Är alla radikala förslag anti-kapitalistiska?

6
6517

Jag har i artiklar på Global Politics skrivit om den stora oreda som tycks råda såväl inom svensk som internationell borgerlighet – tagen i vid mening.
Det gäller t ex grupper kring tidskriften Nya Tider som angriper USA:s stormaktspolitik,
delar av klimatförnekarrörelsen, däribland Lars Bern och Swebb-TV, med våldsamma angrepp på ”globalisterna” och finanskapitalet, samt grupperingen EAP-rörelsen och Schillerinstitutet. Jag skall i den här artikeln ta upp den senare.

På Schillerinstitutets facebooksida har jag hittat en intressant artikel om sk bankdelning – ”Triagera spekulanterna – inte svenska folket: Inför bankdelning!”. Den är skriven av civilekonom Ulf Sandmark, ordförande i Schillerinstitutet i Sverige, och under åren 2003-2007 ordförande för det politiska partiet EAP i Sverige (Wikipedia). Såväl Schillerinstitutet som EAP lutar sig starkt mot de politiska synsätt som amerikanen Lyndon La Roche (1922-2019) utvecklat i skrifter och politisk praxis i USA och Europa. Jag återkommer längre fram i artikeln om personen La Roche.

Artikeln argumenterar för att i någon form återinföra den gamla USA-lagen ”Glass-Steagall Act”, från 1932 resp 1933 , uppkallad efter två senatorer från Demokratiska Partiet. Det är ett viktigt och radikalt förslag, vilket rests från många olika opinionsbildare. Senast tog debatten fart efter finanskrisen 2008 i USA, vilken senare spillde över på Europa, och slog då hårt mot starkt skuldsatta stater i södra Europa. Den ursprungliga USA-lagen bestod av två delar, men det är den andra delen från 1933, som vanligen åsyftas i debatten. Det innebär att skilja på traditionell bankverksamhet, som syslar med in- och utlåning, i motsats till investmentbanker, där spekulationen med fiktiva pengar dominerar, dvs spekulation med pengar långt utöver det banken förfogar över. Och den köper och säljer obligationer, aktier, och värdepapper som derivat, med hög risk men också med hög profit.

Sandmark tar även upp frågan om krediternas roll i dag i Västvärlden.
Skuldsättningen utgör idag en stor fara genom den ytterligare instabilitet som introduceras i ett redan skakigt ekonomiskt system. Och den globala skulduppbyggnaden är idag makalös.

Något schematiskt, förr tog företag eller kapitalister lån för att investera i produktion, idag tas lån för att spekulera. Förr fanns en viss säkerhet, i maskiner och fastigheter, nu finns ingen säkerhet alls vid kriser, då värdepapperen faller 30-50 %.

Författaren avslutar artikeln med att citera några punkter från Internationella Schillerinstitutets ordförande, Helga Zepp-La Roche, utöver punkterna ovan:

– Upprätta en svensk statlig utvecklingsbank under Riksgälden för att förmedla riksbankskrediter för att hantera coronakrisen men även för långsiktiga investeringar… till att sätta sysslolös arbetskapacitet i arbete i utbyggnad av läkemedelsindustri, medicinsk-teknisk industri, livsmedelsproduktion, utbildning och andra produktiva projekt för säkrad folkförsörjning.

– Igångsättning av stora infrastrukturprojekt för att sätta arbetslösa och ledig produktionskapacitet i fullt arbete… Svenska företag bör dessutom uppmuntras att delta i projekt i de fattiga delarna av världen för att bygga en modern hälsovård inom ramen för Hälsosidenvägen… [och] genom deltagande i den intensiva infrastrukturutbyggnad… inom ramen för Kinas Bälte- och väginitiativ (BRI).

– Satsning på högteknologisk forskning som rymdteknik och fusionskraft för att med högsta produktivitet göra investeringarna lönsamma och värdesäkrade.

– ”Dessutom behövs även ett svenskt stöd till ett möte mellan ledarna för USA, Ryssland, Kina och Indien samt andra viktiga länder för att skapa ett Nytt Bretton Woods-system inriktat på produktiva investeringar med fasta växelkurser, för att avskaffa valutaspekulation och underlätta långsiktiga utvecklingsprojekt. Endast en sådan kraftsamling från länder som överflyglar finansintressenas krigspolitik, är mäktig nog att kunna ändra det internationella finanssystemet.”

”Mänskligheten har i denna coronakris chansen att börja samarbeta för gemensamma mål och komma ur sin barndomstid präglad av egoism, kolonialism och krig”.

