
Av Mark Curtis – 16 januari
I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad. Storbritannien bombar i Jemen och stöder Netanyaho för fullt.
Källa: https://declassifieduk.org/the-uks-83-military-interventions-around-the-world-since-1945/
och https://steigan.no/2023/01/storbritannias-83-militaerintervensjoner-rundt-om-i-verden-siden-1945/?utm_source=substack&utm_medium=email
Tack för översättningen

Storbritannien har utplacerat sina väpnade styrkor för strid mer än 80 gånger i 47 länder sedan andra världskrigets slut, i episoder som sträcker sig från brutala koloniala krig och hemliga operationer till ansträngningar att stötta upp gynnade regeringar eller för att bekämpa civila oroligheter.
Den brittiska militären har använt eller hotat att använda militär makt i mycket större utsträckning i efterkrigsvärlden än vad som man vanligen minns eller antar. Declassified har dokumenterat 83 ingripanden från de brittiska försvarsstyrkorna sedan 1945, i 47 olika länder.
Det mest slående med den brittiska våldsanvändningen har varit de öppna invasionerna eller väpnade försöken att störta regeringar, som i Brittiska Guyana (nu Guyana) 1953, Egypten på 1950-talet, Irak 2003 och Libyen 2011.
De brutala koloniala krigen mot uppror på 1950- och 1960-talen – i Kenya, Malaya, Aden och Cypern – involverade utbredd användning av tortyr och ofta skadliga operationer för att fördriva ett stort antal människor för att kontrollera lokalbefolkningen.
I Malaya, mellan 1948 och 1960, drev brittiska styrkor hundratusentals människor in i befästa läger, utförde massiva bombningar av landsbygdsområden och tog till omfattande propaganda för att vinna konflikten.
Brittiska brutalitets-strider mot ”Mau Mau”-styrkor i Kenya, vilka krävde självständighet från Storbritannien, resulterade i tiotusentals och kanske hundratusentals döda, ofta på grund av svält i koncentrationsläger.
Kontroll i kolonierna
Men detta mönster av väpnad intervention – som naturligtvis var rutin under det brittiska imperiet på 1800-talet – återupptogs omedelbart under efterkrigstiden efter att de allierade styrkorna besegrat Japan och Tyskland 1945.
Storbritanniens första intervention i efterkrigsvärlden försökte undertrycka spirande folkrörelser som bekämpade europeisk imperialism. 1945-46 ingrep brittiska styrkor i Vietnam och Indonesien för att återställa fransk respektive holländsk kolonialkontroll. I Vietnam återupprustade britterna besegrade japanska kejserliga trupper för att bekämpa självständighetsstyrkorna.
Utplaceringen av styrkor fortsatte som en rutinfråga i flera decennier, särskilt för att stödja gynnade regimer. Väpnade styrkor sändes till Oman (1957), Nyasaland (nu Malawi, 1959), Brunei (1962), Anguilla (1969) och Jordanien (1970) för att stärka pro-brittiska regeringar som hotades av självständighet eller folkrörelser.
1964 slog brittiska styrkor ned armémyterier i tre länder, i tät följd i Östafrika – Kenya, Uganda och Tanzania – för att stödja pro-brittiska regeringar strax efter att länderna blivit självständiga.
Dolda krig
Hemliga militära operationer har planerats av Whitehall-tjänstemän, i många fall där deras strategi skulle ha varit impopulär hemma eller kontroversiell utomlands. Om något har brittiska regeringar över tid blivit mindre och mindre öppna om dessa hemliga operationer.
Början efter kriget var när brittiska styrkor försökte skapa motstånd mot ett framväxande kommunistiskt styre i Albanien, Ukraina och de baltiska staterna i slutet av 1940-talet – operationer som misslyckades med att förhindra att dessa länder kom under kommunistisk kontroll.

Hemliga krig fortsatte på 1950-talet i Indonesien – i ett försök att skapa ett uppror mot den nationalistiske presidenten Sukarno – och på 1960-talet i Jemen – i ett krig för att krossa Egyptens ledare Gamal Abdel Nassers styrkor, där tiotusentals människor dog .
På 1980-talet genomförde Margaret Thatchers regering Storbritanniens hittills största hemliga operation efter kriget och stödde Mujahideen-krigare för att motverka den sovjetiska ockupationen av Afghanistan.
Strategin innebar inte bara att leverera vapen och träning för strid inne i Afghanistan, utan också sabotage av Moskvas försörjningslinjer inne i de dåvarande sovjetrepublikerna Tadzjikistan och Uzbekistan.
Brittiska hemliga operationer har nyligen spridit sig igen i ljuset av de impopulära krigen i Irak och Afghanistan. Under 2011-13 startade Whitehall-planerare i hemlighet minst fyra hemliga krig, som involverade specialstyrkor på marken, i Libyen, Syrien, Somalia och Mali.
Öppen intervention
Några av Storbritanniens mest brutala ingripanden har varit med USA, särskilt bombningen och ockupationen av Afghanistan efter 2001, Storbritanniens stödjande roll i Washingtons nästan-ödeläggelse av Vietnam från 1960-talet och den påtvingade avfolkningen av Chagosöarna från 1968 till 1973, för att göra plats för en amerikansk militärbas i Indiska oceanen.
(Se John Pilgers prisbelönta dokumentärfilm om Storbitanniens fördrivning av Chagosbefolkningen: https://johnpilger.com/videos/stealing-a-nation)
Britterna vägrar släppa Chagosöarna – trots FN:s beslut och dom i internationell domstol för stort övergrepp
Efter att Irak invaderade Kuwait 1990 agerade Storbritannien som USA:s juniorpartner i ett våldsamt bombardemang av Irak året därpå, vilket förstörde mycket av landets civila infrastruktur. Anglo-amerikanska bombningar av Irak fortsatte i ett decennium efter Gulfkriget fram till invasionen 2003.
Vid flera tillfällen har den brittiska militären använts för att motverka hot mot gynnade allierade från grannländerna, såsom utplaceringen till Kuwait 1994 för att avskräcka ett hot från Iraks Saddam Hussein och utplaceringen av trupper till Aqaba i Jordanien 1949 för att avvärja ett territoriellt hot från Israel.
