Lögnfabriken

19
2149

I. Introduktion

Detta är en kort text som försöker fånga år av historia, volymer av förvrängningar, och samtiden på endast några få sidor. Den skrevs under en dag: 24 februari och gör därför inget anspråk på att förklara något utöver det som skett fram till det datumet. Inte desto mindre verkar alla kritiska punkter stämma. Dess huvudsyfte är att ge den absolut avgörande kritiska bakgrunden till Rysslands rättsvidriga invasion av Ukraina. Den försöker förklara vad som inte är självklart. Den försöker producera en förklaring – baserad på grundläggande ärlighet som så självklart förväntas från våra motståndare – under en tid då tusentals radior spelar erkänd Lära och så gott som ingenting annat.

II. Bakgrund: Sanna lögner

Ett gammalt och beprövat test som visar att ett nät av lögner slagit igenom, är ifall konstaterandet av truismer och obestridliga fakta bemöts på samma sätt som en personlig attack, en fräck förödmjukelse, eller på ett sätt som skulle motsvara reaktionen hos en maktfullkomliga diktator som fick höra opassande och avslöjande ord.

Den främsta naturliga följden är att allt som uppfattas som ett hot mot Sanningen effektivt sovras bort, men inte totalt. För att resa sig till nivån av medeltida teologer, som åtminstone förmådde sig att ens bemöta kritik, väljer intellektuella den mildaste av kritik (oftast vanställd) som ett bevis på skärpan av sina “argument”. Denna “kritiker” får antingen en kurs i “En dag i Ivan Denisovitjs liv”, eller så får den lite vett inskärpt: “I Putins Ryssland hade” du “riskerat förgiftning och fängelse”.[1] Till och med de modestaste av funderingar kring krigsrisken, får kommissarier att ta till de vanliga anklagelserna om att vi har med “nyttiga idioter för Kreml” att göra, vilka “stör” staten i sitt arbete, för att citera Patrik Oksanen. Därför “är det” idag, lyckligtvis, “knappt någon längre som ifrågasätter Nato” och Västs defensiva berättelser, jublar Aftonbladet.[2]

Patrik Oksanen Fri värld

Det har alltid varit standardtaktiken för att ta itu med störande folk som hotar Sanningens renlärighet. När exempelvis den näst intill obefintliga gruppen kritiker, som vågade ifrågasätta svenska statens Sak i att liera sig med Nazityskland, ställde milda men störande frågor, var den maktservila klassen intellektuella omedelbara med sina anklagelser om att ifrågasättarna inte var mycket annat än en “angloman grupp”, eller “fanatiska Segerstedtanhängare” som gick Churchills ärenden.[3] De få som inte var övertygade nog om Partilärans ofelbarhet – tongivande liberaler, socialdemokrater och högermän – fick förstås lida ett öde av total marginalisering och skymf, vilket är överflödigt att påpeka.[4]

Hursomhelst, all denna bakgrund åt sidan. Vi kan lära oss en hel del om hur denna kultur av bedräglighet och indoktrinering fungerar bara av att slå upp en tidning på måfå och granska de officiella Sanningarna.

Låt oss först och främst föreställa oss en marsian som studerar mänskligheten. Till frågan “varför har den senaste Rysslandskrisen uppstått?” hade denne fått ett enhälligt svar. “Ytterst hänger allt på Vladimir Putin”, förklarar en långtidsrespekterad analytiker.[5] “Hitler blev aldrig mätt på nya erövringar” liksom Putin. “Ukrainadramat är” därför “ett München-ögonblick” där “den ur idet uppväckta ryska björn som hungrigt dreglande vill sluta käftarna kring Ukraina” stör hela världsfreden. “Utan dessa två geopolitiska översittare [Ryssland och Kina] skulle världen kunna vara en förhållandevis lugn plats” sammanfattar Axel Odelberg.[6]

I samband med ambitionen att gå tillbaka “till Peter den stores tid” och “Warszawapakten”, finns ett mystiskt ryskt hat mot Väst. “Varifrån kommer detta förakt för Väst?”, frågar en svensk russolog. Är det eftersom vi inte hållit oss till våra diplomatiska löften, eller för att vi utför ständiga skarpa militärövningar intill Rysslands gränser (vilket utanför Nyspråk kallas aggression)? Knappast: “Svaret finns i den ryska historien, i idéer om den nationella identiteten som formulerades av filosofer och författare i mitten av 1800-talet” och därför “råder inget tvivel om” att “Putins mål är att återupprätta det ryska imperiet”, förklarar han – och på den nivån fortsätter de sofistikerade spekulationerna.[7]

De är rätt användbara förklaringar. De innebär att ingen som helst ansvar krävs från de som utför ojämförbar aggression, vilket därmed skyddar Ledarna och Sanningen från någon kritik – ett användbart trick, samt en vanlig och imponerande prestation av den Fria pressen i sitt agitpropmakeri. Således har man effektivt hoppat över behovet att rapportera följande.

Samma dag som Ryssland lade fram sitt fredsförhandlingsförslag under mitten av december – som gick ut på att “följa principerna i Förenta Nationernas stadga” (art. 2:1) och att uppge det “primära ansvaret” till Säkerhetsrådet (art. 8:2) samt att inte betrakta “varandra som motståndare” (art. 3:1), vilket fullständigt förtigits i pressens totala publikation – samma dag, förklarade USA att man förberett ett vapenpaket av attackhelikoptrar till Ukraina[8], varpå Ryssland svarade med att dra undan 10 000 trupper. Svar på det? USA flög militära flygplan intill rysk territorium[9], medan man förklarade att “inga NATO-trupper skall dras undan från Östflanken”[10] – vilket var en upprepning av NATO:s toppgeneral Tod Wolters ord, som tre dagar efter Rysslands trevare informerade pressen om planer att skicka ännu fler trupper till Ukraina, vilket man nu tillsammans med EU gjort på ett imponerande vis.[11]

