al-Nabka: Den stora utdrivningen av palestinier 1948

13
291

Idag är 72-årsdagen av

Först en film och sedan ett brev, där sista delen tagits bort då den är aktuell.

 

 


Brev till riksdagsledamötet och regeringen och Stockholms stadsfullmäktige”

Detta brev sändes 14 maj 2018 till “Riksdagsledamöter, regeringen och Stockholms stadsfullmäktige” av Jan-Erik Gustafsson. Han är docent i vattenhushållning vid Kungliga Tekniska Högskolan (KTH).
Han är dessutom koordinator för ett Sidafinansierat lärar- och studentutbyte mellan KTH och Al Quds University, Jerusalem, 2013-2017 och vidare ledamot Folkrörelsen Nej till EU
www.psabi.nu.

Det publiceras här med hans tillåtelse.

Sedan artikeln skrevs har bl.a. statsminister Löfvén krävt en oberoende utredning. Sverige var ett av tio medlemmar i FN:s säkerhetsråd som krävde detta. Kravet stoppades av veto från USA, som i praktiken alltid stött eller godtagit Israels apartheidpolitik och dess oerhörda brutalitet. Även Storbritannien och Tyskland kräver en oberoende utredning.Löfven kräver oberoende utredning av våldet i Gaza

Riksdagsledamöter, regeringen och Stockholms stadsfullmäktige

Vid Al Naqbadagen 1948 fördrevs mer än 750 000 palestinier etniskt av judiska sionister från sina hembyar i det som idag är Israel. En stor andel av dem hamnade på den överbefolkade Gazaremsan, där israeliska krypskyttar sedan en månads tid skjuter ihjäl palestinier som fredligt demonstrerar framför det israeliska avskärmningsstängslet. Fram till idag hade över 50 palestinier dödats av israeliska soldater och över 2 000 sårats.

Men denna absurda kväll 14 maj, dagen för katastrofen 1948 (Al Naqba) och samma dag som den provokativa invigningen av USAs ambassad i Jerusalem, då sionisten BenjaminNetanyahu och den oberäknelige Donald Trump försäkrar varandra om att den intima vänskapen mellan Israel och USA aldrig varit så bra som nu, meddelar Aktuellt’s 21-sänding att över 50 palestinier ytterligare skjutits ihjäl. Ma´ans nyhetsbyrå säger att 55 dödats och över 2 700 sårats och skadats. På en enda dag!


En sökning på nätet visar att inget av riksdagspartiernas nationella ledningar verkar ha uttryckt någon sympati och medkänsla med palestiniernas situation. 70 års fördrivning, 50 års israelisk ockupation, alltmer utökad sionistisk bosättningspolitik, den framväxande apartheidstaten verkar svenska riksdagspolitiker tycka vara Ok, och inget särskilt att offentligt diskutera.

”Genom att byta ut Palestina mot Israel och fördrivningen av större delen av den arabiska befolkningen 1948, tycktes det som den sionistiska drömmen hade förverkligats. En judisk stat föddes, och det fanns inte en palestinsk stat som kunde konkurrera; den etniska rensningen hade genererat en massiv demografisk förändring, och sionisterna kunde lägga beslag på all mark efter dessa ’frånvarande` araber. Sionisterna hoppades och förväntade sig att flyktingarna helt sonika försvann, och minnet av att landet bestått av en majoritet av araber under århundraden skulle suddas ut. Eller som Golda Meir uttryckte det ’ Det har aldrig funnits några palestinier…de existerade inte`”, skriver professorn i arabiska studier Rashid Khalidi vid Colombiauniversitet i USA.

Khalidi skriver också att trots alla umbärande, förödmjukelser och interna splittringar har det palestinska samhället och dess organisationer aldrig accepterat den sionistiska ockupations- och fördrivningspolitiken. Israel med dess sionistiska ledning har målat in sig i ett hörn. I stället för en fåfäng diplomati och avsaknad av en armé har folkliga fredliga palestinska rörelser förstärkts. Hela det palestinska civila samhället från universitet, fackliga organisationer mm förordar Bojkott, Avreglering och Sanktioner mot Israel (BDS). Denna rörelse blir allt mer framgångsrik, vilket oroar den sionistiska israeliska ledningen världen över, som bl.a. försöker avstyra BDS-aktivister utanför Palestina att besöka Palestina.

