Bill Gates älsklingsförfattare – Steve Pinker – vad tycker han?

1
228
Steve Pinker. Steven Pinker giving a lecture to Humanists UK, February 22 2018. Credit: Bhaawest via Wikimedia Commons. CC BY-SA 4.0.

Detta är en artikel av Jeremy Lent med titeln “Steven Pinker’s ideas are fatally flawed. These eight graphs show why.
(Steven Pinkers idéer är mycket bristfälliga. Åtta grafer visar varför.) Steven Pinker’s ideas are fatally flawed. These eight graphs show why.

I sin världsuppfattning, och sitt inflytande, påminner Steve Pinker en hel del om Hans Rosling. Bill Gates har för resten lovordat bådas böcker.


I boken Enlightenment Now: The Case for Reason, Science, Humanism, and Progress (Upplysning nu: Förnuft, vetenskap, humanism och framsteg) hävdar Steven Pinker att mänskligheten aldrig har haft det så bra som ett resultat av värderingar som han tillskriver den europeiska Upplysningen av 1700-talet. Han kritiserar dem som fokuserar på vad som är fel med världens nuvarande tillstånd som pessimister som bara hjälper till att uppmuntra regressiva reaktionärer.

I stället förhärligar han den dominerande neoliberala, teknokratiska strategin för att lösa världens problem som den enda som har verkat bra i det förflutna och kommer att fortsätta att leda mänskligheten på sin nuvarande triumferande väg. Hans bok har medfört starka reaktioner, både positiva och negativa. På den ena sidan har Bill Gates sagt att “Det är min nya favoritbok genom tiderna.”

Å andra sidan har Pinker blivit starkt kritiserad av ett brett spektrum av ledande tänkare för att skriva en förenklad, osammanhängande plädering för den dominerande världsordningen. John Gray, i New Statesman, kallar det “pinsamt” och “svagt”; David Bell, som skriver i The Nation, ser det som en “dogmatisk bok som ger en alltför förenklad och alltför optimistisk syn på mänsklig historia”; och George Monbiot, kritiserar den i The Guardian för att dåligt vetenskapligt tänkande förolämpar Upplysningen som han säger sig försvara. (Monbiot rekommenderar min bok, The Patterning Instinct, istället.)

Med tanke på allt detta kan man undra vad som finns att tillägga? Efter att ha läst hans bok noggrant anser jag att det är väldigt viktigt att kritisera Pinker för några farligt felaktiga argument han presenterar. Pinker är trots allt en inflytelserik intellektuell, förtjust i världens mest ledare, framträdde på WEF i Davos och har blivit utnämnd i Time Magazine till en av “100 mest inflytelserika människor i världen idag”. Då hans arbete erbjuder ett intellektuellt stöd för många i eliten att fortsätta en verksamhet som strider mot mänsklighetens bästa behövs ett detaljerat och strikt svar. Denna diskussion behövs särskilt eftersom framsteg/progress enligt min mening är en av de viktigaste begreppen i vår tid. Jag ser mig själv, i vanligt språk, som en progressiv.

I november 2017 gav över femton tusen forskare från 184 länder en skarp varning till mänskligheten. På grund av vår överkonsumtion av världens resurser förklarade de att vi står inför “utbrett elände och katastrofal förlust av biologisk mångfald”.

Figure 1: Three graphs from World Scientists’ Warning to Humanity: A Second Notice.

Figur 1 visar tre grafer från forskarnas varning till mänskligheten. De presenterade nio viktiga diagram och en noggrant formulerad, omfattande analys som visar att människans påverkan på jordens biologiska system på en mängd fronter ökar i en ohållbar takt. Tre av dessa alarmerande diagram visas här: ökningen av koldioxidutsläpp; minskningen av tillgänglig sötvatten; och ökningen av antalet havsdödsområden från gödselmedel.Detta var inte den första varningen.

Tjugofem år tidigare, 1992, skickade 1700 forskare (inklusive de flesta levande Nobelpristagare) en liknande varning till regeringsledare runt om i världen och krävde ett erkännande av jordens bräcklighet och en ny etik som uppstod av att “vi har bara en livbåt”. Nuvarande diagram visar starkt hur lite världen har uppmärksammat denna varning sedan 1992. Sammanfattningsvis illustrerar dessa grafer att vår civilisation konsumerar jordens resurser snabbare än de kan kompletteras, i strävan efter materiella framsteg.