Storbritannien ingrep minst fyra gånger i Brittiska Honduras (som blev självständigt som Belize 1981) – 1948, 1957, 1962 och 1977 – för att avskräcka Guatemala från dess anspråk på territoriet. Falklandskriget 1982 – efter att Argentina invaderade öarna – var långt ifrån första gången en latinamerikansk stat gjorde anspråk på territorium som den såg som en kvarleva från kolonialtiden.
Att införa ordning
När Storbritannien var en formell kolonialmakt var utplaceringen av styrkor för att slå ner uppror och protester ännu vanligare – det hände i så olika länder som Singapore (1950), Bermuda (1968), Nya Hebriderna (nu Vanuatu, 1980), Hong Kong (1967), Mauritius (1965 och 1967) och Maldiverna (1959) – och för att bryta strejker – som på Bahamas (1958) och Swaziland (1963).
Storbritanniens längsta militära stationering, som varade i nästan tre decennier från 1969, var i Nordirland, där de väpnade styrkornas och underrättelsetjänstens motattack mot IRA också involverade sekteristiskt stöd för, och samarbete med, lojalistiska paramilitära styrkor vilket bidrog till hundratals ytterligare dödsfall.
Endast en handfull av dessa interventioner kan anses vara verkligt godartade. Storbritanniens utplacering av styrkor till Sierra Leone 2000 hindrade den ondskefulla revolutionära enhetsfronten från att ta kontroll över huvudstaden Freetown.
Storbritanniens inblandning i Koreakriget i början av 1950-talet – en av förra seklets mest förödande konflikter – upprätthöll den icke-kommunistiska södra delen av landet, vilket tillät ett framtida Sydkorea att blomstra.
Men de flesta av de brittiska militära utplaceringarna har varit för att upprätthålla kolonial eller postkolonial kontroll över stater och viktiga resursintressen, för att upprätthålla brittisk prestige eller stormaktsstatus och att visa för USA – Whitehalls främsta allierade – att London, tillsammans med Washington, fortfarande är beredd att styra världen med makt.
Ingår ej
Listan över tilltag är långt ifrån uttömmande. Det är osannolikt att vi med denna korta artikel har hittat alla brittiska militära utplaceringar för strid sedan 1945. Dessutom inkluderar den inte legosoldatoperationer av brittisk personal, ofta med stöd av Whitehall, eller rena underrättelseoperationer för att störta regeringar.
Den utesluter också militärt engagemang i internationella fredsbevarande uppdrag, hjälpverksamhet och åtgärder för att evakuera brittiska medborgare från andra länder. Slutligen inkluderar den inte utbildning och rådgivande militära operationer som, ofta kopplade till brittisk vapenexport, är ett annat viktigt sätt som Whitehall-tjänstemän försöker behålla sitt globala inflytande på.
Tack för en mycket god insyn i den i vår tid mycket bortglömda brittiska (jag tror faktiskt benämningen ”engelska” passar bättre) imperialismen också hur den betett sig efter sitt bäst-före-datum året 1945, som i stort sammanföll med den tyska imperialismens sammanbrott året 1945. Nazismens och fascismens fall blev också den sakta verkande dödsstöten för den brittiska imperialismen.
Jag har några få anmärkningar dock. Britterna vägrade kategoriskt stödja den amerikanska imperialismen i Vietnam rent militärt, trots lockelser från husse i Washington. Däremot deltog den engelska pseudokolonin Australien med liv och lust i det amerikansk-vietnamesiska kriget, vilket är överlag närapå helt okänt till och med bland historiskt kunniga och belästa.
En post som saknas i exakt ord är den legendariskt hemliga brittiska ön Diego Garcia i södra Indiska oceanen som, naturligtvis, igen, London lämnat fria händer till Washington att härja fritt över. På Diego Garcia kan ingen höra någon skrika och dess bas som CIA:s hemliga tortyrfängelse är väl bland pålästa ökänt och lika otäckt. Ön och basen har varit i ryktesspekulation från allt mellan hemliga israeliska atombombsprov till försvunna malaysiska flygplan häromåret, alltid med militär inblandning. Vad som är sant vet vi inte i vår tid.
Har då den brittiska imperialismen någon framtid, kan man fråga sig? Förmodligen inte. I alla fall inte självständigt. Med det kontraproduktiva Brexit och det nya ”Global Britain” är snarast synonymer för det de facto politiskt sönderfallande Storbritannien.
Att det normalt vänsterlutande Skottland kommer, förr eller senare, bli en självständig republik och som sådan återinträdd i den europeiska familjen igen som jämlik medlem av unionen, betvivlar ytterst få. Där finns britternas enda kärnvapenbas för den brittiska flottans atomubåtar. Motståndet mot dessa är avgörande och mycket stort i just Skottland.
En majoritet i till och med Nordirland lär i opinionsundersökningar av och till föredra en återförening med ön och Republiken Irland. Wales status är ännu framtida okänd, men det finns en självständighetsrörelse även där.
Då återstår det lilla England, som då -jämte Israel och Nordkorea- blir världens minsta kärnvapenstat. Kommer detta då från europeisk politik och Kontinentaleuropeisk kultur kunna ännu agera militär härjare och härskare kring och från de många öar London sedan sekler lagt under sig?
Förmodligen bara och alltid med hjälp av Washingtons våldsetablissemang. Dessa ojämlika partners utkämpar ännu den vite mannens börda för världens bästa. Man kan verkligen fråga sig om denna amputerade föredetting som ett slags ”Weimar-England” ska ”få ha” kärnvapen och en egen slags, närmast på Benny Hilma humornivå, egen permanent stol i FN:s säkerhetsråd med vetorätt, något som förnekas bjässenstioner i denna världen som Brasilien, Indien eller rentav Indonesien, med snart 250 miljoner invånare.
Ännu dricker dock inte amerikanarna afternoon tea. Denna amerikanska marknad står ännu att erövra för det lilla Global England, snart lika isolerat från resten av Europa som en gång det stalinistiska Enver Hoxhas Albanien var, ett nytt Albanien som numera viljestarkt aspirerar på en jämlik plats i den europeiska familjens brödraskap.
Imperialism förvandlas alltid till politikens och tankens stagnation och nostalgi. Någonting man på olika sett idag lider av, med och för i både London och dagens Moskva. Imperialismens fantomsmärtor försvinner nämligen först många generationer efter själva imperialismens egen död och begravning.
