Denna artikel av den amerikanske politiske analytikern Andrew Korybko 1 september Det är för tidigt att ropa hurra för EU:s önskade strategiska autonomi efter det afghanska fiaskot.
(Jag har kortat titeln ovan). Översatt av Rolf Nilsson och förkortat och något förenklat av mig. Ja la in Hultqvists namn i titeln, eftersom det framkommit att försvarsministern är motståndare till större självständighet från USA. Han betonar den transatlantiska länken, (som den blinde/medvetne vasall han verkar vara). DN:s (reaktionäre) ledarskribent Gunnar Jonsson skriver ”Försvarsminister Peter Hultqvist (S) var klarsynt i Ekot om EU och samarbetet med USA. Den transatlantiska länken måste hålla, sa han, för ”den är väldigt viktig för balansen i vår del av världen, framför allt med tanke på det som sker i Ryssland”. Gunnar Jonsson: Europa och Sverige klarar sig inte utan USA och Nato.
Det är för tidigt att ropa hurra för EU:s önskade strategiska autonomi efter det afghanska fiaskot.
En del skribenter i etablerade media har genom åren naivt hoppats att en strategisk autonomi av EU skulle leda till att det blev mindre villigt att delta i USA-ledda krig. President Joe Bidens anslutning till de så kallade ” Trumpist Principles” kan leda till att EU:s medlemmar ensidigt agerar på platser och/eller vid tidpunkter där USA inte gör det, i likhet med vad som hände under Suezkrisen 1956 (läs här, ö.a.).
Vänta med att korka upp champagnen!
EU:s ledare uppmanar till att göra mer för att utveckla en ”strategisk autonomi” i kölvattnet på förra månadens afghanska fiasko, bland annat genom att samla en så kallad ”Initial Entry Force” (IEF) (snabbinsatsstyrka, ö.a.) bestående av 5000 EU-trupper. Men det är för tidigt för observatörer att applådera detta. Europeiska rådets ordförande Charles Michel kom med det första förslaget och tillade att detta kan uppnås genom att förbättra blockets ”handlingsförmåga … [som] kräver arbete med vår ekonomiska styrka, grannskap och säkerhetsförmåga.” EU:s representant för utrikesfrågor, Josep Borrell, lade under tiden fram det andra förslaget, medan han beklagade att ”USA inte längre är villiga att utkämpa andra människors krig … Som européer har vi inte kunnat skicka 6000 soldater till Kabuls flygplats för att säkra området. USA har kunnat, det har inte vi.”
Strategisk cynism
Dessa företrädares avsikter är inte att minska EU:s interventioner utomlands, utan att öka den, särskilt om USA antingen inte gör det i tillräckligt hög grad enligt deras förväntningar. Detta är ett oundvikligt resultat av den framväxande multipolära världsordningen, men det betyder inte nödvändigtvis att den kommer att bidra till global stabilitet. Det kan snarare komplicera och förvärra.
Det finns några impopulära argument som kan framföras för att cyniskt stödja USA:s fortsatta hegemoniska kontroll över Europa. Det främsta är att den kan tvinga sina lydstater (proxies) att göra vad USA kräver om USA når en pragmatisk överenskommelse med rivaliserande stormakter. Till exempel medförde USA:s beslut att avstå från de flesta Nord Stream II -sanktionerna att resten av EU tvingades acceptera att Ryssland kommer att förbli en av dess stora energileverantörer på obestämd tid. Trots att några av de baltiska staterna, Polen och Ukraina känner sig förrådda av detta, på grund av deras extrema ”negativa nationalism” gentemot sin mycket större granne. Som sagt, det kan inte heller förnekas att USA också syftar till att hjälpa några av dem att diversifiera sina energileverantörer också, men generellt sett kunde uSAfortfarande utöva sitt hegemoniska inflytande för att tvinga alla andra att följa sin vilja.
