Kina tar ledartröjan i Centralasien

8
894

Av MK  Bhadrakumar. Källa: https://www.indianpunchline.com/china-takes-leadership-role-in-central-asia/

En av glädjen med de strategiska diskurserna efter kalla kriget är att geopolitiken är tillbaka med en smäll. Förr brukade det forna Sovjetunionen och det kommunistiska Kina vara i Nej-läge, eftersom geopolitiken inte passade in i deras marxist-leninistiska lins – även om Marx kanske redan har anpassat sig för länge sedan.

Det senaste toppmötet mellan Kina och Centralasien i Xi’an den 18-19 maj var lika mycket en geopolitisk händelse som G7-toppmötet i Hiroshima eftersom det överlappade varandra. Symboliken var djupgående. Kina och Ryssland var elefanterna i rummet för båda toppmötena, men Xi’an-toppmötet utmärkte sig som en inkluderande affär, medan G7-evenemanget tyvärr var en exklusiv sammankomst av rika länder i västvärlden som droppade av kalla krigets fiendskap, vilket framgick också av avsikterna  i urvalet av ”särskilda inbjudna” – ett ASEAN-land; två BRICS-länder; en liten afrikansk stat; en Stillahavsö, etc. – buren ur det gamla koloniala tänkesättet ”söndra och härska”.

Stadsmuren i Xian är ett stort monument av kinesisk arkitektur.

Den största skillnaden var att toppmötet i Xi’an var substantiellt och fokuserade på en positiv agenda som är kvantifierbar, medan toppmötet i Hiroshima till stor del var repressivt och delvis deklamerande och endast marginellt påtagligt. Detta berodde på att toppmötet mellan Kina och Centralasien ägde rum på inhemsk mark medan G7 inte har något hemvist och namn i Asien förutom att ett av de sju medlemsländerna är av asiatiskt ursprung och själva toppmötet var ett tunt beslöjat försök att transplantera en västerländsk agenda i asiatiska miljöer. Faktum är att själva kriteriet för att välja de särskilda inbjudna var baserat på det faktum att de få utvalda skulle fungera som en potentiell femte kolumn för västerländska intressen i ett asiatiskt århundrade.

Toppmötet mellan Kina och Centralasien motiverades av det växande erkännandet att länderna i den eurasiska regionen måste spela en proaktiv roll i den gemensamma uppgiften att driva tillbaka USA, ett USA som är drivkraften för G7. Kina och länderna i Centralasien uppfattar G7:s agenda som ett försök att destabilisera Rysslands och Kinas gemensamma grannskap i Centralasien. Enkelt uttryckt signalerade Xi’an-toppmötet tyst att Ryssland och Kina förenat förskansar sig för ett gemensamt syfte, cirklar runt vagnarna , för att låna ett formspråk som användes av amerikanerna på 1800-talet för att beskriva en defensiv manöver.

Ur ett historiskt perspektiv är det för första gången någonsin som Ryssland och Kina uttryckligen går samman för att stabilisera den centralasiatiska regionen – en viktig händelse i sig – där Peking tar på sig en ledarroll, med tanke på Rysslands upptagenhet av Ukraina. Detta paradigmskifte motsäger den västerländska propagandan att ryska och kinesiska intressen kolliderar i den centralasiatiska regionen. Det finns en strategisk konvergens mellan Moskva och Peking att stabilitet i den centralasiatiska regionen, som är avgörande för båda huvudstäderna utifrån deras egna intressen, bäst uppnås genom att säkerställa säkerhet, ökad ekonomisk utveckling eller internationellt politiskt stöd.

En uppmärksammad rysk expert vid den Kreml-finansierade Valdai Club i Moskva, Timofei Bordachev skrev i Global Times inför toppmötet i Xi’an:

”Kina och Ryssland är lika intresserade av stabiliteten i Centralasien bara för att de är direkta grannar till de flesta stater som ligger i den här delen av Eurasien. Det är så enkelt som att du inte skulle sätta eld på din grannes hus för att skada en annan granne. Men om en viss makt är belägen tusentals mil bort från den gemensamma stadsdelen Ryssland och Kina i Centralasien, kan den mycket väl satsa på att destabilisera den regionen.”
”Kinas och Rysslands gemensamma uppgift är att förhindra detta och göra deras vänner och grannar i Centralasien stabila och relativt välmående i dagens turbulenta tider… Den som säger att Kinas och Rysslands intressen i Centralasien kan komma i konflikt med varandra, är inte en vän till Kina, Ryssland eller länderna i regionen själv.

