Utrikesminister Lavrov svarar på frågor om aktuell rysk utrikespolitik. Del 1

3
756
Lavrov i FN i april 2023

Tack Catarina Östlund för översättning av artikeln ”Lavrov’s Annual Primakov Readings Speech” från – by Karl Sanchez (substack.com). https://karlof1.substack.com/p/lavrovs-annual-primakov-readings?utm_source=post-email-title&publication_id=1779344&post_id=139242191&utm_campaig

Lavrov höll sitt årliga tal vid Primakov Readings-evenemanget 27 november. Detta har publicerats här.

Primakov var den ryska diplomat som såg början på den framväxande multipolära världen och arbetade för att förbereda rysk diplomati för att främja dess potential.

Jevgenij Primakov

Lavrov svarade också på frågor om utrikespolitiken. Mina kursiveringar. Detta är den första av tre artiklar från den långa frågestunden.

________________________________________________

Fråga: Varje system för internationella relationer (Versailles, Jalta-Postdam) uppstod efter ett storkrig. Det unipolära – efter det kalla kriget. Är det möjligt att forma den framtida världsordningen utan tragiska händelser? 

Sergey Lavrov: På vilket sätt är den nuvarande situationen bättre och säkrare än under kalla kriget? 

Fråga: Menar du att vi lever i ett andra kallt krig? 

Sergey Lavrov: Vi måste kalla det något annat. Under det kalla kriget fanns det kontroller och avvägningar. De två storheterna och lägren (USA-Sovjetunionen, NATO-Warszawapakten) var fast beslutna att hålla rivaliteten inom en politisk och diplomatisk ram. Under tiden föddes dialogen om vapenkontroll och började utvecklas ganska snabbt, och konkreta praktiska resultat uppnåddes. Det var betryggande. Åtminstone fanns det varken i Förenta staterna, Sovjetunionen eller i länderna i det socialistiska lägret, Nato och Europeiska Unionen, några oroväckande slutsatser av vad som hände och ingen allvarlig rädsla för deras fysiska framtid uttrycktes. 

Sådana farhågor frodas nu, manifesteras i tal av många politiker och icke-statliga organisationer (NGOs), och demonstrationer organiseras. Det här är en annan situation. Det har blivit så inte bara för att västvärlden, med USA i spetsen, bestämde sig för att förklara ett hybridkrig mot oss i ordets bokstavliga bemärkelse. Lyssna på vad de säger när de talar om läget runt Ukraina. 

Landet ”vässas” som ett instrument för att tillfoga oss ett ”strategiskt nederlag”. Det är det uttalade målet. Väljarna skräms av att detta bara är början. De säger att Ryssland vill erövra fler länder. Så tänker balterna, polackerna och andra ”ledare” av den amerikanska politiken i Europa, samt att målet är att försvaga Europeiska unionen. Pentagonchefen Lloyd Austin sa flera gånger, bland annat nyligen vid en kongressutfrågning, att om väst inte stöder Ukraina kommer Ryssland att vinna och det kommer inte att stanna där. Det påstås att nästa mål kommer att vara de baltiska länderna, Polen och våra andra grannar.  

Det yttras av en person i ansvarsställning. Han kan inte ha undgått att ta del av expertbedömningar, inklusive Pentagon-specialister som analyserar tillståndet mellan Moskva och Washington. De förstår verkligen exakt vad som har beslutats i Ukraina och att Ryssland inte har, aldrig har haft och inte kan ha några aggressiva planer eller erövringsplaner. 

Jag skall inte uppehålla mig i detalj vid skälen till den särskilda militära operationen (SMO). Den viktigaste är att den nynazistiska regimen, som har sina rötter i den antikonstitutionella statskuppen i februari 2014, har öppet, med uppmuntran från väst, stakat ut en kurs för den rättsliga utrotningen (men i vissa fall också fysiska) av allt ryskt i de länder som har utvecklats och utvecklats av ryssar i århundraden. Samtidigt har denna nynazistiska regim blivit ett instrument för att tillfoga Ryssland ett ”strategiskt nederlag” ”på slagfältet” i västs intresse. Om detta inte är ett direkt hot mot våra intressen, vår säkerhet och vår befolkning, som sedan farfarsfädernas, farfädernas, fädernas och mödrarnas tid betraktade sig själva som ryssar, då finns det inga klartänkta analytiker i väst, eller så finns det inget folk med samvete. 

Långt före den särskilda militära operationen fick Ukrainas president Vladimir Zelenskyj frågan om hur han förhöll sig till folket i Donbass under överinseende av Minskavtalen. Han sa (ett rasistiskt uttalande) att det finns människor och det finns ”exemplar”. Han rådde dem som bor i Ukraina och känner att de tillhör den ryska kulturen att ge sig av till Ryssland för sina barns och barnbarns framtid. Detta uttrycktes i dödstystnad från det civiliserade, upplysta västerlandets sida. 

