Denna artikel har jag fått sänd till mig, översatt av Bertil Carlman. Tack Bertil! Det är en översättning av en artikel i Global Times, som ses som språkrör för Kinas regering. Global Times: Trump’s tweets expose changing transatlantic alliance.
Kinas syn på den transatlantiska konflikten
Kinas syn på klyftan i förbindelserna mellan USA och Europa. USA:s president Donald Trump har återigen satt en standard i sin Twitter-diplomati. Efter att ha återvänt från en helg i Paris, för att fira 100-årsjubiléet av vapenstilleståndet efter första världskriget, skickade Dnoald Trump fem tweets som blev en trumpetstöt för hans franska motsvarighet Emmanuel Macron. Tweeten till och med hånade Frankrikes kapitulation inför Tyskland under andra världskriget. Dessa kontroverser började med Macrons tal vid jubileumsceremonin. Med Trump sittande vid hans sida varnade Macron för stigande nationalism och sade: ”Nationalism är att förråda patriotismen.” Trots att han inte direkt namngav USA, misstänkte medierna att orden riktades mot den amerikanska presidenten, som hävdade att han är nationalist och förespråkar ”America First”.
Trump tweetade:”Emmanuel Macron föreslår att man bygger sin egen armé för att skydda Europa mot USA, Kina och Ryssland. Men det gällde Tyskland i 1:a och 2:a världskriget – Hur fungerade det för Frankrike? De började lära sig tyska i Paris innan USA kom med. Betala för NATO eller låt bli!” USA:s president verkar ha tagit tillfället i akt för att utlösa ett långvarigt missnöje. Hans tweets gör det möjligt för människor att se djupet av klyftan i förbindelserna mellan USA och Europa. För det första finns det en hierarki i förhållandet. Storebror tar hand om andra så länge de inte går över en gräns som skadar hans egna intressen. Vad som stör Trump mest, är att USA har betalat för mycket för NATO, som främst tjänar Europas säkerhet. År 2018 öronmärkte USA 3,5 procent av BNP till NATO-försvar, medan Frankrike bidrog med 1,81 procent och Tyskland 1,24 procent. Bara en handfull Nato-medlemmar har stått upp till sitt åtagande att spendera minst 2 procent av BNP till NATO.
Samtidigt verkar det som om alla andra länder förväntas följa regler som slås fast av USA, utan att de blir tillfrågade. Trump nämnde specifikt Frankrikes ”höga tullar” på amerikanskt vin, vilket säkert är orättvist för en president som är bra på att räkna, och måste ändras. Också USA:s säkerhetsroll är nästan omöjligt att ändra på. Endast genom att säkerställa att USA:s position som världsledande makt är orubbad, kan Washington vara villigt att skydda sina bröder. Vissa amerikanska forskare föreslog tidigare att Europa följer amerikanska åtaganden i militär- och säkerhetsfrågor, och ger större bidrag till att fullt ut stödja ett USA-dominerat säkerhetssystem, på samma sätt som amerikansk-asiatiska allierade gör. Den transatlantiska alliansen har genomgått djupa förändringar sedan slutet av det kalla kriget.
Med Rysslands minskande inflytande finns det nu en meningsskiljaktighet inom det västerländska samfundet. Det gäller om Moskva fortfarande är hot nummer ett mot USA och Europa. USA flyttar också sin strategiska fokus till Asien-Stillahavsområdet.
Som ett resultat är förbindelserna mellan Europa och USA inte lika starka som de en gång var. I Washingtons ögon har det praktiska värdet av banden med Europa förändrats, eftersom de inte längre är på samma sida i vissa frågor.
Makron och andra europeiska ledare förstår vad det innebär att överlämna försvarsrättigheter till USA och är ovilliga att göra det, särskilt nu när det handlar om en sådan speciell amerikanska president. Tyvärr har de inte många motåtgärder att komma med, med undantag för klagomål. Samtidigt som Europa har uttryckt att man avser att skapa sin egen armé, är händerna bundna i ekonomiska frågor. Den sociala fragmenteringen och stratifieringen i Europa har avsevärt försvagat myndigheternas auktoritet och verkställande förmåga, medan en försvagad ekonomi och ökande arbetslöshet gör regeringarna ovilliga att öka sina militära utgifter. Trump har träffat Europa på en öm punkt. Men utan USA:s militära stöd kommer Europa att ha ett extremt sårbart försvar, tills det inte längre anser Ryssland som sitt mål. Men detta kommer bara att ske när väsentliga förändringar inträffar i Västs förbindelser med Ryssland. Trumps tweets återspeglar den logik med vilken den nuvarande amerikanska regeringen hanterar internationella relationer. När huvudkonstruktören av nuvarande internationell ordning börjar justera sitt handlande, vad ska andra länder göra?