Brutal kolonial folkförflyttning bakom den stora USA-basen Diego Garcia fördöms av FN

13
2316

I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Handlar om undanskymd brutal behandling av ett numerärt litet folk, i imperialismens intresse.

Jag publicerade i höstas en artikel som behandlar domstolsutslaget och Storbritanniens reakion på det. Britterna vägrar släppa ögrupp – trots FN:s beslut och dom i internationell domstol för stort övergrepp.


Denna lilla men gräsliga tragedi förtjänar att lyftas fram i ljuset skrev jag 6/3 2019. Jag fick tips om artikeln av Jan Nybondas. Den är skriven av Brett Wilkins en frilansande skribent från San Francisco. Diego Garcia är en av USA:s största och viktigaste militärbaser i världen.
Diego Garcia: UN Court Calls on Britain to ‘Decolonize’ Chagos Islands


FN:s högsta domstol kallade nyligen Storbritanniens krav på suveränitet över Chagosöarna ”olagligt” och uppmanade London att ”avkolonisera” den avlägsna ögruppen genom att återvända till öarna Mauritius. Där ligger en av de viktigaste amerikanska utomeuropeiska militärbaser – Diego Garcia. I en omröstning med rösterna 13-1 utfärdade Internationella domstolen i Haag, en rådgivande bedömning som förklarar att Chagosöarna inte lagligen skiljdes från den tidigare brittiska Mauritiuskolonien, som tvingades ge upp öarna i 1965 i utbyte mot självständighet.

ICJ: s president Abdulqawi Ahmed Yusuf sa att ”olaglig” separation inte hade grundats på ett ”fritt och genuint uttryck för det berörda folket” och därför var en ”olaglig handling”.” Storbritannien är skyldigt att sätta stopp för administrationen av Chagos-öarna så snabbt som möjligt och därigenom tillåta Mauritius att slutföra avkoloniseringen av dess territorium”, menade Yusuf. ICJ instämde i Mauritius åsikt att Mauritius hade varit tvunget att ge upp öarna.

En sådan handling strider mot FN:s resolution 1514, som förbjuder uppdelning av kolonier före självständighet. Den enda domaren som avstod från domstolens dominerande åsikt var Joan E. Donoghue från Förenta staterna.”Detta är ett historiskt ögonblick för Mauritius och hela dess folk, inklusive de Chagosser som otvivelaktigt avlägsnades från sitt hemland och förhindrade att återvända under det senaste halva århundradet”, sade Mauritius premiärminister Pravind Kumar Jugnauth efter beslutet. ”Vår territoriella integritet kommer nu att bli fullbordad, och när det händer kommer chagosserna och deras efterkommare äntligen att kunna återvända hem.”

 

Det brittiska utrikesdepartementet svarade genom att notera ICJ-åtgärden var ”en rådgivande åsikt, inte en dom” och att den skulle ”noga” överväga innehållet. London kallar den fjärran belägna ögruppen för British Indiska Ocean Territory (BIOT). Det betalade Mauritius, som fick självständighet 1968, över 4 miljoner pund, eller nästan 90 miljoner dollar idag, för öar, som inkluderar Diego Garcia-atollen.

Idag är Diego Garcia en av de största och viktigaste amerikanska militärbaser i världen. Dussintals amerikanska krigsfartyg tillsammans med tusentals trupper och supportpersonal är stationerade där och basen är avgörande för amerikanska operationer i Mellanöstern. Men fram till slutet av 1960-talet var Diego Garcia hem för omkring 1500 Chagossier, ett kreolsktalande folk som bodde fridfullt i den paradisiska skärgården med sina älskade hundar. John F. Kennedy och Lyndon B. Johnson administrationer övertygade i hemlighet Storbritannien om att ge exklusiv kontroll över atollen, ”utan lokala invånare” till USA.

Amerikanska dokument hänvisar till ”rengöra” och ”sanitera” ön medan en brittisk tjänsteman privat skrev ”att vi måste vara väldigt tuffa om det här … det kommer inte att finnas någon inhemsk befolkning förutom måsar.” En brittisk diplomatisk benämnde vid den tidpunktinvånarna, Chagosser som ”Tarzans”. Öns invånare lurades, skrämdes eller tvingades lämna.

