Logistik och socialism

8
1003

Denna artikel av Björnbrum har jag förmånen att publicera med dennes tillstånd.


Logistik och socialism

Den som har haft kontakt med marxismens källor (Marx & Engels, alltså) känner till följande grundläggande tankar om samhällenas utveckling: det viktigaste är människorna och deras kunskaper (produktivkrafterna) och användande av tillgängliga resurser. De utgör samhällets bas. När basen ändras kommer det övriga (ägandeförhållanden, kultur, politik, juridik etc.) också att ändras.

Oftast är ändringar i basen inte systemhotande, utan befintlig samhällsmodell traskar på och överlever kriser efter smärre modifikationer. Men ibland kan ändringarna i basen vara så radikala att hela samhället måste göras om. Och den slutliga förändringen som M & E kunde spekulera om var kapitalismens sammanbrott och socialismens/kommunismens nya samhälle. (Vad som kan komma därbortom ville M & E inte spekulera om. Marx nöjde sig med att notera att kommunismens seger innebär att människans förhistoria tar slut och att den verkliga historien kan börja.)

Förarlöst fordon för varutransporter direkt från lager till konsumenter på en gata i Hangzhou i Kina. Killen till höger tittar på något som kanske kan konkurrera ut mänskligt skötta leveranser inom en snar framtid, leveransmodulen Xiao G.
När man talar om ”revolution” kan det tas i flera betydelser. Det kan vara så att förhållandena i samhället blir ohållbart för många, och till slut samlar sig massorna och kastar ut de gamla odugliga och snikna härskarna.

Men, givet vad jag skrev i början, kan drivkraften se annorlunda ut. Djupgående politiska och ekonomiska förändringar kan tvingas fram av formellt opolitiska nyheter i samhällets bas. Kanske detta är mer tvingande än arga folkmassor när det verkligen handlar om att förändra samhället.

Utan att vara alltför tvärsäker gissar jag att Marx hade rätt vad det gällde den socialistiska revolutionens möjligheter: det måste finnas ett utvecklat samhälle som grund, det går inte att hoppa över mellanstadier i utvecklingen fram till socialism.

Men – och detta är viktigt i mitt resonemang – så kommer trycket till förändring att bli omöjligt att stå emot när den samhälleliga basen med sina allt mer avancerade produktivkrafter blir så ändrad att samhällets kultur, politik, juridik, ägandeförhållanden etc. inte längre hänger med. Exempel: Kampen om fildelning för något årtionde sedan kan tas som en förpostfäktning i en större kulturell och juridisk strid om vem som äger vad i ett datoriserat samhälle. Eller dagens bekymmer med sociala media (hur länge får jag skriva det här?).

För att uttrycka det annorlunda: när produktivkrafterna blir tillräckligt utvecklade blir invändningarna mot socialism som ”utopi” meningslösa. ”Ni påstår att planekonomi inte går att fixa organisatoriskt – men titta på de här systemen som i realtid täcker hela kedjan från produktion till konsumtion och tillbaka igen! Ni kan prata om Sovjet med handräknade femårsplaner, vi pratar om datoriserade system där händelserna uppdateras omedelbart!”

Nu kommer ju inte dagens superkapitalister och deras politiker att ge upp godvilligt och erkänna att det är dags att dra sig tillbaka (undantaget kan väl vara i Kina, där partiet har sista ordet), så det räcker nog ändå inte med att den tekniska grunden finns. Men det finns ju också kunniga människor på andra nivåer i samhället, och mängder av folk som råkar illa ut när tekniken används på ett sätt som är skadligt för dem. Eller som helt enkelt börjar tänka att det nuvarande systemet är omoraliskt. Alltså bör det finnas både teknisk grundval och folk som kan agera efter dessa förutsättningar.

Nu ett raskt hopp till praktiken! Jag råkade få syn på en artikel i Time om ny utveckling av logistik i Kina. Det handlar om leveransföretaget Cainiao som ägs av det enorma e-handelsföretaget Alibaba. Läsningen av denna artikel kan vara lite dyster för den som tänker sig att leveranser (om de ens kommer) under socialismen måste ta en evighet. För här går det undan i Kina, och kanske snart i hela världen. Det lilla fordonet på bilden ovan skickar en signal till kunden när den startar med sin last av paket, och en ny signal när den kommer fram till platsen där paketet skall hämtas. Ungefär utanför mottagarens dörr, antar jag.

