Utförlig rapport: Folkmord i Xinjiang som agenda

4
745

En kritisk analys av en rapport från Newlines Institute
och Raoul Wallenberg Center

Gordon Dumoulin, Jan Oberg och Thore Vestby

Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning, TFF, Lund, Sverige

• The Transnational • Ph +46 (0) 738 525200


 

Gordon DumoulinJan Oberg och Thore Vestby

Transnationella Stiftelsen för Freds- och Framtidsforskning, TFF, Lund, Sverige

 • The Transnational • Ph +46 (0) 738 525200

Översättning av engelska utgåvan: Rolf Nilsson

Den 5. maj, 2021

Den 8 mars 2021 publicerade Newlines Institute for Strategy and Policy i Washington en rapport, The Uyghur Genocide: An Examination of China’s Breaches of the 1948 Genocide Convention i samarbete med Raoul Wallenberg Centre for Human Rights i Montreal.

Den säger att ”Denna rapport är den första oberoende experttillämpningen av folkmordskonventionen från 1948 för den pågående behandlingen av uigurerna i Kina. Det genomfördes av Newlines Institute for Strategy and Policy, i samarbete med Raoul Wallenberg Center for Human Rights, som svar på framväxande redogörelser för allvarliga och systematiska grymheter i Xinjiang-provinsen, särskilt riktade mot uigurerna, en etnisk minoritet, för att fastställa om Folkrepubliken Kina bryter mot folkmordskonventionen enligt internationell rätt.”

Rapporten – hädanefter kallad Rapporten – har tagits fram med bidrag från, och efter samråd med, många oberoende experter, inklusive 33, som har gått med på att identifieras offentligt, som det sägs.

Syftet med denna TFF-analys är att undersöka statusen för Newlines Institute och kretsen av forskare och andra som har producerat och bidragit till det och deras kopplingar. Det tar också en närmare titt på rapportens metoder och innehåll samt de källor som rapporten bygger på, för sin extremt allvarliga slutsats, nämligen att den kinesiska staten är ansvarig för att begå folkmord och avsiktligt bryter mot de centrala bestämmelserna i nämnda konvention i sin politik i Xinjiang Uyghur Autonomous Region (XUAR).

TFF vill göra det mycket klart från början att vi inte tar ställning till huruvida det som händer i Xinjiang är ett folkmord eller inte. I princip skulle vi inte uttala en sådan åsikt, om vi inte också hade varit på plats i Xinjiang. Det enda syftet är att undersöka vad denna första oberoende vetenskapliga dokumentation – som omedelbart publicerades av ett brett spektrum av västerländska vanliga medier (mainstream-medier, ö.a.) – bygger på.

Vi presenterar först sammanfattningen av våra resultat och utvidgar sedan i en serie mer specifika teman och perspektiv.

Övergripande sammanfattning

  1. 1. Rapporten och de två instituten bakom den är inte ”oberoende”, och rapporten presenterar inte något nytt material. Samproducerad med Raoul Wallenberg Center for Human Rights, är det en produkt av samarbete mellan individer från minst sex, mer eller mindre sammankopplade intressegrupper eller miljöer, som är mer närstående en stat än icke-statliga – nämligen:Kristen fundamentalism + hökaktiga konservativa amerikanska utrikespolitiska kretsar + Muslimska brödraskaps-kretsar + extrem anti-kommunism + pro-israeliska lobby-kretsar + det politiserande maskineriet för mänskliga rättigheter (där omsorg om mänskliga rättigheter tenderar att tjäna olika typer av interventioner från USA) .För en rapport som publiceras av oberoende forskare från ett oberoende institut är detta problematiskt.

2. Den något slarvigt redigerade rapporten kan ha publicerats för att stödja den tidigare statssekreteraren Mike Pompeos ”fastställande” den 19 januari 2021 att det som händer i Xinjiang är ett pågående folkmord. Inga bevis ledsagade uttalandet. Pompeo är känd i sin egenskap av CIA-chef och för att – med hans egna ord (2019), vara stolt över att ”vi ljög, lurade och stal – vi hade hela utbildningskurser – och det påminner dig om det Ärofulla Amerikanska Experimentet.” (Se honom säga det 29:15 in i det här samtalet). Mike Pompeo är också känd som en konservativ kristen som, medan han var vid West Point Military Academy, ”mötte Jesus Kristus”, och han är känd för att vara extremt kritisk mot Kina.

3. Rapporten innehåller såväl falska som tvivelaktiga, men också signifikant och systematiskt partiska val av källor och som medvetet utelämnar grundläggande viktiga perspektiv, teorier, begrepp och fakta.
För ett institut som påstår sig vara baserat på gedigen forskning och värderingar är detta problematiskt.

4. Rapporten framstår – vare sig det är medvetet och avsiktligt eller inte – som stödjande den hårda amerikanska utrikespolitiken och som att utnyttja mänskliga rättigheter för att främja en konfrontationspolitik gentemot Kina.
Det överensstämmer verkligen inte med de värden om ömsesidig förståelse och fred som Newlines Institute säger att det är baserat på.

5. Rapporten förmedlar propaganda i den specifika bemärkelsen att behandla Kina som upphovet till allt ont, men utelämna att en förståelse för Kinas politik också måste inkludera dess relationer, inklusive de konfliktrelationer som det har med USA. Kina ses som en oberoende variabel och Rapporten kan därför inte ge något jämförande perspektiv. För att uttrycka det grovt: Om det Kina gör i Xinjiang är ett folkmord, finns det andra aktörer / regeringar som också bör fastställas att bedriva folkmordspolitik? Eller hur jämföra det kinesiska ”kriget mot terror” i Xinjiang och dess mänskliga kostnader med det USA-ledda globala kriget mot terror, GWOT och dess mänskliga kostnader?

6. Med tanke på de problem vi påpekar i denna analys måste man vara djupt bekymrad över de västerländska massmediernas systematiskt okritiska mottagande och publicering av Newlines-Wallenberg-rapporten. De gav den omedelbar och framträdande uppmärksamhet, men vi har inte funnit att någon av media kontrollerar källorna till rapporten eller ifrågasätter att det är ett ”oberoende” institut och den ”första” oberoende ”expertapplikationen av folkmordskonventionen 1948.”

Det vi har hittat i rapporten får oss att tro att om det här är den dokumentation om ett folkmord i Xinjiang, som är av den högsta kvalitet som finns, kan man allvarligt tvivla på om det som händer i Xinjiang är ett folkmord. Och sannolikt kommer det bara att få negativa konsekvenser för USA:s och Kinas relationer och till och med för USA självt, att fastställa det som ett sådant.

Vad vi också har funnit är att rapporten är ett ganska illustrativt exempel på diskurs- och intressekretsar som kännetecknar det vi kallar MIMAC, det militär-industriella-media-akademiska komplexet – vilket bygger på och utvidgar det begrepp, vilket användes för första gången av President Dwight D. Eisenhower, som kallade det ett militär-industriellt komplex, MIC, i sitt avskedstal 1961.

The Newlines Institute

Newlines grundades så sent som 2019 av Dr Ahmed Alwani och är ett dotterbolag till FXUA, Fairfax University of America, som är en privat, affärsinriktad högre utbildningsinstitution med personliga förbindelser till företag och olika amerikanska regeringsinstitutioner. Dess grundare och president är också Dr Alwani, men han nämns inte på universitetets andra hemsida ovan. Universitetet har dock en annan hemsida där han presenteras som dess president.

Dess företagsråd består bland annat av Ken Logerwell, som också är senior vice president för National Security and Innovative Solutions (NSIS) som ”är ett oöverträffat problemlösande nätverk, som anpassar sig till de framväxande behoven hos dem som tjänar i försvaret av vår nationella säkerhet. Vi är hängivna till arbetet med att föra samman försvars-, akademiska och entreprenöriella innovatörer för att lösa nationella säkerhetsproblem på nya sätt.”

