Gunnar Olofsson, Palestinakännare och aktiv för en rättvis fred mellan Israel och Palestina
“Går det alls att bota en antisemit?” frågar sig en krönikör i en av våra större tidningar. Och svarar själv att det här är “ett problem som knappast går att avhjälpa med mer kunskap” utan måste hanteras på andra, mer formella, sätt. Ja, sannerligen. Att i ljuset av fasorna under nazismens utrotningsprogram, “Förintelsen”, vara antisemit borde numera vara i princip omöjligt. Mycket riktigt lever företeelsen idag också kvar bara i väldigt små, isolerade och extrema miljöer.
Och ändå sägs antisemitismen öka. Hur kommer det sig? Förklaringen ligger nog till stor del i att man utvidgat begreppet. Ungefär som att man, genom att sänka referensvärdena på normalt blodtryck, automatiskt får fler patienter som behöver kontroll av och behandling för sitt tryck.
Ett dokument i denna anda är den så kallade “IHRA-definitionen” av antisemitism, som accepterats av en rad svenska regeringar. Enligt IHRA utgör saker som att “peka ut staten Israel” på annat sätt än vilken annan stat som helst, och “påstå att existensen av Israel utgör en rasistisk strävan” exempel på antisemitism. I själva verket handlar större delen av IHRA:s elva punkter om hur vi skall uppfostras att se på Israel – snarare än på judar som grupp.
Politiker, ledarskribenter och debattörer förfasar sig alltså vecka ut och vecka in över “antisemitismen” i de återkommande demonstrationerna mot det israeliska folkmordet i Gaza, och hävdar – liksom IHRA – att det minsann finns legitim Israelkritik som man borde hålla sig till, och som inte är antisemitisk. Men det stämmer inte. Någon sådan kritik existerar inte. Inte med de nu rådande definitionerna av antisemitism.
Och vad med sionismen? Föreställningen om att vilken individ som helst med judisk bakgrund, från vilken del av världen som helst, kan bege sig till Palestina och där lägga beslag på mark och naturresurser och fördriva – eller vid behov döda – de som bor där? En förvirrad begreppsvärld som ätit sig djupt in i vårt samhälle. Vad gör vi med den?
Sionismens fader, Theodor Herzl, skrev – plågad av insikten om århundraden av antijudiska pogromer i Europa och den djupt antisemitiska rättegången mot officeren Alfred Dreyfus – i sin bok “Judestaten” (1896), om en stat där judar kunde få leva sina liv i fred. Herzl lekte med tanken på ett område i princip folktomt – som i södra Argentina – som “ett land utan folk till ett folk utan land”. Senare föll dock “valet”, under trycket av sionistiska revisionister, i stället på Palestina – som emellertid visade sig vara allt annat än folktomt.
De sionistiska ideologerna var klarsynta. “När vi ockuperar landet skall vi ge omedelbara fördelar till den stat som tar emot oss. Vi måste försiktigt expropriera de privata tillgångar som tilldelas oss. Vi skall försöka uppmuntra den utfattiga befolkningen att bege sig över gränserna och ge dem sysselsättning i transitländerna medan vi förnekar dem anställning i vårt eget land” skriver Herzl i sin dagbok – offentliggjord många år efter hans bortgång. Och en annan ideolog, Chaim Weizmann, konstaterar i en artikel att “de judiska kolonierna kan inte betecknas som verkligen judiska så länge araber utgör en så stor del av arbetskraften. För att undvika denna fara måste de i större antal tillföras judiska arbetare vars högre intelligens och högre civilisation skulle göra deras arbetsinsatser mera värdefulla för deras arbetsgivare”.
“Alla inser problemet mellan judar och araber” resonerar Israels landsfader David Ben-Gurion i en intern diskussion redan 1919. “Men inte alla ser att det inte har någon lösning…Jag känner inte till någon arab som skulle medge att Palestina är vårt…”. Och i ett brev till sin son Amos efter att koloniseringen pågått några årtionden: “Jag är säker på att vi kommer att kunna bosätta oss i alla andra delar av landet antingen genom överenskommelse och i ömsesidigt samförstånd med våra arabiska grannar eller på annat sätt. Upprätta en judisk stat genast, även om det inte är i hela landet. Resten kommer med tiden. Det måste komma…Vi måste driva ut araberna och ta deras mark…” (1937).
En utvaldhets- och övermänniskoideologi inte olik den nazistiska. De sionistiska ledarna tog också under en period hjälp av nazi-ledningen – med det gemensamma målet att förmå judar att flytta iväg från Europa, och gärna till Palestina. Som sionistiska ledare konstaterat har antisemiterna, och antisemitismen, i själva verket gjort Israel stora tjänster i det koloniala projektet.
