Det heliga kriget

35
1659
Religionskrig. Bild:Wkipedia.

Redaktören RT skriver att ”Ryssland har krävt att metropoliten Pavel, en högt uppsatt biskop i Ukrainas ortodoxa kyrka (UOC), ska friges och förklarar att man är orolig för hans välbefinnande. Pavel greps förra veckan när Kiev försökte fördriva UOC-munkar från det historiska kloster som han leder. RT skriver Metropoliten Pavel greps efter att ha anklagat president Zelensky för religiös förföljelse. I ett uttalande på onsdagen sade det ryska utrikesministeriet att det var upprört över den ukrainska regeringens påtryckningar för att avlägsna UOC från Pechersk Lavra i Kiev. Man tillade att Moskva är oroligt för munkarna och prästerna, som ”står inför hotet om ett fysiskt och moraliskt tillslag”, och hävdade att Pavels gripande var ett utmärkt exempel på religiös förföljelse.” https://swentr.site/russia/574215-russia-bishop-arrest-ukraine/

Ingemar Siby skriver

”Kranzatorparn” Ingemar Siby

”Det pågår ett heligt krig i Europa. I östra Europa. Kristna slåss emot kristna. Eller. Möjligtvis: Tog 30-åriga kriget aldrig slut 1645?

Ukrainska kloster utsätts för repressalier från Zelenskiy och hans regering. Säkerhetstjänst och polis bevakar klostren. Misstankarna är starka att det ryska språket sprids därifrån. Säkerhetspolisen tror – trots att de är ateister, (tron på nazismen sägs dock vara stark.)

Det sägs att lärare i ryska smiter ut ifrån klostren till privata skolor där de undervisar i ryska.

En stark nöt i sammanhanget är att de ukrainska ortodoxa klostren lyder under Patriarken i Moskva. Klostren tycks ses som sambandscentraler till Putin, när ukrainska abbottar och biskopar sände sina böner via Gud till Moskva Patriarken.

Kampen mot Klostren bör ha varit en viktig orsak till att Zelensky och Nato rustat upp krigsmakten: För att driva det heliga kriget. Oblasterna i östra Ukraina, som egentligen är ur-ryska, har ortodoxa kloster, och skolorna lär ut ryska. Anfallet, belägringen och mördandet år 2014 i de oblaster som ville skydda sin religion och språk, är ses som ett hot till hela den ortodoxa världen.

Den svenska hjälpen är också självklar. De flesta svenskar och inte minst militären är djupt areligiös. Bakom fanns också sakligt tänk, som såg freden 1645 som djupt orättvis.

Den hindrade den tidens ledare att plundra sig sig fler krigsbyten. Den svenska insatsen ersattes i nutida nyliberal anda av de katolska staterna inför skiljedomstol för 400 år av förlorade krigsvinster.

Det nazisttoleranta maktövertagandet med USA-stöd – två judar på de två högsta politiska posterna som frontare, innebar också ett angrepp på den judiska ukrainska befolkningen och synagogor, som till största delen talade ryska. De två politikerna såg de ortodoxa kristna som avfällingar från judendomen. Och klostren sågs som ersättning för förstörda synagogor.

USA:s president, som är djupt troende katolik, tycks ha samma synsätt på de ortodoxa kristna. Att hjälpa till med anfallet på det ortodoxa Ryssland, kan ses som en hämnd för att de ortodoxa kyrkorna separerade från den starkt centraliserade Påvekyrkan i Rom år 1055. Principen tycks vara att : Huvudsaken är att det är krig – oviktigt varför och mot vilka!

De ortodoxa kyrkorna har en mer decentraliserad spridning av makt. Om dock med Patriarken av Konstantinopel som överhuvud av historiska skäl.

I detta heliga krig har de djupt troende ortodoxa i möjligaste mån vänt den andra kinden till. Under den ortodoxe juristen Putins ledning, har också andra vapen än skjutande kommit till användning. Pengar har åter blivit gyllene: Rubeln har återfått sin vikt i guld. Dess värde har återfötts, medan dollarn ännu svävar i det blå, med ett värde som rör sig i takt med kastvindarna.

Pengar har i öst och i syd åter blivit vad det skall vara: Ett medel för att nå andra mål. Ett medel för att nå bl.a. diplomatiska segrar. Men också ett medel som gör dollarns kastvindar svagare.

Ännu ett vapen är den gyllene säden. Säden med solens livgivande färg, har blivit ett diplomatiskt vapen som erövrar Afrika. 40 afrikanska stater vägrar nu rösta emot Ryssland i FN, eller vidta sanktioner. Bl.a. för den gyllene sädens skull. Egypten har gått ännu längre och skall ansöka att bli medlem i BRICS samväldet. Där erbjuds även ett betalsystem som alternativ till dollarn. I februari omsattes fler Kinesiska Yen än dollar på Moskva börsen för första gången någonsin. Där USA diplomatin rusar på som en kamphund – smeker östern med hartassen. Som den gamla fabeln om när Solen och Nordanvinden skulle tävla: När Nordanvinden blåste, kröp vandraren ihop och slöt kappan hårdare kring sig. Når solen sken, sträckte vandraren på sig och tog av sig kappan. Och kappan öppnas också för kulturen: Turkiska och indiska filmer dominerar allt mer i allt fler Afrikanska länder framför filmer från, så kallad ”kulturimperialism” från USA.

Red: Ingemar Siby hänvisar också till en artikel av Ted Snider som publicerats på https://original.antiwar.com/ted_snider/2023/04/02/the-war-in-ukraine-and-how-africa-surprised-the-west/

Och också till en artikel med liknande innehåll av Mohamed Omar på Newsvoice. https://newsvoice.se/2023/03/afrika-foredrar-arabvarlden-ryssland-kina/

Föregående artikelFramstående artisten Roger Waters: ”Do the Right Thing, Free Julian Assange!”
Nästa artikelHur Bellingcat rentvättar säkerhetstjänstens agenda åt media
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

35 KOMMENTARER

  1. Det mer teologiska sammanhanget är till och med ännu mer invecklat.

    Dagens officiella ukrainska ortodoxa (pravoslavnaja, pravoslavna) kyrka är numera egenutropad och vare sig lyder eller är organisatoriskt underkastad metropoliten Kirill i Moskva (Den ryska ortodoxa kyrkan är sedan närapå 80 år tillbaka ännu välkänt fullt kontrollerad av ryska säkerhetstjänsten).

    Med hjälp av högste ortodoxe ledaren Bartolomeus som sitter i östkristna kyrkans huvudsäte Istanbul (förr Konstantinopel, känt i den slavisk-ortodoxa världen som ”Tsargrad”, den ouppnåeliga kejsarstaden) har både godkänt den nya ukrainska ortodoxa kyrkan,
    som numera lyder under Istanbul och inte Moskva, och fader (”östlige påven”) Bartolomeus har fördömt
    såväl det ryska krigsangreppet som den rysk-ortodoxa kyrkans stöd till kriget. Den ukrainska ortodoxa kyrkan har numera omvärldens fulla stöd, även religiöst.

    Munkarna i gamla legendariska Petjers’ka-klostret har väl delvis vägrat finna sig i nyordningen och fader Bartolomeus beslut, och har anklagats för att ännu gå fader Kirills (i Moskva) ärenden.

    Kriget även på de troendes front visar tydligt vilken djupgående konflikt det är, då högste fadern i Kiev numera påbjuder julfirandet på europeiskt vis, i december varje år istället för i januari, som också frivilligt får firas. (Alla rysktalande ortodoxa undertecknad känner har ”bytt julfirandet” till december, hos dem är just den krigsaggressiva rysk-ortodoxa kyrkan allt annat än älskad, numera, känd för att sedan säkert 80 år tillbaka ännu vara fullt kontrollerad av KGB och FSB, för litt. se Fredrikson m.fl.).

    • Den ukrainska kyrkan förstörs eftersom det finns för mycket Gud i den
      Sergey Khudiev publicist, teolog.
      Storskalig förföljelse av den ukrainska ortodoxa kyrkan, särskilt under dessa dagar av passionsveckan och påsk, kan inte annat än väcka evangeliska associationer. Kyrkan minns högtidligt hur Frälsaren förkastades, förtalades, torterades och avrättades – och vi ser hur de troende går i hans fotspår och uthärdar förtal, förolämpningar, exil, fängelse och misshandel.

      Åsynen av äldre församlingsmedlemmar som går till templet genom en upprorisk skara ”aktivister” för oundvikligen tankarna till samma skara i evangeliet; ”Aktivisten” som slår biskopen gör det just på den tiden då kyrkan minns hur ”de spottade honom i ansiktet och slog honom”.

      Internet gör det möjligt för många människor att praktiskt taget ansluta sig till skaran av förföljare, och här, tyvärr, smälter de frätande rösterna av ”det här är vad de behöver, Moskvaspioner” med inte mindre frätande ”det här är vad de behöver, avfällingar från Moskva.”

      Bland andra känslor, vad som händer orsakar stor förvirring – vad är poängen med sådana handlingar från det ukrainska ledarskapet? I en situation av akut väpnad konflikt försöker myndigheterna vanligtvis säkerställa lojalitet för alla grupper av befolkningen. Den officiella versionen att UOC förföljs på grund av pro-Moskva-sympatier ser inte övertygande ut av ett antal anledningar.

      Andra motiv – önskan att tillfredsställa utrikesdepartementet, som satsar på OCU som skapats med hans livliga deltagande, att förstöra det gemensamma kulturella utrymmet som bevaras i UOC oavsett nuvarande politiska stämningar, för att hitta ”syndabockar” för att kanalisera allmänhetens missnöje – kan vara ganska förståeligt, men otillräckligt.

      Ju längre, desto mer verkar det som att konfrontationen mellan myndigheterna och UOC inte är politisk, utan andlig. Kyrkan förföljs inte för sin förmodade ”moskovititet”, utan för sin kristendom. För att det genom sin existens vittnar om en annan – och viktigare – dimension av verkligheten. Den grundläggande orsaken till konfrontationen formulerades väl av en församlingsmedlem i UOC: ”det finns ingen rysk, ukrainsk eller europeisk värld i kyrkan. I kyrkan finns Guds frid, Guds kärlek, Guds kärlek och tron ​​på Gud.”

      En sådan inställning till livet kommer oundvikligen – och på djupaste nivån – i konflikt med den nationalpatriotiska ideologin, en anslutning till vilken varje tjänsteman i våra dagar har bråttom att svära. Kristendomen är en universell och personlig religion. Dess universalism innebär att den Gud som kyrkan dyrkar inte är stam-, nationell eller statlig. Han är inte ukrainsk, rysk, amerikan eller någon annans privata Gud. Han är alla nationers skapare och återlösare.

      Kyrkan förkunnar människosläktets enhet, fallen i Adam och återlöst i Kristus. Kristendomens personalism utgår från det faktum att Gud skapar varje person personligen, om var och en har sin egen plan. Som psalmisten säger: ”Mina ben var inte gömda för dig, när jag formades i det fördolda, formades i moderslivets djup. Mitt foster har setts av Dina ögon; i din bok är uppskrivna alla de dagar som är bestämda för mig, då inte en enda av dem ännu var” (Ps. 139:15,16). Guds Son inkarnerades, dog och återuppstod inte för stammars och nationers, staters och imperier, partiers och rörelsers skull – utan för enskilda, specifika människors skull. Som den helige aposteln Paulus säger: ”Jag lever i tro på Guds Son, som älskade mig och gav sig själv för mig” (Gal 2:20).

