Öka demokrati med extraval!

7
488

Är vårt system med val vart fjärde år det bästa tänkbara? Däremellan har medborgarna föga inflytande på politiken.
Talmannen säger att ett extraval är ett misslyckande för det demokratiska systemet. En mycket märklig, och skrämmande synpunkt.

Olle Wästberg, tidigare riksdagsledamot (FP=Liberalerna) och ordförande i 2014 års Demokratiutredning, skriver “När vi i Demokratiutredningen undersökte, visade det sig att endast 15 procent av svenskarna ansåg att de kunde påverka politiska beslut mellan valen. Sverige torde också vara den demokrati där människor mest sällan går till val — eftersom vi har lokala och nationella val på samma dag.” Ja, demokratin har minskat.
Wästberg skriver vidare “1971 slog också den stora kommunreformen igenom, vilket innebar att antalet kommuner minskade från 2 532 till 290. År 1952 hade ungefär 200 000 personer kommunala förtroendeuppdrag, idag endast cirka 36 000. Detta har ökat klyftan mellan väljare och valda. Få träffar idag en förtroendevald i Konsumkön eller på bussen.
Det minskade antalet förtroendevalda i kombination med de långa valperioderna har förvandlat de folkvalda till producenter av tjänster i stället för löpande företrädare för folkviljan.

Det minskade antalet förtroendevalda har förvandlat de folkvalda till producenter av tjänster i stället för företrädare för folkviljan.”

I Demokratiutredningen föreslog vi bland annat att det skulle bli lättare att genomföra medborgarinitiativ för rådgivande lokala folkomröstningar, att systemet med medborgardialoger skulle förbättras, att de olika råd — äldreråd, ungdomsråd, funkisråd — som finns i många kommuner ska få komma in på ett tidigt stadium i beslutsprocessen och inte användas för »förankring« av redan fattade beslut.

Vårt viktigaste förslag var införande av en folkmotion. Om en procent av väljarna ställer sig bakom ett förslag — och man ska kunna göra det på nätet — ska det väckas i kommunfullmäktige, landsting eller riksdag.” Dagens Arena

En annan aspekt är att politikernas förankring i och beroende av olika folkrörelser har minskat. I ökad utsträckning är politikerna anställda, ofta väl betalda tjänstemän.

Viktiga frågor hålls borta
En stor samstämmighet finns mellan partiledarna för de flesta riksdagspartierna.
* En majoritet av befolkningen har i upprepade opinionsundersökningarar varit emot privatiseringar av vård – vilka snarast ökat.
* Sverige skrev nyss på FN:s migrationsavtal som banar väg för ökad migration. Detta vill 14 % ha, medan 52 % är emot enligt färsk opinionsundersökning.
* att ingen seriös debatt av riskdagspartierna sker om Sveriges närmande till krigsorganisationen NATO;
* att ingen kritisk diskussion sker av dessa om Sveriges deltagande i det USA- och NATO-ledda kriget i Afghanistan;
* att ingen kritisk diskussion sker hos riksdagspartierna av USA:s brutala krigspolitik i länder som Syrien och Libyen tvärtom;
* att de ökade socioekonomiska klyftorna i samhället knappast uppmärksammas (visst undantag för V);
* att pensionsfrågan inte alls uppmärksammas;
* att alldeles för litet sker i klimatfrågan;
* att inget av riksdagspartierna framför allvarlig kritik mot kapitalismen;
* att ” ” framför ett socialistiskt alternativ för att ställa produktionsmedlen under medborgarnas kontroll;

För anhängare av folkstyre, av demokrati borde extraval välkomnas av principiella skäl!?

Därför är talmannens, ja hela etablissemangets negativa inställning till extraval skrämande.
Bra grogrund för ökat politikerförakt.

Nu är jag radikal socialist, som menar att folklig kontroll över dominerande produktionsmedel innebär en stor ökning av demokratin. Detta har jag berört i andra sammanhang. Menar att särskilt socialister borde välkomna extraval!

Ett par konkreta frågor vid extraval.

Observera att inställningen till de två frågor som nämns nedan inte behöver påverka den principiella inställningen till ökad demokrati och extraval.

I: S kan till exempel formulera en klasspolitik och dra tillbaka en del av alla de arbetare som röstade på SD. En reformistisk klasspolitik á la Corbyns framgångsrika i Storbritannien. V kan kräva socialisering av produktionsmedel.
Alltså, vid ett nyval har S allt att vinna genom en mer traditionell reformistisk politik med skarp kritik av inte bara SD:s migrationspolitik utan av M:s och SD:s ekonomiska politik. Detta är också i linje med den kritik av S som kraftfullt presenterats av till exempel Katalys och Greider & Lindeborg. Mycket bra klassträff med Katalys. och Populistiska manifestet. Svordomar i Vänsterns kyrka – räcker inte! Och våga kritisera USA:s krigspolitik som drivit flera miljoner på flykt!

II. Och de som vill kan formulera en bättre kritik av SD. Och de vill ju alla andra partier!

Hur ska man bäst bekämpa SD?

Ja, man faktiskt ta hjälp av forskningen. I en av mina artiklar om SD lyfte jag fram detta.
Hur bäst bekämpa SD?

* Forskarna Olle Folke, Torsten Persson och Johanna Rickne skrev i DN Debatt 6/9, just före valet: ”Både SD:s politiker och dess väljare kommer i högre grad än i andra partier från gruppen som fått det sämre sedan 2006. Vår forskning visar att inkomstfördelning och arbetsmarknad är viktigare för att förstå partiets framgångar än ökad invandring”.

