En perfekt storm i USA:s utrikespolitik

5
778
OPEC Bild hos MKBhadrakumar 221012

Den indiske karriärdiplomaten MK Bhadrakumar publicerade denna artikel nyligen.

Författaren M. K. BHADRAKUMAR

En perfekt storm i USA:s utrikespolitik

Det gamla talesättet är att en bra utrikespolitik är en återspegling av den nationella politiken. En perfekt storm blåser på den utrikespolitiska fronten i USA utlöst av OPEC:s beslut i torsdags 6 oktober att minska oljeproduktionen med 2 miljoner fat per dag, vilket å ena sidan kommer att driva upp gaspriserna för den inhemska konsumenten och å andra sidan avslöja Biden-administrationens skeva utrikespolitiska prioriteringar.

På sin mest uppenbara nivå bekräftar OPEC-beslutet tron ​​att Washington har förlorat sitt inflytande över kartellen mellan oljeproducerande länder. Detta tillskrivs försämringen av USA:s relationer med Saudiarabien under Bidens presidentskap. Men i grunden har det uppstått en motsättning mellan USA:s intressen och de oljeproducerande ländernas intressen.

Motsättningar är inget nytt för oljans geopolitik. 1970- och 1980-talen bevittnade två stora ”oljekriser”. Den ena skapades av människan medan den andra var ett samspel av historiska krafter – Yom Kippur-kriget 1973 och 1979 års iranska revolution.

I efterdyningarna av Yom-Kippur-kriget förvandlade arabnationerna olja till ett vapen och utropade ett oljeembargo mot västerländska nationer som uppfattades ha stöttat Israel i kriget. Resultatet blev att oljepriset steg nästan 300 % på mindre än 6 månader, vilket förlamade världsekonomin.

President Nixon sa till bensinstationer att inte sälja bensin från lördag kväll till måndag morgon. Krisen påverkade branschen mer än genomsnittskonsumenten.

1979 drabbade den iranska revolutionen oljeproduktionen och världens oljetillgång minskade med 4%. Paniken satte in, efterfrågan på råolja ökade och priset mer än fördubblades.

Biden-administrationen frestade ödet genom att underskatta betydelsen av olja i moderna ekonomiska och politiska termer och ignorera att olja kommer att förbli den dominerande energikällan över hela världen under överskådlig framtid och driva allt från bilar och uppvärmning av hem till enorma industriella titaner och tillverkningsanläggningar.

En smidig övergång till grön energi över tid är till stor del beroende av fortsatt tillgång på rikliga, billiga fossila bränslen. Men Biden-administrationen ignorerade att de som har oljereserver har enorm makt över våra oljecentrerade energisystem, och de som köper olja är tvärtom förlamande beroende av marknaden och de diplomatiska förbindelserna som driver den.

Västmakterna är alldeles för naiva när de tror att en energisupermakt som Ryssland helt enkelt kan ”raderas” från ekosystemet. I ett ”energikrig” med Ryssland är de dömda att sluta som förlorare. 

Historiskt sett förstod västerländska nationer nödvändigheten av att upprätthålla goda diplomatiska förbindelser med oljeproducerande länder. Men Biden kastade försiktigheten åt sidan genom att förolämpa Saudiarabien och kallade det en ”paria”-stat. Någon förbättring av relationerna mellan USA och Saudiarabien är inte att vänta under Bidens bevakning. Saudierna misstror USA:s avsikter.

OPEC:s intresse för att hålla priserna höga kommer främst från det faktum att de behöver extra inkomster för utgiftsbudgeten och för att upprätthålla en sund investeringsnivå i oljeindustrin. I april uppskattade Internationella valutafonden Saudiarabiens breakeven-oljepris – oljepriset som det skulle balansera budgeten med – till 79,20 dollar per fat.

Den saudiska regeringen avslöjar inte sitt antagna break-even oljepris. Men en Reuters-rapport antydde att en prisnivå skulle vara runt 90 till 100 dollar per fat för Brent-olja skulle föredras – och att en sådan nivå inte skulle ha någon större inverkan på den globala ekonomin.

Samtidigt är en ”systemkris”  är på gång. Det är bara naturligt att OPEC med skepsis ser på USA:s och EU:s senaste åtgärder för att pressa tillbaka Rysslands oljeexport. Väst rationaliserar dessa drag i syfte att drastiskt minska Rysslands inkomster från oljeexport (vilket översätts till dess förmåga att föra kriget i Ukraina.) Det senaste G7-draget att sätta ett tak för priserna Ryssland kan sälja sin olja till sätter saker och ting helt på spetsen.

OPEC ser det som ett paradigmskifte, eftersom det implicit utmanar kartellens antagna prerogativ att säkerställa att det globala oljeutbudet matchar efterfrågan, där ett av nyckelmåtten för balans mellan utbud och efterfrågan är pris. Man kan säga att västvärlden de facto skapar en konkurrerande kartell av oljekonsumerande länder för att reglera oljemarknaden.

Utan tvekan skapar västvärldens drag ett prejudikat – nämligen att av geopolitiska skäl föreskriva det pris till vilket ett oljeproducerande land har rätt att exportera sin olja. Om det är Ryssland idag kan det lika gärna vara Saudiarabien eller Irak i morgon. G7-beslutet, om det genomförs, skulle urholka OPEC:s nyckelroll när det gäller att reglera den globala oljemarknaden.

Därför trycker OPEC proaktivt tillbaka. Beslutet att minska oljeproduktionen med 2 miljoner fat per dag och hålla oljepriset över 90 dollar per fat är ett hån mot G7-beslutet. OPEC uppskattar att Washingtons möjligheter att motverka OPEC+ är begränsade. Till skillnad från tidigare har USA inte en enda allierad idag i OPEC+-gruppen.

