Den här tankeväckande essän har jag fått av Björn Nilsson som sedan några år driver bloggen ”Björnbrum” Björnbrum Han har mycket vänligt översatt flera artiklar från engelska till svenska, för publicering här. Det är Björn som valt bilderna. Hans titel är ”En liten essä om ”vi och dom” Jag gjorde tillägget ”litet om SD-praktik?”
Jag hittade nedanstående bild på Twitter och tänkte att den kunde tjäna som delkommentar till ett tidigare inlägg på den här bloggen, där Anders bland annat kommer med den ständiga frågan ”Hur ska man bäst bekämpa SD?”:
Antag att röd = vi och blå = dom. Har vi att göra med två helt åtskilda läger, eller sammanfaller de i någon utsträckning – eller till och med i stor utsträckning? När Sverigedemokraterna diskuteras kan det vara värt att flytta uppmärksamheten från höger till vänster sida av diagrammet. För det är väl det vänsterfolk gör – ser åt vänster? Och sedan kan man tänka så här:
Det är en del saker som skiljer oss åt, men i stort är SD-arna lika oss. De är inga obegripliga monster, i alla fall inte så många av dem. Eller kanske nästan ingen av dem, även om somliga kan verka hatiska, otrevliga och skräniga. Men likaväl som jag blir ledsen eller arg om någon skriker förolämpningar mot mej så blir de ledsna eller arga om jag gör så mot dom. Vi är människor, vi har känslor. Och vi har räkningar att betala, gamla släktingar att bekymra oss för, hur det går i skolan, på sjukhuset, om att få en hygglig bostad till rimligt pris.
Fundera på de där staplarna – är det verkligen vettigt att jaga in folk i extrema positioner där ingen utväg verkar finnas? Gamle Malcolm X sa någonting i stil med att ”till slut blir du vad dom säger att du är”. När du utan berättigande skälls för att vara dum, tjuvaktig, kriminell, etc. så blir du det så småningom. Om du skälls för att vara rasist kanske du till slut ger upp och blir det – till vems nytta?
Att jaga in folk i ett hörn utan möjlighet att gå vidare är inte så klokt. Den gamle kinesiske militärteoretikern Sun Zi skrev om det för 2500 år sedan. Exempelvis detta: ”Lämna alltid en utväg fri om du omringar en fiende. Pressa inte en desperat fiende för hårt.” Eller den här satsen: ”Genom att erbjuda fienden fördelar kan han [den duglige krigaren] få honom att komma närmare på sina egna villkor, genom att tillfoga fienden skada kan han göra det omöjligt för honom att komma närmare.” – Inte så dumt tänkt, om vi ser detta i ljuset av att det som skadar motståndaren även kan skada dig själv. Det är fel att bygga hinder i onödan.
En modernare kines hette Mao och han har skrivit en del om motsättningar inom folket respektive mellan klasser och stater. Vänsterfolk som är värda namnet bör känna till den filosofi som är grunden för Maos tänkande och sortera upp SD:s olika grupperingar efter deras respektive egenskaper. SD:s ledning kan gott definieras som bourgeoisie, kanske med inslag av trasproletär ideologi, medan fotfolket kan sorteras in som mest proletär och med diverse små mellanskikt.
Jag kan inte låta bli att lägga upp ett citat från högerfilosofen Jan Olof Bengtssons blogg. Detta är alltså internt inom grupper av typ SD, AfS, identitärer, men ganska roligt tycker jag själv. Betydligt roligare än någon som kväker ”rasist” eller ”du tror inte på alla mänskors liiika värde”.
”Om djuphögern blir ett definierande begrepp även för dem, måste det rimligen innebära att den turboamerikaniserade, pling-plongande, kulturirrelevanta troglodytnationalismen börjar avvecklas. … Det samtidigt beklämmande och löjliga tillstånd Nordisk Alternativhöger skapat, där Dulny-fans på nätet, kloakbrölande den amerikanska alt-right-subkulturens alla oöversatta jargonginvektiv, sätter sig till doms över andras bristande nationalism utan att visa minsta lilla spår av svensknationell kultur eller för den delen något svensknationellt överhuvudtaget – detta tillstånd måste då helt enkelt upphöra.”
