Hur Väst-, Central- och Sydasien är sammankopplade

5
964

Denna artikel av den fine geopolitiske analytikern Pepe Escobar som publicerades i Asia Times och the Saker har översatts av den fine översättaren Rolf Nilsson.


Hur Väst-, Central- och Sydasien är sammankopplade.

Det är en av dessa resor som får människor att drömma: Istanbul-Teheran-Islamabad med tåg. Låt oss kalla det ITI.

Bild från https://asiatimes.com/2020/12/nothing-sentimental-about-these-train-journeys/

Snart, i början av 2021, kommer ITI att bli verklighet. Men till att börja med bara med godståg. Avtalet slutfördes nyligen vid det tionde mötet för transport- och kommunikationsministrarna för ECO (Economic Cooperation Organization) i Istanbul.

ITI: s officiella namn är faktiskt ECO Container Train. Provkörningarna startade 2019.

Den 6 500 km långa landvägen bör nu ta 11 dagar – jämfört med de cirka 45 dagarna sjövägen – för handel mellan Västeuropa och Pakistan.

ECO är en mycket intressant – och strategisk – organisation, nästan okänd utanför Asien, som förenar Turkiet, Iran, Pakistan, de fem centralasiatiska ”stans” (Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan ), Azerbajdzjan och Afghanistan.

Några av dessa deltagarna är också medlemmar i Shanghai Cooperation Organization (SCO); vissa är en del av Eurasiens ekonomiska union (EAEU); och nästan alla är partners till Belt and Road Initiative (BRI).

De har kommit med en ECO Vision 2025 som betonar anslutningsmöjligheter som en språngbräda till “social och ekonomisk utveckling”, som privilegierar handel, transport, energi och turism. ECO strävar efter att de facto integrera Väst-, Central- och Sydasien plus Kaukasus. I praktiken sträcker sig ECO över de flesta av de nya silkesvägar som byggs ut över en stor del av Eurasien.

ITI / ECO Container Train kommer att utgöra ytterligare en länk av anslutningar som går parallellt med järnvägen Baku-Tbilisi-Kars (BTK), som fokuserar på Kaukasus, och som vi har sett i en tidigare artikel, Turkiet / New Great Game, en nyckelpunkt i Ankaras handelsstrategi.

Snart kommer ITI / ECO också att ansluta till de europeiska järnvägsnäten via det 76 km långa tekniska underverket – den marina järnvägstunneln under Marmarasjön i Istanbul. Naturligtvis finns det många möjligheter att förgrena sig till delar av Mellanöstern. I slutet av decenniet kan ITI / ECO mycket väl ha höghastighetståg – tänk kinesiska investeringar.

Den fascinerande kontrapunkten till undervattentunneln under Marmarasjön är Trans-Caspian: den faktiska förbindelsen mellan BTK i Kaukasus och Centralasien.

Som du kan se här möjliggör den strategiska utformningen av hamnarna omedelbar ’roll on-roll off’ för godståg till stora godsfärjor.

Iran bygger till exempel en roll on-roll off-hamn i Bandar-e Anzalī vid Kaspiska havet – som kommer att användas för att exportera gods, men också olja och gas, som passerar via Ryssland eller Kazakstan, båda kaspiska länder, och därmed kringgår man ytterligare blockader som införts av USA.

Sammankopplingen av ITI / ECO med BTK kommer att konsolidera ännu en viktig öst-västlig handelskorridor. Bortsett från de norra korridorerna, som ansluter sig till den transsibiriska, går varje öst-västlig handelskorridor över hela Eurasien genom Turkiet.

Det ger president Erdogan en mängd alternativ – som Peking är bara alltför väl medveten om. Xian-Istanbul-korridoren är lika viktig som Xian-Kazakstan-Ryssland-korridoren.

Vår tidigare artikel Turkiet / New Great Game väckte allvarlig debatt i Istanbul. Den politiska analytikern Ceyda Karan påstår att Erdogan ”bara har ett kort: turkisk geopolitik. Han bryr sig inte om hur många soldater som kommer att dö i Libyen eller Syrien. Han bryr sig inte om det turkiska folket ”.

Den värderade professor Korkut Boratav, nu i 90-årsåldern och framträdande inom makroekonomin, undrade hur jag kunde ”tillskriva våra viktiga roller till vår chef” med hänvisning till Erdogan.

Bild Wikipedia.