Dock är Xiao G inte slutmålet, det är, skall vi säga liiite större:

The Xiao G is part of Cainiao’s plan to create a single ecosystem for all logistics firms across the world to plug into, allowing for the seamless transfer of goods between companies and jurisdictions. Just as myriad smartphone makers all operate on Google’s Android, Cainiao envisages thousands of independent logistics firms can operate within its system, sharing everything from labeling standards to customs information.

I dagens läge kan Cainiaos plattform för logistik, där man samarbetar med en mängd andra logistikfirmor och transportörer, frakta ett ettkilospaket över hela Kina inom ett dygn till en kostnad av ca. 2,56 i svenska kronor.
Målet är att inom tre dagar kunna transportera var som helst över hela Jorden, till ett pris av ca. 25.50. (Jämförelse: idag tar det fem dagar att skicka ett halvkilos paket med DHL från Shanghai till London, och priset är ca. 850 kronor.) En sådan snabb leverans över gränser kräver rejält datastöd för att bl.a. få snabb tullklarering, och det finns redan. (
Jag såg tidiga sådana system redan på 1990-talet, så kom inte och prata om ”utopi”. Att koppla ihop hela kedjan från konstruktion/produktion till kund, inklusive ekonomiska transaktioner, tullar, farligt gods etc. via datanät och sammankopplade datorer är inget konstigt idag. Här är ett av mina äldre inlägg i detta ämne.

Så här ser artikelförfattaren i Time på den längre utvecklingen:

In the near-term, having a state-of-the-art logistics system gives Chinese manufacturers a competitive edge to offset rising wages in a rapidly developing society.
But it’s also a strategic advantage that chimes with Beijing’s China Standards 2035 plan to set global benchmarks for next-generation technologies like 5G, Artificial Intelligence (AI) and the Internet of Things (IoT). Although China has been making steady gains in this regard—contributing a significant number of protocol standards for 5G wireless networks, for example—Cainiao’s logistics endeavors may be the first time the world’s most populous nation writes truly global rules.

I dag är det kapitalistiska vinstkrav, inte människovänlighet, som driver på för omvandling i logistiksektorn. Dels höjs produktiviteten i transporterna och tas bort dödtid i distributionskedjorna: mer varor skickas på kortare tid till lägre kostnader. Dels kan producenten ta betalt snabbare av kunden. Och leverantören kan minska sina lager och vara mer ”just in time” när efterfrågan kommer. (För någon vecka sedan råkade jag få syn på en annons från ett svenskt företag, Slimstock, som arbetar just med logistik. På deras hemsida kan man se vilka vinster de hävdar företag kan göra genom att använda deras tjänster.

Kina må vara hur kapitalistiskt som helst för närvarande, men dessa påhittiga kineser bygger för framtiden. Man kan gissa att partiet har folk som håller ett vakande öga på utvecklingen. För de tekniska genombrotten kommer att få allt fler människor att fråga sig för vem/vad det nuvarande systemet är bra, och hur det kan behövas stuvas om. Alternativet, att det bara rullar på, kan bli väldigt otrevligt.

Föregående artikelMarocko erkänner Israel och belönas av USA som erkänner Marockos ”rätt” till Västsahara i brott mot FN-överenskommelser
Nästa artikelStorbritanniens demokrati i- hur man kan avgöra val och suspendera en partiledare med lögner och hot.

8 KOMMENTARER

  1. Hälsa Brumbjörn från mig att alltför socialt inriktade samhällen förstör hantverket.
    Kunskaper i matematik och språk andra basala ämnen utarmas i samma takt som kunskaper i social ingenjörskonst ökar.
    I dess förlängning leder det till materiell fattigdom och ett beroende av de länder som behållit både förnuftet och logiken.
    Problemet med socialism är att den saknar något att erbjuda.
    För vem kan äta sig mätt av rättvisa?