* “SD:s tillväxt sammanfaller med två ekonomiska skeenden som påverkade de flesta väljares ekonomi. Regeringen Reinfeldt började 2006 genomföra den så kallade arbetslinjen, med jobbskattavdrag samt åtstramade socialförsäkringar och a-kassa.” Den ena var finanskrisen.

* Arbetslinjen gav stora väljargrupper sämre ekonomiska villkor.

* Forskningen visar att SD har haft särskilt stora framgångar där fler människor kommer från de två grupper – outsiders och osäkra insiders – som fått det relativt sämre sedan 2006.

* De som blivit lokalpolitiker för SD under partiets framgångsår kommer i mycket större utsträckning än politiker i andra partier från just dessa grupper.

* Forskningen visar alltså att inkomstfördelning och arbetsmarknad är viktiga för att förstå SD:s framgångar. Partiets politiker och väljare kommer från två grupper vars relativa ekonomiska status gick ner via finanskrisens arbetslöshet och arbetslinjens reformer.

* Men till skillnad från arbetarpolitiker vill dessa nya politiker omfördela resurser från utlandsfödda till svenskfödda snarare än från höginkomsttagare till låginkomsttagare.

DN Debatt 5/9: DN Debatt. ”Arbetslinjen och finanskris förklarar SD:s framgångar”

7 KOMMENTARER

  1. För det första är det oklart var Olle Wästberg-citatet börjar och slutar. För det andra går det aktuella extravalet inte att utan vidare jämföra med förslag om ökade möjligheter till medborgardialoger. Det här valet skulle äga rum i en alldelels speciell politisk situation, mot en alleles speciell politisk bakgrund som skulle styra hela valrörelsen och motiven för att rösta. Ett val som kan utmynna i vad som helst. Det kan sluta med ett resultat som bekräftar det nu liggande valresultatet, som baserades på ett högt valdeltagande, men extravalet kan antas samla betydligt färre röster och i det rådande turbulenta politiska läget riskera att bli ett val för eller emot SD. Det kan sluta hur som helst och vackra förhoppningar om att S plötsligt skulle ta ett radikalt språng vänsterut eller att V skulle lansera idén om soialism för klimatets skull kan utan vidare avfärdas. Extraval är ett vanskligt alternativ för alla utom för SD, som kan räkna med att hamna ännu mer i fokus. Samtidigt som föraktet för politiker som inte kan samla sig för att få till en regering breder ut sig.

    • Ole Wästerbergs citat slutade med “Dagens Arena”. Extraval innebär ökad demokrati, kan inte komma bort från det. Ökade möjligheter för SD – och ökade möjligheter för alla som vill bekämpa SD. Inte minst för S som kan påminna om att Åkesson säger att SD är konservaativt och har en konservativ ekonomisk politik. Vänsterkritik från S kan blomma fram. Och extraval ger alla i Vänstedrn möjlighet att åter föra ut politik. I viss hast.

  2. Först “väljer” folket “representanter” och sedan så ber folket samma “representanter” att lyssna på folket. När “representanter” inte gör som folket vill väljer folket nya “representanter” som inte heller de lyssnar till vad folket vill. Alltså “representanterna” tjänar inte folket som det egentligen borde vara utan folket har omvandlats till “representanternas” tjänare. Det är precis detta trams som kallas västerländsk demokrati.

    • @Karussel – vart fjärde år

      Senast igår insåg jag vad karusellen beror på, ett snäpp till. Jag liksom skalade löken ett lager till.

      Att det beror på “olika former av osanning” som gör alltihop ointelligent visste jag redan, och det har jag redogort för. Att parterna undviker att svara på frågor och använder sig av argumentationsfelet “skuld genom sammankoppling” visste jag redan också. (Senast det skedde var här: http://jinge.se/forskning/hur-bast-bekampa-sd.htm)

      Vänsterpartiets partiledare kör likaså med argumentationsfelet “skuld genom sammankoppling” och nedsättande epitet på över 1 miljon av väljarna, vilket är helt tydligt OCH märkligt, men naturligtvis inte särskilt smickrande för honom eller för Vänsterpartiet, eftersom det är evidens för att man saknar riktiga argument för sitt val av politik, samt att man beter sig klandervärt för vår demokrati.

      Men till saken om vad karusellen beror på:

      Media associerar ord som dåliga och bra, hittar på floskler som anses bra. Dessa ord och floskler används sedan av politikerna eftersom de fungerar. Så tänker också en psykopat. Dessa politiker vet inte vad de egentligens säger, eller riktigt menar med någonting. Ingen helhet går att uttolka. Flosklerna som låter bra haglar, fungerar på folket och används p.g.a. detta, men de betyder ingenting. Tomt svammel som oftast går hem alltså, vilket är det som räknas i ett demokratiskt val.

      Folket konfronteras med s.k. “debatter” som inte heller klargör någonting, där färdigtuggade floskler och ord, som ingen egentligen vet vad de betyder, kastas mot motparten, Ofta avbryter kombattanterna varann, vilket ökar förvirringen ytterligare.

      Nedsättande formuleringar som indirekt uppmanar till konfrontation och kaos är inte ovanliga, ej heller från Vänsterprtiet, vilket givetvis inte är smickrande för Vänsterpartiet som säger sig vara för fred och demokrati. Den rationella och jämkande deliberativa demokratin lyser med sin frånvaro och parterna ställer sig istället i extrema och osunda motpositioner.

      Källan till ökad insikt kom från psykiatrikern “Sten Levander – samvetslöshet och perverterad moral” Rekommenderas varmt.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here