”Battlefield Myanmar”

8
774

 

Myanmar Shwegadon pagoden
Pagoder i Myanmar.

 

 

 

 

 

Denna i mitt tycke mycket intressanta artikel ”Battlefield Myanmar” har skrivits av den norske pensionerade överstelöjtnanten Einar Ødegård och tidigare publicerats på Pål Steigans nättidning. Är vi fundamentalt felinformerade av media?
https://steigan.no/2022/01/slagmark-myanmar/

Översatt av Rolf Nilsson.

Rolf Nilsson

_______________________________________________________________________

”Battlefield Myanmar”

Stöder biståndsorganisationer rebellgrupper under sken av ”humanitärt bistånd”?

Om en statskupp

Den 1 februari 2021 genomförde militära styrkor i Myanmar en kupp, genom att ta kontroll över regeringen och arrestera de facto premiärministern Aung San Suu Kyi, hennes regering och andra politiker.

De anglosaxiska länderna, med USA i spetsen, satte omedelbart igång en storm av kritik mot det fredliga maktövertagandet efter kuppen. Västmakternas reaktion kom för snabbt för att vara oavsiktlig. Den omedelbara negativa reaktionen tyder på att de hade något på gång i det landet, och vilket omintetgjordes av det militära maktövertagandet.

Den 3 februari meddelade det amerikanska utrikesdepartementet att 47 miljoner US-dollar, som anslagits för direktstöd till Myanmar, hade blockerats.

De kinesiska myndigheterna har i princip varken kommenterat eller blandat sig i andra staters inre angelägenheter, utan gjort ett undantag i detta fall genom att deklarera fullt stöd för de militära myndigheterna.

Förklaringen till övertagandet skulle komma: Den 5 april 2021 uttalade sig Filippinernas utrikesminister, Theodore Locsin, om militärkuppen i Myanmar:

”Väst förstörde för Aung San Suu Kyi, genom att kritisera henne för att vara hård mot rohingyafolket. Inflytandet från västmakterna hade blivit för stort, militärkuppen var nödvändig för att skydda Myanmars naturresurser, kultur och asiatiska värderingar.

Aung San Suu Kyi och hennes far, nationalhjälte

 

Uttalandet från utrikesminister Locsin var ovanligt skarpt och kristallklart: Med hjälp av Aung San Suu Kyi hade västmakterna gjort Myanmar till ett lydrike, som Burma var för Storbritannien när britterna härjade världen som värst, med alla sina kolonier.

Fakta

Myanmar har 55 miljoner invånare och den största ytan av de indokinesiska länderna, med 670 000 kvadratkilometer. Som jämförelse täcker den skandinaviska halvön 750 000 kvadratkilometer. Myanmar har kust till Indiska oceanen och Andamansjön i väster och söder, och 1 600 km landgräns i norr och öster till Bangla Desh, Indien, Kina, Laos och Thailand.

Myanmars frodiga jordmån och tropiska klimat är hem för 135 etniska grupper med olika ursprung, där de har hittat ett nytt hem efter större och mindre krig på andra håll i Asien. Befolkningen i städerna är av blandat ursprung. Landet som helhet har inget födelseöverskott.

I centrala Myanmar, som gränsar till Thailand, bor fyra etniska grupper som inte vill vara underordnade regeringen, och med sina egna fungerande samhällen och traditioner. Av dessa är Shan- och Kareni-folken med totalt 6 miljoner relativt fredliga människor och Mon-folket med 300 000, i ett fredligt strikt buddhistiskt samhälle, lojala mot landets styrande makter.

Annorlunda är Karenfolket med sina två miljoner invånare, som bor inom ett 30 000 kvadratkilometer stort landområde. I jämförelse är Opplands fylke 25 000 kvadratkilometer.

Karenfolket har länge vägrat att samarbeta med Myanmars myndigheter, utan arbetar istället för att upprätta en självständig federal stat.