”Led bakifrån”
En av de framtida utmaningarna är dock att den polska utrikespolitiken har blivit allt mer oberoende av EU under de senaste åren, så Warszawa kan sabotera det gemensamma USA-tyska avtalet med Ryssland om det, och/eller så kan ”Three Seas Initiative” (3SI) stater som Baltikum och Ukraina, besluta att ensidigt provocera Moskva för att skapa en kris. Efter det afghanska fiaskot, där USA övergav sina lokala allierade och till och med några av sina egna medborgare, bör de dock tänka sig för två gånger på det kloka i att göra det. Ja, de bör oroa sig för att också de skulle kunna finna sig övergivna och utlämnade åt sin motståndares nåd.
Det är svårt att förutse exakt vilka slags scenarier detta kan leda till, men EU:s intressen sträcker sig nu över hela sin trikontinentala periferi. Detta täcker in så olika regioner som Arktis, Östeuropa, Balkan, Västasien, Nordafrika och till och med Västafrika. Trots detta är det fortfarande osannolikt att EU kommer att agera ensidigt mot USA:s intressen i något av dessa geostrategiska områden. I stället kan USA avsiktligt ”dra sig tillbaka” för att locka dem att agera på dess vägnar, för att ”Leda bakifrån” (LFB) via ombud, oavsett om EU inser detta eller inte. Till exempel, om USA:s så kallade ”non-aggressionspakt” med Ryssland går till den punkt där USA omplacerar några av sina europeiska styrkor till Asien och Stillahavsområdet för att innesluta Kina, kan EU:s IEF (insatsstyrka, ö.a.) eventuellt komma att ersätta dem.
Denna föreslagna insatsstyrka skulle också kunna ingripa i västasiatiska hotspots som Libanon, mitt under den pågående ekonomiska kollapsen, eller i västafrikanska sådana, som gränstriangeln Burkina Faso-Mali-Niger I båda fallen kan ha förevändningen att bevaka viss infrastruktur som flygplatser vilket Frankrike och Storbritannien ursprungligen föreslog för Kabul tidigare i veckan vid FN:s säkerhetsråd. Som kan bli första steget mot ett större ingripande. Detta skulle utgöra det ideala scenariot ur ett amerikanskt perspektiv, eftersom det skulle resultera i att blocket ”delar bördan” för dessa uppdrag. Det är osannolikt att det kommer att finnas något ”värsta fall”-scenario heller, eftersom USA antingen skulle kunna kräva vissa eftergifter från sina ”allierade” i utbyte mot sitt stöd, om de misslyckas med sina planerade uppdrag eller helt enkelt byter bort sina intressen till sina motståndare och överger dem som del av en större ”balansgång”, särskilt om det handlar om andra stormakter.
”Det polska problemet”
Den främsta utmaningen kommer under övergångsfasen, där det återstår för blocket att komma helt samman i en känsla av sitt gemensamma uppdrag, vilket är där denna politik för närvarande står. Detta bevisas av att Polen pressar tillbaka mot Tysklands hegemoni över Warszawas planerade ”inflytandesfär” över 3SI-staterna. En regimändring i detta centraleuropeiska land, troligtvis en ”demokratisk” sådan under nästa val, om det blir aktuellt, och som i så fall kan hänföras till det nyligen intensifierade gemensamma USA-tyska hybridkriget mot Polen, skulle ta bort detta hinder och placera det framväxande nätverket helt under Berlins kontroll. Det skulle då på officiell nivå finnas enighet om strategiska syften, som skulle göra det möjligt för det tyskledda EU att i framtiden placera ut IEF utmed de baltiska staterna och Polens gränser mot Vitryssland, Ryssland och Ukraina.
Den pågående Centraleuropeiska migrantkrisen som 3SI-staterna anklagar Minsk för att ha som ett asymmetriskt svar på deras anti-vitryska lobbying i EU, är redan ett steg i den riktningen, efter att dessa länder vädjat till Bryssel om stöd. Men det är inte riktigt vad blocket vill, eftersom det föredrar full dominans över sina angelägenheter och inte vill att de ska fortsätta bete sig som halvt oberoende i något avseende. Ändå visar denna incident att ett kvasi-autonomt block-i-blocket växer fram inom Polens tänkta ”inflytandesfär”, ett som kan bli strategiskt störande om det fortsätter att få styrka och tror att medlemmarnas intressen bäst tjänas genom att ensidigt framkalla en kris. Ett sätt att förhindra det scenariot är att Tyskland störtar den polska regeringen och sedan styr den genom ombud.