Storbritannien deltog i viss mån i Vietnamkriget med flygbombningar ”The British involvement in the Vietnam war consisted of supplying weapons, equipment and advisors to the United States. However, it also included combat missions flown by Royal Air Force aircraft from bases in Thailand against targets located in Laos and North Vietnam.” https://www.worldhistoryblog.com/britain-vietnam-war.html
Du har säkert helt rätt. Det var en konstig och trasslig epok i södra Asien. Man blandade sig likaså idiotiskt in anti-demokratiskt i Irans utveckling också på 1950-talet, med amerikanarna, förstås.
Men generellt politiskt vägrade framför allt de Gaulle i Frankrike -liksom London- att delta i det amerikanska ”narrativet” med den ”asiatiska dominobricksteorin” och annan amerikansk politisk pseudogallimatias. De Gaulle varnade tidigt den tillträdde ledaren Kennedy för att involvera sig i Vietnam. Och fick naturligtvis rätt, 15 år för sent, tyvärr.
Som väl Churchill uttryckte det: ”amerikaner gör alltid det rätta när de misslyckats att pröva alla andra metoder”.
På senare år har ju dessutom London börja följa efter i den amerikanska skuggan – och tycks tappa det egna landet på vägen: brexit, Skottlands frigörelse, de-europeiseringen av England o.s.v. Politisk klokhet och insikt fungerar inte för just den engelska politiska klassen i vår tid. Till och med talangen Tony Blair gick där rakt ned i avgrunden tillsammans med de amerikanska neokonservativa våldsetablissemangen.
De engelska och amerikanska politiska klasserna har idag blivit en del av de ursprungliga och framväxande geopolitiska världsproblemen, och aldrig dess lösningar.
Sydkorea, som det idag gullas med, och det är synd om, skickade stridande trupp till Viet-nam, 50.000 soldater, en avsevärd styrka, innebär att Sydkorea , faktiskt invaderade Vietnam. Både Sydkorea och Japan tjänade på Vietnamkriget, det var då de fick en avancerad industri, på leveranser till Pentagon, säkert Toyota, och KIA, Samsung är produkter av detta.
Storbritanniens bidrag till Vietnamkriget, var deras: British Advisory Mission in South Viet-nam, (BRIAM) 1961-1965, som innebar råd om: The Strategic Hamlet Program, strategiska byar, där bybefolkningen stängdes in i, bakom taggtråd, utom räckhåll för FNL, och det fick stöd av Kennedy och McNamara, att bygga dessa hamlets (=liten by) , som utgjorde ” counter-insurgency ” krigföring, enligt det brittiska kolonialkrigets nyss gjorda erfarenheter i Malaysia, som de liksom vann.
1962, stängdes 4 miljoner vietnameser in i 3.225 byar, men som var en misslyckad åtgärd.
Även britterna klagade, att Ngo Dihn Diem, presidenten, och hans regering, ”tryckte ner sin politik i halsen på folk, oavsett lämplighet, och även utan hänsyn till grundläggande mänskliga rättigheter ”, alltså precis det Storbritannien gjort åren innan i Malaysia. Den brittiska regimen fortsatte i samma stil på, Cypern och till slut även på NordIrland, ”the Troubles. USAs Op. Phoenix, dödspatruller i Vietnam tog över, med senare CIA-chefen Colby.
Storbritannien orkade väl efter Malaysiakriget, inte att fortsätta sin imperialism, som Frank-rike,efter Vietnam, Dien Bien Phu,1954, och Algerietkriget, 1957-1962, men arvet togs över av USA, sömlöst. Men hur fan har de kommit undan med detta, det har ju utförts i Sydasien och Mellan Östern, som inte räknas, som värdiga offer.
Det finns en ny studie om Storbritanniens ”lawless warfare” av professor Caroline Elkins: Legacy of violence: a history of the British Empire. – 875 s. (2022). 30 pund, och den blir din.
Storbritanniens geopolitik handlar även om att hindra USAs dominans så att världen uppdelats i länder och deras ’anti’ på flera håll har varit britternas avsikt. Den anglofila delen av USA har spelat med medan en mer genuint amerikansk falang har varit frustrerad och haft en sorts diffus halvmedvetenhet som gjort att de mullrat om kommunistinfiltration men undertryckt att det varit Storbritanniens intriger hela tiden.
Rhodesstipendiaterna har fått mycket mindre kritik trots att de och Fabianerna spelat stor roll för splittringen.
Och den neokonservativa amerikanska gruppen har haft en Oxfordutbildad ideolog, James Burnham.
Denne hade just den profil av Trotskism och Fascism som passar in.
Britterna startade Vietnamkriget direkt efter att Japan kapitulerat. De flög in stridserfarna Ghurkas som tidigare hade bekämpat Japan i Burma
https://english.almayadeen.net/articles/analysis/how-britain-started-vietnam-war
Jag har tidigare nämnt Basil Hall Chamberlain’s tid i Japan under Meiji reformen då Japan tillfälligt tilläts att inhämta kunskap från USA för att följa dess ekonomiska och teknologiska exempel. Under den tiden var Basil där för att undervisa i engelska men kom att undervisa japanska universitetsstudenter i deras eget modersmål. Han skrev en guidebok för att instruera västerlänningar hur man kommer underfund med Japan och det torde ha varit värdefullt för hur Storbritanniens inflytandeagenter ’hanterade Japan som de utåt hänvisade till som Storbritanniens polis.
Basil var äldre bror till Houston Stewart Chamberlain. Den sistnämnde var inflytandeagent i Tyskland mellan 1880-talet och 1927 då han dog, Basil var i Japan som en del av Storbritanniens agenda att framkalla krig melan Japan och Ryssland. För det bedömdes det fördelaktigt att bygga upp Japans tekniska kunnande genom att låta dem ta efter USAs exempel. Något som annars normalt var tvärsemot anglosaxernas inställning att hålla länder i underutveckling.
Basil lämnade Japan ungefär när Meiji restaurationen ebbade ut i och med Meiji’s död 1912. I samband därmed skrev Basil en bok om en falsk religion som Japanerna byggde upp som förstorade upp Japans förflutna.
