Under de senaste dagarna har media runnit över med ursinne över att Houthi, de facto regenterna av Jemen, försökt kapa och bomba fartyg på väg mot Israel utanför jemenitiska kuster – något Houthi motiverar med det västerlädnskt-israeliska angreppet och etniska rensningen mot Gaza.
Det är inte svårt att förstå varför Jemen skulle vilja visa sin sympati för palestinierna. Jemen blir nämligen också ockuperat och attackerat i ett anfallskrig av ohöljd oprovocerad aggression, och har så varit sedan 2015, av en koalition västländer, gulfstater och Israel, vilka dödat åtminstone 500 000 jemeniter (förmodligen 1.5 miljoner).
Bombastiska moralister i Väst är däremot samtidigt alltför upptagna med kollektiv amnesi över vår så kallade “Responsibility to protect”, en ursäkt för att attackera olydiga länder (Serbien, Lybien m.fl.) för att “skydda” den inhemska befolkningen från övergrepp.
Palestinier och övriga opassande offer är däremot uteslutna från kollektivt självförsvar, såklart.
Spektakulärt nog, har Jemen under det senaste året fått sina skepp med olja antingen kapade eller bombarderade i ständiga räder av ockupanterna (oss), som snott olja värd tiotals miljarder dollar från den svältande befolkningen. Detta är helt okänt och orapporterat i Sverige, och annanstans i den Fria världen.1
Vad detta avslöjar är att precis varenda reaktion till Jemens kapning och attack mot skepp är pur hyckleri, ren cynism. En propagandakupp av denna kaliber är inte svår att genomföra i en kultur som frodar hysterisk ilska mot ockuperade folk vid minsta antydning om att de skulle försöka försvara sig själva mot ett gäng mäktiga terrorstater. Kort sagt, Palestina och Jemen har ingen rätt alls till självförsvar, och minsta tecken på att de skulle försöka sig på detta är en outsäglig skandal, till och med aggression mot oss.
”Hela världen är medveten om de tragiska förhållandena” i både Palestina och Jemen, förklarade jemenitisk nationalmedia, “men tyvärr lever vi i en tid av fullständig kollaps av värden och moral, och upphöjda principer köps och säljs i dollar”.
1. Covert Action Magazine, Andi Olluri, “The Yemeni “Peace Process” is a Sham Though You Wouldn’t Know That From Watching U.S. News or Reading Foreign Affairs”, 11 apr. 2023.
2. Daily Yemen, “Exposing Saudi UAE Aspirations in Yemen”, 27 nov. 2022.
”Hela världen är medveten om de tragiska förhållandena” i både Palestina och Jemen, förklarade jemenitisk nationalmedia, “men tyvärr lever vi i en tid av fullständig kollaps av värden och moral, och upphöjda principer köps och säljs i dollar”.
Är det kanske ett LYCKANS PRIS för
FN:s kraftmäklare Jeffrey Sachs som tog miljoner från Förenade Arabemiraten för att undersöka ”välbefinnande” ?!
Att forska om lycka i Förenade Arabemiraten kräver en sorts moralisk gymnastik ”Du måste inta en position som innebär att blunda för mycket och till viss del blir man medskyldig.”
Den före detta nyliberale ekonomen har aldrig riktigt tappat smaken för makt.
×××
Mara Hvistendahl
29 december 2021,
FRÅN 2016 gick männen som driver Förenade Arabemiraten all-in på positivitet. De installerade en gigantisk smiley på kupolen som krönte en polisstation i Dubai. De skapade ett ministerium för tolerans och ett ministerium för lycka, som om de var inspirerade av George Orwell. Och de började finansiera forskning och finansierade framstående globala intellektuella för att studera lyckans psykologi och vetenskap.
