I kvälls-serien ”Aktuella artiklar för ett år sedan” återpubliceras denna artikel som är aktuell i högsta grad.
Den här artikeln har publicerats som den sjunde artikeln av 7 i Proletärens artikelserie om ”Den krisande kapitalismen” Kapitalism utan krig är en omöjlighet
_________________________________________________________________
Kapitalism utan krig är en omöjlighet
Kriget har för kapitalismen tre syften: försäkra sig om råvaru- och andra materiella tillgångar samt avsättningsmarknader; utgöra en marknad för vapentillverkning; samt inte minst åstadkomma förstörelse av kapital.
Exemplen på krig om råvarutillgångar är många: Storbritanniens, Frankrikes, Belgiens och Nederländernas kolonisering av länder i Afrika och Asien, Tysklands jakt på kolonier i första världskriget, och jakt på olja i Baku och livsmedel i Ukraina i andra världskriget, och inte minst USA:s otaliga krig, militärkupper och ”interventioner” för att försäkra sig om framför allt billig olja.
Med anledning av första världskriget 1914-1918 skrev Lenin i Staten och revolutionen: ”Kapitalisterna delar upp världen, inte för att de är ondsinta utan för att behovet av profit tvingar dem”. Alltså: kapitalism utan krig finns inte, systemet tvingar fram det. Vad är motsättningen nu mellan USA och Kina annat än en kapitalistisk kamp om avsättningsmarknader?
1929 gick den kapitalistiska världen in i sin hittills mest förödande kris. Symptomet, dock inte orsaken, var en börskrasch i New York. Krisen spred sig och miljoner människor blev arbetslösa. Endast Sovjetunionen klarade sig.
Det påstås ofta att vissa statliga och sociala åtgärder, som New Deal, ”den nya given” i USA, löste krisen. Det är fel. Arbetslösheten nådde nya toppar i slutet av 1930-talet och var som högst i USA 1940.
Det som löste krisen var andra världskriget.
Det nazistiska Tyskland inledde efter 1933 tillverkning av krigsmateriel och infrastruktursatsning. De berömda motorvägarna var inte till för den relativt glesa biltrafiken utan för motoriserade krigsförband. I strid med fredsavtalet efter första världskriget rekryterades en miljonarmé. Ekonomin gick på högvarv.
Efterhand följde andra länder med, och när andra världskriget väl bröt ut blomstrade den kapitalistiska ekonomin. Mellan 1940 och 1945 steg industriproduktionen i USA med 90 procent. Miljonarmén av arbetslösa fick antingen jobb i krigsindustrin eller värvades som soldater.
Men kriget hade åstadkommit något annat också: en enorm materiell förstörelse, kapitalförstörelse. Förstört kapital skall ersättas, en ny kapitalackumulation inleds. Till en början är kapitalinsatsen låg i förhållande till profiten. Profitkvoten – räntan på kapitalet – blir god och kapitalisterna på gott investeringshumör. En högkonjunktur inleds.
1945, vid krigets slut, hade kapitalisterna lärt läxan. Det gällde att hålla igång krigsindustrin – därav det ”kalla kriget”, ofta innefattande heta krig i Korea, Vietnam och många mindre krig.
Militärutgifterna står staten för genom skattebetalarna. Lönsamheten för leverantörerna är garanterad, staten tjafsar inte om prisnivån. Det gäller bara att få skattebetalarna att gå med på det.
Lösning: myten om hotet från Sovjetunionen. Fortsatt höga militärutgifter motiverades med att Sovjetunionen stod i begrepp att anfalla ”den fria världen”.
Häxjakten på kommunister i USA (”mccarthyismen”) i början på 1950-talet motiverades främst med att kommunister var en sovjetisk femtekolonn. Likadant i Sverige. I början av 1950 anklagades och dömdes en journalist på den kommunistiska tidningen Norrskensflamman, Fritjof Enbom, lögnaktigt och skandalöst för spioneri för Sovjetunionen. Socialdemokraterna deltog i hetsen. Syftet var att inpränta ”hotet” från Sovjetunionen för att motivera höga ”försvars”-anslag.
