Denna artikel publicerades 6 maj först på M. K. Bhadrakumar s blogg och sedan i Pål Steigans nättidning
https://steigan.no/2022/05/india-og-tyskland-utveksler-tanker-om-ukraina/
Den ger intressanta, kompletterande perspektiv på kriget i Ukraina.
_____________________________________________________________
Indien och Tyskland utbyter åsikter om Ukraina
Premiärminister Narendra Modis korta besök i Tyskland, kopplat till måndagens möte med den Indisk-tyska regeringskommissionen i Berlin, kom oundvikligen att fokusera på Ukrainas kris. Västerländska medier skulle ha älskat att grilla Modi för Indiens ovilja att kritisera Rysslands speciella militära operation i Ukraina. Men de tyska värdarna hoppade försiktigt över den vanliga omgången av frågor och svar inför pressen, efter Modis och kansler Olaf Scholz gemensamma uppträdande.
Indiens återhållsamhet är lika uppenbar som Tysklands iver att visa upp sitt fördömande av Ryssland. Modi och Scholz seglar i olika båtar. Modi drar på sig kritik för att vara en ”stark man” som ser på Ukrainas kris genom Indiens glasögon samtidigt som han antar en principiell hållning, medan Scholz bär bördan av andefattig moralisering.
Scholz måste ständigt bevisa att han verkligen är en lojal allierad till president Biden och inte alls är en ”pacifist”. (För att få en uppfattning om Scholzs predikament, läs Spiegels jobbiga intervju med honom här – omväxlande irriterande, oerhört irriterande, smädande, förolämpande och pådrivande.)
Modi har råd att vara nonchalant, eftersom han är medveten om var de indiska intressena ligger – landets strategiska autonomi i en mycket oförutsägbar internationell miljö. Men Scholz är nervös, eftersom tyska intressen har hamnat i korselden mellan europeisk politik och Natos outtröttliga kamp för att få Ryssland på knä.
Indien och Ryssland har stärkt sina ömsesidiga relationer även efter den ryska invasionen av Ukraina, men Indien försöker ha ett bra förhållande med båda parter.
Modi är fast förankrad i sin maktposition, medan Scholz leder en osäker koalition av olika partners. Modi kunde bevittna hur Scholz och hans utrikesminister, Annalena Baerbock, talar med två olika röster om Ryssland. Baerbock insisterade på att ryska styrkor skulle lämna ukrainsk mark innan västerländska sanktioner kan upphävas, men Scholz tonade ner detta och sa att upphävandet av västerländska sanktioner är knutet till att Ryssland och Ukraina når en överenskommelse.
Tyskland är ett hus i split med sig själv, när det gäller banden till Ryssland. Å andra sidan, bortsett från bullriga amerikanska lobbyister som är verksamma i Indien, erkänner den indiska allmänheten i allmänhet vikten av Indiens vänliga relationer med Ryssland.
Indien får utrymme att manövrera, eftersom Ryssland har överseende mot Delhis attityd, som i huvudsak varken stöder eller motsätter sig Moskvas ingripande – något i stil med professor Godbole i E. M. Forster-romanen A Passage to India, en Brahman Hindu, som är mycket andlig och ovillig att engagera sig i mänskliga angelägenheter.
Scholz, som är ny inom internationell diplomati, kunde ha lärt sig ett eller annat från Storbritanniens premiärminister Boris Johnsons nyligen gjorda besök i Indien. Johnson satte Ukraina åt sidan och fokuserade på agendan för ”Global Britain” för att underlätta landets post-Brexit-väg till Indiens stora marknad.
Med detta sagt har Scholz gjort anmärkningsvärt bra i från sig för att få USA från halsen när det gäller sanktioner mot gasleveranser från Ryssland. Tysklands beroende av ryska leveranser av olja och gas (och kol) har varit stort och amerikanerna accepterar det som en realitet. Poängen är, att Tyskland och Ryssland har haft en nära relation, och Ukrainakrisen är ett användbart verktyg för Washington för att försöka omdefiniera ramarna för tysk-ryska relationer i framtiden.
I Indiens fall, om Washington skulle våga mobba Modi-regeringen, beror det till stor del på att Indiens relationer med Ryssland, efter det kalla kriget, förtvinade i en sådan utsträckning, att amerikanerna övertygade sig om att det var en medveten riktning i indisk politik, som dikterades av tvånget av det som kallas ”Washington Consensus”, vilket har varit en ledstjärna för Indiens tidigare ledarskap. Inte överraskande gjorde Biden-administrationen en felbedömning och trodde att Modi också skulle utgöra ett lätt byte.
Men den grundläggande skillnaden mellan den tyska och indiska situationen är, att medan den tyska industrin är en intressent i förbindelserna med Ryssland, kringgår Indiens dominerande företag, av skäl som de vet bäst själva, den ryska frågan med hänsyn till USA: s önskemål. Således har Washington kraftfulla Indiska lobbyister, och därför blir Modi-regeringens djärvhet att driva en oberoende politik gentemot Ryssland, lovvärd.