Den CIA-drivna webbsidan Radio Free Asia rapporterade den 12 januari, att i Karen-befolkade områden kämpar regeringsstyrkor nu mot de väpnade grupperna Karen National Liberation Army, Karen Defense Force och den prodemokratiska People’s Defense Force. Resultatet är 62 000 människor som har tvingats fly till andra områden i Myanmar under december 2021-januari 2022.

Budskapet visar att CIA är tungt engagerat bland Karen-folket. Radio Free Asia uppger i artikeln att det också finns en fjärde beväpnad Karen-grupp, och som säger att folkslagetnnetecknas av intern oenighet.

Karenområdet har i vår tid haft ett otal väpnade uppror som protester mot vad regeringen har ålagt befolkningen. Väl utrustade med vapen och ammunition, som de fyra motståndsgrupperna är, har sammandrabbningarna med regeringsstyrkor inneburit krigföring med betydande styrkor. Efter att regeringsstyrkorna fått kontroll över en krigszon brändes ofta byggnader för de oregerliga stammarna ner som straff, vilket ledde till att invånarna flydde till andra platser i Myanmar eller till grannlandet Thailand. När regeringsstyrkorna lämnat slagfältet har de som flytt ofta återvänt, för att fortsätta livet där som före upproret.

Utspridda över det stora landet är den långa raden av de mindre talrika folken. En del av dem försöker, som Karenfolket, att bli accepterade i en federation, men de flesta skapar inga problem för nationalstaten. Oberoende och självförsörjande som de är, har regeringen liten eller ingen betydelse för dem.

Vad information om narkotikahandel säger, men som uppslagsverk inte nämner, är att de nordöstra områdena i Myanmar är en del av den gyllene triangeln. Tillverkning och transport av de narkotiska läkemedlen är en lukrativ verksamhet för flera av stamsamhällena, och som stimulerar till kriminalitet och motstånd mot regeringen.

Även om regeringen i landet försöker begränsa narkotikahandeln, försvagas ansträngningarna av två dominerande och oskiljaktiga faktorer: en fattig befolkning och korrupta regeringstjänstemän.

Av detta ser vi lätt att en regering i Myanmar inte ger utrymme för demokrati i den västerländska förståelsen av ordet. Statens uppgifter blir att skydda landet från yttre fiender, hålla ordning, tillhandahålla sjukvård, skolutbildning och bygga infrastruktur. Annat kan inte förväntas.

Storbritanniens krig och erövring av Myanmar

Arkeologer har i Myanmar hittat skrivna berättelser från 13 000 år tillbaka. Senare har samhällen uppstått och fungerat där under en tid, för att ersättas av andra etniska grupper i en lång rad krig under tusentals år. Historien präglar i hög grad dagens Myanmar.

Brittiska upptäcktsresande upptäckte på 1700-talet olja som sipprade fram ur marken i Myanmar och de såg att regnskogarna hade värdefulla träslag som efterfrågades i England. Kvinnorna bar smycken gjorda av ädelmetaller med juveler, vilket vittnade om rika naturresurser av flera varianter.

År 1784 skickade britterna små militära styrkor in i landet och förklarade att Burma skulle styras som en del av den stora kolonin Indien, utan inblandning i de lokala hövdingarnas styrelsesätt.

Tonen ändrades 1824, när britterna startade ett erövringskrig vilket varade fram till 1836, då den nordvästra delen av landet var någorlunda under deras kontroll. Hela Burma ockuperades vid nya krig i söder och öster, 1852 och 1885, för att styras som en del av kolonin Indien, som kallades juvelen i imperiets krona.

Efter otaliga resningar och väpnade uppror, fick Burma lokalt självstyre 1937 och blev ett självständigt land 1948.

Rohingyafolket

Med ursprung i Mellanöstern hade rohingya-folket spridit sig till många länder, inklusive Indien, där de hade ett dåligt rykte. Som en vänlig handling mot de etniska indierna, flyttade britterna större delen av rohingya till den glest befolkade Rakhine-regionen i Burma, som gränsar till Bangla Desh.