Det handlar om att geoekonomi. Erdogan har verkligen utnyttjat sin adressbok över hela Eurasien, när det gäller utrikespolitik, utan att låta sig hindras av något när det kommer till att hantera alla sorters proxy-gäng som utövar alla slags extremismer. Men i slutändan är det som Sultanen verkligen behöver handel och utländska investeringar i sitt lands misshandlade ekonomi.

Så handelsanslutning är viktigt. Men problemet förblir alltid Erdogans egen strategi. Att stödja, mata och beväpna en armé av ISIS / Daesh, Jabhat al-Nusra och Uighur / kaukasiska jihad-ombud är inte precis någon sund affärsstrategi.

Erdogan verkar finnas överallt – Libyen, Azerbajdzjan, den turkisk-nordvästra syriska gränsen. Strateger i Peking, Moskva, Teheran och Islamabad ställer naturligtvis frågor: i exakt vilket syfte?

Det finns inget realistiskt geoekonomiskt scenario för honom där han kan kringgå Ryssland. Han kan använda Azerbajdzjan som ett slags de luxe-budbärare mellan Turkiet och Israel – och kanske därefter dra nytta av Israels uppvaktning av Gulfens monarkier. När allt kommer omkring, vad beträffar allierade i arabvärlden, är den enda spelaren han verkligen kan lita på Qatar. Följ pengarna: Doha i sig kommer inte att finansiera en ekonomisk boom i Turkiet.

Låt en miljon handelskorridorer blomstra

Enfaldiga rykten om slutet på den kinesisk-pakistanska ekonomiska korridoren (CPEC) är mycket överdrivna – inte minst med tanke på att de utgör en underavdelning av amerikansk propaganda. CPEC är ett komplext, mycket långsiktigt projekt, vars implementering, enligt den kinesiska tidtabellen, inte ens har börjat.

Vad Islamabad måste vara medvetet om är hur mycket sexigare, i jämförelse, Teheran är, sett med Pekings ögon. Pakistan räknar mest med Imran Khans (Pakistans premiärminister) ansträngningar. Iran har en mängd olja, gas, guld och en rad viktiga mineraler. Det är väl känt hur Indien sköt sig själv i foten – ännu en gång – genom att faktiskt avstå från att investera i Chabahars hamn i Iran, och då gick Kina in. Affären mellan Kina och Iran på 400 miljarder dollar är mycket mer omfattande än CPEC, som uppgår till cirka 64 miljarder dollar.

Men återigen är den goda nyheten att Iran-Pakistan verkar vara inriktade på att öka sin sammanlänkning. Det är häpnadsväckande att det, fram tills nyligen, bara fanns en övergång längs deras 900 km långa gräns. Slutligen bestämde de sig för att öppna ytterligare två gränsövergångar.

Detta är oerhört viktigt, för den första övergången är i den extra känsliga Sistan-Balochistan-provinsen – konstant utsatt för Salafi-jihadi-infiltratörer – och bara 70 km från den strategiskt viktiga hamnen i Gwadar.

När det gäller turismen – det som kineserna beskriver som ”utbyte folk till folk” – är det en extra dimension, för pakistaner kan nu enkelt korsa gränsen, nå Chabahar och sedan åka tåg till Irans heliga platser Najaf och Karbala.

Slutligen har vi den mycket viktiga ryska faktorn – som ständigt kräver Erdogans odelade uppmärksamhet.

Förmodligen är det Moskvas främsta strategiska prioritet att lossgöra EU från alla USA / Nato-införda Dr. Strangelove-impulser. Så en handelsallians mellan EU och Peking – som nu håller på att utvecklas via deras investeringsavtal – kan inte vara annat än en vinn-vinn situation, eftersom den anger en närmre europeisk integration med det eurasiska århundradet, drivet av Kina, men där Ryssland har en avgörande roll som den främsta säkerhetsgaranten.

Och som president Putin än en gång klargjorde i slutet av sitt nyårstal, går BRI och EAEU alltmer samman.

EAEU, Eurasiska ekonomiska unionen omfattar Ryssland, Vitryssland, Armenien, Kazakstan och Kirgisistan och har observatörsstater. Eurasiska ekonomiska unionen.

En hel del läsare har noterat att Ryssland nu har uppnått den kapacitet, bestående av tre delar, som Kissinger en gång förklarade var nödvändig för USA:s strategiska ledarskap: behärskning av vapenexport; kontroll av energiflöden; och jordbruksexport. För att inte tala om diplomatisk finess – respekterad i hela Eurasien och i den globala södern.

Under tiden fortsätter Eurasien med flödet: låt en miljon handelskorridorer – Trans-Siberian, BTK, ITI / ECO – blomstra.

