Britterna vägrar släppa ögrupp – trots FN:s beslut och dom i internationell domstol för stort övergrepp

8
505
Diego Gracia

DN skriver idag i en ganska stor artikel “En passerad tidsfrist har väckt antikolonial upprördhet i Indiska oceanen. FN har sagt att Storbritannien måste lämna tillbaka en ögrupp till Mauritius, men britterna vägrar och kallas nu illegal ockupant.”
Mitt i Indiska oceanen ligger en liten skärva av det forna brittiska imperiet; Chagosöarna.
Den lilla arkipelagen hängde från början administrativt ihop med Mauritius längre söderut, men 1965 köpte britterna loss Chagos för tre miljoner pund och delade upp områdena. Chagos kom att ingå i en ny enhet, det brittiska Indiska oceanen-territoriet. Tre år senare blev Mauritius självständigt. Landet, som har en miljon invånare och hör till de rikaste länderna i Afrika, har länge drivit kravet att det borde få tillbaka Chagosöarna.

Enligt Mauritius tvingades de ge upp ögruppen i utbyte mot oberoende. London hävdar att mauritierna gav upp territoriet frivilligt.

För två år sedan hänsköt FN:s generalförsamling tvisten till Internationella domstolen i Haag, som i februari i år kom fram till att Mauritius borde återfå kontrollen över öarna ”så snart som möjligt”.

Den 22 maj i år klubbade FN:s generalförsamling med överväldigande majoritet igenom en resolution som gav britterna sex månader på sig att återlämna Chagos. Fristen gick ut i fredags”.

Britterna vägrar släppa ögrupp – trots FN:s beslut.

Jag publicerar åter en artikeln om ögruppen Chagosöarna som jag i april fick av Jan Nybondas. Han skrev:

 


Övergreppet mot Chagos-öarna 1967-73 enligt ICJ, den internationella domstolen

 

Jag, Jan Nybondas, skall i det följande sammanfatta vad den tidigare brittiske ambassadören, författaren och historikern Craig Murray skriver i sin senaste artikel, den 26 mars, om Chagos-öarna i den Indiska oceanen. Murray fokuserar på de juridiska och politiska aspekterna i det brittiska agerandet. Bl.a. John Pilger och andra har tidigare skrivit om öbornas brutala öden under och efter fördrivningen från deras hemland. Chagos and the Dark Soul of the British Labour Party och UK tillbakavisar Internationella domstolens utslag om Chagos-öarna.


 

Chagos-öarnas historia är kolonialismens historia. Först var portugiserna där, sedan fransmännen och slutligen britterna som övertog dem efter Napoleons nederlag i krigen 1814. De har pga. fransmännens och britternas administrativa arrangemang kopplats ihop med administrationen av Mauritius nära Madagaskar fastän de geografiskt ligger närmare Maldiverna på andra sidan oceanen. Mauritius har därför varit inblandat i hanteringen av öarnas öde trots att det naturligaste hade varit en självständig förvaltning av öborna själva. Detta gäller även det aktuella ärendet inför ICJ.

 

Enligt Wikipedia ståtar en av Chagos-öarna, Diego Garcia, med världens största militärbas utanför USA:s fastland. Och det är här chagossiernas tragedi har sin upprinnelse. USA bombar Sydostasien 24/7 under det senare 60-talet och har fått ögonen på dessa öar som en idealisk bas för terrorn som riktas mot asiatiska befrielserörelser. USA kontaktar den brittiska regeringen för att utarbeta en plan som verkställs 1967-73. Hela arkipelagen töms på sin befolkning som tvångsfördrivs till Seychellerna och Mauritius och senare även till Storbritannien. Deras husdjur avlivas och bostäderna raseras. Upp växer en gigantisk militärbas som lagrar kärnvapen och i dagsläget även lär inhysa hemliga fängelser som inte ens har den insyn som Guantanamo.