Men hur kan detta försvaras och hyllas av politiker, media och samfund i vårt land som i andra fall säger sig stå för fred, demokrati och mänskliga rättigheter? Men som här mot bättre vetande kallar Israels ständigt pågående aggressiva expansion “försvarskrig” och palestiniernas motstånd “terrorism”, som önskar Israels armé “god jakt” i Gaza, och menar att “Israel gör hela världen en tjänst” – och att svenska judar som protesterar mot detta är “odjur”.
Hur kan man bota en sionist?
Till skillnad från krönikören i den svenska tidningen menar den israeliske författaren Amos Oz i sin bok “Hur man botar en fanatiker” (2006) att det faktiskt är möjligt, men kan ta tid. Att det krävs att få fanatikern att se världen som vi andra ser den och förmå honom eller henne att leva sig in i en annan människas liv. Med den utbredda prosionistiska rötan inom det svenska politiska och mediala etablissemanget kan detta bli nog så knepigt – och något som kanske kräver regelrätta omskolnings- och avprogrammeringsinsatser? Och kanske behöver vi också hjälp av FN-organ, juridik och experter från länder som Sydafrika – som förstår vad det här handlar om?
Relaterat.
I skuggan av IHRA-deklarationen mot antisemitism.
Vad visar en färsk rapport om förekomsten av antisemitism i Sverige?
Eftersom zionismens skapades för att Storbritanniens och senare USAs imperium ville ha makten över finansvärlden är det dessa makter som byggt upp och belönat zionismen. Om belöningen bortfaller och i stället zionismen bestraffas blir den inte längre lönsam. Då minskar nog det mesta av dess attraktionsvärde
Vad skulle ha hänt om Britterna aldrig hade öppnat England för Judar efter att ha kört ut dem efter 1290? Då hade Britterna behövt använda sina egna till att sköta finanserna.
I det tidiga skedet hade judiska finansaktörer viss expertis i krypto-metoder för att säkert överföra betalningar över atlanten. Det byggde på att de hade stamfränder på ömse sidor som de litade på.Det var ett skäl att England ville anlita judars tjänster. Men de öppnade deras brev hela tiden och återförseglade dem så att de hade brevens krypterade innehåll och matematiker lyckades knäcka koderna. Det gjorde att England hade en hållhake på dem och kunde utnyttja dem som spionnätverk. Detta att finansnätverk alltså i det skedet hade en dubbel roll kan förklara hur det kommer sig att en viss etnisk grupp har anlitats så mycket inom finans.
.
Det handlar alltså dels om att den härskande makten kan använda utpressning för att få dem att gå imperiets ärenden.
.
Sannolikt var det ett krav från starten av Israel att finansaktörer skulle investera där för att de också skulle delegeras att sköta viktiga affärer för imperiet. Med det förhållandet etablerat var finansvärlden beroende av beskydd från imperiet.
.
Den aspekten diskuteras aldrig vad jag har sett. Men de som är insatta i hur världsekonomin fungerar fattar nog detta även om de inte säger det. Däremot syns det genom att US/UK/EU försvarar Israels beteende.
Sionismen är vår tids allra värsta problem och orsaken till mängder konflikter i MÖ, men även osämja och instabiliteter i hela världen. Många av de stora konflikter det senaste seklet kan spåras till sionismen och sionisternas görande och intrigeranden. Givet att världsordningen som råder, den ordning som beskriver sig självt som ”den regel baserade ordningen”, är sionistisk till sin grund, så vill man bota cancersvulsten sionism och dess bärare sionister ska avlägsna farsoten, för gott!
Skribenten undrar om hur det kommer sig att ”antisemitismen” ökar?
Skribenten kan omöjligen ha undgått att en hel del av de s.k. ”antisemitiska” brott visat sig vara själv vållade, påhitt och lögner. Alltså har man blivit ertappat med att frisera antisemitism statistiken på olika sätt.
Den unga mamman från Paris som ljög om att blivit överfallen av ett förortsgäng pga hennes ”judisk” påbrå, men som senare avslöjades för att ha hittat på alltihopa är ett exempel av många. Ett annat lika uppmärksammat fall är den med Andrew King från Schenectady, New York, som målade en swastika på sin egen dörr i februari 2017. Även han avslöjades som en lögnare. Det är några enstaka exempel på frisering av statisk. Listan över bluff ”antisemitiska” brott är dock inte kort …
Som brev på posten kom det nyheten om att en spansk man (Raul Morales) attackerade en Asiatisk man samt en man med judisk utseende i Manhattan. sionist ägd media rapporterar att Raul Morales ropade ”Allah Wuakber”, alltså är Raul Morales är en Katolsk-muslim om vi ska tro sionist ägd medier i USA🤭
Vi vet inte heller så mycket om den andra mannen – han är jo goyim så det så.