Låt oss gå tillbaka till den nuvarande situationen. Jag vet inte vad historiker kommer att kalla denna period. Men det är ett faktum att tack vare Förenta staternas agerande har nästan hela raden av avtal om vapenkontroll förstörts. Hundratals sidor har skrivits om det. Jag skulle behandla den nuvarande perioden i världshistorien så ansvarsfullt som möjligt. 

Fråga: Hur ser utsikterna ut för rysk-europeiska handelsförbindelser och ekonomiska relationer? Med tanke på att Ryssland är leverantör av nästan en tredjedel av kolvätena till Europa, kommer man uppenbarligen att leta efter ett alternativ. Hur föreställer sig Moskva utvecklingen av dessa relationer? 

Sergej Lavrov: Jag ska inte ens försöka gissa vad Europa kommer att göra. Jag tror att det (med undantag för Tysklands förbundskansler Olaf Scholz och vicekansler Ronald Habeck) har insett var det står.  

Läs statistiken över hur många gånger USA överträffar Europas ekonomiska tillväxt. Frankrike kommer tydligen att vara förlorarna. Den europeiska ekonomins tidigare ”lokomotiv” (Tyskland, Storbritannien) kommer att ”växa” nedåt. Efter en rad lagar som antagits av amerikaner för att bekämpa inflation och andra ämnen, är energipriserna i USA 4-5 gånger lägre än i Europa, där avindustrialisering äger rum. 

Med tanke på sin framtid flyttar företagen till USA. Jag är övertygad om att detta inte bara är en tillfällighet, utan en medveten politik från Washingtons sida. Därför att Europa också är en konkurrent som Förenta staterna inte behöver. De behöver en grupp ”grå” människor som gör vad de blir tillsagda. Jag vill inte förolämpa européerna, men det är så den nuvarande politiska eliten agerar. 

Låt oss titta på statistiken. Det är bra att förstå vad som händer. Men i det här skedet behöver vi inte fundera på hur vi ska återupprätta förbindelserna med Europa. Nu måste vi tänka på hur vi inte ska vara beroende av de ”vändningar” i europeisk politik (främst inom handel, ekonomi och investeringar) som de gör under inflytande av Washington. Vi måste skydda oss själva inom alla nyckelsektorer i vår ekonomi (säkerhet och liv i allmänhet), som landets framtid är beroende av. Vi måste självständigt producera allt vi behöver för säkerhet, ekonomisk utveckling, lösningar på sociala problem och införandet av modern teknik (ett annat evenemang om artificiell intelligens hölls nyligen), för att inte drabbas av nya ”nycker” när och om de vill kasta sig över oss med sanktioner. 

Restriktionerna har inte försvunnit. Väst vill göra slut på allt ”i smyg”, på ett listigt sätt. Frys, köp tid (som var fallet med Minskavtalen), beväpna nazistregimen i Kiev och fortsätt dess hybridaggression (eller icke-hybridaggression) mot Ryska federationen. Men även när det är över kommer de flesta sanktionerna att finnas kvar. 

Vi måste leva efter våra regler. När och om de nyktrar till och vi erbjuds något kommer vi att tänka efter tio gånger och överväga om alla förslag uppfyller våra intressen och hur pålitliga våra europeiska kolleger är. De har allvarligt underminerat sin förhandlingsförmåga och sitt rykte. Kanske inte helt definitivt ännu. 

Fråga: Vi har gett ut tidningen Rossija Segodnya i nästan 30 år och China Today i 15 år. Vår pressgrupp bevakar i stor utsträckning utvecklingen av relationerna mellan Ryssland, Indien och Kina, den exempellösa expansionen av BRICS. Vi bevittnar slutet på den USA-centrerade världen, men den gör motstånd. 

Vi ser hur den nordatlantiska alliansen expanderar österut, i Asien-Stillahavsområdet (idag talas det till och med om Stillahavs-Nato). Detta hotar den globala säkerheten i världen. Hur kommer Ryssland, Kina, BRICS och alla organisationer som motsätter sig ett sådant aggressivt beteende att reagera? 

Sergey Lavrov: Det finns neokoloniala instinkter i väst. Det är önskan att fortsätta leva på andras bekostnad, som man har gjort i mer än 500 år. Det är uppenbart för alla att den eran går mot sitt slut. De förstår det. Det som västvärlden nu försöker göra för att behålla sin hegemoni beskrivs av vissa som den där tidens dödskamp. Kanske är en sådan jämförelse riktig. Men den här eran kommer att bli mycket lång. Dessa är inte bara vakna – och redan finns andra rättvisa regler i världsekonomin. 