Essä, del två – om rädsla
Och nu en annan bildbaserad del av denna text. Den 5 maj 2018 var jag på Långholmen i Stockholm där SD skulle hålla sitt vårmöte. Där tog jag ett par fotografier som på något sätt kan illustrera det som ibland hävdas av migrationsförespråkare, nämligen att migranter är rädda särskilt för sverigedemokrater. (Jag kanske har fel, men är det inte så att de som talar om ”rädsla” ofta/oftast är svenskar som tycker att de ställer upp för migranterna, medan de närmast berörda inte säger så mycket själva?)
Bild ett. Här ser det inte så dramatiskt ut. En kvinna, antar att hon kan beskrivas med den förskönande beteckningen ”EU-migrant”, tittar i en papperskorg medan en person lugnt sitter på bänken bredvid.
Bild två. Nu bränner det till. Samma person är inne och vandrar, till synes helt utan rädsla, bland människorna på SD-mötet. Jag såg henne där en stund. Inte nog med att hon gick runt bland bänkarna i den fullsatta lilla friluftsteatern och tittade efter tomburkar – en del människor (i detta fall med mycket stor sannolikhet medlemmar eller sympatisörer till SD) gav henne till och med burkar! Åtminstone här stämde det inte det där med rädslan för SD-are (skulle kanske dock inte råda henne till att gå omkring på samma sätt bland NMR-are, som ju har betydligt kortare stubin).
Det som det finns litet av, alldeles för ”mycket” LITET av, är ömsesidighet. Om vi är vi med dem men de inte med oss, utan de är är ”dom” mot oss, så kan det ju inte bli ett tillsammans eller ett med-varandra. Så kan ingen integration någonsin fungera! Detta betyder inte att de skall övertaga våra värderingar eller vi deras, men att båda respekterar varandras. DÄR behövs tydligen en stor insats!
Jag har inte riktigt förstått varför man ska tvinga människor hälsa med händerna. Jag vill heller inte hälsa med händerna men till skillnad mot ’dom’ så är det ingen som hittills klandrat mig för det. Mot mig verkar det finnas någon ömsesidig förståelse men som däremot totalt avsaknas gentemot mot dem.
Björn, om du inte ser enorma problem med att vissa ur vänstern närmar sig extremhögern så måste du gilla den här videon.
https://www.youtube.com/watch?v=PKvh03srBm8
Det är som om den här vänstern inte ser några alls problem med att ställa sig tillsammans med sådana som har samma åsikter som den fascistiska Pinochet. I videon syns högerextremisten Ingrid Carlqvist, AfSs Johan Waderbäck och Kommunistiska Partiets (K), före detta KFMLr. Joe Nilsson och plus några andra talare från extremisthögern.
Här måste jag hålla med dig Kerstin. Jag kan inte få det till annat än att Joe Nilsson här bidrar till den splittring som högerpopulisterna vill torgföra. Jag är visserligen också mot billig arbetskraftsinvandring, men lite noga får man allt vara med sitt sällskap. Aldrig i livet att jag skulle ställt upp i den samlingen.
Kerstin, om du tittar på figuren igen och läser vad jag skrivit … och kanske ägnar en tanke åt det berg av tämligen samstämmiga analyser som de senaste 20-30 åren publicerats om vänsterns nedgång och fall, så kanske du kan få en annan infallsvinkel på det här. En som inte jagar in allt större delar av folket i en återvändsgränd åt höger. Det är ju inte säkert att de hittar ut igen.
De högerextrema, neokonservativa, nyliberala (Reagans och Thatchers version) är lika stora kapitalister som den övriga högern och liberaler. De är för den fria marknaden. Precis som Reagan och Thatcher var på 70- och 80-talet. Reagan och Thatcher för bägge stora förtryckare av kommunismen och socialismen.
Om du tror att de högerextrema och neokonservativa har ändrat sina åsikter om kommunister och kommunister har du mycket fel.
