500 år av västerländsk dominans: närmar det sig ett slut och vad kommer härnäst?

1
901

https://netivist.org/

En bild som innehåller flaggor, World, American flag, Flag Day (USA) Automatiskt genererad beskrivning
En intervju av professor Glenn Diesen 22 mars av intervjuredaktör Felix Abt. Ursprungligen på Eastern Angle https://www.easternangle.com/500-years-of-western-dominance-is-it-coming-to-an-end-and-what-comes-next/

och sedan hos steigan.no https://steigan.no/2024/03/500-ar-med-vestlig-dominans-gar-det-mot-slutten-og-hva-kommer-etterpa/

Djupgående samtal med en geopolitisk analytiker och en ledande forskare av den framväxande eurasiska världsordningen.

Rysslandsexperten professor Glenn Diesen.

Glenn Diesen är professor vid University of Southeast Norway. Hans forskningsområden inkluderar rysk utrikespolitik och geoekonomi i europeisk och eurasisk integration. Han är författare till den nya boken The Ukraine War & the Eurasian World Order .

Det tog trettio år av fasa och galenskap innan européerna äntligen kom till sitt förnuft: födelsen av en ny världsordning
Felix Abt: Ett stort europeiskt religionskrig och den första alleuropeiska konflikten om supermaktsstatus slutade 1648. Efter 30 år av förödande krig och kaos, särskilt på tysk mark, med miljontals dödsfall och förstörda ekonomier, ledde freden i Westfalen till en ny, regelbaserad ordning till Europa, som den västerländska politiska klassen skulle kalla det idag.

Avtalet innefattade gränsernas okränkbarhet och icke-inblandning i suveräna och jämlika staters inre angelägenheter. Det anses vara en milstolpe i utvecklingen mot tolerans och sekularisering.

Hur påverkade detta de nya makterna som växte fram efteråt och deras strävan efter hegemoni?

Prof. Glenn Diesen:
Lärdomen från trettioåriga kriget (1618-1648) var att ingen makt kunde återställa ordningen baserad på hegemoni och universella värden, eftersom de andra staterna i Europa skulle bevara sin egen suveränitet och särart genom att kollektivt balansera den mäktigaste staten. Detta var uppenbart när det katolska Frankrike stödde det protestantiska Sverige för att förhindra de katolska habsburgarnas dominans. Freden i Westfalen 1648 födde den moderna världsordningen, där fred och ordning är beroende av en maktbalans mellan suveräna stater.

Det Westfaliska systemet förhindrar hegemoni eftersom andra stater kollektivt balanserar ansträngningarna från en ambitiös hegemon för att etablera ekonomisk och militär dominans, och universella värden förkastas i den mån de används för att minska andra staters suveränitet.

Från icke-interventionism till interventionism av ”civiliserade trädgårdsmästare” i den icke-västerländska ”djungeln”

Felix Abt: Principen, känd som den westfaliska suveränitetsprincipen, förbjuder inblandning i en annan stats inre angelägenheter, och varje stat är lika enligt internationell lag, oavsett storlek. Således har varje stat suveränitet över sitt territorium och sina inre angelägenheter, med uteslutande av alla yttre makter.

En bild som innehåller text, Människoansikte, man, kläder Automatiskt genererad beskrivning

EU:s utrikespolitiska chef, Josep Borrel, ser den globala södern, eller närmare bestämt den globala majoriteten, som djungeln som Europa måste skyddas från.
Men när de europeiska kolonialmakterna använde våld för att påtvinga andra kontinenter sin vilja, bröt de mot detta ideal. Var detta början på denna princips död?

Prof. Glenn Diesen:
Westfalen bör i princip bygga på suverän jämlikhet för alla stater. Den uppstod dock som en europeisk säkerhetsordning som senare lade grunden för en världsordning. Under det ursprungliga Westfalen gjorde européer anspråk på särskilda privilegier, och principen om lika suveränitet för stater gällde inte alla. Suveränitet ansågs vara en rättighet och ett ansvar som tilldelas ”civiliserade folk” , en hänvisning till européerna som vita kristna. Det internationella systemet var uppdelat mellan de civiliserade och barbarerna. Det fanns en uppsättning regler för européerna i den civiliserade ”trädgården”, och en annan uppsättning regler när européerna ägnade sig åt de så kallade despotiska barbarerna i ”djungeln”. Inblandningen i andra folks inre angelägenheter och utvecklingen av enorma imperier framställdes som civiliserade staters rätt och ansvar att leda de barbariska folken i riktning mot universella civilisationsvärden. Detta ansvar att styra andra folk kallades ”den vite mannens börda” och ”civiliserande uppdrag” .

