I skuggan av IHRA

9
899

 

I skuggan av den uppmärksammade konferensen i Malmö om åminnelsen av Förintelsen av judar under Andra världskriget, och den så kallade IHRA-deklarationen mot antisemitism – undertecknad av bland annat Sveriges regering – fortsätter den israeliska regimens förtryck av det palestinska folket med oförminskad styrka.

IHRA: International Holocaust Remembrance Alliance

IHRA:s försåtliga formuleringar dömer ut viktiga delar av kritiken mot Israels apartheidliknande förtryck av palestinierna som antisemitisk – av uppräknade 11 exempel på “modern antisemitism” gäller 7 Israel och dess politik – och nu tar man, under den högerextreme premiärministern Naftali Bennett, nya tag för att krossa det palestinska motståndet.

På bara ett par veckor inför Malmö-konferensen har israelisk militär, enligt FN:s observatörsstyrka OCHA, skjutit och dödat 6 palestinier, varav ett barn, och skadat 328 under olika konfrontationer på det ockuperade Västbanken. Markstölder, husrivningar och fördrivningar av människor fortsätter liksom våldet från beväpnade israeler från olagliga så kallade “bosättningar”. Under den nämnda perioden registrerade OCHA 20 attacker från bosättare mot palestinska hus, bilar, olivträd och annan egendom och israelisk militär genomförde 70, ofta nattliga, raider mot palestinska samhällen, och arresterade omkring 80 palestinier.

I israeliska fängelser finns i nuläget 200 palestinska barn, oftast dömda för stenkastning mot israelisk militär. Barnen hämtas ofta i sina hem mitt i natten, förses med ögonbindlar och handfängsel och förs till en polisstation i någon bosättning där de misshandlas och förnedras. De tvingas skriva på ett “erkännande” på hebreiska, ett språk de inte förstår, och döms i militärdomstol för att sedan avtjäna sina straff bland vuxna kriminella i fängelser inne i Israel – där de inte kan få besök av sina anhöriga.

Enligt israeliska militärlagar är palestinska barn straffmyndiga från 12 års ålder. Varje år hanteras runt 700 barn inom det militära rättssystemet. Av vuxna palestinier har en av fem någon gång suttit fängslad, och sedan ockupationens inledande 1967 har omkring 800.000 palestinier passerat genom fängelsesystemet.

I nuläget finns 4.650 palestinska politiska fångar i israeliska fängelser. 520 personer sitter i “administrativt förvar” utan rättegång eller dom.

Inga judiska israeliska barn, som likt svenska är myndiga från 18 års ålder, sätts någonsin i fängelse. Alla israeler, även bosättarna, lyder under normala civila israeliska lagar.

Det är svårt att se att den av EU, Sverige och andra länder, omfamnade IHRA-deklarationen har något annat syfte än att vingklippa och lägga munkavle på kritiken mot Israels ockupation och rasistiska övervåld mot det palestinska folket. Vill man komma åt problemet antisemitism finns nämligen mycket bättre och mer tydliga deklarationer – som den så kallade Jerusalemdeklarationen – att tillgå.

Uppenbarligen har västvärldens ledare, inklusive den svenska regeringen, i nuläget abdikerat från rollen och uppgiften att åstadkomma en fredlig och rättvis lösning av konflikten i Israel / Palestina.

Hoppet står istället till de det folkliga motståndet, dels det dagliga inne i Palestina och dels BDS-rörelsens krav på bojkott av Israel och olika pågående kampanjer till stöd för hungerstrejkande palestinska fångar, och för frigivning av de palestinska barnen. Låt dem kalla oss antisemiter! Vi måste helt enkelt strunta i IHRA-deklarationen och andra försök att tysta opinionen, och på allvar komma med i kampanjarbetet!

Naftali Bennet. Bild i Times of Israel.
Bennett bygger vidare

Samtidigt som den svenska regeringen nu firar sin återfunna vänskap med ledningen i staten Israel, fortsätter den israeliska regimen sitt projekt att fördriva den palestinska ursprungsbefolkningen från jord och hem – och etablera en rasistisk judisk stat i hela Palestina.