När ett kontingent av amerikanska marinisoldater anlände, sa de till chagosserna att de skulle bli bombade eller skjutna om de inte gav sig av. I ett försök att påskynda evakueringen insamlades öarnas hundar och gasades till döds med avgaser från amerikanska militärfordon innan de brändes framför sörjande och skräckslagna barn. Chagosser fick ta med sig en enda resväska var innan de tvingades ombord på lastfartyg för att aldrigt återvända hem igen. De flesta Chagosser dumpades, ursprungligen utan ersättning, 1 600 km bort på ön Mauritius, där de behandlades som andra klassens medborgare och där många slutade i ett liv av stor fattigdom i slumområdena av huvudstaden Port Louis.

Där lärde de sig innebörden av skuld, arbetslöshet, droger och prostitution. Det dröjde inte länge innan självmord och barnadöd blev vanligt. Under tiden, och utan någon uppenbar känsla av ironi , kallade amerikanska militären sin nya Halliburton-byggda bas för Diego Garcia Camp Justice. Utvisningen av ett helt folk från sitt hemland rapporterades inte till kongressen eller det amerikanska folket.

Storbritannien ljög och hävdar att ”det finns inget i våra filer om en befolkning och en evakuering.” Till i våra dagar har chagosserna kämpat för rätten att återvända till sitt hemland. De har misslyckats trots att brittiska högsta domstolen två gånger har avkunnat att bortförandet av dem från hemmaön är olaglig. De flesta kommer sannolikt att dö utan att någonsin återse sitt hemland.” Där hemma var det som ett paradis” säger 81-årige Samynaden Rosemond, som var 36 år när han tvingades från Diego Garcia till BBC i Port Louis, Mauritius förra året. ”Om jag dör här kommer min själ finnas överallt, den skulle inte vara lycklig. Men om jag dör i Chagoa kommer min själ få ro”.

Föregående artikelHur John Bolton och falska uppgifter tog USA till randen av krig mot Iran.
Nästa artikelGer populäre Anders Hansens en felaktig förklaring till våra problem?
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

13 KOMMENTARER

  1. John Pilger har genom åren skrivit en rad artiklar om detta chockerande brutala övergrepp. I Europa under denna samma period: Största möjliga tystnad.
    Rekommenderar även skotske självständighetsivraren och tidigare brittiske ambassadören Craig Murrays blogg. Murray har redan skrivit en artikel om den refererade domen men säger att han har en längre på kommande.

  2. Sådant här pågår hela tiden, och mörkas av svenska MSM och statliga media. USA har över 1,000 sådana här militära baser över hela jorden. Metoderna är desamma överallt, hot och påtryckningar. USA har även behållit ockupationstrupperna i Japan, Sydkorea och Filippinerna och det trots ständiga folkliga protester att stänga dom, vilket även det mörkas i svenska MSM och svenska statliga media. Intressant är även att iaktta att samarbetet på olika nivåer mellan Japan och Kina ökar snabbt, och även mellan Taiwan och Kina. USA’s planer på att bli världens envåldshärskare urholkas alltmer. Beklagligt nog når väldigt lite av allt detta svenskarna genom reguljära media.

  3. Många av världens länder, bl.a. Sverige, sluter upp bakom något som kommit att kallas ”Pax Americana”. Kan möjligen jämföras med ”vän med USA innebär visst skydd mot angrepp”.
    Det är nog ingen överdrift att påstå alla socialister/kommunister är starkt kritiska mot USA och många gånger rena USA-hatare. Det samma tycks även gälla den sent bildade staten Israel.
    Men om vi nu tänker vårt land Sverige är ett land som befinner sig på gränsen mellan ”öst och väst” som jag uppfattar vara någon form av kulturell gränslinje så ställer jag mig frågan om det skulle vara så lämpligt att lämna ”Pax Americana”. Det känns lite som att köra bil och plötsligt bara ta av sig säkerhetsbältet. Jag vill nog konstatera att för vårt land Sveriges del måste USA betraktas som en trygghet. För vad skulle kunna hända utan? Se bara på landet Venezuela, inte åtnjuter de någon Pax Americana?

    • Om du syftar på ngt annat än amerikanska ekonomiska repressalier förstår jag inte vad du menar att Usa skulle skydda oss ifrån.