Vid befrielsen av Myanmar 1948, hade några rohingyer fått medborgarskap av kolonialmakten, vilket den unga staten Myanmar också gav, fram till en militärkupp 1962. Då upphävdes alla rohingya-medborgarskap med motiveringen att de vägrade att gå i skolan, var muslimer med stort födelseöverskott, var kriminella och inte följde vanliga seder och bruk i landet.

 

Rohingya-flyktingar i Bangladesh

Under åren som följde inträffade många stora och små sammandrabbningar mellan Myanmars brottsbekämpande myndigheter och rohingya, en situation som förändrades dramatiskt natten till den 25 augusti 2017. Vid ett tillfälle attackerade gerillastyrkor från rohingya polisstationer i Rakhine, dödade 81 polissoldater och satte eld på dem. Armén sattes in, vilket startade den stora utvandringen av rohingya till Bangla Desh, vilket är välkänt. Efter att många har valt att fly uppgår de återstående personerna i den etniska gruppen till cirka 500 000 i Myanmar.

 

I Rakhine finns också den politiska organisationen Arakans Forende Liga, med den väpnade styrkan Buddhist Arakan Army, bildad av den etniska grupp på 500 000, som hör hemma där. Gruppen har full militär kontroll över Rakhine och en federal ställning som mål, men samarbetar med centralregeringen för att förhindra rohingyer från att bosätta sig där.

 

Buddhismen, Myanmars kulturbärare

Den största religionen i Myanmar är buddhismen, med sina pagoder. Munkarna bor där, några under lång tid och många andra i ett år eller mer. De buddhistiska munkarna kommer från städerna och de 135 olika etniska grupperna, utom Karen. Det är så vi ser att buddhistiska munkar är en samlande faktor i statsbildningen, med stort inflytande i befolkningen.

Munkarna kan vara våldsamma, som mot rohingya, och arbetar för att bevara den buddhistiska religionen och tillhörande kultur i landet. Varje regering i Myanmar är beroende av samarbetet med buddhistiska munkar för att fungera, så stort inflytande har de.

Man uppskattar att omkring nittio procent av befolkningen i Myanmar är buddhister, de övriga tio procenten är utspridda på de stora religionerna och andra som kallas hedniska.

Ekonomi

Myanmar anses vara ett av de fattigaste länderna i världen, men har ett överskott av Asiens viktigaste mat-ris som exporteras. Frukt är en annan betydande exportprodukt.

En stor klädindustri ger sysselsättning åt många och exportintäkter till landet.

Britterna började utvinna petroleum redan 1885, men till västerländska operatörers förtret har asiatiska företag under de senaste åren fått tillstånd att utvinna olja och naturgas både på land och till sjöss. Exporten av produkterna går mest till Thailand och Kina. Andra operatörer än de asiatiska är franska Total, amerikanska Chevron och australiensiska Woodside.

71 nationella och internationella företag har tillstånd för utvinning av mineraler och ädelstenar. Registrerade gruvor utvinner guld, koppar, tenn, bly, silver, nickel, rubiner, safirer och jade. Trots att gruvdriften är reglerad finns det även ett antal små och stora oregistrerade gruvor, några med groteska arbetsförhållanden.

Vid kusten i Rakhine har kinesiska företag byggt djupvattenhamnar och terminaler för både olja och gas från Persiska viken, med rörledningar till Kina. Den stora anläggningen förser Kina med energi utan att tankfartygen behöver passera Malackasundet, som lätt kan blockeras.

USA och Myanmar

Efter maktövertagandet den 1 februari 2021, reagerade USA med fördömande av militärregeringen i Myanmar, och regeringarna i Thailand och Indonesien ådrog sig USA:s omedelbara ilska, med utrikesminister Blinkens ord:

”Vi är inte nöjda med ländernas hållning till militärregimen i Burma.”

Västmakterna använder fortfarande det brittiska namnet på kolonin.

Den stora frågan är: Har de två grannländerna avvisat USA:s anspråk på att vara värdland för en skuggregering för Myanmar? En sådan har bildats utan att uppehållsorten är känd, troligen i Australien, där USA:s biträdande utrikesminister Sherman har varit för samtal med skuggregeringen.