Sipri – Stockholms internationella fredsforskningsinstitut – konstaterade i sin rapport den 25 april 2021 att världens totala militärutgifter under 2020 stigit till 1.981 miljarder dollar – över 17 biljoner svenska kronor. Det har kallats militär keynesianism, ett konstlat sätt att hålla den kapitalistiska produktionen under armarna.
I Sverige hetsar borgerligheten inklusive socialdemokratin mot Ryssland för att motivera höga och stigande militärutgifter. ”Kraftig rysk upprustning”, säger man. Vilket är direkt trams.
De största militärutgifterna 2020 svarade USA utan konkurrens för, hela 39 procent av världens samlade militära utgifter – 778 miljarder dollar. Och det är lika mycket som de samlade utgifterna för de följande tolv största utgiftsmakarna på listan.
Ryssland låg på 60 miljarder dollar, det vill säga mindre än en tiondel av USA:s militärutgifter.
Bland annat Kockums varv, som sedan 2014 är ett helägt dotterbolag till Wallenbergägda Saab, är liksom stridsflygplanstillverkaren Saab starkt beroende av beställningar från staten. Beställningar som motiveras med myten om hotet från Ryssland.
Den socialdemokratiske försvarsministern Peter Hultqvist har närmat Sverige till USA, och skälet är inte något reellt hot från Ryssland. Hultqvist vet att det inte finns. Närmandet till USA öppnar världens största importör av krigsmateriel, Saudiarabien, för svensk vapenexport. Och även Förenade Arabemiraten.
I en rapport 18 mars 2021 skriver Rädda Barnen att nu är Förenade Arabemiraten, en av de stridande parterna i kriget mot Jemen, den största importören av svenska vapen. 2020 var det svenska biståndet till Jemen 351,4 miljoner kronor. Samtidigt sålde Sverige vapen till Förenade Arabemiraten för 3.200 miljoner kronor och till Saudiarabien, ledande i koalitionen mot Jemen, för 1.500 miljoner kronor. Sammanlagt mer än 13 gånger biståndet. Wallenberg gnuggar händerna och kapitalismen hålls under armarna.
Men det kräver goda förbindelser med Saudiarabiens främste allierade, USA. Och Peter Hultqvists strävan att få med Sverige i Nato har ytterligare en bonus. Ett Natoland förväntas använda en summa motsvarande två procent av sin bruttonationalprodukt till utgifter för ”försvaret”, vilket skulle betyda en ökning av militärutgifterna med 58 procent från nuvarande 63 miljarder kronor till 100 miljarder kronor. Utan att det finns något militärt hot. Men för att kapitalismen kräver det.
Kapitalism utan krig är en omöjlighet?
Omvänt skulle då vara socialism utan krig är en möjlighet?
Men har det inte visat sig att socialism är en omöjlighet även om den ramats in i begränsad form?
Socialism utan krig skulle i så fall vara att hela världen är med i samarbetet.
Men hur ska det gå att inkludera alla kulturer, religioner, traditioner, ekonomier m.m.?
Det känns mer som ett önsketänkande än en verklighet.
Däremot tror jag mer på att bekämpa alla imperialistiska strävanden.
Därtill kan likheter göras med kapitalismen som sägs sträva till ”monopolkapitalet” alltså där en äger och bestämmer allt.
Vladimir Poutin talar om den ”multipolära” världsbilden.
Jag tycker det låter mera Global Rättvisa än att sträva efter en liberal demokrati med maktcentrum i USA som ska styra i princip hela världen.
Alla länder måste få vara med på sina egna villkor och inte tvingas eller luras på andras villkor som fallet Ukraina som låtit sig manipuleras med hjälp av fagra löften från EU och USA.
Tyvärr verkar inte imperialistländerna ge sig.
De pumpar nu in vapen och tungt artilleri i Ukraina i tron om att erövringen av det Östslaviska landet är fullt möjligt att vinna.
Tyvärr tror jag att det stackars Ukraina av det bara kommer trasas sönder ännu mer.
Men det militärindustriella komplexet kommer göra stora vinster på krigshandlingarna i Ukraina där nu alla tillverkare inför världen fått visa upp förmågan i deras vapenprodukter och världens länder köar som kunder att få köpa.
Så visst är kapitalism krig där den Fria Marknaden tävlar om vem och vilka av deras produkter som kan döda och förstöra mest i jakten på makten.
NATO säger sig vara en försvarsallians.