Överskott är särskilt farligt på grund av dess relativt långsamma återkopplingsslingor: Pinker hävdar att han respekterar vetenskapen, men han ignorerar femton tusen forskares desperata varning till mänskligheten. När Pinker blir seriös främjar han Ecomodernism som lösningen: en neoliberal, teknokratisk tro på att en kombination av marknadsbaserade lösningar och tekniska lösningar kommer att lösa alla ekologiska problem magiskt. Detta misslyckas dock med att ta hänsyn till de strukturella drivkrafterna för överskridande: en tillväxtbaserad global ekonomi beroende av ständigt ökad intäktsgenerering av naturresurser och mänsklig verksamhet. Utan att ändra strukturen är överskridande oundviklig. Transnationella företag, som för närvarande utgör nittionio av världens hundra största ekonomier, drivs endast genom att öka kortsiktigt finansiellt värde för sina aktieägare, oavsett den långsiktiga påverkan på mänskligheten.

Faktum är att tills en omedelbar kollaps av civilisationen i sig kommer ökade ekologiska katastrofer sannolikt att öka BNP i de utvecklade länderna, även om de i mindre utvecklade regioner drabbas av svåra konsekvenser. Grafer 2 och 3: Framsteg för vem? Vilket leder oss till en annan grundläggande fråga om Pinkers synsätt: Vem får faktiskt att njuta av framstegen? Mycket av hans bok ägnas åt grafer som visar världens framsteg i kvalitet i livet för mänskligheten som helhet. Men några av hans felaktigheter är talande. På ett ställe förklarar Pinker att “humanismen utesluter inte att djur har det bra, men den här boken fokuserar på mänsklighetens välfärd.” Det är bekvämt, för att alla icke-mänskliga djur kanske inte håller med om att det förflutna sextio år har blivit en period av blomstrande. Faktum är att medan världens BNP har ökat 22-faldigt sedan 1970, har ett utdöende skett av de varelser som vi delar jorden med.

Som framgår av Figur 2 har ryggradsdjur minskat med 58% och en chockerande 81% minskning av djurpopulationer i sötvattensystem. För varje fem fåglar eller fiskar som fanns i en flod eller sjö 1970, finns det bara en kvar.Figur 2: Reducering i överflöd i globala arter sedan 1970. Källa: WWF Living Plant Report, 2016. Men vi behöver inte titta utanför mänskligheten för Pinkers selektiva syn på framsteg.

Han är glad att berätta för oss att “rasistiskt våld mot afroamerikaner … minskat under 1900-talet det sedan.” Det som han avstår att rapportera är den drastiska ökningen av fängelsestrafferna för afroamerikaner under samma period (figur 3). En afroamerikansk man löper nu sex gånger större risk att arresteras än en vit man. ,Rsistiskt våld mot afroamerikaner har inte har minskat alls, som Pinker menar. Istället har den blivit institutionaliserad i USA: s nationella politik.

Figure 3: Historical incarceration rates of African-Americans. Source: The Washington Post.

Figur 3: Historiska data om fängelsevistelser för afroamerikaner. Källa: Washington Post.

Lyfter tidvattnet alla båstar?

Lyfter stigande tidvatten alla båtar? Detta visar oss på en av de avgörande felen i Pinkers övergripande analys. En av de stora neoliberala myterna från de senaste decennierna är att “stigande tidvattnet lyfter alla båtarna” Detta var argumentet som användes av de politiker som inledde neoliberal laissez-faire-ekonomin, Ronald Reagan och Margaret Thatcher för att minska skatter, privatisera industrier och minska offentliga tjänster med målet att öka den ekonomiska tillväxten.

Pinker presenterar två nyckelpunkter här. För det första hävdar han att “ojämlikhet i inkomst är inte en grundläggande komponent i välbefinnande”, som pekar på den senaste forskningen att människor accepterar olika fördelar för andra beroende på deras ansträngningar och skicklighet. Men som Pinker själv erkänner, har människor en kraftfull disposition mot rättvisa. De vill känna att de, om de arbetar flitigt, kan vara lika framgångsrika som någon annan baserat på vad de gör, inte på vilken familj de är födda i eller vad deras hudfärg råkar vara.

Mer jämställda samhällen är också hälsosammare, vilket är ett faktum som påtagligt saknas av den nuvarande ekonomiska modellen, där skillnaden mellan rika och fattiga har blivit så enorma att de sex rikaste männen i världen (inklusive Pinkers goda vän, Bill Gates) nu äger lika mycket rikedom som hela bottenhalvdelen av världens befolkning. Pinkers andra punkt är argumentet ökning av BNP sträcker sig till alla, vilket han utsträcker sig till den globala ekonomin.