Men om Basil hade velat vara objektiv kunde han även ha berättat att Storbritannien sen århundraden var världens mest betydande skapare av nya religioner/kulter för geopolitiska mål
Läs gärna Hur Storbritannien startade Vietnamkriget.
Det var faktiskt Klarenbergs artikel jag tänkte på men inte hittade men jag glömde nämna att Japanerna användes av britterna för Vietnamkriget vilket var vad jag hade tänkt som huvudämne. Min kommentar var tänkt som en reaktion på vad Johan de Naucler skrev. Jag börjar bli lite gaggig 🙂 och ber om ursäkt. Sover inte mycket pga av ett svårläkt sår.
Kursk-operationen lär vara en helt brittisk idé, liksom mycket annat i detta krig. Även om det var USA som utlöste det hela 2014, har britterna kastat sig in i bataljen med all sin kraft. Redan nedskjutningen av MH 17 i krigets början anses av vissa ha varit en operation som planlagts av ett brittiskt team. Sprängningen av bron till Krim och andra sabotage. Keir Starmer reste till Washington för att utverka godkännande för nya långdistansmissiler men fick återvända tomhänt. Zelenskys livvakt sägs vara helbrittisk, all briefing som Zelensky ges kommer från britterna i första hand.
Att sedan mycket slutar i fiaskon, som Kursk, som bara försvagar Kievs ställning är en annan femma.
Var kan man läsa om att Kursk-operationen var en brittisk idé? Är det ”Moon of Alabama” där alla skriver under pseudonym??
Ryktesvägen och köksskvaller. Skulle allt sådant här strategiskt komma ut i sådan här planering, hade den ju kunnat motbesvaras från rysk sida. Men, å andra sidan, är den ryska stridsmakten numera manskapsmässigt så slutkörd och dess soldater ofattbart omotiverade och med sjunkande stridsmoral (någonstans mellan en halv och en miljon män har sedan år 2022 lämnat Ryssland, ofta via Georgien eller Kazachstan), och skickar till och med ut anfallsvågor med otränade soldater i till fronten tagna golfbilar(!!), till och med de äldsta förråden av reservtanks från sovjetisk tid börjat sina, och dedovsjtjinan råder grymt och stenhårt, och det händer ganska ofta att jag hör via ryska kanaler att soldater skjuter hellre de egna officerarna än någon annan.
Även om rysk stridsmakt skulle ha haft förhandsinformation om att delar av Kursk-oblasten skulle besättas, så gjorde man faktiskt inget åt det i den tidsperiod det skedde. Man fortsatte, avsiktligen eller av misstag, med sina manövrer längre söderut. Förmodligen trodde den ryska stridsmakten inte på denna ukrainska strategi skulle vare sig inträffa eller lyckas. Tyvärr är dagens ryska fältstrategi, enligt de bedömare som synat den i många år, så pass gammaldags att en del börjat kalla den 1800-talsmässig.
Och inte kan de ryska militärerna förlita sig på general Napoléon Bonapartes klassiska ord som råd till vad en lyckad general måste ha med sig i fält, heller: ”De måste ha tur också”.
Johan
Rykten och köksskvaller var det ja.
Ryssland har demilitariserat stora delar av NATO och anledningen till att det nu börjar pratas om förhandlingar i väst är att dom insett att det inte gick att besegra Ryssland på slagfältet utan kärnvapen.
En del krigshökar i väst försöker nog hålla liv i konflikten så länge det finns soldater kvar i Ukraina, men sannolikt har dom redan förlorat det här.
”demilitariserat stora delar av Ukraina ”?
Anders
Nej NATO. Dom flesta bedömare som inte är rena propagandister är nog överens om att varken USA eller Europa längre har möjlighet att leverera den oerhörda mängd vapen som Ukraina behöver för att hålla tillbaka Ryssland.
Fast nu råkar ju själva krigsanfallet vara en rent rysk idé.
Det är ju det som är själva kvintessensen av det hela som sker nu.
Det strider mot internationell lag, folkrätt och FN-stadgan. Allt som den ryska krigsmakten skjuter i detta krig på ukrainskt territorium är helt olagligt -i precis alla aspekter. Allt Ukraina skjuter på i det egna landet och mot angriparstaten, och med sina egna och måhända andras planer och ammunition och vapenslag – är faktiskt helt lagliga och rättfärdigas av internationell rätt.
Det är liksom ingen slump att Internationella domstolen i Haag beslutat att just den RYSKA sidan omedelbart skall avsluta sina beväpnade aktioner och likaså omedelbart lämna hela Ukrainas territorium. Ukraina har hela den internationella lagen och rätten på sin sida. Det är odelat korrekt. Och det är inte heller en slump att den ryska angriparstatens statschef är efterlyst för krigsförbrytelser i detta krig av Internationella brottmålsdomstolen i Haag. Putin och Netanyahu – två herrar med samma smak för att bryta mot internationell lag och folkrätten.
Det är så världen ser ut i detta nu. Ukrainarna har all juridisk rätt att ta råd av britter, djävulen själv, sicilianska maffian eller påven. Det är inte det minsta olagligt som försvarande part i ett angreppskrig som man utsatts för. Anfallskrig är förbjudna enligt FN-stadgan. Det är lite konstigt att många i gamla utrotningshotade bokstavsvänstern inte längre stödjer till exempel ryska fredsrörelsen (som naturligtvis redan sitter i fängelse) eller de små och mindre staternas rätt till självbestämmande i det egna landet, vare sig det gäller Vietnam, Palestina eller Ukraina. Det här med den kanske äldsta europeiska imperialismen, den ryska, och dess nykoloniala krig med Dugins, Malofejevs och Jakunins liksom Milchakovs och Petrovskijs Rusitj-rörelses ideologi, en rysk nazistisk rörelse som stigit rakt in i den ryska militären av idag – allt detta nya ideologiska territorium förstår sig inte den extremidealistiska vänstern det minsta på idag.
Så illa är det faktiskt. Mörkrött ser inte brunt runtom i världen längre.
Ta förslagsvis en nära titt på Era nära och nya ryska vänner på V Kontakte: (Jag har testat länken – den fungerar). https://vk.com/dshrg_rusich
Johan
Vad gäller juridiken har du rätt, men sedan när har stormakter brytt sig om juridik?