Avslutande tankar
Om EU kan lösa sitt så kallade ”polska problem”, kommer det snabbt att fortsätta längs de banor som Michel och Borrell nyligen föreslog. Detta kan stabilisera EU-blockets ”Nära grannar” – åtminstone i Östeuropa – i det korta perspektivet. Men de långsiktiga konsekvenserna kan vara lika destabiliserande om Tyskland sedan med tiden växer sig tillräckligt starkt för att beordra blocket att agera ensidigt (ironiskt nog på ett multilateralt sätt via samtycke från alla stater under dess inflytande) på ett sätt som strider mot ryska intressen i Vitryssland och/eller Ukraina. För att inte tala om vad de kunde göra i Västasien, Nordafrika och Västafrika, där de två sistnämnda regionerna saknar någon stormakt med politisk vilja, kanske med undantag av Turkiet i Nordafrika. Av flera skäl är det för tidigt att heja på blockets avsikter efter Afghanistan.
Det lär nog dröja ett tag innan EU eller Europa börjar frigöra sig från USA-inflytandet, där den sistnämnda har alla stora EU-länder under sin järnklack. Det är bara att kolla på vilka jätteförläggningar det rör sig om i Tyskland.
Och som flera har sagt, innebär ett självständigt Europa inte direkt ett bättre Europa, fritt från interventionistiska planer. Men huruvida man vågar fortsätta att provocera mot Kina och Ryssland är en annan fråga. Det kan vara en skröna men då president Putin i samband med krigsplaner i Ukraina i våras varnade för att Ryssland i ett sådant fall inte bara skulle skjuta mot invaderande trupper utan även mot deras kommandocentraler, Jens Stoltenberg hade sett påtagligt darrig ut dessa veckor.
Finland visar vägen. Två veckor innan Washington Post publicerade den läckta Pentagon-rapporten om fiaskot i Afghanistan, hade Finland deklarerat sina stora framgångar, alla mål hade uppnåtts med glans, det var raka spåret framåt sida vid sida med övriga morska trupper. Och vad gör man, ingalunda drar några lärdomar. Man är långt sturskare än t.o.m. USA:s president och nu planerar man redan för två separata insatser i Afrika. Och där har vi svaret. Det är nog Afrika som får se upp för den europeiska omsorgen, speciellt länder som befinner sig i den franska zonen och där Frankrike styr ekonomierna med den kvarlevande frangen. Men även andra som saknar ett eget försvar tillräckligt starkt för att kunna stå emot.
Den amerikanska utrikespolitiken och militära planeringen har gjort fiasko på världsscenen. Om detta torde ingen kunna betvivla eller ens beskriva på annat sätt.
Natos anledningar brukar offentligen sägas vara många: såväl geopolitiska, ideologiska och, ja, kanske rentav militära. Men det är en chimär.
Natos existensberättigande är enbart ekonomiskt.
Det ska generera arbetstillfällen och försäljning åt den amerikanska vapenindustrin och hålla militärbudgeten nere för så små länder och lydstater i Europa som knappast kan klara av att ha någon slags egen krigsmakt, och på så vis knappast klara av att vara en egen självständig stat, eller snarare vasall – eller rättare: som medlem av den stora amerikanska fria världen av lydiga inofficiella delstater -som nu visat sig inte ens kunnat styra sig självt vare sig utrikespolitiskt eller militärt.
Självklart behöver Europa ett eget försvar som styrs av egna europeiska officerare och europeiska ledar- och lydstrukturer och som är helt lojala mot de egna länderna och inte låter spionera på de egna företagen och de politiska ledarna decennium efter decennium åt NSA och våldsetablissemangen i Washington.