Det är inte jag – eller andra inom vänstern – som jagar in dom i den högerfållan. Det är sådana som Joe Nilsson, Johan Waderbäck och Ingrid Carlqvist som gör detta när de hetsar större delen av folket mot muslimer och andra människor – inklusive kommunister. Vi har inget gott att vänta av Carqvist, Waderbäck och med flera högerextremister. Och det som Joe Nilsson sysslar med är rena rama strasserism!
Men Björn, tror du verkligen att vänsterns problem kan lösas genom att backa för SD?
”En som inte jagar in allt större delar av folket i en återvändsgränd åt höger. Det är ju inte säkert att de hittar ut igen.”
Helt rätt. Det är inte alls säkert att jag hittar ut igen. Perspektiv blir annorlunda. Likaså analyser och möjliga lösningar till problem. Just för dagen är idén att det måste vara tillåtet att ställa krav på människor. Samma krav som vi ställer på vem som helst. Läs tio Guds bud och de sju dödssynderna.
Varuhusdirektören Tyko Johnsson ställde krav på sin son Karl-Bertil. Jag tror faktiskt han gjorde det av ren omtanke och att det skulle gå bra för Karl-Bertil sedan han blev vuxen. Karl-Bertils ömma moder ville med all säkerhet sonen skulle bli en empatisk och omtänksam människa och det är viktigt det också.
Kanske jag fortsätter i en annan kommentar. Ämnet just nu är funderingar över fattigdom. Jag har fått en insikt av att fattigdom är helt annorlunda idag än den var på Marx’ tid men även långt senare. Förhållandena går ej att jämföra och följaktligen måste lösningarna bli helt annorlunda. Jag tror det måste satsas mer på möjligheter och inte minst en bra vägledning så mindre antal människor hamnar i utanförskap. Det ställer självklart krav på samhället men samhället får aldrig vika undan kravet på individen för då tror jag chanserna minskar drastiskt för att uppnå några positiva resultat av åtgärderna.
https://sv.wikipedia.org/wiki/De_sju_d%C3%B6dssynderna#De_sju_d%C3%B6dssynderna
När vänsternationalismen, som fanns förr i Sverige, ex. genom Olof Palme, inte bemöts hövligt från olika vänsterpartier idag och de enbart välkomnas av högerextrema, vad blir då resultatet?
1+1=2.
Människor är framförallt sociala varelser och har inte de tuffa ledaregenskaper som krävs för att gå emot strömmen när den är för hård och domen för den s.k. ”rasismen” är djävligt hård i Sverige, fastän den bara är ett direkt resultat av den globalistiska högerpolitiken som förts de senaste decennierna.
SD är ingen extremhöger. En ren projektion av the usual suspects – dvs de neokonservativa som är det värsta höger världen drabbats av! Kampen måste ledas av socialistiska vänstern. Bara den kan koppla ihop kapitalism/neokolonialism/imperialism och eviga krig i fattiga länder med massimmegration som följd. Både le Pen och populistpartier som SD är emot massinvandring men för kapitalism. En omöjlig ekvation, en återvändsgränd som utnyttjas för att så kaos och propagerar för öppna gränser och neoliberal globalism som gör tredje världen allt outhärdligare att leva i. Plutokratin blir allt rikare på utsugningen och vanligt folk i Europa får betala priset av massinvandring/åtstramningspolitik/eviga krig – därav Gula västarnas revolt i Frankrike..
Så länge vänstern inte kan samla sig (den befinner sig i skandalöst skick alltsedan murens fall) och gå till till motattack får vi nöja oss med populisthögern. Alain Sorel i Frankrike tål att granskas ”interregnum” (som Gramsci kallade en period som denna).
Men dagens vänstern, vilken vänster? Läs bara om Jonas Sjöstedt och hans syn på Syrienkriget! Snart föreslår han att flytta svenska ambassaden till Jerusalem…
SD har just röstat för en högerbudget som ytterligare förstärker den destruktiva nyliberalism vi lider under.