Jens Stoltenberg

Och den medvetna metoden i Väst att göra precis det som man vet eskalerar och leder till krig, har fortsatt. Metoden är, för att citera Jens Stoltenberg: “Om Ryssland vill ha färre NATO intill sina gränser, så skall de få mer” – varpå tusentals trupper skickades till Rysslands angränsande länder.[12] De otaliga missilsystem USA har i Öst, inklusive de tjugo B-61 kärnvapen som närsomhelst kan skickas från Tyskland, räcker inte till för fredsfrämjarna.[13] Därför installerade man extra missiler i Polen förra veckan, vilka sägs vara “där för att skydda östra Europa från Iran” – ett påstående så komiskt att det inte förtjänar ens en kommentar.[14]

En dag senare förklarade USA:s försvarsministerium att man bekräftat ett vapenpaket av 250 moderna M1 Abrams-pansarvagnar värda $6 miljarder till Polen.[15] Inget motsvarande sker, förstås, av Ryssland gentemot Kanada eller Mexiko; ett tankeexperiment vars resultat inte ens behöver uttryckas.

Den som lyckats se förbi historieskrivningen såsom filtrerad genom den Fria pressen, vet säkerligen att detta inte är någonting nytt eller anmärkningsvärt alls.

Slutet av förra året avslutades med att NATO, med USA i spetsen, flög nästan tio kärnvapenbombare knappt två mil från Rysslands gräns där de “simulerade bombardemang”, och månaden innan skedde sådana sorters övningar i snitt en gång per dag; det året ökade dessa typer av anfallsövningar 250% jämfört med året innan, då Trump utförde en imponerande mängd. Det passar in i de självklara slutsatser en amerikansk studie nådde. “Den oförnekliga sanningen” är “att USA och NATO tränger sig på Ryssland”, snarare än tvärtom. Ryska övertramp sker, noterade ABC News, men “inte desto mindre bleknar dessa i antal jämfört med utsträckningen av USA:s och NATO:s militära verksamhet längs Rysslands gränser”.[16]

Avskyn för diplomati har sin bakgrund, trots den upprymda retoriken om den officiella fiendens avfärdanden av sådant. Exempelvis presenterade DN:s Erik Ohlsson nyligen en detaljerad analys av Kaliningrad – som är isolerat från Ryssland och omringat av NATO – och “en kraftig militär upprustning” som pågår där. Naturligt nog fick historien en intressant tolkning efter att ha filtrerats genom den Fria pressens tolkning av sanning. Ohlsson råkade nämligen tiga om det faktum att Ryssland sommaren 2020 erbjöd en fullständig demilitarisering av området, under en förutsättning: ni gör detsamma. Som förväntat är, avfärdades förslaget av NATO “med en stenvägg”.[17]

Det är med denna historik Ryssland lade fram sina dokument 17 december förra året. Utgångspunkten, tillstod man, var att inte “kräv[a] några särskilda förmåner för oss själva, och vi inser att en överenskommelse måste beakta både Rysslands och alla Euro-Atlantiska länders intressen”.[18] Kom ihåg: detta skrev ryska UD efter bland annat alla simulerade kärnvapenanfall mot Ryssland som strax innan hade utförts – och vilka, förstås, aldrig nämnts i svensk press.

Den Fria pressen har muterat denna kontext och filtrerat ut en tolkning som är så makalös att få beskrivningar kan vara adekvata: Rysslands plan innefattar “att svälja” sin omgivning, som Michael Winiarski påpekade.[19] Ryssland “letar efter casus belli”, varnar statsprästen Jan Hallenberg från Utrikespolitiska Institutet.[20] Om än överflödigt att påpeka, så finns det inte i ett enda av dessa uttalanden ens försök till ärlighet, då Statsläran per automatik måste vara korrekt.

Som sagt: den väsentliga bakgrunden måste tigas ihjäl, så att Partisanningen helt plötslig blir obestridlig.Poängen är att det inte finns någon absurditet som inte kan citeras och upprepas med seriositet och respekt, ifall den är användbar för de vid makten.

Vid sidan av den noggrant orkestrerade hysterin, har kyligare huvuden sagt annat. För mer än en månad sedan, vädjade fler än 100 ledande diplomater och organisationer att Väst “måste förhandla med President Putin” utifrån de villkor han framlade 17 december 2021.[21] Det konservativa Koch-Institutet anmärkte att NATO “fortsätter handla på ett sätt som ökar risken för en nukleär konfrontation med Ryssland”.[22] Utöver dessa mer tongivande organisationer och grupper, finns den sedvanliga motsvarigheten till “Segerstedtanhängarna” som till varje pris måste undvikas. Men förstås är dessa vädjanden framförda till döva öron. Men alla gör inte samma tolkning: “Putin har återigen visat att han inte respekterar vare sig omvärldens vädjanden eller folkrätten”, idisslar Linda Jerneck.[23] “Världens ledare” (de västerländska) har gjort “desperata försök att få till en diplomatisk lösning” på krisen, noterar Expressen.[24] Det absurda som anförs utan bevis kan också avvisas utan bevis.