Men jag tror inte det.
NATO är snarare en erövringsallians för kapitalismens tillväxt.
En av de här erövringarna är just Ukraina.
Idag alltså.
För ett tjugotal år sedan var det Irak som skulle erövras.
USA-imperialismen har blodiga händer.
Och det är mestadels andras blod.
De flesta av dem helt oskyldiga.
Socialism utan krig är faktiskt vad Kina redan har lyckats med, för Kina har lyckats med att inkludera alla kulturer, religioner, traditioner, ekonomier osv. Kina må vara en stat, men den består av otaliga nationer, och omkring 2,000 folk, etniciteter. Reser man och med bara lite uppmärksam är det mycket tydligt. Att köra bil från Chengdu upp på tibetanska platån, så ändras hela landskapet på bara ett hundratal meter. Husen ser annorlunda ut, och folk är klädda olika. Kina kallar det socialism med kinesiska förtecken. Man har fått det att fungera. Nyckeln har varit decentralisering. I ingen annan stat i världen är makten och besluten så decentraliserade och lokal som i Kina. Det gäller även kapitalismen, det finns inge centralmakt som oligarki, och när den försöker skapas lägger man krokben för försöket. Jack Mas försök ett exempel, de amerikanska spelbolagets ett annat. Oligarkerna i främst USA är förstås rasande och skriker om diktatur, men i verkligheten är det folkmakt.
Intressant är att man idag vet att en fungerande demokrati är kopplad till IQ nivån. Kina har en IQ nivå på 108, men i Sverige har den sjunkit till 96. Tidigare låg Sverige IQ över 100. När IQ når 90 anser forskare att förutsättningen för en fungerade demokrati upphör, och med Sverige sjuknade IQ kommer det att inträffa inom några generationer.
https://samnytt.se/antalet-som-far-diagnosen-intellektuell-funktionsnedsattning-skenar/
Kina är idag världens mest avancerade folkstyrda demokrati, men det finns en del kvar att göra. Tyvärr räcker IQ nivån i Sverige uppenbart inte till att förstå den.
”Tyvärr räcker IQ nivån i Sverige uppenbart inte till att förstå den.”
Jag tror det beror på kulturfattigdom.
Fråga vilken liberaldemokratisk politiker som helst hos oss här i Sverige om vad svensk kultur är så vare sig kan eller vill de svara på frågan.
Det är den transatlantiska länken till USA som lägger hinder i vägen.
Kina verkar likt Ryssland.
Där borde finnas förutsättningar för allians.
Bägge länderna är kulturella storheter.
Jag tror de förstår varandra bättre än länder som har dålig kultur eller närmast saknar kultur helt och hållet som exempelvis USA.
USA är kapitalism.
Jag tror det är svårt att skapa kultur i kapitalism där penningen är överordnad allt annat.
Men som de gärna kalla liberal frihet, ”europeisk säkerhetsordning”, ”demokrati” eller något annat som låter bättre än imperialism, västeuropeisk överhöghet, eller kanske kapitalets makt?
Även Ryssland är nu drabbad av kapitalets makt mer än grannlandet Kina men jag tror och hoppas ändå att kulturen där är starkare och binder samman Ryssland mot det katastrofala sönderfall som Västvärlden åtrår för sin önskade erövring av de Östslaviska folkens rike.
Landet Ukraina är bara början men jag hoppas innerligt att Öst-slaverna är så både starka och strategiska att de både kan stoppa och slå tillbaka det pågående erövringskriget från de brutala och lömska Västmakterna som kanske kan liknas vid det Första Riket?
Ett rike som har som mål att regera hela världen.
Ett rike som börjar med att inkludera de som låter sig inkluderas frivilligt och sedan slutar med dem som måste brutalt slås ned och ”inkluderas” med militärt våld.
Ett totalitärt rike men som gärna kallar sig själva för demokrati och Frihet.
Kapitalism och krig är som siamesiska tvillingar.
Kapitalism utan krig är en omöjlighet och krig utan vapen är också en omöjlighet.
Militärhistoriker Dmitry Boltenkov skrev den 11 maj 2022, 08:00 om utsikterna för leverans av vapen till Kiev från utlandet
Den 9 maj undertecknade USA:s president Joe Biden Lend-Lease Act till försvar av demokratin i Ukraina. Akten i sig innehåller inget specifikt: den säger helt enkelt att USA:s president får möjlighet att tilldela vissa vapensystem för att stödja Ukraina och – uppmärksamma – andra länder i Östeuropa.
