Ekdal & Ekdal: Dåligt program om “Alkohol” med skandalösa inslag.

2
669


Programmet “Ekdal & Ekdal” hade igår program om “Alkohol”. Där framträdde kunniga och bra personer som docent Anders Hammarberg, doktor My Skarsgård och Systembolagets direktör Malin Sandqvist – men också ekonomen David Sundén och Folkhälsomyndighetens chef Johan Carlsson.

Denna la förra året fram en rapport som sågades med fotknölarna som den mycket kunnige alkoholforskaren och behandlare professor Sven Andréasson. Nu fick Sundén framföra sina osakliga påståenden som går emot belägg från omfattande forskning utan att någon av de många kunniga i frågan i landet var med i panelen. En seriös forskare lär av fakta och argument. David Sundén förefaller ej tillhöra den kategorin, därför använder jag den nedsättande termen “charlatan”.

För det andra får Folkhälsomyndighetens chef Johan Carlsson oemotsagd säga att man inte ska använda de med omfattande vetenskapligt stöd sedan minst 20 år framtagna gränserna för hög alkoholkonsumtion. Gränserna är individuella menar han. Ja, det är lika vettigt som att hävda att man inte ska ha generella gränser för övervikt och högt blodtryck.

Även om det finns individuell variation, då man kan finna mycket överviktiga personer och de som röker mycket bland äldre – fast i betydligt reducerat antal – måste man ur folkhälsosynpunkt kunna använda vetenskapligt baserad kunskap och inte löst eller helt osakligt ryckande.

Programmet bör anmälas. Jag återger nedan utdrag ur en artikeln som sågar Sundéns påståenden som passar Alkoholkapitalet, samt riktlinjerna för hög alkoholkonsumtion.


David Sundén har fel i såväl stort som smått.

En debatt hade blossat upp på DN Debatt förra våren och genom en artikel av ledarskribenten Mattias Svensson. Den har i mitt tycken avslutats genom en utmärkt, sakkunnig replik på DN Debatt 29/3 2019, av Sven Andréasson, professor i socialmedicin vid Karolinska Institutet och ordförande i “Alkoholpolitiskt Forum”. Vi har omkring 10 gemensamma artiklar publicerade i internationella vetenskapliga tidskrifter, några med hög impactfaktor, samt några ansökningar och debattartiklar. Jag är professor emeritus vid samma institution som Sven Andréasson.

Debatten inleddes med en artikel på DN Debatt 25/3 av ekonomen David Sunden, vars bedömning framgår av titeln. DN Debatt. ”Monopolet bidrar inte till minskad alkoholkonsumtion.

Titeln på Sven Andréassons artikel Sunden har fel i såväl stort som smått. återger förstås också sammanfattande bedömning. Skillnaden med Sundens rapport är att Sven Andreassons bedömning är baserad på korrekt bedömning av ett stort vetenskapligt underlag, som Sven själv bidragit till.

Jag har själv varit inne på området och skrev bland annat detta i ett mail till DN:s ledarskribent Mattias Svensson:

“”Forskningen visar entydigt att alkoholmonopol håller tillbaka konsumtionen och är bra för folkhälsan. Vid en genomgång av 17 vetenskapliga studier av USA:s ansedda Center for Disease Control fann man att privatisering av alkoholmonopol ökade konsumtionen med 44 % som medianvärde. När man i Sverige tillät försäljning av mellanöl i livsmedelskonsumtionen ökade alkoholkonsumtionen med 11 % och mer hos unga. När mellanölet flyttades in på Systembolaget 1977 minskade antalet unga i behov av alkoholrelaterad sjukhusvård kraftigt, liksom trafikolyckor där unga var inblandade.

(Skrev om detta i min avhandling 1987 “Epidemiological studies on the relationship between a decline in alcohol consumption, social factors and alcohol related disabilities in Stockholm county and in the whole of Sweden”. Karolinska Institutet, med bl.a. detta delarbete Romelsjö A. The decline in alcohol related problems in Sweden was greatest among young people. Br J Addict 1987;82:1114-24.)”

 

Alkoholpolitiskt Forum har gett ut den utmärkta kunskapssammanställningen “Minska skadorna. Nio inlägg om svensk alkoholpolitik”. Läs även “”Systemets monopol viktigt instrument för alkoholpolitiken”” Systemets monopol viktigt för alkoholpolitiken.