Hursomhelst finns det en annan del av historierevisionism som är avgörande för den officiella linjen. Eftersom Ukraina, “en av” Europas “största demokratier” (Adam Cwejman)[25], är del av “USA:s och den liberala världsordningen” måste en lustig bild utmålas.[26] Det är “ett land där medborgarna kan göra sina röster hörda. De kan välja ledare i fria val. Och de kan även göra oväntade val som utmanar den rådande ordningen”, påpekar Peter Wolodarski med sin sedvanliga uppmärksamhet för sanningsenlighet.[27]

För att återvända till den verkliga världen, inser vi någonting annat. Vi inser att det sedan 2014, då en nazikupp ledd och orkestrerad av Väst skedde, skett en kampanj att “av-suveränisera”, som ledande ukrainska statsforskaren Ruslan Botnik sammanfattade konsensuset i Ukraina. Dmitriy Kovalevich, ledande Ukrainaexpert i Väst, förklarade att flera kritiska “partier fortfarande [är] förbjudna. Därtill har andra lokala och regionala politiker och kandidater blivit tvingade att buga sig inför oligarkerna som kontrollerar de stora nationella partierna och media” som alla hamnat “fullständigt i Ukrainas oligarkers kontroll”. De senaste åren “kommer minnas av ukrainare under en lång tid” på grund av “det exempellösa ökandet av korruption och auktoriteternas brist på verklighet”, för att citera Ukrainas före detta finansminister och vicepresident.[28]

I en intern diskussion mellan ukrainska ämbetsmän klagade man bittert över att “Washington introducerat extern förvaltning sedan 2014” – parlamentfunktionerna är meningslös prydnad eftersom “centrumet för politisk kontroll” i Ukraina “är i USA:s ambassad”, vilket den politiske forskaren Konstantin Bondarenko instämmde i: “Faktum är att Ukraina inte väljer vilke väg landet skall gå i. 2014 var vi angivna en väg, och vi följer den. Bristen av Ukrainas oberoende har varit mer än uppenbar sedan 2014”. En annan tongivande figur, Oleksandra Skubchenko, klagade att Väst “vill råna oss ännu mer […] vi är endast en koloni mellan Ryssland och EU” – man har med andra ord genomgått en “transformation till en fullbordad koloni av det tjugoförsta århundradet”.[29]
Det är rätt talande att ingen av den tekniska dokumentationen kring detta får förekomma i pressen – det enda som får förekomma är snarare historierevisionism kring faktan om det.

Till exempel påpekade den ukrainska journalisten Gleb Prostakov: Den främsta slutsatsen är att Ukraina inte är endast under extern påverkan och ledning av Väst, utan är snarare kontrollerat manuellt och direkt. Delegater från det amerikanska etablissemanget är djupt integrerade i den ukrainska statsapparaten – i staten, parlamentet, och väsentliga statligt ägda företag. Ett par ämbetsmän, Andrei Derkach och Konstantin Kulik, varnade att den västerländska “korruptionen” är “en sorts bläckfisk som har trasslat sig in i den Ukrainska staten, den politiska och ekonomiska eliten och hela det juridiska systemet”.[30]

Nå, det säger en del om vad som av intelligentian anses vara en “demokrati” och vad som utgör “fria val”. För att förvränga saker och ting ännu mer, och för att sluta cirkeln av komplett förvirring, hävdade Wolodarski: “Ingen annanstans i världen åtnjuter så många rysktalande människor motsvarande politisk frihet som i Ukraina”. Wolodarski gav inga bevis för sina påståenden, då eller någonsin – men påhitten behövs för propagandans skull, och därför är de fakta. Dessutom är det en väsentlig poäng att driva igenom, då Ryssland använt dessa omständigheter som ett väsentligt berättigande för sina aggressiva invasion.

Återigen: om man är radikal nog att låta illusion falla till föga för verklighet, inser man att raka motsatsen är fallet, men det är ett opassande ämne för diskussion i den Fria pressen. Inte nog med att lagstiftningen systematiskt diskriminerar mot allt som har med de rysktalande att göra, omfattande terror har ständigt utförts av nazisterna från Högra Sektorn och Azov. En av världens ledande russolog, den numera döde Stephen Cohen, beskrev de “pogromliknande mördandet av etniska ryssar och andra i Odessa vilket väckte minnen om Nazistiska dödsskvadroner i Ukraina under andra Världskriget”:

Ukraina nazistdemonstration 181013

[Idag] är stormattacker mot bögar, judar, äldre etniska ryssar, och andra ‘orena’ invånare utbredda i Ukraina, tillsammans med fackeltåg som påminner om dem i Tyskland under 1920- och 1930-talet… Polisen och myndigheterna gör praktiskt taget ingenting för att stoppa dessa neonazistiska handlingar eller för att åtala förövarna. Snarare motsatt, har Kiev officiellt främjade dem genom att systematiskt hylla och fira ukrainska kollaboratörer med kopplingar till nazityska utrotningspogromer, ändra gatunamn i deras ära, att bygga monument för dem, omskriva historia för att glorifiera dem med mera.[31]

Nazistpropaganda från Högra Sektorn.. Bild hos Pål Steigan.

Återigen: dessa fakta kring förföljelserna av de “orena” är inget värda, då de inte står i enlighet med Sanningen. “Det finns inte skymten av fakta som stödjer denna karikatyr av verkligheten”, konstaterade Michael Winiarski, som bevisar axiomet att man mer eller mindre kan vaska fram verkligheten genom att läsa motsatsen av det som sägs av apparatjik-intelligentian.[32]
Vi i Väst vet precis vad som sker, varför vi – inklusive Sverige – lade ner våra röster i FN:s generalförsamling i ett votum om att “bekämpa glorifiering av Nazism, neo-Nazism och andra tendenser som bidrar till att spä på samtida rasism”, med ett rött “Nej” från USA och Ukraina.[33]

III. Gammalt vin i nya läglar

Den 23 februari väcktes ramaskrin till ett tidigare oskådat liv (rättmätigen) – för att fortsätta dagen därpå då Ryssland Invaderade Ukraina, där man åberopat den här i Väst välbegagnade läran om Right to Protect. “Putin är världens just nu farligaste person”.[34] Michael Winiarski tog tillfället i akt för att klaga man nu “grusar hopp om diplomatisk lösning”, trots att de västerländska länderna lämnat “de diplomatiska kanalerna […] öppna”.[35] Eller som Borås Tidning formulerade det: ”Demokratiska ledare har försökt hitta balansen mellan principfasthet och diplomati” vilket lett till att ”de diplomatiska inviterna gränsat till fjäsk”.[36] Jag överlåter den där till en logiker.