Myanmars skuggregering har också militära styrkor.

 

Efter ett möte i Kina den 2 juni utfärdade ASEAN-länderna följande pressmeddelande:

”Myanmars skuggregering har inte ASEAN:s förtroende”.

Som väntat utlöste pressmeddelandet förnyad kritik mot ASEAN från västländer, ledda av USA, Storbritannien och EU.

Den 3 juni 2021 skrev det amerikanska utrikesdepartementet på sin webbplats om Myanmar: ”USA stöder ett fredligt, välmående och demokratiskt Burma, som respekterar mänskliga rättigheter. USA kommer att ge humanitär hjälp i gränsområdena mot Thailand, och stödja arbetet i de frivilliga hjälporganisationerna för flyktingar på båda sidor om gränsen. USA kommer att stödja hälsovård och demokrati, livsmedelssäkerhet, oberoende media och främja fred i områden med strider.”

Metoden för att skapa inbördeskrig och destabilisera landet avslöjas av USA:s utrikesdepartement med orden: Med hjälp av ’humanitärt bistånd’ i gränsområdena etc. etc. till Karenfolket med sina fyra väpnade motståndsgrupper, kommer västerländska agenter att blåsa till strid för rättigheter och självstyre. Det verkliga målet är att Karen-krigarna kommer att kämpa så hårt att centralregeringen kommer att försvagas och att upproret skall sprida sig till andra grupper i folket. Då kan västmakterna komma in med skuggregeringen, som dansar efter deras pipa. Det fattiga och oupplysta folket är tänkt att vara västmakternas vapen i den nya koloniseringen.

För att kunna utföra sina smutsiga handlingar mot folket i Myanmar har västvärldens regeringar erövrat kristna hjälporganisationer, som arbetar i Thailand:

’The Border Consortium’, västmakternas vapen mot staten Myanmar

På 1980-talet sökte den thailändska regeringen hjälp av hjälporganisationer i flyktingarbetet. Reaktionen var att kristna och ideella organisationer i anglosaxiska länder 1984 skapade en överbyggnad med titeln Consortium of Cristian Agencies för att samordna insatserna från de olika hjälporganisationerna.

1994 ändrades organisationens namn till The Border Consortium (TBC), och registrerades som ett affärsföretag i England, med avsikt att bedriva socialt arbete och annat med huvudkontor i Bangkok.

1998 gav de thailändska myndigheterna FN:s flyktingorgan UNHCR en ’operativ roll’ gentemot flyktingarna, men nu sker även FN-insatser inom ramen för TBC.

Den hjälp som TBC ger till de för närvarande 150 000 flyktingar som har flytt till Thailand från Myanmar, är mat, hälsotjänster, utbildning, yrkesutbildning och jordbruk. Enligt uppgifter från TBC köptes och distribuerades 2017 12 000 ton ris, 700 ton kokosolja och mycket mer. Antalet anställda i TBC anges till 54, med totala driftskostnader runt 300 miljoner USD.

TBC:s syfte anges som humanitärt arbete för konfliktbenägna människor i sydöstra Myanmar (läs Karen-folket), och att stödja arbete för mänskliga rättigheter, fred och utveckling. Den vaksamma läsaren ser att TBC:s sekundära syfte exakt överensstämmer med det amerikanska utrikesdepartementets planer för Myanmar.

TBC:s stadgar slår fast att humanitärt bistånd är en förutsättning för en plats i styrelsen för organisationen, som har den oberoende Alexis Chapman som ordförande. År 2022 kommer representanten från Kyrkans Nödhjälp att vara en av de 8 styrelseledamöterna. Ytterligare en styrelseledamot har utsetts av International Rescue Committee (IRC).

Karen-gerilla.

 

Storbritanniens tidigare utrikesminister, David Milliband, leder IRC, med Bill Gates och Clinton Foundation bland bidragsgivarna. Stödmedlemmar inkluderar bl.a. Madeleine Albright, Henry Kissinger och USA:s tidigare finansminister Timothy Geithgens.