    • I Kina är ingenjörsyrket ledande. Kina är inte socialistiskt i den bemärkelsen som ordet har i väst. Det är ett ”dela med sig” samhälle som inte drivs uppifrån som klassisk socialism, kommunismen. Den klassiska socialismen saknar förvisst något att erbjuda, se bara på Sverige och Sovjet. Det var därför Kina dumpade den 1978 och började utveckla något nytt och unikt. Matematik är toppämnet idag, och de flesta kan idag göra sig förstådda på åtminstone tre språk. Det är inte ovanligt att fyraåringar har tre språk att uttrycka sig på. Kina är heller inte ”rättvist” i svensk mening, alla har rätt att bli respekterade för vad dom vill åstadkomma, och det är inte samma sak likt utelämning eller allas lika värde.

    • Och vad phanken är motsatsen: ett asocialt samhälle, icke-socialt samhälle, osamhälleligt samhälle? För övrigt är det under kapitalismen som mycket av hantverket förstörts (icke lönsamt jämfört med massproduktion). Vill du undkomma tekniken som gör socialism/kommunism möjlig och önskvärd får du väl börja handla över disk och kontant i någon lanthandel (där man ändå gör viss planering över vad kunderna kan tänkas vilja ha).

  2. En del har författaren fått rätt om Kina, en del har han fått fel.

    Det är just detta som Kina har tagit fasta på när man utvecklat sitt unika samhällssystem som man kallar socialism med kinesiska förtecken. ”Produktivkrafterna” och hur dom utnyttjat resurserna. Det är därför man satsar så hårt på utbildning, omkring 55% av en årskull går nu ut universiteten. Samtidigt arbetar man på att fasa ut det gamla feodalsamhället med sin hederskultur, som just nu i Inre Mongoliet. Tidigare främst i Xinjiang och Tibet, feodalkrafter som vill förhindra utbildning och framsteg för att bibehålla sin makt och kontroll. Vad som är mest intressant i Kina är att produkten av framstegen inte stannat hos kapitalister, storföretag eller moguler, utan faktiskt distribueras vida i folklagren. Teknologin konkurrerar alltså inte med människan, utan tillför människan något för ett bättre liv. Man går till jobbet på WeChat, studerar på WeChat, umgås, säljer, handlar och betalar på WeChat. Sverige är just på väg ur teknologins stenålder, till teknologins bronsålder. Kina ligger ljusår före.

    I Kina har inget ”parti” sista ordet. Det är en propaganda myt alltför många har svalt hel. Kina styrs inte ens av partier, ett eller flera. Det som väst kallar kommunistpartiet har inte längre något med kommunism att göra, det är just en folkrörelse, som har stort inflytande på samhället. Trots namnet i väst skrivs det på kinesiska ungefär ”allemansrörelsen”, som skall liknas vid ”arbetarrörelsen” i Sverige. Arbetarrörelsen, eller LO, har ju aldrig varit ett beslutande politisk organ i Sverige, men har haft massivt och avgörande inflytande. Vad som gäller i Kina är alltså rent praktiskt att folket har sista ordet. Folkstyre.

    Avsnittet med den självkörande bilen är redan verklighet i Kina, bara att man faktiskt inte använder självkörande fordon utan av praktiska skäl vanliga små elektriska fordon, och meddelandena går via WeChat. Annars stämmer det. Det är nu det normala.

    Det är varken kapitalistiska vinstkrav, eller människovänlighet, som driver utvecklingen i Kina, det är uppfinningsrikedom, nyfikenhet och samarbete för förbättring.

    ”Dock är Xiao G inte slutmålet” definitivt inte så, och den är redan överkörd. Digitaliseringen svarar nu för 35% av Kinas BNP, och det finns 809 miljoner digitalbutiker, vilket inte är samma sak som postorderföretag som Amzon eller Alibaba. Digitalbutikerna är små familjeföretag. Vad som är mycket typisk Kina är just samordningen av miljoner småföretag som samarbetar som en enhet för allas bästa, men behåller sin frihet och individualitet på samma gång. NK i Stockholm är ett företag. I Kina skulle det vare en hyresvärd som tillhandahöll utrymme för ett par hundra småföretag. Så fungerar även transport och digitalbutikerna, elektronsikt.

