Lösningen i regeringsfrågan? Två huvudalternativ

10
2268
Riksdagshuset. Foto: Peter Haas, CC BY-SA 3.0

Att det är en lugn kris i regeringsfrågan är ett understatementDet är lätt att vara efterklok på olika sätt. Kristersson och Löfvén borde ha fått en vecka i stället för två veckor på sig.

Jag hörde igår både talmannen och SD:s Åkesson i ”Aktuellt” igår klockan 21.
Talmannen ska som bekant satsa på gruppsamtal utan deltagande av SD och V, som tillsammans fick drygt 25 % av rösterna i valet. Detta är naturligtvis tveksamt ur demokratisk synvinkel, och ger nog båda en slags röstbefrämjande martyrroll framöver.

Som socialist och vänsterman är jag mycket kritisk till SD:s politik, inte minst till dess ekonomiska politik och dess migrationspolitik. Och oroad över en del uttalanden som kan betecknas som kulturrasistiska. Jag har kritiserat och diskuterat detta i över 10 bloggartiklar på Jinge.se.

Men SD:s politik, inklusive migrationspolitiken, ligger nära M:s, vilket Åkesson intygat på olika sätt.

Notera för övrigt att inget av riksdagspartierna säger att den stora migrationen till Sverige främst beror på USA:s brutala och folkrättsvidriga krig i främst Västasien (Mellanöstern).

Igår kväll sa Åkesson i ”Aktuellt” att SD kan acceptera M:s migrationspolitik om man får inflytande i regeringsbildningen.

Min tro är att det är mycket möjligt att M söker samverkan med SD under högljutt tal om att det rör sig om en mycket begränsad samverkan, att detta sker för landets bästa och att det är mest demokratiskt. Man får med sig KD och har då 43,6 % av rösterna medan S+V+Mp har 40,7. C och L kan lägga ned sina röster vid omröstning i regeringsfrågan, men blir ett slags stödpartier i andra frågor, ungefär som V varit. Dagen efter valet trodde jag tydligen detsamma. Alliansen tar över med stöd av SD.

Är nyval så farligt?

Detta är andra huvudalternativet. Alla skyr nyval. Ja, det är ett slags kvitto på misslyckande i regeringsbildandet, tar kraft och får konkurrera med julens och vinterns frågor.

Men det innebär också en möjlighet! S kan till exempel formulera en klasspolitik och dra tillbaka en del av alla de arbetare som röstade på SD. En reformistisk klasspolitik á la Corbyns framgångsrika i Storbritannien.

Och de som vill kan formulera en bättre kritik av SD.

Hur ska man bäst bekämpa SD?

Ja, man faktiskt ta hjälp av forskningen. I en av mina artiklar om SD lyfte jag fram detta.
Hur bäst bekämpa SD?

* Forskarna Olle Folke, Torsten Persson och Johanna Rickne skrev i DN Debatt 6/9, just före valet: ”Både SD:s politiker och dess väljare kommer i högre grad än i andra partier från gruppen som fått det sämre sedan 2006. Vår forskning visar att inkomstfördelning och arbetsmarknad är viktigare för att förstå partiets framgångar än ökad invandring”.

* ”SD:s tillväxt sammanfaller med två ekonomiska skeenden som påverkade de flesta väljares ekonomi. Regeringen Reinfeldt började 2006 genomföra den så kallade arbetslinjen, med jobbskattavdrag samt åtstramade socialförsäkringar och a-kassa.” Den ena var finanskrisen.

* Arbetslinjen gav stora väljargrupper sämre ekonomiska villkor.

* Forskningen visar att SD har haft särskilt stora framgångar där fler människor kommer från de två grupper – outsiders och osäkra insiders – som fått det relativt sämre sedan 2006.

* De som blivit lokalpolitiker för SD under partiets framgångsår kommer i mycket större utsträckning än politiker i andra partier från just dessa grupper.

* Forskningen visar alltså att inkomstfördelning och arbetsmarknad är viktiga för att förstå SD:s framgångar. Partiets politiker och väljare kommer från två grupper vars relativa ekonomiska status gick ner via finanskrisens arbetslöshet och arbetslinjens reformer.

* Men till skillnad från arbetarpolitiker vill dessa nya politiker omfördela resurser från utlandsfödda till svenskfödda snarare än från höginkomsttagare till låginkomsttagare.

DN Debatt 5/9: DN Debatt. ”Arbetslinjen och finanskris förklarar SD:s framgångar”

Alltså, vid ett nyval har S allt att vinna genom en mer traditionell reformistisk politik med skarp kritik av inte bara SD:s migrationspolitik utan av M:s och SD:s ekonomiska politik. Detta är också i linje med den kritik av S som kraftfullt presenterats av till exempel Katalys och Greider & Lindeborg. Mycket bra klassträff med Katalys. och Populistiska manifestet. Svordomar i Vänsterns kyrka – räcker inte! Och våga kritisera USA:s krigspolitik som drivit flera miljoner på flykt!

Text: Anders Romelsjö

Föregående artikelJair Bolsonaro, kallad ”Tropikernas Trump” vann presidentvalet i Brasilien
Nästa artikelVälkommen till Global Politics!
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

10 KOMMENTARER

  1. Du skriver: ”Men det [nyval] innebär också en möjlighet! S kan till exempel formulera en klasspolitik och dra tillbaka en del av alla de arbetare som röstade på SD. En reformistisk klasspolitik á la Corbyns framgångsrika i Storbritannien.” Önskar att du får rätt. Men det finns inga tecken skyn att S skulle vilja ta ett steg till vänster. Dagens ledande S-företrädare är alldeles för förknippade med ned ny-liberal inrikespolitik och undfallenhet mot USA i utrikespolitiken. Vänstern inom S har idag ett mycket marginellt inflytande.