USA har expanderat NATO österut sedan 1999, dom kuppade in sin lydregim i Ukraina 2014 och har sedan dess biffat upp Ukrainas militär till den näst starkaste i Europa. Allt i avsikt att provocera fram en rysk reaktion.
Om planen att provocera Ryssland till att invadera skulle lyckas så var naturligtvis juridiken en del i planeringen. USA visste att västvärlden aldrig skulle påpeka att USA självt alltid struntar i juridiken i sina krig, men att dom på USA:s order skulle skulle skrika sig hesa när Ryssland gjorde samma sak.
Tyvärr är internationell lag inte en bricka i det här spelet, mer än i västvärldens propaganda. Att prata om juridik i Ukraina frågan blir därför inget annat än ett stöd för USA:s kamp för fortsatt världsherravälde.
För fredsvänner gäller istället att stödja alla tillgängliga sätt att få till stånd varaktig fred i Ukraina och ett slut på dödandet.
Stopp på vapenleveranser och ekonomiskt stöd till Ukraina och press på både USA och Ryssland att inleda förhandlingar är den enda vägens politik.
De som inte gillar våra kommentarer borde kanske söka sig till någon annan sajt. Kanske SwebbTV.
Nej men hjälp, där citeras Jeffrey Sachs och Douglas McGregor och de säger samma saker som vi ! Inte dit !
Nu blev jag rådlös. Kanske någon vet var Carl Bildt skriver. Förr förekom han på Soros-finansierade project-syndicate. Det skulle lysa upp dagen.
De som däremot gillar vad vi skriver kunde kanske kolla in vad Kajsa Ekis Ekman säger hos Neutrality Studies, YouTube. Färsk intervju som jag inte ännu sett.
Tack för Ditt svar och Din klarsynthet!
Nå Anders, jag delar Din ena sida av resonemanget. Visst är internationell politik, utrikespolitik och internationell lag både komplext, komplicerANDE och tidvis både motsägande liksom oförenligt. Men så har det alltid varit. Lag, rätt och politik är alltid besvärligt – men inte ouppnåeligt olösligt. Det är därför vi har rättsstaten.
Men i det rysk-ukrainska krigets mål vid domstolen i Haag så har ju faktiskt även den RYSKE domaren suttit med i hela fallet och i alla överläggningar, inget av dessa mål sker i lönndom. Domstolen i Haag går inget lands ärende, utan följer FN-stadgan och de andra regelverk som finns. Domstolen äger unikt och självständigt sitt hela regelverk, och ingen annan (inte ens FN:s säkerhetsråd) har klagorätt över det. Det är så FN-stadgan är stiftad. Domstolen är till och med äldre än dagens FN, och har sina rötter tillbaka långt in i Nationernas Förbunds epok.
Det som den ryska sidan gjort i vår tid, är ju att man bryter mot de dokument som råder inom OSCE, förr kallat Säkerhetskonferensen, d.v.s. Helsingforsdokumenten från 1975. Sovjetunionen var i denna process en av de absolut mest pådrivande makterna att hela Europas gemensamma säkerhets- och gränserkännanden skulle ros i hamn. När Brzejnev satt i slutkonferensen i Helsingfors då alla skrivit under dokumenten slutgiltigt vände han sig till sin närmaste medhjälpare och viskade: ”Nu kan jag dö” (i frid, vill säga). De tidigare västtyska och amerikanska ganska aggressiva anklagelserna att ”Polens gränsen var olagliga” var nu bordlagt en gång för alla. Sedan Västtysklands medlemskap i Nato 1955, var det just Polen som blev det ytterst mest utsatta landet i Europa – ty i den nya västtyska stats- och militärledningen (förutom kansler Adenauer själv, som suttit i Hitlers fängelser) var många gamla nazister. Det var därför på polskt initiativ just detta året, 1955, just WARSZAWA-pakten bildades. Därav namnet – Polens utsatthet från imperialistiska gamla revanschister.
Det Putin gjort under dessa år – är att avsluta och helt knäcka den förr så välfungerande och genomtänkta sovjetiska utrikespolitiken, som utarbetats väl av dåvarande sovjetiska kommunistpartiet. Det är Moskva självt som ändrat sig, ingen annan. Därför att den ryska imperialismen fått fantomsmärtor och börja nykolonialt finna det värt att lägga sig i andra grannländers politik. Det är typiskt för högernationalistiska regimer – Ryssland är på det viset helt förutsägbart.
Med putinismens alltmer reaktionära och hårdföra högernationalistiska drag har de ryska grannarna samma utsatta position som de förr i Centraleuropa (likt Polen med sina ”illegala gränser”) som låg nära Västtyskland.
Argumenten är klassiska:
1) ”Utsatta minoriteter som måste skyddas” (mig veterligen vill inga som helst ”exilryssar” som bor i Europa överhuvudtaget flytta in till Ryssland, och faktiskt absolut inte under Putin, då skulle det dessutom skett för länge sedan) -det är bara överavlönade hockeyspelare som gärna flyttar till en rysk lyxvåning, som det sannerligen inte är brist på;
2) ”felaktiga gränser” som måste ”historiskt korrigeras” (Sudeterna i Tjeckoslovakien, Rhenlandet, Alsace-Lorraine för de tyska nazisternas del, liksom Abessinien, Albanien, Grekland och Libyen för de italienska fascisternas del) – där krig och invasioner gett dessa regimer INRIKESpopularitet och;
3) risken för ”angrepp utifrån” – är det tre klassiska fascistiska argumenten som både Hitler och Mussolini använde sig av på 1930-talet för sina imperialistiska och expansionistiska mål.
Vad få västerlänningar inte kan eller vill inse, är att det Ryssland vi kände för 15-20 år sedan inte längre är det, det finns helt enkelt inte längre. Landet har gått ofantligt mycket högerut, närmast till fascismens avgrund, och är mycket intolerant mot alltifrån kvinnogrupper, konstnärer, poeter, jurister och revisorer, forskare, intellektuella, Greenpeace, sexuella minoriteter, mitten- och vänsterpolitiker – allt är numera livsfarligt i den ärkekonservativa ryska världen. Numera är detta land och dess politiska inriktning hos de mest klarsynta, nämligen Anders Behring Breiviks favoritland (han har bokstaven ”Z” inristat i sin hårklippning på huvudet), det är Le Pens, AfD:s, spanska ultrakonservativa Vox:s, holländska fascisten Wilders rörelse och andras extremreaktionära högerrörelsers favoritland och politiska hemvist.