Det finns en storskalighet i Sandmarks och La Roche-rörelsens olika förslag, som milt sagt, ter sig grandiosa. Tal om fusionskraft, symbolen i EAP-loggan (kärnkraft), och rymdäventyr förskräcker.
En del andra förslag kan jag som marxist stödja, men ytterligare andra förslag är i en slag idealistisk anda för yviga. Sandmark använder i de grandiosa förslagen ”en teoretisk rationalitet”. Och han är emot ”egoism, kolonialism och krig”. Jag föreställer mig att varje människa som t ex lever vid sidan av TV- & serievärlden instämmer i detta. Men det krävs mer än önskningar. Sandmarks användning av ordet ”mänskligheten” gör mig orolig. Det låter som vi sitter i samma båt, ungefär som klimatalarmisterna, i sin apolitiska jargong, brukar säga.

Nej, vi sitter inte i samma båt – det är två helt olika båtar – en för de som lever av andras arbete och en för de som tvingas sälja sin arbeteskraft. Och när jag sett ritningar över de två båtarna är skillnaden i komfort mycket stor, allt för stor.

Det har funnits inslag om skapandet av globalt, överskridande samförstånd, bl a att stormakterna tillsammans skall komma överens om en total, global lösning, på krig och kriser. Det för tankarna till Rockefellerklanens aspirationer; jag har tidigare på Global Politics recenserat och kommenterat Nordangårds avhandling och bok om klanen. Här: stödjer Rockefellerfamiljen klimat- och miljöinitiativ? Emellertid verkar det som man svängt, och kritiserar idag EU, storbankerna och finanskapitalet.

Därvid betonar man nationell suveränitet, vilket jag noterar som viktig politisk markering. På hemsidan för Strategic Culture Foundation hemsida, vilken står LaRocherörelsen nära, avvisas helt tankar om en världsregering, till förmån för staters suveränitet:


– ”such a global green reform would not only impose Malthusian depopulation upon nation states globally were it accepted, but would establish a the supranational authority of a technocratic managerial elite as enforcers of a “de-carbonization agenda”.”

– ”This policy demanded the destruction of the sovereign nation-state system and the imposition of a new feudal structure of world governance through the age-old scheme of controlling the money system”
Strategic Culture.

Trots min kritik kan jag tänka mig samarbete med Ulf Sandmark och hans rörelse i konkreta och avgränsade projekt, t ex mot EU och dagens banksystem, och för Swexit och någon form av Glass-Steagall II.

Om legenden Lyndon La Roche. Wikipedia har en informativ, men mycket kritisk-negativ artikel om LLR. En del verkar vara väldokumenterat, medan annat är det inte. Och jag kommer inte att lägga ned tid för att reda ut frågan!
Det enda jag kan säga – till LLR:s försvar – är att USA:s rättssystem är inte säkert. Så argumemtet att LLR satt nära 5 år i fängelse i USA är inte starkt.
Gå in och läs något på Martin Armstrongs blog 30-1-2018. Den bär syn för sägen.

Relaterat.
David Rockefeller och Ny världsordning.

6 COMMENTS

  1. En statlig utvecklingsbank inriktad för att återskapa viktig produktion för landets egna behov tycker jag är ett mycket bra förslag. Företagens ägarstruktur kan vara blandad, det är inte så viktigt, bara den i huvudsak har sitt hem i Sverige där den ska leva och verka.
    Det är också bra för arbetsmarknaden som blir diversefierad och ökar den sammanlagda erfarenheten och kunskapsnivån.
    Mitt land Sverige har de senaste decennierna ensidigt förskjutits till ett tjänstesamhälle där många tidigare yrken och kunskaper har förtvinat och arbetsmarknadens behov stämmer allt sämre med utbudet.
    Vi står faktiskt i samma situation som Ryssland där många viktiga varor måste importeras.
    Sanktioner mot Ryssland har medfört de måste trygga sina behov med egen produktion.
    Brister i (internationella)samarbeten visar att Sverige nu måste göra precis detsamma.

    • Varför ska de behöva vara en ”Bank”. Det blir ju bara massa fler byråkrater, spekulation, statsövervakning och styrning. Kanske dags att prova en annan form av investeringsform där man ersätter banken, och dess ägare, med teknologi. Där investerarna blir ägarna.