För kvinnor som lever en andra klassens tillvaro, aktivister som dömts till år i fängelse på grund av sina Facebook-inlägg är Förenade Arabemiraten naturligtvis inte en lycklig plats, och varumärkesarbetet kan ha floppat om inte för en mans ansträngningar: den kända Columbia University-ekonomen och FN:s maktmäklare Jeffrey Sachs. Sachs hjälpte Förenade Arabemiraten att föra ut sitt budskap till världen. Han överladdade lyckodriften och höll tal efter tal och kopplade det till pressande globala frågor. Han kallade Emiratis ledare ”exemplariska” och ”kloka”. Vid ett tillfälle satt han till och med på en Dubai-scen tillsammans med två andra vita manliga ekonomer och CNN-ankaret Richard Quest och hjälpte till att leda en skara emiratis och expats i en omgång av ”If You’re Happy and You Know It, Clap Your Hands. ”
En ideell organisation ledd av Sachs, U.N. Sustainable Development Solutions Network, känt som SDSN, har fått minst 3 miljoner dollar från Förenade Arabemiraten. Utlägget har använts för att finansiera arbetet med World Happiness Report, en årlig rankning av länders livskvalitet, och på Global Happiness Policy Report, en samling glada policyrekommendationer som följer med rankingen. Förenade Arabemiratens regering har separat donerat 200 000 dollar till Columbia University för lyckoforskning, enligt Sachs, som försett The Intercept med Columbia- och SDSN-donationssiffrorna som svar på frågor om deras ekonomi. Utgiftsrekord från Earth Institute, ett forskningsinstitut i Columbia som tidigare leddes av Sachs, bekräftar att det har fått UAE-finansiering, men en talesperson för universitetet avböjde att säga hur mycket.
Lyckoprojektet kan vara lätt att avfärda om det inte gav legitimitet till en repressiv regering. Sachs har presenterat på SDSN:s lyckoindex överallt från Google till ”Morning Joe”, och inom FN, där han har gett råd till tre på varandra följande generalsekreterare, har han kopplat lyckoarbetet till officiella hållbarhetsmål. En federation av sju stater där politiska partier är förbjudna, slutar Förenade Arabemiraten ofta före några europeiska länder i indexet – resultat som presenteras på UAE:s regerings webbplats och i lokalpressen.
”Sekunden du börjar ta pengar från auktoritära stater för att illustrera lyckoindex, börjar dystopian inte ens beskriva det.”
”Det är vitkalkning,” sa forskaren Matthew Hedges om Sachs arbete. Under 2018, medan han genomförde forskning för en avhandling om Förenade Arabemiratens säkerhetsstrategi, greps Hedges av Emiratis polis.
Efter en kontroversiell tidig karriär som nyliberal reformator, gjorde Sachs om sig själv som en progressiv, publicerande brännande och lättillgänglig kritiker av den amerikanska regeringen som har gjort honom till en frekvent gäst på kabelnyhetsprogram.
Men Sachs har en annan sida. 2020, 16 månader efter styckningen av journalisten Jamal Khashoggi, flög han till Riyadh för att tala på ett forum som anordnades av ett saudiskt värdepappersföretag.
I vissa fall har Sachs långvariga relationer med de ledare han berömmer. SDSN har anslutna centra i Förenade Arabemiraten och Kina.
”Jag har alltid haft känslan av att Jeffrey inte var en person som brydde sig om mänskliga rättigheter och att han ofta var en ursäkt för missbrukande regeringar,”
säger Aryeh Neier, tidigare verkställande direktör för American Civil Liberties Union och medgrundare av Human Rights Watch.
Sachs tar emot sådana påståenden. Han kallade Förenade Arabemiratens finansiella stöd för ett ”bidrag till FN:s ansträngning att främja den globala användningen av indikatorer och mål för lycka och välbefinnande i utformningen av nationell utvecklingspolitik.” Han skrev senare: ”Om du anser att det är olämpligt för SDSN att ta emot medel från Förenade Arabemiratens regering för akademiskt arbete eller för mig att tala om energiutsläpp till ett möte i Saudiarabien, då är du fri att skriva det, även om Jag inte håller med.” (Sachs avböjde att bli intervjuad per telefon för den här artikeln och svarade istället på en rad frågor via e-post.)
Sachs bildade SDSN i kölvattnet av FN:s toppmöte 2012 i Rio de Janeiro, där medlemsländerna diskuterade vad som skulle bli målen för hållbar utveckling. Den ideella organisationens lansering tillkännagavs i ett pressmeddelande från dåvarande generalsekreterare Ban Ki-moon, som förklarade att det nya nätverket skulle hjälpa ”företag, civilsamhället, FN-organ och andra internationella organisationer att identifiera och dela de bästa vägarna för att uppnå hållbarhet utveckling.” Men även om det använder FN-namnet, är SDSN registrerat som en ideell organisation i Delaware, och praktiskt taget är det Sachs barn. Stéphane Dujarric, talesperson för FN:s generalsekreterare António Guterres, sa till The Intercept att ”FN och SDSN samarbetar i en rad projekt och kunskapsprodukter”, men sa att den ideella organisationen ”inte har någon formell juridisk relation med FN.” Ett tag gjordes SDSN:s administrativa arbete vid Columbias Earth Institute.