Det står inte klart varför Fairfax University of America har två hemsidor med olika innehåll och varför en av hemsidorna presenterar ett beslutsfattande organ, styrelsen, som inkluderade Dr Alwani som president, som inte finns på den andra. Anmärkningsvärt är att tre av dess sex medlemmar också är grundare eller i ledning för International Institute of Islamic Thought (IIIT) – en organisation ansluten till Muslimska brödraskapet.

Newlines Institute inrättade 2020 en arbetsgrupp för forskare från Uyghur. Man gav den uppdraget att ”undersöka och analysera hur den amerikanska regeringen och dess allierade och partners bäst kan hantera Pekings ansträngningar att utplåna Uyghur identitet och kultur.” Så redan innan den nya rapporten hade institutet beslutat att detta är vad Kina gör. En ledande medlem i denna grupp är Dr Adrian Zenz, vars centrala roll i allt detta vi kommer att återvända till.

FXUA är ett litet college med cirka 150 studenter. Enligt Wikipedia-sidan har det haft problem med kvalitetsstandarderna för utbildning; intressant är att majoriteten av fotnoterna där handlar om Newlines/Wallenberg-rapportens resultat, inte institutet som sådant.

Och vem är Dr. Alwani som är – eller kanske har varit – central i båda organisationerna?

Newlines Institute presenterar honom på detta sätt ”Dr. Ahmed Alwani är grundare och president för Newlines Institute for Strategy and Policy och dess moderinstitution, Fairfax University of America (FXUA). Han är en affärsman baserad i norra Virginia med investeringar i fjäderfä-, fastighets- och utbildningssektorn. ”

Så han är grundaren av båda, även om han inte finns på den senaste hemsidan för FXUA. Newlines-presentationen av honom saknar detaljer. Han sägs drivas av ”en önskan att hjälpa till att förbättra de mänskliga villkoren”, och har också varit med i den rådgivande nämnden vid den amerikanska militärens Afrika-kommando och är ansluten till en rad andra utbildningsinstitut och värdepappersföretag.

Hans far, Taha Jabir al-Alwani, var en medgrundare av det amerikanska muslimska brödraskapet och hans död tillkännagavs av ovannämnda IIIT – varav Dr Alwani för närvarande är vice president.

Uppgifter om finansieringen för Newlines Institute – som tidigare var (och fortfarande är) Center for Global Policy, CGP – tillhandahålls av FXUA, men på dess ”About” -sida betonas det att man är oberoende och accepterar också forskningsbidrag och donationer, men uttryckligen inte “från någon utländsk regering eller enhet och är en av få tankesmedjor i Washington utan utländska eller lokala agendor.” Vad detta omnämnande av ’ingen utländsk finansiering’ och ’agendor’ innebär förblir oförklarat.

Det finns ingen förklaring till varför Center for Global Policy ändrades till Newlines Institute; många av dess videor och dess Facebook-sida använder fortfarande CGP-identiteten och välkomnade först 23 mars i år sina besökare till Newlines Institute.

Newlines Institute är inte ett oberoende institut. Och med de många förändringar av identitet och relationer som anges ovan måste man naturligtvis undra: Vad är det egentligen?

Nu till medförläggaren av The Report:

Raoul Wallenbergs centrum för mänskliga rättigheter

Här är dess egen hemsida och här Wikipedia-posten. Centrets beskrivning av sitt uppdrag består av en 7-sidig PDF-fil. Ändå fattar du snabbt vilken typ av mänskliga rättigheter centrat är engagerat i: Minnet av Förintelsen, kampen mot antisemitism, mänskliga rättighetsfrågor i Ryssland, Kina, Iran, Nordkorea, Saudiarabien och Venezuela och ingen medvetenhet eller kampanjer angående brott mot de mänskliga rättigheterna som begås av västländer och deras allierade. Kort sagt de ”rätta” mänskliga rättighets-frågorna i USA.

Centret grundades 2015 av en internationell MR-advokat och tidigare kanadensisk justitieminister, Irwin Cotler – Wikipedia och hemsidan – som också är dess ordförande. Bland sina många anslutningar är han också medlem i den starkt partiska organisationen ”United Against Nuclear Iran”. Han är en försvarare av allt vad Israel gör och hade inga problem med att attackera framstående professionella kollegor som Richard Goldstone och Richard Falk, vilka har varit engagerade i det palestinska folkets situation.

Cotler är en stark förespråkare för Responsibility To Protect, R2P, och argumenterade för det i Libyenkritiserade Kanada för att inte ingripa i Syrien och nominerade de terroristanknutna Vita hjälmarna till Nobels fredspris. Redan två veckor innan Rapporten publicerades, försökte han påverka den kanadensiska premiärministern Trudeau för att använda ordet ”folkmord” med argumenten att påtvingade steriliseringar och aborter och inspärrningen av mer än en miljon uigurer i det han kallade ”koncentrationsläger” strider mot konventionen.

Du kan läsa mer om vem Mr Cotler är i denna väldokumenterade kritiska analys av Yves Engler i The Palestine Chronicle, som också illustrerar hans nära förbindelser med Israels mest inflytelserika eliter. Dessutom är Cotlers dotter en Knesset-parlamentsledamot och hans fru arbetade för och var en vän till dåvarande premiärminister Menachim Begin. Jewish Insider innehöll denna intressanta intervju med Cotler själv den 15 mars 2021.

Medan vem som helst har rätt att ha politiska åsikter, sympatier och antipatier, bör de uttalas öppet och inte döljas av ord som ”oberoende forskare”. Dr Cotler är helt klart en mycket politisk MR-personlighet.

Rapportens källor och världsbild

Rapporten presenteras i den här videon som baserad på samråd med femtio topp- och högkvalitativa experter inom alla relevanta områden världen över, plus ”att titta på mer än 10 000 vittnesmål från Uyghur-vittnen och uppgifter från fångar.”

Yonah Diamond är rapportens huvudförfattare. Han är en produktiv författare om MR-frågor. Den 15 juli 2020 var han medförfattare till en artikel i Foreign Policy and Genocide Watch, som utan att ange källor eller bevis avslöjade vad Newlines-rapporten nu har sagt 8 månader senare. Genocide Watch grundades och leddes av Dr Gregory Stanton, en tidigare tjänsteman vid utrikesdepartementet (USA:s, ö.a.). Det har en Xinjiang Genocide Emergency Alert – Level 9: Extermination daterad november 2020; denna varning antyder att uigurerna redan “utrotats”.

Diamond’s politiska avsikter avslöjas i en annan artikel, som författades tillsammans med Rayhan Asat, i Foreign Policy, den 21 januari 2021, som argumenterar för att USA måste omvärdera sin misslyckade engagemangspolitik och nu “konfrontera folkmordet i Xinjiang först.” (De börjar med historien om Ekpar Asat, Rayhan Asats bror, som var medieentreprenör, filantrop och fredsbyggare, men sägs ha försvunnit vid återkomsten från ett besök i USA 2016 och inte setts till sedan dess – ”ett offer bland miljontals statligt utförda grymheter, som USA just har fastställt som ett folkmord”).

Detta var bara två dagar efter Pompeos uttalande. De politiska målen för den uttalade omsorgen om mänskliga rättigheter är uppenbara.

I Newlines introduktionsvideo från 31 mars betonar Diamond (och andra deltagare) hur stort materialet som samlas in och analyseras är. Ändå är inget av påståendena från paneldeltagarna dokumenterade där. Referenserna citeras bara som fakta. Dessutom diskuteras inte metoder, datakällor eller hur rapportens faktabas sammanställdes och organiserades.

Ett centralt argument förs fram av professor John Packer, som säger att problemet är att Kina hävdar att frågan om förtryck/folkmord är en intern angelägenhet och att om detta accepteras, hur många andra delar av internationell rätt måste vi säga adjö till?

En annan deltagare i videodiskussionen om Rapporten, Bethany Allen-Ebrahim, som arbetade med China Cables-projektet (Kinesiska regeringsdokument som läckts av exil-uigurer, ö.a.) och nu är en kinareporter på Axios som bara publicerar negativa rapporter om Kina, där hon ger ett väsentligt bidrag. Även om hon bodde fyra år i Kina och talar språket flytande, visar hon sig vara en person som tror att Kina inte förstår sitt eget bästa.