Samtidigt som vi den 23:de klagade över Fiendens brister, och att de “grusar” en fredlig resolution, kom de sedvanliga rapporterna in. Amerikanska B-52 bombarderingsplan hade precis övat färdigt med tjeckiska attackflyg – en av flera med Polen och Litauen, samtidigt som före detta toppgeneralen Wesley Clark ropade efter fler attackplan intill Ryssland.[37] Det var inte nog: USA skickade under dagen ytterligare trupper till Bulgarien för militära övningar, liksom Tyskland informerade pressen att man bestämt sig för att skicka trupper till de tre baltiska länderna, på “land och luft”.[38] Resten av Väst hakade på, och Biden deklamerade att man också skickar trupper till Baltikum, följt av en “italiensk bataljon, upp till åtta tysk f-35 attackplan samt en bataljon av 20 Apache attackhelikoptrar” med 12 stycken amerikanska Apache från Grekland till Polen. Med andra ord: precis det man inte skall göra om man är rädd för eskalering, då dessa handlingar är vad som orsakat krisen till att börja med. Att hävda det i Väst är samma sak som att hävda en fullständig obegriplighet. Det är som att tala kvantfysik. Intellektuella i Väst kan inte begripa att vi är förövare – en egenskap jag misstänker att deras motsvarigheter i RT eller Belta delar.

Inte desto mindre är detta inget anmärkningsvärt; det har varit tillvägagångssättet i Väst, och har på sistone tilltagit då vi blockerat utsikterna för diplomati.

Nu, när Ryssland illegalt invaderat Ukraina, får vi se de fullt förutsägbara resultaten av en imponerande anti-diplomati Väst fört i åratal. Igen: Ryssland har begått ett folkrättsbrott som inte är väsentligt annorlunda från NATO:s eskapader i Jugoslavien, och bör fördömas för det brott det är.[39] Men förutsättningen för effektiv propaganda är att det enda som får förekomma är officiellt godkända självklarheter – ingen analys. “Ryssland har invaderat Ukraina”. “Putin är världens farligaste man”. “NATO har försökt med diplomati”. Alla nickar.

Förutsätt däremot att man säger det ovanstående. “Huvudansvaret ligger hos Väst” som medvetet företagit alla handlingar som minskar möjligheten till diplomati. Syftet har hela tiden varit att “vi ska strida mot Ryssland där borta [via Ukraina] så att vi inte behöver göra det här hemma”, som en ledande amerikansk demokrat förklarade.[40] Då kan vi “hagla förstörelse mot” Ryssland, till vilket “vi inte utesluter en föregripande kärnvapenattack” som en annan senator kompletterade med.[41]

Förutsätt att man säger allt detta: “du måste komma från Jupiter” och vips hörs man aldrig mer i pressen. Det är den sanna genialiteten i den rådande jingoistiska hysterin – endast erkänd och alltigenom idisslad Sanning och pietet får förekomma. De mest triviala och obestridliga självklarheter blir plötsligt mystisk magi, som kräver massiv bevisföring (vilket man inte hinner mellan två reklamer, till skillnad från officiell Partilära).

Därför passar det utmärkt att Reinfeldt och de övriga vanliga Sanningssägarna på nationell TV, liksom media unisont, hävdar att man endast nu börjat militarisera NATO:s östra flank. I vanlig ordning: det är en lögn, men en avgörande förutsättning för propaganda, och därför obestridligt likt matematiska bevis. När Ryssland nu invaderat har ett utmärkt tillfälle visat sig för total uppslutning bakom våra ledare och vår Sak. Det återkommande problemet just nu illustreras tydligt med en analogi, då man omedelbart begriper de uppenbara problemen i fiendens hållning. Låt oss föreställa oss en propagandist på RT. Han diskuterar flitigt hur situationen kan lugnas, men utgår endast från vad Väst borde göra – inte vad hans eget land gjort för fel. Vi visar naturligt nog ingen respekt för honom då han förväntas kritisera sin egen stats brister: inte Fiendens. Det är därför Navalny, Pratasevitj etc. respekteras här i Väst; de kritiserar sina egna länders brister, inte andras. Nå, det är den sortens absolut minimala grad av ärlighet som behövs här hemma.