USA är fortfarande ett mäktigt land med en enorm ekonomi. Europeiska unionen har ännu inte förlorat sin ”tyngd”, även om denna process sker snabbt och kommer att fortsätta att accelerera. På grund av omständigheterna var Ryssland inte djupt inbäddat i den globaliseringsmodell som amerikanerna främjade och gav till alla, och bokstavligen sa ”dra nytta av den”. Som att den inte bara var för dem, och dollarn var en valuta för alla. Och alla de andra principerna: äganderätt, presumption för oskuld (,….och rätten till försvar 48 i EU:s stadga), internationell rättvisa, som måste vara allmänt accepterad och tillämplig. 

Allt detta trampades på över en natt, kastades bort, så snart de ville ”straffa” Ryska federationen. Deras plan är att göra Ukraina till ett direkt hot mot Ryssland, inklusive att förstöra och utrota allt ryskt i landet. Det planerades att skapa amerikanska och brittiska flottbaser vid Svarta havet och Azovska sjön. Planen misslyckades. Vi reagerade det på det sätt som vi svarade. Och inte ”på morgonen”, ” vaknade och bestämde oss”.  

I mer än åtta år har vi varnat dem. De föreslog fördrag om europeisk säkerhet som skulle garantera stabilitet på kontinenten utan utvidgning av militära och politiska block. Vi var beredda att inte utvidga CSTO (The Collective Security Treaty Organisation, medlemmar 6 fd sovjetiska stater). Så har det varit sedan 2009. 

I december 2021 lade Ryssland, på uppdrag av president Vladimir Putin, fram nya, slutliga förslag. De avslogs. Vi fick höra: vad finns det för säkerhet? De säger att en rättsligt garanterad säkerhet endast kan garanteras inom ramen för Nato. 

Samma svar gavs när vi påminde om att de 2010 i Astana, inom ramen för OSSE, undertecknade principen om säkerhetens odelbarhet, enligt vilken ingen organisation har rätt att göra anspråk på dominans. De är precis vad de gör. 

Vi frågade varför de inte vill ge juridiskt bindande garantier till alla? När allt kommer omkring har alla i OSSE talat för detta. En del yngre diplomater i Bryssel och Washington säger att de ”inte bryr sig” om vad presidenter och premiärministrar (inklusive deras egna) har sagt om säkerhetens odelbarhet, som de undertecknade vid OSSE:s toppmöten – juridiska säkerhetsgarantier är endast tillgängliga för Nato-medlemmar. Genom att göra det försöker de öka alliansens attraktionskraft och stimulera tillströmningen av nya medlemmar, tvärtemot alla sina löften. 

Ryssland har ytligt införlivats i denna globaliseringsmodell. Vi hade inte mycket handel med USA. Med Europeiska unionen, ja. Men det här var en historia som går tillbaka till sovjettiden. De försökte störa vårt samarbete. Ett samarbete som utvecklades, och blev grunden för Europas välfärd och lösningen på dess socioekonomiska problem på en bra, och aldrig tidigare skådad nivå.  

Vi arbetade för Internationella valutafonden (IMF) och Världsbanken World Bank, (WBG), men vår fördjupning i detta system blev inte lika storskaligt som till exempel Kinas eller Indiens. De förstår nu att de måste försvara sitt oberoende. Det råder ingen tvekan om det. Vi diskuterar denna fråga inom ramen för BRICS och SCO. Alternativa betalningsplattformar introduceras aktivt och övergången till nationella valutor utvecklas snabbt. 

Men New Delhi och Peking bryr sig om sina egna intressen och förstår att det kommer att vara dåligt för deras ekonomier att inte ansluta till detta system och börja bygga nya strukturer.  

Det har skett ett gradvis skifte bort från beroendet av dollarn, och de betalningssystem och leveranskedjor som västvärlden håller på att bygga. Ingen vet vad den nye amerikanske presidenten kommer att hitta på om fem eller sex år, vilka avtal han kommer att dra sig ur och vilka han kommer att införa. De övergav universella handelsavtal i Asien och började bygga sina egna (utan Kina). 

Indien och Kina har uppfattat signalerna. De börjar röra sig mot att minska sitt beroende av godtycket, hos dem som skapade denna globaliseringsmodell, och som fortsätter att spela en viktig roll i den. Det kommer inte att vara lika snabbt och drastiskt som i vårt fall. Vi var tvungna att agera beslutsamt och på ett stort sätt, med tanke på de mer än 1100 sanktionerna som syftade till att strypa den ryska ekonomin och förvärra situationen för befolkningen, i hopp om att den skulle revoltera. De deklarerar öppet att detta är precis vad de vill. Om man tittar på statistiken över de kinesiska reservernas andel i dollar för tre år sedan och nu, är situationen talande. Jag tror att våra indiska vänner tänker i samma banor. Ingen vill hållas som gisslan i ett geopolitiskt nervöst sammanbrott igen.  