Alla fyra deltagarna i diskussionen pratar om Kina som om det inte var part i en konflikt med USA. Ingen nämner politiken mellan USA och Kina och dess alltmer konfronterande karaktär de senaste åren. Allen-Ebrahim använder fraser som ”kinesisk auktoritarism kontra västliga liberala demokratier, mänskliga rättighetskonventioner som försöker göra världen till en bättre plats för alla.”

Det svarta, skyldiga Kina och det vita oskyldiga USA/väst verkar vara en upprepad underliggande tankefigur – en förenklad dikotomi, som knappast är effektiv för att övertyga dig om oberoende eller pålitlig forskning.

Valet står, enligt henne, mellan mänskliga rättigheter eller pengar, och hon anser att alldeles för få står upp för det förra. KKP, det kinesiska kommunistpartiet, förstår inte väst, förstår inte att interneringsläger, i ögonen på demokratier över hela världen, är ”dåligt, det du bara inte gör/har” och att det tror på sin egen propaganda, hävdar hon också. Och dessutom har Xi Jinping blivit så mäktig att människor är rädda, ledningen befinner sig i en ekokammare och tror att saker har gått så bra så länge att ingenting kan stoppa det och dess “ändlösa förolämpningar” mot ett antal länder som t.ex. Indien och USA.

Azeem Ibrahim, Newlines direktör för Speciella initiativ och författare till Rapportens förord ​​och även adjungerad professor vid US Army War College, verkar tro att kineserna tror – som han säger – att kanske om Kina vill ha Hong Kong, kommer det helt enkelt att ta det; om det vill ha Taiwan kommer det helt enkelt att ta det och om det vill kommer det också att dominera Sydkinesiska havet.

Kort sagt, rapporten utelämnar varje konfliktanalys och behandlar Kina som en ensam aktör som drivs av onda motiv. Medan alla – även forskare – har rätt till personliga åsikter, gör systematiska värderingsförskjutningar och Kina-negativa attityder hos alla bidragsgivare att man undrar hur de flesta av författarna och bidragsgivarna valdes ut. Sådan enhetlig och systematisk ”ideologisk” bias kan mycket sannolikt påverka rapportens val av data och källor.

Slutligen utelämnar författarnas och bidragsgivarnas CV i slutet av rapporten, i stort sett omnämnandet av dessa utomakademiska ankytningar och politiska kopplingar som är tydliga när du söker lite djupare.

Rapportens innehåll

Nu till själva rapporten, 55 sidor där man lägger märke till att ovan nämnda Diamond är huvudförfattaren medan Cotler, Stanton, Packer och 29 andra ”oberoende experter” har konsulterats och/eller bidragit direkt och ”har gått med på att identifieras offentligt .” Logiskt sett måste det betyda att det har funnits forskare som inte vill att deras namn ska nämnas; vilket talar mot normala, öppna akademiska normer (medan man kan förstå att till exempel Uyghur-vittnen eller offer inte skulle vilja uppträda med sina namn).

Alla bidragsgivare är västerlänningar eller baserade i västerländska institutioner, långt över 20 från USA och Kanada, ett par i Storbritannien och på andra håll. Enligt rapporten innehar en hel del av dem regeringspositioner och förespråkar ansvar för Responsibility to Protect och/eller interventionism. Och många är relaterade till Förintelsen och folkmordsforskning och förebyggande verksamhet.

Rapporten saknar en systematisk metod för att strukturera huvudkapitel och underkapitel/avsnitt och verkar ha satts samman snabbt (se den konstiga innehållsförteckningen nedan) – kanske på kort tid mellan 19 januari 2021, då utrikesministern, Mike Pompeo, meddelade att han hade ”fastställt” att Kina hade begått brott mot mänskligheten och folkmord och publiceringen av Rapporten den 8 mars?

De olika kapitlen stöder slutsatserna i sammanfattningen:

  • att de oberoende forskarna drar slutsatsen att den kinesisk ledningen är ansvarig för att begå folkmord;
  • att avsikten är att förstöra Uyghur-gruppen som sådan, helt eller i huvudsak;
  • att denna avsikt dokumenteras av gärningar och uttalanden av ledningen på hög nivå, inklusive president Xi Jinping själv.

Därefter följer dokumentation av metoderna, enligt vilka denna avsikt sägs förverkligas såsom massinternering, mass-födelseprevention, mord, tvångsöverföring av barn etc.

Rapporten har 317 noter, så författarna har uppenbarligen velat säkerhetskopiera sina slutsatser med öppna, tillgängliga och kontrollerbara fakta. Naturligtvis är vissa källor lagtexter om folkmord, Wienkonventionen,  akademiska tidskrifter, FN-dokument och analyser av andra folkmord och naturligtvis Uyghurernas historia. Och det finns hänvisningar till andra rapporter om mänskliga rättigheter, särskilt Amnesty och Human Rights Watch.

Mer intressant är analysen av: Vilka är de viktigaste källorna i rapporten som används för att bevisa folkmordet?

Från sidan 17 förstår du innebörden: The New York Times, The Guardian, BBC News, Brookings Institution, Center for Strategic and International Studies (CSIS), den (CIA-initierade) Jamestown Foundation, Financial Times, Associated Press, Wall Street Journal, International Consortium of Investigative Journalists (ICIJ), The China Files, Hudson Institute, Bitter Winter Magazine (för religionsfrihet och mänskliga rättigheter i Kina), The New Yorker, Foreign Policy, Journal of Political Risk, the Uyghur Human Rights Project (UHRP) och Radio Free Asia.

Interesting too?  End the demonization of Russia in a new Cold War era

Ett par viktiga källor sticker verkligen ut.

The Xinjiang Victims Base, som visas på en internetadress som kallas ”shahit.biz” är viktig, eftersom många av offrets uttalanden i Rapporten är hämtade från den – till exempel offer # 124 (”Så många människor dog av misshandel och tortyr” ). Det finns dock inget ”About” tillgängligt på “shahit.biz”, ingen information om metoderna, källorna, hur den byggdes eller vad det betyder att den innehåller massor av korta videor – liksom YouTube-kanalen för Uyghur Pulse den länkar till – där människor presenterar och ger ”videovittnesmål för offren för det långsamma men de facto folkmordet i Kinas nordvästra Xinjiang-region.”

Hemsidor som är helt anonyma betraktas normalt utan trovärdighet eller annat värde som en källa till dokumentation – vare sig akademiska eller politiska – och borde ha utelämnats.

Journal of Political Risk, som det hänvisas till ett par gånger, täcker politisk risk och möjligheter. ”Lokala frågor och deras inverkan på världen analyseras och presenteras ur ett neutralt och opartiskt perspektiv. Tidningen publiceras av Corr Analytics, ett internationellt politiskt riskanalys- och konsultföretag.”

Dess utgivare är Dr Anders Corr, som listar att han har arbetat för t.ex. United States Army, United States Pacific Command (USPACOM), United States Special Operations Command Pacific (USSOCPAC), Defense Intelligence Agency (DIA), Defense Threat Reduction Agency (DTRA) och North Atlantic Treaty Organization (NATO). Och dess redaktör är Neil Siviter, som för närvarande studerar för sin magisterexamen i krigsstudier vid King’s College London och har praktiserat vid Nato-föreningen och regeringen i Kanada.

Du får en känsla av Dr Corr, i en föreläsning på YouTube för kommittén för nuvarande fara: Kina, när han förespråkar fem strategier för att “besegra det kinesiska kommunistpartiet”, en av dem är att fördubbla USA:s försvarsbudget och få allierade att göra på samma sätt. (Kommitténs vice ordförande, Frank Gaffneyhävdade precis innan Trump lämnade Vita huset att Trump ”måste förklara den kinesiska kommunistiska delen som en transnationell kriminell grupp” (se kommitténs medlemmar här).

Varför dessa detaljer? Eftersom Rapporten hänvisar till denna tidskrift som innehåller en artikel av Dr Adrian Zenz, till vilken vi snart kommer att återvända på grund av hans centrala position i hela numret. Man måste undra om Dr Zenz har valt mer eller mindre extrem-politiska avsättningsmöjligheter för sin forskning eller om hans manuskript inte har klarat peer-recensioner av mer relevanta akademiska tidskrifter.

