Ger populäre Anders Hansens en felaktig förklaring till våra problem?

4
476
Anders Hansen på Bokmässan i Göteborg 2019.

Denna artikel utgår från en artikel i DN Kultur Johan Alfonsson: Anders Hansens grova förenklingar gör individen skyldig av doktoranden Johan Adolfsson vid Institutionen för sociologi och arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Jag la märke till den 30 år yngre kollegan Anders Hansen för många år sedan då han publicerade många sammanfattningar av forskning inom olika medicinska områden. Han har varit mycket framgångsrik som författare och i media under senare år. Hans första bok ”Hälsa på recept” tillsammans med Carl Johan Sundberg, professor vid Karolinska Institutet, utkom 2014.

Hans andra bok ”Hjärnstark” handlar om hur hjärnan påverkas av att man är fysiskt aktiv. Den utkom sommaren 2016 och har sålt i över 500 000 exemplar i Sverige i oktober 2019. Hans böcker har sålts till 21 länder. Hans sommarprat på temat ”varför mår vi så dåligt när vi har det så bra” har 3,1 miljoner lyssningar (700 000 i direktsändning och över 2,4 miljoner i poddform) och var 2019 års mest lyssnade. Anders Hansen har fått flera priser för sin böcker.

Han arbetar som psykiater vid det privata sjukhuset Sophiahemmet.

Anders Hansen påminner mig om Hans Rosling, som jag först lärde känna för över 50 år sedan. Det finns en del samband här och där. Bill Gates har Hans Rosling och den uppmärksammade Steve Pinker som en favoritförfattare, och Anders Hansen intervjuade Steve Pinker som “klok expert” i sitt TV-program förra året om hjärnan. Bill Gates älsklingsförfattare och Anders Hansens expert – Steve Pinker – vad tycker han? Artikelförfattaren Jeremy Lent ger argument för sitt påstående att Steven Pinkers idéer är mycket bristfälliga.

Steve Pinker.

(Och professor Martin Ingvar, forskningsansvarig på KI då Harriet Wallberg-Henriksson var rektor, rekommenderade mig att läsa Steve Pinker för många år sedan).

Nu är dock detta ingen artikel om Steve Pinker. Över till ett något förkortat utdrag ur Johan Adolfssons artikel samt en avslutande kommentar.


Johan Alfonsson: Anders Hansens grova förenklingar gör individen skyldig

DN:s Ingress: Han har blivit omåttligt populär, Anders Hansen. Men kan man förklara alla möjliga problem som individen ställs inför med evolutionsbiologi? Sociologen Johan Alfonsson efterlyser socialt förnuft i debatten om stress och psykisk ohälsa.

Populärvetenskaplig litteratur som tangerar självhjälpsgenren tar ett allt större utrymme i våra bokhyllor. Den mest sålda pocketboken förra året var psykiatrikern, vårdföretagaren och författaren Anders Hansens bok ”Skärmhjärnan”, där han diskuterar skärmanvändande och stress.

Året innan erhöll Thomas Eriksons bok ”Omgiven av idioter” platsen. En bok där han, helt utan vetenskapligt stöd, sorterar in människan i fyra olika personlighetstyper, som sedan skulle definiera relationen till andra människor och hjälpa oss förstå konflikter.

Uppmärksamheten dessa författare fått har varit enorm. Hansen gav till exempel förra årets mest lyssnade sommarprat, varit programledare för ”Din hjärna” på SVT och skrivit flera kioskvältare där alla möjliga samhälleliga problem förklaras med hjälp av evolutionsbiologi. Inte minst stressproblematik.

Att vi genomlider en epidemisk stressproblematik är i dag oomtvistligt. Hansen säger sig ha förklaringarna till detta: vi är primärt biologiska varelser som av en evolutionär nödvändighet anpassats efter ett liv som jägare och samlare. Men nu lever vi inte på savannen längre utan i ett modernt samhälle och detta skapar en rad problem. Allt från spelberoende, besatthet vid mobiltelefoner till utmattning förklaras av konflikten mellan vår biologi och vårt samhälle.

Kan biologin förklara den digitala stressen? Det vore kanske smartare att fundera över hur det hårda arbetslivet påverkar människor.

Stress förklaras av att det på savannen var en effektiv reaktion för att överleva om ett vilddjur plötsligt ville slita oss i stycken. Och det är klart att det ligger något i det.

Men förklaringen blandar samman vår förmåga att drabbas av stressreaktioner och de sociala faktorer som utlöser dem.

I ”Skärmhjärnan” argumenterar Hansen för att den ökade psykiska ohälsan kan kopplas till användandet av smarta telefoner och sociala medier, vilka inte går i klang med vår biologi. I SVT-serien ”Din hjärna” hävdas att utbrändhet bland vårdanställda ökar på grund av att hjärnan sedan vår tid på savannen är skapt för att hantera max 150 relationer, om vi omhändertar fler än så blir vi utbrända.

Men varför ökar då den psykiska ohälsan nu när vi lever i ett samhälle där allt färre svälter och livslängden ökar, borde vi inte må bättre?

Hansen menar att det beror på att naturen aldrig har satt något större värde i att vi ska uppleva känslor av långvarigt välbefinnande. Eftersom problemen är rotade i vår biologi så står lösningen på problemet enligt Hansen att finna hos individen: sov mer, träna mer, vårda sociala relationer, stressa lagom, oroa dig inte för stress och begränsa din skärmtid.

Men kan man verkligen förstå samhälleliga problem av i dag med hjälp av vår biologi?