Referenser

[1] DN, 19 februari 2022.
[2] Aftonbladet, Dahlberg, 19 februari 2022.
[3] Björkman et. al., De Intellektuellas Förräderi?: Intellektuellt utbyte mellan Sverige och Tredje Riket, Arkiv Förlag (2016), s. 81.
[4] För fler detaljer, se Global Politics, Olluri, 18 och 21 november 2021.
[5] GP, Höglund, 10 februari 2022.
[6] Fokus, Odelberg, 16 februari 2022, s. 36f.
[7] Fokus, Jangfeldt, 22 februari 2022, s. 26ff. En stor samling observationer likt dessa finns samlade i e.g. mina texter på Global Politics, december 2021-januari och februari 2022.
[8] WSJ, 17 december 2021.
[9] Antiwar, 28 december 2021.
[10] Deutsche Welle, 7 januari 2022.
[11] Antiwar, 20 december 2021.
[12] Reuters, 7 februari 2022.
[13] Antiwar, 17 februari 2022.
[14] The Future of Freedom Foundation, Hornberger, 17 februari 2022.
[15] Reuters, 18 februari 2022.
[16] En komplett källförteckningar ges i min text publicerad i Global Politics, 23 december 2021. Se dessutom min text publicerad i dito 24 juli 2021, för fler detaljer.
[17] Se min text i Global Politics, 20 januari 2022.
[18] Global Politics, Olluri, 24 december 2021.
[19] DN, 23 februari 2022.
[20] GP 22 februari 2022.
[21] Quincy Institute, 8 januari 2022.
[22] Antiwar, Benjamin & Davies, 9 februari 2022.
[23] Aftonbladet, 23 februari 2022.
[24] Expressen, 21 februari 2022.
[25] GP, Cwejman, 17 januari 2022.
[26] DN, 22 februari 2022.
[27] DN, Wolodarski, 18 februari 2022.
[28] Komplett källhänvisning anges i Olluri op. cit., 24 juli 2021. För korta detaljer om kuppen, se New Cold War, 23 februari 2022.
[29] Ibidem. Se New Cold War, Kovalevich augustinumret 2019 för en av många detaljerade undersökningar i totalt kuvande av pressen i landet.
[30] New Cold War, Kovalevich, juni 2020.
[31] Counterpunch, Pilger, 18 februari 2022. För lagstiftning, se New Cold War i fotnot 28.
[32] DN, Winiarski, 22 februari 2022.
[33] Se fotnot 31.
[34] Aftonbladet, Sima, 23 februari 2022.
[35] DN, Winiarski, 23 februari 2022.
[36] Borås Tidning, Kettil, 23 februari 2022. ”De senaste veckornas relativa stiltje” – det tillämpa förstås inte på våra militära övningar, vars motsvarighet hade väckt hysteri här hemma.
[37] Military Times, 22 februari 2022.
[38] US News, 22 februari.
[39] Responsible Statecraft, Shidore, 22 februari 2022. För en detaljerad diskussion, se Edward Hermans “The Dismantling of Yugoslavia” I-IV i Monthly Review. Se exempelvis Antiwar 18 februari 2022. Nazistiska Högra sektorn förklarade för ett år sedan: “Använd vapen först, utför aggressiva taktiker” mot Luhansk och Donetsk “och börja återerövra våra territorier igen. Steg för steg. Till seger.” Av att döma, upprepas detta nu – såsom åren dessförinnan. New Cold War, Kovalevich, april 2021.
[40] The Grayzone, 7 december 2021
[41] Antiwar, Bandow, 26 januari 2022.

Föregående artikelRyssland erkände Donbass regioner medan nazismen stärkts i Ukraina
Nästa artikelOacceptabel rysk attack på Ukraina

19 KOMMENTARER

  1. Allt är så väldigt patetiskt runt det som fortfarande kallas väst. Lögnerna har stapplats på vartannat i 50år minst och fortfarande görs.

  2. Vad jag kunnat se har ingen av de som fördömt Putins agerande talat om vad han borde ha gjort i stället och vad som hade hänt då. Det tycker jag är en brist i debatten.

  3. Skojaren Zelensky har fattat vart vinden blåser så han säger nu att han är beredd att prata/förhandla om Ukrainas neutralitet. Det han sa var väldig avslöjande: Citat ”“I asked them – are you with us?” Zelensky said. “They answered that they are with us, but they don’t want to take us into the alliance. I have asked 27 leaders of Europe, if Ukraine will be in NATO, I’ve asked them directly — all are afraid and did not respond” 😂

    Han la till också “We were left by ourselves. Who is ready to go to war for us? Honestly, I don’t see anybody. Who is ready to give Ukraine guarantees of NATO membership? Honestly, everybody is afraid,” 🤣

    https://www.moonofalabama.org/2022/02/disarming-ukraine-day-1.html#more

    Ryssland hade två mål med dess operation in Ukraina 1) demilitarisering och 2) av-nazifiera. Den första är så got som fullbordat. Det andra kräver regime change enligt The Saker i alla fall.

    Vad gäller 1) så här är läget

    Let’s first see what Russia has already done using ONLY HER STANDOFF WEAPONS:

    – The Ukrainian air defenses have ceased to exist
    – The Ukrainian air force has ceased to exist
    – The Ukrainian navy has ceased to exist
    – The Ukrainian command and control are severely disrupted with many command posts destroyed
    – All the military airfields in the Ukraine are now not operational
    – Numerous supply dumps of ammo, petroleum and lubricants have been destroyed.
    – Russia controls the entire Ukie airspace and all the Ukie coastal waters in the Black and Azov seas.

    (klart skojaren vill parat neutralitet, eller hur?)

    OBS; OBS; OBS: inget av detta kommer att se dagens ljus i västmedier

  4. Den ryska imperialismen har anhängare i Sverige, som tycker att det ryska angreppet är befogat. Ska man håna Ukraina för att de är militärt svagare än Ryssland, samtidigt som de lider under ryskt angrepp?

    • Ja, du Nato anhängare. Det är mycket befogat. Rysslands existens är hotad. Planen vr jo att använda Ukraina som imperiets inkörsport till att förstöra Ryssland. Och det tillåter inte Ryssland. Det är västs arroganta handlingar som bär ansvaret för att Ukraina neutraliseras av Ryssland nu. När det är klart så kommer Ryssland att ta hand om de andra hot. Så antigen backar Nato eller få den smaka på vad ”militär-tekniska” åtgärder betyder. Västledare är inte bara dryga utan även väldigt tröga. De kommer inte att hörsamma Rysslands krav. Återstår att dunka det på deras huvud, tills de fattar😜

    • Nato anhängaren kolla vad Rysslands armé åstadkom på EN timma

      ”The Russians decapitated with precision missiles everything that mattered in terms of the Ukrainian military in just one hour: Air Force, Navy, airfields, bridges, command and control centers, the whole Turkish Bayraktar drone fleet”

      Läs mer här och🤬 Som sagd det gäller att gilla läget!

      https://www.unz.com/pescobar/from-the-black-sea-to-the-east-med-dont-poke-the-russian-bear/

  5. Så tog då tålamodet slut. Efter chockterapin på 90-talet då moder Ryssland låg naken och hjälplös. Efter kollektiv bestraffning av unga människor som vigt sina liv åt idrott. Efter 8 år av envetna försök att skapa ett nytt Palestina i östra Ukraina, osv. Även en ängel kan välta månglarnas bord över ända. Och krimborna har nu fått tillbaka sitt vatten.