13 COMMENTS

  1. al-Nabka?
    Har aldrig hört talas om.
    Däremot stör det mig svenska arbetare ska betala Somalias skuld till IMF.
    Då finns resurser. Men till behov inom landet ska det sparas och skäras ned.
    Jag har börjat gilla regeringarna i f.d. Östeuropa. De verkar sätta sina folk främst.
    Jag läste nu idag de bättre räddat sina länder mot Coronasmittan och kan därför öppna sig för varandra. Till exempel nu länderna i Baltikum.
    Men kanske inte Finland som jag betraktar som ett mönsterland gentemot Sverige.
    Mot Sverige håller andra länder sina gränser stängda.
    Jag ser själv jag bor och lever i ett skräckexempel. Men man får hålla sig undan så gott man kan.
    Rädde sig själv när staten abdikerat från uppgiften. I Blekinge sprids Corona-smittan i ett sjukhus.
    117 nya Covid-19 lik idag. Förmodligen minst.
    Varför förlita sig till ‘naturliga’ immuniteter man inte riktigt vet är tillräckliga och tillförlitliga?
    Så fler Covid-19 lik är att vänta.
    Jag vill inte bli ett sådant. Vill du?

    • Att du, och de flesta, inte har hört talas om det förstår jag. Det var ett systematiskt folkmord och etnisk rensning där israelerna gick från by till by och rensade dom från palestinier. Inte alla, mycket långt därifrån, tilläts fly. Det är fullt jämförbart med förintelsen. Om du inte förstår varför du inte har fått berättat för dig vad som hände 1948, ta en funderare på vilken etnisk grupp som dominerar och styr media i både Sverige och i andra västländer, och den information dom tillåter dig ta del av. Ta även och fundera på vilken annan information som samma gruppering inte tillåter dig att ta del av. Det finns en längre redogörelse här i fyra delar https://nyadagbladet.se/kultur/judarnas-etniska-rensning-av-palestina-forsta-delen/

  2. Så länge Palestina inte är fri så ingen av oss är hellre fri! Palestina befrielse är likaså världens befrielse. Att med alla medel till buds se till att den enda öppet rasistiska staten i hela världen hamnar i historiens soptipp är en vars ansvar. Om inte denna apartheid regim avskaffas är risken för världskrig överhängande.

    https://www.globalresearch.ca/end-forever-war-divest-zionism-us-congress-passes-resolution-which-violates-constitution/5684548

    • I min mening och iakttagelse finns det mer än en rasistisk stat i världen. I vilket land attackerades människor på gatorna på grund av sin etnicitet. Tre länder kommer omedelbart fram i minnet, 1. Tyskland mellan 1933 och 1945, 2. USA idag där just en afroamerikan sköts ner på öppen gata framför kameran, och 3. Sverige där människor med asiatiskt utseende nu trakasseras på gatorna efter mediehetsen i systemmedia och statsmedia mot Kina och kineser. På Utbildningsradion skriver man ”Kina fortsätter att attackera oberoende journalistik, svenska medieföretag och svenska publicister.” Vad ambassadören, och jag, attackerar är emellertid hur yttrandefrihet missbrukas, vilket är identiskt med 1933 i Tyskland, bara att måltavlan och ideologin är annorlunda och kallas ”multikultur”, ””feminism och ”lika värde”. Den unga damen Wilma har just fått uppleva vad media lär.
      https://www.ur.se/ur-bloggen/kina-fortsatter-att-attackera-oberoende-journalistik/
      https://samnytt.se/wilma-styckades-med-kokskniv-nar-hon-gjorde-slut-fick-vad-hon-fortjanade-den-lilla-horungen/

  3. Signatur arbetarklass har tagit sig för vana att demonstrera sin okunnighet och vara stolt över det. På den gamla goda tiden var arbetarklassen medveten om sitt bildningsunderläge och gjorde sitt bästa för att bättra på sina kunskaper. För det fanns studiecirklar på fackklubbar och partiers lokalavdelningar. Det var snarare så att borgarbrackorna var de som efter några groggar på krogen ville visa hur litet de visste om världspolitiken.