En vanligare (22 gånger) källa förtjänar särskilt omnämnande, nämligen Radio Free Asia. Den presenterar sig som ett ”privat, ideellt multimedia-nyhetsföretag” men det här är tvivelaktiga ord. Det är ett av många amerikanska regeringsmedia, med en årlig budget på 43 miljoner US dollar, med 253 anställda, med huvudkontor i Washington DC och som omfattas av US Agency for Global Media (USAGM).

Liksom Radio Free Europe/Radio Liberty, är det engagerat i att främja amerikanska värderingar och perspektiv gentemot motståndare. USAGM har hemsökts av politiska kontroverser och dess ursprung går tillbaka till CIA:s hemliga specialoperationer 1948.

Detta är inte för att antyda att alla dessa källor berättar lögner eller överdriver händelsernas brutalitet. Vissa kanske, andra kanske inte – vi som författare har ingen möjlighet att veta. Huvudpoängen är, att källorna som används i rapporten – bokstavligen utan undantag – lutar i samma politisk-ideologiska, regerings-nära riktning och att inga källor har använts som, för att uttrycka det grovt, kan ge ett annat perspektiv, kritiskt granska de valda källorna eller på annat sätt undersöka giltigheten och tillförlitligheten hos de medieberättelser som presenteras, vilket är standardmetoder i oberoende akademisk forskning.

Sammanfattningsvis är de flesta källor, som Rapporten bygger på, västerländska, särskilt amerikanska, vanliga medier plus material från organisationer som obestridligen och utan undantag har ett sinofobiskt (”anti-Kina”) uppdrag, ser världen (och relationerna mellan Kina och USA) i svartvita termer plus individer, relaterade till amerikanska utrikesdepartementet/Pentagon, med attityder som främjar USA:s globala dominans- och interventionspolitik.

Oavsett om det är avsiktligt eller medvetet, eller inte – Rapporten och dess försök till dokumentation av folkmord i Xinjiang är perfekt lämpade för att användas för sådan amerikansk politik snarare än för en verklig kampanj endast för mänskliga rättigheter och ett trovärdigt förespråkande för sådana. Rapporten innehåller inga uppmaningar till åtgärder riktade till organisationer för mänskliga rättigheter. Istället har några av dess författare försökt att direkt påverka regeringens politik.

Rapporten försöker inte att distansera sig från eliterna bakom den globala dominanspolitiken. Den drar på ett förträffligt sätt nytta av dem – antingen direkt eller indirekt (som ovanstående personlighetsförbindelser har dokumenterat).

Nu till nämnda Dr Adrian Zenz (1974-) som överallt anges som expert på Xinjiang.

Dr Adrian Zenz – världens främste expert på Xinjiang och som vägleds av Gud

Zenz återkommer inte mindre än 41 gånger i Rapportens 317 noter, de flesta andra en eller två gånger. Det kan inte råda något tvivel om att rapportens dokumentation bygger mer på hans studier än på några andra experter. Så vem är han?

Sedan oktober 2019 är han seniormedlem i Kinastudier vid Victims of Communism Memorial Foundation (VOC) i Washington, DC och här finns en presentation av honom i samband med en vida spridd artikel av honom, publicerad 2018 av Jamestown Foundation i vilken han uppges vara analytiker. Det inrättades på initiativ av CIA och förblir en ärke-konservativ stiftelse med en styrelse bestående av företags-, affärs- och investeringsfolk, tidigare amerikanska regeringstjänstemän, tidigare CIA-ledare och militärer och några experter på terrorism.

Det verkar inte uppenbart varför en rapport om mänskliga rättigheter av Dr Zenz slutligen skulle publiceras av en sådan organisation (och som nämnts ovan har Zenz publicerat med andra ”krigiska” -medier som Corr Analytics) snarare än i en vetenskaplig tidskrift eller ett dokument för en verklig MR-organisation.

VOC grundades genom ett enhällig beslut av den amerikanska kongressen och George. W. Bush var dess hedersordförande 2003-2009, dvs. under invasionen och ockupationen av Irak. VOC säger med stolthet i sin rapport från 2019 att ”Sedan han kom till VOC har Dr Zenz nämnts över 240 gånger i över 120 media, inklusive The Wall Street Journal, The New York Times och BBC, och har genomfört sändningsintervjuer med NPR, Bloomberg och CNN, liksom de tyska nyheterna Deutsche Welle och Tagesschau ”- det vill säga inom bara de tre månaderna.

Det handlar om mängder av den typ av enhetlig expertis som dessa media söker efter – något som bekräftas av ovanstående presentation av mediekällor som ligger bakom Rapporten. Man måste fråga sig om det inte fanns några andra experter på mänskliga rättigheter i Xinjiang än Dr Zenz? Sökte media någonsin efter andra? Passade han bara ett visst syfte? Eller vet de helt enkelt inte vikten av mångfald och objektivitet?

VOC – som har tillgångar på cirka 16 miljoner USD – arbetar uppenbarligen för att överträffa den nazistiska Förintelsen, när den på sin första sida säger att ”kommunismen dödade över 100 miljoner. Vi berättar deras historier” och enligt Wikipedia, ”I april 2020 meddelade organisationen att de skulle lägga de globala offren för COVID-19-pandemin till deras dödstal för kommunismen, och skyllde den kinesiska regeringen för utbrottet och varje död orsakad av det.”

Så mycket för dess inställning till Kina.

Här är Wikipedia-posten för Adrian Zenz. Han är en tysk antropolog som tidigare arbetade vid European School of Culture and Theology, som är relaterad till Columbia International University, en bibelskola som inte ska förväxlas med Columbia University. Dr Zenz är en pånyttfödd kristen och har sagt att han känner att Gud har sagt åt honom att bedriva denna forskning – 17:00 minuter in i denna Washington Watch-intervju – om kinesiska muslimer och andra minoritetsgrupper i Kina.

Zenz var medförfattare till en bok 2012 om Den yttersta tiden (Harmageddon, världens undergång,ö.a.) tillsammans med sin svärfar, Marlon L. Sias, med titeln Worthy to Escape: Why All Believers Will Not be Raptured Before the Tribulation; på boklänken kommer du att se att de båda är lärda män och att Adrian ”studerar grekiska Nya testamentet förutom att undervisa (vid den tiden) och predika i sin lokala kyrka.”

Här är en kort videointervju från januari 2021, där Dr Zenz presenterar sina åsikter om vad USA borde göra gentemot Kina. Och Jerry Gray, en australier som har bott i Kina i 16 år, har skrivit detta porträtt av Dr Zenz.

Dr Zenz har kritiserats av kritiska medier och undersökande journalister. En särskilt väldokumenterad kritik har framställts av Gareth Porter och Max Blumenthal och publicerats av The Grayzone, och som bär denna underrubrik ”US State Department anklagelse om Kinas ”folkmord” förlitar sig på datamissbruk och grundlösa påståenden av högerextrem ideolog” som uppvisar vad de kallar ”så mycket statistisk felbehandling.”

Här är andra Grayzone-analyser relaterade till frågan i allmänhet och Adrian Zenz i synnerhet. Blumenthal förklarar sin ståndpunkt här till kinesiska officiella organet Global Times.

Adrian Zenz – som verkar ha besökt Kina bara en gång och som turist 2007 – har kritiserats starkt av Kina och även av forskare vid Xinjiang University (och här och här och här). Åtminstone ett företag i Xinjiang har stämt Zenz för att det anser att hans forskning är falsk och ryktes-baserad och därför skadlig för företaget – varför det kräver att han ber om ursäkt och betalar ersättning. Den kinesiska regeringen har nyligen infört sanktioner mot honom, så han kan inte komma in i Kina.

Naturligtvis finns det rapporter och analyser som i olika termer förklarar vad som händer – vissa ur deras perspektiv inuti Kina. Ett sådant exempel är kanadensisk ölbryggeri-ägaren och Vloggern i Shenzhen, Daniel Dumbrill, som du kan få reda på mer mer om från den här rapporten från South China Morning Post, SCMP. Han har 148 000 prenumeranter på sin YouTube-kanal.