      Gud kallar varje person till en djupt personlig, unik relation med honom. Vi svarar på hans kallelse inte som medlemmar av det eller det kollektivet, utan som individer som fattar beslut enligt sin egen fri vilja. Som den ryske filosofen Nikolai Berdyaev skrev , ”den mänskliga personligheten är andligt befriad från blodstammens religiösa band, dess förhållande till Gud bestäms inte genom ras, inte genom nationalitet, inte genom ett naturligt samhälle, utan genom ett andligt samhälle, d.v.s. Kyrkan .. Kristendomen är oförenlig med nationens överhöghet, den erkänner den mänskliga personens heliga rättigheter, oberoende av nationens vilja och rotad i det andliga, inte det sociala. Det är människor, och inte nationer eller stater, som är kallade av Gud till evigt liv. Det är det eviga och välsignade livet i Gud som är syftet med vilket vi skapades – specifika människors eviga frälsning är oändligt mycket viktigare än något annat. ”Vad gagnar det en människa om hon vinner hela världen och förlorar sin själ?” (Matt. 16:26). Detta motsäger oundvikligen nationalismen. Som samma Berdyaev skriver, ”nationalism och etatism kräver att nationaliteten och staten ger gudomlig heder, det vill säga ”Caesars”, och betyder därför en återgång till hedendom och polyteism. Kristendomen befriar andligt individen från nationens, stadens, statens absoluta makt, makten över det andliga livet, den tillåter endast nationalitetens och statens underordnade värde.

      Nationalism är en av de kollektivistiska ideologier som utgår från det faktum att det kristna löftet om evigt liv är falskt, men en person kan skaffa sig ett surrogat för odödlighet genom att smälta samman med något mer hållbart än han själv – till exempel ett parti eller en nation. Ett av nationalismens favoritord är ”odödlighet”. Men denna ”odödlighet” är metaforisk och finns inte i Kristus, utan i nationen.

      En nation förstås som en superorganism, i förhållande till vilken dess individuella medlemmar är celler. Celler är ojämförligt mindre viktiga – och är bara intressanta ur organismens synvinkel som helhet. Nationalismen försöker vanligtvis inte förstöra kyrkan – utan ser sitt syfte enbart i att lösa nationella problem. Det är att inspirera nationens soldater till strid, nationens mödrar till barnafödande, nationens arbetare till hårt arbete, för att lova paradis till nationens hjältar och helvete till nationens förrädare.

      Kyrkan, där ”det finns Guds frid, Guds kärlek, kärlek till Gud och tro på Gud”, är inte alls lämplig för dessa syften. Problemet med den ukrainska kyrkan är att det finns för mycket Gud i den, för mycket levande, uppriktig tro. Och det här passar inte hennes förföljare. Men evangelieberättelsen – som vi minns nu för tiden – slutar inte med korsfästelse och begravning. Det slutar med uppståndelsen från de döda. Kristi kyrka kan inte ersättas, ersättas eller förstöras. Många har försökt. Ingen lyckades.
      Den ukrainska kyrkan förstörs eftersom det finns för mycket Gud i den
      Sergey Khudiev
      publicist, teolog

      Storskalig förföljelse av den ukrainska ortodoxa kyrkan, särskilt under dessa dagar av passionsveckan och påsk, kan inte annat än väcka evangeliska associationer. Kyrkan minns högtidligt hur Frälsaren förkastades, förtalades, torterades och avrättades – och vi ser hur de troende går i hans fotspår och uthärdar förtal, förolämpningar, exil, fängelse och misshandel.

      Åsynen av äldre församlingsmedlemmar som går till templet genom en upprorisk skara ”aktivister” för oundvikligen tankarna till samma skara i evangeliet; ”Aktivisten” som slår biskopen gör det just på den tiden då kyrkan minns hur ”de spottade honom i ansiktet och slog honom”.

      Internet gör det möjligt för många människor att praktiskt taget ansluta sig till skaran av förföljare, och här, tyvärr, smälter de frätande rösterna av ”det här är vad de behöver, Moskvaspioner” med inte mindre frätande ”det här är vad de behöver, avfällingar från Moskva.”

      Bland andra känslor, vad som händer orsakar stor förvirring – vad är poängen med sådana handlingar från det ukrainska ledarskapet? I en situation av akut väpnad konflikt försöker myndigheterna vanligtvis säkerställa lojalitet för alla grupper av befolkningen. Den officiella versionen att UOC förföljs på grund av pro-Moskva-sympatier ser inte övertygande ut av ett antal anledningar.

      Andra motiv – önskan att tillfredsställa utrikesdepartementet, som satsar på OCU som skapats med hans livliga deltagande, att förstöra det gemensamma kulturella utrymmet som bevaras i UOC oavsett nuvarande politiska stämningar, för att hitta ”syndabockar” för att kanalisera allmänhetens missnöje – kan vara ganska förståeligt, men otillräckligt.

      Ju längre, desto mer verkar det som att konfrontationen mellan myndigheterna och UOC inte är politisk, utan andlig. Kyrkan förföljs inte för sin förmodade ”moskovititet”, utan för sin kristendom. För att det genom sin existens vittnar om en annan – och viktigare – dimension av verkligheten. Den grundläggande orsaken till konfrontationen formulerades väl av en församlingsmedlem i UOC: ”det finns ingen rysk, ukrainsk eller europeisk värld i kyrkan. I kyrkan finns Guds frid, Guds kärlek, Guds kärlek och tron ​​på Gud.”

      En sådan inställning till livet kommer oundvikligen – och på djupaste nivån – i konflikt med den nationalpatriotiska ideologin, en anslutning till vilken varje tjänsteman i våra dagar har bråttom att svära. Kristendomen är en universell och personlig religion. Dess universalism innebär att den Gud som kyrkan dyrkar inte är stam-, nationell eller statlig. Han är inte ukrainsk, rysk, amerikan eller någon annans privata Gud. Han är alla nationers skapare och återlösare.

      Kyrkan förkunnar människosläktets enhet, fallen i Adam och återlöst i Kristus. Kristendomens personalism utgår från det faktum att Gud skapar varje person personligen, om var och en har sin egen plan. Som psalmisten säger: ”Mina ben var inte gömda för dig, när jag formades i det fördolda, formades i moderslivets djup. Mitt foster har setts av Dina ögon; i din bok är uppskrivna alla de dagar som är bestämda för mig, då inte en enda av dem ännu var” (Ps. 139:15,16). Guds Son inkarnerades, dog och återuppstod inte för stammars och nationers, staters och imperier, partiers och rörelsers skull – utan för enskilda, specifika människors skull. Som den helige aposteln Paulus säger: ”Jag lever i tro på Guds Son, som älskade mig och gav sig själv för mig” (Gal 2:20).

      Gud kallar varje person till en djupt personlig, unik relation med honom. Vi svarar på hans kallelse inte som medlemmar av det eller det kollektivet, utan som individer som fattar beslut enligt sin egen fri vilja. Som den ryske filosofen Nikolai Berdyaev skrev , ”den mänskliga personligheten är andligt befriad från blodstammens religiösa band, dess förhållande till Gud bestäms inte genom ras, inte genom nationalitet, inte genom ett naturligt samhälle, utan genom ett andligt samhälle, d.v.s. Kyrkan .. Kristendomen är oförenlig med nationens överhöghet, den erkänner den mänskliga personens heliga rättigheter, oberoende av nationens vilja och rotad i det andliga, inte det sociala. Det är människor, och inte nationer eller stater, som är kallade av Gud till evigt liv. Det är det eviga och välsignade livet i Gud som är syftet med vilket vi skapades – specifika människors eviga frälsning är oändligt mycket viktigare än något annat. ”Vad gagnar det en människa om hon vinner hela världen och förlorar sin själ?” (Matt. 16:26). Detta motsäger oundvikligen nationalismen. Som samma Berdyaev skriver, ”nationalism och etatism kräver att nationaliteten och staten ger gudomlig heder, det vill säga ”Caesars”, och betyder därför en återgång till hedendom och polyteism. Kristendomen befriar andligt individen från nationens, stadens, statens absoluta makt, makten över det andliga livet, den tillåter endast nationalitetens och statens underordnade värde.

      Nationalism är en av de kollektivistiska ideologier som utgår från det faktum att det kristna löftet om evigt liv är falskt, men en person kan skaffa sig ett surrogat för odödlighet genom att smälta samman med något mer hållbart än han själv – till exempel ett parti eller en nation. Ett av nationalismens favoritord är ”odödlighet”. Men denna ”odödlighet” är metaforisk och finns inte i Kristus, utan i nationen.

      En nation förstås som en superorganism, i förhållande till vilken dess individuella medlemmar är celler. Celler är ojämförligt mindre viktiga – och är bara intressanta ur organismens synvinkel som helhet. Nationalismen försöker vanligtvis inte förstöra kyrkan – utan ser sitt syfte enbart i att lösa nationella problem. Det är att inspirera nationens soldater till strid, nationens mödrar till barnafödande, nationens arbetare till hårt arbete, för att lova paradis till nationens hjältar och helvete till nationens förrädare.

      Kyrkan, där ”det finns Guds frid, Guds kärlek, kärlek till Gud och tro på Gud”, är inte alls lämplig för dessa syften. Problemet med den ukrainska kyrkan är att det finns för mycket Gud i den, för mycket levande, uppriktig tro. Och det här passar inte hennes förföljare. Men evangelieberättelsen – som vi minns nu för tiden – slutar inte med korsfästelse och begravning. Det slutar med uppståndelsen från de döda. Kristi kyrka kan inte ersättas, ersättas eller förstöras. Många har försökt. Ingen lyckades.
      Den ukrainska kyrkan förstörs eftersom det finns för mycket Gud i den
      Sergey Khudiev publicist, teolog.
      Storskalig förföljelse av den ukrainska ortodoxa kyrkan, särskilt under dessa dagar av passionsveckan och påsk, kan inte annat än väcka evangeliska associationer. Kyrkan minns högtidligt hur Frälsaren förkastades, förtalades, torterades och avrättades – och vi ser hur de troende går i hans fotspår och uthärdar förtal, förolämpningar, exil, fängelse och misshandel.
      Åsynen av äldre församlingsmedlemmar som går till templet genom en upprorisk skara ”aktivister” för oundvikligen tankarna till samma skara i evangeliet; ”Aktivisten” som slår biskopen gör det just på den tiden då kyrkan minns hur ”de spottade honom i ansiktet och slog honom”.
      Internet gör det möjligt för många människor att praktiskt taget ansluta sig till skaran av förföljare, och här, tyvärr, smälter de frätande rösterna av ”det här är vad de behöver, Moskvaspioner” med inte mindre frätande ”det här är vad de behöver, avfällingar från Moskva.”
      Bland andra känslor, vad som händer orsakar stor förvirring – vad är poängen med sådana handlingar från det ukrainska ledarskapet? I en situation av akut väpnad konflikt försöker myndigheterna vanligtvis säkerställa lojalitet för alla grupper av befolkningen. Den officiella versionen att UOC förföljs på grund av pro-Moskva-sympatier ser inte övertygande ut av ett antal anledningar.

      Andra motiv – önskan att tillfredsställa utrikesdepartementet, som satsar på OCU som skapats med hans livliga deltagande, att förstöra det gemensamma kulturella utrymmet som bevaras i UOC oavsett nuvarande politiska stämningar, för att hitta ”syndabockar” för att kanalisera allmänhetens missnöje – kan vara ganska förståeligt, men otillräckligt.

      Ju längre, desto mer verkar det som att konfrontationen mellan myndigheterna och UOC inte är politisk, utan andlig. Kyrkan förföljs inte för sin förmodade ”moskovititet”, utan för sin kristendom. För att det genom sin existens vittnar om en annan – och viktigare – dimension av verkligheten. Den grundläggande orsaken till konfrontationen formulerades väl av en församlingsmedlem i UOC: ”det finns ingen rysk, ukrainsk eller europeisk värld i kyrkan. I kyrkan finns Guds frid, Guds kärlek, Guds kärlek och tron ​​på Gud.”

      En sådan inställning till livet kommer oundvikligen – och på djupaste nivån – i konflikt med den nationalpatriotiska ideologin, en anslutning till vilken varje tjänsteman i våra dagar har bråttom att svära. Kristendomen är en universell och personlig religion. Dess universalism innebär att den Gud som kyrkan dyrkar inte är stam-, nationell eller statlig. Han är inte ukrainsk, rysk, amerikan eller någon annans privata Gud. Han är alla nationers skapare och återlösare.

