAs sanktioner, inte bara mot sina uppfattade fiender som Ryssland och Iran, utan mot också dess europeiska ”allierade” som dristar sig till att hålla sig till andan och bokstaven i Iranavtalet, har fått européerna att ompröva var deras nationella intressen verkligen ligger. Av ännu större vikt är att Kina och Ryssland, genom en kombination av faktorer, inklusive kompletterande ekonomier och resurser och vissheten att de är säkrare tillsammans än åtskilda, utvecklat allt närmare förbindelser. Så mycket faktiskt, att President Xi i Qingdao förärade president Putin en unik vänskapsmedalj. Xi beskrev Ryssland inte bara som Kinas ”bästa allierade”, han använde också uttrycket ”strategiskt partnerskap” för första gången i ett offentligt forum.

SCO-mötet

Tjugo år efter Brzezinskis bok, och 11 år efter Putins främsta tal till säkerhetskonferensen i München,växer en ny politisk ordning fram i allt snabbare takt. På samma sätt går BRICS, SCO och EAEU i spetsen för att frångå USA-dollarn som betalningsmedel i internationell handel. En rad andra länder i Afrika, Mellanöstern och Sydamerika följer efter. Den guld-uppbackade konvertibla yuan; ett liknande arrangemang förhandlas med London Metals Exchange; handel i nationella valutor och utvecklingen av CHIPS för att ersätta det USA-dominerade SWIFT-systemet för internationella betalningar ingår alla i den grundläggande omställning som är på gång.

Grunden för USAs hegemoni håller snabbt på att brytas ned och förutom ett katastrofalt krig finns det inget de kan göra åt det. Det betyder inte att de inte kommer att försöka. De kommer utan tvivel att orsaka enorma problem genom att göra det, för att inte tala om det kaos som ett dysfunktionellt amerikanskt ledarskap och deras brist på en sammanhängande strategisk plan innebär. Försöken att diktera utfallet och förvänta sig blind efterlevnad av sina ”allierade” räcker inte längre.

SCO-konferensen har däremot med stor klarhet visat att politik som grundar sig på ömsesidig respekt, ömsesidig nytta och respekt för andras suveränitet, kommer att segra över den borttynande imperialismen i den egennyttiga och käbblande grupp som samlades i Quebec.

Kompletterande information kan fås i en tidigare artikel här: Shanghai Cooperation Organization (SCO) Ett annat framgångsrikt fredsmöte”>Shanghai Cooperation Organization (SCO) Ett annat framgångsrikt fredsmöte

James O’Neill var tidigare akademiker vid Universitetet i Bergen (Norge), universitetslektor vid universitetet i Waikato (NZ) och visiting professor vid Louvain la Neuve universitet (Belgien). Han var också en konsult med FN:s ekonomiska kommission för Europa i Genève. O’Neill är specialiserad på internationell rätt med särskild tonvikt på gränssnittet mellan lag och geopolitik. Han har publicerat två böcker och många artiklar i peer reviewed journals (vetenskapliga tidskrifter) samt kommentarer på flera webbplatser i USA, Europa, Storbritannien och Australien.

5 KOMMENTARER

  1. 1. G-7 är förkortningen för föredettingar (ca 30% av världsekonomin).
    2. Shanghai Corporation representerar framtiden.

    Slutsats: Lär dig Mandarin

  2. Inte vet jag vanför, jo det gör jag nog, jag blir full i skratt när jag läser rubriken på dagens ledare av SvD. Den är skriven av gästledarskribenten Claes Arvidsson och lyder ”Släpp inte in Putin i G7-värmen”. Om man tänker på hur förra G7-mötet blev, så är nog G7-värmen den typ av värme som man får när man på vintern kissar på sig; det blir snabbt kallt och obehagligt. Det verkar också vara så att Putin inte längtar störtmycket efter att få komma in i denna pissvärme. Jag läser också att Brasiliens president, Bolsonaro, kallar mötesdeltagarna i detta G7-möte för imperialister eftersom berörda länder inte får vara med: ”Utspel om bränder (i Amazonas) väcker vrede hos Brasiliens ledare”. Vad kul att Bolsnaro upptäckt vad imperialister brukar göra!
    Vidare läser jag i tidningen ”Trumps mardröm: Självständigt Grönland – beroende av Kina”, ”Förslaget (att få köpa Grönland) påminner om kolonial mentalitet”. Rörande orosmolnen för västs ekonomi läser jag ”Professorns (Karolina Ekholm) irritation: Mediernas larm förstör”. Visst, skjut budbärarna. Tänk vad trevligt det blivit att läsa morgontidningen. Att man kan bli så glad av att läsa en klart nyliberal tidning en lördagsmorgon!