Professor Graham Perrys hemsida och den här videon ger också ganska olika fakta, tolkningar och perspektiv.

Det är rimligt att anta att kritiken av Adrian Zenz, hans metoder, datainsamling, tolkningar och slutsatser – liksom hans något speciella bakgrund och gudomliga mandat – avsevärt påverkar Rapporten och dess trovärdighet. Men vi vet inte varför Rapportens författare har valt honom som huvudvittne istället för att presentera olika analyser och väga dem mot varandra.

Det amerikanska utrikesdepartementet verkar inte veta vad det vet

Som det sista han gjorde på kontoret den 19 januari 2021, ”fastställde” utrikesminister Mike Pompeo (här den officiella texten) att det som händer i Xinjiang är ett folkmord. Han jämförde det också med den nazistiska Förintelsen och därmed satte därmed in Kina och Xi Jinping i rollerna som det nazistiska Tyskland och Hitler.

Emellertid ”konstaterade det amerikanska utrikesdepartementets juridiska rådgivare tidigare i år att Kinas massfängslande och tvångsarbete av etniska uigurer i Xinjiang motsvarar brott mot mänskligheten – men det fanns inte tillräckliga bevis för att bevisa folkmord. Det ställde USA:s högsta diplomatiska advokater på tvärs mot både Trump- och Biden-administrationen, enligt tre tidigare och nuvarande amerikanska tjänstemän”- skriver Colum Lynch i Foreign Policy. ”Biden-administrationen har bekräftat Pompeos hållning och backat från ett nyligen gjort påstående som Bidens val till FN-sändebud, Linda Thomas-Greenfield, gjorde i sitt kongressförhör, att utrikesdepartementet, under Biden-administrationen, genomförde en granskning av beteckningen.”

Här är vad Linda Thomas-Greenfield hade att säga enligt Reuters: ”Utrikesdepartementet granskar det nu för att alla procedurer inte följts,” berättade Linda Thomas-Greenfield för den amerikanska senatens Foreign Relations Committee. “De vill se till att de följs för att säkerställa att beteckningen kan behållas.”

Så den juridiske rådgivarens avdelning på Utrikesdepartementet anser att det inte fanns tillräckligt med bevis och att det fanns procedurproblem med att fastställa Xinjiang som ett ”folkmord”. Men Biden-administrationen – och intressena bakom Rapporten – har beslutat att cementera Trump-administrationen/Pompeo och Biden/Blinken-administrationen och ignorera den juridiska rådgivningen: Det är ett folkmord!

Det förtjänar att nämnas att Kina officiellt har uttalat att det skulle välkomna ett besök av FN:s råd för mänskliga rättigheter i Xinjiang.

Bevisar rapporten på ett övertygande sätt att detta är ett folkmord?

Bevisar rapporten att beteckningen/fastställandet av ”folkmord” är giltigt enligt den klassiska definitionen av folkmord, som en serie handlingar som begåtts i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, ras eller religiös grupp? Orden ”avsikt” och ”förinta” är väsentligen viktiga här.

På fyra platser nämns i Rapporten att kinesiska tjänstemän har använt uttryck som ”utplåna dem helt – förstör dem helt och hållet” och ”du måste döda dem alla” och ”bryta deras släkter, bryta deras rötter, bryta deras förbindelser och bryta deras ursprung ” och ”utrota tumörer” och jämföra massinternerings-lägren med att ”utrota tumörer”.

Dessa uttryck – som tillskrivs KKP-ledningen – härrör från en enda källa, nämligen Austin Ramzy och Chris Buckley “Absolut No Mercy ‘: Leaked Files Expose How China Organised Mass Detentions of Muslims” i New York Times, 16 Nov, 2019. Deras rapport presenterar 403 sidor av interna kinesiska dokument som har läckt ut.

Hur har denna oerhört viktiga läcka inträffat?

New York Times säger att ”Även om det är oklart hur dokumenten samlades in och valdes, tyder läckan på större missnöje i partiapparaten under övergreppet än som tidigare varit känt. Dokumenten läcktes av en medlem av den kinesiska politiska institutionen som begärde anonymitet och som uttryckte hopp om att deras avslöjande skulle förhindra partiledare, inklusive herr Xi, från att undgå ansvar för massfängslandena. ”

New York Times-rapporten säger också att ”De läckta uppgifterna består av 24 dokument, varav en del innehåller duplicerat material. De omfattar nästan 200 sidor med interna tal av Mr. Xi och andra ledare och mer än 150 sidor med direktiv och rapporter om övervakning och kontroll av Uighur-befolkningen i Xinjiang. Det finns också hänvisningar till planer på att utvidga restriktioner för islam till andra delar av Kina.”

Så om vi förstår det rätt: Det fanns en medlem av det kinesiska ”politiska etablissemanget” som 2019 läckte ut dessa dokument för att knyta president Xi Jinping och andra ledare för KKP och Kina till de påstådda brotten och avslöja de officiella kinesiska påståendena och förklaringarna och därför begärde den personen – som The Guardian också kallar en ”politisk insider” – anonymitet.

Det är fortfarande oklart hur en kinesisk politisk etablissemangs-insider skickade 403 A4-sidor till New York Times och hur redaktörerna kontrollerade giltigheten i detta material. Till exempel – fick man dessa sidor direkt från insidern själv eller via en kedja av kurirer? Om det senare, hur kontrollerade man identiteten och rollen för den insidern och äktheten hos dessa sidor före publicering? Var insidern en person som redan hade hoppat av till USA, eller är han/hon fortfarande kvar i Kina och fortfarande en del av dess politiska etablissemang?

Denna punkt förtjänar betoning av den grundläggande anledningen att Rapporten baserar sin beslutsamhet/slutsats/förespråkande att detta är ett folkmord, för vilket det högsta kinesiska ledarskapet uteslutande bär ansvaret, på enbart detta New York Times-publicerade samling dokument, vars bakgrund vi läsare inte kan veta något om.

Vidare är det värt att lägga märke till att även i Rapporten framgår (s 3) att ”Kinas statschef, president Xi Jinping, 2014 lanserade ”Folkets krig mot terror” i XUAR, vilket gjorde de områden där uigurer utgör nästan 90% av befolkningen till frontlinje.”

Denna formulering följt av de ovan nämnda nedsättande/förödmjukande uttrycken kunde förmedla intrycket av att Xi Jinping var ute efter att kalla alla uigurer för terrorister och därför förstöra dem alla, med början rationellt i de områden där de flesta bor.

Så här formulerade BBC det den 23 maj 2014, när en attack i Urumqi dödade 31 och sårade 90: ”Under ett besök i Xinjiang förra månaden lovade president Xi Jinping större integration och varnade för att terrorister skulle isoleras ”som råttor som kilar tvärs över en gata”. Xi Jinping pratar uppenbarligen specifikt om uiguriska terrorister och inte om alla uigurer.

Frågan är därför: Om det kinesiska ledarskapet bara riktar sig mot vad det kallar terrorister – som västländer också gör i GWOT (Global War On Terror, ö.a.) – och inte Uyghur-folket som sådant, vad är då kvar av fastställandet av att detta är folkmord, dvs förintandet av en etnisk grupp/nation ”helt eller delvis”?

Vad sägs om terrorism i Xinjiang och på andra håll?

Rapporten gör en annan intressant sak: Den tonar helt ner att det har varit problem med terrorism i Xinjiang. Den säger att ”Liknande restriktioner som mångfaldigades i början av 2000-talet, under vilken tid kinesiska myndigheter oftare började hänvisa till Uyghur-separatism som ”terrorism”, trots en nästan fullständig frånvaro av terroristattacker” (vår kursivering). Källan till detta påstående är Sean Roberts, The War on the Uyghurs: China’s Internal Campaign against a Muslim Minority (Princeton, NJ: Princeton University Press, 2020) och Pablo A. Rodríguez-Merino, “Old ‘counter-revolution’, new ‘terrorism’: historicizing the framing of violence in Xinjiang by the Chinese state”, Central Asian Survey, Vol. 38, nr 1 (2019), 27-45.