I vår nuvarande tid har vi övergett den civiliserade-barbariska klyftan, men vi har ersatt den med en liberal demokrati-auktoritär klyfta för att legitimera suverän ojämlikhet. Väst kan blanda sig i andra staters inre angelägenheter för att främja demokrati, invadera länder för att försvara mänskliga rättigheter eller till och med ändra nationella gränser till stöd för självbestämmande. Detta är västvärldens exklusiva rätt och ansvar som förkämpar för den liberala demokratins universella värden. Som EU:s utrikeschef Joseph Borrell förklarade: ”Trädgårdsmästarna måste gå till djungeln. Européerna måste vara mycket mer engagerade i resten av världen. Annars kommer resten av världen att invadera oss. ”

Folkrätten i enlighet med FN-stadgan försvarar principen om suverän jämlikhet för alla stater. Den så kallade ”regelbaserade internationella ordningen” bygger på suverän ojämlikhet, vilket inför särskilda privilegier under sken av universella liberala demokratiska värderingar. Till exempel var västvärldens erkännande av självständighet för Kosovo ett brott mot internationell rätt eftersom det kränkte Serbiens territoriella integritet, även om det legitimerades av den liberala principen att respektera kosovoalbanernas självbestämmande. På Krim beslutade västvärlden att självbestämmande inte skulle vara den vägledande principen, utan territoriell integritet.

USA åberopar liberala demokratiska värderingar för att utöva sin exklusiva rätt att invadera och ockupera länder som Irak, Syrien och Libyen, även om denna rättighet inte sträcker sig till länder i ”djungeln”.

Det anglosaxiska sättet att säkra hegemoni: havets herravälde och kontrollen över landkorridorerna.

Harold Mackinder

Felix Abt: Låt oss nu närma oss nuet: Den inflytelserika brittiske geopolitikern och strategen Sir Halford Mackinder (1871-1947) förklarade följande: Storbritannien var den största och starkaste sjömakten i världen.

En bild som innehåller karta, text, värld, atlas Automatiskt genererad beskrivning

Eftersom internationell handel huvudsakligen bedrivs till sjöss, kunde Storbritannien, sade han, ”få praktiskt taget vilket land som helst i världen på knä genom att isolera det med en marin blockad.” Han predikade: ”Den som styr Östeuropa (inklusive Ukraina) styr kärnlandet.”
Följde det brittiska imperiet denna strategi och hur?

Prof. Glenn Diesen:
Kontroll över haven har varit den viktigaste källan till dominans av sjömakterna. Britterna och deras amerikanska efterträdare förde båda en politik för att kontrollera den stora eurasiska kontinenten från den maritima periferin. ”Navigeringsfriheten” är dubbelspråkig för att dominera de viktigaste transportkorridorerna och flaskhalsarna som krävs för pålitlig handel och trupptransport.

Huvudstrategin för att hålla tillbaka Ryssland sedan början av 1700-talet har varit att neka landet tillträde till internationella sjökorridorer. I Europa har Ryssland tillgång till tre hav: Svarta havet, Östersjön och Arktis. Natos expansion till Ukraina och utvisningen av ryssarna från deras Svartahavsflotta på Krim skulle ha gjort Svarta havet till ett Natohav, Natos tidigare generalsekreterare hävdar att med Finlands och Sveriges anslutning kunde Nato blockera Ryssland i Östersjön, och USA bygger för närvarande militärbaser över hela Norge och resten av Skandinavien för att motverka ryssarna i Arktis. På andra sidan den eurasiska kontinenten har USA på liknande sätt utvecklat två ”ö-kedjor” för att begränsa Rysslands och Kinas tillförlitliga tillgång till havet.

Men utmaningen är inte bara att dominera havet, utan också att förhindra landkorridorer som ett alternativ. Rysslands expansion till Centralasien på 1800-talet och byggandet av transkontinentala järnvägar hotade att förbinda den eurasiska kontinenten landvägen, när Ryssland flyttade mot Indien och Stilla havet. Mackinder fruktade att Rysslands landbaserade förbindelse på den eurasiska kontinenten kunde göra slut på den strategiska fördelen med att kontrollera haven. Medan länder som Ryssland, Kina, Indien och Iran förbinder den enorma eurasiska kontinenten med landkorridorer, utmanas USA:s dominans återigen av fysisk anslutning som källan till hegemoni.