      • Det vet inte jag heller. Men var amerikanarna beredda på nine eleven attackerna?
        Vi vet inte riktigt vad som kan hända idag. Allt har blivit så effektiviserat och avstånden kortats så vi vet inte vad som kan hända från den ena dagen till den andra. Det måste heller inte längre vara något förspel. Världen har blivit mer integrerad vilket jag inte kan se som någon speciell fördel för våra dagliga liv.

      • Sedan får du inte glömma att Sverige i dag som militärmakt mer liknar ett dåligt skämt. Frågan är väl om det ens skulle vara möjligt att mobilisera. Det är ur den synvinkeln man måste betrakta USA som ett visst skydd. Kanske inte bokstavligen men väl avskräckande. För ännu så länge finns det väl inte någon som kan utmana USA som miltärmakt?

        • USA som skydd? Du måste skämta arbetarklass! Det är som att ha bocken som trädgårdsmästare…I Georgien lovade USA slipsätaren Zaakasvhili stöd om han sprang deras ärenden och startade krig men gjorde i brallorna och stack illa kvickt när de ryska trupperna började rulla in mot landet! Så mycket var den ”hjälpen” värd! USA:s militära förmåga är enormt överdriven och är mest propaganda. I verkligheten har man väldigt svårt att hitta folk i USA som är beredda att offra sina liv för Deep State i USA som ligger bakom alla krigsäventyr. För övrigt så har USA inga som helst motmedel mot de nya ryska vapnen som tagit Pentagon helt på sängen. Man har slösat bort enorma summor på odugliga plan som F-35 som ju döms ut av många militärer i USA som en gökunge utan praktiskt värde i ett riktigt krig. Moderna luftvärnssystem har inga problem med att skjuta ner s.k Stealth-plan som syns i moderna radarsystem! Alltså helt bortkastade pengar.

    • Jag tycker du skall sätta på dig säkerhetsbältet istället, öka samarbetet med Kina. Ta Volvo som ett exempel, jänkarna köpte upp företaget och sög ut det, allt värdefullt flyttades till deras eget företag i USA, sedan lämnade man det att självdö. Kineserna köpte det, och jobben finns kvar och företaget rekordväxer. USA är dagens döende romarrike. Gå med vinnarna. Venezuela, visst åtnjuter dom ”Paxamerica”, på USA’s villkor. USA vill åt naturrikedomarna så dom försöker få till ett ”regimbyte”. Det är så ”Paxamerica” fungerar. ”När vinden blåser böjer sig gräset, när mästaren talar lyssnar tjänaren” sa filosofen KungfuChi redan för 2,200 år sedan. Den tjänare som inte lyssnar till mästaren USA åtnjuter stocken och offentlig prygling, om han inte har lyckas dumpa ”mästaren” dessförinnan.

  4. AMERICA FIRST ja det betyder i 80 år att usa utplånar allt hot om deras herravälde på vår planet, många länder i syd och centralamerika blomstrade under socialistiska och kommunistiska anti-imperialistiska regeringar ,dokumenterade av bl, annat av Oliver Stone, SOUTH OF THE BORDER , listan är lång över före detta välmående stater, paraguay fernando lugo, bolivia evo morales, brasilien lula de silva , rafael correra ecuador , cristina fernandez de kirchner argentina , fidel castro kuba , daniel ortega nicaragua , hugo chaves venezuela ,, m,m alla socialistiska länder är en nagel i ögat på wall street oligarker och miljardärer , det är bättre för dessa blodshungrande dollarstinna parasiter att öka sin rikedom än folk ska kunna äta skriva och läsa , ett vanligt system var att utbilda sydamerikanska överlöpare som fick bra betalt av usa som blev tränade att mörda regeringsmedlemmar kvinnor barn gamlingar i sydamerika utbildade i georgia på american school , usa grisar utbildade sydamerikaner till att bli sydamerikanska grisar , och det finns människor som blundar för detta, vad ska man kalla dom?????

  5. Britain’s Negotiations On Chagos Could Strengthen Argentina’s Claim On Falkland Islands
    Även om den brittiska regeringen inte vill inleda samtal om Malvinas Island-frågan, kan dess ståndpunkt i ett liknande fall som Chagos tvinga frågan vidöppen.
    Written by Ahmed Adel, Cairo-based geopolitics and political economy researcher

    Den stora diplomatiska segern som Mauritius uppnådde tidigare denna månad över Storbritannien för att tvinga fram en diskussion om avkoloniseringen av Chagos skärgård kan vara ett exempel för Argentina att följa i deras ansträngningar att återta Malvinasöarna, internationellt erkända som Falklandsöarna.