Det bör genast noteras att utan tilldelning av ekonomiska resurser är detta dokument ett enkelt papper med en signatur.
Men även med uppkomsten av pengar kommer denna lag inte snart (om alls) att kunna säkerställa tilldelningen av en betydande mängd militära medel till Ukraina.
Varför? I den moderna ekonomiska världsordningen har USA förlorat en stor mängd militär teknologi. I synnerhet, oavsett hur konstigt det kan verka, kan denna stat inte starta massproduktion av moderna tankar och stridsfordon. Det finns bara en tankreparationsanläggning kvar i landet, som på något sätt kan reparera eller modernisera tankar. Denna anläggning ligger i Lima, Ohio. Den sista Abrams släpptes för över 20 år sedan. För inte så länge sedan stoppades nedläggningen av företaget i sista stund av den tidigare presidenten, Donald Trump.
Under 2019 bildade de amerikanska markstyrkorna flera nya stridsvagnsbataljoner på bekostnad av tidigare skapade enheter, samt genom att minska det totala antalet stridsvagnar i militära enheters organisatoriska struktur. Av samma anledning bör man inte förvänta sig andra moderna amerikanska pansarfordon för Ukraina. Faktum är att USA självt saknar sådana vapensystem.
När det gäller flygsystem – som F-16 eller F-35 – är deras köpare planerade för många år framöver. Och ett brett internationellt samarbete har redan spelat sitt grymma skämt när turkiska komponenter uteslöts från F-35-programmet. Det bör inte heller glömmas bort att förbereda en pilot för en elementär flygning på ett modernt jaktplan av åtminstone den fjärde generationen är en uppgift på mer än en månad, och det är ännu svårare att etablera driften av underhållssystem för detta flygplan. Följaktligen kommer Ukraina inte att se amerikanska stridsflygplan på sin himmel.
Situationen är något bättre inom området för tillverkning av tunga infanterivapen, såsom Javelin ATGM-systemen eller Stinger MANPADS. USA kan utöka produktionen av dessa produkter.
Därför krattas alla tänkbara och otänkbara vapen, som de gamla M113-pansarvagnarna eller andra världskrigets artillerisystem, så aktivt ut från lagren från olika länders lador. Därför finns det press på europeiska operatörer av sovjetiska och ryska vapensystem, som Grekland och Turkiet, att dela med Ukraina. Men även av de tillgängliga Nato-länderna kan de inte leverera mycket heller – de har själva inte tillräckligt med vapen.
Till exempel producerades det självgående artillerisystemet PzH2000 i en mängd av cirka trehundra. Det finns cirka 180 av dem i Tysklands och Nederländernas arméer, varav endast 12 kommer att levereras till Ukraina – sju från Tyskland och fem från Nederländerna. Detta är mindre än en fullfjädrad artilleribataljon.
Så för närvarande, och inom en snar framtid, är Lend-Lease Act ett vackert papper med ett sigill och en signatur. Det finns i princip ingenting bakom det, förutom en PR-kampanj av USA:s och Ukrainas presidenter.
I det långa loppet kan detta dokument spela för att avsätta länder som Polen, Slovakien eller Rumänien, såväl som leverantörer från Tyskland eller Frankrike, från vapenmarknaden, och – i framtiden – för att återupprusta dessa länder med amerikanska militärutrustningssystem.
https://iz.ru/1332531/dmitrii-boltenkov/lend-liz-popytka-nomer-dva
Samtidigt skall vi inte glömma fall som Vietnam, en barfota armé jagade världens största krigsmakt på flykten. Inte heller Afghanistan där en luffar armé med antika vapen designade på 40-talet jagade ut USA. Kinas historia är rik på legender om hur den lilla listiga armén slog den store krigsherren. USA försöker stoppa Kinas utveckling och isolera Kina. Det är som att försöka vänd Nilen eller ChangJiang med en tesked. Just nu pågår en massiv omställning i Kina, som väst tolkar som en ekonomisk nergång och kanske kris. JP Morgan har just ändrat Kinas tech företag från värdlösa till prioritet investeringar. USA reglerar och censurerar internet alltmer, Kina går i motsatt riktning. Kinas teknologi har fått ett eget liv. Den går inte att stoppa.