Om vi betraktar forskningen om den ökande stressen framstår Hansens förklaringar som grova förenklingar. I arbetsmiljöverkets årliga rapporter kan man utläsa att sedan det tidiga 1990-talet har kraven ökat och kontrollen minskat i arbetslivet, två faktorer som visat sig vara viktiga för att förklara stress. Allt fler upplever sömnproblem till följd av tankar på arbetet. Fler än 60 procent anser i dag att de har alldeles för mycket att göra på arbetet. Samtidigt arbetar allt fler i gränslösa arbeten som suddar ut skiljelinjen mellan arbete och fritid, vilket kan göra det allt svårare att återhämta sig och få ihop livspusslet.

Hansen förklarar i ”Skärmhjärnan” den ökade ohälsan bland yngre med att de använder skärmar deras biologi inte är anpassad efter. En rimligare förklaring är att deras föräldrar tvingas arbeta intensivare och även på fritiden. Att skillnaden i arbetsmiljö och inkomst har ökat mellan yrken som kräver låg respektive hög utbildning. Om du inte lyckas i skolan kan detta alltså få betydande hälsomässiga och ekonomiska konsekvenser.

Samtidigt har ungdomsarbetslösheten ökat till 20 procent, a-kassan kraftigt försämrats för framför allt yngre, och av de unga som arbetar har mer än hälften ett tillfälligt kontrakt, vilket i sig ökar risken för stressrelaterad ohälsa. Arbetslivet har kommit att likna ett monster som tömmer oss på energi och kräver allt mer av vår tid, men i stället fokuserar vi på skärmanvändning och köper självhjälpsböcker.

Ur ett större perspektiv spelar det antagligen ingen roll hur mycket vi begränsar vår skärmtid. Från ett samhällsperspektiv är inte problemet att den enskilde scrollar på Instagram under för många timmar eller joggar för lite.
Om vi vill minska stressen i samhället är förmodligen det bästa sättet att reducera pressen i arbetslivet och öka tiden för återhämtning. En bra metod har visat sig vara att sänka arbetstiden. En vanlig invändning mot denna lösning är att den är dyr och orealistisk, men den är oerhört mycket bättre än att göra som Hansen uppmuntrar oss till: att bokstavligen försöka springa ifrån samhällsproblemen.

Kommentar: Kritiken är ju riktig. Anders Hansen är en mycket skicklig pedagog, lysande talare och karismatisk. Påminner i dessa avseende om Hans Rosling, som haft ändå större genomslag i världen. Denne tar dock upp sociala och materialistiska förhållanden som utgångspunkt, men blundar ändå för imperialismens nackdelar till stor del. Detta belyses i artiklar jag publicerat (nedan under “Relaterat”).
Hos Hansen saknas ekonomiska förhållanden och klass i stort sett. Här är rosling mycket bättre trots sina betydande brister.

Fantastiskt att Anders Hansens bild har fått sådant genomslag. Eller inte alls. Han tar ju bort fokus från de samhälleliga problemn, från vad dagens kapitalism gör med oss människor. Passar bra för etablissemanget och dess media…

Relaterat.
Bill Gates älsklingsförfattare och Anders Hansens expert – Steve Pinker – vad tycker han?
Tung kritik mot Hans Roslings världsbild
Det vansinniga “Business as usual” – om vännen Hans Roslings glättiga världsbild.
Det vansinniga “Business as usual” – om Hans Roslings glättiga världsbild. Del 2.

4 COMMENTS

  1. Kanske berättigad kritik, det kan jag inte bedöma. Men ändå så kan jag inte låta bli att tänka på det stora genomslag som Pinker, Rosling och Anders Hansen fått. Och gudskelov ty de har inneburit att många, många fått upp ögon en för väsentligheter. Just genom förenklingen, ja till och med förgrovningen, har vi vanliga enkla människor – som tyckt att den mer vetenskapliga korrekta varit ofattbar, tråkig, ja i vissa stycken inte gett oss ett rimligt handlingsalternativ då de varit försedda med så många undantag och men… – kunnat fatta galoppen.
    Jag upprepar kanske berättigad kritik, men kanske ändå inte … utan bara en komplettering av den komplicerade verkligheten.

    • Handlar inte främst om “färenklingar” utan om förvanskningar genom att centrala förhållanden ignoreras.

      • Ja förenklingar ägnar du dig verkligen åt “Hansen uppmuntrar oss till: att bokstavligen försöka springa ifrån samhällsproblemen” och “Hans Rosling …tar dock upp sociala och materialistiska förhållanden som utgångspunkt, men blundar ändå för imperialismens nackdelar till stor del”. Jag nöjer mig att säga något om Hansen som bl.a. talar om “problemet att den enskilde scrollar på Instagram under för många timmar och joggar för lite” Du säger: “Om vi vill minska stressen i samhället är förmodligen det bästa sättet att reducera pressen i arbetslivet och öka tiden för återhämtning” Jättebra men det är din sak medan Hansen anser att med givna samhällsförutsättningar så kan man prioritera annorlunda nämligen jogga litet eller meditera och det ger faktiskt återhämtning. Kanske är det bra att man ser till att man är bättre rustad för att fightas mot imperialismen och kapitalismen om man gör som Hansen säger. Eller vad tror du? Man kan faktiskt plöja med flerskär och inte som för bara med enskärsplog

        • Jag hade inte tid då att utveckla det närmare. En ingående kritik av Rosling och Pinker finns i artiklarna under “Relaterat”. Det är enkelt att utveckla djupare kritik av Anders Hansen, ännu enklare än att behandla Rosling. I litet större perspektiv skulle andra samhälleliga insatser kunna göra betydligt mer nytta totalt än att ett antal individer börjar jogga. Jag joggar själv, och det skadar alls inte. Drygt 10 gånger hittils i år, 4-9 km (mer sällan).

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here