En budget som t.om prioriterar fler präster framför miljö och jämställdhet.
Om vänstern låter sig luras till att legitimera utpekandet av invandrare för överhetens plundring så har vi så att säga ”sålt taskera till räven”.
Jag tror att den första förutsättningen för att rekonstruera vänstern är att vi avslöjar högerpopulismen. Helst då utan att låta SD skriva om partiprogrammet som Sjöstedt gjort i EU frågan. Rent allmänt så är Sjöstedt ett farthinder på vägen vänsterut.
Man kan inte bara analysera SD utifrån dess medlemmar eller sympatisörer. Man kan inte heller sitta och räkna hur många populistiska krav de har som man själv är överens om och döma efter det. Man måste gå till deras program som är partiets själva själ. Gör man det så finner man att de inte liknar något annat riksdagsparti i sin människosyn. Individen är i stort sett enligt SD omöjlig att förändra, man föds med en essens som är kopplad till den mylla där man föddes (Blut und Boden) Dessutom är de kulturer som föds i denna mylla rangordnade i en hierarki av goda och onda kulturer. Läser man de borgerliga partiernas program så är individen i princip möjlig att totalt utveckla och förändra bara de inte hindras av staten. Och till sist läser man vänsterpartiernas program så utvecklas individen om bara de sociala förutsättningarna finns. SD har en syn på individen som vi inte sett sedan den tyska nazismens tid.
Noteringar:
a. Bedriver man politik genom att vara emot det som motståndaren är för, och vara för det som motståndaren är emot, riskerar man att råka in i konstiga situationer. ”Va, är sd emot EU, då måste vi ju vara för!” ”Va, är dom mot NATO, då måste vi vara för!” Etc etc. ”Va, vill sd förbättra för fattiga pensionärer, då måste vi …!” – Ja, det kan alltså bli ganska konstigt.
b. Partiprogram är önskelistor som i allmänhet kraschar mot något som kallas verkligheten.
c. Sd har möjligen gjort en första klassens strategiskt misstag genom att så hårt försöka knyta sig till M och KD. Det kan tilltala ett mindre antal högerinriktade arbetare, men jag gissar att flertalet skulle avvisa den linjen om någon hade något bättre att erbjuda.
Björn Nilsson, jag har inget problem att vara för saker som SD är för i vissa korta stunder måste man ju det om man över huvud taget har några åsikter. SDs snabba byte av åsikter skulle ju kräva ett avancerat fotarbete om man hela tiden skall vara emot. Att partiprogram är önskelistor är sant men är det inte bra att veta vad ett parti önskar genomföra om de får makten? Speciellt som det finns en stor kontinuitet mellan de program man med en viss ansträngning skrivit sedan 1988. Man har putsat lite här och där men de nazistveteraner som bildade partiet var helt på det klara med att man inte kunde upprepa uniformerna, hakkorsen och den öppna rasismen om man ville ha framgång. Även den gamle fascisten Per Engdahl gav samma råd innan han dog 1994, d.v.s att sluta prata om ras och istället betona kultur. Under ledning av Jimmy Åkesson har man med framgång lyckats genomföra den linjen och rensatt ut de som öppet är nazister. Ras kallas istället ibland kultur och ibland essens. Jag tvivlar inte på att SD kommer att försöka genomföra sitt återvändarprogram som de dessutom motionerar om. Folk skall skickas tillbaks dit de hör hemma som Jimmy säger. Fortfarande behöver de dock lite mer styrka men anpassningen bland övriga partier är redan långt gången. Det räcker att snegla på broderpartiet i Danmark för att förvissa sig om att de menar allvar.
Tveksamt om du egentligen förstår skillnaden mellan idéburna och missnöjespartier?