Felix Abt: Zbigniew Brzezinski, som var rådgivare till fem amerikanska presidenter mellan 1963 och 2017, var Mackinders viktigaste efterträdare. Hans bok ” The Grand Chessboard: American Primacy and Its Geostrategic Imperatives ” publicerades 1997, och i den lade han uppriktigt och tydligt upp målen för amerikanska geostrategiska angelägenheter. Han säger i huvudsak exakt vad Halford Mackinder sa från början.

Brzezinski delade Mackinders uppfattning att ett eurasiskt samhälle som effektivt skulle koppla samman Ryssland och Västeuropa skulle utgöra ett hot mot amerikansk dominans.

Detta konstaterades också av den senare mest inflytelserika amerikanske geopolitiska strategen George Friedman, grundare, verkställande direktör och ordförande för STRATFOR (1996-2015), inför Chicago Council on Foreign Affairs: ”Förenta staternas primära intresse under förra seklet – det vill säga det första kriget, det andra kriget och det kalla kriget – har varit förhållandet mellan Tyskland och Ryssland, för förenade skulle dessa två vara den enda makten som skulle kunna hota oss – och då måste vi se till att det inte händer ”. – För USA är den ursprungliga rädslan kombinationen av tyskt kapital, tysk teknologi, ryska naturresurser och den ryska arbetsstyrkan. Han drog slutsatsen att det är viktigt att ”förhindra Ryssland och Tyskland från att mötas”.

Nato är redo att genomdriva USA:s strategi med missiler och andra militära medel. Och NATO:s ballistiska missilförsvarssystem (BMD) kan också användas offensivt.
Mot bakgrund av detta är den ukrainska konflikten i huvudsak en förlängning av amerikansk geopolitik, som syftar till att implementera Mackinders tidigare nämnda strof: ”Den som styr Östeuropa styr världen.” Vad är dina tankar om det?

Prof. Glenn Diesen:
Att hindra Tyskland och Ryssland från att kontrollera Östeuropa innebär att mycket av den eurasiska kontinenten blir inlandssluten. USA:s kontroll över Östeuropa innebär att Ryssland inte kan bygga en bro mellan Europa och Asien, utan snarare blir en isolerad, inlandsregion i Europas och Asiens dubbla periferi.

Brzezinski beskrev strategin för att utveckla och bevara USA:s globala framgång, som bygger på den uråldriga visdomen om splittring och erövring. Brzezinski skrev att USA måste ”förhindra samarbete och upprätthålla ett säkerhetsberoende bland vasallerna, för att hålla biflodsländer fogliga och skyddade, och förhindra barbarerna från att komma samman” . Historiskt sett har britterna och amerikanerna arbetat för att förhindra att Tyskland och Ryssland går samman, eftersom det skulle bilda en oberoende maktpol. Hegemoni kräver konflikt mellan Tyskland och Ryssland, eftersom Tyskland blir en beroende allierad och Ryssland försvagas. Denna logik förklarar också på varför det är fördelaktigt att upprätthålla spänningar mellan araberna och Iran, eller mellan Kina och dess grannar. USA har varit mycket oroad över den ekonomiska integrationen mellan tyskarna och ryssarna, vilket är anledningen till att USA var så fientligt inställda till Nord Streams rörledningar och troligen låg bakom attacken mot dessa rörledningar.

Problemet är att världen inte längre är västcentrerad, och genom att driva Ryssland bort från Tyskland har USA drivit Ryssland mot Kina – en teknologisk och industriell makt som är mycket större än Tyskland. I mitten av 1800-talet bekämpade britterna Ryssland i Krimkriget med det uttryckliga syftet att trycka tillbaka Ryssland till Asien, där det skulle förbli tekniskt och ekonomiskt efterblivet och stillastående. Natos krig i Ukraina är en upprepning av försöken att pressa Ryssland tillbaka in i Asien, även om Asien denna gång är mycket mer dynamisk än väst. Västvärldens misslyckande med att anpassa vår stora strategi till denna nya verklighet har varit ett misslyckande av omätliga proportioner. Vi har inte underordnat Ryssland, snarare avslutade vi Rysslands 300 år långa västcentrerade politik, där Moskva blickade mot väst för modernisering.