      Kyrkan förkunnar människosläktets enhet, fallen i Adam och återlöst i Kristus. Kristendomens personalism utgår från det faktum att Gud skapar varje person personligen, om var och en har sin egen plan. Som psalmisten säger: ”Mina ben var inte gömda för dig, när jag formades i det fördolda, formades i moderslivets djup. Mitt foster har setts av Dina ögon; i din bok är uppskrivna alla de dagar som är bestämda för mig, då inte en enda av dem ännu var” (Ps. 139:15,16). Guds Son inkarnerades, dog och återuppstod inte för stammars och nationers, staters och imperier, partiers och rörelsers skull – utan för enskilda, specifika människors skull. Som den helige aposteln Paulus säger: ”Jag lever i tro på Guds Son, som älskade mig och gav sig själv för mig” (Gal 2:20).

      Gud kallar varje person till en djupt personlig, unik relation med honom. Vi svarar på hans kallelse inte som medlemmar av det eller det kollektivet, utan som individer som fattar beslut enligt sin egen fri vilja. Som den ryske filosofen Nikolai Berdyaev skrev , ”den mänskliga personligheten är andligt befriad från blodstammens religiösa band, dess förhållande till Gud bestäms inte genom ras, inte genom nationalitet, inte genom ett naturligt samhälle, utan genom ett andligt samhälle, d.v.s. Kyrkan .. Kristendomen är oförenlig med nationens överhöghet, den erkänner den mänskliga personens heliga rättigheter, oberoende av nationens vilja och rotad i det andliga, inte det sociala. Det är människor, och inte nationer eller stater, som är kallade av Gud till evigt liv. Det är det eviga och välsignade livet i Gud som är syftet med vilket vi skapades – specifika människors eviga frälsning är oändligt mycket viktigare än något annat. ”Vad gagnar det en människa om hon vinner hela världen och förlorar sin själ?” (Matt. 16:26). Detta motsäger oundvikligen nationalismen. Som samma Berdyaev skriver, ”nationalism och etatism kräver att nationaliteten och staten ger gudomlig heder, det vill säga ”Caesars”, och betyder därför en återgång till hedendom och polyteism. Kristendomen befriar andligt individen från nationens, stadens, statens absoluta makt, makten över det andliga livet, den tillåter endast nationalitetens och statens underordnade värde.

      Nationalism är en av de kollektivistiska ideologier som utgår från det faktum att det kristna löftet om evigt liv är falskt, men en person kan skaffa sig ett surrogat för odödlighet genom att smälta samman med något mer hållbart än han själv – till exempel ett parti eller en nation. Ett av nationalismens favoritord är ”odödlighet”. Men denna ”odödlighet” är metaforisk och finns inte i Kristus, utan i nationen.

      En nation förstås som en superorganism, i förhållande till vilken dess individuella medlemmar är celler. Celler är ojämförligt mindre viktiga – och är bara intressanta ur organismens synvinkel som helhet. Nationalismen försöker vanligtvis inte förstöra kyrkan – utan ser sitt syfte enbart i att lösa nationella problem. Det är att inspirera nationens soldater till strid, nationens mödrar till barnafödande, nationens arbetare till hårt arbete, för att lova paradis till nationens hjältar och helvete till nationens förrädare.

      Kyrkan, där ”det finns Guds frid, Guds kärlek, kärlek till Gud och tro på Gud”, är inte alls lämplig för dessa syften. Problemet med den ukrainska kyrkan är att det finns för mycket Gud i den, för mycket levande, uppriktig tro. Och det här passar inte hennes förföljare. Men evangelieberättelsen – som vi minns nu för tiden – slutar inte med korsfästelse och begravning. Det slutar med uppståndelsen från de döda. Kristi kyrka kan inte ersättas, ersättas eller förstöras. Många har försökt. Ingen lyckades.

    • @Johan de Naucler 16 april, 2023 At 15:25

      Fabulerar, fabulerar och åter fabulerar!! Du har inte den minsta aning om vad som hänt…

      Allt var planerad och utfört av Poroshenko för att lyckats bli omvald… trots att detta var ett BROTT mot artikel 35 i ukrainska konstitutionen…

      Autocephalous Scam: Poroshenko Will Help Constantinople Acquire Property in Ukraine

      Det som drogs slutsatsen när Porosjenko slöt avtalet med patriarken av Konstantinopel Bartolomeus i slutet av 2018 har nu blivit ett fullfjädrat faktum.

      Den 12 mars 2019 lyckades byrån ”Ukrainski Novini”, som sägs vara kopplad till miljön för Poroshenkos fiende Igor Kolomoisky, få tag på en kopia av avtalet om samarbete och interaktion mellan Ukraina och det ekumeniska Konstantinopelpatriarkatet från administrationen av Ukrainas president.

      Sålunda följer det av att läsa dokumentet att Ukrainas president Petro Poroshenko, efter att ha undertecknat den 3 november 2018 i Istanbul (Turkiet) avtalet om samarbete och interaktion mellan Ukraina och det ekumeniska Konstantinopelpatriarkatet i utbyte mot den schismatiska Tomos of Autocephaly ”Ukrainas ortodoxa kyrka” (OCU) åtog sig att överföra ”byggnader, rum och även andra egendomsobjekt” i Ukraina till Stauropegion av det ekumeniska patriarkatet.

      I enlighet med syftet med detta avtal kommer Ukraina att underlätta: förvärv, i enlighet med Ukrainas lagstiftning, av representationen för det ekumeniska patriarkatet i Ukraina, nämligen uppdraget ”Stauropegion av det ekumeniska patriarkatet i Ukraina”, av byggnader, rum och andra egendomsobjekt som är nödvändiga för att uppdraget ”Stauropegion av det ekumeniska patriarkatet i Ukraina” ska fungera.

      Följande är en kronologi över hur dokumentet erhölls:

      Efter att ha studerat det undertecknade avtalet om samarbete och interaktion mellan Ukraina och det ekumeniska Konstantinopelpatriarkatet, blev orsaken till att PA dröjde med att tillhandahålla texten tydlig. Det är olönsamt för Porosjenko, inför presidentvalet, att erkänna det faktum att priset för att skapa en autocefal lokal ortodox kyrka och ta emot Tomos of Autocephaly från den ortodoxa kyrkan i Ukraina (OCU) var överföringen av statligt ägda föremål till den kontinuerliga fria användningen av det ekumeniska patriarkatet.

      Medlemmen av federationsrådets kommitté för internationella frågor och Krimsenator Sergey Tsekov kommenterade det publicerade avtalet om radiosändningen av ”Radio Sputnik”:

      Vi förstår mycket väl att USA under hela denna historia stod bakom Konstantinopel, och Porosjenko överlämnade faktiskt Ukraina till USA under de fem åren av sitt presidentskap. Och det är tydligt att de föremål som Porosjenko planerade att överföra till Konstantinopel hade han för avsikt att ta bort från den kanoniska ukrainska ortodoxa kyrkan. Avtalet med Konstantinopel är en del av hans valkampanj, och han formulerade kärnan i denna kampanj långt innan den började: ’Armé, språk, tro’. Saker och ting är tydliga när det gäller armén, och även språket (detta är total ukrainisering), och tron, enligt Porosjenkos förståelse, är att ta emot Tomos. Han förväntade sig att han på grundval av denna kampanj skulle bli omvald till president. Men jag tror att det ukrainska folket har tillräckligt med sunt förnuft för att förstå allt detta.
      https://www.stalkerzone.org/autocephalous-scam-poroshenko-will-help-constantinople-acquire-property-in-ukraine/

      Ukrainian Expert Andrey Zolotarev: Tomos Is a Political-Business Project Funded in Part by Poroshenko’s Dnepropetrovsk “Pals”

      Det är ett politiskt affärsprojekt. För Bartolomeus – är det en stor frestelse att kraftigt öka den ekonomiska makten i Konstantinopelpatriarkatet, som faktiskt har ett litet och obetydligt antal församlingar. Och i Ukraina lovar presidenten stauropegiska kloster, och så vidare – så i allmänhet är det bra affärer”

      Enligt honom är det för Porosjenko ett politiskt projekt.
      ”För samhället finns det inget bra här. Detta är ett brott mot den 35:e artikeln i konstitutionen: aktivt deltagande av presidenten och statens högsta tjänstemän i att lösa kyrkliga frågor (i Ukraina är kyrkan skild från staten), och här görs ett försök att skapa en statskyrka. Det är inte längre en hemlighet att det i detta företag finns auktoritativa affärsmän från Dnepropetrovsk, och, till synes, genomfördes Tomos-projektet med pengarna från dessa ”kompisar”. Det är därför det i stort sett inte finns något heligt här. Att döma av det faktum att de viktigaste lokala kyrkorna inte erkände OCU, liknar det ett mer sekulärt projekt”
      https://www.stalkerzone.org/ukrainian-expert-andrey-zolotarev-tomos-is-a-political-business-project-funded-in-part-by-poroshenkos-dnepropetrovsk-pals/

      The Leader of Ukrainian Schismatics Awarded a Former CIA Employee For His Help in Creating a Church That is “Independent of Russia”
      https://www.stalkerzone.org/the-leader-of-ukrainian-schismatics-awarded-a-former-cia-employee-for-his-help-in-creating-a-church-that-is-independent-of-russia/

      Poroshenko Promised Bartholomew 38 Church Objects in Ukraine and $150 Million in Exchange for Tomos
      https://www.stalkerzone.org/poroshenko-promised-bartholomew-38-church-objects-in-ukraine-and-150-million-in-exchange-for-tomos/

      The New Schismatic “Church” in Ukraine Started Campaigning for Petro Poroshenko’s Re-Election
      I en total kränkning av den ukrainska konstitutionen, där kyrkan (den enda erkända kyrkan i Ukraina är det kanoniska Moskvapatriarkatet) är skild från staten, kallade synoden för den nyskapade schismatiska ”kyrkan” i Konstantinopel, medan den röstade i val, att anse att presidenten är den högsta befälhavaren och att utvärdera kandidaterna enligt ”frukterna av deras angelägenheter”.

      Dessutom uppmanades väljarna att studera kandidaternas program så att ”på valdagen, den 31 mars, efter att ha bett, kommer man till vallokalen och gör ett ansvarsfullt, medvetet val”.

      Det är därför, under villkoren för kriget som påtvingats av angriparen mot vårt folk, under omröstningen är det nödvändigt att särskilt tänka på att presidenten är den högsta befälhavaren. Därför beror ankomsten av en seger över angriparen på vår röst.
      Synoden bad också att inte sälja röster ”för pengar eller andra materiella värden, för söta löften”.
      Vår gemensamma uppgift är att bevara Ukrainas statskap, oberoende och enhet. Det är därför kandidater bör utvärderas inte enligt löften, utan enligt frukterna av deras angelägenheter och deras förmåga att klara av de uppgifter som ställts för statschefen.