Chansen finns att Tyskland åter kan plocka upp trådarna i förbindelserna med Ryssland, när väl Ukraina-konflikten kommer till ett slut. I krönikan över ”den tyska frågan ” i europeisk historia, hade Ryssland för det mesta rollen som en balanserare. Men det finns en stor ekonomisk och politisk kris som väntar på att bryta ut i Tyskland, och hur den fortskrider är helt avgörande.
Den stigande inflationen och den dramatiska nedgången i levnadsstandard förvärrar stämningen i Tyskland, eftersom man står inför konsekvenserna av Ukraina-kriget. Hittills har uppskattningsvis 5 miljoner ukrainska flyktingar tagit sig in i Europa. Denna siffra förväntas fördubblas inom en snar framtid.
Samtidigt kommer den hotande livsmedelskrisen också att driva tiotals miljoner människor i Afrika eller Mellanöstern till randen av svält, vilket ger upphov till en storskalig migration till Europa. Sådan migration kommer oundvikligen att föra några av de värsta delarna av det ukrainska samhället till Tyskland, vilket innebär att organiserad brottslighet, människohandel, distribution av olagliga droger och gränsöverskridande brottslighet etc. kommer att öka. Det är ingen tvekan om att den ukrainska maffian kommer att införa en ny ond brottskultur när den börjar dominera de europeiska gatorna.
Sammantaget hittades en fin balans under Modis besök. Det gemensamma uttalandet erkände värdlandets privilegium, att upprepa sitt ”starka fördömande av den olagliga och oprovocerade aggressionen mot Ukraina av ryska styrkor.” Men detta utformades som ett fristående uttalande i en ensam mening, vilket hjälper till att signalera Indiens avståndstagande från det. Tyskland instämde i Indiens uppmaning till ett ”omedelbart upphörande av fientligheterna”, även om Berlin just tillkännagav en stor överföring av offensiva vapen till Ukraina, som en del av den USA-ledda ”koalitionen av de villiga” och instämmer underförstått med Biden-administrationens aggressiva agenda för att ”försvaga” Ryssland” militärt.
Betecknande nog återspeglades den dystra stämningen i Tyskland i det gemensamma uttalandet. De indo-tyska ekonomiska relationerna ligger långt under vad de kunde ha varit och så kommer det att förbli. CNN kom med en dyster rapport i helgen om att Tysklands ekonomi, inte bara går in i en lågkonjunktur, men att den kan drabbas av ”strukturella skador”, vilket gör återhämtningen till en lång och utdragen process.
Bakom den tyska retoriken idag är det uppenbart att Berlins underrättelseapparat spelade en tvivelaktig roll i Ukraina genom att navigera de nynazistiska krafterna i en resning för att ta makten i Kiev, genom kuppen i februari 2014. Detta kontroversiella förflutna kompliceras nu ytterligare av att Berlin driver på konflikten genom att skicka stridsvagnar till Ukraina, som trots allt utgjorde Nazitysklands invasionsväg in i Ryssland.
Beträffande Ukraina utgör Tyskland inte ett bra sällskap för Indien. Vi i Indien har en transparent historia, och med stor ärlighet och integritet kunde Modi, medan Scholz lyssnade, varna för att ”det kommer inte att bli någon vinnande sida i detta krig, alla kommer att lida”.
Det är uppenbart att Ryssland, Indien och Kina närmar sig varandra. Även om det är något av ett ”marriage of convenience”, inte kärlek till varandra Det är funktionellt samarbete till allas förmån. Lika uppenbart är att USAs maktbas, dollarn och militärt hot och våld, inte har samma kraft och styrka det en gång hade och den falnar. Det gör att Europa har ett val, USA eller österlandet. Med tanke på hur handeln ser ut idag, och BRI, kan det betyda att Europa kommer att glida närmare öst. Det är troligt.
Att den ukrainska maffian kommer att expandera till Europa med organiserad brottslighet, människohandel, distribution av olagliga droger och gränsöverskridande brottslighet etc. är väl givet. Det är ju ett fenomen Sverige redan upplever i full skala.
USA har försökt att införa något liknande i Kina, både i Xinjiang, Tibet, och Hong Kong, men Kina agerar affektivt för att stoppa det, medan USA på full volym klagar och kallar det brott mot mänskliga rättigheter, avsaknad av demokrati, och USA propaganda bölar falskt om koncentrationsläger, tvångsarbete, tvångsaborter osv, vilket inte alls exciterar.
USA propaganda går även på full volym, även i Sverige via USA styrda media som MSM och Public Service, om detta förmenta ”olagliga och oprovocerade aggressionen mot Ukraina”, men Ryssland militära agerande var allt annat än oprovocerad av NATOs aggressiva expansion, och den påbörjade etniska rensningen, förintelsen och folkmordet i Donbass. Enligt internationell rätt är det inte olagligt att försvara sig genom preventiva aktioner i akut fara. Tänk själv. Om någon kommer till dig med e yxa i handen och deklarerar att han kommer att döda dig, och du har anledning att tro att det är riktigt, står du då still och väntar på att dödas.
USAs aggressiva sanktionspolitik slår även hårt mot Europa, men visar sig vara ganska verkningslös mot öst, som anpassar sig för att eliminera problemen.