FN-målen som den ideella organisationen inrättades för att främja är breda och något öppna för tolkning, vilket lämnar ett stort utrymme för SDSN i sitt arbete. Även om de syftar till att minska fattigdom och orättvisor undviker de hållbara utvecklingsmålen, eller SDGs, att ta itu med den sortens allvarliga strukturella förändringar som faktiskt skulle minska ojämlikheten och förbättra levnadsvillkoren i utvecklingsländerna, enligt en färsk rapport från Philip Alston, FN:s specialrapportör om extrem fattigdom och medordförande för New York Universitys Center for Human Rights and Global Justice. Målen kräver inte heller åtaganden för specifika medborgerliga och politiska rättigheter, vilket gör dem attraktiva för auktoritära regimer.
”Genom att skapa internationella partnerskap med … individer som Jeffrey Sachs, försöker de skapa prestige men också skapa en internationell profil för Förenade Arabemiraten.”
För Emiratis ledare, som har försökt utöka Förenade Arabemiratens inflytande globalt, erbjuder hållbarhet och lycka en väg in i FN. ”Genom att skapa internationella partnerskap med respekterade globala institutioner som Columbia och med individer som Jeffrey Sachs, försöker de skapa prestige men också skapa en internationell profil för Förenade Arabemiraten, säger Kristian Coates Ulrichsen, stipendiat vid Rice Universitys Baker Institute for Public Policy.
I juni 2020, när människor över hela USA gick ut på gatorna för att protestera mot mordet på George Floyd, postade Sachs ett vältaligt brev till SDSN:s webbplats. ”Jag tackar för den virtuella lanseringen av Wellbeing Academy, ett institut som utbildar statliga anställda i Förenade Arabemiraten i hur man integrerar lycka i sitt arbete.
Sachs var ofta i rampljuset, och andra noterade tecken på att för att uppnå sina mål verkade han villig att ta pengar från nästan vem som helst. När Millennium Villages-projektet kom igång följde författaren Nina Munk honom på sina resor och spelade in scener som hon så småningom förvandlade till boken ”The Idealist”. Vid ett tillfälle uppmanade Sachs en distriktskommissarie i Kenya att drömma stort om sin regions potential. ”Vad är chansen att få investerare från Förenade Arabemiraten?” frågade han den kenyanska tjänstemannen. Vid ett annat ögonblick utnämnde Sachs den kinesiska regeringen och företagsdonationer som potentiella finansieringskällor för hans utvecklingsarbete. ”Beloppen som krävs är mycket små,” sa han till Munk. ”Så om det hamnar genom företag, om det hamnar genom Kina, om det slutar med att komma genom individuella bidrag … det är egentligen inte huvudpoängen. Huvudpoängen är att det händer.”
När västerländska nationer vägrade att investera i hans byar, finansierade Kina en desperat behövlig infrastruktur i hela Afrika.
Sachs såg att missnöjet med kapitalismen var stort och att det fanns en växande insikt om att enbart traditionella ekonomiska markörer var otillräckliga. Han blev en förespråkare för att en lösning lades upp vid den tiden: att mäta lycka. Till en början fokuserade han på Bhutan. Det lilla landet i Himalaya främjade idén om ”bruttonationell lycka”, som först föreslogs av Bhutans kung på 1970-talet, för att återuppfinna sig själv som ett idylliskt paradis. År 2011 förespråkade dess delegater att FN skulle anta resolution 65/309, som föreslog att medlemsländerna skulle undersöka mätning av lycka tillsammans med mått på ekonomisk prestation som bruttonationalprodukten. Strax efter flög Sachs till Thimphu, Bhutans huvudstad, för att vara ordförande för ett möte om positivitet. Bhutanesiska samarbeten med Columbias School of International and Public Affairs och Earth Institute följde, liksom en begäran från Sachs till Bhutans regering. Våren 2012 talade Sachs vid ett Bhutan-ledt FN:s ”högnivåmöte” om välbefinnande, och kort därefter utropade FN:s generalförsamling den 20 mars till den internationella lyckodagen. (Sachs var knappast den ende framstående intellektuella som anammade idén om att mäta belåtenhet. Hans Columbia-kollega Joseph Stiglitz talade också vid FN-mötet. Stiglitz, genom sin assistent, avböjde att prata med The Intercept.)