Hotet från Ukraina är inte territoriellt, utan socialt-politiskt -som hot mot rysk INRIKESPOLITIK, inte säkerhet – det är en myt. Får Ryssland in det typiskt öppna för det ukrainska samhället av idag, så faller det putinistiska systemet: på grund av det fria ordet, fri press, öppen opinionsbildning, fri partitillhörighet, insyn i ekonomiska och juridiska ärenden (det är ingen slump att just Ryssland blivit uteslutet från Europarådet för mänskliga rättigheter, inte Ukraina) – allt detta riktar sig mot den numera livsfarliga parasitära hydra av sammanslagna ryska samhällsklassen av säkerhetstjänst, politiska höga makthavare, affärsmän och oligarker (t.ex. Jakunin, Malofejev, Timtjenko, Abramovitj och andra oligarker som står Putin mycket nära), den ortodoxa kyrkan (helt kontrollerad av FSB) liksom till exempel den av Milchakov ledda nynazistiska Rusitj-rörelsen, liksom den nazistiska Wagnerrörelsen under den nazistiske officeren Dmitrij Utkin (med de välkända SS-tatueringarna på halsen) – det är denna nya samhällsklass som bär på våldet inom sig – det är klassiskt. Men hela kriget är baserat på RYSKA INRIKESförhållanden, det har ingenting med ukrainska gränser att göra överhuvudtaget. Det här kriget hade lika gärna kunna inträffat i Kazachstan -som har precis samma öppenhet OCH utsatta situation som Ukraina. (Kazachstan söker intensivt och aktivt samarbeten utanför den ryska sfären sedan år 2021, och har nära samarbeten med bl.a. EU, liksom Mongoliet, som är nära allierad med Nato av alla organisationer – det visar vilken kraft dessa länder är utsatta för som från den putinistiska fascismen – för det är det som det rör sig om numera). Ta en persontitt på herrar som Konstantin Malofejev, Dmitrij Utkin (nu död), Aleksej Milchakov (Milkhakov) – det är inte några progressiva och anständiga politiker något land vill ha in i sig – inte heller Ukraina. Det vi ser, om vi släpper lös dessa krafter i Ukraina utan motstånd – det är ett blivande utrotningskrig – studera gärna vad den alltid högaggressive officeren Andrej Guruljov (på engelska: Andrey Gurulyov eller tidvis felaktigt: Gurulev) tycker om sina egna ryska landsmän: stöder man inte Putin skall de skjutas, och Kolymas ökända massmordsläger skall öppnas för de egna landsmännen. Det är så den ryska utrotningspolitiken ser ut. För hela Europa.
Ta en halvtimme och läs på om dessa herrar, skall Du nog inse vilka sammansvärjningar som är verkliga och vilka som är paranoia för vilseledda västerlänningar. Jag såg nämligen dessa bruna högerkrafter växa fram på 1980-talet inne i Sovjetunionen, då hette rörelsen Pamjat (Pamyat på engelska), som KGB tyvärr lär växa, förmodligen som studieobjekt. Den har växt under mycket lång tid – Ukrainakriget är dess toppresultat hittills. Som student fick jag själv höra talas om den person som gripits av KGB, som hade ett s.k. nazistiskt ”svart offeraltare” hemma i bostaden fylld av nazistisk litteratur, som av KGB-chefen Andropov genom en senare dom fick bli gatusopare vid yttre Ringen i Moskva. Hans namn var Aleksandr Dugin (det fick vi inte reda på då). Idag är han professor, hans böcker obligatoriska vid militärakademierna -och en kändis i propaganda-televisionen. Rysk fascism på bästa sändningstid.
Vill verkligen förnuftiga, upplysta, hederliga och anständiga vänstermänniskor överhuvudtaget befinna sig i det sällskapet? Jag tror faktiskt inte på det, innerst inne.
Med högernationalism, ärkekonservatism och hårdför nationalism följer alltid våld, och därefter krig.
Putinismen följer direkt denna mall.
Om nu Anständighetens revolution år 2013-2014, där ukrainarna slutgiltigt gjorde sig av med det putinistiska oligarkiska maffiaekonomiska systemet, vore denna berömda kupp – som ju faktiskt valts om vid flera tillfällen i klart öppna och fria politiska val, godkända solklart av OSCE – varför väljs då dessa demokrater och kuppmän om och om igen, i flerpersonsval som ger personskiften på valda personposter (som knappast finns på ryska sidan). Jag ställer då de två frågorna: nämn en enda ukrainsk väljare som vill ha tillbaka Janukovitj-styret (ja, jag anser att han borde fått sitta mandatet ut – men nu blev det inte så – kombinationen att han själv flydde och att parlamentet röstade emot honom blev slutet) och fråga två: nämn en enda valkrets i Ryssland där det högerkonservativa partiet Jedinaja Rossija förlorat ett mandat, och dessutom som fråga 2 b) vad som hänt med de ryska politiska oppositionspolitiker som valkampanjat med till exempel metoden att oppositionen skall gå samman och lägga sina röster på vilka partier som helst utom ER ?
Sanningen är ju den, att det bästa för hela regionen vore ju en revolution i Ryssland som avsätter den ryska ärkekonservativa högernationalistiska regimen – men det är en sak för det ryska folket. Det skall jag egentligen inte lägga mig i. Men det kan ju också gå med Putin som det gick för den mest populäre ryske politikern i rysk 1900-talshistoria: den ärkereaktionäre premiärministern Pjotr Stolypin – Putins favoritpolitiker. (Som dessutom är begravd i Kiev, av alla ställen…)
Om Ryssland följer internationell lag, FN-stadgan, liksom domslutet från Internationella domstolen i Haag – så är detta kriget slut samma dygn. Detta krig har föga med Ukraina att göra, det har att göra med samma inrikespolitiska problem som drabbade de fascistiska Italien och Tyskland på 1930-talet – se mina tre argument härvan. Det är därför det rysk-ukrainska kriget idag inte är ett ukrainskt krig, utan ett strikt och rent ryskt inrikespolitiskt. Samma våld som utförs i Ukraina är samma intoleranta våld som riktar sig mot den ryska befolkningen. Det är tyvärr så illa det ser ut: FSB-hydran av oligarker, Dugin, Milchakov, Malofejev, ortodoxa kyrkan och högernationalism.