      Det bör noteras att denna retorik sammanfaller mycket med huvudparollerna i Petro Poroshenkos valkampanj, där han också betonar att det är nödvändigt att välja den högsta befälhavaren, och att han är bättre lämpad för denna roll än till exempel Zelensky eller Tymosjenko. Faktum är att om man ska vara ärlig så vet alla i Rada att denna pseudokyrka skapades av Porosjenko i ett desperat försök att vinna rösterna från pro-Maidan religiösa ukrainare som annars inte skulle visa intresse för politik.
      https://www.stalkerzone.org/the-new-schismatic-church-in-ukraine-started-campaigning-for-petro-poroshenkos-re-election/

      The “Honorary Patriarch” of Ukraine’s New Schismatic Church Awarded Neo-Nazis for “Fighting Against the Russian Aggressor”
      The “honorary patriarch” of the so-called “Orthodox Church of Ukraine“ met activists of nationalist organisations and awarded them with medals “For Sacrifice and Love to Ukraine”

      https://www.stalkerzone.org/the-honorary-patriarch-of-ukraines-new-schismatic-church-awarded-neo-nazis-for-fighting-against-the-russian-aggressor/

      The Istanbul Church in Ukraine: What the Text of Tomos Really Means
      https://www.stalkerzone.org/the-istanbul-church-in-ukraine-what-the-text-of-tomos-really-means/

      Former Ukrainian Intelligence Official: Poroshenko’s Decree on Awarding Filaret the Title “Hero of Ukraine” Is Illegal

      ”’Månget som kan användas för att mäta patriark Filarets bidrag till kampen för den lokala kyrkan har ännu inte uppfunnits. Han var, är och förblir den ukrainska kyrkans andliga ledare, det ukrainska folkets andliga ledare. Det är därför jag har bestämt mig för att ge honom titeln ”Ukrainas hjälte”, sa presidenten.
      Enligt Ukrainas hjältestadga:
      1. Ukrainas president har inte rätt att fatta beslut om att tilldela titeln Ukrainas hjälte…
      2. Presidenten bör få en inlaga från de relevanta organen (Verkhovna Rada i Ukraina, Ukrainas ministerkabinett… ministerier… etc., en uttömmande lista är skriven i stadgan) och en prislista i rätt form…
      3. Nomineringar till titeln Hero of Ukraine genomförs offentligt på arbetsplatsen för personen…

      Förslag: före morgonen att åtminstone lämna in en ansökan från kommissionen för statsutmärkelser och heraldik under Ukrainas president, som finns i listan över auktoriserade organ.”
      https://www.stalkerzone.org/former-ukrainian-intelligence-official-poroshenkos-decree-on-awarding-filaret-the-title-hero-of-ukraine-is-illegal/

      The Main Statements Made by the Ukrainian Pseudo Priest Filaret About the Schism in Constantinople’s “Autocephaly” Project
      On May 15th the honorary patriarch of the “Orthodox Church of Ukraine“ (OCU), Filaret, who declared the restoration of the Kiev Patriarchate

      https://www.stalkerzone.org/the-main-statements-made-by-the-ukrainian-pseudo-priest-filaret-about-the-schism-in-constantinoples-autocephaly-project/

      Conflicts Arose Over Attempts to “Transfer” 8 More Canonical Churches to the Schismatic “Autocephalous Church”
      I Ukraina fortsätter intagandet av tempel och skrämseln av anhängare av den ukrainska ortodoxa kyrkan [Moskvapatriarkatet – red.] av ”aktivister” från Ukrainas ortodoxa kyrka (OCU), representanter för politiska krafter och regeringstjänstemän. Inte mindre än 8 fall där tempel tillfångatagits och kyrkliga samfund tvingats att underordnas OCU i Lugansk, Volyn och Rovno-regionerna har registrerats under de senaste dagarna.
      https://www.stalkerzone.org/conflicts-arose-over-attempts-to-transfer-8-more-canonical-churches-to-the-schismatic-autocephalous-church/

      Bishop Gedeon Was Invited to Speak at the UN and US Congress About the Persecution of the Moscow Patriarchate
      Biskop Gedeon är säker på att de ukrainska myndigheternas agerande endast bekräftade fakta om diskriminering av den ukrainska ortodoxa kyrkan [Moskva-patriarkatet – red.] som han talade om dagen innan i den amerikanska kongressen.

      Efter att ha fråntagits sitt ukrainska medborgarskap och tvångsdeporterats från Ukraina, avser abboten av tiondeklostret och biskopen av Makarovsky Gedeon (Kharon) att tala i FN och den amerikanska kongressen om förföljelsen av den kanoniska ukrainska ortodoxa kyrkan av ledarna för staten.

      ”När allt detta hände blev jag också uppringd av den amerikanska kongressen, av olika politiker och journalister från CNN, Fox News och andra globalt kända medier”, sa biskopen i en kommentar till byrån ”strana.ua”. ”Det blev en bekräftelse för alla mina ord, av de tal jag hade i USA, att det i Ukraina råder politisk och religiös förföljelse. I själva verket har myndigheterna i Ukraina direkt bekräftat allt jag sa”.

      Biskopen betonade att han är 100 % medborgare i Ukraina: ”Detta är mitt land och ingen kommer att ändra det”. Enligt honom är han nu i USA som en ukrainsk politisk flykting, och många här kan helt enkelt inte tro att det finns en sådan laglöshet, att de ”bara oförskämt konfiskerar mitt pass på gränsen och låter mig inte komma in i mitt hemland”.

      Biskop Gedeon påminde om att hela denna situation inträffade på tröskeln före utfrågningen av Ukrainas högsta domstol – där han skulle infinna sig som käranden – angående stämningsansökan mot giltigheten av det parlamentariska överklagandet till patriarken Bartholomew om att bevilja Tomos.

      ”Med största sannolikhet, så att jag inte kunde inställa mig i domstolen och bevisa att Verkhovna Rada inte hade rätt att överklaga till Bartholomew och inte är auktoriserad av folket i Ukraina att göra det, vidtog myndigheterna sådana åtgärder. Enligt konstitutionen har Verkhovna Rada konkreta rättigheter och skyldigheter. Det nämns inte någonstans att parlamentet har rätt att överklaga till Bartholomew. De känner till sina rättigheter mycket väl, men de känner tyvärr inte till sina skyldigheter. Och nu blev det personligt, eftersom de inte gav mig chansen att säga allt detta i rätten. Det är ytterligare en våg av förföljelse mot kyrkan. Det är otillåtet att en biskop utomrättsligt kan berövas sin nationalitet och utvisas från landet”, sade biskopen av den ukrainska ortodoxa kyrkan [Moskva patriarkatet – red.], och hoppades att ”med Guds hjälp kommer vi alla att stå kvar”.
      https://www.stalkerzone.org/bishop-gedeon-was-invited-to-speak-at-the-un-and-us-congress-about-the-persecution-of-the-moscow-patriarchate/

      Constantinople’s Schismatics Illegally Captured a Moscow Patriarchate Temple in Rovno
      On March 13th 2019 the Information- Educational Department of the Ukrainian Orthodox Church, citing the press service of the diocese…
      https://www.stalkerzone.org/constantinoples-schismatics-illegally-captured-a-moscow-patriarchate-temple-in-rovno/

      Schism in Schism: Constantinople’s Pseudo-Church in Ukraine Faces Liquidation

      Medan ganska långvariga tvister om datumet för invigningen av Vladimir Zelensky i Ukraina fortsätter, erbjöd den ortodoxa kyrkan i Ukraina (OCU) – som inte erkänns av någon av de lokala ortodoxa kyrkorna – plötsligt en påminnelse om sig själv. Den informativa ursäkten för varför OCU kom in i de ukrainska nyheterna igen är naturlig på sitt sätt – denna pseudokyrka, som en ful frukt av den ukrainska ortodoxins långvariga schism, är nu själv på gränsen till en schism och upphörandet av dess juridiska existens.

      Som en påminnelse skapades det för bara ett halvår sedan riktiga bacchanalia i ukrainska medier angående mottagandet av ”Tomos” av de förenande lokala sekterna – de fortfarande Petliuras ”autocefalister” (ukrainska autocefala ortodoxa kyrkan) och perestrojkans ”Kiev-patriarkat” (Ukrainsk-ortodoxa kyrkan i Kievs patriarkat). Men det blev snabbt förgäves så snart initiativtagaren till skapandet av OCU Petro Poroshenko insåg att ”tro”, som naturligtvis ”språk” och ”armé”, inte hjälper honom särskilt i valkampanjen. Men det missfoster som skapades av hans administrativa ansträngningar fanns kvar och erbjöd ibland en påminnelse om sig själv. Detta hände antingen i samband med nynazisternas försök att fånga kanoniska tempel, eller på grund av de skandalösa initiativen från den 40-årige ledaren för OCU Epifany: denna ”Metropolitan of Kiev” lovade att befria homosexualitetens synd, argumenterade sedan för ett eventuellt enande med ukrainska grekiska katoliker – uniaten underordnade Vatikanen.

      En bomb placerades under OCU av medbrottslingen till Porosjenko – den officiella ”hederspatriarken” Filaret, initiativtagaren till schismen och beskyddare av nynazistisk rabbling: till exempel förra veckan belönade han militanter från extremistgruppen ”C14” med personliga utmärkelser. Denna siffra, som det visade sig, skulle inte ens juridiskt likvidera hans ukrainska ortodoxa kyrka i Kiev-patriarkatet, vilket var tänkt att vara ett av villkoren för ”Tomos”. Sedan februari har han inte släppt in sin unga kollega Epifany i sin bostad och han ignorerar och förringar honom moraliskt. Som ett resultat av detta existerar OCU från och med idag faktiskt bara på papper: församlingarna som är underställda Filaret – endast cirka 3 000 – förblev honom trogna, respektive Epifany får inget tionde från dem, och nöjer sig med bara slantar från tinningarna räknade på fingrarna.

      Filarets avsikt att sammanföra en kyrklig sobor och att diskutera frågan om att officiellt återställa den ukrainsk-ortodoxa kyrkan i Kievs patriarkat, som nu inte kommer att utgöra en grund för den ”förenade lokala” OCU, blev droppen – vilket antogs av Porosjenko och Konstantinopel-patriarken Bartholomew, men dess direkta konkurrent. Dock på samma sätt inte igenkänd av någon.

      ”Saken är att Kievs patriarkat inte likviderades. Den är inte likviderad. Det finns en önskan att registrera den som likviderad. Den som skapade Kiev-patriarkatet kan likvidera det, sade Filaret, som anser sig vara den ende grundaren av den ukrainsk-ortodoxa kyrkan i Kiev-patriarkatet (faktiskt hade han en föregångare – den självutnämnde ”Patriarken av Hela Ukraina-Ryssland” ” Vladimir, som, mycket lägligt för Filaret, dog under mystiska omständigheter 1995). I sin tur uppmanade Epifany sin seniora partner och handledare (i ukrainska kyrkliga kretsar finns det fortfarande rykten om deras nära relation) att tänka mer ”på framtiden och enheten”, och inte att ”återvända till det förflutna”. I förbigående blev det klart att båda högt uppsatta schismatiker aldrig gjorde en gemensam tjänst sedan februari, och Epifany ignorerade till och med Filarets inbjudan till den ”patriarkala” mottagningen till påskens ära.

      I korthet ser situationen ut som följer: den 90-årige Filaret bröt mot sina skyldigheter gentemot presidenten Porosjenko och ”Istanbul-påven” Bartholomew och vägrade att likvidera den ukrainsk-ortodoxa kyrkan i Kiev-patriarkatet inom ramen för fusionen med OCU, som förväntar sig att den redan mottagna ”Tomos” – erkännande av oberoende från patriarkatet i Konstantinopel – också skulle gälla för de separata komponenterna i OCU. OCU i sig var faktiskt en virtuell struktur, utan församlingar och finansiering, och nu vädjar Epifany till Porosjenko och Bartholomew med en begäran om att lugna förrädaren av deras gemensamma sak. Det sistnämnda är uppriktigt sagt inte upp till dem: Porosjenko är engagerad i att bevara sin plats i politiken, såväl som sin frihet och förmögenhet, och Bartholomew, på grund av det episka som kretsar kring OCU och ”Tomos”, har förstört förbindelserna med alla lokala kyrkor och befann sig i eukaristisk isolering. Och eftersom Epifany skrämmer sina anhängare, redan inom en snar framtid, om Filaret inte ödmjukt ångrar sig, kan OCU:s ”Tomos” återkallas.
      https://www.stalkerzone.org/schism-in-schism-constantinoples-pseudo-church-in-ukraine-faces-liquidation/

      • Stalkerzone är dock ingen vare sig objektiv eller sanningsenlig ”nyhetskälla”. Det är en rysk (pro-putinistisk) propagandasajt för Kremls narrativ i dess olagliga invasions- och anfallskrig av Ukraina.

        Nu har Ukraina en helt egen ukrainsk-ortodox kyrka och metropoliten i Istanbul håller den under sina vingar.