    Skulle ett storföretag kapitalistiskt börja skinna dom och förslava dom stiger dom bara ur den gemenskapen och bildar eller går med i en ny. Den principen gäller alla företag i Kina. Dom bildar tillsammans ett moln av samarbete med gemenskaper med gemensamma intressen som ständigt anpassar sig och förändras med nya relationer och mål. Flexibiliteten är oändlig, och förändringar sker på några timmar.

    Sverige är motsatsen, man vill ha statisk trygghet, är organiserade i solida statiska block som arbetsgivarföreningar, fackföreningar och intresseorganisationer. Förändringar och anpassning är otroligt tröga, och snårigt lag och regelverk gör det värre bandat med styrning på ideologiska grunder.

    • Mycket intressant här, där jag i vissa fall vill inta en ”vänta och se”attityd innan jag har en bestämd uppfattning. Detta med ”ett moln av samarbete med gemenskaper med gemensamma intressen som ständigt anpassar sig och förändras med nya relationer och mål. Flexibiliteten är oändlig, och förändringar sker på några timmar” verkar dock passa samman med boken med den lustiga titeln ’Folkrepubliken Walmart’. Eventuellt kommer en närmare granskning av den snart på denna blogg. Kina kunde ju ses som ett exempel på vad som händer när Walmart socialiseras, och man börjar använda fördelarna som socialiseringen ger. Måste erkänna att jag är mycket nyfiken på hur ”samordningen av miljoner småföretag som samarbetar som en enhet för allas bästa, men behåller sin frihet och individualitet på samma gång” fungerar i praktiken. ”Samordning” bör då vara något annat än centraliserad planering? Men nu håller ju en ny femårsplan på att sjösättas, och något måste man ju planera?

      Partiet har vi diskuterat tidigare. När jag läser del två av Xi Jinpings ’The governance of China’ får jag inte intrycket av att han vill tona ner det, och dess ledande roll. Men det kanske är någon kulturell vinkel där som jag inte förstår. Och hur som helst är det väldigt intressant. Hoppas du framöver kan ge oss mer synpunkter. De sista fickorna av fattigdom lär ha utplånats i Kina, och bara det är ju ett globalt stordåd som kineserna kan vara stolta över.

      Vad det gäller NK så är det en hyresvärd idag, med olika firmor som hyr lokaler. Gamla typen av varuhus som har nästan allt bär sig knappast längre.

      • I Kina är nätverken och relationerna fundamentalt, Guanxi, för att någonting skall fungera. Samordningen sker via WeChat. Även jag är med. Det kan finnas flera tusen personer på ett WeChat nätverk. Man skickar ut en blänkare likt ”Jag har fått ett jobb i Yinjiaping hela januari, behöver hjälp av två snickare, och en målare. 10 timmar om dagen, söndag ledig” så bildas ett team som genomför jobbet och får betalt. Sedan går alla vidare till nästa jobb. Centralt, både nationellt och på olika nivåer, hjälper myndigheterna till att tipsa om projekt. På större företag har man ”rådgivare”, ofta pensionerade företagsledare. Dom har ingen makt, men när företaget till exempel behöver en produkt eller kompetens, skickar dom på samma sätt ut en blänkare till andra ”rådgivare”. En sådan rådgivare fanns även på Volvo i Göteborg. Han kallades skämtsamt för ”spionen från Peking”, han hette Yuan Xiaolin, satt i rummet nära VD, satt med på alla styrelsesammanträden, och vandrade runt i hela företaget och lyssnade och pratade med de anställda, vad fungerar inte, vad behöver ni, vad är bra eller dåligt.

        Femårsplaneringen fungerar så att lång före Nationalkongressens möte skickar alla in förslag och önskemål vad som behöver göras. Individer, företag, kongresser, aktivister. Det sammanställs till en femårsplan, går sedan ut till allmänheten på remiss, justeras och fastställs. Det tar flera månader. Femårsplanen är alltså folkstyrd. På samma sätt publiceras alla lagar innan dom införs i Kina, alla får yttra sig, sedan justeras lagen och införs. Både den centrala och lokala regeringarna och allmänheten kan initiera nya lagar, eller avskaffa gamla.