Då går det så här illa. Men det är helt förutsägbart. Vi har sett det förr. Favorit i repris.
Neutrality studies är en mycket bra källa till information.
Här är intervjun med Kajsa Ekis Ekman.
https://www.youtube.com/watch?v=rjjYWc8EJ3w
Johan
Att Ryssland gått högerut visste vi redan, men du drar alldeles fel slutsatser av det.
Internationell politik behöver inte alls vara motsägelsefull, men man måste klara av att lyfta blicken och försöka hitta dom övergripande dragen i den.
Det Putin har gjort är att sakta men säkert inse att västvärlden, som han verkligen försökte närma sig i början av sitt presidentskap, enbart är ute efter att krossa Ryssland.
USA har i sin ändlösa arrogans för vana att ibland säga saker rent ut som andra länder helst håller hemligt. I både Monroe-doktrinen och Wolfowitz-doktrinen säger dom rent ut att alla som kommer för nära eller blir starka konkurrenter skall knäckas. Den första upplagan av Wolfowitz-doktrinen säger mycket tydligt att inga konkurrerande stormakter kommer att tillåtas växa sig starka i öst efter Sovjetunionens fall. USA:s agerande sedan 90-talet är helt i linje med Wolfowitz-doktrinen.
Moskvas ändrade politik gentemot väst är med synnerligen stor sannolikhet en kedja av reaktioner emot USA/NATO:s militära expansion och alltmer uppenbart fientliga politik.
Av någon anledning utesluter du västsidans agerande i din analys av Rysslands agerande. Victoria Nulands öppna skryt om att USA satsat 5 miljarder dollar på att ”demokratisera” Ukraina fick du inte med, inte heller verkar du väga in NATO:s expansion österut.
5 miljarder dollar räckte säkert för att köpa upp dom flesta opinionsbildarna i Ukraina och NATO:s expansion tvingade naturligtvis fram förändringar i Rysslands hållning mot västvärlden.
Rysslands inrikespolitik, som du fokuserar så hårt på har inget med kriget i Ukraina att göra. Putin må vara högernationalist, men det är inte han som har provocerat fram kriget. Ryssland bryter mot internationell lag, men det gör USA också. Skillnaden är att Ryssland gör det i försvar mot en aggressiv och fientlig västvärld som Ryssland har synnerligen dåliga erfarenheter av. USA däremot gör det för att befästa sin hegemoni över resten av världen.
USA agerar imperialistiskt, Ryssland gör det inte. Orsakssammanhangen är mycket klara om man inte som du aktivt försöker fördunkla dom.
Och Ryssland har all juridisk rätt att bomba skiten ur GB och USA som såg till att starta kriget med sitt dubbelspel i Ukraina? Och när det händer ”Johan” så hjälper nog inte ”vi såg det inte komma” speciellt långt!
Nej. Där har du fel. Du kan inte din juridik. Jag hänvisar dessutom till ett redan avgjort mål i Internationella Domstolen i Haag, som är bindande och gäller i sin helhet.Läs på.
Den ”juridik” du förespråkar ”Johan” är att USA och GB anser sig ha rätt att starta krig, diktera villkor, införa olagliga sanktioner, stödja folkmord m m och resten av världen har all rätt att bekämpa dessa stater som ligger bakom övergreppen precis som Hitler-Tyskland en gång bekämpades.
Hade varit intressant med statistik, runt bolsjevikiska ’city of londons’ interventioner mll 1898 (kriget mot Boerna för att beslagta deras mark, innehållande guld, silver, koppar, diamanter..) och 1945 (ww1 för att krossa Ryssland, ww2 för att krossa Tyskland). Läs MS Kings böcker om de glupande globalisterna och ”planet rotschild”. Inte att föglömma heller, är brittiska ostindiska kompaniets opiuminfiltration av Kina för totalförstöra även det landet..brittiska ostindiska kompaniet..ett 100% rotschildventure med sassoon som hitman
Rothschilds har inte tvingat anglosaxiska överklassen att bli rika. Hela oligarkin samverkar med det målet. Vid den aktuella tiden blev Pilgrim Society och dess föregångare anglosaxernas djupa stat och organiserade både krig och revolutioner. Britternas eliter spred rykten om att det var judarna som låg bakom allt vilket de har lyckats inpränta i anglosaxiska författares föreställningsvärld trots att de judarna arbetade för Storbritanniens vapenindustri.
Det är bankirernas klienter ur det övre samhällsskiktet som behöver ändra sitt beteende om det ska bli slut på imperialismens förtryck. Men dessa är en ganska anonym grupp för allmänheten och får inte mycket kritik, trots att det är den gruppen som tjänar på krig genom värdepapper i vapenindustrin som brukar ge hög avkastning under krig.
I Storbritannien ärvde familjens äldste broder allt så de andra bröderna lockades därför att göra karriär som imperietjänstemän i olika roller. Det är alla dessa som avlönas av imperiets profiter.
Craig Murray skrev en bok om hur dessa imperiekarriärister och deras engelska fruar och indiska konkubiner var på 1830-talet i Indien
Likaså har flera gamla amerikanska släkter byggt sin förmögenhet på opium från Ostindiska.
Vet inte varför du pratar om ’judar’ (dessutom ett odefinierat begrepp). Den nyligen bortgångne jakob rotschild var inte ’jude’. Hans far, viktor rotschild, gifte sig med en icke’judinna’ och det är endast via mödernessidan som det kan gå i arv. Så blanda inte in ’judarna’ i detta. Det är det globalisterna vill, för att sprida sin förvillning och för att någon ska stå i skottgluggen. Har du inte förstått det ännu
PZ
Kanske har jag fel, men jag får känslan av att du missförstod petergrfstrm här.
Vad jag förstår säger också han att vi inte skall stigmatisera judar som grupp.
Ja, det var kanske feltolkat av mig..men det är ofta som dessa etniska/religiösa begrepp (kristna, muslimer,..judar osv) blandas in i resonemanget om globalismsionismen, vilket är preecis enl deras plan. Folk ska rikta blicken från huvudproblemet i världen, och fås tro att det är en kamp mellan folkgrupper. Ett oerhört imbecillt synsätt och som bara gynnar en grupp (nej, peter är inte imbecill).