En europeisk man liksom stat skall vara herre i eget hus även militärt, och ha enbart lojalitet mot det egna inhemska politiska systemet, och inte det invasiva amerikanska misslyckade våldsetablissemanget som sedan länge lever i en helt egen värld och bara tror på den egna propagandan. Tyvärr finns alltför många i europeisk politik som springer Washingtons ärenden som inhemska femtekolonnare -och det är en farlig inhemsk trojansk häst inuti Europa. Här måste vi alla vara vaksamma -vilka springer egentligen Washingtons ärenden gentemot Europas egenintressen och egentliga säkerhet? Det är i själva verket Europas allra viktigaste säkerhetsfråga i modern tid.
För det är tyvärr så det ser ut. Det var många decennier sedan Washington förstod sig på verkligheten – inte ens vietnameserna tycks ha gett dem en riktigt god minnesvärd lektion i verklighetsstudier.
Det finns en kader av svenska Nato-officerare, som kom ur garderoben, sista
åren, vad skulle hända om Nato-optionen
blev verklighet? Förmodligen skulle Nato
ensidigt använda den, den har blivit lika
rolig som finnarnas VSB-pakt med Sovjet, på sin tid, elefanten i rummet. Får man säja att det var landsförrädiskt av regering
och riksdag, eller skall eliten definiera detta?
Men det är finnpojken som drivit sin finska & rumpmas-agenda, mot alla oss svenskar, vi vill inte stupa för Finland, det kan Hultqvist göra, som sin morfar för Hitler, 1941 i ryska Karelen för StorFin-land, (inkl. delar av Sverige och Norge) skulle se bra ut. Han vill använda svenska värnpliktiga till det, politikerna är som råttor på vinden, där myglar vitfinnarna på
nätterna. Finnarna går inte ens och röstar, riksdagen 65 %, kommunal 50%.De vill helst kriga kan man tro.
Det är klart att Norden erbjuder USA/Nato
det bästa strategiska vägen att angripa
Ryssland, Kolabaserna och Petersburg,
Kaliningrad, därför en sån konkurrens och
intresse för Norden, våra eliter har sålt ut
oss som vanligt.
Smala midjan i Norge kan inte försvaras utan Sverige, Nato kommer att få fullt upp med det, innan de grupperar i Sverige, till vadå? Alla inser ju hur jävligt det kan bli för oss, krig går inte efter stabsövningar, utan har en egen dynamik, som ej går att förutse. Ryssland agerar ofta återhåll-samt, eller med chock, som skulle frysa ner Sverige, dag 1, och vi vet det, och dagens försvar, den där veckan, är bara Potemkin-kulisser, med några tanks på Gotland, det finns inte en brigad, 5.000 man, ens. Antingen flyger Nato hit sina plan till vägbaser i norr, eller kanske svenska flygvapnet evakuera ut i EU-land. Det kommer att bli ett fullkomligt kaos och vi vet det.
Varför kan inte politiker, göra rätt, som folk tycker, en tävlan bland dem att jävlas med folk, alltid som i Sverige ett absolut missnöje med vad de gör, det är ett axiom, de är alltid sist på viktiga bollar, gör ofta självmål, som vi får lida för, tungstyrt, och mer misslyckat än militär och polis, får man leta efter, alltid på fel ställe, även viktiga diplomatin har urartar. Knektarna fylkas under regnbågsflaggan, alla som varit med, vet att det är sista stället för den.
Först blev säpochefen rikspolischef, och en göteborgspolis, säpochef, sen blev RPS sjuk, och säpochefen avgick, oklart varför, men snacka om systemhotande utveckling i Sverige, Charlotte von Essen skall rädda oss, Skoklosterplundrarsläkten från Salsta, från 30åriga kriget. Det är inte ryssen folk, skyr utan gangstergängen, polisen/staten har förlorat sitt våldsmono-pol, de gråter när de inte får skjuta någon, tänk på att POLIS, kan snabbt ändras till: FOOLS.!