        • @Johan de Naucler 19 april, 2023 At 12:38

          ”Stalkerzone är dock ingen vare sig objektiv eller sanningsenlig ”nyhetskälla”. Det är en rysk (pro-putinistisk) propagandasajt för Kremls narrativ i dess olagliga invasions- och anfallskrig av Ukraina.”

          Är din militärfavoritbloggare, Strelkov, objektiv eller sanningsenlig ”nyhetskälla”??
          Är dina kommentarer objektiva eller sanningsenliga ”nyhetskällor”?? Jag kan säga rakt av: INTE.
          Varför har du aldrig haft några synpunkter över Ukrainas krig mot republikerna som, enligt då tidens konstitution (artikel 17), var ett brott mot denna? Precis som Poroshenkos inblandning i att göra en ukrainsk kyrka, var brott mot artikel 35.

          Innan du kritiserar är det rimligt att du tittar genom bloggen: det finns många översättningar från ukrainska ”Strana” plus en hel del som andra har skrivit.

          • Strelkov är inte min favorit som militärbloggare. Sluta vänligast att tillskriva Dina debattörer egenskaper och åsikter de faktiskt inte har. Jag föredrar lyssna på föreläsningar av bl.a. Igor Korottjenko och Pavel Felgenhauer. Delar jag åsikter och analyser av allt de framför och säger: nej, självklart inte!

            Men det kan jag lära ut ”M” som en kunskapens gyllene hemlighet; som väl Gramsci en gång konstaterade: ”Läs alltid fiendens texter noga och ofta”.

            Även Stalin lär både just ofta och gärna läst den för honom besvärlige Trotskij (som Stalin hade i sin bokhylla), han som ändå var ryska revolutionens första och främste språk- och talarbegåvning. Molotov beskrev i ”Sto sorok besed s Molotovym” att Trotskij var just både lysande som talare och älskvärd person, men att de hatade honom politiskt.

            Det är dessa två distinktioner M enligt min mening just saknar för att bli en behagligare debattör och skribent. Din häxjakt med länkar kors och tvärs bidrar inte till att klargöra M:s egna åsikter och dessutom några slags avvägande analyser, som alltid lyser med sin permanent ”närvarande frånvaro”.

            Trevlig solig helg på sig, skribenten M!

        • ”äkta nordisk välgjord journalistik på svenska” – från A.D. 2022🧐
          vi lever i 2023🤭
          Kanske räknar de.Naucler tid baklänges?

          • Jag tror nog budskapet i artikeln går fram lika glasklart år 2022 som år 2023. Kritiken från de ortodoxa kyrkorna i världen är lika kompakt hårt mot det ryska kriget och det Moskvapatriarkat som stödjer detta krig ”andligt”, även i år.

        • Det är GLASKLART är att Nato – den Nordatlantiska Terror Organisationen – för ett krig mot Ryssland.

          Det är GLASKLART är att den Ryska Ortodoxa Kyrkan gör rätt! Rysslands existens är hotad av Nato – den Nordatlantiska Terror Organisationen – därmed är den Kristna Ortodoxa Kyrkans existens likaså hotad.

          Det är GLASKLART att kriget mot Ryssland är så väl militärt, som kulturellt som andligt. Det är glädjande att Ryssland håller på att vina på alla tre fronter. Ännu mer glädjande är Rysslands har 85% av världens befolkning bakom sig. 🤗🤗🤗

          Ryssland vinner tack vare vapen som den här som är jätte bra

          https://sputnikglobe.com/20230421/video-russias-wire-guided-anti-tank-system-decimates-ukrainian-troops-1109722919.html

          • Nu måste vi gå från klarhet till klarhet.

            En stor majoritet av länderna i Förenta Nationernas generalförsamling har röstat mot Ryssland i församlingen och har jämte generalsekreterare Guiterres beslutat att Ryssland måste lämna ukrainskt territorium och avsluta sina krigshandlingar.

            Det är fullt möjligt att Ryssland gått in i en långtidsverkande och länge planerad amerikansk geopolitisk fälla för att knäcka de europeisk-ryska förbindelserna. Jag utesluter inte det minsta att så kan vara fallet.

            Men faktum är att ryska ockupationstrupper befinner sig på ett annat lands territorium och bombar och begår allehanda brott som en främmande stat på detta territorium, och det är emot såväl FN-stadgans lydelse som anda, som mot internationell lag. Ukraina har full rätt att försvara sig med våld mot det ryska krigsangreppet, det är också förenligt med Förenta Nationernas stadgas anda och lydelse. Man får i nödvärn använda vilken grad av motvåld som helst för att försvara sig och avvärja fara mot liv och egendom; oavsett vilken politisk färg man vill tillskriva Ukraina. Ukraina har räknat i världens högsta politiska församling, Förenta Nationernas generalförsamling en två-tredjedels majoritet av världens länder bakom sig, medan ett antal länder lagt ned/avstått att rösta. Dessa röster kan inte tillskrivas någon sida, där Ryssland av idag brukar ha stöd av några färre än tio länder i FN.

          • Nu går vi från det Glasklara till det ännu mer Glasklara.
            Se nedan: lätt förmedlat och enkelt att begripa

            1) Bara ett 30 tal länder har gåt med på de ILLEGALA sanktionerna mot Ryssland.
            2) Dessa länder har ca 15% av världens befolkning
            3) Guiterres är en USA nicke docka som inte ens protesterar när han får veta att USA spionerar på honom. Vad Guiterres säger är irrelevant. Vad den Globala Syd gör däremot …
            4) Det är det kollektiva väst som snubblat på sin egen fälla (ockerräntor, dubbeldigit inflation, ökade arbetslöshet, misär, stora klassskillnader, instabilitet, social osämja med västfolket som tappat allt tillrot till systemet och skrattar åt alla tal om ”våra normer och värderingar”, ”demokrati” och annat blaj blaj.
            5) Faktum är att Ryssland håller på att avvärjer existentiella hot genom att avnazifiera och demilitarisera Ukraina
            6) Ryssland har fullt stöd för att gå in och avvärja existentiella hot och folkmord av Ryssar i enlighet med ARTIKEL 51 i FN STADGAN
            7) Ukrozionazi avskummen la sitt lands existens och framtid på roulette bordet då de började agera springpojkar och städgummor åt sionisternas och nekonserrvativas stora agenda Förstöra Ryssland.
            8) Hela världen vet hur det gick. Landet 404 är på väg.
            9) Den kollektiva väst har blivit alltmer irrelevant.
            10) Världen folk vänder sig österut och gläds åt Ryssland+Kina=💞💞💞.
            11) Indien är med. Brasilien likaså. T o m Saudiarabien har vänt lögnimperiet ryggen.
            12) Allt detta skedde på lite drygt ett år.

          • När det gäller FN så har FN valt sin egen generalsekreterare som också har de permanenta fems stöd i Sälerhetsrådet.

            Ryssland har inget stöd i artikel 51 enligt vare sig generalsekretariatet eller FN:s Generalförsamling.

            Det ryska anfallskriget mot Ukraina är precis lika olagligt i internationell rätt -och politiskt omoraliskt- som andra samtida anfallskrig, som t.ex. mot Irak år 2003 eller det pågående krigsangreppet mot Jemen.

            Sedan kan man inte i ett svep räkna in alla länders befolkningar som en man som tycker exakt likadant, det är ofta bara 4-7 länder som röstar FÖR Ryska federationen i generalförsamlingen, för de länder som avstår vet vi inte vilken position dessa länder egentligen har, vill ha eller inte törs ta. De intar tolkningsvis en neutral position och vill rätteligen inte dras in i det amerikansk-Nato-rysk-kinesiska geopolitiska och nu blodiga spelet.

            Betänk att i princip har idag Rysslands och Kinas alla direktgränsade grannar spridit ut sina gracer; Vietnam yttrade i veckan vid den amerikanska utrikesministern Blinkens besök att Vietnam INTE avser att välja mellan USA och Kina, där Vietnam nu bygger -märkligt nog- upp allt starkare kontakter med alltfler länder som en motvikt mot Kina. Detsamma gäller Centralasien där Ryssland idag alltmer upplevs som ett hot än en god granne, och där stora länder som Kazachstan nu på senaste året kraftigt intensifierat sina förbindelser med…Europeiska unionen, eftersom man upplever Moskva som instabilt och oförutsägbart.

            Den nya multipolära världen kommer inte att bli lättare och mindre våldsam. Den multipolära världen kommer inte heller automatiskt att få Beijing och Moskva som några nya högsta ledare: deras grannar och omgivning skvallrar om något helt annat. Om man i stormaktsdrömmarna i Kreml och i Beijing tror att små, svagare länder automatiskt kommer utan minsta tanke och opposition sluta upp bakom Moskva och Beijing, kommer de bli mycket besvikna. Det tåget har redan gått: Kinas skrämseltaktik i Sydkinesiska havet har fått precis alla dessa nära grannar att inse kinesiskt maktspråk och att man inte är geopolitiska jämlikar, likaså Rysslands grannar. Förutom Kina och Belarus har Ryssland nu, mig veterligen inte en enda politiskt lojal och pålitlig politisk, geopolitisk, militär eller ekonomisk granne: alla söker att sprida sina kontakter till fler länder i världen. Det ryska respektive kinesiska hårda tagen i sin omgivning har snarast stött bort grannskapet, vilket vi ser i de tydliga exemplen Vietnam och Kazachstan.

            Den nya multipolära världen kommer därför inte ha två ”nya superhuvudstäder” som heter Moskva och Beijing.

    • Först en politisk kupp och nu ett religiöst maktövertagande i Ukraina.

      https://russian-faith.com/first-political-coup-and-now-religious-takeover-ukraine-n1770

      https://www.youtube.com/watch?v=cTGPs73xlxc&t=7s

      Med schismen mellan det ekumeniska patriarkatet-Konstantinopel och den ryska ortodoxa kyrkan-Moskva-patriarkatet (ROC-MP) praktiskt taget ett fullbordat faktum , har kommentatorer fokuserat på den rysk-ortodoxa kyrkans förlust av egendom och inflytande i Ukraina. Men den rysk-ortodoxa kyrkan är först och främst djupt oroad över sina ukrainska bröders andliga öde.
      När allt kommer omkring förföljs församlingarna i Ukraina som är lojala mot Moskva (den ukrainska ortodoxa kyrkan-Moskva-patriarkatet) av sitt lands regering: Kyrkor stängs med deras fastigheter överförda till staten, och präster och församlingsmedlemmar nekas tillträde till dessa kyrkor.
      Våld har utövats mot församlingsmedlemmar som försöker skydda sina kyrkor och utöva sin tro; ett exempel som är karakteristiskt för många inträffade i Bogorodchany i regionen Ivano-Frankovsk.

      Ryssland har all rätt att oroa sig för denna förföljelse från den ukrainska regeringen och radikala grupper som stöder den av kyrkor som kanoniskt ligger under Moskvapatriarkatets jurisdiktion, för att inte tala om säkerheten för de församlingsbor som nekas rätten att tillbe.

      Europeiska människorättsorganisationer har uttryckt oro över attacker mot den ortodoxa (MP) religionsfrihet i Ukraina – men frågan för det världsomspännande ortodoxa samfundet är ännu större och går långt utöver religionsfriheten (hur avgörande det än kan vara för alla friska) samhälle). [iii]

      Schismen i den ukrainsk-ortodoxa kyrkan sträcker sig över geografiska linjer: Efter andra världskriget gjordes västra Ukraina till en del av Sovjetunionen, vilket på grund av de kulturella skillnaderna mellan denna del av Ukraina och Donbass-området resulterade i skillnader i religiös tillhörighet som väl.

      Dessa skillnader, alltför komplexa för att ta itu med här, går tillbaka till en klyfta 1921 mellan den ryska och ukrainska kyrkliga hierarkin angående frågan om autocefali för ukrainska ortodoxa kyrkor. Kanske kunde en mer vänskaplig och korrekt lösning av frågan ha utvecklats om Sovjetunionens lagar hade tillåtit religionsfrihet och respekterad religion i allmänhet. Men saken fick genomslag först i och med Sovjetunionens sönderfall mellan 1985-1991.

