Michael Hudson om det ekonomiska läget. Vilka är trenderna och varför? Del II.

0
899

Denna intervju 9 maj med den kände marxistiske ekonomen professor Michael Hudson har publicerats på The Sakerhttp://thesaker.is/ben-norton-aka-multipolarista-interviews-michael-hudson-destiny-of-civilization/. Översatt av Catarina Östlund. Ger intressanta perspektiv som saknas i ekonomirapporter i våra vanliga media. Artikeln är mycket lång och jag har delat upp den i avsnitt som publiceras separat på förmiddagen under 5 dagar.

I. Inledning: Civilisationens öde: Finanskapitalism, industrikapitalism eller socialism.
II. Finns alternativ inom kapitalismen?
III. Nya Kalla kriget.
IV. Integration av eurasiatiska ekonomier.
V. Valutafrågor.

Uppdaterad med transkription Ben Norton alias Multipolarista intervjuar Michael Hudson: Destiny of Civilization

II. Finns alternativ inom kapitalismen?

Och alternativet är tydligen de samhällen som inte har följt denna nyliberala finanskapitalistiska plan. Och den mest framgångsrika ekonomin har uppenbarligen varit Kina, och det är orsaken till att finanskapitalismen har tillbringat så mycket tid där.

Och Kina har gjort precis vad 1800-talets USA, Tyskland, England och Frankrike gjorde. Det har behållit grundläggande samhällsnyttiga tjänster, grundläggande behov, och bostäder och framför allt finans- och banksektorn, i det offentliga området, som allmännyttiga tjänster.

Istället för att ha en självständig finanssektor som arbetar för sitt egenintresse skapar Bank of China pengarna. Och Bank of China lånar ut pengar genom att bestämma, var behöver vi investera i fastigheter för att tillhandahålla bostäder för befolkningen till ett så lågt pris som vi kan? Hur bygger vi upp branschen? Hur tillhandahåller vi ett utbildningssystem med vidareutbildning? Hur sörjer vi för hälsovården?

Egentligen en centralplanering i effektiv socialistisk stil, inte den stalinistiska planeringen som alla hänvisar till när det gäller Ryssland, utan en blandad ekonomi som du har i Kina, som verkligen är en bland- ekonomi, med vägledning, som den franska planifieringen. The french planification.[Förvaltning av resurser enligt en ekonomisk eller politisk plan.]

Och det är uppenbarligen det sätt på vilket man kan överleva och man undviker den typ som överbelastar ekonomin i USA med skulder, med höga hyror, med höga avgifter till hälsovårdsmonopolet, all denna betalning till en rentierklass som har vad de klassiska ekonomerna kallar oförtjänt inkomst, ockerinkomst.

Och istället för ge rentiererna sparken har vi placerat dem i ledningen, vi låter dem styra och de har gjort bankerna och Wall Street, City of London och Parisbörsen till de centrala planerarna.

Så vi har en centralplanering som är mycket mer centraliserad än socialisterna någonsin kunde drömma om. Men planeringen, den centraliserade planeringen görs av finanssektorn.

Och finansiell planering är kortsiktighet; det är kortsiktig planering; den är “Ta pengarna och spring!” Och det är den som demonterar och utarmar den globala ekonomin idag.

BENJAMIN NORTON: Absolut. Och i din bok skriver du om den viktiga skillnaden mellan den klassiska ekonomiska idén om en så kallad fri marknad, och hur nyliberaler ställer den idén på huvudet.

Så det här är vad du skriver i din bok. Och det här är återigen Michael Hudsons nya bok, ”The Destiny of Civilization”, som kommer ut den här veckan. Du skriver:

”Den nyliberala ideologin vänder upp och ned på den klassiska idén om en fri marknad, en som är fri från jordränta till en som är fri för rentierklasserna” – det vill säga de klasser som utvinner ränta – ”för att utvinna ränta och vinna dominans.”

Så de vänder helt upp och ner på idén om vad det innebär att ha en fri marknad.

Och sedan noterar du att ”i motsats till klassisk politisk ekonomi främjar denna nyliberala ideologi favorisering av rentierernas skatter, privatisering, finansialisering och avreglering.” Och du diskuterar allt detta.

Det är naturligtvis vad vi kan kalla Washington-konsensus.

Och sedan hävdar du att ”USA:s utrikespolitik syftar till att utvidga detta nyliberala rentierprogram i hela världen”.

Och du har ett mycket intressant avsnitt i din bok där du diskuterar detta begrepp som ”frihandelsimperialism”.

Kan du berätta vad ”frihandelimperialism” är och hur den har samband med USA: s utrikespolitik?

MICHAEL HUDSON: Tja, Nobelpriset ges i grunden åt skräpekonomi. Och seklets förmodligen sämsta skräpekonom var Paul Samuelson.