  6. 25 februari 2022 02:15
    https://rueconomics.ru/566121-antirossiiskie-sankcii-ssha-nachali-teryat-effektivnost

    USA:s antiryska sanktioner började tappa i effektivitet
    På kvällen den 24 februari 2022 tillkännagav amerikanerna nya sanktioner mot Ryska federationen, som utreddes av FBA Economics Today . Vita huset har överskattat sin förmåga att utöva anti-ryska påtryckningar.
    Biden införde nya sanktioner mot Ryssland.
    USA:s president Joe Biden har infört ett nytt paket med antiryska sanktioner som svar på en speciell militär operation av den ryska försvarsmakten i Ukraina. Den här gången var föremålet för restriktioner export av teknik. Biden kommer att störa utvecklingen av militär- och flygsektorerna i den ryska ekonomin. USA har infört sanktioner mot ryska banker och entreprenörer som Vita huset anser vara nära Kreml. Biden kallade uppgiften med sanktioner för att skapa kortsiktiga och långsiktiga svårigheter för den ryska ekonomin. Bland kreditinstituten mot vilka sanktioner infördes finns Sberbank, Alfa-Bank, Credit Bank of Moscow, Gazprombank, Otkritie, Sovcombank, Novikombank och VTB. ”Vi kommer att begränsa möjligheten att finansiera och utveckla de ryska väpnade styrkorna för att förhindra dem från att vara konkurrenskraftiga i 2000-talets högteknologiska ekonomi”, sa Biden.
    Amerikanerna har satt upp ett mål: att tillsammans med partners från Europeiska unionen minska högteknologiska leveranser till Ryska federationen med 50 %. Det finns dock inga detaljer, det är inte klart vad Biden kommer att införa sanktioner mot och hur de kommer att påverka leveranskedjorna tillsammans med produktionen av mervärde inom vår ekonomi. Amerikanerna kan uppnå vissa effekter – chefen för RSPP, Alexander Shokhin, sa vid ett affärsmöte med Rysslands president Vladimir Putin att den ryska ekonomin hade en enorm erfarenhet av att övervinna sanktioner. Siffror spelar roll här, och Bidens retorik domineras av populism och känslor.
    Barack Obama sa för sju år sedan att den ryska ekonomin var sönderriven, men USA fortsätter att bekämpa den. Sanktioner mot banker kommer att vara ett slag för kreditinstitut, komplicera eller göra det omöjligt för dem att arbeta med västerländska finansiella instrument, men de kommer inte att leda till kollaps av landets banksystem. USA och väst har redan infört sanktioner mot ryska banker, som vi har övervunnit. Restriktionerna som införs mot individer liknar rituell hämnd, som i fallet med de deputerade som röstade för erkännandet av DPR och LPR, detta är politisk populism.
    USA:s uttömda sanktionsargument..
    Biden hotar Ryska federationen med svåra förlamande sanktioner, men USA:s argument närmar sig sitt slut. Då kommer vi att behöva fatta beslut som kommer att drabba både den amerikanska ekonomin och andra västerländska stater. För det första vägrade USA:s president att införa Rusal-sanktioner, av rädsla för en upprepning av våren 2019, då Donald Trumps beslut ledde till en 35-procentig ökning av aluminiumpriserna och problem inom den amerikanska ekonomin. På morgonen den 24 februari 2022 steg aluminium i pris till 3 480 USD per ton, vilket uppdaterar ett historiskt rekord. Om Biden hade infört restriktioner mot Rusal, då skulle en katastrof ha inträffat på aluminiummarknaden. För det andra lobbar inte USA:s president för Rysslands frånkoppling från SWIFT, av rädsla för att detta skulle orsaka en kollaps på energi- och råvarumarknaden.
    Amerikanerna köper själva Uralolja, titan och andra legeringar och metaller från Ryska federationen.Utan SWIFT kommer västerländska motparter inte att kunna betala för leveranser till Ryska federationen och få de råvaror de behöver, så sanktionspolitiken har begränsningar även i samband med modern geopolitisk eskalering.
    När det gäller Ryska federationens positioner finns det en sådan markör som rubelns växelkurs, som steg mot dollarn efter Bidens tal, vilket innebär att marknadsaktörer erkände Washingtons nya beslut som acceptabla. Biden lovade också genom G7 att införa restriktioner för Rysslands verksamhet med dollar, euro, pund sterling och yen, men sådana sanktioner kommer att behöva underteckna ett särskilt avtal, och detta är en komplicerad process. De nya amerikanska sanktionerna har en begränsad inverkan på Ryska federationen och är ett politiskt verktyg.

    • Senilen borde ha rådfrågat djävulen angående sanktioner från helvete – det bits nämligen inte. Sanktioenr från helvete är som en irriterande mygga
      Ryssland MÅSTE sanktionera USA – där det känns. T ex börja med att sätta stop för inköp av Rysk olja.
      Plus deklarera slutet på att få skjuts till rymden via Ryska missiler (USAs missiler har en benägenhet att explodera i luften – jänkarna få leva med det då)

      Lägg särskilt märke till de allra tre sista sanktions möjligheter (snacka om klarsynt!)🤗🤗🤗

      Patrick Armstrong ger en lång lista av sanktioner som Ryssland kan välja atg inför mot USA/väst (OBS väst har inte en kännbara sanktioner i jämförelse)