Fast framtidens krig är inte en massa soldater som sätts iland med superutrustning med exklusiva helikoptrar, som man tror på dagens Hollywoodfilmer, på ett annat lands territorium: det kommer att föras uteslutande elektroniskt och systeminriktat – t.ex. alla de nya ryska ubåtarna är idag försedda med utrustning att klippa av kommunikationskablarna i Atlanten: USA och Nato blir helt enkelt dövblint i konflikt. Ryssarna har som enda makt i världen genom decennierna oceanografiskt kartlagt alla hav och havsbottnar, och har de överlägset bästa sjökorten (jag har sett en del av dem själv) och vet var alla internationella sjökablar går numera. Nordflottans ubåtar upptäckte till exempel Titanics vrak redan 15 år före de amerikanska expeditionerna, redan på 1970-talet. Nato:s svaghet är dess utspriddhet och avstånd med mycket hav emellan och inför ryska ubåtar helt skyddslösa hangarfartygsgrupper som idag är lika obsoleta som andra världskrigets kryssare -vilket alla moderna krigsspel visar. De senaste brittiska ubåtsklasserna klarar numera inte av att höra och allra minst spåra de nya fjärde generationens ryska ubåtskryssare.
I mångt och mycket är Nato är redan museal vapenhistoria i krigskraft när det väl kommer i skarpt läge. Det enda man har kvar är kärnvapenarsenalerna.
Så mycket dumheter som Sverige gjort,
bara att tro att USA löst sina invandrar-
och rasproblem, och nu skulle vi få samma multikulticirkus, och gangster-kaos, som råder i Amerika, fan va’ läckert, alla dessa söderamrisar, Dallastyper, som gjort sig breda, med SVTs och SRs hjälp, se bara hur Polen och Litauen hanterar flyktingar från MÖ, som judar under 1930talet,och vår EU-kommissionär
bröstar upp sig riktigt, skickar plötsligt taggtråd och svälter ut flyktingar, som de
amerikanska krigen skickat på oss, den.
f.d. upproriska vpk-renegaten av karriär-skäl, och inkomstskäl sen sosse, det är Sverige idag.
Samma jänkefans, som trodde man kunde bygga B52-demokrati, och skickade arm’en till Afghanistan, när det brinner i Sverige, brandkåren är i Mazar al Sharif,
hur korkade kan svenskar bli, men nu ligger allt i ruiner, skördetid för alla som
tystas ner, och blivit utkäkade i åsiktskorri-doren. Svenska militärer vågar inte visa sig, rädda för riktade likvideringar, som finnpojken skrämmer oss med, vem skulle ”finna” det värt, en samling värdelösa nollor.
Har BaskerByd’en från Gnarp, uttalat sig,
han har tagit betäckning, radiotystnad råder, om ”operativa förmågor” i Afgha-nistan, SosseStefan från Övik, försvann, han twittrade bara om Afghanistan, så uselt, noll ansvar på de nivåerna, den tråkigaste sossen, en snubbe från 1959,blir ”förbannad, vad skall vi med till, vi vill ha analys, inte känslor, folkskole-Löfv’en är tragisk,” landsfadern? – nej familjens pajas i soffhörnan.
En övergångsfigur, som inte har en enda id’e bara vill vara folklig och käka korv med brö’ han är inte ens sjysst, som vissa tycker, en drummel, som jävlas som vanligt med vänstern, ända sen han blåste Sjöstedt, förra valet, en sossebuse, och värre än alls tidigare maktsossar, en skit helt enkelt, se klart, bättre är inte sossarna idag, bort med dem, de blir aldrig bättre, låtsas gå åt vänster ett tag, och sen börjar kohandeln, de kan göra folkpartiet sällskap, ur riksdagen, som den sosse som nu körde i fyllan!
https://russian.rt.com/russia/article/903862-minoborony-ucheniya-krym-voennye-rossiya
På Krim kommer i september bilaterala taktiska övningar att starta. Manövrarna kommer hållas med deltagande av militär personal från Marinkåren och Svarta havsflottans 22: a armékår rapporterar det ryska försvarsdepartementet.