Men jag har övertolkat, och hoppas peter har.. överseende
Jisses, det lär ta mer en halvtimme att läsa på om dessa ”herrar”. Tack Johan DENAUCLÉR för den intressanta texten. Säger som Stefan Löven ”vi har varit naiva”.
Om Storbritanniens imperialism och folkrättstridiga krig…
Sugen påa tt läsa något lärorikt, ryssofob? Var så god!
https://simplicius76.substack.com/p/sitrep-12925-ukraines-mass-drone
Over the past six months, the monthly sanitary and irreplaceable losses of AFU manpower have consistently amounted to about 50,000 people and more (January 2025 – 51960 people, December 2024 – 48470 people, November 2024 – 60805 people, etc.).
▪️ At the same time, the number of new recruits in the AFU training centers, even taking into account the “activation” of TCCs throughout Ukraine, has been barely reaching 30,000 people per month for about half a year, who are sent to the line of contact without proper training, which leads to a reduction in the number of AFU personnel.
▪️ According to official data, about 100,000 Ukrainian military personnel have left their military units unauthorized and gone on the run.
Det slog mig att Johan kanske avslöjade sitt uppdrag när han visade oro för att de vänsterinriktade här tycks ha förståelse för Ryssland.
Det liberala imperium Johan i verkligheten kämpar för bär på anor från tvåtusen år av manipulerande för att hindra uppkomsten av rationella nationalstater i folkens intresse. Detta genom att uppfinna och söka stärka diverse kulter. En sån kult är Johans föreställning om vad som är naturligt för en vänsterrörelse, vilket för Johan kan utgå från det förljugna liberala imperiets falska schablonbilder, där liberala imperiets alla illdåd får mindre betydelse genom att i hög grad tigas ihjäl.
Om det är som jag tror är det Johans uppdrag att ni ska komma tillbaka till den för Johan rättänkande fållan. Den fållan är just den där imperialisterna vill ha er.
Johan är er herde. Ni får inte bli era egna herdar och ifrågasätta den liberala religionen.
Era åsikter utan herde är farliga för imperiet om ni får hållas.
Tack vare Johan’s tillrättaläggande blir ni mer acceptabla för psykologiska försvaret som är era beskyddare för ert eget bästa.
Den som inhämtar sin ”kunskap” från pk media har inte förstått att pk media är en opinionsbildare, ingen sanningssägare.
T o m med den mest ryssofobiska personen måste se att pk media lyckats med sitt uppdrag, en mängd av folket (+ dom som har egenvinning), hatar ryssland, utan att dom förstår att dom blivit frälsade ryssofober genomen en oerhört stark opinionsbildning från pk media som klart och tydligt visar vad folket ska tänka.
Tror att du blandar ihop fobi och hat.
Angående pk media, Rysk media väljer väl knappast själv vad de ska publicera, men det visste du egentligen, eller hur?
Hur ”vet” du det?
Källa: https://www.reportrarutangranser.se/putin-satter-munkavle-pa-sista-oberoende-medierna-i-ryssland/
https://www.ifj.org/media-centre/news/detail/article/ukraine-journalists-in-russian-captivity-must-be-released
Även Ryssland har nog strypt möjligheten till kritisk debatt.
En del har så stark fobi att det blir hat. Då medger du att pk media är allt annat än sanningssägare, vad bra. Kanske lika med rysk media, följer inte med deras media.
Dom bästa svaren och närmast sanningen får man från helt oberoende personer som inte tillhör nåt av lägren. Det finns många bra analytiker där ute.
Du har ju inget annat än hat i din argumentation ”Pettersson” liksom de flesta revanschsugna ”storsvenskar” som lever kvar i stormaktstiden! Nämn nu något land som är i krig som inte censurerar den media man kan kontrollera? Och vilka är det som censurerar ryska media i Europa? Jo, din ”fina” diktator i Bryssel!
Storsvenskar som ministrar – kan det betyda något med en svensk politisk ledare och IMF:are som på besök till Zelensky förärar skådisen med kopia av brev som en gång var skrivit av Karl XII?
Att hon valde amerikanska nationaldagen till sitt PR besök väcker undran! och får en att fundera på vilket land hon egentligen representerar!
Tja, ”Petterson” har väl inget svar då han avslöjade sig själv som den desinformatör han egentligen är? Men ack så vanligt med dessa regimens springpojkar som hoppar till nästa tuva när de blir påkomna med sina lögner!
Mediazona gör det. Vilket säger mig att du antigen vet inte hut eller vet men ljuger bara för att tillfredsställa ditt hat.
Visste du att det finns det mer än 83,000 aktiva och registrerade medier i Ryssland?
Visste du att USA får 55 poäng på World Press Freedom Index?
Källa: https://en.wikipedia.org/wiki/World_Press_Freedom_Index
Det finns dom med så stark fobi att det blir till hat. Då medger du att pk media inte är nån sanningssägare, utan en opinionsbildare, eftersom du jämför rysk media likvärdigt med pk media.
Följer inte rysk media.
Närmast sanningen kommer man med att lyssna/läsa vad oerhört kunniga oberoende analytiker säger.
Apropå media, en hälsning till chefredaktören: Framtiden är alternativmedias och det inte bara som politiskt forum. Det framkom förra veckan inom en komplett annan avdelning, nämligen olycksrapportering. När flygolyckan i Washington hade hänt, med en helikopter som korsade ett passagerarflygs bana under inflygning, lade flera bloggare ut sina videon. De flesta bloggarna var experter inom branschen. En kommentar löd ungefär så här: ”på sju minuter har du förklarat det bättre än de stora medierna gjort under en hel dag av nyhetsskval.”
Och en annan variant: resebloggar. Dessa kan med lätt kamerautrustning resa runt i världen och förmedla mer autentiska stämningar än de stora vars tunga produktionsapparat sällan möjliggör spontana kontakter. En holländsk kvinna har på motorcykel rest genom ett antal länder, bl.a. det sönderslagna Irak. Fast helt sönderslaget är det inte längre utan framsteg har sakta börjat ske. Och folk är hur hjälpsamma och vänliga som helst mot henne på ett sätt som man bara inte längre ser i det krisande väst.
Tack för rapporten Jan!