På liknande sätt råder enighet mellan de fem centralasiatiska staterna att arbeta tillsammans i ett ”5+1”-format, vilket innebär att alla avgörande beslut och initiativ kommer att samordnas med alla centralasiatiska stater samtidigt. De centralasiatiska partnerna å sin sida inser att den övergripande ekonomiska utvecklingen i deras region kan förbättras om de stärker samarbetet med Kina. Ryssland har spelat en nyckelroll här för att uppmuntra de centralasiatiska staterna att gå i en sådan riktning och spelar en proaktiv roll. Detta är i sig en markant förändring då de fem  inte alltid har kunnat samarbeta utan istället valt att engagera sig med de största globala aktörerna var för sig.

Deltagarna vid toppmötet i Xi’an, som Kinas president Xi Jinping som var värd för en ”ny era” i landets relationer med regionen, enades om att skapa en mekanism för kommunikation mellan ledarna för postsovjetiska stater i Centralasien och Kina. Mötena kommer att hållas växelvis vartannat år i form av Centralasien – Kina. Nästa möte med de sex ledarna är planerat till 2025 i Kazakstan. Xi’an-deklarationen som släpptes efter toppmötet innehåller 15 punkter, uppdelade i flera frågor: säkerhet, logistik, handel och ekonomiskt samarbete, humanitärt samarbete och ekologi.

Det som framkommer är att Pekings intresse främst ligger i säkerhetsproblem mot bakgrund av aktiviteterna hos extremistiska grupper som Islamiska staten (som fortsätter att få hemligt amerikanskt stöd) som verkar utanför Afghanistan. Kinas tes är att säkerheten bäst stärks genom ekonomisk utveckling, och därför är regionen viktig när det gäller ekonomiskt samarbete och regional utveckling – även om de centralasiatiska ekonomiska resurserna som helhet inte är i närheten av tillräckliga för att täcka Kinas behov.

Det räcker med att säga att terroristhot från regionen, som utgör ett hot mot Xinjiang, är Kinas största angelägenhet, och Peking är villigt att investera sina resurser öppet i regionens säkerhet och delta i utbildningen av antiterroristen. styrkor i centralasiatiska stater. Geografiskt delar tre av de fem centralasiatiska länderna, nämligen Kazakstan, Kirgizistan och Tadzjikistan, gränser med Kina. När det gäller Ryssland har landet länge sett regionen som sin traditionella inflytandesfär och en strategisk buffertzon, och har därför prioriterat säkerheten vid dess södra gräns. Därför är ett tryggt och säkert Centralasien i linje med Kinas och Rysslands respektive nationella intressen.

I samband med Ukrainakrisen har Centralasien framträtt som en frontlinje för USA:s strategi att ringa in och försvaga Ryssland. Men även om de centralasiatiska länderna har intagit en neutral hållning till Ukrainas situation, är Rysslands inflytande i regionen fortsatt starkt och kommer sannolikt inte att störas avsevärt. Tre nyckelfaktorer spelar in här. För det första ses Ryssland som en leverantör av säkerhet, och Rysslands försvarskapacitet fortsätter att spela en avgörande roll för att upprätthålla stabiliteten i regionen. För det andra är centralasiatiska stater starkt beroende av Ryssland för arbetskraftsinvandring, marknadstillträde, transporter och energiresurser, och ingen annan yttre makt kan stå för notan. För det tredje, underskatta inte att den ryskledda eurasiska ekonomiska unionen fortsätter attsystematiskt bygga upp regional ekonomisk integration.