      MILITARY MEASURES

      Moscow could publish a list of targets in NATO countries that can and will be hit by nuclear or non-nuclear standoff weapons in the event of hostilities. These would likely include headquarters, airbases, port facilities, logistics facilities, ammunition dumps, military bases, munitions factories and so on.
      Moscow could station medium and short-range nuclear missiles in Kaliningrad and Belarus. The latter requires agreement from Minsk but Belarus President Lukashenka has hinted that it will be granted. Moscow could then make it clear that they are aimed at NATO targets.
      Moscow could station Iskanders and have lots of aircraft in the air with Kinzhals and let it be known that they are aimed at NATO targets.
      Moscow could make a sudden strike by stand-off weapons and special forces that destroys the Azov Battalion in Eastern Ukraine. Moscow would see two advantages: 1) it would remove the principal threat to the LDNR and 2) it would change the correlation of forces in Kiev. It would also be a live demonstration of Russia’s tremendous military power.
      Moscow could remind the West of the meaning of Soviet Marshal Ogarkov’s observation that precision weapons have, to a degree, made nuclear weapons obsolete. A prescient remark, somewhat ahead of its time 35 years ago, but realised now by Russia’s arsenal of hypersonic precision missiles.
      The Russian Navy operates the quietest submarines in the world; Moscow could could make and publish a movie of the movements of some NATO ship as seen through the periscope.
      I believe (suspect/guess) that the Russian Armed Forces have the capability to blind Aegis-equipped ships. Moscow could do so in public in a way that cannot be denied. Without Aegis, the US surface navy is just targets. Objection: this is a war-winning secret and should not be lightly used. Unless, of course, the Russian Armed Forces have something even more effective.
      Moscow could form more shock forces like the First Guards Tank Army.
      Russia has large and very powerful airborne forces – much stronger than the light infantry of other countries, they are capable of seizing and holding territory against all but heavy armoured attacks. And they’re being increased. Moscow could demonstrate their capability in an exercise showing a sudden seizing of key enemy facilities like a port or major airfield, inviting NATO representatives to watch from the target area.
      The Russian Armed Forces could do some obvious targetting of the next NATO element to come close to Russia’s borders; they could aggressively ping ships and aircraft that get too close and publicise it.
      Moscow could make a public demonstration of what Poseidons can do and show in a convincing way that they are at sea off the US coast. Ditto with Burevestnik. In short Moscow could directly threaten the US mainland with non-nuclear weapons. Something that no one has been able to do since 1814.
      Moscow could reveal some new wonder weapons (several have been revealed this week: super torpedo, Okhotnik dropping PGM, RPV shooting down helicopter target.)
      Does the Club-K Container Missile System actually exist? (If so, Moscow could give a public demonstration, if not pretend that it does). Either way, Moscow could publicly state that they will be all over the place and sell them to countries threatened by USA/NATO.
      DIPLOMATIC/INTERNATIONAL MEASURES

      Moscow could publicly transfer some key military technologies to China with licence to build them there.
      Moscow could make a formal military treaty with China with an “Article 5” provision.
      Moscow could make a formal military treaty with Belarus including significant stationed strike forces.
      Moscow could station forces in Central Asian neighbours.
      Russia and Chinese warships accompanied by long-range strike aircraft could do a “freedom of navigation” cruise in the Gulf of Mexico.
      Moscow could recall ambassadors, reduce foreign missions, restrict movement of diplomats in Russia.
      Moscow could ban all foreign NGOs immediately without going through the present process.
      Moscow could recognise LDNR and sign defence treaties.
      Moscow could work on Turkey, Hungary and other dissident EU/NATO members.
      Moscow could give military aid to or station weapons in Western Hemisphere countries.
      Beijing could do something in its part of the world to show its agreement and coordination with Moscow raising the threat of a two front conflict.
      ECONOMIC MEASURES

      Moscow could close airspace to civil airlines of the countries that sanction Russia.
      Moscow could declare that Russian exports must now be paid for in Rubles, gold, Renminbi or Euros (Euros? It depends).
      Moscow could announce that Nord Stream 2 will be abandoned if certification if delayed past a certain date. (Personally, I am amused by how many people think that shutting it down would cause more harm to Russia than to Germany: for the first it’s only money and Russia has plenty of that; for the second….)
      Moscow could stop all sales of anything to USA (rocket motors and oil especially).
      Moscow could announce that no more gas contracts to countries that sanction it will be made after the current ones end. This is a first step. See below.
      As a second and more severe step, Moscow could break all contracts with countries that sanction Russia on the grounds that a state of hostility exists. That is, all oil and gas deliveries stop immediately.
      Moscow could announce that no more gas will be shipped to or through Ukraine on the grounds that a state of hostility exists.
      Russia and China could roll out their counter-SWIFT ASAP.
      SUBVERSIVE MEASURES

      Moscow could stir up trouble in eastern Ukraine (Novorossiya) supporting secession movements.
      Moscow could order special forces to attack key nazi organisations throughout Ukraine.
      Moscow could order special forces to attack military facilities throughout Ukraine.

      https://katehon.com/en/article/weve-seen-ultimatum-what-or-else

  7. Det förekommer många kloka synpunkter i Global Politics, men det här inslaget av Andi Olluri är något av det bästa jag läst i Ukrainadebatten. Det känns också befriande med den ironiska udden i hans briljanta analys. Tänk om DN eller vår finländska Hbl hade publicerat något liknande – då hade man kanske sluppit se och höra de historielösa och russofobiska debatterna både bland journalister och politiker i våra länder i något mindre grad.

  8. Jag tycker synd om Andi Olluri som är så ung och redan har genomskådat etablissemangets ljugande. Själv var jag åtminstone 30 innan den insikten slog mig, innan dess var jag dum och relativt lycklig.