Under den högerextreme premiärministern Naftali Bennet tas i dagarna de första spadtagen i projektet att bygga över 9.000 nya bostäder för israeliska judar på det ockuperade Västbankens enda flygfält, Qalandia airport.

Latuffe Cartoons

Flygplatsen anlades under den brittiska mandattiden 1920 och fungerade fram till år 2000, då den stängdes permanent av israelerna. Projektet att bebygga området har funnits länge, men nu väckts till liv som en del i “Greater Jerusalem” – ett projekt som, när det är färdigt kommer att omfatta 10% av Västbanken och skulle innebära att runt 150.000 palestinier fördrivits och ersatts av lika många inflyttade israeliska judar. Befolkningen i Jerusalem tippar då över till en 88% mot 12% israelisk demografisk övervikt – vilket betyder att palestinierna kan se i månen efter att någonsin få dela Jerusalem som gemensam huvudstad med israelerna eller behålla den östra delen som huvudstad i ett eget fritt Palestina.

Enligt en rapport från israeliska “Peace Now” finns mycket tydliga planer på att stycka upp och splittra det palestinska området i isolerade enklaver helt under israelisk kontroll – ett system vi känner igen från den sydafrikanska apartheidregimens planer för sin icke-vita befolkning. Om projektet fullbordas innebär det förstås dödsstöten för någon fredlig tvåstatslösning av konflikten Israel – Palestina. Eller någon annan vettig lösning alls. Palestinierna förvisas till en skuggtillvaro som undersåtar utan egna rättigheter i en ockupation och militärdiktatur utan slut.

Ockupationen fortsätter således, och förvärras. Markstölderna och husrivningarna har enligt FN:s observatörsstyrka, OCHA, ökat med 30-40% i år jämfört med förra året och svenska företag som Volvo och Atlas Copco deltar i de olagliga byggprojekten. I Gaza lever över 2 miljoner människor i armod på grund av den israeliska blockaden, och på Västbanken fortsätter israelisk militär att skjuta ihjäl palestinska ungar – hittills i år 14 stycken. Kritik mot Israels rasistiska politik, och deltagande i bojkotter av Israel ses numera – enligt den av bland annat Sverige undertecknade “IHRA-deklarationen” – som antisemitism.

Och förbindelserna mellan de svenska och israeliska regeringarna skall nu bara bli bättre och bättre.

Relaterat
Akademiker – legitimera inte Israels ockupation av Palestina genom att delta i Hågkomstkonferensen!
Politisera inte kampen mot antisemitism!
En utvidgad definition av antisemitism hotar yttrandefriheten.

Föregående artikelKina en av ägarna till stora bolag i USA.
Nästa artikelJag kommenterar i DN (”Daily Nys”) – Var ”Sverige nära hamna i strid med supermakten Sovjet (DN)”
Gunnar Olofsson är kirurg och har flera gånger arbetat i Palestina. Han är ordförande i Borås Palestinagrupp och är en landets främsta experter på Israel och Palestina.

9 KOMMENTARER

  1. Det finns bara ett sätt att hindra brutaliteterna och de israeliska fascistiska krigsförbrytelserna mot Palestina: sätt en tidsgräns på fem år där Israel får dra sig tillbaka med ockupationsbosättningar och murar till 1967 års israeliska territorium, annars avbryts alla ekonomiska relationer mellan EU och Israel, och man inför hårda sanktioner liksom inreseförbud till Europa för alla israeler. Den israeliska fascismen förstår tyvärr inget annat språk.

    Jag vill bara tillägga för kritiska läsare att jag officiellt är naturligtvis HELT FÖR nedskjutningar och bombningar av palestinska barn och civila mål, liksom att jag alltid är FÖR så många brutala fanatiska och fascistiska bosättarockupanter som möjligt, då jag inte är antisemit utan väldigt prosemitisk, i brist på israeliska mål i internationella brottsmålsdomstolen, där nu den nyaste IHRA-domstolen ärorikt fått ersätta denna alltid antisemitiska rättsinstitution. Några frågor på det?!?

  2. Johan,
    du har stor talang för god, bitande ironi.
    Försök en slags ironi i De stora Drakarna. Kanske tar de in artikeln, i deras blinda tro på sionismens ädla mål?

