Är Kinas ekonomi på väg att återhämta sig?

2
712

 

Indian Punchline, den 18 januari 2023 av M. K. Bhadrakumar

M.K Bhadrakumar

Kinas ekonomiska data för år 2022 offentliggjordes i Peking på tisdagen. Det slående är att Kinas BNP-tillväxt bromsade in till 3 procent.

Ur ett indiskt perspektiv kan det för tillfället verka som om Kinas ekonomi saktar in, medan Indiens expanderade med nästan 7 procent (enligt Världsbankens prognoser.) Kan Indien på medellång sikt komma ikapp Kina?

Det är här djävulen ligger i det finstilta. Kärnan i saken är att Kinas BNP-tillväxt på 3 procent innebär en årlig expansion av landets ekonomi på hela 18 biljoner dollar.

För att sätta saken i perspektiv har Kina en ekonomi som är fem och en halv gånger större än Indiens ekonomi (BNP: 3,5 biljoner dollar). (Betoning tillagd.)

Ändå betraktas detta som ett svagt ekonomiskt resultat, vilket tillskrivs motgångar till följd av en kombination av negativa omständigheter som är karakteristiska för 2022 – allt från coronaviruset och geopolitiska spänningar till upprepade räntehöjningar i USA och den avtagande utländska efterfrågan på grund av att världsekonomin är på väg mot en recession.

De sporadiska utbrotten av Covid i tillverkningsbaser som Shanghai och Guangdongprovinsen i södra Kina störde produktionen i lokala fabriker och logistiken, vilket kombinerades med en nedgång på fastighetsmarknaden.

Fabrikerna drabbades av att arbetarna var inlåsta och konsumenterna höll tillbaka sina utgifter när de förlorade sina löner och jobb.

På det yttre planet drev de eskalerande geopolitiska spänningarna, till följd av de västliga sanktionerna mot Ryssland, upp priserna på bulkråvaror, vilket utsatte Kina för ett importerat inflationstryck. För det andra är den historiska verkligheten den att när den kinesiska ekonomin och den amerikanska ekonomin kom allt närmare varandra under decennierna sedan 1980, blev också omfattningen och djupet av den kinesiska ekonomin som påverkades av den amerikanska penningpolitiken allt starkare.

Det vill säga, de amerikanska räntorna och den kinesiska ekonomin är omvänt relaterade, särskilt när det gäller import, export och växelkursen mellan Kina och USA. År 2022 bevittnade man extraordinära fluktuationer på den amerikanska finansmarknaden, vilket var dåliga nyheter för Kina.

Kinas BNP-tillväxt på 3 % är ändå en mycket gynnsam jämförelse med USA:s och Japans – ”de jämbördiga konkurrenterna” – vars BNP ökade med mindre än 2 % (enligt IMF:s prognoser.) Analytiker förväntar sig ett mycket bättre resultat år 2023, över 5 % i BNP-tillväxt. (Som jämförelse uppskattar Världsbanken att den globala tillväxten kommer att avta från 2,9 procent år 2022 till 1,7 procent år 2023, och USA:s BNP förväntas öka med endast cirka 0,5 procent år 2023, vilket är den svagaste prognosen på tre decennier).

Detta har geopolitiska konsekvenser, eftersom Kina har goda möjligheter att bidra till den globala tillväxten i mycket större utsträckning än någon annan större ekonomisk makt, vilket oundvikligen skulle leda till ökad prestige i världssamfundet och skapa större möjligheter att uppnå utrikespolitiska mål.

Kinas konsumentledda återhämtning för att stödja den globala tillväxten innebär att dess enorma marknadspotential kommer att ses som ett lokomotiv för tillväxt av andra ekonomier, särskilt i Asean-regionen, Afrika och Latinamerika.

I motsats till domedagsprognoserna har Kinas övergång från en ”nolltolerans”-politik mot Covid19 varit relativt smidig. Man syftar till att hantera Covid-mutationer som är mycket smittsamma, men mindre potenta och farliga. I backspegeln kan man anta att hundratusentals människoliv har räddats i Kina, till skillnad från i Indien och Amerika.

Intressant nog visade de senaste ekonomiska uppgifterna från Kina också att landets BNP per capita, trots en tillväxt på 3 procent förra året, har hållit sig över 12 000 dollar, vilket är nära de höginkomstländer som definieras av Världsbanken.

De kinesiska aktiemarknaderna är också fortsatt optimistiska, vilket är ett tecken på optimism. Politiskt sett bäddar detta för Kinas viktigaste årliga politiska sammankomster i mars, som väntas släppa fri ekonomin ännu en gång.

Vad indiska analytiker i sin skadeglädje tenderar att förbise är, att en attityd gentemot Kina som bygger på landets olyckor och motgångar, är en väg som inte leder någonstans. Det finns några djupgående slutsatser att dra av uppgifterna om den kinesiska ekonomin.