Men ett mått på lycka visade sig också vara ett lysande marknadsföringsverktyg. En Bhutans regeringsminister skröt i en publikation från World Economic Forum att mellan 2012 och 2019 tredubblades antalet turister som besökte landet. Kampanjen hjälpte också till att överrösta oron över den bhutanesiska regeringens diskriminering av den etniska gruppen Lhotshampa. Grov nationell lycka var, skrev den New Delhi-baserade journalisten Vishal Arora 2014, ”en täckmantel för ett otillräckligt rekord för mänskliga rättigheter.” Bhutans exempel skulle replikeras av Förenade Arabemiraten.
DUBAI, FÖRENADE ARABISKA EMIRATEN Sheikh Mohammed bin Rashid Al Maktoum, har varit Dubais härskare och vicepresident i Förenade Arabemiraten sedan 2006.
”Du blir medskyldig”
I början av 2018 flydde dottern till Dubais härskare från Förenade Arabemiraten på en vattenskoter, med hjälp av sin finska capoeiratränare och en före detta fransk spöke. I en upprörande video anklagade Sheikha Latifa bint Mohammed Al Maktoum sin far för att låsa in sin syster år tidigare och begränsa hennes egna grundläggande friheter.
För många var händelsen en väckarklocka till förtrycket i landet. Men Sachs hade tagit pengar från Sheikha Latifas far, Sheikh Mohammed bin Rashid Al Maktoum, för att undersöka just det som prinsessan så desperat ville uppnå, och han fortsatte att göra det. De flesta av UAE-pengarna för Sachs lyckoarbete kom från Sheikh Mohammeds kontor och donerades till SDSN mellan 2017 och 2021, sa Sachs till The Intercept. Den ideella organisationen namnger ”förenade arabemiratens premiärministerkontor” som en givare på sin webbplats, tillsammans med över två dussin andra. (Även om valfriheten är begränsad i Förenade Arabemiraten, innehar Sheikh Mohammed tekniskt sett titeln premiärminister.) Efter Sheikha Latifas tillfångatagande tog SDSN emot minst 1 miljon dollar från Sheikh Mohammeds kontor.
Sachs tar ingen lön från SDSN, enligt dess skatteformulär, men den ideella organisationen har hjälpt till att finansiera hans forskning vid Columbia, enligt Earth Institutes utgifter och skatteanmälningarna. På frågan om han någonsin hade uttryckt oro över Sheikha Latifas behandling svarade han inte.
”Du är rädd för att kritisera någonting i dina sociala medier eftersom du är rädd för konsekvenserna. Hur kan människor vara lyckliga i ett sådant samhälle?”
Sachs bildade SDSN i kölvattnet av FN:s toppmöte 2012 i Rio de Janeiro, där medlemsländerna diskuterade vad som skulle bli målen för hållbar utveckling. Den ideella organisationens lansering tillkännagavs i ett pressmeddelande från dåvarande generalsekreterare Ban Ki-moon, som förklarade att det nya nätverket skulle hjälpa ”företag, civilsamhället, FN-organ och andra internationella organisationer att identifiera och dela de bästa vägarna för att uppnå hållbarhet utveckling.” Men även om det använder FN-namnet, är SDSN registrerat som en ideell organisation i Delaware, och praktiskt taget är det Sachs barn. Stéphane Dujarric, talesperson för FN:s generalsekreterare António Guterres, sa till The Intercept att ”FN och SDSN samarbetar i en rad projekt och kunskapsprodukter”, men sa att den ideella organisationen ”inte har någon formell juridisk relation med FN.” Ett tag gjordes SDSN:s administrativa arbete vid Columbias Earth Institute.
FN-målen som den ideella organisationen inrättades för att främja är breda och något öppna för tolkning, vilket lämnar ett stort utrymme för SDSN i sitt arbete. Även om de syftar till att minska fattigdom och orättvisor undviker de hållbara utvecklingsmålen, eller SDGs, att ta itu med den sortens allvarliga strukturella förändringar som faktiskt skulle minska ojämlikheten och förbättra levnadsvillkoren i utvecklingsländerna, enligt en färsk rapport från Philip Alston, FN:s specialrapportör om extrem fattigdom och medordförande för New York Universitys Center for Human Rights and Global Justice. Målen kräver inte heller åtaganden för specifika medborgerliga och politiska rättigheter, vilket gör dem attraktiva för auktoritära regimer.