      När det gäller den sammanflätade historien om de ryska och ukrainska kyrkorna, förlitar sig artikeln ”Det är dags för en oberoende ukrainsk ortodox kyrka” av Evagelos Sotiropoulos på ogrundade anklagelser mot Moskvapatriarkatet och Ryssland i allmänhet. [iv] Dess författare anklagar den rysk-ortodoxa kyrkan för åtgärder som vidtogs 1951 och 1970, när kyrkan skoningslöst förföljdes av den sovjetiska staten.

      Han noterar också, ”sedan 1991 har Moskva-patriarkatet inte varit i stånd eller ovilligt att lösa schismen i Ukraina som har lämnat miljontals ortodoxa troende där utanför den kanoniska kyrkan.” [v] En sådan slutsats är märklig, för Ukraina innehåller många hundra kanoniska ortodoxa kyrkor på dess territorium. [vi] Dessutom är den ukrainska ortodoxa kyrkan (MP) redan självstyrande och ger inga ekonomiska bidrag till Moskva.

      Inget historiskt sammanhang för år 1991 ges i Sotiropoulos artikel: Inte bara var de nyligen uppkomna länderna Ryssland och Ukraina i stor kaos, utan under 1990-talets decennium såg president Bill Clintons intensiva inblandning i president Boris Jeltsins regering. och oligarkernas destruktiva privatisering av Rysslands viktigaste nationella tillgångar.

      I det apokalyptiska klimatet av Rysslands snabba förvandling från en industrialiserad nation till en där det sociala skyddsnätet försvann, hyperinflationen var skenande och befolkningen bokstavligen svälter, borde det inte vara någon överraskning att den rysk-ortodoxa kyrkan inte kunde ta sig an stora kyrkliga frågor .

      Sotiropoulos använder upprepade gånger inflammatoriska fraser i förbigående som fakta, som ”Ryssland invaderade östra Ukraina”, ”annekterade Krim”, ”Rysk aggression”, ”sanningen är inte på dess [Moskvas] sida”, etc. Anklagelser som dessa ignorerar bekvämt. den olagliga kuppen för den lagligt valda regeringen i Ukraina orkestrerad av USA, EU och andra internationella styrkor.

      Denna kupp har varit väldokumenterad; President Barack Obama erkände USA:s finansiering av det på nationell tv. Det efterföljande folkmordet på rysktalande ukrainare i östra Ukraina, folkomröstning av medborgare på Krim och Rysslands räddningsoperation som hedrade Krimarnas vilja och skyddade dem från förintelsen av ukrainarna som fortfarande äger rum i öster utgör viktiga ramar för den nuvarande förföljelsen av de kanoniska ortodoxa i detta land.

      För dem som är bekanta med ortodoxins historia och kanoniska lagar, såväl som med de tragiska händelserna i Ukraina sedan 2014, är det helt klart att schismen är politiskt motiverad och ännu ett sätt på vilket de aktörer som stöder den försöker förstöra det kulturella Rysslands tyg.

      Det verkliga målet för strävan efter den ukrainska ortodoxa kyrkans autocefali är en de facto kupp: en politisk kupp ägde rum redan 2014, som förgiftade relationerna mellan västra Ukraina och Ryssland, och därmed söker en annan typ av kupp – en religiös sådan – på liknande sätt att undergräva det kanoniska förhållandet mellan den ukrainska ortodoxa kyrkan (MP) och Moskva. Den schismatiska gruppen har inga egna kyrkliga fastigheter och tar följaktligen, med hjälp av den ukrainska nationalistiska regeringen, de kanoniska kyrkorna för eget bruk.

      Den ryska ortodoxa kyrkan-Moskva patriarkatet kommer att överleva denna senaste attack mot sina ukrainska troende. Även om en tragisk separation håller på att utvecklas, bleknar den i betydelse med den stora förföljelsen (den största sedan den av de forntida kristna av den romerske kejsaren Nero under det första århundradet e.Kr.) av rysk-ortodoxa präster, kloster och institutioner på 1900-talet.

      Miljontals dödades eller fängslades av den militant ateistiska sovjetregimen, med tusentals kyrkor och ovärderliga heliga kyrkliga föremål, som ikoner, som förstördes. Den ryske författaren VA Soloukhin, som jag arbetat med i över tio år, berättade personligen för mig att enbart i Moskva var över femhundra kyrkor dynamiserade.

      Långt ifrån att vara i ”desperata” svårigheter, har den ortodoxa kyrkan i Ryssland gradvis återhämtat sig från sjuttio år av djupgående övergrepp och har blomstrat sedan 1990-talet. Kloster och kloster har restaurerats, klockringningskurser har utvecklats, seminarier ackrediterats och kyrkor byggts i jämn takt.

      Relationerna mellan de rysk-ortodoxa och romersk-katolikerna, evangeliska protestanter, judar, muslimer och buddhister har aldrig varit bättre, eftersom de vårdats av Moskva-patriarken Kirill i respektfulla och hjärtliga termer. Dessutom är den rysk-ortodoxa kyrkan upptagen av viktiga ministerier, som utför humanitärt arbete för de koptiskt-ortodoxa i Syrien och betjänar de ortodoxa troende i Rysslands elva tidszoner. [vii]

      Den nyligen präglade antikanoniska ukrainsk-ortodoxa kyrkan visar alla kännetecken för att komma till och försöka tillskansa sig den rättmätiga ställningen för den historiska kyrkan som är en del av Moskva-patriarkatets jurisdiktion. Det mesta av dess stöd kommer från västra Ukraina, USA och Kanada (till vilka många ukrainare från regionen Galicien emigrerade). Det faktum att en biskop från USA och en från Kanada har utsetts till ”exark” av patriarkatet i Konstantinopel för att leda det kyrkliga projektet i Ukraina etablerar det icke-ukrainska förvaltarskapet för den nya kyrkan. För att ytterligare legitimera de utländska biskoparnas ställning har en turné arrangerats för dem i USA

      Frågan uppstår: Varför var det inte möjligt att utse infödda ukrainska biskopar till denna nya kyrka? Kan det vara så att biskopar som bekänner sig vara lojala mot detta åtagande inte kunde hittas i Ukraina? Detta resultat tyder på en hårdhänt paternalistisk attityd hos USA och Kanada gentemot en påstådd suverän nation med sina egna ortodoxa kristna biskopar.

      Sättet på vilket den nya ukrainsk-ortodoxa kyrkan har fått sin Tomos of Autocephaly är också ifrågasatt. Begäran om autocefali åtföljdes av Ukrainas president Petro Porosjenkos ”gåva” till den ekumeniske patriarken på tjugofem miljoner dollar; men när endast tio miljoner dollar nådde patriarken den 9 april 2018, försenade Hans Helighet beviljandet av autocefalin tills de återstående femton miljonerna överfördes till Phanar – residenset för patriarken av Konstantinopel – i Istanbul. [viii]

      Detta beslut fattades huvudsakligen av politiska skäl som inte representerar det historiska protokollet för ortodox helig tradition. Istället för att vara en manifestation av västvärldens ”oro” för de ukrainska ortodoxa, kan detta beslut vara ännu ett sätt på vilket väst vill isolera och försvaga huvuddraget i den ryska kulturen – dess historiska kyrka – för att i slutändan förstöra Ryssland självt ? Ett sådant projekt, om det existerar, kommer inte att lyckas, för Ryssland och dess multikonfessionella samhälle som leds på ett symfoniskt sätt av sin ortodoxa majoritet är mycket starkare och mer motståndskraftigt än det var i början av 1900-talet.

      Den ukrainska regeringen och dess allierade kan mycket väl påtvinga det ukrainska folket denna nya ortodoxa kyrka. Det kan slå rot i de västra delarna av landet, men det är tveksamt att det kommer att blomstra i Donbass, som har varma och nära band med ROC-MP.

      Faktum är att i hela Ukraina anser majoriteten av de ortodoxa sig vara lojala mot Hans Saligprisning Metropolitan Onuphry i Kiev och hela Ukraina. Inrättandet av den nya olagliga kyrkan kan fungera som den sista spiken i kistan för den politiska separationen mellan västra och östra Ukraina. Den nya kyrkan kan komma till stånd av den ekumeniske patriarken. Men det blir inte kanoniskt.

      Effekten av denna schism på statusen för Hans Helighet Patriark Bartholomew I återstår att se. Moskva-patriarkatet har föreslagit en panortodox församling för behandling av denna extraordinära fråga, eftersom frågan är högst värd att diskuteras på församlingsnivå.

      På liknande sätt kan statusen för Hans Helighet Patriark Kirill av Moskva påverkas av dessa störningar i den ukrainsk-ortodoxa kyrkans kanoniska strukturer. Eftersom de flesta av de ortodoxa samfunden i världen hittills stöder Moskvas kyrkliga ställning, är det möjligt att Moskvas auktoritet kommer att öka. Men när sprickan väl har slutförts, såvida inte schismatikerna ångrar sig och återvänder till den ortodoxa kyrkans kanoniska kropp, kommer den sannolikt att vara irreparabel.

    • Johan de Naucler 16 april, 2023 At 15:25

      ”Den ukrainska ortodoxa kyrkan har numera omvärldens fulla stöd, även religiöst.”

      Mikhail Denisenko (Filaret) at the beginning of communication with journalists explained what globally does not suit him in the “Orthodox Church of Ukraine”. It was recognised by nobody, except Constantinople.
      “No church recognises not only the Kiev Patriarchate, but also the Orthodox Church of Ukraine … Neither the Greek church, nor the Jerusalem church, nor the Alexandria church have prayful communication (with the OCU), not to mention the Serbian church. And meanwhile we do not see ways that would lead to recognition. Why don’t they acknowledge this? There are many reasons. But the main reason is Moscow,” said Filaret.

      It follows from Filaret’s words that he is going not only to head the church again, but also to change its name.
      “Why don’t we agree on the name ‘Orthodox Church of Ukraine’, or ‘in Ukraine’. Because all autocephalous churches have an adjective in their name … Only our Church was named not like the others – not the ‘Ukrainian Orthodox Church’, but the ‘Orthodox Church of Ukraine’. What hides behind it? It means that orthodox Ukrainians outside of Ukraine do not belong to the Ukrainian Orthodox Church. And this is mentioned in Tomos,” said Filaret.

      Filaret said that the specified agreements were oral: “We did not sign because I trusted Poroshenko and Epifany, but they deceived us”.
      https://www.stalkerzone.org/the-main-statements-made-by-the-ukrainian-pseudo-priest-filaret-about-the-schism-in-constantinoples-autocephaly-project/

      • Jag engagerar mig inte i teologiska spörsmål, utan kan bara konstatera att Ukraina liksom ortodoxa kyrkans högsta Bartolomeus inte delar Mosvapatriarkatet och Kirills syn på ryska kriget och att ukrainska-ortodoxa kyrkan har i princip brutit med Moskva.

  2. ”Den krigsaggressiva rysk-ortodoxa, kyrkan, kontrollerad av KGB och FSB”, är ju ett ingenting
    som krigspotential, att jämföra med hela inter alia, den svenska mediavärlden, som är mycket mäktigare och når alla generationer, och helt underställd USA-källor, idag intervju i Aktuellts Agenda, där någon amerikansk expert får definiera den s.k. Pentagon-läckan. Att denna visar hur djupt USAS och Nato är involverade, skyler man över, att de hänger som iglar över även sina ”allierade”, Sydkorea, och Sverige , tas för självklart, de vill bara ”vårt bästa.”
    Århundradets sämsta journalistgeneration.