På grund av den ökande inhemska efterfrågan på olja och gas är det fullt tänkbart att USA:s export av båda råvarorna kan minska. Om det händer kommer Europa att drabbas värst. I en intervju med FT förra veckan varnade Belgiens premiärminister Alexander De Croo att när vintern närmar sig ”risker vi en massiv avindustrialisering av den europeiska kontinenten och de långsiktiga konsekvenserna av det kan bli mycket allvarliga verkligen, ”om energipriserna inte sänks.”

Han lade till dessa skrämmande ord: ”Vårt folk får räkningar som är helt galna. Någon gång kommer det att gå sönder. Jag förstår att folk är arga. . . folk har inte möjlighet att betala det.” De Croo varnade för social och politisk oro i europeiska länder.

Utan tvekan är detta ett tektoniskt skifte i geopolitiken som sannolikt kommer att visa sig viktigare än konflikten i Ukraina för att skapa den multipolära världsordningen.

Denna perfekta storm i Bidens utrikespolitik kan också påverka mellanårsvalet i november och ge en republikansk majoritet i senaten, vilket kan sätta tonen för det amerikanska presidentvalet 2024.

Kremls talesman Dmitrij Peskov har sagt att Europa genom att vända sig bort från rysk energi har blivit fångat på en marknad för de amerikanska oljebolagen som nu tjänar ”enorma summor”, men de höga kostnaderna för detta dränerar konkurrenskraften för den europeiska ekonomin.

”Produktionen kollapsar. Avindustrialiseringen kommer. Allt detta kommer att få mycket, mycket beklagliga konsekvenser för den europeiska kontinenten under förmodligen, åtminstone, de kommande 10-20 åren”, sa Peskov.

Ryssland kan bli den största ”vinnaren” av OPEC+ nedskärningar. Experterna tror att oljepriset kommer att röra sig uppåt från nuvarande nivå fram till och med årsskiftet och nästa år. Det vill säga Ryssland kommer inte att skära ner någon produktion samtidigt som oljepriserna stiger under de kommande månaderna! När oljepriserna stiger kommer Ryssland inte behöva skära ner så mycket som ett fat i produktionen så länge landet har en tillräckligt stor marknad efter december för att sälja den råolja som nu går till Europa. Ryssland upprepar åter att de inte kommer att leverera olja till länder som vill ansluta sig till G7:s pristak.

Läs gärna andra artiklar av M.K. Bhadrakumar här.

Föregående artikelEn utvidgad definition av antisemitism hotar yttrandefriheten
Nästa artikelBlinken förklarar målet för USA:s politik för dominans i världen
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

5 KOMMENTARER

  1. En helt ny världsordning närmar sig skrämmande snabbt, och den är inte centrerad runt vad USA vill. De som tar värst stryk blir förmodligen individerna i USA och EU.

  2. En insiktsfull kommentar hos Press TV …

    ”When Russia ruble came under attack after Crimea takeover in 2014,it was just the word and actions of China’s Central Bank that reversed the slide overnight and saw soros emerge with a billion dollar loss. The US Fed and soros have kept clear of any attacks on the ruble since.Analysing Putins speeches its clear China falls within Russia nuclear umbrella as an ”ally” meaning ANY nuclear attack on China by the great satan would be regarded as an attack on Russian territory. And Russia has made clear it will wipe out the 7m jews (including 750k US citizens) in a concentration camp in Palestine ie israel. The weinsteins who now own the US (ie teleprompterer klain, blinkin, cookiemonster nuland, schiff, schumer, pelosi, sherman, vindman, yellen, etc, etc) will not raise a finger if China goes ahead and takes back Taiwan. Its talmudic, a thousand goys are not worth the life of even one of us.”

    https://www.presstv.ir/Detail/2022/10/19/691231/China-Defense-Minister-General-Wei-Fenghe-Taiwan-Reunification-Chinese-Taipei-

  3. Europa har en egen oljeproduktion från nordsjön, och nära till nordafrikansk olja. USA har nära till Venezuela, och är fullständigt kapabelt att ta över Venezuela på några dagar. Om det kniper.

    • Vem behöver stå uppkomiker ner skrattet bjuds gratis? Tack för skrattet! Det lyser upp dessa självförvållade krisernas tider plus bisarra och galna upptåg som vi bjöds från västpolitiker.🤣🤣🤣

  4. Bhadrakumar tycks inte känna till vad tex William Engdahl berättat om ’oljekrisen’ efter Yom Kippur.
    Engdahl berättade ju att det var anglosaxernas oligarki dvs Rockefeller Kissinger mfl som drev igenom OPECs prishöjningar.
    Det ingick i Petrodollar-projektet och Saudi mfl fick förbinda sig att investera de därvid ökande vinsterna i väst.
    Det rörde sig alltså inte om en hämnd från OPEC på grund av Israels motattack efter att först ha överrumplats vid Yom Kippur.
    Shahen av Iran berättade tex att det var USA som krävde de åtgärderna av OPEC.
    Vidare nämner Bhadrakumar ju även 1979 och revolutionen i Iran.
    Men även i det fallet var det ju anglosaxerna som regisserade alltihop och som hade en direkt hotande avsikt mot Europa och dess samarbete med Sovjet Japan och OPEC nu förpassat till Orwells minneshål.
    Jag är inte ute efter att hacka på den förträfflige Indiske diplomaten utan det bekymrar mig att så mycket är okänt för många.
    Vi riskerar ju ett fruktansvärt kärnvapenkrig och vi tycks sömngångaraktigt närma oss avgrunden.
    Dåligt förberedda har vi inte ens satt oss in i vad som föregått detta inte ens i relativ närtid.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here