Varför irriteras Hultqvist och övriga Väst bara av ryska privata militära företag (PMC) och ej av brutala USA-PMC?

I serien ”Aktuella artiklar för ett-två år sedan och idag” återpubliceras denna artikel. Lika aktuellt idag efter vad jag vet.

Den här artikeln https://journal-neo.org/2021/10/18/why-is-the-west-annoyed-only-by-russian-pmcs/ av Mellan Östern-experten Vladimir Platov har översatts av Rolf Nilsson.

Varför irriteras väst bara av ryska PMC?

Än en gång, i en extatisk anti-rysk frenesi, utövar det kollektiva väst ett informationskrig mot ryska privata militära företag (PMC). Europa har varit särskilt aktivt i att bekämpa ryska PMCs : försvarsministrar i de 13 länder som deltar i the European Intervention Initiative utfärdade den 24 september ett uttalande rörande dem. En ökning av sådana nålstick drivs uppenbarligen av Frankrike, mitt under misslyckandet i dess neokoloniala politik i Afrika och med Malis regerings beslut att ersätta franska soldater genom att bjuda in representanter för ryska PMC, för att bekämpa regional terrorism.

En oförsonlig europeisk hållning gentemot ryska PMC Wagner i Afrika hamrades in av den svenska försvarsministern, Peter Hultqvist, när representanter för medlemsländerna i European Intervention Initiative (EI2) träffades i Stockholm. DN: Europas försvarsministrar varnar för ryska legoknektar. (Se även här, ö.a.). Det är anmärkningsvärt att attacken mot de ryska PMC också backades upp av Ukraina, som inte är en del av EI2.

Rysk närvaro i Mali resulterade i en motreaktion från Elfenbenskusten, ett land gränsande till Mali och, än så länge, ett av få franska fästen i fransktalande Afrika. Elfenbenskustens president ställde ett ultimatum: Om Mali anlitar PMC Wagner bör det inte räkna med sina grannars stöd.

Ett separat uttalande om detta gjordes av det brittiska utrikesdepartementet, som inledde ytterligare en anti-rysk, falsk informationskampanj mot den ryska PMC:n.

Samtidigt är de länder, där PMC Wagner har visat sitt värde, starkt oeniga med den västliga ståndpunkten. Den ryska PMC:n minns man till exempel med tillfredsställelse i Syrien: medan den amerikanska militären och USA-baserade PMC stal lokal olja under förevändning av ett annat ”fredsbevarande uppdrag”, deltog det ryska i att befria Palmyra och Deir ez-Zor och att minröja bostadsområden, vilket gör att tusentals flyktingar kan återvända hem. Förutom Syrien visades detta i Libyen, sedan i Centralafrikanska republiken och slutligen i Mali. I Libyen och Syrien bevakade ryska PMC:er olika anläggningar och institutioner, skalskyddet och anläggningarna som myndigheterna anförtrott dem var helt säkra.

Centralafrikanska republiken, som under många år ”sponsrats” av Frankrike, kämpade förgäves för att besegra lokala gäng tills man, på CAR-myndigheters initiativ, inbjudit ryska instruktörer. De senare utbildade regeringsstyrkorna för att effektivt bekämpa brott, vilket resulterade i en snabb seger över nästan alla militanter. Samma sak kommer att hända i Mali, dit ryska specialister nyligen kom.

Ju mer positiva exempel på de ryska PMC-aktiviteterna i Afrika, desto starkare blir Rysslands inflytande. Väst tar helt klart i hög grad avstånd från en sådan utveckling. Detta gäller särskilt Frankrike, som aldrig lyckades eliminera brottslingar och extremister i Mali. När det gäller de västerländska anklagelserna om den ryska statens inblandning i att utöka PMC:s närvaro i olika länder, gjorde den ryska utrikesministern, Sergey Lavrov, det klart att avtalet mellan Malis myndigheter och de ryska PMC:erna låg utanför Moskvas uppdrag. Med andra ord, det här är en privat affär. PMC gör sitt jobb utan att kränka ryska intressen. När det gäller västvärlden kränker det uppenbart rätten till självbestämmande och oberoende politik, genom att blanda sig i beslutsprocessen för en viss stat och diktera med vem den ska samarbeta och utveckla relationer.

Något slags säkerhetsvakuum i Afrika har varit en realitet under lång tid, med olika utländska PMC, som försöker fylla det. Således har kinesiska PMC bevakat kinesiska industrianläggningar i Kenya, Nigeria, Etiopien och Sydsudan. För några år sedan, under oroligheterna i södra Sudan, vilka hotade kinesiska arbetares liv medan de arbetade för ett oljebolag, uppvisade personal på ett kinesiskt privat säkerhetsföretag, DeWe, en hög grad av professionalism, som räddade 330 kinesiska medborgare, som utsattes för upprorsmännens eldgivning. Dessutom är det intressant att kinesiska entreprenörer mestadels är obeväpnade. Åtminstone för närvarande.

Kinesiska PMC finns också i Afghanistan och Irak, länder som inte bara är ”hotspots”, utan ”eldhärdar” medan cirka fem miljoner kineser arbetar i 16 000 företag runt om i världen, inklusive i regioner där militära konflikter aldrig upphör. Till exempel i Sydsudan har inbördeskriget rasat i decennier. Antalet kinesiska privata säkerhetskontraktörer utomlands har överskridit 3000 personer, en siffra som kommer att växa, eftersom deras tjänster är mycket billigare än motsvarande hos amerikanska eller brittiska organisationer.