Föregående artikelLäs “USA som världspolis” – nu endast 50 kr!
Nästa artikelMSM använder redan “Upploppet i Kongressen” för att kräva mer internetcensur
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

5 KOMMENTARER

  1. Det är inte konstigt att vi, utan större ansträngningar, nu kan få information lite överallt ifrån om hur pandemin faktiskt ökar den takt med vilken Kina, ja stora delar av länderna i Sydostasien, drar ifrån Väst. Indien, som utan framgång försökt haka på Väst, kommer nog helt att hamna utanför BRI. Från att ha varit en relativt sekulär stat har Mohdi arbetat hårt med att splittra Indien som består av flera olika nationer. Samma sak sker nu i USA. Bidens inlägg igår vid händelserna på Capitol Hill visar klart att H. Clintons syn på ”de andra” d.v.s. cirka hälften av befolkningen, kommer att fortsätta. Att inte förstå den enorma frustration som ligger bakom händelserna kommer att prägla USA:s handlande framöver. Fler och fler länder, även inom t.ex. EU, ser nu mer och mer hur dysfunktionellt USA blivit. Tv-nyheterna i morse påpekade det anmärkningsvärda i att den faktiskt ännu sittande presidenten åter blivit censurerad av media! Och ändå talar våra statliga informationskanaler (P.S.) om USA som demokratins högborg. En stat som allt sämre förmår ge medborgarna mat för dagen och tak över huvudet!

    Det tåg, i vilket BRI är en del, kommer nog att ånga på, medan USA och de som envisas med att hålla fast vid den dysfunktionelle, kommer att stå kvar på perrongen och se tåget gå förbi. Pepe Escobar gjorde den liknelsen för något år sedan och dess riktighet ser fler och fler.

    • USA måste vrida sig i smärta. Jag tror inte Indien kommer att hamna utanför BRI. Indien är fortfarande smittad av sin brittiska ockupation, kolonialväldet, Kina har skakat av sig det västerländska arvet och står nu på egna ben. Ryssland har länge arbetat på att koppla upp sig till väst, knappast framgångsrikt, men nu är det annorlunda, man kopplar upp sig till Asien. Både Kina och Ryssland består dessutom just av otaliga nationer. Problemet med en 250 år eller så föråldrade och dysfunktionella demokratin är att den är centralstyrd och arbetar efter principen, en storlek ska passa alla. Så är det inte, ”nationerna” inom både Indien, Kina och Ryssland har dessutom eget territorium, ett eget hem, medan i USA och Sverige motarbetar det. Alltmer lämnas USA utanför, och liknelsen är utmärkt, USA och de som envisas med att hålla fast vid det föråldrade dysfunktionella kommer att stå kvar på perrongen och se tåget gå förbi. Det händer just nu. Även EU ansluter sig till Kina, inte andra vägen.

      • Ryssland kommer att fyrdubbla arktisk trafik.
        Förra året hanterade Northern Sea Route 30 miljoner ton last, 2025 kommer den att transportera 80 miljoner ton, och 2035 kommer omsättningen att nå de planerade 130 miljoner ton.
        Detta konstaterades på forumet i Moskva av minister för utveckling av Fjärran Östern och Arktis Alexei Chekunkov, korrespondenten för “PolitNavigator” rapporter.

        Navigationssäsongen på Nordsjövägen blir längre, hamnar återupplivas. I framtiden avser Ryssland att skapa ett system för lotsning året runt av fartyg. För detta ändamål byggs den första isbrytaren i den nya Leader-klassen på Zvezda-varvet i Fjärran Östern. Så arbetet pågår med flera serier av diesel- och kärnkraftsisbrytare, som inte har några analoger i världen.
        Förra året lanserades en unik isbeständig plattform “Nordpolen” och världens kraftfullaste kärnkraftsdrivna fartyg “Arktika” av projekt 22220. För första gången de senaste åren gick Ryssland in i de tre ledande ledarna inom varvsbyggnadsvolymer.
        https://www.politnavigator.net/rossiya-v-chetyre-raza-uvelichit-objom-perevozok-v-arktike.html