Vi stressar inte någon. Shanghai Cooperation Organisation (SCO), BRICS och andra organisationer, relationerna mellan EAEU och SCO, ASEAN  och Kinas One Belt, One Road project finns. Former för samarbete och underhåll av vår ekonomi och våra handelsförbindelser som är hållbara, utvecklas på ett naturligt sätt utan att de tvingas fram. Processen är i gång, men den kommer att bli långvarig. 

Fråga: Vid årets BRICS-toppmöte togs frågan upp om att införa en gemensam BRICS-valuta upp. År 2024 är Ryssland ordförande i BRICS, kommer denna fråga att tas upp igen? Finns det några liknande planer inom SCO? 

Sergey Lavrov: Detta var ett av de ämnen som diskuterades i detalj vid BRICS-toppmötet i Johannesburg. Brasiliens president Lula da Silva ägnade särskild uppmärksamhet åt det. Detta förvånade ingen, för när han återigen blev president efterlyste han i sina tal (till och med före toppmötet) arbetet för att skapa om inte en gemensam valuta, så i alla fall ett system där de nationella valutorna skulle spela en avgörande roll. Jag föreslog att detta skulle göras inom ramen för CELAC och BRICS. 

Som ett resultat av diskussionerna (Johannesburg II-förklaringen) ger ledarna för associeringsländerna i Johannesburg i uppdrag åt cheferna för finansministerierna och centralbankerna att utarbeta rekommendationer om alternativa betalningsplattformar. Vi hoppas att de kommer att läggas fram 2024 och att Ryssland, i egenskap av ordförande för BRICS-länderna, kommer att organisera en grundlig översyn av dem i syfte att fatta beslut. SCO talar om vanliga betalningsplattformar, men hittills har de inte resulterat i specifika instruktioner. 

Nationella valutor ersätter aktivt dollarn i våra uppgörelser med Folkrepubliken Kina (90 % utgörs redan av rubel och yuan). När det gäller Indien är det antingen nära hälften eller redan mer än 50 procent. Ungefär samma siffror för resten av medlemmarna i dessa organisationer. 

Forts. följer
Föregående artikelNormalisering av relationerna mellan USA och Kina vid mötet i San Francisco?
Nästa artikel75-årsdagen av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

3 KOMMENTARER

    • Tack, har jobbat med den i drygt 5 år och dessförinnan med Jinge.se i 6 år. Det är bra att så många läsare kommenterar och diskuterar.

  1. Det finns mycket att tänka på för oss även i Europa. Vilka handelsförbindelser och annat skall vi ha på vår egen ”superkontinent”: Euroasien. Vem/vilka vill att dessa ”inner”-kontinentala förbindelser försvagas och försvinner? Vi kan bara gissa (rätt, oftast).

    Däremot borde Lavrov veta bättre om ”planerade amerikanska och brittiska flottbaser i Svarta och Azovska haven”. Montreux-konventionen (internationell) förhindrar sedan 1930-talet alla icke-svartahavsländer från att ha örlogsfartyg och baser i detta hav. De får bara passera sunden Dardanellerna och Bosporen med Turkiets tillstånd (de har skött detta avtal mycket väl i alla dessa decennier, även hårt hållet mot övriga Nato; i detta har Turkiet en av sina berömda ”maktnycklar”) och de måste ha en temporär bestämd ligge- och gästmottagande hamn och sedan lämna havet efter en ytterst (på förhand) begränsad tid.

    För närvarande är Bosporen och Dardanellerna av Turkiet konstant stängda för ALLA örlogsfartyg. Så inga passager tycks göras av något land mellan Medelhavet och Svarta havet just nu. De ryska örlogsfartyg som numera kommer till Medelhavet och den ryska örlogsskvadronen där (bas i Tartous i Syrien) som oftast från Östersjöflottan(BF) och Nordflottan(SF). Här i dagarna hålls en gemensam rysk-algerisk örlogsövning i Medelhavet. Algeriet är en återkommande kund som köpare av bl.a. ryskbyggda örlogsfartyg, och en sedan Algeriets självständighet år 1962 mycket lojal allierad med Moskva. Förr fanns även en sovjetisk liggebas (örlogsstation för underhåll m.m.) i Libyen, men om den ännu är aktiv vet jag inte.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here