Missnöjespartier är dynamiska och förhåller sig alltid till det rådande läget. Idéburna partier är byggda på en ideologisk grund som är näst intill fundamental. Till exempel ser vi nu partiet Socialdemokraterna på väg att anpassa sig till marknadskrav genom förändringar i arbetsrätten bara för att nå regeringsmakten som är faktiskt är ett övergripande mål. Det här gör att partiet kommer på kollisionskurs med LO och fackföreningarna för övrigt som då omöjligt kan anpassa sig. Sverigedemokraterna tar sikte på medelklassen för att växa i kommande val och det fordrar att man sparkar ut den tydliga rasismen som bl.a annat kan visa sitt fula tryne i sociala medier. Dom som drabbas blir sura men partiet tar smällen och tänker på framtiden. Själva strategin är helt rätt. Ibland måste man lida pin för att bli fin.
Jag tror inte något parti är helt och hållet idèburet men jag tror det är fel att förneka att ideologin har en roll. Ideologin blir som att använda en kompass vid kryssning, man avviker från kompassriktningen vid varje slag men styr ändå i kompassens riktning långsiktigt. De fyras gäng i SD har en bakgrund som Lundastudenter och sökte där aktivt ett alternativ till den öppna nazismen som var stark under SDs första år och som de tidigt förstod var en återvändsgränd. De följde därmed de äldre nazisternas råd att försöka lägga bakom sig skinhead-kulturen med fyllslag och hakkors.
I Lund hittade de då traditionerna från den svenska socialkonservativa unghögern såsom den uppstod bland borgerliga studenter och intellektuella i Uppsala och Lund kring förförra sekelskiftet med namn som Rudolf Kjellén, Vitalis Nordström, Adrian Molin och Teodor Holmberg. Denna strömning kom så småningom att resultera i Sveriges nationella förbund (SNF) , en tid högerns ungdomsförbund innan man 1934 bröt med moderpartiet, startade eget som politiskt parti och orienterade sig sedan mot en fascisminspirerad radikalkonservatism som under kriget dessutom blev alltmer pro-nazistisk och antisemitisk. Jag tror inte den ideologiska inspirationen från Lund bara är ett utanpåverk och ifrågasätter inte att SDs ledning är övertygade socialkonservativa. Samtidigt är det ett parti som noga studerar opinionsundersökningar och kastar sig ganska principlöst in i varje fråga som kan generera mer röster. Bara en fråga är relativt konstant, ”bevara Sverige svenskt”.
Jag har följt Joe Nilsson på Facebook, och jag tror att hans grunder för att delta i mötet i Helsingborg är dessa:
När de ekonomiska frågorna (i vilka högerpopulisternas arbetarklassväljare är vänsterorienterade) avpolitiseras genom att flyttas ut ur demokratins aktionsradie, dvs till EU, kvävs vänstersidans protester. I stället får högerpopulisterna leda missnöjet in i polariserande kulturkonflikter, som invandring. (Läs mer Magnus Marsdal AB den 3/12))
Joe är djupt oroad över att snart 25% av LO:s väljare röstar på SD. När SD och AfS bjöd in till möten, initieradeav Katerina Janouch med trolig utgångspunkt från ”De gula västarna i Frankrike” ”mot FN:s migrationsramverk Global Compact samt de konsekvenser ansvarslös migrationspolitik fått för Sverige” ”Vad jag ser förenas både “höger” och “vänster” i missnöje över förd politik, mot skrupelfri globalism och EU:s och FN:s storhetsvansinne. Alla är välkomna. Vi behöver stå enade mot maktens arroganta elit – inte splittras inbördes och börja attackera varandra.” Joe Nilsson som var med i K ställde upp.
Jag kan förstår honom, och skulle vilja säga att det snarare är av omsorg om muslimer, och inte på grund av något slags hat mot muslimer som Kerstin Stigson vill göra gällande. Joe förklarar ju med skärpa orsaken till migrationen, och vill få dem som röstar på SD att istället vända sin vrede mot EU, och för ett Swexit. Själv tyckte jag att det var bra att Joe skulle delta i mötet, han har mött väldigt mycket kritik efteråt, och det har gjort att jag inte riktigt vet hur jag ska tänka, är det något som jag uppenbarligen inte har förstått, eller är det kritikerna som inte förstår?