    Mauritius, ett ö-land beläget i Indiska oceanen med drygt 1,2 miljoner invånare, kan vara den viktigaste inspirationen för det argentinska anspråket på Falklandsöarna, ockuperat av Storbritannien sedan 1833. Den 3 november tillkännagav Storbritanniens utrikesminister James Cleverly viljan, London för att inleda förhandlingar med Mauritius för att återställa suveräniteten över Chagos skärgård, som ligger cirka 2 000 kilometer från Mauritius mitt i Indiska oceanen.

    Tvisten går tillbaka till när mauritierna blev självständiga från britterna 1968. På 1900-talet genomförde London en plan för att exil folket i Chagos genom att inte tillåta dem att återvända varje gång de reste av medicinska skäl. 1973 tvångsdeporterade Storbritannien alla dem som ännu inte lämnat ön.

    De cirka 3 000 tvångsexilerade chagosanerna protesterar ständigt mot den brittiska ockupationen. Exil chagocianska kvinnor i Mauritius bildade också Chagos Refugee Group 1983. Gruppen av offer har varit nyckeln till att säkerställa att successiva mauritiska regeringar inte gav upp sina krav på Storbritannien att avkolonisera Chagos.

    Brittisk läggning ledde till att frågan försökte lösas genom Internationella domstolen och FN:s internationella havsrättstribunal. Ärendet fick dock ingen dragning i dessa institutioner. Men 2017 tog FN:s generalförsamling upp fallet och bad Internationella domstolen om ett rådgivande yttrande om Chagos-situationen. Domen kom två år senare, när domstolen med en röst med 13 mot 1 fann att Storbritanniens separation av Chagos från Mauritius var ”olagligt”.

    Med stöd av detta yttrande tog FN:s generalförsamling upp fallet igen, denna gång för att godkänna en resolution i maj 2019. Resolutionen betonade att ”Förenade kungariket är under en skyldighet att bringa till ett slut med sin administration av Chagos skärgård som snabbt som möjligt” och att alla de omtvistade öarna måste återlämnas till Mauritius ”inom sex månader”.

    Även om tidslinjen på sex månader uppenbarligen ignorerades av britterna, är det faktum att de nu är villiga att förhandla om skärgården 2022 resultatet av mer än 50 år av konstant lobbying. Detta är en fenomenal prestation för Mauritius med tanke på att landet bara har 19 ambassader runt om i världen.

    Mauritius utnyttjade den svåra situationen i Storbritannien. Skärgårdslandet visste hur man skulle dra fördel av Storbritanniens interna problem för att uppnå detta resultat, och inte för att deras anspråk nödvändigtvis är starkt. Storbritannien är i politiskt och ekonomiskt kaos, med Brexit som redan kräver fyra premiärministrar och bidrar till en massiv topp i inflation, arbetslöshet och skulder.

    Fallet Chagos och Malvinasöarna har flera punkter gemensamt som kan tjäna som exempel för Argentina, främst frågan om avkolonisering från samma kolonialmakt. Argentina måste spegla de åtgärder som vidtagits av Mauritius, som att ha en konsekvent politik som överskrider vilket politiskt parti som har makten, något Buenos Aires saknar för närvarande.

    Efter tillkännagivandet av inledningen av förhandlingarna mellan Storbritannien och Mauritius, utfärdade den brittiska myndigheten i Malvinas ett uttalande som påpekade att beslutet om Chagos inte kan jämföras med Argentinas anspråk.

    Den argentinska regeringen kommer sannolikt att försöka använda detta beslut som ett tillfälle att stödja sina koloniala strävanden mot vårt hem”, hävdade uttalandet, som avslutades med att säkerställa att ”det inte kan finnas någon dialog om suveränitet om inte Falklandsöborna så önskar.”

    Det är dock betydelsefullt att detta uttalande inte kommer från London utan från den de facto brittiska myndigheten på Malvinas. Även om den brittiska regeringen inte vill inleda förhandlingar om Malvinas Island-frågan – redan beordrad 1965 av FN:s resolution 2065, kan dess ståndpunkt i ett liknande fall som Chagos tvinga frågan vidöppen.
    https://southfront.org/britains-negotiations-on-chagos-could-strengthen-argentinas-claim-on-falkland-islands/

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here