    Denna gång går det inte ens att ursäkta sig med att det inte finns böcker på svenska. Ilan Pappes bok om den etniska rensningen av Palestina finns fortfarande att köpa på nätbokhandlar.

    Vilket får mig att tänka på selektiviteten i boksortimentet vad gäller översättningar, bokhandlar och bibliotek mm. Översättningarna av kvalitetsböcker har blivit allt färre och bokhandlarna har därtill alltid varit väldigt bra på ideologisk sortering till förmån för överheten. När Ilan Pappes bok 2007 kom till den stora bokhandeln där jag handlade böcker hade den faktiskt lyckats slinka igenom med tre exemplar. Kanske en sponsrad försändelse från förlaget. Men någon med inflytande hade lagt märke till den. Inte ett ex på något språk har förekommit sedan dess. Propagandistiska böcker av oseriösa historiker typ Anne Applebaum dignar hyllorna av. Kritisk litteratur finns nästan enbart på nätbokhandeln. Och även där har censur börjat förekomma, hittills dock inte på bred front, men ibland med nästan komiska drag. När placeringsrådgivaren Alex Krainer i sin yrkesutövning stötte på oligarken Bill Browder och skrev en bok om honom (och senare en till) har Browder genom sina kontakter lyckats porta boken från den kommersiella bokhandeln. När jag på adlibris försökte beställa Daniele Gansers nya bok “Imperium USA” kom beskedet att den inte längre ingår i sortimentet. Normalt brukar en ny bok förses med noteringen “tillfälligt slut”. Den eminente belgisk-kanadensiske historikern Jacques Pauwels finns inte ens som sökord på adlibris. Hans specialområden är Första och Andra världskriget.

    • “Signatur arbetarklass har tagit sig för vana att demonstrera sin okunnighet och vara stolt över det.”

      Tack för du uppmärksammat mig 🙂
      Visst har jag hört talas om den här utdrivningen. Och vad jag vet skedde den på alla möjliga sätt. Inte bara brutala.
      Men till saken. Jag kanske obstruerade istället för demonstrerade?

      Socialister jagar över hela världen för att hitta orättvisor de kan bygga sin socialism på.
      Frågan är om det kan ge något bättre resultat och en bättre värld?
      Jag är dessvärre inte helt övertygad.
      Det finns ett gammal ordspråk som säger:
      “Den som greppar efter mycket mister ofta hela stycket”.

      Jag tycker det är användbart i sammanhanget. Man ska inte förhäva sig.
      Det är bättre ta sig an något och klara det än att ta sig an för mycket inget blir bra och man bara mår dåligt själv.

      Jag är för det humana men mot överhumanisering som kan hämma något annat viktigt som de båda könen skapar gemensamt.
      Därför tror jag inte socialismen (som det kvinnliga inflytandet förvandlats till) får växa sig alltför stark.
      Resultatet kan tyvärr resultera i ett samhälle där alla har det lika dåligt utom möjligen de i styrande administrationen som alltid ser till att få det bättre.
      Det är ju faktiskt så att alla är sig själv närmast även i en jämställd värld.

      • Jag ber om ursäkt. Det var ett övertramp. Men du koketterade med att du inte hört talas om Nakba, det fick det att rinna över. Man skall inte kokettera med folkmord.

        Jag kan heller inte se något samband mellan socialism och motstånd mot apartheidregimen Israel. Det finns många som konservativa som motsätter sig denna. Även konservativa kan vara humana och politiskt nyktra.