Det är uppenbart att med en global ekonomisk tillväxt som sannolikt kommer att minska kraftigt och en global inflation som fortfarande ligger på höga nivåer 2023, kommer de stora utvecklade ekonomierna sannolikt att uppvisa stagflation. Det räcker med att säga att de europeiska länderna kommer att vara benägna att se den kinesiska marknaden som nyckeln till en tidig ekonomisk återhämtning. Det kommer att bli lättare sagt än gjort att omforma de globala försörjningskedjorna genom att frikoppla sig från Kina.

För det andra kan USA helt enkelt inte längre konkurrera med Kina som tillverkningsland. När det gäller infrastruktur är klyftan så uppenbart stor. Ukraina har visat att USA saknar förmåga att bekämpa Ryssland och behöver en koalition. Det är inte annorlunda när det gäller Kina.

Säkerligen kommer de ekonomiska uppgifterna om den kinesiska ekonomin att tas på stort allvar i Washington. USA:s finansminister Janet Yellen skulle träffa Kinas vice premiärminister (”ekonomiska tsar”) Liu He i Zürich på onsdagen vid sidan av Världsekonomiskt forum i Davos i syfte att ”utöka kommunikationen” mellan de två största ekonomierna i världen.

Enligt Politico kommer utrikesminister Antony Blinken att besöka Peking den 5-6 februari. Blinkens samtal kommer att visa om dialogen mellan president Biden och president Xi Jinping på Bali har lett till mer produktiva bilaterala förbindelser. Ett seriöst närmande verkar svårt att uppnå efter att USA:s representanthus nyligen inrättade en kommitté för strategisk konkurrens med Kina.

Båda makterna vill dock sätta försämringen av förbindelserna på paus eller åtminstone hålla den under kontroll. De kommer att försöka undvika kriser, även om detta inte är garanterat. Typiskt sett har det alltid varit Washington som tagit initiativ till en försämring av förbindelserna.

I ett tal till CSIS (The Center for Strategic and International Studies, se här, ö.a.) i Washington förra veckan beskrev Bidens rådgivare för Kinafrågor, Kurt Campbell, toppmötet på Bali som ”ett försök att bygga en grund för en ny relation med Kina”. Han sade att 2023 kommer att bli året ”för att bygga en del skyddsräcken”, även om det dominerande inslaget i förbindelserna mellan USA och Kina kommer att fortsätta att vara konkurrens. Campbell meddelade att USA vill att det ska vara ”en produktiv, fredlig konkurrens” som kan kanaliseras för att förbättra livet för de två folken.

Föregående artikelRisk för kärnvapenkrig?
Nästa artikelUSA:s president Biden spottar på Putins begäran om säkerhet.
Global Politics
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

2 KOMMENTARER

  1. Jag tror vi är många som tackar redaktionen för de regelbundna indiska ekonomisk-politisk-diplomatiska texterna här med ett perspektiv från såväl Asien, det globala syd som dessa indiska och kinesiska ekonomierna i stadigvarande ekonomisk tillväxt.

    Däremot är det lite märkligt att dessa rapporter sällan speglar och analyserar den kinesisk-europeiska handeln som är den största i världen och att denne expert ännu tror att den amerikanska ekonomin som den första eller andra största i världen, när dessutom europeiska unionen jämte Euro-zonen gick om den amerikanska ekonomin som världens största för över 25 år sedan (enligt amerikanska CIA:s egen statistik dessutom).

    Ett perspektiv vi behöver vinnlägga oss om att både studera mera och intensivare, är att iaktta hur Washington planerar att strida (även långsiktigt) mot det europeisk-asiatiska ekonomiska samarbetet inklusive det indiska och de Nya Kinesiska Sidenvägarna, och hur vi i Europa faktiskt skall strategiskt svara mot allehanda amerikanska försök att försvaga Europa och Asien ekonomiskt och handelsmässigt.

    För det är det det relativt ”nya” 21:a århundradet definitivt kommer att handla om; inte hur ett gammalt ”väst” kommer att överleva med Washington, för europeisk ekonomisk del är detta strategiskt helt ointressant.

  2. Faktum är att Kina sett inifrån fungerar väldigt bra relativt den så kallade väst världen. Skurk journalister har haft en fest på falsk information som inte alls överensstämmer med verkligheten. Hur kan man skapa konspirationsteorier över en revolution i Kina när innevånarnas stöd och bifall till regeringen ligger på 86% till 98%. Samtidigt går det ju verkligt dåligt för väst och Sverige. DI skrev nyligen: ”Det blir nog värre innan det blir bättre”. Själv tror jag att det är sant att det blir värre, men jag tror inte det kommer att bli bättre, om inte en seismisk förändring kommer. Sverige levnadsstandard kommer att permanent hamna på en mycket lägre nivå. Lösningen är att stänga av USA och börja samarbeta med öst, alltså Ryssland och Kina.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here