2 COMMENTS

  1. “Säg att det går över”
    Ja, tack!

    Fler ljusglimtar i Coronamörkret.
    Det är väl cirka tjugo år sedan jag började ta avstånd från den västerländska handskakar-traditionen.
    Traditionen var helt enkelt mot min logik. Jag upptäckte det i kyrkan då prästen efter högmässan tog alla besökarna i hand. Någon gång var jag men jag insåg snabbt att det här inte kunde vara bra inför kyrkkaffet då människorna samtidigt förde fingarna mot munnen med en kaka eller bulle. Som upplagt för smittspridning tyckte jag redan då. Så senare gick jag ut från kyrkorummet genom en annan dörr.
    Numera har det stört mig att invandrarkvinnor mer eller mindre tvingas skaka hand i Sverige av politiska skäl. Det är tamejfan ännu värre.
    Men nu ser det ut som den här idiotiska handskakar-traditionen kan vara ur tiden och knappast någon blir gladare än jag som slipper trycket och krama (ibland kladdiga) nävar och händer helt i onödan och mot min egentliga vilja.

    https://www.svt.se/nyheter/inrikes/ar-det-har-slutet-for-handslaget

    • Jag har aldrig tyckt det varit viktigt att man skall ta varandra i hand då man hälsar. Det räcker med en liten nickning, ett leende eller en vinkning. Jag accepterar alla sorters hälsningar, och försöker anpassa mig till den andra personen/personerna, vad de kan tycka är viktigt, då det inte spelar någon roll för mig själv.
      Däremot ang. den debatt som varit om männen som inte vill ta en kvinna i hand, så är betydelsen djupare än en hälsningsfras. De män som inte ville ta mig i handen, var samma män som inte lät sina fruar svara på mina frågor, de svarade i deras ställe. De respekterade inte när jag bad dem låta sina fruar svara. Det var ett stort problem, då jag behövde veta vilken hjälp de behövde ha och vilken planering de hade för sin framtid i Sverige.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here