  3. Förra årets G7-möte blev ett fiasko.
    I år har Emmanuel Macron en plan för att hindra en upprepning. Men Gula västarna kan ställa till det för honom. Minst 13.000 franska poliser och ett okänt antal Secret Service-agenter finns på plats i den franska strandorten Biarritz under helgens G7-möte. Folksamlingar och demonstrationer är strikt förbjudna.
    De sju ledarna för USA, Kanada, Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Italien och Japan har onekligen en del att prata om. Även krisen i Kashmir står på agendan, då Indiens premiärminister Narendra Modi är särskilt inbjuden. Emmanuel Macron vill att G7-ledarna ska ägna mest tid till är bränderna i Amazonas.
    På fredagen förklarade Macron att han vill stoppa EU:s frihandelsavtal med Mercosurländerna (Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay), eftersom Brasiliens president Jair Bolsonaro ”ljugit” när han tonade ned frågor om klimatförändringar vid G20-mötet i Japan i juni.
    Macron vill han att världsledarna ska fokusera på frågor där de har en chans att komma framåt – inte de där de är på kollisionskurs.
    Det anglosaxiska ryggdunkandet lär bli högljutt och kan komma att överrösta debatten om Amazonas.
    För den franske presidenten är G7-mötet i Biarritz ett slags avstamp inför hösten.
    Proteströrelsen har mattats av något, men en del av aktivisterna har alltså samlats söder om Biarritz vid det alternativa mötet.
    En stor gemensam demonstration är planerad på lördagen vid gränsen mellan Frankrike och Spanien. Det väntas även protester i närheten av avspärrningarna i Biarritz.

  4. Bränder synliga från rymden brinner för närvarande i Amazonas med en hastighet av tre fotbollsplaner per minut, enligt brasilianska satellituppgifter.
    Demonstranter runt om i världen och har samlats utanför de brasilianska ambassaderna och krävt att den brasilianska presidenten Jair Bolsonaro ska vidta starkare åtgärder.
    Två ännu större eldar brinner obemärkt i Afrika. Under torsdag och fredag ​​registrerades fler bränder i Angola och Demokratiska republiken Kongo än i Brasilien, rapporterade Bloomberg och citerade NASA-satellitdata. Enbart på dessa två dagar registrerades 6 902 bränder i Angola och 3 395 i DRK.
    Protestkampanjer har styrts av grunder från påverkare från sociala medier, medan Frankrikes president Emmanuel Macron förklarade “vårt hus brinner” och lovade att sätta de brasilianska bladen högst upp på dagordningen när han är värd för helgens G7-toppmöte i Biarritz.
    NASA rapporterade också tidigare denna vecka att antalet och svårighetsgraden av bränder varit genomsnittligt under de senaste 15 åren.
    Bolsonaro insisterar att skogsbränderna i Amazonas är en del av den naturliga rytmen i livet i regnskogen, efter att EU-ledarna hotar med ekonomiska sanktioner mot Brasilien.
    I Afrika är det svårare att veta vad som händer eftersom nästan inga nyhetsrapporter om bränderna i Angola och Demokratiska republiken Kongo har dykt upp i väster. Inga hashtag-kampanjer eller massdemonstrationer har brutit ut, och frågan har inte placerats på G7-ledarnas dagordning.

  5. Frankrikes president Emmanuel Macron sade på söndagen att ledarna för G7-länderna hade kommit överens om att “hjälpa” länderna i Amazonas-länderna att bekämpa skogsbränder som han beskrev som en allvarlig internationell kris, medan han kritiserade sin brasilianska motsvarighet, Jair Bolsonaro, för att inte följa sina skyldigheter att mildra påstådda klimatförändringar.
    Den brasilianska regeringen avvisade erbjudandet om stöd från G7-länderna för att släcka bränderna. “Vi uppskattar “erbjudandet”, men kanske är dessa resurser mer relevanta för åtgärder i Europa.
    På måndag meddelade Macron att G7 omedelbart skulle skicka ekonomiskt stöd värt minst 20 miljoner euro till Amazonas-länderna.
    Miljöaktivister har arrangerat protester vid brasilianska ambassader över hela världen och anklagar den brasilianska presidenten Jair Bolsonaro för att stödja jordbrukare som bränner regnskogen för att utvidga jordbruksmark.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here