        • Om fördrivning är folkmord så har även judarna blivit utsatta för folkmord.
          Dessutom två gånger. Först av romarna en historia det går att läsa om.
          Sedan av tyskarna men det vi dessbättre så mycket närmare om.
          Den senare “förintelsen” betraktar åtminstone jag som ett regelrätt folkmord.
          Det var för gottgöra det som FN gav judarna Israel som ursprungligen är deras hemvist.
          Men inte hela landet. De palestinier som inte flyttade, flydde eller blev fördrivna fick behålla vissa delar av landet. Men platsbrist har gjort israelerna tagit för sig av de delarna och gjort dem till sina.
          De är självklart inget vackert gjort men palestinierna är för svaga för att försvara sina landområden.
          De verkar inte varit tillräckligt starka för att skapa en egen stat heller. De har faktiskt haft 70 år på sig men inget har hänt. Alla deras områden är ju egentligen på israelisk mark.
          Det går inte bygga något starkt på svaghet det säger sig självt.
          Skulle nu socialismen vara de svagas hopp så kan vi utgå från att socialismen är misslyckad. Förmodligen därför inga försök åt det hållet har krönts med någon längre tids framgång. Vi kan säga att hela efterkrigstiden var socialismens tidevarv men efter Sovjetunionens sammanbrott var den epoken definitivt förbi. Kvar finns endast några socialism-inspirerade samhällen som kämpar för sin blotta existens samt en historia som nostalgisk tillfredsställelse för de entusiaster som finns kvar som överlevare.
          Man kan undra om det utopisk samhället har någon framtid?
          Eller är det utopiska samhället just bara en framtida dröm?
          I varje fall verkar det utopiska samhället vara på betryggat avstånd från verkligheten.
          Till redaktören vill jag påpeka med hänvisning till tidigare kommentarer att drömmar om socialism som en bättre framtid finns givetvis även i USA.
          Bättre då ställa frågan varför sådana drömmar INTE skulle finnas i USA.
          Vanligt folk är givetvis vanligt folk även i USA. Där som över hela jorden.

          • “platsbrist” – kan inte låta bli att associera till i detta fall närbesläktade ordet “Lebensraum” som var aktuellt i Hitler-Tyskland.

          • Folkfördrivning är inte detsamma som folkmord även om de ofta sker samtidigt. För dig verkar ett folkmord ursäkta ett annat. Att judarna utsattes för folkmord i Europa ursäktar inte Israels folkmord på palestinierna.

            Israel gavs praktiskt taget åt judarna av engelsmännen 1916-18. I dragkampen mellan sig själva, Frankrike och arabisk nationalism tillät britterna under sin förvaltning alltfler judar att komma in i Palestina som en bricka i maktspelet. När man på 30-talet upptäckte att situationen slet sig bortom kontroll försökte man bromsa, men det var för sent. Det slutade med att britterna själva utsattes för sionisternas terrorattacker som de inte längre orkade sätta sig emot.

            FN missbrukades som så många gånger. Organisationen hade givetvis ingen rätt att överlåta en enda remsa av ett bofast folks land åt våldsamma invandrare som dödade, brände byar och fördrev de bosatta från sina sekelgamla hem i både städer och på landsbygd. Detta rättsliga övergrepp som hotar att spränga Mellanöstern i bitar har de efterkommande fått brottas med.

  4. Jag funderar över oklarheter kring FN:s roll i konflikten. Generalförsamlingen förslag 1947 om delningen av Palestina ratificerades aldrig av säkerhetsrådet, delningsplanen är därmed juridiskt ogiltigt. Efter sionisternas ensidiga utropande av staten Israel år 1948 upptogs den olagliga och folkrättsvidriga statsbildningen som fullvärdig medlem i FN år 1949.
    Det palestinska folkets intressen ansågs mindre viktiga. T ex. dröjde det 35 år innan en representant för palestinierna tilläts tala inför FN:s generalförsamling. För Greta Thunberg gick det något snabbare av någon anledning
    Efter glädjeyran när freden inträffade 1945 är det kanske tid att fundera över varför miljontals européer och även kriget inklusive krigsförbrytelserna exporterades till Mellanöstern.
    Det eviga behovet av kanoner och kanonmat tycks i vart fall vara säkrat under överskådlig tid.

    • Med tanke på att Sovjetunionen just har debatterats här på GP kan det vara läge att undra hur det kom sig att just Sovjetunionen räddade de sionistiska fascisterna.
      Det torde vara väl värt en särskild undersökning.

      Varför har vänstern så länge blundat för den judiska varianten av fascism medan gott om rabiner, då, sa ifrån?

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here