    Gunnar,
    som alltid – en utmärkt artikel.
    Ges även 20-talet regionala tidningar möjligheten att publicera denna goda journalisstik?

    • Tack Ulf, jag är egentligen mest bitande förbannad på att kritik av (mot) dödande av barn på vilket ockuperat område (som helst) ska behöva kallas för de mest drakoniska tillmälen där vi hamnar i den bruna, förlåt: BEIGA nazikategorin. Det är ungefär som om det skulle finnas en lista på t.ex. en viss känd stor kyrkas alla pedofilskandaler skulle kallas för ”anti-italiensk” eller ”anti-irländsk” (o.s.v.) eller kritik mot morden på en massa unga grabbar i Sverige idag skulle vara ”anti-svensk” eller ”antikristen”.

      Vi har ju gått in i ett slags politiskt ordagranskande rent vansinne, där det listas vad som är ”acceptabel” och ”godkänd” kritik och inte. Och dessutom skriver tydligen staters regeringar galet på detta. Vi ska vara emot har, rasism och diskriminering men i det här fallet har det ju blivit en ren mental institution av överpolitisk korrekthet -som inte är det, dessutom.

      Jag har i sig inget emot staten Israel personligen, men denna stat skall hålla sig inom de erkända statsgränserna som gällde innan kriget 1967, som ännu är i kraft. Dessutom minns ju varenda svensk som läst den hederliga gamla svenska telefonkatalogen sidorna som hette ”Om det blir krig” den unga grabben på teckningen som slängde ut spiknubb ur fickan för att lokalt försvara den internationella rätten för en ockuperad befolkning att göra civilt motstånd hemmavid. Palestina HAR FULL internationell rätt att bedriva såväl beväpnat som obeväpnat motstånd och partisanvåld mot ockupanter utanför de israeliska gränserna, det är inte terrorism.

      Konstigare än så är ju inte vår nu fördömda och fastslagna ”antisemitiska kritik”.

  3. När man nu i 50 (eller snarare 70) år enbart har svarat NEJ på alla förslag så ska man kanske inte vara förvånad över att förslagen blir sämre och sämre? Det är ju också bakgrunden till Israels avtal med UAE, Bahrein m fl. Dessa länder har tröttnat på den palestinska inställningen. De vill inte vara palestinsk gisslan. Så nog borde det väl finnas en viss tanke om det egna, personliga ansvaret för den uppkomna situationen från den palestinska sidan? Att som Hamas hävda att förutsättning för fred är att man skär halsen av varje jude känns inte så konstruktivt.
    https://www.facebook.com/idfonline/videos/449164386413472

    • Beror väl på USA:s och Västs stöd till/förståelse för Israels illegala bosättningspolitik, apartheid och brutala våld mot palestinier.

      Hamas hävdar inte alls detta.

    • Det handlar om internationella rättsprinciper. Enbart.

      Ingen förde förhandlingar med president Saddam Husseins Irak om dennes beslut att besätta Kuwait år 1990. ”Vill du ha en tredjedel av Kuwait kvar om Du för hårdare krig igen mot Iran?” -eller liknande. Det hände inte, inte ett enda land gav sig in i ”förhandlingar” med ockupanten.

      Ingen står heller officiellt på Israels ockupations sida, mig veterligen. Alla ställer sig bakom de FN-resolutioner som rör 1967 års israeliska gränser.

      Frågan gäller hur och när Israel skall lämna icke-israeliskt territorium.

      Tyvärr har ju den amerikanska galna kristna fundamentalistiska tokhögern tagit den sionistiska fascismen till sin barm, och krånglat till frågan i Washington och dess agerande i FN.

      Att gulfdiktaturerna ställt sig in med israeliska ”fredsavtal” (de har aldrig varit i krig med just Israel för övrigt) innebär ju inte att de har sina folk bakom sig. Dessa länder mutades av Trump-regimen i Amerika med diverse vapen- och handelsavtal. I arabvärlden känner ingen solidaritet med någon annan, och ingen lyfter handen för palestinierna, så har det ju varit sedan Nasser avled 1970. Det säger nog mer om arabisk politisk kultur än något annat.