 

Murray berättar hur mycket av det politiska spelet endast nyligen blivit bekant och det för honom varit en chock att erfara hur cyniskt labourregeringar agerat för att fortsätta driva imperialismen och underordna sig USA:s krav. När avskiljandet av Chagos från Mauritius skedde på 60-talet styrdes Storbritannien av Harold Wilsons labourregering. För att kunna överlåtas till den amerikanska militären måste först bandet mellan Mauritius och Chagos kapas. Det sker genom utpressning där Mauritius självständighet endast beviljas under förutsättning att Chagosöarna övergår till Storbritannien. Glöm den mångomtalade brittiska demokratin och rättsstatligheten, skriver Murray, när imperiets intressen så kräver faller dessa till föga.

 

Ett färskt ställningstagande i den Internationella domstolen ICJ har nyligen återfört denna fråga i blickpunkten eftersom detta går emot den brittiska hållningen och därtill avslöjar detaljer om hur våldtäkten på öarna genomdrivits. ICJ konstaterar i sitt yttrande att avtalet mellan Mauritius och Storbritannien inte kan betraktas som ett internationellt avtal mellan jämbördiga parter pga. den beroendeställning den förstnämnda befann sig i. Medan dagens brittiska regeringar, såväl labour som konservativa försöker hindra att öborna får sina rättigheter åter, fanns kring år 2000 en öppning åt motsatt håll. Ett klagomål från en chagossian riktat mot Storbritannien ledde till resultat i Londondomstolen High Court där öborna tillerkändes rätten att återvända. Dåvarande utrikesministern Robin Cook accepterade domen och valde att inte överklaga.

 

Men som ofta när någon råkar agera rättrådigt innebär det samtidigt en inlämnad avskedsansökan. USA ingriper, Cook sparkas som minister och efterträds av Jack Straw, vars valkampanjer finansieras av militärindustrins British Aerospace. Straw gör som han blir tillsagd, hans valkassa kommer ju inte att fyllas på av chagossierna. En ny runda i brittiska domstolar följer där överhusets lorder fäller det slutliga avgörandet. Detta kommer efter trixande där endast fem domare av normalt sju deltar. Domen faller med en rösts övervikt till chagossiernas nackdel. Hade alla sju närvarit skulle resultatet ha varit det omvända säger Murray.

 

Protester från människor från Chagos.

Men det blir värre. När imperialismen hamnar i trångmål finns ett nytt hjälpmedel att tillgå: Gröna argument kan sälja t.o.m. fortsatt imperialism. Labourministern David Miliband kläcker den sluga idén att förklara arkipelagen vara ett naturskyddsområde där fiske förbjuds närmare än 200 sjömil från öarna. Detta drag var tänkt att avskräcka chagossierna som var ett släkte av fiskare från tankar på återvändande samt att locka ett antal kändisar med gröna värderingar att ställa upp bakom ministern. Över Diego Garcia skränade inte sjöfåglarna utan B-52:orna och på ön fylldes depåerna inte av fågelägg utan atombomber. Cynismen i sin prydno. Elitens rasism florerade i meddelanden som WikiLeaks avslöjat där involverade diplomater från USA och Storbritannien utbyter tankar och britterna påpekar att ett naturskyddsreservat hindrar ”Fredagar” (Robinson Kruse) från att återvända och bosätta sig.

 

Nuläget är detta att ICJ har tagit ställning för Mauritius rätt till öarna och att detta ställningstagande har avvisats av Storbritannien. Det bör dock påpekas att eftersom processen drivits av Mauritius och inte chagossierna själva som fallet var i Londonrätten kan Mauritius agera på ett sätt som inte beaktar chagossiernas egna önskemål utan andra hänsyn kan komma emellan.

Relaterat
Brutal kolonial folkförflyttning bakom den stora USA-basen Diego Garcia fördöms av FN.