Här berättar han med glädje historien om hur Branko Milanović, en ledande ex-World Bank-ekonom, analys av inkomsändringar per procent världen över under den tjugoåriga perioden 1988-2008 och upptäckte något som blev allmänt känt som “Elephant Graph”. Eftersom dess form liknade en elefants profil med en upphöjd kropp. I motsats till populär övertygelse om stigande global ojämlikhet såg det ut att medan de högsta 1% faktiskt fick mer än sin andel av inkomsterna, så hade de med låg inkomst ökat lika mycket procentuellt. Det verkade bara vara medelklassen i rika länder som hade misslyckats. Denna graf är dock praktiskt taget meningslös eftersom den beräknar tillväxten som en procent av de brett divergerande inkomstnivåerna. Jämför en VD i Silicon Valley som tjänar 200 000 US Dollar år med en av de tre miljarderna som lever på 2,50 dollar per dag eller mindre. Om VD får 10% löneförhoppning kan hen använda $ 20.000 för att köpa en ny bil till sin tonårsdotter.

Samtidigt skulle samma ökning med 10% öka tillgångarna maximalt 25 cent per dag till var och en av de tre miljarderna. I diagram 4 visar Oxfams ekonom Mujeed Jamaldeen den ursprungliga “Elephant Graph” (blå linje) i motsats till förändringar i absoluta inkomstnivåer (grön linje). Skillnaden är stor. Elefantgrafen döljer elegant det faktum att personerna i de rikaste 1% upplevde nästan 65 gånger den absoluta inkomsttillväxten som den fattigaste hälften av världens befolkning. Ojämlikheten minskar i själva verket inte alls, men ökar extremt snabbt. Jamaldeen har beräknat att det med nuvarande förutsättningar skulle det ta över 250 år för de fattigaste 10 procentens inkomst att nå den globala genomsnittliga inkomsten på 11 dollar per dag. (Slut första hälften av artikeln).

* Jag hoppas att snart hinna översätta och presentera andra delen av den långa artikeln. Den som vill kan läsa resten på engelska. Steven Pinker’s ideas are fatally flawed. These eight graphs show why.

Relaterat.
Tung kritik mot Hans Roslings världsbild
Det vansinniga “Business as usual” – om vännen Hans Roslings glättiga världsbild.
Det vansinniga “Business as usual” – om Hans Roslings glättiga världsbild. Del 2.

1 KOMMENTAR

  1. Jag har översatt Population Matters som debunkar Roslings glädjekalkyler, men det här kompletterar bilden. Tack för det, Anders.

    Om ålders- och ras- diagrammet så gör sanningen gör inte ont, enbart ev. motstånd som vissa kanske kommer uppvisa i kommentarsfältet, men sanningen kan enbart hjälpa oss alla. Alla med ögon som betraktar amerikanska fängelser kan faktiskt se sanningen med egna ögon ändå, helt utan diagram. Verkligheten försvinner inte genom att försöka dölja statistik och diagram.

    Svart underklass är överrepresenterad, men även vit hitlerheilande underklass och latino-underklass finns i de här fängelserna, eftersom samhället inte tar sitt ansvar. De har bildat gäng som försöker ta makten över de inkomster som underklassen kan livnära sig på lokalt, vilket ofta blir droger som annan underklass använder för att sätta lite blommor och rosa skimmer på den monopolkapitalistiska frihandels-kedjan som lagts om deras halsar och den sorg som mördade kära leder till.

    I denna kamp blir de här gängen fiender, fastän de alla har ett gemensamt intresse och en gemensam fiende, nämligen monopolkapitalisterna som skapat deras situation.

    Jag vill även tillägga att svarta i USA ofta tillhör den underklass som förlorar i monopolkapitalets “race to the bottom” och följaktligen tenderar att bli mer kriminella än andra. Det beror på deras start i underläge, rasism och kapitalismens inbyggda gynnande av de rikaste i samhället.

    Vetenskapliga metastudier pekar på att mordfrekvensen ökar i samhällen med hög ojämlikhet. Då skyller monopolkapitalisterna (både republikaner, gröna och demokrater) ibland på USA:s liberala vapenlagar, men sambandet är tydligt mellan det mer jämlika Kanada och USA, som båda har ungefär lika liberala vapenlagar. Kanada har betydligt lägre mordfrekvens än USA.

    Skulle man istället titta på enbart ekonomiska faktorer och kriminalitet skulle förmodligen sambandet vara extremt tydligt helt oavsett etnicitet. Givetvis förvärras även fattigdomen av att familjer skaffar alltför många barn.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here