Båda dessa publikationer är – från början – starkt kritiska mot Kinas Xinjiang-politik och kan tolkas som pläderingar för uigurerna. Roberts som utan tvekan är en mycket skicklig forskare, med massor av erfarenheter från fältet, använder en särskild definition av terrorism och argumentet ’att kallas en terrorist’ är negativt och traumatiserande. Det är på grundval av detta som han argumenterar för att det har varit ganska lite terrorism i Xinjiang, även om han erkänner (sid 20 i sin bok) 2009 års Urumqi-upplopp och andra Uyghur-ledda våldshandlingar. Den 10 februari 2021 skrev Roberts en artikel i Foreign Affairs till stöd för utrikesminister Mike Pompeos folkmordsuttalande – ”men oavsett meriterna med termen [t.ex. folkmord och brott mot mänskligheten], är bevisen för de grymheter som Kina har begått mot uigurer obestridliga.”

Från en recension av hans bok i Foreign Affairs förstår man att Roberts huvudtes är att ”Hårda kinesiska politiker har provocerat en del reaktivt våld från uigurer och har drivit, vad som uppskattas vara tiotusentals av dem, att gå med i jihad i Syrien. Roberts ger fascinerande nya detaljer om det relativt marginella fenomenet och avslöjar att den organiserade uiguriska militansen nästan helt är illusorisk. Pekings politik för repressiv assimilering har nu nått ett så intensivt stadium att Roberts betecknar det som ”kulturellt folkmord”. ”

Det här är den typ av dokumentation och tolkning som författarna till Rapporten använder – inga ytterligare utredningar av eventuell terroraktivitet i Xinjiang under de senaste 20 åren. Istället för att undersöka och även, allt för att få en rättvis bild, undersöka huruvida Kina också har ett terrorism-problem eller inte (som den USA-ledda världen har haft sedan 2001 och bekämpat i Global War On Terror, GWOT), verkar författarna helt enkelt sammanställa källor som stöder det de vill bevisa – nämligen att Kina förtrycker alla uigurer därför att de är uigurer och inte några av dem för att de är uiguriska terrorister.

Interesting too?  The World is finding happiness

Om de hade gjort sin forskning – istället för ideologisk opinionsbildning – hade de kanske frågat sig själva: Vad har den amerikanska regeringen själv producerat om terrorism i Kina/Xinjiang? De skulle då ha stött på ”Patterns of Global Terrorism 2001” årsrapport från USA:s utrikesdepartement och på sidan 16 funnit att presidenterna George W. Bush och Jiang Zemin träffades i Shanghai i februari 2002 (och andra möten mellan USA och Kina ägde rum i Washington, Peking och Hongkong) och att de två länderna samarbetade och samordnade sin politik och konkreta politik mot terrorism med uttrycklig hänvisning till terroristaktiviteterna hos Uyghur-grupper i Xinjiang.

I den här analysen från utrikesdepartementet finner vi att Kina ”ökat sin vaksamhet i Xinjiang, västra Kina, där uiguriska separatistgrupper har genomfört våldsamma attacker de senaste åren” och att ”Flera pressrapporter hävdade att uigurer tränade och kämpade med islamiska grupper i före detta Sovjetunionen, inklusive Tjetjenien. Särskilt två grupper är oroande: Östra Turkestans islamiska parti (ETIP) och Öst-Turkestans befrielsesorganisation (eller Sharki Turkestan Azatlik Tashkilati, känd under akronymen SHAT). ETIP grundades i början av 1980-talet med målet att upprätta en oberoende stat i östra Turkestan och förespråkar väpnad kamp. SHATs medlemmar har enligt uppgift varit inblandade i olika bombattentat och skjutningar. Uigurer befanns strida med al-Qaida i Afghanistan. Vi är medvetna om trovärdiga rapporter om att vissa uigurer, som utbildats av al-Qaida, har återvänt till Kina. ” (Det anges också att tidigare nedslag från Kinas sida har väckt oro för de mänskliga rättigheterna, utan att specificera vilka).

En pikant detalj – 2006 tillfångatog amerikanska styrkor 22 Uyghur-militanter kopplade till al-Qaida i Afghanistan och Pakistan och fängslade dem i 5-7 år i Guantanamo och 2018 meddelade Pentagon att man hade bombat utbildningscentra för East Turkestan Islamic Movement (ETIM) i Afghanistan. Mer om denna extremistiska organisation, skapad av militanta uigurer i Xinjiang och, enligt uppgift, delvis finansierad av Osama bin Laden vid den tiden – finner du här på US Council of Foreign Relations, en extremt viktig utrikespolitisk organisation, som knappast kan anklagas för att vara antiamerikan eller pro-Kinesisk. ETIM noterades av US Treasury 2002 som en terroristorganisation (och togs bort igen 2004). (Rådets bakgrundsuppgifter presenterar också Turkestan Islamic Party (TIP) som har tagit på sig ansvaret för våldsamma attacker i flera kinesiska städer, och ger en bakgrund till uigurerna).

Läsare kan också finna att t.ex. den pensionerade regeringssekreteraren för Indiens regering, B. Ramans analys från 2002 ”USA och terrorism i Xinjiang” i South Asia Analysis Group, lyfter fram det oerhört komplexa nätet av Uyghur-relaterad terrorism och hur USA och Kina samarbetade för att bekämpa terrorism. (USA: s utrikesdepartement verkar ha slutat publicera dessa världsomfattande terrorism-rapporter efter 11 september, eller snarare efter att GWOT fick fart och global terrorism ökade).

Kanske överraskande för många är det faktum – men nämns inte i rapporten – att Kina inte har förnekat att det vidtar hårda åtgärder i Xinjiang. Här är en Reuters-rapport om ett officiellt kinesiskt regeringsdokument: ”Myndigheterna i Kina har gripit nästan 13 000 ’terrorister’ i Xinjiang sedan 2014 … Sedan 2014 har Xinjiang” förstört 1 588 våldsamma- och terroristgrupper, arresterat 12 995 terrorister, omhändertagit 2052 explosiva enheter, straffat 30 645 personer för 4 588 olagliga religiösa aktiviteter och konfiskerat 345 229 kopior av olagligt religiöst material ”, tillade den … Det gav också en analys av 30 attacker sedan 1990, där den senaste registrerades i december 2016, och sa att 458 personer hade dött och åtminstone 2.540 skadats som en följd av attacker och annan orolighet.”

Du kan naturligtvis ha beslutat att du inte litar på något som kommer från det officiella Kina. Men om du gör så är detta viktiga siffror angående nedstängning och förtryck i Xinjiang. Men de är också små siffror jämfört med de mänskliga och andra kostnaderna för den USA-ledda GWOT, som, för att ta en av många dimensioner, har drivit på flykt minst 37 miljoner människor, enligt US-baserade Brown Universitys Cost of War Project. Om en sådan fördrivning av oskyldiga civila inte utgör ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna, är det inte lätt att se vad det är.

För att sammanfatta denna punkt utelämnar Rapporten betydande material om terroristaktiviteter i Xinjiang. Den förmedlar därmed intrycket att Kina begår ett pågående folkmord på hela Uyghurs-gruppen med 10-12 miljoner medborgare. Ovan har vi bara belyst några av väldigt många källor om detta. Faktum är att Wikipedia:s bidrag om “Terrorism in China” erbjuder en mycket mer nykter, balanserad och saklig bakgrund till denna väsentliga fråga.

Författarna kan knappast vara okunniga om dessa fakta. Ändå har de valt att utelämna dem och alla andra källor och diskussioner om möjliga orsaker bakom de – hårda – krafttagen av Kina mot uigurisk terrorism/terrorister.

Sammanfattning

Newlines / Wallenberg-rapporten om folkmord i Xinjiang är inte pålitlig.