När det gäller ”säkerhetsvakuum” i Afrika, försöker inte bara Ryssland och Kina fylla det, utan även Turkiet, Israel, Förenade Arabemiraten, Storbritannien, Saudiarabien (PMC Al-Khaleej i synnerhet) och andra aktörer, som är kompetenta inom detta expertområde. Men när andra länder nämns i detta sammanhang, intar det ”kollektiva väst” ett tyst samförstånd. På grund av geopolitiska skäl är det ryska inflytandet i Afrika det som orsakar det största motståndet i väst.

Samtidigt driver ”den kollektiva västvärlden” en våldsam antirysk attack mot den ryska PMC:n, medan man sopar under mattan många brott som begåtts av västerländska PMC. Detta gäller till exempel för en amerikansk PMC vid namn Academi, som har genomfört statskupper och eliminerat nationella ledare som ansetts oönskade.

Redaktör Romelsjö: Wikipedia skriver ”Företaget Academi har verkat i bakgrunden av Irakkriget likt en privatarmé, och har blivit allt mer uppmärksammat för oprovocerat våld, och dess inblandning i ett otal dödsskjutningar av till synes oskyldiga passerande civila. Bland Iraks befolkning är denna typ av företag ökänt och avskytt för dess vana att ”skjuta först och fråga sedan.”

Det är ingen hemlighet att det amerikanska utrikesdepartementet övervakar många terrorgrupper, både via sina egna kanaler och via amerikanska PMC. Redan under början av USA:s närvaro i Afghanistan, fick många amerikanska PMC fritt spelrum i landet. En av de största anses vara DynCorp, dess antal, teknisk personal inräknad, kan uppgå till 15 000 anställda. DуnCorps legosoldater är ökända för sin uppenbara kriminella verksamhet. I Bosnien, som det visade sig, var de inblandade i de systematiska avrättningarna (som undersökningen visade, gjorde de det bara för skojs skull) av lokal civilbefolkning, medan de i samverkan med albaner organiserade handel med minderåriga flickor för att sälja dem till sexuellt slaveri i Europa. Redan i slutet av 90-talet anklagade en flygmekaniker, Ben Johnson, som arbetade för PMC i Bosnien, företagets anställda för pedofili och barnhandel (se här, ö.a.).

I Afghanistan beskyddade denna PMC droghandel och ”utmärkte sig” genom att avrätta obeväpnade civila. Därpå kom en historia i dagen om DynCorp-anställda, som utbildade afghanska polisstyrkor: det påstods att de tog droger regelbundet och ägnade sig åt barnprostitution.

Det är värt att notera att sådana PMC-metoder är vanliga över hela världen. PMC-tjänster är mycket efterfrågade i USA (Blackwater-anställda är till exempel ökända för att ha dödat civila under vissa operationer), Frankrike, Polen, Storbritannien och ett antal andra länder.

Redaktör Romelsjö:Blackwater är ett av flera namn på Academi.

Emellertid verkar de rapporter, som cirkulerar i amerikanska medier, om amerikanska privata militära företags fortsatta engagemang i öppet omstörtande regeringsfientliga operationer, dock inte att störa någon. Således rapporterade Washington Post tidigare, att den venezuelanska oppositionen försökte anställa en USA-baserad PMC för att iscensätta en kupp i Caracas och störta den legitima venezuelanska presidenten Nicolas Maduro. här.

Tidningen Time rapporterade att den ökända PMC Blackwater-grundaren Eric Prince planerade att rekrytera veteraner från stridsoperationer i Donbass, för att skapa en ny PMC. Hans syfte var uppenbarligen inte att utföra säkerhetsfunktioner, utan att eskalera fientligheter i detta område. Det hade också rapporterats att legosoldater från Academi PMC, tidigare känd som Blackwater, deltog i striderna i Donbass vid Kievs sida.

Under tiden, till skillnad från sina utländska motsvarigheter, har Wagner -anställda inte en ökänd meritlista som liknar de kontroverser som besvärar både Blackwater och ett antal andra västerländska PMC. Experter på en ärevördig nigeriansk publikation, The Guardian (se här, ö.a.), framhöll fenomenet PMC Wagner, och påpekade där att den ökade attraktion som PMC Wagner hade fått i globala medier, förklarades av det faktum att rysk personal betraktas som proffs, som kan lösa nästan alla uppgifter. De har, enligt artikeln, bevisat sig själva som varande en effektiv tillgång mot terrorister och alla slags väpnade radikala grupper.

För de ryska krigarna på slagfältet är sådana ord som ”ära”, ”värdighet” och ”mod” inte meningslösa: de bekämpar internationell terrorism både för att förhindra att den sprider sig och för att skydda Ryssland vid en avlägsen gräns.

Redaktören, tillägg: Wikipedia skriver ”En rapport från Congressional Research Service från 2007 visar att 182 000 anställda till privata militära företag och privata säkerhetsföretag är kontrakterade under amerikanska myndigheter i Irak. Av dessa är 118 000 irakier, 21 000 amerikaner och 43 000 kommer från andra länder, bland annat Chile, Fiji, Nepal, Sydafrika och Storbritannien. Wikipedia: Academi.
”In early 2016, Wagner had 1,000 employees,which later rose to 5,000 by August 2017, and 6,000 by December 2017.” Wikipedia: Wagner Group.