EU måste agera mot Israel!

Denna artikel har skrivits av Dr. Gunnar Olofsson och innan EU:s tal om sanktioner mot Israel blev känt.

Nathan Shachar skriver i DN att ”EU hotar med sanktioner mot Israels nya regering”. Han skriver vidare
”Eftersom flera EU-länder med Ungern i spetsen numera stödjer Israel och inte palestinierna i konflikten, är möjligheterna att utöva politisk press på Jerusalem begränsade.. Några diplomatiska repressalier EU kan vidta mot Israel utan samtycke från Netanyahus EU-allierade är: att utestänga Israel från frihandelsavtal, att avbryta vetenskapligt samarbete och att rekommendera den internationella brottmålstribunalen ICC att åtala Israel. EU:s utrikesministrar skall behandla ärendet under sitt möte på fredag.”

Jag stödjer helt Gunnar Olofssons åsikt och är en skarp motståndare till Isarels bosättnings- och apartheidpolitik. Men jag har också skarpt kritiserat sanktioner utan stöd i FN:s säkerhetsråd som oförenliga med FN-stadgan, detta med stöd av folkrättsjurister.

Den nya israeliska enhetsregeringen har beslutat att från 1 juli börja beslagta, annektera, stora delar av det ockuperade palestinska Västbanken. Planerna gäller i första hand den bördiga Jordandalen och delar av det område, kallat ”area C”, där de flesta av de olagliga israeliska så kallade bosättningarna är belägna.

En sådan annektering skulle bli dödsstöten för den internationellt, av 136 stater, erkända palestinska staten och förvandla palestinierna till internflyktingar i avgränsade ”självstyrande” områden – av den typ apartheidregimen i Sydafrika en gång planerade för sin icke-vita befolkningsgrupp.

Den israeliska regimen har förklarat att det är USA-presidenten Trump som genom sin så kallade ”fredsplan” givit klartecken till detta tilltag. Men sedan när har en amerikansk president rätt att ge bort delar av ett annat lands territorium? Kritik hörs nu också från många håll. Bland annat har presidentkandidaten Joe Biden varnat Israel att ”inte vidta åtgärder som gör en tvåstatslösning omöjlig”. Men det krävs mer.

Medan Arabförbundet förklarat att en annektering, om den genomförs, skulle innebära ett krigsbrott och allvarlig överträdelse av internationell lag, har EU haft svårt att enas om ens ett tydligt avståndstagande från planerna.

Israels närmaste allierade i EU, Ungern och Tjeckien, motsätter sig alla skarpa formuleringar om lagbrott, och några som helst åtgärder mot Israel – som för övrigt har ett förmånligt handelsavtal med EU under krav om respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer.

Därför är det viktigt att den svenska regeringen nu inte bara sitter och väntar in någon slags enighet inom EU. Tvärtom måste man gå vidare tillsammans med de EU-länder som tar frågan på allvar, och införa sanktioner, avinvesteringar och bojkotter – och lägga handelsavtalet på is! – för att tvinga Israel att ge upp sina planer, avsluta ockupationen av palestinskt land och erkänna Palestinas rätt att existera sida vid sida i fred med Israel.

Vi medborgare i folkrörelser, idrottare, kulturarbetare och andra måste var och en ta vår del av ansvaret att trycka på våra beslutsfattare att få någonting gjort. Den 15 maj uppmärksammas åter årsdagen av den palestinska katastrofen 1948, ”Al-Nakba”, när över 700.000 palestinier fördrevs i samband med etablerandet av den israeliska staten. Inte vill vi väl att 2020 skall bli året för ytterligare en palestinsk katastrof?