        • Ny handelsrutt.
          Containerföretag Maersk lanserade fartyg genom Ryssland förbi Suezkanalen
          Det största containerföretaget, det danska företaget Maersk, lanserade containrar genom Ryssland, förbi Suezkanalen.
          Nu går dess rutt från Asien till Primorye med fartyg och sedan längs ryska järnvägar till Novorossiysk och därifrån till Turkiet.
          Enligt Tullförvaltningen i Fjärran Östern har de första sändningarna redan rensats vid tullen i Primorye den 24 maj.
          Nakhodka Customs utfärdade 247 transitcontainrar som reste från länderna i Sydostasien till Turkiet. Lasten anlände till hamnen i Vostochny (Primorsky Territory), bildelar och polypropen placerades i containrar.
          Den nya vägen för leverans av varor från Sydostasien till Svarta havet och östra Medelhavsområdet genom hamnarna i Vostochny och Novorossiysk har minskat tiden med hälften.
          ”Leveranstiden med järnväg mellan ryska hamnar är 12 dagar. Den totala transittiden från avgångshamnen till ankomsthamnen är 25-30 dagar, medan den traditionella sjövägen genom Suezkanalen är 40-45 dagar, ”förklarade Yuri Kishinsky, första biträdande tullchef.
          Tidigare, 2019, öppnade Maersk, ett företag som specialiserat sig på internationell containertransport, logistik och hamnterminaltjänster, en snabbare leveransrutt mellan Asien och Europa genom hamnarna i Vostochny och St. Sedan början av 2021 har redan 1 986 containrar rest längs denna rutt.
          https://tvzvezda.ru/news/2021525132-BQVm2.html

  2. Tack för en bra artikel om de fantastiska nya projekten för att binda ihop länderna i Väst-, Central- och Sydasien. Det är fredsprojekt som håller på att i grunden omforma den ekonomiska och politiska geografin. Länderna knyts samman, stärks ekonomiskt och stabiliseras politiskt. Faktum är att det omformar även Europas, och Sveriges, geografi genom att nya tågförbindelser skapas ända till Pakistan och Centralasien.
    Frågetecknen kring Erdogans roll rätas dock inte ut ordentligt i artikeln. Det är helt klart att hans politik innehåller motstridiga linjer. Det går dock att förklara utifrån de påtryckningar som Turkiet utsätts för från olika håll. I den västliga geopolitiken att destabilisera hela regionen runt Ryssland och Kina med hjälp av krigen i Sydvästasien och uppbygget att terroriströrelser som Al Qaida och IS, har Erdogan varit en nyckelspelare för Nato och anknutna västländer. Det har varit en katastrof för Turkiet som varit en stödjepunkt för denna geopolitik och därför själv blivit ett offer för den illegala krigsekonomin med vapenhandel, terroristrekrytering, handel med stulen olja, antikviteter, människoslavar, människoorgan, blod och andra vidrigheter. Detta ovanpå och stärkande den gamla illegala ekonomin för knarktrafiken till Europa. Turkiet har dessutom dragits in i den stora flyktingkrisen och även i själva kriget i Syrien. Denna destabiliseringspolitik fortsätter att eldas på av västländer, inklusive Sverige, som satsar stora pengar på att stöda terrorismen i Syrien.
    Förutom det militära ingripandet i Syrien har Ryssland dragit upp en långsiktig fredsstrategi med för regionen genom att, med stöd av Kina, dra in Turkiet i en ekonomisk utveckling med stora infrastrukturprojekt. Det har varit en så stark politik att Erdogan dras med i BeltandRoad-samarbetet och kan börja frigöra sig från den svarta ekonomin. De stora turkiska byggföretagen som står nära Erdogan, har kunnat sätta folk i jobb och Erdogan har kunnat vinna valen.
    Denna dubbla politik fortsätter med kriget i Syrien, men när britterna igen försökte använda Turkiet för att destabilisera Kaukasus var det fredsstrategin som vann. Den brittiska MI-6 chefen och Turkietexperten besök i Istanbul drog åt ena hållet. Turkiet återföll till sin Panturkism och stödde Azerbadjans anfall mot Nagorno-Karabakh. Hela västvärldens arsenal av jihadister och Israels drönare skickades in i något som kunde ha utvecklats till en storkonflikt mellan Turkiet/Nato och Ryssland, som står på Armeniens sida. Det kunde gått riktigt illa med ett Natokrig nära Iran, just när Obamas krigshökar riskerar att komma tillbaka i en Bidenregeringen.
    Genom skicklig diplomati lyckades Putin få fram ett stilleståndsavtal, där Armeniens olagliga ockupation (och i praktiken förlorade) av områden i Azerbajdan återlämnades mot att alla gränser och blockader öppnades för infrastrukturkorridorerna och handel. Genom att lyfta fredslösningen till en politik som gynnade alla parters fredliga ekonomiska samarbete, kunde Putin avstyra kriget och dra in Turkiet ytterligare åt BeltandRoads fredspolitik.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here