    PS! Får gratulera till ett rejält ansiktslyft i förhållande till Jinge.

  2. Nyval är bäst då det verkar vara stillestånd på alla fronter…ingen vill samarbeta med en motståndare…så vad är att göra annat än nyval !! Dessutom borde reglerna ändras om det ska vara så här krångligt som nu. Och allians-sammanslagningar bör även bort. Då politiken blir så splittrad inom en allians. Varje parti ska kunna stå på egna ben

  3. Vad skulle tyckas om ett majoritetsvalsystem liknande det i USA och England?

    Då skulle partiet Sverigedemokraterna som förmodligen nått sin höjdpunkt i opinionen ställas helt utanför inflytande i riksdagen. Istället skulle vi få en växlande regering mellan de största partierna Socialdemokraterna och Moderaterna som inte är helt olika varandra numera. En stabil politik där det inte blir så stora förändringar mot vad vi ser nu. Riksdagsvalet skulle också bli mer personligt då kandidaterna måste söka sig ut bland folket för att söka stöd för sin tänkta politik. Skulle det här kunna vara något alternativ för Sverige att frångå proportionalitetsprincipen till förmån för majoritetsval?

    Jag finner inte tanken helt främmande då Sverige har starka kopplingar till USA men även England där svenska staten förvarar merparten av landets guldreserv.

    • I Storbritannien hade UKIP ett stort inflytande och bidrog mycket till resultatet i folkomröstningen om Brexit.

      Ja, en stabilt bristfällig politik.
      De stora, onödiga orättvisorna skulle bestå: Ökade socioekonomiska klyftor, helt onödigt stor arbetslöshet (för bara 35 år sedan låg den ofta på omkring 2 %), skadliga och dyra privatiseringar av skola och vård, livsfarlig säkerhetspolitik med uppslutning kring USA/Nato som laddar upp Europa för aggressioner mot Ryssland, vara militärbudget är mindre än 10 % av USA/Natos:s. Och en dålig migrationspolitik.

  4. Kring regeringsbildningen skall man vara tacksam för att Allianansens samtliga fyra partier inte inser att det finns ett politik parti, SD, som har en politik som till 90 % överestämmer med deras egen  politik. I stället väljer två av dem, C och L,  att fokusera på de punkter där man inte är överens. Det mest absurda och löjeväckande är att Alliansens partier inte ens kan prata med en meningsfrände. Detta går som bekant i måmga kommuner och Landsting. Men som sagt. Man skall nog vara tacksam för Alliansens politiska impotens. En fortsatt S-ledd regering innebär att det sluttande planet  även fortsättningsvis kommer att luta åt fel; förhoppnings inte lika mycket som med en M-ledd regering. Denna förhoppning grundas inte på några substantiella fakta, utan är mer en from förhoppning.

  5. De som gör det enkelt för sig genom att avfärda andra debattörer som ”socialister” och ”kommunister” istället för att gå in i en saklig diskussion har kanske inte rent mjöl i påsen.

    Jag läste texterna som Anders Romelsjö länkade till i sin kommentar ovan (https://newsvoice.se/2018/10/global-politics-se-debattkanal/) och reagerade positivt på att han där tar upp inkonsekvenser som sannolikt inte så mycket som en handfull personer här på NewsVoice vill erkänna eller ens förstår:

    ”Notera för övrigt att inget av riksdagspartierna säger att den stora migrationen till Sverige främst beror på USA:s brutala och folkrättsvidriga krig i främst Västasien (Mellanöstern).”

    GlobalPolitics.se kompletterar NewsVoice, det är bra att vara öppen för olika synsätt istället för att snöa in på en enda informationskanal.

    * Lösningen i regeringsfrågan? Två huvudalternativ (https://www.globalpolitics.se/losningen-i-regeringsfragan-tva-huvudalternativ/)

    * Tortyren måste upphöra i Israel och i Palestina. (https://www.globalpolitics.se/tortyren-maste-upphora-i-israel-och-palestina/)

    * Föredrag: Läget i världen – Forum om den svenska imperialismen. (https://www.globalpolitics.se/laget-i-varlden-forum-om-den-svenska-imperialismen/)

  6. Som en äldre Svensk man, som haft ett bra liv, i en bra tid, ser jag med oro på nutiden. Vänster och höger har inte haft större betydelse än styrbord och babord. Politisk hänsyn och respekt för den folkvilja man trott sig se, var ett politiskt summaresultat. Så kom privatiseringsiivern. En del kan accepteras, om så mycket samhällsägande kan kvarvara, att konjungtursväxlingar kan matchas med samhällets egna resurser. Vid en konjungturdipp i framtiden, lär vi oss, att de privatiserade företagen inte kommer att göra någon nyemmision, för att stötta det samhälle de verkar i. Vidare, när USA/NATO genom sin lust att förgöra andra länder, har sett till att bomber mot USA hamnar i Sverige i stället för USA, frågar jag mig om det var någon anledning att rösta 2018 . Min önskan är att oberoende vem och vilka som hamnar i en regering, skall de meddelas att i resterna av ett krig skall politikernas ansvar krävas. De sanktioner vi medverkat i, mot Jemen, Lybien, Irak och Syrien är deltagande i krig. Svenska folket borde vara möjligt att engagera , genom att visa filmer som Corbert report, Glenn Greenwald, Chris Hesges och massor med liknande självkritiskt innehåll. Kanske hyra folkets hus öch visa till självkostnad. Jag fick ett kort en gång, med en ko som stog pä en av sina spenar, I pratbubblan ; ” Stå inte bara där, gör något”. Tack Anders för att Du finns.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here