Xi’an-deklarationen talar om motstånd mot religiös extremism och försök från externa krafter att påtvinga regionen sina egna regler. President Xi sa vid toppmötet att Peking är redo att hjälpa till att stärka kapaciteten hos brottsbekämpande myndigheter och väpnade styrkor i de regionala staterna, och lovade att ”stödja deras oberoende ansträngningar för att säkerställa regional säkerhet och bekämpa terrorism, samt att samarbeta med dem för att stärka Cybersäkerhet.” Dessutom sa han att Peking arbetar för att etablera ett regionalt center för bekämpning av terrorism i Kina för att utbilda säkerhetsstyrkorna i de centralasiatiska republikerna.

(En andra del kommer att följa.)

Föregående artikelAlex Schulman och jag. Debatt och debattklimat i DN…
Nästa artikelUSA bygger ny bas i norra Syrien
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

8 KOMMENTARER

  1. EU borde lägga fram bevis om det vill straffa Kina för ”som kringgående av sanktioner”
    Bryssel går utanför rättegången eftersom man pekar ut Peking
    Av Bradley Blankenship

    För flera veckor sedan dök det upp nyhetsrapporter om att EU:s verkställande organ funderade på blockövergripande sanktioner mot några kinesiska företag för att kringgå sanktioner mot Ryssland. Naturligtvis tog Peking omedelbart emot detta eftersom den asiatiska makten arbetar dubbelt för att hitta en diplomatisk lösning på Ukrainakonflikten.

    Detta är ett tydligt fall av dubbelmoral. En snabb genomsökning av de länder som fortfarande gör affärer med Ryssland trots västerländska sanktioner visar att de flesta länder på planeten verkligen gör affärer med Moskva. Om EU tillämpade dessa sanktioner jämnt skulle det sluta med att den förstör sin egen ekonomi.

    Tänk på att Saudiarabien köper rekordmängder ryskt dieselbränsle och skickar det till EU. På samma sätt köper Indien rysk olja till en betydande rabatt och säljer den till blocket med ett påslag. EU gör sig själv och sina medborgare en ganska rå affär i den påstådda moralens namn, samtidigt som det visar sig vara oerhört hycklande. Bryssel pekar ut Peking inte för att man kringgår sanktioner utan för att Washington instruerade EU att göra det.

    På söndagen publicerade The New Statesman en intervju med den kinesiska ambassadören i Bryssel, Fu Cong, och den tidigare portugisiske ministern Bruno Maçães. Fu sa att Kina först och främst skulle hämnas mot sådana sanktioner mot sina företag och att nästa omgång av sanktioner mot Moskva som redan ligger på bordet skulle inkludera några utvalda kinesiska företag. Detta skulle leda till ett heltäckande handelskrig mellan två av världens största ekonomier – och det är, enligt Fu, något som Peking vill undvika.

    Vad som är intressant är att Fu sa att Kina är villigt att spela boll med Bryssel, vilket betyder att Peking vill ta upp allmänhetens uppfattning på förhand. Dessa kinesiska företag anklagas för att sälja föremål med dubbla ändamål, till exempel elektronik, som är avsedda för civilt bruk men som skulle kunna användas för militären. Detta är en ganska tvetydig term och kan betyda många saker. För att ta itu med detta har Fu och hans kollegor bett om bevis – och lustigt nog svarade EU:s diplomatiska tjänst att ”i vårt system kan vi inte dela bevis med en utländsk regering.”

    Tänk på det. EU anklagar kinesiska företag för något men kommer inte att avslöja sina bevis på att denna överträdelse faktiskt äger rum. I normala domstolsförfaranden med vederbörlig process skulle EU:s anklagelser avfärdas direkt eftersom de ignorerar begreppet upptäckt.

    Discovery tillåter båda sidor av ett ärende att undersöka bevisen som kan läggas fram under rättegången. Detta har några fördelar. För det första, i samband med straffrättsliga förfaranden, tillåter det de anklagade att se vilka bevis staten har mot dem och tillåta dem att fatta mer försiktiga beslut när det gäller deras vädjan och eventuella efterföljande avtal. När allt kommer omkring, om du visste att du anklagades för mord, men staten hade bara indicier, varför skulle du erkänna dig skyldig i hopp om en mer barmhärtig dom? Du skulle förmodligen kunna vinna det fallet. I civilmål tillåter det också båda sidor att begränsa de frågor som tvistas och kan leda till en utomrättslig lösning som ligger i båda sidors intressen.