        Det vi kallar ”kommunistpartiet” i väst, men som skrivs ”allemansrörelsen” på kinesiska, likt arbetarrörelsen i Sverige, det är en folkrörelse som definitivt har mycket stort inflytande även om det inte formellt fattar beslut. Det skall jämföras med just arbetarrörelsen i Sverige, som åtminstone tidigare var helt tonsättande för svensk politik och lagstiftning. På 70-talet undrade man helt öppet om Sverige verkligen styrdes från Norra Bantorget eller Riksdagshuset. Ingen vill tona ner inflytandet från något av ”partierna”, det finns åtta stycken, dom utgör en av huvudkanalerna för hur Kinas folkstyre fungerar.

      • Jag har sammanställt en lista av ”partier” i Kina. Kom ihåg att detta är inte politiska partier som väljs till en maktställning som i Sverige, det är snarare lobbyorganisationer med viss makt och inflytande. Nationalkongressen väljs i ett elektorsystem liknande USAs. Där ligger makten i Kina, en ”riksdag”. Platserna i Nationalkongressen tilldelas proportionellt, precis som i Sverige. Kulturellt söker man i svensk politik konflikt och partiinflytande med makt över besluten, medan i Kina söker man samarbete. Samtliga ”partier” samarbetar i organiserad form, kallat ”enhetsfronten”.

        Förutom ”kommunistpartiet” (91 miljoner medlemmar), som grundades 1919 som just en folkrörelse, och blev en av de många kämpande fraktionerna och krigsherrarna. Ett tag var dom nästan helt utraderade, 1934.

        –- Revolutionary Committee of the Kuomintang (Zhongguo Guomindang Geming Weiyuanhui). 127,930 medlemmar. Skapat av de som inte flydde till Taiwan i november 1949. 30% av platserna i People’s Political Consultative Conference är reserverade för dom.

        –- China Democratic League (Zhongguo Minzhu Tongmeng). Ett prodemokratiskt parti med 282,000 medlemmar, mest intellektuella.

        –- China Democratic National Construction Association (Zhongguo Minzhu Jianguo Hui). 170,000 medlemmar. Dom representerar entreprenörer, tillverkningsindustrin, finans, och affärssektorn i Kina. Det gäller både statliga och privata företag.

        –- China Association for Promoting Democracy (Zhongguo Minzhu Cujin Hui). 156,808 medlemmar, mest intellektuella i utbildningssektorn, teknologi och förlagsverksamhet.

        –- Chinese Peasants’ and Workers’ Democratic Party (Zhongguo Nonggong Minzhu Dang). 145,000 medlemmar från hälso-, kultur och skolor.

        –- China Zhi Gong Party (Zhongguo Zhi Gong Dang). 48,000 medlemmar, mest från de med utlandserfarenhet. Jag har fått närvara vid deras lokala kongress och val av ledare.

        –- September 3 Society (Jiu San Xueshe). 167,218 medlemmar, mest intellektuella inom vetenskap, teknologi, utbildning, kultur, och medicine.

        –- Taiwan Democratic Self-Government League (Taiwan Minzhu Zizhi Tongmeng). 3,000 medlemmar, huvudsakligen med band till Taiwan.

        Partier som inte är registrerade men finns och fungerar är:

        –- Party for Freedom and Democracy in China
        –- China/Chinese Green Party
        –- Human Rights Party
        –- United People’s Party of ChinaAlso known as United Chinese Party.

        Partier som inte är tillåtna är.

        –- Chinese Nationalist Party eller Kuomintang (Taiwan), det vill återinföra Republiken i Kina och demokratin mellan 1912 och 1949.

        –- Republic of China on the Mainland. Kina skall återförenas med Taiwan, inte andra hållet

        Som synes, flosklerna om enpartistat, diktatur och att XiJinping skulle vara en diktator är bara amerikansk propaganda. Xi har som person mindre att säga till om än Löfven, och definitivt mindre än Trump. Kina har inge funktion med ”executive orders” som i USA.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here