”Sundén har fel i såväl stort som smått”.

David Sundén intar en extremposition i förhållande till experterna på området.

På alkoholfronten intet nytt. Motståndarna till en ansvarsfull alkoholpolitik, återkommer med förnyade försök att undergräva såväl alkoholmonopolet som andra alkoholpolitiska åtgärder. Det senaste inslaget är David Sundéns artikel på DN Debatt som bygger på hans färska ESO-rapport och hävdar att alkoholpolitikens viktigaste verktyg, alkoholskatten och alkoholmonopolet, är uttömda eller verkningslösa. Dessa borde därför ersättas med konkurrens från privata alkoholbutiker och informationsinsatser. Inget nytt här, inga nya fakta, bara vantolkningar av forskningen. Sundén har fel i såväl stort som smått.

Först, vad gäller alkoholens samhällsekonomiska kostnader. Sundén företräder uppfattningen att människor som dör i förtid pga sitt alkoholbruk är att se som en samhällsekonomisk vinst eftersom kostnaderna för vård och pension minskar. Om än cyniskt är detta korrekt – men då borde också förlusten i liv och livskvalitet beräknas, vilket inte görs i rapporten.

I en studie från SoRAD på Stockholms universitet beräknades att alkoholbruket orsakade en förlust av 120.000 QALY:s (livskvalitetsjusterade levnadsår). Det är naturligtvis svårt att sätta ett värde på liv eller levnadsår. Men det finns sådana beräkningar från bland annat trafikforskningen och från hälsoekonomin.

 

Ett försiktigt antagande om 500.000 kronor per QALY ger en samhällskostnad på 60 miljarder. Hälften av denna kostnad bärs av andra än de som dricker, det vill säga barn och familj, trafikskadade, med flera. Det är framför allt denna kostnad som motiverar de alkoholpolitiska åtgärderna.

Vad gäller de alkoholpolitiska åtgärderna avvisar Sundén de åtgärder som en samlad internationell expertis anger som de mest effektiva, och förordar i stället orealistiska åtgärder som en minimiskatt på alkohol inom EU eller insatser med låg effektivitet som information. Till stöd för sina slutsatser väljer Sundén mycket selektivt ut vissa forskarrapporter. Han underlåter dock att nämna att dessa kritiserats kraftigt av flertalet forskare inom detta område, exempelvis kritiken av Gmels artikel om effekten av antal försäljningsställen från en grupp ledande alkoholforskare. här

Särskilt osakligt är resonemangen om Systembolaget. De konsumtionsdämpande inslagen: antal butiker, öppethållande, ålderskontroll, pris – Sundén menar att alla dessa inslag kan hanteras lika bra av privata aktörer. Detta stämmer helt enkelt inte: forskningen på området visar att när vinstintresset släpps in i alkoholhanteringen leder den kommersiella logiken till ökad tillgänglighet, aggressiv marknadsföring och mer lockpriser.

Den privata handeln har visat sig särskilt dålig på att sköta ålderskontrollen – vilket många menar är Systembolagets viktigaste funktion. I Sverige har vi erfarenheter från ett försök då vanliga livsmedelsbutiker tilläts att sälja starköl. Redan tidigt under försöket inkom rapporter om en tydlig ökning av fylleri i försökslänen, särskilt bland ungdomar. Som följd av detta avbröts försöket i förtid.

Sundén intar en extremposition i förhållande till experterna på området – WHO, OECD, Världsbanken, liksom en lång rad internationella forskningsinstitut. Lärdomen från alla dessa är den rakt motsatta till Sundéns ESO-rapport: att släppa loss alkoholförsäljningen till 1000-tals livsmedelsbutiker som arbetar under konkurrens medför självfallet ökad alkoholförsäljning, ökad konsumtion och ökade skador.” (Slut på Sven Andréassons artikel)


Gränser för hög alkoholkonsumtion.

Kunskapen baseras på massor av vetenskapliga studier där man över tiden följt personer med olika nivåer av alkoholkonsumtion och noterat risk för död och olika sjukdomar.

”Ligger du på den här nivån på konsumtionen (enligt nedan) är riskerna små.

I coronatider bör du tänka dig för mer än vanligt hur mycket du dricker.”