En bild som innehåller text, affisch, skärmdump, person Automatiskt genererad beskrivning

Felix Abt: I intervjun med Tucker Carlson förklarade Rysslands president Putin att amerikanska presidenter inte nödvändigtvis bestämmer och citerade exemplet med Bill Clinton, som stödde Rysslands förslag att gå med i Nato, men förkastade det efter att ha rådfrågat sin personal. I din bok ”The Ukraine War and the Eurasian World Order” nämner du ett annat exempel, president Barack Obamas: 2014 hade han allvarliga tvivel och oro över lämpligheten att leverera vapen till Ukraina. Han utfärdade ett presidentdirektiv som förbjöd detta, men hela administrationen höll inte med om detta direktiv, som sedan upphävdes, och vapen levererades till Ukraina under Obamas presidentskap, i strid med hans direktiv. Obama fick förmodligen reda på det och tittade åt andra hållet, vilket inte var atypiskt för honom. Något liknande kan ha hänt med Tysklands förbundskansler Olaf Scholz, som säger att han fattat ett beslut, eller åtminstone hävdar att han fattat ett beslut, att inga Taurus-missiler ska levereras till Ukraina, medan generaler i Bundeswehr helt enkelt ignorerade honom och utarbetade krigsplaner mot Ryssland. När dessa diskussioner läckte ut fick militärofficerarna stöd av försvarsministern som konstaterade att ”de bara gjorde sitt jobb”.

En bild som innehåller text, skärmdump, webbplats, automatiskt genererad beskrivning

Hur var det möjligt att byråkrati och figurer i skymundan, i västerländska demokratier, uppnådde en position att (fel)leda demokratiskt valda ledare?

Prof. Glenn Diesen:
New York Times rapporterade hur tankesmedjorna som finansierats av vapenindustrin vände om Obamas policy att dra sig tillbaka från Irak. Och i Ukraina ignorerade det politiska och militära etablissemanget hans politik att inte eskalera spänningarna med Ryssland i Ukraina. Amerikanska tankesmedjor kopplade till underrättelsetjänsten, som RAND, utvecklade öppet strategier för att använda Ukraina för att blöda ryssarna.

Amerikanska presidenters oförmåga att ändra någonting kallades av Milton Friedman som ”status quos tyranni”, eller vad amerikanerna refererar till som ”den djupa staten”. Varje amerikansk president sedan Bill Clinton kandiderar på en plattform för fred men slutade med att göra tvärtom. George Bush drev sin presidentplattform för att avsluta Clintons nationsbyggande, men engagerade sig sedan i ett mycket större nationsbyggande initiativ i Afghanistan och Irak. Obama vann på löftet om ”förändring” och ett slut på krigen, men vände och tog drönarkrig till en helt ny nivå. Trump ville ”komma överens” med Ryssland och uttryckte kritik mot politiken efter kalla kriget gentemot Ryssland, och underrättelsetjänsterna och media gjorde honom till en rysk agent i Russiagate-bluffen. Den enda gången Trump fick stöd av den politiska klassen, tankesmedjor och media var när han bombade Syrien.

Det politiska systemet är riggat för krig, och de demokratiska institutionerna försvagas. Om man kan förändra det politiska ledarskapet men inte politiken, är det då fortfarande demokrati? Det finns lite debatt om var makten egentligen ligger.

Västmakterna var för ”frihandel” så länge de kunde kontrollera den.

Felix Abt: Liberalism och fria marknader har bidragit avsevärt till västerländsk hegemoni under ledning av USA. Den accelererade koncentrationen av välstånd i västvärlden under de senaste decennierna och ökande protektionism har inneburit att marknader har tenderat att bli dysfunktionella och mångfalden av medier och opinion har i stort sett försvunnit.


USA:s presidents budskap ovan och CNBC:s rubrik: Konkurrens är bra, men om Kina är konkurrenten måste den undertryckas.
Paradoxalt nog räddar det kinesiska kommunistpartiet kapitalismen genom att förhindra karteller och monopol, för att säkerställa sund konkurrens i konsumenternas intresse och genom att kräva att de rika betalar sin beskärda del av skatterna så att regeringen kan investera i infrastruktur, utbildning, social välfärd och fattigdomsminskning – allt i skarp kontrast till USA.

Är illiberalism och protektionism, och även militarism, västvärldens framtid, om det finns någon?