Nationalkongressen senare i år kommer att medföra en radikal omställning i Kina. XiJinping väntas bli omvald. Kina har just annonserat att den största kvalifikationen är att få höga jobb och inflytande kommer att bli en veteskaplig utbildning och erfarenhet. Det påminner om hur det en gång var i Sverige, innan avdankade politiker, advokater, proffstyckare och besserwisser började leda Sverige.
I Central Kommittén har för närvarande 28% doktorerat, 12% har utbildning utomlands. Det kommer man nu att stärka. Kina leder världen nu i innovation, patent, och all vetenskaplig utveckling kommer att stödjas på alla sätt. Kina ligger redan decennier för Sverige i utveckling, och det gäller inte bara tekniska knepiga prylar, utan hur teknologi tillämpas och brukas.
Balans är förmodligen rätt väg.
Är kapitalism oundviklig? En sak är iaf säker och det är att den måste ha strama tyglar! Tyvärr har många missuppfattat och trott att den,kapitalismen, till slut skulle hamna i ett jämviktsläge. Det är märkligt och skrämmande hur naiva vissa politiker visat sig vara.
”Tyvärr har många missuppfattat och trott att den,kapitalismen, till slut skulle hamna i ett jämviktsläge.”
Mycket intressant.
En gång köpte jag en bokserie på ett antikvariat.
En serie gamla böcker från någon av den tidens ”näringslivorganisationer”
I en av böcker finns en lång avhandling om just det här ”jämviktsläget” som jag vill minnas där vilar hela tillvaron på.
Jag kommer ihåg det var en mycket häpnande läsning men jag på den tiden var för dåligt insatt för att närmare förstå.
Men jag ska läsa om avhandlingen någon gång nu när jag fått något bättre koll och försöka förstå om det är gallimattias eller något att ta fasta på.
Det enda jag minns är att jag blev häpen av vad som stod där.
Det var som att läsa en science fictions bok som får en att tro på andra världar.
Och just det. Jämvikten hette det.
Jämvikten som den stora ekonomiska ordningen i både vida världen samt i det minsta lokala.
En teoretisk samhällsmodell. Liknande Karl Marx men här på kapitalistisk grund.
På den tid då socialister startade andra världskriget hade detta sett ut som ett vansinnesinlägg, men det finns ännu folk som tror att det är ”kapitalister” som startar krig.
Startades inte kriget av nazisterna som stöddes av Storkapitalet i bl.a. Tyskland, och som såg socialistiska Sovjet som den store motståndaren.
Oligarkism dvs ovalda mäktiga kollektiv har startat alla de krig som socialister tänker på när de kopplar ihop begreppen.
Den brittiska oligarkin inspirerades av Venedig när det började bli svårt för de sistnämnda att behålla sitt inflytande.
Efter 700 år av intrigerande som bla inbegrep att de använde sig av mongolernas härjningar av egennyttiga skäl fann de nya basläger i Holland och England.
England fortsatte med den metoden.
Och oligarkerna är mot konkurrens och fungerande marknader om de gynnar andra lika mycket. Mot winwin.
Tyskland var inriktade på att bygga ut handel söderut. Britterna satte stopp för det. Inte eras bankirer som de flesta har fått för sig, är tvungna att satsa på krig, om de hade förutsättningar att samverka fredligt med rivalerna till den härskande oligarki som var och är aktuell.
Det är oligarkins kollektiva imperieintresse som hindrar att fredlig handel får urvecklas ömsesidigt.
I och med att en enda oligarkisk part har legat bakom krig revolutioner och hänsynslös liberalism för att gynna sig själv på andras bekostnad kan man inte säga att detta specifikt hör ihop med marknadsekonomi, som ju är vad man associerar till med ordet kapitalism. Det är ingen slump att Marx som är profeten var i tjänst hos just den oligarkin.
Så var fallet med alla intellektuella som drev på för omstörtningar, men som hindrade utvecklingen av starka nationalstater.
En kortare period var USA en förebild för den modellen men utmanövrerades av Storbritannien som sen formade USA till den oligarki den nu är.