✓ Drick max tio standardglas i veckan, och inte mer än fyra standardglas vid samma tillfälle.
✓ Ett standardglas motsvarar 12 cl vin (11 – 13 procent) eller 33 cl starköl.
✓ En vinflaska har omkring 6-7 standardglas.

Med ett glas menas:
► 50 cl folköl
► 33 cl starköl
► 33 cl starkcider
► 12 – 15 cl rött eller vitt vin
► 8 cl starkvin
► 4 cl sprit

Professorn: Alkoholproblem kan öka i alla grupper Testa: Är du i riskzonen att utveckla ett alkoholberoende?

Relaterat
Alkohol, sjukdom och politik.
Alkoholpolitiskt Forum: Ingrip mot den aggressiva privata alkoholförsäljningen!

 


Extra: Alkohol i coronatider.

Professor Sven Andréasson säger:

* “Allt fler sitter ensamma och isolerade vilket ökar risken för alkoholproblem.
I coronatider bör du tänka dig för mer än vanligt hur mycket du dricker”.
* “Det är väldigt lätt att man kommer in i ett mer kraftigt drickande på grund av ren tristess och brist på sysselsättning.”

* “Alkohol i sig är inte nyttigt, det försämrar immunförsvaret. Du blir mer sårbar för infektioner och det är en nackdel i coronatider. Du riskerar att bli mer allvarligt sjuk om du har ett sämre immunförsvar.”

 

2 COMMENTS

  1. 1985 sa en hemspråkselevs far till mig (kontentan översatt från minnet):
    “Jag är alkoholist. För mig är Sverige paradiset. Tack vare Sveriges alkoholpolitik har jag kunnat grunda en familj och leva ett värdigt liv. Hade jag bott kvar i Frankrike skulle jag ha dött för länge sen.”

    Sundén har uppenbarligen aldrig umgåtts med verkligheten, exempelvis som anställd inom hemtjänsten en måndagsmorgon, när spyor skall torkas av underklassen.

  2. Under min tid som lärare tog jag med barnen ofta upp tillgängligheten som en viktig faktor för handlingen. Det gäller inte bara alkohol. När min far, född 1900, var i sin yrkesverksamma ålder, hade han på jobbet alltid väst. I ena västfickan var hans ”rova”, och i den andra en liten pennkniv. Nu anser vi i Sverige att även så lättillgängliga fickknivar är riskabelt. Därav knivförbud. I ”frihetens land” i väster, USA, har vapenlobbyn stenhårt hamrat in att det ”inte är vapen som mördar utan människor.” Hur bisarrt vore det inte med samma argument för lättillgänglig alkohol?
    Pojken P misskötte sitt skolarbete. Hans frånskilda mor ville ha ett samtal med mig om det tillsammans med sonen. Det var i april under P:s sista år i grundskolan. Modern sade att även sonens fader, som nyss kommit ut från torken för andra gången, skulle närvara. Samtalet kändes bisarrt. Fadern predikade högtidligt hur viktigt det var för sonen att sköta sitt skolarbete. Sonen lyste av beundran för sin far. Modern utstrålade en enorm oro för denna beundran. Jag, magistern, visste knappt hur jag skulle bete mig. I början på maj fick jag på en restaurang i Hökarängen syn på fadern i sällskap med en för mig okänd kvinna. Då bägge hade två tömda snapsglas framför sig och pratade högljutt gav jag mig inte till känna. Veckan före skolslut meddelade mig en fritidsledare, Teo kallad, att han plus en polis och en annan fritidsledare hade fått röja upp på en fyllefest med ett stort antal ungdomar. Pojken P hade varit med på festen. När jag samtalade med honom om det inträffade sade han ett antal gånger ”Du skall veta va skön jag kände mig, Skalman”. Ett par år senare fick jag av Teo veta att P blivit en i ett supargäng.
    David Sundén kanske är ekonom, men när han sade att Monopolet bara gjorde att ”folk” flyttade hem lagret, ja då förstod jag att han definitivt inte visste mycket om ”folks” beteende. Ynkligt att han inte fick påpekandet att ”folk” som har alkoholproblem inte har några lager. Guys berättelse är ytterst beskrivande för situationen i Sverige. Jag gick på flera av Nils Bejerots föreläsningar om narkotika. Hans slutsatser rörande tillgängligheten var desamma. ”Tillfället gör tjuven”

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here