  1. Rapporten är inte ”oberoende” och innehåller inga nya uppgifter. Det är resultatet av samarbete av minst sex, mer eller mindre sammankopplade intressegrupper:
    Kristen fundamentalism + hökaktig amerikansk utrikespolitik + muslimska brödraskapskretsar (Ahmed Alwani) + extrem antikommunism + proisraeliska kretsar + det politiserande maskineriet för mänskliga rättigheter (till förmån för krig / humanitär intervention). De är alla mer närstående en stat än icke-statliga.
    Det som förenar dem är en negativ attityd, som gränsar till hat, mot Ryssland, Iran, Kina och en sinofob ideologi (inte bara här utan i många andra tidigare fall) å ena sidan och världsdominans / interventionism för USA (skapar en bild av fienden) på den andra.
    Kort sagt, sex överlappande intressegrupper som delar några grundläggande värden vilka presenteras som omsorg om mänskliga rättigheter.
  2. Den något slarvigt redigerade rapporten kan ha publicerats för att stödja den tidigare statssekreteraren Mike Pompeos ”beslutsamhet” den 19 januari 2021 att det som händer i Xinjiang är ett pågående folkmord, som liknar den nazistiska förintelsen – första gången detta ord och det referens används. Pompeo är känd för att, i sin egenskap av CIA-direktör och med sina egna ord, vara stolt över att ”vi ljög, lurade och stal – vi hade hela utbildningskurser – och det påminner dig om det ärofulla Amerikanska experimentet.” (Se honom säga det 29:15 in i det här samtalet). Mike Pompeo är också känd som en konservativ kristen som, medan han var vid West Point Military Academy, ”mötte Jesus Kristus”, och han är extremt kritisk mot Kina.

3. Rapporten innehåller både falska och tvivelaktiga uppgifter och ett betydande, systematiskt partiskt val av källor. Det bortser medvetet eller utelämnar grundläggande viktiga perspektiv, teorier, begrepp och fakta. Åtminstone delar av det skulle knappast passera som en uppsats för en MA-kurs; det lämnar mycket att önska när det gäller akademisk noggrannhet, metoder, kunskap och utvärdering för att testa giltigheten och tillförlitligheten hos material som den använder. Detta är anmärkningsvärt, eftersom Newlines Institute säger sig skilja sig från andra tankesmedjor genom att “Till skillnad från de flesta tankesmedjor har vi etablerat en institutionell metod för forskning och analys.” Rapporten avslöjar ingen sådan metod, vare sig ex- eller implicit.

4. Rapporten framstår – vare sig det är medvetet eller avsiktligt eller inte – som stödjande av den hårda amerikanska utrikespolitiken och som (missbruk) av mänskliga rättigheter för att främja en konfrontationspolitik gentemot Kina. Som framgår ovan har ett antal människor, som har samband med rapporten, uppmanat den amerikanska regeringen att hålla en mycket hårdare linje mot Kina för att hindra landet från att göra vadhelst de vill (som en av dem säger i presentationsvideon). Således kan rapporten rimligen tolkas som pro-konflikt eller pro-kalla kriget, ideologiproduktion som (miss)-brukar mänskliga rättighetsargument för att främja hökaktig politik. Detta är verkligen en anledning till allvarlig oro, eftersom Newlines Institute också hävdar att det styrs av de fem principerna om fred, utveckling, gemenskap och medborgarskap, god karaktär och förvaltarskap (Peace, Development, Community and Citizenship, Character and Stewardship).
Rapporten kännetecknas, i grova drag, av motsatsen. Den säger också under ”About” att dess syfte är “att forma USA: s utrikespolitik, baserat på en djup förståelse av regional geopolitik och värdesystemen i dessa regioner.” Rapporten innehåller ingen geopolitisk analys och visar ingen förståelse för det kinesiska värdesystemet. Snarare är det systematiskt demoniserande.

5. Rapporten förmedlar propaganda i den specifika bemärkelsen att behandla Kina som föremål för allt ont men utelämna att en förståelse för Kinas politik också måste inkludera dess relationer, inklusive de konflikter som Kina är part i, som den med USA. Kina ses som en oberoende variabel och därför kan rapporten inte ge något jämförande perspektiv. För att uttrycka det grovt: Om det Kina gör i Xinjiang är ett folkmord, finns det andra regeringar som också bör fastställas för att driva folkmordspolitik? Hur jämförs det kinesiska ”kriget mot terror” i Xinjiang och dess mänskliga kostnader med det USA-ledda globala kriget mot terrorism och dess mänskliga kostnader?
Naturligtvis kan en rapport om Mänskliga rättigheter inte behandla allt och alla aspekter på mänskliga rättighetsfrågor. Men eftersom rapporten och dess tillhörande intressen tycker att det är mycket viktigt att beteckna Kina som en nation som bedriver folkmord, skulle man, utifrån sunt förnuft, ställa frågan: Hur agerar den geopolitiska aktör som använder denna – extrema – term? Och fungerar Rapporten (naturligtvis i liten skala) som en psykopolitisk projektion som förstärker en fiendebild i avsikt att legitimera sina egna, i ännu högre grad destruktiva, handlingar och politik?

6. Med tanke på de problem som vi har påpekat i denna analys, måste man känna djup oro över de västerländska mediernas systematiskt okritiska mottagande av Newlines/Wallenberg-rapporten. Vi har inte hittat någon som kontrollerar källorna till rapporten eller ifrågasätter den uppmärksammande PR-effekten för rapporten, vilken förmedlar bilden av att det är ett ”oberoende” institut och den allra första dokumentationen, eller beviset för, att Kina är ansvarigt för folkmord.
Det borde vara den första plikten för professionell rapportering att kontrollera och kors-kolla källor snarare än att – utan ansträngning – upprepa vad självbelåtna pressmeddelanden kan påstå. Här några exempel på rapporteringen från CNNThe GuardianAljazeeraDanmarks RadioRadio Free Europe/Radio LibertySveriges Radio och AFP, som saknar källgranskning.

Det är rimligt att anta att den politiska berättelsen om folkmord i Xinjiang kommer att sluta som andra viktiga berättelser före den har gjort – t.ex. av det hotnde folkmordet på Kosovo-albaner i Jugoslavien, de afghanska terroristerna som begick brottet den 11 september, Saddams kärnvapen, Gaddafis planerade massmord i Benghazi, Irans nästan-status som kärnvapenmakt (i cirka 25 år) och Bashar al- Assad som den enda anledningen bakom våldet i Syrien – nämligen som psykopolitisk krigföring, åsiktsbedrägerier eller lögner, som tjänar syftet med kalla-krigspolitiken, militärt ingripande, resurs-utnyttjande eller destruktiva krig.

Oavsett sanningen om fastställande av folkmord i Xinjiang, tjänar anklagelser som dessa varken goda relationer mellan Väst och Kina eller själva USA. Frågan kvarstår – och ingen i USA verkar ha ett svar: Hur bygger vi förtroende, vinn-vinn-samarbete och fred med Kina? Och om vi verkligen är oroliga, hur förmedlar vi dessa bekymmer på det mest effektiva sättet?

Slutanteckningar – i stället för konklusion

På grund av världens grundläggande sammankoppling medför de alltmer kalla krigs-liknande relationerna mellan Väst och Kina negativa konsekvenser för båda systemen och för resten av världen.

Av alla konflikter i vår värld kommer Väst/Kina-konflikten att påverka den framtida världsordningen mer än någon annan konflikt. Det är därför av yttersta vikt att analysera vad de motstridiga parterna säger och gör – särskilt när en eller båda vidtar åtgärder som tenderar att öka både spänningen och sannolikheten för framtida användning av våld i någon form. Sådan förhöjd spänning kommer att skada dem båda, såväl som resten av oss. Det kommer också att göra samordnade ansträngningar för att lösa alla andra problem som mänskligheten står inför, mycket svårare.

Om du anklagar ett annat land för att ha begått ett pågående folkmord, har världen rätt att förvänta sig att bevisen är solida.