    EU bryter mot en av de viktigaste traditionerna som är relevanta för rättsstatsprincipen och korrekt process. Men samtidigt, om ett fullfjädrat handelskrig utspelar sig mellan de två sidorna, kommer vi sannolikt att få se västländer kritisera rättsstatsprincipen i Kina och dess förment grumliga regleringsmiljö. Bryssel gör detta hela tiden när de klagar på Kinas affärsmiljö även om EU-parlamentet i huvudsak skrotade Kina-EU:s omfattande investeringsavtal (CAI).

    För referens, titta bara på hur tjänstemän från det amerikanska utrikesdepartementet nyligen kategoriserade ett legitimt beslut av Cyberspace Administration of China (CAC) att effektivt förbjuda amerikanska chiptillverkaren Micron Technology från att sälja till kinesiska företag som arbetar med viktiga infrastrukturprojekt: ”… den här åtgärden verkar vara oförenligt med Kinas påståenden att det är öppet för affärer och förbundit sig till ett transparent regelverk.”

    EU måste vara diplomatiskt och visa Beijing bevisen. Förutom att hjälpa till att legitimera Europas klagomål om rättsstatsprincipen skulle det förmodligen leda till en fungerande och fredlig lösning. Det främsta skälet är att kinesiska myndigheter söker en diplomatisk lösning i Ukraina och inte vill beväpna någondera sidan. Peking ber om bevis handlar lika mycket om sund skepsis mot EU:s sanktioner som det handlar om att vara genuint intresserad av att ta reda på om den påstådda aktiviteten faktiskt pågår. Det enda alternativet är att Kina (med rätta) kommer att säga att EU:s sanktioner, efter att ha kringgått FN:s säkerhetsråd, är olagliga, icke-bindande och olagliga.

    The statements, views and opinions expressed in this column are solely those of the author and do not necessarily represent those of RT.
    https://swentr.site/news/577216-eu-brussels-china-sanction/

  2. Den tidigare lägre tjänstemannen i Indiens utrikesdepartement har nog inte fått med sig vad som händer.

    Kyrgyzstan’s president has said his ex-Soviet republic is ready to work with the EU. Sadyr Japarov, whose country is an ally of Moscow, said on Saturday: “Kyrgyzstan is ready to work hand in hand with the European Union to resolve shared problems, encourage dialogue and find lasting solutions.”

    • Motsäger knappast vad den pensionerade diplomaten skrev. Varför har du beteckningen ” lägre tjänstemannen i Indiens utrikesdepartement ”

  3. Kina har alltmer blivit den nation som tilldelas ledartröjan av huvuddelen av resten av världen. USA blir alltmer marginaliserad, men har fortfarande stor makt, både militärt och ekonomiskt. USAs massiva propagandamaskin går uppenbart på högvarv. En av de viktigaste uppgifterna i världen just nu är att hålla allmänheten upplyst om den verkliga utvecklingen och motverka USAs massiva propaganda.

  4. Av samma orsak som du kallar honom en karriär diplomat. En riktig karriär diplomat har tjänstgjort i huvudstäder som Moskva, Paris, Pretoria, Beijing, Berlin (Bonn), London och Washington.

    Han skriver själv:assignments on the territories of the former Soviet Union and to Pakistan, Iran and Afghanistan. Other overseas postings included South Korea, Sri Lanka, Germany, and Turkey.

    Möjligen arbetet i Tyskland kan räknas som en karriärpostering men han är tyst om sina ställningar. Hade han verkligen varit en karriär diplomat så hade han givetvis skrivit som ambassadör eller Charge d’Affair. Så det är mer sannolikt att hans ställning varit ambassad sekreterare eller liknade.

    • ”En riktig karriär diplomat har tjänstgjort i huvudstäder som Moskva, Paris, Pretoria, Beijing, Berlin (Bonn), London och Washington.”
      Vad är det för snack? En karriärdiplomat är en som har diplomati som profession, till skillnad från en politrukdiplomat, som fått tjänsten som belöning, utan någon som helst diplomatisk kompetens.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here