För Emiratis ledare, som har försökt utöka Förenade Arabemiratens inflytande globalt, erbjuder hållbarhet och lycka en väg in i FN. ”Genom att skapa internationella partnerskap med respekterade globala institutioner som Columbia och med individer som Jeffrey Sachs, försöker de skapa prestige men också skapa en internationell profil för Förenade Arabemiraten, säger Kristian Coates Ulrichsen, stipendiat vid Rice Universitys Baker Institute for Public Policy.
Skatteformulär för 2017 och 2018 som lämnats in till New York State Attorney General tyder på att Förenade Arabemiraten under dessa år var SDSN:s näst största statliga givare, bakom Swedish International Development Cooperation Agency. Intercept kunde inte få statliga givarlistor för senare år.
Emirates Competitiveness Council, en regeringsgrupp, har separat finansierat forskning vid Earth Institute sedan åtminstone 2013. Sachs avgick som institutets direktör 2016 för att leda en mindre organisation under dess paraply, Center for Sustainable Development.
Först gick donationer från Förenade Arabemiraten till Earth Institute och SDSN till arbetet med ett världslyckoindex. Rankingen beräknas med hjälp av data från Gallup World Poll. Gallup ber människor från hela världen att svara på frågor om tillfredsställelse i livet på en skala från 1 till 10. Sachs och kollegor försöker sedan förklara varje lands rankning genom att bedöma rollerna som spelar av faktorer inklusive socialt stöd, förväntad livslängd och uppfattningar om korruption, och jämföra resultatet med en fiktiv olycklig nation som heter Dystopia.
Sachs har väl, trots allt, ändå genom åren mognat en del och tagit avstånd från de värsta excesserna i tidigare ekonomisk-politiska ställningstaganden.
Carina, Du skriver väl – men det är väldigt (och alltför) långa opus att ta sig i genom. Försök att koncentrera texten till det ämne det handlar om: Jemens och Gazas (d.v.s. Palestinas) rätt till såväl försvar och självförsvar. [Professor Sachs göranden och ärenden avklaras väl i ett (helt) annat parallellt tema här(?)]; d.v.s. ’ad causam et subiectum’ – ett finare rättningsord från äldre lärare till oss som spinner ut för mycket ibland i ”skriv-iver” 😉
Johan, vem är du som ger mig råd?!!
Skärpning, ta dig igenom texten och och problematisera dig…tänk, vem är Sachs som i alla tider varit i nära samarbete med fascistiska ledare, folkets förtryckare typ UAE och sitt älskade USA. Tro nu inte att han är en ärlig herre som använder ”dollarpåsen”
till FN:s och sina egna mål för ”mänskliga rättigheter” världen över, snarare till det motsatta. Dessutom kan du se mitt inlägg som en politisk följetong och bör därför läsa hela texten för att förstå hur nationalekonomen Sachs skickligt tillskansar sig dirty money som kommer ur förtryck och krig eller till förtryck och krig av fascistiska regimer…ngn etik och moral finns inte där!
Så som jemenitisk nationalmedia förklarade “men tyvärr lever vi i en tid av fullständig kollaps av värden och moral, och upphöjda principer köps och säljs i dollar”.
Dit räknar jag Sachs.
Vad har du för belägg för att Sachs ”skickligt tillskansar sig dirty money som kommer ur förtryck och krig eller till förtryck och krig av fascistiska regimer…”
Han avslöjar i praktiken USA-imperialismen för många.
Anders,
jag tycker nog att mina inlägg beskriver en hel del, att vi ser Sachs ur olika politiska synvinklar är tydligt.
Här får du nu ännu mer att läsa…
Jeffrey Sachs är en exemplarisk produkt av USA, ekonomer och politiker äro hycklare och morala nihilister.
Ett utdrag ur Naomi Kleins bok ”The Shock Doctrine”:
Sachs var djupt imponerad av Keynes tankar om sambandet mellan hyperinflation och fascismens spridning i Tyskland efter första världskriget. Sachs gillade att påminna om Keynes varning att ”det finns inget annat sätt som är så listigt och så effektivt att beröva samhället dess stöd som deprecieringen av valutan. Denna process utlöser alla dolda krafter av ekonomiska lagar som leder till förstörelse.”
