Världen delar upp sig – slutet på ett imperium? Eller bara spekulationer?

Alla imperier är dödliga. Det är även det ”amerikanska imperiet”. Målning av Alexandre Granger

Av Thierry Meyssan 11 april 

https://www.voltairenet.org/article219130.html

Upphittad och översatt av Rolf Nilsson.

Många är de som förutspår ett världskrig. Vissa grupper förbereder sig faktiskt för det. Men stater är förnuftiga och överväger i själva verket snarare en vänskaplig separation, en uppdelning av världen i två olika världar, en unipolär och en multipolär. Kanske bevittnar vi i själva verket ett tredje scenario: det ”amerikanska imperiet” kämpar inte i Thukydides’ fälla; det håller på att kollapsa på samma sätt som dess tidigare sovjetiska rival dog.

Redaktören: Thukydidesfällan är ett säkerhetspolitiskt begrepp, som är uppkallat efter den grekiske historikern Thukydides.

Thukydidesfällan handlar om det troliga i att en aspirerande stormakt hamnar i konflikt med den dominerande stormakten, och härrör från ett citat av Thukydides: ”Det var Atens uppgång, och den fruktan denna ledde till i Sparta, som gjorde krig [mellan dessa stater] oundvikligt.”. Detta var en slutsats i hans Kriget mellan Sparta och Aten (eller Historia om det peloponnesiska kriget), som han skrev under den pågående krigsperioden, som började år 431 före Kristus. Kriget var en serie väpnade konflikter i det antika Grekland, som pågick till år 404 före Kristus. Wikipedia.

De amerikanska ”straussianerna”, de ukrainska ”integralnationalisterna”, de israeliska ”revisionistiska sionisterna” och de japanska ”militaristerna” uppmanar till ett allmänt krig. De är ensamma och det finns inga massrörelser. Ingen stat har ännu engagerat sig i denna kurs.

Tyskland rustar upp för 100 miljarder euro och Polen med mycket mindre pengar rustar upp massivt. Men ingen av dem verkar vara angelägen om att ta sig an Ryssland.

Australien och Japan investerar också i upprustning, men ingen av dem har har en självständig armé.

USA kan inte längre fylla på sin militär och kan inte längre skapa nya vapen. De nöjer sig med att reproducera 1980-talets vapen på löpande band. De behåller dock sina kärnvapen.

Ryssland har redan moderniserat sina arméer och organiserar sig för att förnya den ammunition man använder i Ukraina och för att massproducera sina nya vapen, som ingen kan konkurrera med. Kina å sin sida rustar upp för att kontrollera Fjärran Östern och, på lång sikt, för att skydda sina handelsvägar. Indien ser sig självt som en sjömakt.

Det är därför svårt att se vem som skulle och skulle kunna starta ett världskrig.

I motsats till vad de säger i sina tal förbereder sig de franska ledarna inte alls för ett högintensivt krig [1]. Den militära planen, som fastställts för tio år, planerar att bygga ett kärnvapenbärande hangarfartyg, men minskar arméns storlek. Det handlar om att ge oss medel för projektion, men inte om att försvara vårt franska territorium. Paris fortsätter att resonera som en kolonialmakt, medan världen blir multipolär. Det är en klassiker: generalerna förbereder sig för det föregående kriget och ignorerar morgondagens verklighet.

Europeiska unionen håller på att genomföra sin ”strategiska kompass” (se här, och här, ö.a.). Kommissionen samordnar medlemsstaternas militära investeringar. I praktiken spelar alla samma spel, men strävar efter olika mål. Kommissionen försöker å andra sidan ta kontroll över besluten om finansiering av arméer, som hittills har varit beroende av de nationella parlamenten. Detta skulle göra det möjligt att bygga ett imperium, men inte att förklara ett generellt krig.