Enligt scenariot med övningarna kommer marinerna att landa på kusten av en simulerad fiende, ta ett brohuvud och gå till offensiven. Enligt experter dikterar den geopolitiska situationen, i synnerhet den ökande aktiviteten i Natoländerna och Ukraina nära de ryska gränserna, behovet av att noggrant utarbeta uppgifterna för att organisera försvaret av Krimkusten.
”Mer än 500 soldater och cirka 100 enheter av militär och specialutrustning, samt fartyg och stödfartyg från Svarta havsflottan kommer att delta i en bilateral taktisk övning med enheter från marinkåren och Svarta havets 22: e armékår. Flottan vid Opuk -träningsplatsen i Republiken Krim, säger meddelandet . Försvarsavdelningen.
Det noteras också att enligt scenariot för manövrar måste soldater utföra ett antal tränings- och stridsuppdrag.
”Så, underenheterna i marinkåren, med eldunderstöd från flottans flottestrupp, kommer att landa från havet vid kusten av en simulerad fiende från att landa fartyg på pansarbärare BTR-82a och ta ett brohuvud med övergången till ytterligare en offensiv. Och enheterna i kustförsvarsformationen kommer att utarbeta personalens agerande för att organisera försvaret av havskusten, säger RF:s försvarsdepartement.
Tidigare, den 1 september, slutförde enheterna från armékåren vid Svarta havsflottan en uppsättning speciella manövrar för de typer av allroundstöd av de trupper som ägde rum på Krim.Som avdelningen klargjorde kommer enheterna i slutskedet av övningarna att utföra levande skjutningar från alla typer av handeldvapen, granatkastare, beväpning av stridsfordon mot mål som imiterar utrustningen och arbetskraft för en villkorlig fiende. ”Under övningarna på träningsområden och i havsområden utarbetades uppgifterna om teknik, strålning, kemiskt och biologiskt skydd, topogeodetik, navigering, logistik, medicinskt och speciellt stöd,” rapporterade det ryska försvarsdepartementet. Som nämnts deltog mer än tusen militärer i utbildningen, cirka 300 enheter av militär och specialutrustning var inblandade.
Vi kommer att påminna om att i april på Krim hölls också interspecifika övningar på Opuk träningsplan som en del av en plötslig kontroll av stridsberedskapen.
”I de praktiska handlingarna av trupper (styrkor) vid Opuk-träningsområdet, enheter i kombinationsvapenformationen, flygvapen- och luftförsvarsformationer, slagfartyg och fartyg, militära enheter från kuststyrkorna i Svarta havsflottan, en del av styrkorna i den kaspiska flottiljen i södra militärdistriktet, såväl som luftburna styrkor deltog, ”i försvarsministeriets meddelande.
Det noterades också att i den aktiva fasen av manövrerna övade mer än 10 tusen soldater sina färdigheter. Dessutom användes 1,2 tusen enheter av vapen och militär utrustning, inklusive mer än 40 fartyg och båtar, 20 stödfartyg, cirka 200 flygplan, inklusive 40 militära transportflygplan.
Ryska försvarsministern Sergej Shoigu, som sammanfattade resultaten av de interspecifika övningarna, sa att ”målen för överraskningskontrollen har uppnåtts fullt ut.”
”Trupperna har visat sin förmåga att tillhandahålla ett pålitligt försvar av landet. I detta avseende har jag fattat ett beslut att slutföra verifieringsverksamheten i de södra och västra militärdistrikten, säger chefen för RF:s försvarsdepartement.
Dagen innan Shoigu tillkännagav slutet av interspecifika övningar på Krim, rapporterade ryska utrikesdepartementets talesperson Maria Zakharova om ”Ukrainsk mytskapande om några otaliga ryska trupper utplacerade vid gränsen” mot Ukraina. Hon uttalade också att ”vapen och utrustning från Ukrainas väpnade styrkor aktivt dras till kontaktlinjen, och förorterna till Donetsk bombas dagligen med ukrainska skal och gruvor, som dödar civila, inklusive barn.”