Prof. Glenn Diesen:
Britterna upphävde majslagarna* och drev på för frihandel när de hade blivit teknologiskt dominerande på grund av kraftfull industripolitik, de kontrollerade haven och finansmaktens instrument. USA ersatte på liknande sätt ”rättvis handel” med ”frihandel” när det blev den dominerande ekonomin med de ledande teknologierna, kontroll över haven och kontroll över centralbankerna och reservvalutan. Ett liberalt internationellt ekonomiskt system är fördelaktigt när det innebär att världen vävs under din ekonomiska administration.

Men när en multipolär fördelning av ekonomisk makt uppstår, finns det incitament att återgå till merkantilistisk politik. För att förhindra uppkomsten av andra maktcentra kommer USA att missbruka sin nyckelroll i den internationella ekonomin genom att stänga av tillgången till dess nyckelteknologier, industrier, maritima korridorer, bankernas valuta etc.

USA har förvandlat ekonomiskt beroende till ett vapen, genom att till exempel kapa iranska oljetankers, skära av den kinesiska tekniksektorn och stjäla pengarna från den ryska centralbanken.

Resten av världen skapar alltså en alternativ ekonomisk infrastruktur. Ungefär som 1800-talet definieras postglobaliseringsperioden av en konflikt mellan liberalism och demokrati, som är på väg att placera oss på en farlig väg. Emellertid har media blivit en ekokammare för att bevara enheten, och den nödvändiga intellektuella pluralismen ryms inte längre. *(Majslagen, 1815-1846, tullar och handelsrestriktioner på importerad mat och spannmål. Merkantilism. Ö.a)

* Vad driver besattheten av ”hotet från Kina”?

Felix Abt: Det verkar som att USA:s neokonservativa, som har odlat Ukraina-projektet och främjat proxykriget mot Ryssland på ukrainsk mark sedan 2014, har förlorat mot den anti-Kina fraktion som vill flytta resurser till Asien för att stoppa eller vända Kinas återuppståndelse. Vissa amerikanska politiker och högre militära tjänstemän talar redan om ett krig mot Kina om cirka tre år. De verkar inte vara papperstigrar, eftersom de redan har stövlar på marken i Taiwan, intensifierar den militära inringningen av Kina och har till exempel precis rekryterat tre Stillahavsstater, över vars luft-, hav- och landtillgång Washington har kontroll .

Newsweek rapporterar att US Army Special Forces tränar trupper från Taiwan, precis vid den kinesiska gränsen på Kinmen Island

Så även om situationen i Ukraina ser ut att bromsa in, kommer situationen i Kinas hav att bli mer explosiv.

En bild som innehåller text, skärmdump, teckensnitt, nummer Automatiskt genererad beskrivning
Reuters rapporterar att ”Central Intelligence Agency lanserade en hemlig kampanj på kinesiska sociala medier som syftade till att vända den allmänna opinionen i Kina mot dess regering, enligt tidigare amerikanska tjänstemän med direkt kännedom om den högst hemligstämplade operationen.” Det här är samma amerikanska regering som vill förbjuda Tiktok, en social medieplattform med en kinesisk minoritetsintresse, för att den påstås utgöra en kinesisk ”säkerhetsrisk” utan att tillhandahålla några bevis eller giltig motivering.

*Vad driver denna slående anti-kinesiska besatthet i USA, mot ett land som upprätthåller principen om icke-inblandning i andra länder, som använde sin mäktiga flotta endast för handel och inte för kanonbåtspolitik när det var en supermakt i det förflutna, och följer det i årtusenden uråldriga koncept av ”Tianxia” (天下), som bokstavligen betyder ”(allt) under himlen”, det vill säga en inkluderande värld full av harmoni för alla?

Prof. Glenn Diesen:
Kina hotar inte USA, utan hotar USA:s dominans som grunden för den unipolära världsordning som etablerades efter det kalla kriget. USA försöker för närvarande försvaga Kina genom ekonomisk krigföring, övertyga sina allierade att frigöra sig från den kinesiska ekonomin och slå ut Ryssland i Ukraina, en viktig partner för Kina. Om USA misslyckas med att uppnå sina mål kommer det sannolikt att uppflamma konflikter mellan Kina och dess grannar för att göra grannarna mer beroende och lydiga, och även skapa instabilitet för kineserna som kommer att blöda landet för resurser. Idealet skulle vara större spänningar mellan Indien och Kina, eftersom Indien skulle behöva bli mer beroende av USA, och landet skulle vara en viktig allierad för att försvaga Kina. Om allt annat misslyckas kan USA också utkämpa ett indirekt krig genom en proxy, på samma sätt som de använder ukrainare för att bekämpa Ryssland – genom att till exempel driva på för Taiwans utträde. Förutom att säkra sina försörjningskedjor och bygga en militär för avskräckning, bör Kina prioritera att lösa sina tvister med Indien, eftersom alla friktioner med Kina kan utnyttjas.