Oavsett om det var bra eller inte att Joe accepterade en inbjudan till ett möte organiserat av Ingrid Carlqvist så noterar jag att han inte med ett ord kritiserade hans medtalare. Artigt kanske men är det rätt när medtalarna är från AfS och Carlqvist. Inte ens SD ville synas i de sammanhangen. Den delen av Joes tal som handlade om nyliberalismen var bra men är det verkligen invandrares fel att integrationen inte fungerar? Borde han inte samtidigt som han läxade upp invandrare för att inte inse att det både finns rättigheter och skyldigheter peka ut den nyliberalism som sedan länge motarbetat en politik för full sysselsättning och bostad till alla? Dvs grunden till all integration, arbete och bostad. Räcker det om man skämtsamt slänger in en brasklapp om rasismen i en enda mening för att ta avstånd från en samling med Ingrid Carlqvist som hatar muslimer och som vill ha samarbete med NMR och AfS som tillhör samma andas barn. Det är sant att 25% av LOs medlemmar röstar på SD men om Joe är orolig för det varför kritiserade han inte SD? Det hade ju inte varit oartigt mot arrangörerna eftersom SD inte var där utan det var extremhögern till höger om SD. På mötet kom c:a 100 åhörare eller i stort sett inga av de 25% LO-medlemmar som röstar på SD eller de 75% som vägrar rösta på ett rasistiskt parti. Effekten av mötet var att de mörkaste krafter vi sett sedan 30-talet i Sverige blev legitimerade. Inte konstigt att K förbjöd honom att tala. Joe tyckte då det var viktigare att lämna sitt parti än att kritisera fascismen.
1. Jag är rejält trött på att ge ”vänstern” skulden för SDs och de öppna nazisternas framgångar. Här talas om att ställa krav på individen, dvs den fattige, som tydligen har eget ansvar för sin fattigdom, men på den s k nationalistiska vänstern får man inte ställa kravet att de tänker själva… Nej, allt är ”vänsterns” fel. Den är tydligen omnipotent (allsmäktig)?
2. Blanda inte ihop Palmes ”vänsternationalism” med dagens exkluderande nationalism som är fiende till demokratin och delar upp människor i mer och mindre värda. ”Palmenationalismen” är en nationalism med vänsterperspektiv, som t ex kritiserar EU för en överstatlighet som tar makten från det demokratiska system som folkrörelserna byggt upp i nationen Sverige. En inkluderande nationalism som värnar demokratin. En äkta vänsternationalism och raka motsatsen till dagens så kallade nationalistiska vänster.
3. Uppfattningen att dagens fattigdom skulle ha en helt annan karaktär än gårdagens är felaktig och djupt reaktionär. Den bortser helt ifrån klassperspektivet. Det ingår i överklassens världsbild att den fattiga underklassen själv rår för sin fattigdom. Om de bara var mindre lata och mer företagsamma skulle de inte förbli fattiga. Men dagens finanskapitalism utövar ett mycket hårdare och mer omfattande förtryck mot underklassen än gårdagens industrikapitalism. Och ”samhället” är ingen opolitisk och statisk konstruktion utan ett uttryck för den rådande trenden i den finanskapitalistiska utsugningen.
Ni borde alla läsa Göran Therborns senaste bok ”Kapitalet, överheten och alla vi andra” en bok på ca 170 sidor som alla med anspråk på att företräda något slags marxistisk vänster måste läsa. Då skulle vi slippa den tankeoreda som tyvärr breder ut sig i den här tråden.
Britta, det var ett fel vi hade inom vänstern att vi aldrig definierade nationalismen. Vad är nationen? En etnisk grupp, en ras, en essens, en kultur eller en stat som vuxit fram ur historien med vissa gränser men som inom sig kan innehålla flera etniciteter och kulturer. När jag på 70-talet pratade om nationellt oberoende så menade såg jag nationen som en demokratisk enhet. Har nationen inget oberoende, har folket i landet ingen demokrati utan det är någon annan som bestämmer. Jag trodde aldrig på 70-talet att någon skulle vara så idiotisk att de skulle väcka upp nazismens definition av nationen igen. Det var fel.