Vi har skrivit den här analysen för att visa att den empiriska grunden för att anklaga Kina för ”folkmord” är förvånansvärt svag och att rapporten från Newlines Institute och Raoul Wallenberg Center – som säger sig leverera det ultimata beviset på folkmord – vilar på mycket selektivt material, som när de sammanställs bjuder in till ytterligare konfrontationspolitik istället för samarbets-problemlösning – för att inte tala om västerländska jämförelser eller självreflektion om mänskliga rättigheter.

Rapporten är politiserad och återspeglar intressen hos det vi kallar militär-industriellt-media-akademiskt komplex, MIMAC. Den innehåller allvarliga brister i utredningen, samt ett partiskt urval av källor och expertis. Dessutom har vi gjort den extremt allvarliga iakttagelsen att rapporten inte har ifrågasatts eller kontrollerats av några västerländska vanliga medier. Trots dess politiserade, ideologiska egenskaper och extremt allvarliga anklagelser har det helt enkelt spridits.

Därför tror vi inte att Rapporten, ur något rationellt perspektiv, är till nytta.

Vidare tror vi, från en metasynpunkt, inte på nollsumma eller vinn-förlust, men att win-win är möjligt och bör prövas för det gemensamma bästa för själva Väst, Kina och världen. Vi tror också – kanske okonventionellt för västerländsk forskning – att multipolaritet och respekt för olika kulturs olika koder är önskvärt. Däremot är unipolaritet baserad på universalisering och införande av egna ideologiska normer och värden på andra system kontraproduktivt och oönskat.

Vi tror vidare att det är meningsfullt – även och särskilt i en konfliktsituation – att söka dialog och samarbete snarare än kränkningar och konfrontationer. Samarbete bygger inte på likhet eller gemensamma identiteter och mål. Det kan ske inom ramen för enhet/samarbete i mångfald. Det är uppenbart att det för närvarande är Kina som förespråkar samarbete och dialog, medan USA, i synnerhet och väst i allmänhet, bedriver en negativ och konfronterande politik med en rad andra länder och kulturer – något som också indikeras av att USA ensamt har 600+ militära anläggningar runt om i världen och står för mer än 40% av världens militära utgifter.

Multipolaritet och ömsesidigt fördelaktigt samarbete – samt dialog istället för demonisering – bidrar till att minska risker för våld och till att skapa förtroende. Anklagelser, sanktioner, demonisering, namngivning och konfronterande karaktärisering av andras politiska system och kultur kan, per definition, inte ge säkerhet, stabilitet eller fred. Det stänger dialogen.

Och ju mer detta görs på kort sikt, desto mindre säkerhet, samarbete och fred blir det på lång sikt.

• • •

BILAGA

Material som är kritiskt anklagelsen för/fastställandet av folkmord

Eftersom det finns så många källor som når massorna, med anklagelsen om folkmord, låt oss peka på några som argumenterar och dokumenterar att det finns skäl att ifrågasätta ”fastställandet” av folkmordet i Xinjiang – källor som inte förnekar möjligheten att olika typer av ofrivillig omskolning, internering och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna inträffar och källor som inte är officiella kinesiska myndigheter och som inte verkar drivas av något särskilt, politiskt motiv eller agenda. Och vissa källor som helt enkelt har en annan förståelse för Kina i allmänhet.

TFF stöder inte någon av dem eller hävdar, direkt eller indirekt, att de är närmare sanningen. I princip skulle vi inte uttala en sådan åsikt om vi inte hade varit på plats i Xinjiang. Se dem som en läs- och tittarguide för särskilt intresserade läsare.

Vi ger bara läsarna här möjligheten att se andra perspektiv och vi har hittat dem under vår egen sökning och genomsökning och tyckte att de var användbara, även för att illustrera vilket material författarna till rapporten har valt att inte hänvisa till eller förlita sig på.

Jerry Gray, ofullständiga slutsatser leder till otillåtna bevis om Xinjiang och här och hans berättelse om att bo i Kina och cykla i Xinjiang (video).

Maxime Vivas, The End of Uygur Fake News (på franska)

Graham Perry om Kina och om Xinjiang

Daniel Dumbrills YouTube-kanal

The Grayzone – Independent News and Investigative Journalism on Empire

Med undersökande analytiker som Max Blumenthal (chefredaktör), Aron Maté, Gareth Porter, Ben Norton, Danny Haiphong, Ajit Singh och andra.

Chas Freeman, amerikansk veteran-diplomat på Grayzone här och på The Transnational här.

Qiao Collective – i allmänhet här och på Xinjiang här.

Carlos Martinez och No Cold War-kampanjen, London.

Cyrus Janssen, amerikansk expat, investerare, hans YouTube-kanal.

Henry A. Kissinger – tidigare utrikesminister och central i närmandet mellan USA och Kina för 50 år sedan, varnar idag, att om parterna inte kan hitta en grund för samarbetsåtgärder kommer världen att glida in i en katastrof som kan jämföras med första världskriget.

[ SLUT ]

 

4 COMMENTS

  1. Ja, Herregud! Dom som tror på nåt folkmord eller förtryck på Uyghurer är helt obildade i kinesisk kultur och politik. Och ordentligt hjärntvättade av västerländsk media. Det finns ca 52 olika folkliga minoritetsgrupper i Kina, många muslimska, alla lever mycket bra i Kina, positivt särbehandlade, är själv stamkund på en restaurang som drivs av två Uyghurer i närheten av min frus lägenhet. Tittar man på kinesiska sedlar så ser man att det finns 4 olika språk på sedlarna, bl a tibetanska och uyghuriska. Man positivt särbehandlar en grupp samtidigt som man förtrycker samma grupp, tror man det behöver man någon form av psykologisk terapi! Xinjiang satsar stort på turism, åk dit och se själv eller prata med vilka uyghurer du vill. Se videor på youtube av “fermube” “daniel dumbrell” “JaYoe nation” “jerry goode” ” numuves” “Cyrus Janssen” eller “Nathan Rich” alla på plats i Xinjiang och rapporterar därifrån. Jag blir så jävla trött på alla korrumperade, okritiska, obildade journalister som sprider antiKina propaganda.

  2. En läsvärd artikel av Alan Mac Leod från 3 maj 2021:
    In 2018 the US Was at War With Uyghur Terrorists. Now It Claims They Don’t Even Exist
    https://newcoldwar.org/in-2018-the-us-was-at-war-with-uyghur-terrorists-now-it-claims-they-dont-even-exist/

    Även
    Xinjiang shakedown: US anti-China lobby cashed in on ‘forced labor’ campaign that cost Uyghur workers their jobs
    Av Max Blumenthal
    https://newcoldwar.org/xinjiang-shakedown-us-anti-china-lobby-cashed-in-on-forced-labor-campaign-that-cost-uyghur-workers-their-jobs/

  3. Den kinesiske ambassadören som intervjuades i TV lyckades inte riktigt svara på frågorna tyckte jag. Jag vet inte om han själv förstod direkt eller om det gick via simultantolk och hur tolken skötte det.
    En diplomat kanske har stränga föreskrifter att följa som begränsar möjligheter att gå i svaromål som man skulle önska.
    Jag ser ju av vad många andra skrivit på nätet att det går att besvara och motbevisa påståenden tex genom att peka på vad väst påstod vara interneringsläger och allt möjligt och som kunde visas vara helt andra saker och ibland inte ens från Kina.
    Kina behöver nog skaffa sig talesmän utanför diplomatkåren om dom nu är för försiktiga.
    Signaturen Karl Wang skulle kunna göra ett bättre jobb men det måste väl finnas många som Kina skulle kunna leja och utbilda för den uppgiften.
    Väst är helt överlägset på att sälja in budskap oavsett hur sant eller falskt.

  4. Enligt västmedier pågår ett folkmord av muslimer i Xinjiang. Men alltjämt ökar Xinjiangs muslimska befolkning. Vilken matte lyckas fixa denna ekvation ihop? Vi känner igen samma visa sedan tidigare i ett annat lika omtalat folkmord från 1900-talet.

    Matematik säger: ingen folkmord
    Västmediernas propaganda säger: miljontals muslimer döda i Xinjiang.

    Västmediernas lögner om Xinjiang avslöjas här:
    https://www.globalresearch.ca/pseudonymity-genocide/5742871

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here