IRC bedriver humanitärt arbete och ‘post conflict activities’ i 40 länder, och är ett verkställande redskap för väst. Det tydligaste beviset för påståendet är att den före detta sovjetrepubliken Georgien är ett av verksamhetsområdena.

Att IRC, med styrelserepresentanten och den oberoende ordföranden, har tagit full kontroll över TBC går inte att bevisa, men är troligt.

Pengarna till TBC uppges komma från USA med 53%, där staten är den största bidragsgivaren. Från Australien kommer 9%, UK8%, Kanada 4%, totalt 74 % från anglosaxiska länder. En upplupen fond täcker 12 % av inkomsten, resten uppges komma från ett stort antal bidragsgivare, utan att några penningsummor redovisas! Att beloppen på inkomstsidan inte är synliga bevisar att den undergrävande verksamheten i Myanmar ska hållas hemlig.

International Crisis Group

Ett företag som registrerades i Washington DC 1995 har titeln International Crisis Group (ICG). Den består av 47 medlemmar från 31 länder, inklusive ex-direktören för Statoil, Helge Lund, som nu är ordförande i British Petroleum, Georg Soros, Carl Bildt och Tzipi Livni. De andra är före detta politiker, rika affärsmän och akademiker, med gruppens sekretariat baserat i USA:s huvudstad. Omsättningen 2020 anges till 30 miljoner US $, där pengarna kommer från statliga och privata givare, alltså samma upplägg som för TBC och IRC.

ICG har tagit fram en rapport om Myanmar, daterad den 12 januari 2022. Där står det att allt hjälparbete där har stoppats efter den 1 februari 2021, eftersom landet är stängt för inresa.

Rapporten från ICG är uppbyggd som en standard militär underrättelserapport, och bevisar att det inom organisationen finns officerare som gör bedömningar av etniska grupper i gränsområdena, deras ledare, stöd i gruppen och den rebellkapacitet som finns där. Rapporten är en grundlig studie av den befintliga samhällsstrukturen, med avsikt att hitta svagheter som kan utnyttjas för att destabilisera Myanmar. Det kallas för ’utvecklingsarbete och politiskt inflytande’ och vädjar till hjälp från statliga källor i väst.

Sammanfattningen av rapporten säger i utdrag: ”ICG rekommenderar att internationella aktörer inte arbetar för att uppnå vapenvila mellan regeringen och lokala grupper, men istället uppmuntrar de olika grupperna att samarbeta med skuggregeringen …… .., för att samla de olika etniska grupperna till kamp mot militärregeringen.

Av detta ser vi att TBC, IRC och ICG i ett oöverskådligt samarbete är på god väg att destabilisera Myanmar så att västmakterna, med den så kallade skuggregeringen, ska få kontroll över det resursrika och strategiskt viktiga Myanmar.

Neutrala Thailand under press från västmakterna

Som Myanmars vänliga grannland har Thailand tagit emot flyktingar från det upproriska Karenfolket.

I och med att Thailand får denna internationella hjälp i flyktingarbetet, blir västvärldens onda avsikt med arbetet synligt, med det amerikanska utrikesdepartementets ord:

”Vi arbetar för ett fredligt, välmående och demokratiskt Burma etc etc”.

Under TBC:s välpolerade yta måste det anses säkert att IRC och ICG också har sina kommandoposter där för att leda det underjordiska arbetet i Myanmar. Den tidigare nämnda underrättelserapporten är ett tillförlitligt bevis på påståendet.TBC, IRC och ICG är alla registrerade företag som kan bedriva internationell handel. Med droger från den gyllene triangeln, penningtvätt och Asiens traditionella liberala syn på import och export, är deras handlingsutrymme stort.

På grund av insatserna för flyktingarnas kan västmakterna utöva påtryckningar på Thailand för att genomföra subversionsarbetet mot Myanmar. Å andra sidan kan Kina pressa de thailändska myndigheterna att begränsa västmakternas aggression.