Sachs delade Keynes uppfattning att ekonomens heliga plikt var att undertrycka dessa destruktiva krafter till varje pris. ”En sak som Keynes lärde mig,” sa Sachs, ”var en djup sorg och en känsla av rädsla för att saker och ting skulle gå helt fel. Och vilken otrolig dumhet det var från vår sida att lämna Tyskland i en sådan desperat situation.” Sachs berättade också för reportrar att Keynes liv, känslig för politik och efter att ha sett mycket av världen, var en modell för hans egen karriär.
Även om Sachs delade Keynes vision om ekonomins förmåga att övervinna fattigdom, var han också en produkt av Reagans Amerika, där Friedmans kontrarevolution mot allt som Keynes representerade var i full gång 1985. Chicagoskolans idéer om den fria marknadens överlägsenhet blev snabbt den obestridda doktrinen för elitekonomiavdelningarna vid ledande amerikanska universitet, inklusive Harvard, och Sachs påverkades utan tvekan också av detta.
Alla chockekonomer insisterar ständigt på att förändringar i landet ska ske som en plötslig arméattack. I USA:s militärdoktrin Shock and Awe: Rapid Dominance, publicerad 1996 och grunden för attacken mot Irak 2003, säger att angripare måste ”kontrollera miljön och förlama eller överbelasta fiendens uppfattning och förmåga att förstå vad som händer.” fienden kommer inte att kunna göra motstånd. ” En ekonomisk chock bygger på samma principer: människor antas kunna reagera på inkrementella förändringar – en nedläggning av ett hälsovårdsprogram här, ett handelsavtal där – men när dussintals förändringar kommer mot dem från alla håll samtidigt, uppstår en känsla av rastlöshet och befolkningen tappar vilja.
—
En princip Jeffrey Sachs noggrant följde och överförde till fascistiska regimer via ekonomisk chock-terapi som – låt mig säga – underminerade socialistisk utvekling. Han har det i ”blodet” och kan säkert följa principen i den multipolära världen vid behov, tror jag.
Så bra att han nu står för andra, antiimperialistiska åsikter
Anders, hur säker kan du vara på att
han verkligen står för det han säger?!
Han framträder gång på gång med åsikter som går tvärsemot etablissemanget. Få se hur länge han får hålla på.
Ja, han är ju inte den ende som talar i banor tvärsemot etablissemanget…
och tycks har blivit något av en ”kraft” bland vissa vänstergrupper.
Kraft I större grupper. Förvånad om han inte är uppskattad i Globala Syd.
Har sett en massa intervjuer med Sach som får uttala sig om världsläget, och ge sin bild av det. För mig är det tydligt att det är helt igenom en rättfram person baserat på de vågade uttalanden och ställningstagande som han gör. Med tanke på var någonstans han har försökt att vara med och förbättra är det för mig tydligt att det är lätt att lasta honom för saker som är omöjligt att verifiera.
Det får man ha i åtanke eftersom han har kurage att gå emot mäktiga institutioner som i dag vill styra bort narrativet från verkligheten. Där ibland det ökända ’three letters agency’. Det är inte konstigt att han skapar sig mäktiga fiender och därmed blir utsatt för nedsvärtade kampanjer i syfte tvivelaktig göra honom
Carina – det var ett kamratligt och kollegialt gott råd. Skriver Du in kopierade texter och citat bör Du ange det. Skriver Du själv så här långa texter blir risken att många vanliga läsare fort tröttnar.
Men detta artikelämne handlar inte det minsta om ekonomen Sachs, utan om Gazas och Jemens potentiella rätt till väpnat självförsvar. Det är synnerligen två helt skilda ämnen som inte bör blandas upp med varandra, med tanke på folkmordet och kriget i regionen. Detta däremot bör avgöras seriöst och inte uppmjukas med vad gamla neoliberala ekonomer tyckte för 30 och 40 år sedan -långt bortom Gaza och Jemen.
Professor Sachs liv och göranden får avgöras på lämpligare plats, när denne dessutom HAR ett grannämne om just honom själv.
Skriv kortare och koncisare; så får Du mer läsare och fler svar.
Herr Naucler, du är inte den mest lämplige att förklara för mig hur texterna ska skrivas, om vi nu jämför med vissa av dina långa utlägg och vad vi ska ange eller inte. Du är den som aldrig länkar till inlägg när så behövs.Vem som har skrivit texten är tydligt – Mara Hvistendahl – och citaten likaså. Den som intresserar sig läser gärna långa texter. Artikelämnet kan gott och väl kopplas ihop med Sachs internationella verksamheter och ge kunskap om med vilken typ av ledare han har partnerskap.