  2. Jag välkomnar Ulf Karlströms inlägg om min artikel “Triagera spekulanterna – inte svenska folket: Inför bankdelning!”. Särskilt öppningen för ett begränsat samarbete i fråga om Swexit och Glass-Steagall II. Båda frågor om befrielsen av folken från övernationella strukturer, som idag faktiskt är rent parasitärt feodala till sin karaktär och går långt utöver någon form av industrikapitalism. Eftersom finanssystemet mest liknar gammaldags röveri kan det diskuteras om det också går utöver monopolkapitalismen.
    EU har så gott som enbart inriktat sig på att stöda bankerna och deras övernationella monopolistiska företag. Inte en gurkorna får vara krokiga eftersom det missgynnar de övernationella livsmedelsföretagen som vill ha raka gurkor för att billigare kunna transportera dem.
    Det internationella banksystemet har satt sina intressen före allt och alla. Deras krav på staten ifall finanssystemet brakar samman hänger som ett Damoklessvärd över huvudet på oss alla. Bankdelning som befriar medborgarna från detta hot borde varit på plats för länge sen.
    Det är utifrån inte lätt att veta vad som är sant om Lyndon LaRouche eftersom media inte har tillåtit mig att komma fram utom endast i undantagsfall och det gäller även för de frågor som Global Politics tar upp. En möjlighet som pga coronakrisen kommer att finnas till hands i närtid, är att på avstånd kolla in internationella Schillerinstitutet som den 25-26.4 har sin första konferens i direktsändning på nätet. Den går att komma åt genom fri registrering på https://schillerinstitute.nationbuilder.com/20200425_national_conference eller troligen i direktsändning på larouchepac.com . Angående bankdelning finns den korta introduktionsvideon på 60 sekunder https://www.youtube.com/watch?v=9qW5XVEQ4Wo och en längre bakgrundsvideo om nedmonteringen av Glass-Steagall på engelska https://youtu.be/qXMoENJ3IqA och med svensk text en annan om den amerikanska historien fram till Roosevelts New Deal på: https://www.youtube.com/watch?v=3SgfKSmqmSE&list=PL8E30B052072AA086

  3. Punktsamarbete är oftast vettigt när uppförsbacken är brant. Den är ju det sedan länge.
    Vad gäller mer ingående samarbete är risken att man slukas och leds till att medverka till saker som man är motståndare till.
    Tänk på vad som hände med Jermy Corbyn, som varken rensade ut krigsförbrytaren T. Blairs anhängare från Labour, eller startade ett annat parti.

    Vad gäller EAP verkar det förfoga över resurser som vida överstiger dom som det som är kvar av den ålderstigna vänstern (i vid mening) förfogar över. Det är både en fördel och en risk.

    Annars, vad gäller Martin Armstrong blogg fanns jag på måfå dels
    – en rolig satir:
    https://www.armstrongeconomics.com/world-news/press/covid-19-miracle-cure-for-all-other-disease-prevents-heart-attacks
    COVID-19 Miracle Cure for All Other Disease Prevents Heart Attacks
    Blog/Disease Posted Apr 15, 2020 by Martin Armstrong

    – och, nedan, ett exempel på nyktra konstateranden blandade med typiskt högeramerikanskt machoresonemang full med tankeluckor, som inte har uppdaterat sin underliggande verklighetsbild sedan en inbillad Medeltid, fri från livegenskap, dagsverken, taxor och vardagssmärta.
    I den underförstådda modellen sköter nunnor och hemmafruar barnen, grundskolorna och den minimala sjukvården på nolltaxa; hangarfartyg, militärbaser jorden runt, kustbevakning, polis, tull, vägar och razzior utomlands finansieras av försynen; medellivslängden ligger på 35 år och alla valda funktionärer lever på egen förmögenhet (samt mutor).
    https://www.armstrongeconomics.com/international-news/china/the-propaganda-china
    The Propaganda & China Blog/China Posted Apr 16, 2020 by Martin Armstrong

    Vad gäller att leva på andras arbete gör alla vi pensionärer det ty det inte går att äta det som ingen producerar.
    Det gjorde vi också som “barn” medan vi satt på skolbänken fast vi skulle ha kunna vara förälder.
    Dessa två saker har jag inga problem med eftersom men bidrar efter förmåga mellan dessa två perioder.

    Leva på andras arbete gör vi dagligen när vi köper varor från exempelvis Indien (vindruvor för 40 kr/kg igår) för en mindre bråkdel av vad de är värda. Vad skulle kaffet kosta om de kolombianska lantarbetarna hade svenska löner (inklusive de s.k. arbetsgivaravgifterna) ?

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here