Det är uppenbart att alla spelar ett spel, men bortsett från Ryssland och Kina är det ingen som förbereder sig för ett högintensivt krig. Snarare bevittnar vi en omfördelning av korten. Den här månaden skickar Washington Liz Rosenberg och Brian Nelson, två specialister på ensidiga tvångsåtgärder [2], till Europa med uppdraget att tvinga de allierade att rätta sig efter dem. Med den förre presidenten George Bush Jr:s ord under kriget ”mot terrorismen”: ”Den som inte är med oss är emot oss”.

Liz Rosenberg är effektiv och samvetslös. Det är hon som tvingade den syriska ekonomin på knä och dömde miljontals människor till fattigdom för att de vågade göra motstånd och besegra imperiets surrogat.

Hollywoods västerländska diskurs a la George Bush Jr., om goda och onda killar, har misslyckats med Turkiet, som har upplevt kuppförsöket 2016 och jordbävningen 2023. Ankara vet att det inte har något gott att vänta från Washington och sneglar redan på Shanghai Cooperation Organization. Men samma diskurs borde lyckas med européerna, som fortfarande är fascinerade av USA:s makt. Naturligtvis är denna makt på nedgång, men det är européerna också. Ingen har dragit några lärdomar av sabotaget av den rysk-tysk-fransk-nederländska gasledningen Nord Stream. Offren tog inte bara på sig skulden utan att säga något, utan de är på väg att få ytterligare straff för brott som de inte begått.

Världen bör därför delas upp i två block, å ena sidan USA:s hypermakt och dess vasaller, å andra sidan den multipolära världen. När det gäller antalet stater bör detta vara 50/50, men när det gäller befolkningen endast 13 % för det västerländska blocket mot 87 % för den multipolära världen.

De internationella institutionerna kan inte längre fungera. De bör antingen gå i dvala eller upplösas. De första exempel som jag kommer att tänka på är Rysslands faktiska utträde ur Europarådet och västeuropéernas tomma platser i Arktiska rådet under det ryska ordförandeskapets år. Andra institutioner är inte längre relevanta, till exempel Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), som skulle organisera dialogen mellan öst och väst. Endast Rysslands och Kinas anknytning till FN bör kunna bevara dem på kort sikt, eftersom USA redan funderar på att omvandla organisationen till en struktur som enbart är reserverad för de allierade nationerna.

Västblocket bör också omorganisera sig. Hittills har den europeiska kontinenten dominerats ekonomiskt av Tyskland. För att vara säker på att Tyskland aldrig skulle närma sig Ryssland ville USA att Berlin skulle nöja sig med kontinentens västra del och lämna centrum i Warszawas händer. Så Tyskland och Polen beväpnade sig för att dra fördel av sina respektive inflytandezoner, men när den amerikanska stjärnan bleknade skulle de slåss mot varandra.

När det sovjetiska imperiet föll övergav det sina allierade och vasaller. Efter att ha sett sin oförmåga att lösa problemen slutade Sovjetunionen först att stödja Kuba ekonomiskt, sedan släppte man sina vasaller i Warszawapakten och slutligen kollapsade man själv. Samma process börjar i dag.

USA:s första Gulfkrig 1991, attackerna den 11 september och deras många krig i det bredare Mellanöstern, Natos expansion och Ukrainakonflikten erbjuder det amerikanska imperiet endast tre decennier av överlevnad. Det stöddes av sin tidigare sovjetiska rival. Det har förlorat sitt existensberättigande i och med dess upplösning. Det är dags för också det att försvinna.

[1] ”En 2030, l’armée française ne sera pas prête à une guerre de haute intensité”, Jean-Dominique Merchet, L’Opinion, 7 april 2023.

[2] ”USA:s sanktionstjänstemän planerar uppdrag för att strama åt Ryssland”, Fatima Hussein, Associated Press, 7 april 2023.

Thierry Meyssan, Politisk konsult, ordförande och grundare av Réseau Voltaire (Voltaire-nätverket).