      Men formellt har det ockuperade Palestina hela FN och de internationella domstolarna helt bakom sig. Det återstår för oss att realisera dessa beslut. Först måste Israel tvingas till att lämna ockuperat territorium. För Kuwaits del fungerade det med militära medel. Det bör också en lösning med tidsfrist för att göra sig av med de israeliska ockupanterna, de s.k. bosättningarna bör inte ges någon hänsyn i denna ekvation då de är helt olagliga, och i värsta fall får bombas bort de också, med förvarning och strikt tidsfrist.

  4. Palestinas huvudproblem är den företeelse som kallas kristen sionism. En steril religiös bastard som är fullt medveten om att tiden är kort. Men än sitter den säkert i västvärldens regeringsbyggnader, parlament och beslutande församlingar. Någon antydan till mänsklighet i umgänget med resten av mänskligheten har aldrig setts till. Efter 75 år sitter därför bestulna palestinier i sina läger medan den kristne sionisten riktar strålkastarljuset på människor i läger stängda 1945 och fryser bilden av en ondska som inte kan eller får jämföras. Ett alibi för den historia som segrarmakterna skrev efter andra världskriget och Nürnberg.
    Kanske är en förändring nu i antågande. Diskussionerna på den här och andra bloggar tyder på det. Ulf Ekman förstod kanske till sist att Abrahams barnbarn fördrevs från det heliga landet på grund av församlingens missriktade mission. Vi får se fram emot att den kristna sionismen faller för åldersstrecket.
    Frågan är vad som väntar i nästa kapitel. Ska vi kanske få bekanta oss med kristen islamism?

  5. Även Jan Guillou intresserar sig för denna fråga (sedan mer än 50 år). Han skriver i Aftonbladet Djupt ohederlig taktik när Gulan Avci angriper Magdalena Andersson. (Utdrag)

    ” ”Frågan är bara om hon har modet att utmana sitt parti och stå upp för judiskt liv i Sverige – eller ska fler judar tvingas lämna landet innan vändpunkten kommer?”

    Kort sagt. Socialdemokraterna driver den svenska judenheten ur landet på grund av partiets vitt sprida antisemitism.

    Och i vår tid är den sortens anklagelser, framförda av en riksdagsledamot (Gulan Avci) med tung position i sitt parti, mitt på ljusan dag, nykter och i stor tidning, inte längre en sensation. Att angreppet riktas mot Magdalena Andersson beror inte på att hon någonsin sysslat med Israel-Palestinakonflikten utan på att hon är blivande partiledare. Det helt nya debattklimat som den här typen av till synes spritt språngande omdömeslösheter gjort möjliga är delvis Stefan Löfvens fel.”

    ”Av elva uppställda punkter i den nya definitionen av antisemitism handlar sju om Israel eller kritik mot israelisk politik.

    Självklart kan vår förra utrikesminister Margot Wallströms i sak korrekta anklagelser mot Israel för att bedriva ”utomrättsliga avrättningar” nu utan vidare betecknas som antisemitism. Trots att det är sant – Israel är världsledande på det området sen lång tid tillbaka.

    Att kritisera Israels ockupationspolitik blir närmast ofrånkomligen antisemitism enligt den nya definitionen. Att verka för bojkott av israeliska exportprodukter från ockuperade områden blir likaledes antisemitism.

    Liksom, självklart, att kalla Israel för en apartheidstat, vilket är just vad Israel är.

    Enligt den deklaration som Stefan Löfven dumt nog upphöjde till gällande svensk norm (ännu inte lag, men sådana krav finns) så är således praktiskt taget all kritik av Israels ockupations- och förtryckarpolitik omöjliggjord.
    Med all respekt för Stefan Löfven måste jag fråga mig om han insåg vidden av att acceptera detta nya politiska program.
    Israel har just beslutat om ett nytt kolonisationsprojekt på ockuperad mark som definitivt dödar tanken på en framtida fred baserad på två stater.
    Alltså framträder då apartheidstaten i full skrud.

    Alltså återstår bara ett krav att rikta mot Israel. Demokrati, en man, en röst oavsett etniskt eller religiöst ursprung.
    Förmodligen kan Sveriges nya, i smyg antagna, regler för antisemitism stämpla även kravet på demokrati som antisemitiskt.
    Inte heller det vore längre en sensation.”

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here