    Sveriges journalister och politiker styrs av en feel-goodkänsla, ingen har hört ett kritiskt ord om Ukraina-rapporteringen, det skulle inte ”kännas bra”, men det är inte journalistik som den ”tredje statsmakten”, utan en propagandamegafon, som inte vågar riskera sina karriärer. Det har gått fort att internalisera en politisk censur, inom media, det gällde även tidigare, men idag behövs ingen Statens Informationsstyrelse (SIS) under UD, som 1939-1945, med de ”grå lapparna” som alla redaktioner fick, för att inte skriva om eller på ett visst sätt om vissa krigshändelser. Svenska massmedia, utgör en del av försvarsstaben/fst, Sveriges television och Sveriges Radio borde införa en särskild journalistuniform, men gradbeteckningar, som en del av totalförsvaret.

    Försvarsstaben som med sin dyrbara ”fullskaliga” underrättelsetjänst, Must och KSI inte ens kunde förutsäga Ukrainakriget, men vänta till tisdag-torsdag, då Lloyd Austin kommer hit för att trösta Sverige, som har en sån usel diplomatisk verksamhet, med Turkiet, ett gammalt Natoland med karaktär, som USA inte vågar hunsa. Stor show nästa vecka, var beredd, det blir väl inte som Stora Hårsfjärdengalan oktober 1982, med 500 inbjudna journalister från när och fjärran, hur kunde detta egentligen inträffa… massmedia har heller ingen självkritik, men det handlar idag även om Musköbasen. Besöker Austin även Finland ?

    • Mycket bra genomgång men glöm inte Myndigheten för Psykologiskt-försvar, de agerar nog ännu mer/värre än SIS gjorde på sin tid men svensken fattar ju ingenting, tror att vi har fri media och allt!

  3. 2023 PÅSKBUDSKAP AV HANS HELIGHET PATRIARK KIRILL
    Påsken 2023 är speciell. Påminner om påskdagar för 80 år sedan. Som då, under åren av det stora fosterländska kriget, väntar idag ryska människor på Kristi stora segerdag och samtidigt vår, den ryska.

    Och i detta hopp stärks vi av förtroendet att vi kämpar inte för världslig rikedom och ära, utan för helig ortodoxi. I år förklarar Hans Helighet, patriarken av Moskva och Hela Ryssland, i sitt påskbudskap vad vi, 2000-talets människor, behöver göra för att bli arvtagare till den seger som Kristus vunnit. Kristus är uppstånden!

    Älskade i Herren, din nåd ärkepastorer, alla ärade presbyter och diakoner, gudälskande munkar och nunnor, kära bröder och systrar!
    Till er, ortodoxa kristna som bor i många länder i världen, som vistas i kyrkor och ber hemma, vänder jag mig nu för att gratulera er från ett hjärta fyllt av andlig glädje till den stora högtiden Heliga Påsken och, enligt gammal tradition, triumferande förkunna : KRISTUS ÄR UPPSTÅNDEN!

    Under två årtusenden är det med dessa ord som den heliga kyrkan triumferande förkunnar för människor de goda nyheterna om gudgiven frälsning. I dem finns vår tros eld, kärlekens kraft, hoppets grund, kyrkans hörnsten, fokus för det Nya testamentets budskap till världen, upplysningens oförsvagade ljus och inspirationskällan, kärnan i det kristna livet och hela vår framtid.

    Oavsett vad som händer i en föränderlig, ibland rastlös och motsägelsefull värld, oavsett vilka svårigheter och prövningar som kan falla på vår lott, vet vi, tror och predikar: den uppståndne Frälsarens påskglädje förblir oförändrad och alltövervinnande.

    Vad är meningen med denna viktigaste kristna högtid? I namnet på vad och varför kom Guds Son ner till jorden, antog formen av en tjänare (Filipperna 2:7), uthärdade lidande, korsfästes på korset och återuppstod? Och vad måste vi, 2000-talets människor, göra för att verkligen bli deltagare och arvtagare till den seger som Kristus vunnit över döden?

    Kyrkan ger oss svar på dessa frågor. Hon vittnar om att helvetet tillfångatogs av den inkarnerade från den välsignade jungfrun, Guds Son, Adam ropade, eden krävdes, Eva blev befriad, döden dog och vi är brända (söndag Theotokos i lovsång, ton 2). Sannerligen, Herren återupplivar oss med sin kärlek, befriar oss från fruktan för döden och korruption, botar andliga och kroppsliga svagheter, stöder oss i svårigheter och prövningar, tröstar oss i sorger och sorger, hjälper oss att följa den frälsande vägen som leder till evighet. livet, när Gud torkar bort varje tår från mänskliga ögon … och döden kommer inte att finnas mer; det kommer inte att finnas mer sorg, inget skrik, ingen sjukdom (Upp. 21:4).

    Efter att ha fullbordat förlossningens bedrift, öppnade Herren, genom sitt offer på korset och den härliga uppståndelsen, paradisets portar för alla. Från dess till nu har varje människa fått möjligheten att uppfatta Kristus med hela sin själ som den sanne Guden och Frälsaren, sända nådfylld kraft för ett rättfärdigt liv och aktivt deltagande i världens förvandling.

    Sankt Nikolaus av Serbien, en berömd teolog från det senaste århundradet, som reflekterade över påsken, skrev: ” Kristus har uppstått, vilket betyder att livet är starkare än döden. Kristus har uppstått, vilket betyder att det goda är starkare än det onda. Kristus är uppstånden. , vilket innebär att alla kristnas förhoppningar är berättigade. livets svårigheter är lösta” ( Tankar om gott och ont). Och denna påskglädje, glädjen över gemenskapen med Gud och bekräftelsen av ett förnyat liv (Rom. 6:4) på ​​principerna om godhet och rättvisa, når miljontals kristnas hjärtan, inspirerar till gärningar av kärlek och barmhärtighet, hjälper till att övervinna motgångar, trösta i prövningar, ger hopp till de desperata, stärker de svaga.

    På den ljusa högtiden påsk, riktas våra speciella böner till Gud för människor som befinner sig i krigszonen. Vi, som kristna, kan inte förbli likgiltiga inför våra bröders och systras bekymmer och svårigheter, vars hjärtan är brända av elden av inbördes konflikt, därför frambär vi till Herren högtidliga bön att Han, genom sin barmhärtighet och vänlighet, läker kroppsligt. , och i synnerhet andliga sår, trösta hvarje sorg och skänkte de broderliga folken, som framkommo ur den enda Dnepr-dopfunten, en varaktig och rättvis frid.

    Liksom Frälsarens jordiska väg var fylld av möda och uppoffrande kärlek till människor, så är vi kallade att bli lika honom i att tjäna våra medmänniskor. När allt kommer omkring, vilken som helst, även den minsta dygd, att övervinna sin egen egoism till förmån för en annan person för oss närmare Gud – källan till livet och odödligheten, och gör oss därför lyckligare. Den uppståndne Herren, i enlighet med sitt falska löfte, som förblir med sina efterföljare alla dagar intill tidens slut (Matt 28:20), må han också garantera oss, syndare och svaga, men törstar efter rättfärdighet och söker frälsning, att ärva ett välsignat liv vid slutet av vår jordiska väg, så att i himmelska boningar beredda från världens grundläggning (Matt. 25:34), tillsammans med de heliga, att regera i hans eviga härlighet (St. Ambrosius av Milano). Hymn ”Vi prisar Gud till dig”). Om denna glädje att vänta på det kommande kärleksriket,

    Låt oss lyssna till dess välgörande röst, som kallar oss genom aposteln Paulus mun att fira påsk, inte med gammal surdeg, inte med lastens och ondskans surdeg, utan med osyrat bröd av renhet och sanning ( 1 Kor. 5:8). Låt oss lyssna och försöka leva enligt de gudomliga buden, genom evangeliets ord sanning och goda gärningar, med hela vårt liv som vittnar för de nära och fjärran att Kristus verkligen har uppstått, och all ära, ära och tillbedjan beror på Honom för evigt och alltid. Amen.
    KIRILL, PATRIARK AV MOSKVA OCH ALL Rus’
    Kristi påsk, 2023

  4. Proxy kriget via ukrozionazi enheten mot Ryssland är i gruden ett krig mot DEN KRISTNA ORTODOXA KYRKAN och TRON. Vilka som för detta krig (som jo har långa anor än bara tiden sedan krigsutbrottet), och varför? Svaret på den frågan är: samling sionist/neokonservativa ligger bakom kriget mot Ryssland, anförda av Nuland (Nudelman), Sullivan, Blinken, Zelensky, Akhmetov, Poroshenko, och dylik ”utvalda” skit.

    Alla pjäser faller på platser när vi inser detta – inklusive varför den Kristna Ortodoxa Kyrkan är under attack. Och påståenden som ”Den krigsaggressiva rysk-ortodoxa, kyrkan, kontrollerad av KGB och FSB” avslöjas för vad de är – FETA LÖGNER.

    • Jaså Du? Vad har Du för källor på det? Metropoliten i Moskva har sedan 1940-talet alltid varit tjallare till säkerhetstjänsten (se Fredrikson, Wachsberg, Andrew och andra där det är väl dokumenterat i dokument).

      Högsta ortodoxa patriarken i Konstantinopel Bartolomeus har fördömt både kriget och den ryska kyrkan för stödet för våldet. Klarare kan det inte bli.

        • Den litteratur jag hänvisar till är inte det minsta några ”CIA-källor”, vad som nu avses med det.

          Under andra världskriget tog Stalin på nytt rysk-ortodoxa kyrkan till nåder. Sedan dess är den strikt sluten och samarbetar med säkerhetsorganen: NKVD, MGB, KGB och FSB. Det vet vi från strikt sovjetiska och ryska källor som Solovjov-Klepikova, Kalugin(redan på 1980-talet), Vaksberg och andra. Inte minst KGB:s egna dokument visar det (se Andrew resp. Mitrochin). Tydligt sedan 1940-talet fram till vår tid så har ju inte heller någon metropolit i Moskva hamnat i klammeri med ”organen”, det talar ju i sig sitt tydliga språk, eller hur?

          Den ortodoxa kyrkans högste ledare Bartolomeus i Konstantinopel/Istanbul har helt tagit avstånd från och fördömt det ryska krigsangreppet mot Ukraina som okristligt och har helt stött Ukrainas kamp för frihet liksom den ukrainska ortodoxa kyrkan, och fördömt den ryska ortodoxa kyrkans PRO-krigiska hållning. Det är ju klara fakta k nutid.

          • Vakna Johan! Du lever nu – år 2023. Inte på Stalins 1940 tal.
            Öppna ditt sinne och försök glädjas åt livet som det är just nu..

      • Johan, det ser ut som du har stuckit handen in i ett getingbo, men ge inte upp.

        Det som är intressant är att se att när fan blir gammal så blir han religiös. Dessutom så verkar det som s.k. socialister hänger sig i beundran av samlaren av dyra klockor och böneljusmonopolisten Kirill. Kapitalister med fascistiska böjelser kan ha olika skepnad, men det är inte ofta att de bär dräkten till en patriark.

        • Tack Kent. Jag håller med Dig! Jag lovar att inte engagera mig i teologiska frågor, det är dessutom min princip(!).

          Men religionen och olika kyrkoinriktningar har plötsligt blivit mycket viktiga i östligaste Europa. Det är väl i alla fall ett politiskt ”bevis” hur djupgående och själsligt djup konflikten och kriget blivit, framför allt hos det ukrainska folket som till och med börjat fira jul i december; ett teologiskt ämne jag nu inte mer kommer att beröra, eftersom det ligger helt i övrigt utanför min kompetens och hjärnkapacitet, rent teologiskt…

      • ”En civil invånare i Donetsk dödades och sex skadades när ukrainska trupper besköt stadens Transfiguration Cathedral under påskvakan i söndags, sade den tillförordnade chefen för Folkrepubliken Donetsk (DPR), Denis Pushilin”, enligt ryska nyhetsbyrån TASS.
        ”För tillfället rapporterades en person som död och sex – som skadad”, skrev Pushilin på sin Telegram-kanal.
        Brand bröt ut när en ukrainsk projektil träffade en dagis. Skador rapporterades på Roofed Market, [i] närliggande butiker och ett apotek. Fienden slog medvetet huvudkatedralen under påsknatten”, sa han.