Hopp?

Efter att Myanmar under Aung San Suu Kyis regeringstid översvämmades av västerländska ”rådgivare” och frivilliga ”hjälporganisationer”, har militärregeringen fått nya tilläggsuppgifter:

Säkra gränserna mot illegala inkräktare, deportera västerländska påverkansagenter, lokalisera och neutralisera egna medborgare som har tjänat väst, bekämpa rebellgruppernas förmåga att slåss och påverka dem att försona sig med centralregeringen.

Ombyggnadsarbetet kommer att bli krävande. Med stöd av Kina kan man hoppas att Myanmar kan byggas upp till att bli ett välfungerande asiatiskt land.

Källor till artikeln är ett textat reportage på japanska TV-kanalen NHK 28 december 2021, nyhetsmeddelanden noterade över tid, information från organisationer och information på Internet.

Gästbloggartiklar återspeglar skribentens uppfattning, och inte nödvändigtvis redaktören.

Föregående artikelFörintelsens minnesdag – och andra förintelser utan minnesdag!
Nästa artikelDN: Ukrainas president tar avstånd från krigshetsen av USA och Sverige. Hur länge blir han kvar? Och min kommentar i DN.
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

8 KOMMENTARER

  1. Tack för intressanta aspekter på denna sydasiatiska och ”indokinesiska” region som ofta behandlas mycket ensidigt: ”öppen demokrati” som tycks gå en närmast ragnarökskamp mot ”mörka medeltidskrafter” med ursprung i det gula, reaktionära Asiens ”gamlaste idéer”. Är det inte en slags anglo-amerikansk neokolonialism med sedvanlig rätt att lägga sig i andra länders inre liv och angelägenheter vi ser? Den försvann nämligen inte alls med de panikutflugna amerikanska helikopterna från Saigon den 30 april 1975.

    Den geopolitiska kampen i Asien pågår i många olika former och aspekter. Washington kämpar och tuffar på som vanligt med stöd till obskyra rörelser vars gränsbegolkningars väl och ve man naturligtvis bryr sig föga om; vi minns hur det slutade för Laos och Kambodja i slutet av det amerikansk-vietnamesiska kriget 1960-1975; det var de militära och geopolitiska positionerna som objektivt styrde stödet till ”de utsatta” och ”förtryckta” i Laos och Kambodja. När dessa positioner föll var dessa folks vidare öde självklart helt och hänsynslöst ointressanta.

    Är det ytterligare en amerikansk kaosisering vi ser i Myanmar idag? Vi kan bara dra slutsatserna av Washingtons tidigare beteende och operativa lösningar liksom infiltrering av dessa länder och organisation av ”hjälpande krafter” med välmenande namnval: typiska CIA-metoder och den svans av organisationer man drar med sig.

    Vi undrar ju ganska ofta: var är till exempel Saudiarabiens eller Pakistans upprättade ”demokratiska exilregeringar” placerade och utvalda av de alltid så demokratiska och frihetsälskande CIA-institutionerna?

    Jämförelser ger oss nämligen oftast den objektiva sanningen och de klaraste svaren.

    Men som filosofen Karl Marx en gång klokt uppmanar oss att iaktta i de samtida ekonomiska och politiska processerna: ”Intresset ljuger aldrig”.

  2. Mycket informativt, tack. Finns all anledning att tro att artikelskribenten är inne på rätt spår.

    Fäste mig vid en detalj, ICG, International Crisis Group fanns på plats även i Libyen när det utsattes för NATO:s angrepp. ICG betalar förmodligen bra och kan locka till sig akademisk expertis. I Libyen blev det för mycket för en av experterna, Hugh Roberts, som tydligen upplevde att han blivit lurad och skrev en mycket kritisk och avslöjande artikel i London Review of Books om den våldsamma kuppen mot Gaddafi.

    ”Kunskaperna” om Myanmar inskränker sig till ett norskt resereportage, Team Bachstad hette det kanske, där avsnittet från Myanmar var ett av de muntraste i serien; strålande glada, fräscha, vackert klädda människor.