*Återgå till ett större, reviderat Westfaliskt system som fungerar utan hegemoni.

Felix Abt: Slutligen, i din nya bok säger du att en ny Westfalsk världsordning håller på att återhämta sig, om än med eurasiska särdrag. Kan du förklara detta ytterligare?

Prof. Glenn Diesen:
Vi återvänder till ett Westfaliskt system baserat på maktbalansen mellan suveräna stater. Det tidigare Westfaliska systemet byggde dock på suverän jämlikhet mellan västmakterna, medan ”barbarerna” eller ”despoterna” utanför väst inte ansågs kvalificerade för suveränitetsansvaret. Det fanns ett dubbelt system av kollektiv hegemoni i väst, med högsta jämlikhet mellan de västerländska staterna. I det nya Westfaliska systemet finns det flera mäktiga stater som inte är västerländska, med Kina som den ledande ekonomin i världen. De eurasiska makterna som Kina, Ryssland, Indien och andra utvecklar den ekonomiska basen för detta system med ny teknik, transportkorridorer och finansiella instrument. De eurasiska makterna är mer beredda att inkludera den globala södern som suveräna jämlikar. De eurasiska makterna förkastar den så kallade ”regelbaserade internationella ordningen”, baserad på suverän ojämlikhet, eftersom västerländsk dominans inte bör legitimeras av en distinktion mellan civiliserat-barbarisk eller liberal demokrati-auktoritär.

Under de senaste århundradena har västmakterna haft en förkärlek för dominans och imperium genom att kontrollera begränsade maritima korridorer. Rysslands eurasianism på 1800-talet var en hegemonisk strategi för att dominera den eurasiska landmassan genom landkorridorer, även om ryssarna under den multipolära maktfördelningen inte har någon förmåga eller avsikter att eftersträva hegemoni.

Istället innebär den eurasiska integrationen att man flyttar från Europas och Asiens dubbla periferi till centrum för en ny eurasisk konstruktion. Inte ens Kina som ledande makt har varken förmågan eller avsikten att eftersträva hegemoni. Länder som Ryssland är nöjda med att Kina är den ledande makten, även om de inte skulle stödja Kina om det krävde dominans och hegemoni. Kineserna visar att de inte försöker begränsa Rysslands ekonomiska förbindelser med andra stater för att göra sig själva till det enda maktcentrumet. I Global Civilizational Initiative förespråkar kineserna också att respektera civilisationsskillnader och att alla stater har sin egen väg till modernitet, vilket innebär att Kina inte gör anspråk på att representera universella värden som legitimerar inblandning i andra staters inre angelägenheter. Väst antog att partnerskapet mellan Ryssland och Kina var ett ”bekvämlighetsäktenskap” och att de skulle kollidera om inflytande i Centralasien, men detta hände aldrig eftersom ingendera sidan hävdade hegemoni.

Istället för att sabotera varandras relationer med regionen harmoniserade Kina och Ryssland sina intressen i Centralasien. Kina, Ryssland, Indien och andra eurasiska makter har olika visioner och intressen när det kommer till eurasisk integration, men de behöver alla varandra för att förverkliga sina mål och söka välstånd. Hegemoni är inte ett alternativ. Detta är ett Westfaliskt system med eurasiska egenskaper.

 

Föregående artikelFred i Jemen?: De monumentala framgångarna för PROPAGANDASYSTEMET
Nästa artikelKopplingen Nuland – Budanov – Tadzjikistan – Crokus?
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

1 KOMMENTAR

  1. Glenn Diesens nya bok finns att köpa, t.ex. som ebok på Amazon. Den är utomordentligt läsvärd med förutom en fördjupning av diskussionspunkterna ovan även en kronologisk uppföljning av Ukrainakrisen med en mycket omfattande referenslista. Rekommenderas för den som har ambitionen att fundera över nutida världshändelser i geopolitisk kontext.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here