Sachs nära samarbete med UAE eller andra fascisiska stater som för krig och folkmord, säger en hel del om hans omoraliska karaktär samtidigt som han ”förespråkar” mänskliga rättigheter och precis som jemenitisk nationalmedia förklarade “tyvärr lever vi i en tid av fullständig kollaps av värden och moral, och upphöjda principer köps och säljs i dollar”.
Sachs tycks inte bry sig i de tragiska förhållandena i Jemen eller någon
annanstans, för som forskaren Matthew Hedges sa om
Sachs ”Sekunden du börjar ta pengar från auktoritära stater för att illustrera lyckoindex, börjar dystopian inte ens beskriva det.”
Sachs kan tydligen blunda för mycket och till viss del blir han medskyldig.
Aryeh Neier, tidigare verkställande direktör för American Civil Liberties Union och medgrundare av Human Rights Watch.
”Jag har alltid haft känslan av att Jeffrey inte var en person som brydde sig om mänskliga rättigheter och att han ofta var en ursäkt för missbrukande regeringar.”
Vad vet vi om ”Sachs nära samarbete med UAE eller andra fascisiska stater som för krig och folkmord, säger en hel del om hans omoraliska karaktär”? Framträder konsekvent mot etablissemanget och imperialismen, trots att detta är så impopulärt.
Du kan finna hans artiklar här: https://www.globalpolitics.se/?s=Jeffrey+Sachs
Jag läser och lyssnar till vad Sachs säger på Youtube och han som fler talar fantastiskt bra…ngn idol till mig är han absolut inte. Ni kan vara säkra på att analyser hit och dit tar fokus från det som komma ska och det är inte en multipolär värld, USA med sitt NATO är redo för plötslig arméattack-chockattack mot Ryssland och världen. Ni ska lyssna till Putins tal då kan ni förstå, till viss del, hur läget är…Putin är förberedd på det som komma ska – inom snar framtid.
Genierna i Sverige, Norge och Finland
har bäddat in sig i ett dödläge.
Nina Munk kanske beskrev Jeoffrey Sachs helt rätt, när hon gav boken om honom titeln ”The idealist”…. Och vilka av oss har inte börjat som fullfjädrade idealister, innan vi kanske till och med slutade som kommunister.
Catarina, det låter romantiskt…
kanske en inre önskan hos dig att se Jeffrey Sachs som en fullfjädrad kommunist.
;=) nej Carina, Jeffrey Sachs blivande kommunist, såna illusioner har jag inte, men väl en förespråkare för en multipolär värld!
Fast, fast, riktiga sanningssökare torde nog bli kommunister, när de förstår vilken framtid kommande generationer och på sikt hela mänskligheten har framför sig, om inte kapitalismen avskaffas.
Catarina, som DKP skriver,
Finns det någon anledning till optimism? Ja, det finns – för det vi upplever är imperialismens, USA-imperialismens, Natos och EU:s kamp för att behålla sin hegemoni – och den är skakig. Stora delar av världen, i Latinamerika, i Afrika, i Asien, vill inte längre dansa till den melodin. Deras aggression mot Ryssland och deras inriktning mot Kina är ingen slump. Vi bevittnar födelsen av en ny världsordning. Detta kommer (ännu) inte att ersätta imperialismens hegemoni med socialismens hegemoni. Men det kan erbjuda mer frihet att kämpa för det. Det låter inte så mycket och det är inte utan fara. Det kan vara det första steget i att sätta till synes förstenade förhållanden i rörelse. Mycket talar för att Europa tappar mark eftersom imperialismens gemensamma kamp för sin hegemoni värderas över allt annat.
Nå, sedan måste en idealist ha kontakt med en annan mekanism i dessa våra liv: verkligheten -och politikens tyngdlagar. Där faller många idealister bort som förvirrade, tyvärr. Året 1991 försvann kommunisterna från denna idealistiska verklighetsanknytning, rentav möjligen för alltid?
Vi måste komma ihåg – alltid – att det är så mycket finare, ärorikare och högsta humanism att få dö av en israelisk eller amerikansk kula, bomb eller svält- och sanktionsåtgärd. Det är nämligen sååå fint. Då kan man till slut få ingå en försvars- och frihetspakt med Washington och få en rundtur i rosenträdgården i Vita huset.
Visste ni inte det?