  3. Den här ICG-gruppen: hur bekostas den år efter år? Är det bara statsbidrag eller jobbar de gamla välmenande intellektuella ur våldsetablissemanget bara på extra höga pensioner från olje- och vapenexportindustrin alldeles amerikanskt gratis pro bono och får matpaket från Harrods nedkastade över sig per helikopter på utflykterna till sina patientländer?

    • ICG:s finansiering känner jag inte till men det finns ett grannland till oss som bekostar skumraskaffärer hundra gånger mer än vad dess storlek skulle motivera. Det landet heter Norge. Så nog är det som du förmodar; lättförtjänta oljepengar ligger bakom mycket av all den omstörtande verksamhet vi kan observera runtom i världen.

      Norges finansiärsroll för terrorkriget mot Syrien har utförligt dokumenterats på steigan.no av Eva Thomassen. Men den som har följt pandemiövningarna som ägt rum under tiotalet för att sättas i verket 2020 har även där kunnat iaktta framträdande norsk roll, bl.a. har statsministern Erna Solberg suttit med bland toppgarnityret. Och tidigare statsministern Gro Harlem Bruntland har suttit med i ett dolt styrorgan.

      Norge innehar inte bara NATO:s politiska ledartjänst utan en rad topptjänster i FN-organ. Är de så kompententa ? Knappast. Money talks.

  4. Det tog bara vecka för EU att införa sanktioner. Så DÅLIGA är man. Sanktioner hit och sanktioner dit. Sanktioner blivit lekstuga senaste åren. Minns detta förra året i februari och redan samma vecka pratades det om sanktioner i media. Tyckte det var knäppt och idiotiskt. Man körde det ändå dessa sanktioner,och automatisk där gav upp sitt(objektiva och seriösa”brobyggare” linje. Man gav bara upp på direkten med andra ord när gäller Myanmar. Ingen som helst trovärdighet kvar. Man borde tagit lugnt med dessa sanktioner och även bjudit in Myanmars alla styrande (både från militären och partiet för att seriöst titta och följa detta,vad händer egentligen ( Nu har EU istället klippt av sina vingar på direkten) Myanmar har levt med sanktioner tidigare ju. Så hur smart var detta?Men det är inget nytt ALLS detta. Media trissar och hetsar också jämt märker man och sen går EU i fällan och inför sina KORKADE sanktioner.MEN det lustiga blir det direkt efteråt,där EU med Usa i spetsen,sedan tycker sej ha något MINSTA rätten att beblanda sej i Myanmar (efter att man redan infört sina KORKADE sanktioner)utan seriöst betänkande. Tycker Asien är fantastiskt,det var bra artikel detta. Ska kommentera detta bättre senare

  5. Är det någon som kan berätta närmare om Sveriges möjliga inblandning i Myanmar, kanske betecknat ”demokratibistånd”?

  6. Detta för även tankarna till Michael Spavor and Michael Kovrig, den förre dömdes till 11 års fängelse för spioneri i Kina. Båda arbetade för just International Crisis Group (ICG) med vad dom kallade ”fredlig forskning” i Kina. Väst hävdade att dom tagits gisslan för att få USAs gisslan Meng Wanzhou frigiven. Det är svårt att förstå att kartlägga militära rörelser av personell och materiel kan kallas för ”fredlig forskning” dock. Dom var iakttagna och Folkmedia kunde inte förstå varför dom inte arresterades. Deras systematiska spioneri skedde ju helt öppet. Troligtvis lät Kinas SÄPO dom hållas för dom ledde polisen till andra CIA celler i Kina. CIAs tidigare omfattande spionverksamhet är nu i stort nedmonterad i Kina. Vad som är intressant är hur USAs omfattande propaganda via svenska MSM och Public Service totalt och grovt har misslett svenskarna, både när det gäller situationen i Myanmar och CIAs spioneri i Kina. Ytterligare ett fall där USA arbetar hemlig och smyg för att utvidga sitt imperium och plundra andra länder.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here