        Enligt Folkrepubliken Donetsks (DPR) uppdrag till det gemensamma centrumet för kontroll och koordinering av frågor relaterade till Ukrainas krigsförbrytelser, avfyrade de väpnade styrkorna i Ukraina totalt 20 raketer från raketsystem med flera uppskjutningar mot Voroshilovsky-distriktet i Donetsk kl. 03:25 Moskva-tid på söndag.

        Ryssar och ukrainare bör göra allt som står i deras makt för att återupprätta freden i Ukraina så snart som möjligt, sade chefen för den rysk-ortodoxa kyrkan, patriarken av Moskva och hela Ryssland Kirill, på söndagen under påskvakan i Kristus Frälsarens katedral i Moskva.

        Patriarken uttryckte också hopp om att folket i Ryssland och Ukraina skulle återupprätta sin ” fred och goda samexistens , och starka broderliga band mellan vårt folk, som var en nation vid något tillfälle, som bodde i ett land i Ryssland.”

  5. 16 april 2023, 21:00
    Påsken har blivit en symbol för återupplivandet av Rysslands nya territorier.
    https://vz.ru/society/2023/4/16/1207777.html

    Så här pågår skapandet av nya kvarter i Mariupol.
    Påsken är, som ni vet, en metafor för återfödelse – och den kanske mest symboliska i denna mening är påskhelgerna i de nya regionerna i Ryssland. Just nu i regionerna DPR, LPR, Cherson och Zaporozhye pågår storskaligt restaureringsarbete och upprättandet av ett fredligt liv.
    Påskgudstjänster hölls natten till den 16 april i hela Ryssland, inklusive dess nya territorier. Och dagen innan var en av Mariupols märkliga kyrkor, St. Nicholas Cathedral, helt redo för församlingsmedlemmarnas möte och påskgudstjänsten. Samma som lokala invånare gömde sig i under striderna om staden för ett år sedan. Templet skadades svårt av beskjutning, men nu har det blivit helt återställt.

    ”Folk räddades här” Som rektorn Fader Nikolai och prästen Fader Gabriel berättade för oss, upphörde inte gudstjänsten i templet ens mitt under de häftigaste striderna för stadens befrielse.
    Invånarna räddades här både andligt och fysiskt: brunnen vid katedralen blev den enda källan till rent vatten i hela distriktet”, säger Denis Pushilin, tillförordnad chef för DPR, i sin Telegram-kanal. På påskafton, den 15 april, besökte Pushilin templet tillsammans med den första biträdande chefen för presidentadministrationen, Sergei Kiriyenko.

    Massrestaureringen av kyrkor i nya regioner i Ryssland började aktivt förra året, nästan omedelbart efter befrielsen av dessa territorier och deras återförening med deras historiska hemland. Till en början utfördes dessa arbeten av frivilliga, militären och lokala invånare, sedan anslöt sig andra regioner i landet.

    Ett antal ryska regioner och republiker har tagit beskydd över de nya territorierna och skickat dit specialister, utrustning, mediciner och humanitärt bistånd. Och de återställer allt som förstördes under striderna, inklusive tempel.
    Så till exempel talade Chelyabinsks guvernör Alexei Teksler om restaureringen av Holy Transfiguration Church i Donbass-staden Volnovakha i sin Telegram-kanal: ”Jag tror att detta är en symbol för återupplivandet av staden och dessa platser.”

    Även på vintern rapporterade den ryska ortodoxa kyrkan om restaureringen av 12 kyrkor i Donbass, hundratals miljoner rubel spenderades på detta. I år bör ytterligare 14 återställas, bland annat tack vare hjälp av filantroper.

    Som ett resultat kom tusentals troende till påskgudstjänsten i kyrkor i Rysslands nya territorier . Inklusive i ett av templen i regionen, tillsammans med invånarna i Folkrepubliken Donetsk, firade Sergei Kiriyenko och Denis Pushilin, samt sekreteraren för generalrådet i Förenade Ryssland, Andrey Turchak, påsk . Till och med en lampa med en partikel av den heliga elden levererades till DPR från Jerusalem .
    ”Jag har aldrig sett sådana människor i mitt liv”

    Men invånarna i de nya regionerna kräver helande inte bara andlig, utan också ganska fysisk. Därför är det naturligtvis inte bara kyrkor och katedraler som restaureras. Sjukvården och apoteken är det som först och främst återupplivas i landets nya territorier.

    Bara i DPR borde mer än 50 sjukvårdsinrättningar återställas i år , dussintals av dem restaurerades 2022. ”Nu kan vi säkert komma till sjukhuset och söka medicinsk hjälp, allt görs på högsta nivå, det är bara skönt att vara på avdelningarna”, säger Irina Nebelskaya, invånare i Mariupol, till Komsomolskaya Pravda. – Mest av allt slogs jag förstås av det nya multifunktionella centret. Han är som en bild.
    Jag har aldrig sett sådana människor i mitt liv förut, bara i filmer, och nu har vi en i vår stad.”

    Dessutom restaureras idrottsanläggningar, dagis, skolor, gemensam infrastruktur (rör, pannhus) och helt vanliga bostadshus. Enligt byggnadsministeriet har 188 vägar och 16 broar redan restaurerats. ”Nya vägar är artärerna för ekonomin i regionerna DPR, LPR, Zaporozhye och Cherson”, säger Irek Fayzullin, chef för byggnadsministeriet.

    När det gäller sjukhus, i de nya territorierna återställs inte bara gamla, utan nya medicinska institutioner öppnas också.
    ”Ett beslut fattades om att skapa nya statliga institutioner för LPR. Dessa är Stanichno-Lugansk Territorial Medical Association (TMO), Shchastya City Hospital, Starobelskoye TMO, Novoaydarskoye TMO och Starobelsk Physiotherapy Hospital, rapporterade Natalya Pashchenko, chef för LPR Health Ministry of Health, i slutet av mars .
    Problemet, enligt henne, är fortfarande bristen på vissa läkemedel, bland annat på apotek, men det bör lösas inom en snar framtid.
    Och i ett antal närliggande städer är det redan löst.
    Kiriyenko och Pushilin kunde verifiera detta genom att besöka ett av apoteken i Mariupol den 15 april. ”Vi pratade med apotekaren, hon bekräftade att de inte upplever en brist på droger, prispolicyn, med hennes ord, är ”för människor.” Det finns fortfarande inte tillräckligt med apotek, lokala myndigheter arbetar för att öka antalet”, rapporterar chefen för DPR .

    Och söndagen den 16 april belönade LPR-ledaren Leonid Pasechnik, tillsammans med Sergei Kiriyenko och Rysslands hälsominister Mikhail Murashko, läkare som deltog i ett storskaligt läkarundersökningsprogram för barn i nya regioner i Ryssland. Förra året instruerade chefen för den ryska staten att organisera en massläkarundersökning av barn . Som ett resultat, endast i LPR i början av april, genomgick mer än 94 tusen barn förebyggande undersökningar. ”Ett enormt arbete har gjorts, vilket gjorde det möjligt att identifiera patologier i ett tidigt skede och påbörja behandlingen i tid”, bedömer Pasechnik resultatet av läkarundersökningen.

    ”Allt i lager”: Prisnivån i nya regioner spåras inte bara för läkemedel. Inledande svårigheter med transportförbindelser, logistik och militära hot gav upphov till tillfälliga problem med leveransen av varor – och därav prisökningarna. Tillbaka i februari genomförde Pushilin en ”brainstormingsession om priser för socialt viktiga varor.” Beslut fattades, enligt Pushilin, om ”bygget av distributionscenter och skapandet av grossistmarknader, samt åtgärder för att stödja den regionala jordbruksnäringen.”

    Även Rysslands riksåklagare följer detta separat. I mitten av mars instruerade riksåklagaren Igor Krasnov åklagarna i de nya regionerna i landet att genomföra dagliga priskontroller för mat, medicin och nödvändiga varor.

    Det rapporterades att arbetet med att skapa ett stort distributionscenter, som kommer att tillhandahålla en massiv import av produkter, redan har påbörjats för ett par veckor sedan. ”Detta kommer att tillåta oss att mer effektivt övervaka prissättningen och sänka priserna”, säger DPR:s förste vice premiärminister Rustam Mingazov.

    Och den 15 april kontrollerade Kiriyenko och Pushilin personligen sortimentet av produkter på en av marknaderna i Mariupol. Kött, fisk, grönsaker – allt finns tillgängligt. Färska bakverk från ett lokalt bageri säljs, inklusive socialt bröd”, beskriver intrycken från den tillförordnade republikens chef.
    Priserna är naturligtvis bara en sida av myntet i ekonomin i Rysslands nya regioner. Den andra är jobb och löner. Lönekassan för statligt anställda i de nya regionerna har redan höjts med 20 procent i år .
    ”Vår nästa uppgift är att starta om ekonomierna i dessa regioner”, sa premiärminister Mikhail Mishustin i slutet av mars. Enligt honom är ”nyckelsektorerna i Donbass metallurgi, ingenjörskonst, kolbrytning och den kemiska industrin, och jordbrukssektorn kan i framtiden bli en av de viktigaste drivkrafterna för utveckling och sysselsättning, särskilt i Kherson- och Zaporozhye-regionerna .”

    Och det viktigaste villkoret för denna omstart är utbildad personal, som behövs så akut som möjligt. ”Vår bransch står inför en akut brist på kvalificerad arbetskraft”, medger Pushilin. Rysslands byggministerium angav för inte så länge sedan att 48 000 byggare skulle behövas för att återställa nya regioner.
    Specialiteter som är de mest knapphändiga, och idag också de mest betalda – byggnadsarbetare, konstruktörer, lantmätare, ingenjörer, arbetsledare, svetsare, mekaniker, snickare, betongarbetare, tekniker etc. Redan i höstas rapporterades att det bl.a. till exempel erbjöds läkare löner på 160 000 rubel i de nya territorierna .

    Om detta tema: Fridfullt liv återställs i DPR
    Kiriyenko besökte den restaurerade kyrkan och marknaden i Mariupol
    Nio finalister i tävlingen ”Revival Leaders. Folkrepubliken Donetsk” fick utnämningar
    Ja, främst specialister och arbetare från andra delar av vårt stora land skickas aktivt för byggarbete i nya regioner. Men ett program för snabb utbildning av personal inom systemet för gymnasieutbildning håller också på att upprättas i DPR. Vid ett möte om denna fråga som hölls i lördags, noterade Kiriyenko att det var viktigt att öppna en plattform för utbildning av personal i så korta program direkt i regionen. Sålunda, efter en kort omskolning, kommer lokalbefolkningen att ha möjlighet att ansöka om högbetalda jobb inom industrin i nya regioner i Ryssland.

    ”För att återuppliva företag och jobb, hamnarna i Azovhavet, som återigen har blivit ett inlandshav av Ryssland, för att bygga nya moderna vägar, som vi gjorde på Krim, som nu har en pålitlig landförbindelse med hela Ryssland”, satte president Putin uppdraget i februari och tillkännagav ett meddelande till den federala församlingen. Redan nu under påsklovet är det tydligt hur aktivt dessa planer genomförs.

  6. På samma sätt som sionisterna slår ned på den Kristna kyrkan i israhell, gör de det nu i västukraina. Bolsjevikerna gjorde det i sovjet (tills Stalin förhindrade det och började ta till sig Kyrkan igen) och hamnade sedan i koncentrationslägerarkipelagen, och som sagt nu gör neobolsjevikerna det i västukraina

      • Hej okände vän.

        Superintressanta diskussioner här ovan.
        Det är på nivåer jag inte riktigt hänger med men ska läsa mera och försöka förstå.
        Tack för krya på dig hälsning.
        Bara fortsätt skriv.
        Jag gillar vad du skriver.
        Sköt om dig och lev väl.
        mvh arbetarklass

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here