8 KOMMENTARER

  1. När jag läser sådana här artiklar blir jag nästan fysiskt illamående. Dels av rena fakta naturligtvis, men inte bara det. Hur stor är min okunskap egentligen? Som pensionär ägnar jag ett par timmar varje dag åt att läsa. Både böcker, tidskrifter och på nätet. Tiden med ”Public service” har jag dragit ner, PS är ett vanligt MSM, och ljuger väldigt friskt på det fjärde sättet efter ”lögn, lögn och förbannad dikt och statistik” nämligen att inte berätta. Tystnadens lögner.
    Vad finns då kvar för mig av ”Public service” för att förstå omvärlden? ”Vetandets värld” och ”Kluvet” land. Och på TV finns många bra naturvetenskapliga program. Men program som ”Övergrepp mot Chagos-öarna” skulle aldrig förekomma. Den sanningen är för otäck.
    Ja hur okunnig är jag egentligen?

  2. För att återkomma till artikeln så har Craig Murrays farhågor bekräftats i dubbel måtto till chagossiernas nackdel. Domen i London High Court år 2000 som tillerkände öborna rätt att återvända hade bäst tjänat deras rättigheter. Som sades i artikeln var det ett konstlat administrativt arrangemang att Chagosöarna bands samman med Mauritius som ligger på andra sidan Indiska Oceanen.
    Mauritius företräder inte öborna och deras intressen utan sina egna. De har tack vare ett tidigare kolonialt arrangemang fått öarna på köpet och har i sina uttalanden visat att deras planer är helt andra. Mauritius har bl.a. sagt att Diego Garcia -basen kan fortsätta att fungera – bara prislappen är den rätta. För att öborna skall kunna återvända och idka sina näringar är detta givetvis en omöjlig situation. Och om öborna har Mauritius inte sagt någonting alls.

  3. 2017 röstade FN:s generalförsamling om att England skulle avbryta ockupationen inom 6 mån och dra sig tillbaka.116 länder röstade för och 6 mot förslaget samt att 56 länder avstod.England anser sig för stora för att bry sig om FN och internationella avtal så inte mkt kommer att hända.

  4. Storbritannien och USA är givetvis de värsta skurkstaterna i världen men de är fräcka nog att utse andra länder som skurkstater för att flytta fokus från de egna brotten. Klassisk Machiavelli i sin prydno. Och fortfarande har ingen hört från Skripal vilket nog betyder att de knappast är vid liv längre. Skandalen hade blivit för stor om Skripals avslöjat sanningen om hur skurkaktiga britterna är.

  5. En av teorierna kring det försvunna MH370 är att den landade på Diego Garcia.
    Vittnen har sett ett snarlikt plan flyga lågt över Maldiverna den aktuella dagen i riktning söderut, som av en händelse ligger Diego Garcia i exakt den riktningen.
    Om inte annat borde man på den ön ha sett planet på sina radarskärmar men det verkar i västvärldens MSM som att den ön inte existerar, vet faktiskt inte om någon svensk tidning någonsin ens snuddat vid tanken på att det försvunna planet kan ha landat där.
    Hur som hellst så lär aldrig britterna lämna tillbaka ön, den är alldeles för viktig.

    • Hijack ?
      Det är tom mer sannolikt än så. Flygkaptenen på MH370 hade i sitt hem en datorsimulator med just landningsövning för den aktuella flygbasen. Därtill fick ingen oberoende inspektion av ön göras, ej heller tillåter man fartyg i omkringliggande vatten, övriga vatten är scannade på alla möjliga vis. Så frågan är inte obefogad. Det har också framkommit att dessa passagerarplan kan övertas och fjärrstyras (av säkerhetsskäl), detta förnekades först, man påstod att den tekniken inte var utvecklad vid den tidpunkten, vilket också det vara felaktig info, flyg-tekniskt kunniga har påvisat att tekniken fanns på sedan flera år på dessa plan ( och andra). Vilka var ombord på detta plan, många var kineser det vet man ( politiker, underrättelse, diplomater, CEO ? osv ), planet måste ju finnas på någon plats. Märkligt att ingen satellit kunnat se minsta spår av nedslaget.
      Minns ni den ryska militärorkester som per flyg var på väg till Syrien, planet kraschade till havs just i det område där ett franskt krigsfartyg befann sig,(specialiserat för elektronisk störning). – En tillfällighet ?

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here