Hur kan man förklara faktum att icke-semiter gör anspråk på att vara den ENDA offer för antisemitism?
Kostnaden för USA:s agression mot Iran stiger. Inte bara genom de mänskliga och materiella förlusterna för Iran och kringliggande länder.
Nu stundar prishöjningar på kolväten i USA och Europa. Priset på Brent-olja överstiger $ 97 per fat för första gången sedan början av juni.
Uppgången sedan mars har varit 51 %. Förr eller senare ska det betalas, även om västliga regeringar kan mildra situationen med reserver och skattelättnader, i synnerhet i samband med val!
Kriget visar just nu inga tendenser att avklinga. USA bombar brutalt kuststäder och Iran har till 19 juli rapporterat 3 518 dödsfall mot USA:s 20 (sannolikt en underskattning).
Iran har avsevärt utökat sin vedergällningsmilitära kampanj mot amerikanska styrkor över hela Västasien och tillkännager en serie missil- och drönarattacker mot amerikanska militära anläggningar i Bahrain, Jordanien och Kuwait.
De senaste operationerna, som genomfördes under Operation Nasr-2, markerar en av Irans bredaste attacker sedan konflikten började och understryker ”en övergång från strategiskt försvar till ihållande offensiva operationer”.
Bland de viktigaste målen fanns Amazon Web Services (AWS) molninfrastruktur i Bahrain, som iranska väpnade styrkor beskrev som det ”digitala ögat” av US Central Command (CENTCOM).
Iran presenterade attacken som vedergällning för tio dagar av amerikanska flygattacker på iranskt territorium som riktade sig mot både militär och civil infrastruktur.
I parallella operationer meddelade den iranska armén drönarattacker mot Al-Azraq Air Base i Jordanien och sade att bostadsanläggningar, logistikbyggnader och militär utrustning som tillhörde amerikanska styrkor hade träffats.
Underhållsanläggningar, flygplansskydd och utrustningslager vid Sheikh Isa Air Base i Bahrain har också träffats.
I Kuwait träffade en stor våg av attackdrönare Camp Al-Doha, ett av de viktigaste amerikanska logistiska naven i regionen.
I en annan fas av Operation Nasr-2 träffades militärbaserna King Faisal och Prince Hassan i Jordanien.
Enligt Iran skadade attackerna hangar som används för F-15 stridsflygplan, drönarunderhållsanläggningar och helikopterinfrastruktur. Åtta MQ-9-drönare förstördes på marken .
Försvarsanalytiker noterar att Iran verkar ha återställt mycket av sitt operativa tempo, återupptar samordnade missil- och drönarattacker samtidigt som produktionen av militär hårdvara bibehålls trots fortsatt strid.
”Iran har visat en anmärkningsvärd förmåga att regenerera stridskraft under ihållande tryck”, sade flera regionala försvarsanalytiker i de senaste bedömningarna, som pekar på landets spridda militära infrastruktur, decentraliserade kommandonätverk och stor inventering av inhemskt producerade drönare och missiler.
Oberoende militära experter har också hävdat att Irans omfattande användning av underjordiska anläggningar, mobila lanseringsplattformar och distribuerade produktionslinjer har komplicerat USA:s försök att permanent försämra Irans militära kapacitet.
En högt uppsatt iransk militär källa sade att varje amerikansk attack mot broar, kraftverk eller energianläggningar i Iran skulle skulle mötas med proportionell vedergällning i hela regionen.
Fortsatta amerikanska bombningar kommer bara att förvärra situationen för Trump-administrationen. Stigande bensinpriser i USA och Europa kan bara vända folken mot Pentagon och Vita huset.
Inte ens USA:s allierade tror längre på talet om en ”regelbaserad ordning” som täckmantel för USA:s hegemoni.
Det började i januari 2026 med en chockerande tillrättavisning av amerikanska handlingar och politik under Donald Trump av Kanadas premiärminister Mark Carney. Han sa att den ”regelbaserade ordningen” delvis hade byggt på en lögn och i vart fall inte fungerade längre. (Business today 22/1 2026)
13 februari förklarade även den tyske förbundskanslern Merz att den regelbaserade världsordningen ”existerar inte längre” (BBC 13/2 2026).
Vid öppningen av den årliga säkerhetskonferensen i München berättade Friedrich Merz för andra världsledare att ”vår frihet inte är garanterad” i en era av stormaktspolitik, och att européerna måste vara redo att göra ”uppoffringar”.
Han medgav också att ”en djup klyfta har uppstått mellan Europa och USA”.