    Jag läser just nu Gunnar Walls bok Mörkläggning, om Palmemordet, som är nyutgåva av 1997 års version. Där råkade jag på en intervju med Ebbe Carlsson. Ebbe vet ju hur det går till på de riktigt höga höjder där jag aldrig vistats. Och om detta handlar följande citat ur boken:

    ”Jag hade berättat för Ebbe att jag skrev på en bok som bland annat tog upp hans egen ”affär”. Och jag frågade om han trodde att någon lurat honom under resans gång.
    Ebbe började med att mumla något om att han nog inte blivit särskilt lurad. Så fortsatte han med sitt mest karakteristiska sätt att tala, det som lät som om varje stavelse bar med sig ytterst viktig och dramatisk information:
    — Eftersom jag inte är journalist lever jag inte i föreställningen att alla talar sanning. Alla som rör sig i en miljö med brottslighet och terrorism där man mördar statsministrar, alla som rör sig i den miljön ljuger. Det är grundhypotesen.
    Jag ville vara säker på att inte ha missuppfattat honom, så jag frågade om det också innefattade säpofolk, statsråd och höga poliser.
    — Ja, i högsta grad. Det finns ingen anledning att tro att någon talar sanning, varför skulle de göra det?
    För att jag inte skulle missa budskapet tillade Ebbe:
    — Man ska inte föreställa sig att det här kan utredas ungefär som man utreder ett vanligt misshandelsmål. Det går inte till så i den här världen. Det är för stora intressen som står på spel.
    Sedan Ebbe blivit en icke önskvärd person i politiska kretsar kunde han inte avhålla sig från en viss uppriktighet på den här punkten: för honom var ljugandet en självklar del av all maktutövning och det beredde honom ett tydligt nöje att påpeka det.
    När jag intervjuade Ebbe hade hans roman ”Liket i lådan” ännu inte publicerats, den kom ut senare under året. Där skulle han komma igen till samma tema.”

    Nu måste jag läsa Liket i lådan också. 😉

    Det är lite märkligt att etablissemanget inte har någon som helst moralisk kompass. Hur ska de då kunna förvänta sig att undersåtarna ska agera moraliskt och hederligt?
    I etablissemangets värdegrund är det egenintressen och vänskap respektive fiendeskap som avgör vilket hållning de intar. Allt som gynnar dem själva är ok. Och allt som gynnar deras vänner är ok. Däremot är allt som gynnar deras fiender förbjudet och förkastligt.
    Denna värdegrund går igen i både deras privatliv och i deras officiella funktion, d.v.s. i deras yrkesroll.
    Utifrån detta sa anser inte jag att man kan ställa moraliska krav på undersåtarna. De influeras av etablissemanget och släpper på den goda uppfostran de en gång fått, eftersom de inser att ärlighet inte lönar sig. Men det är förödande för ett samhälle när den kollektiva moralen upplöses i självisk individualism. Men trappor ska inte sopas nedifrån, utan uppifrån, och jag önskar innerligt att Andi Olluris engagemang för detta sopande ska löna sig och förändra etablissemangets nuvarande värdegrund, till en värdegrund med en stabil och rättvisande moralisk kompass, en kompass som låter alla omfattas av samma regelverk och normer.
    Men jag tror aldrig att detta kommer att inträffa, tyvärr.

  9. Tack!
    Jag har letat i två dagar för att hitta någon ”desinformation”. Närmast opartisk info hittade jag på FNs sida. Droppen var när TV4 hade ett inslag med information kring vikten av att vara källkritisk, med en ”expert” – utan varken namn eller titel 🙂

    Men informationen jag egentligen letar efter är summan på hur mycket USA egentligen riskerar att förlorar på nya gasledningen Nord Stream 2? Efter att ha säkrat naturtillgångar i Syrien och de idag kontrollerar de äldre rören genom Ukraina så måste det rimligtvis vara stora belopp för att motivera att man sponsrar och sedan försöker bibehålla ett inbördeskrig (med fortsatta bojkotter) i Europa?

    Hur mycket skulle egentligen Europa vinna på USAs bekostnad? Informationen hittar jag inte någonstans?

  10. Olluris artikel är strålande!
    Mina synpunkter:
    1) Analysen av medias roll i Ukrainakrisen är kopia på coronakrisen.
    2) Ekonomisk orsakerna saknas dock. Den bör vara densamma som i Coronakrisen:
    A) Att rikta uppmärksamheten bort från sjunkande börskurser, och nya statliga påfyllningar.
    B) Att få kontroll över den ryska ekonomin, så att den återigen kan plundras, som sker i hela västvärlden.
    3) Elitens i Europa och Europaättlingarnas i USA tro på sin egen överlägsenhet. På samma sätt som de vita i USA inte kan förlika sig med att färgade kan vara lika intelligenta, duktiga och skötsamma som de själva (*), ser de slaver som underlägsna – och alla andra som inte har europeiskt ursprung. Samma resonemang kan spåras i inställningen till kvinnor.
    (*) Ta-Nehesi Coates. ”Vi hade makten i åtta år.
    4) Statsministern borde visa uppriktighet och konsekvent hållning, genom att lämna tillbaka Skåne, Halland och Blekinge till Danmark.

  11. Väst har drivit fram detta krig, varför är det inte lika tjusigt som när USA anföll Irak, 2003?
    Eller lilla fredsälskande Sverige, som JAS-anföll Libyen, snacka om krigsfanatiker i Sverige, USA som ockuperar delar av Syrien med svenskt stöd.

    Åk till Ukraina , Gå ut och stupa, det skulle se bra ut ! Värva ! Hur kan ett land bli så hycklande som
    Sverige, bra att de får en lektion av Ryssland. Som Serbien och Kosovo, 78 dagars Natobombning,
    precis som Hitler 1941. Bra att Putin förödmjukar USA, och deras tomma löften, nu får de igen allt sattyg, de orsakat i Europa och Mellan Östern. Vad rädda alla Natokrakar skall vara idag, pappers-tigern.

    Att ingen kan göra anspråk på historiskt land ? Varför inte, fråga Tel Aviv, som också ockuperar delar av Syrien. Det går an.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here