Samtidigt noterade Shoigu tidigare att USA och Nato överför sina trupper till gränserna för den europeiska delen av Ryssland.
Som chefen för militära avdelningen vid den tiden sa, i allmänhet kommer ”40 000 soldater och 15 000 enheter av vapen och militär utrustning, inklusive strategisk luftfart, att koncentreras nära ryska territorier.””Det finns en rörelse av trupper i Europa till de ryska gränserna. Huvudstyrkorna är koncentrerade till Svarta havet och Baltikum ”, sa den ryska försvarsministern vid ett möte i Severomorsk den 13 april.
Vice utrikesministern i Ryska federationen Sergej Ryabkov rapporterade om ”rent provocerande åtgärder” i USA i Svarta havet. Enligt honom har amerikanska krigsfartyg nära den ryska kusten ”absolut ingenting att göra. ”Förenta staterna uppenbarligen känner sig som havets härskare, i detta avseende att ärva Storbritannien från en annan era, borde fortfarande förstå att riskerna med vissa incidenter är mycket höga. Ryabkov rådde Washington att ”hålla sig borta från Krim” och från den ryska Svarta havskusten. ”Det kommer att vara för deras eget bästa”, tillade biträdande chef för det ryska utrikesdepartementet.
Som militärsexperten Yuri Knutov noterade i en intervju med RT, dikterar den geopolitiska situationen, i synnerhet den ökande aktiviteten i Natoländer, liksom Ukraina nära de ryska gränserna, Ryssland behovet av att noggrant utarbeta uppgifterna för att organisera försvaret av Krimkusten.
”De kommande septemberträningarna på Opuk -träningsplatsen strävar efter samma mål. Samtidigt fungerar de som en varning för Ryska federationens fiender, som kommer ut med uttalanden om den så kallade ockupationen av Krim, i synnerhet Natoländerna och Ukraina … delar, säger analytikern. .
Knutov betonade att de kommande övningarna på Krim ”är av ren defensiv karaktär. Under sådana utbildningar utarbetas uppgifter som är specifikt relaterade till försvaret av halvön. Den ryska militären kommer inte att driva några aggressiva mål under dessa manövrar. Samtidigt är det helt klart att scenariot för övningarna utvecklades med hänsyn tagen till den internationella situationen och den strategi som Nato följer”.
Mot bakgrund av tillväxten av aggressiva provokationer på Krimregionen från alliansländerna och Ukraina är ett sådant tillvägagångssätt helt enkelt nödvändigt, sade Knutov.
Av denna anledning måste nivån av stridsberedskap för Krim -enheterna vara extremt hög, noterade Knutov.”För färskt i minnet, i synnerhet, är händelsen med den brittiska förstöraren , som gick in i Krimens territorialvatten och kränkte den ryska statsgränsen, men Svarta havsflottan och FSB -gränstjänsten hjälpte honom att tänka om i tid. Det är dock naivt att tro att detta är den sista provokationen från NATO -ländernas sida. Spänningen i regionen kommer att bestå, medan blockets tryck kommer att öka, förutspådde analytikern. ”Och genom regelbundna militära manövrar på Krim uppnås detta. Septemberövningarna borde befästa de uppnådda resultaten, säger han. Militär expert pensionerad överste Viktor Litovkin har en liknande åsikt. I en kommentar till RT sa han att de kommande övningarna på Krim syftar till att behålla den ryska militärens skicklighet. ”Dessa färdigheter kommer att vara användbara för Rysslands tjänstemän i det mest avgörande ögonblicket – till exempel när det finns en annan provokation från Nato eller Ukraina i Svarta havet och det kommer att vara nödvändigt att vara redo att avvärja all aggression, att vara på full larm. Träningar som den kommande september på Krim bidrar till att upprätthålla den nödvändiga säkerhetsnivån vid Rysslands södra gränser och deras pålitliga skydd, sammanfattade analytikern.