Han kom med det absurda påståendet att han kunde bevisa matematiskt att om du har frihandel, och inte har tullar och inte har något statligt skydd, då kommer alla att bli mer jämlika. Åtminstone kommer proportionerna mellan arbete och kapital att vara mer jämlika. I verkligheten är det precis tvärtom.

Och termen ”frihandelsimperialism” skapades faktiskt av en brittisk historiker i handelsteori som påpekade att vänta lite, när England gick in för frihandel, var tanken att om vi har frihandel kan vi se till att andra länder inte industrialiseras, för om vi har frihandel, då kan vi säga till Amerika, vi kommer att öppna våra dörrar för era marknader – det vill säga slavmarknaden i söder (som Storbritannien stödde) – och i utbyte kommer ni att öppna era marknader för våra industrivaror.

Och Amerika följde det fram till inbördeskriget, som utkämpades inte bara om slaveriet, utan av det republikanska partiet efter 1853 som mycket uttryckligen sa, om vi ska vinna valet – Whigs skulle aldrig kunna vinna [Whigs uppstod i opposition mot Demokraterna 1834]- om vi, det nya partiet, om vi ska vinna valet och industrialisera Amerika, måste vi engagera oss mot slaveriet, det måste avskaffas, för oss är Amerikas ekonomiska krig ett krig som innebär att antingen måste vi att ha skyddstullar i norr, eller så kommer vi att sluta som södern vill, som ett icke-industriellt, råvaruproducerande samhälle.

Och så löd debatten från 1815, då Napoleonkrigen tog slut och världshandeln började igen, fram till egentligen inbördeskriget, the Civil War. [1861-1865]

Och Amerika blev starkt på samma sätt som Tyskland också blev starkt, genom att ha skyddstullar, för att kunna ha priser som var tillräckligt höga för att stödja de framväxande industrierna, för att främja amerikansk tillverkningsindustri.

Och jag skrev en tjock bok om detta, den publicerades för några år sedan och baserades på min doktorsavhandling, ”America’s Protectionist Takeoff.”/ “Början på Amerikas handelspolitik med skyddstullar.”

Tja, engelsmännen försökte bekämpa andra länder som skyddade sin ekonomi och de sa att om ni bara har frihandel blir ni rika. Medan verkligheten är att om ett land har frihandel kommer det att bli fattigt, såvida landet inte redan har en produktivitet inom industrin och arbetskraften och jordbruket, som ligger på samma nivå som de mest avancerade länderna.

Frihandel var ett försök att hindra andra länder från att investera statliga pengar och bygga upp sitt jordbruk, sin industri och öka sin produktivitet och skapa ett skolsystem, att höja lönerna, att göra lönerna mer produktiva.

Och de amerikanska protektionisterna sa, ja, vi kommer att ha en höglöneekonomi eftersom höglönearbete konkurrerar ut de fattiga arbetarna, välmående amerikansk arbetskraft kan producera mycket mer än fattiga arbetare i andra länder som har frihandel.

Well , den ledande amerikanska protektionistiska ekonomen, Erasmus Peshine Smith, åkte till Japan och hjälpte Japan att bryta sig loss från brittisk frihandel och hjälpte Japan att industrialiseras.

Och andra amerikanska ekonomer, andra utländska ekonomer, plockade alla upp den amerikanska protektionistens idéer, som Friedrich List som åkte till Tyskland för att främja protektionism.

Och Peshine Smiths bok, ”The Manual of Political Economy”, översattes till alla främmande språk – japanska, italienska, franska, tyska.

Och man fick Europa att inse att frihandel polariserar ekonomier. Jo, det var det här som, efter första världskriget och särskilt efter det andra, när man hade en ortodox ekonomi, som huvudsakligen förvandlades till propaganda.

Det är det här som Samuelson och andra försöker övertyga andra länder om, att stater är dåliga, överlämna allt åt de rika, till finansfolket, till trickle-down ekonomier [ekonomier som sipprar ner] allt kommer att sippra ner, oroa dig inte, bara ge mer pengar till de rika och avstå från all statlig inblandning i marknaderna.

Samtidigt som Amerika hade blivit rikt genom att blanda sig i marknaderna, för att forma dem under åren fram till första världskriget.

Men efter första världskriget hade Amerika redan uppnått sin industriella dominans. Och det var efter första världskriget som Amerika sa: Ok, nu har våra skyddstullar gjort det möjligt för oss att överträffa alla andra länder, och i synnerhet vårt protektionistiska jordbruk – den mest skyddade sektorn i Amerika, har sedan 1930-talet alltid varit jordbruk.

Egentligen betydde det, ja, nu kan vi överträffa andra länder, vi kan konkurrera ut dem, nu kan vi säga till dem att börja med frihandel.

Och efter andra världskriget skapade amerikanerna Världsbanken för ekonomisk utarmning och Internationella monetära åtstramningsfonden. [International Monetary Fund IMF]

Och Världsbankens främsta mål var att hindra andra länder från att investera i sin egen livsmedelsproduktion.

Världsbankens mål var att världen måste tillhandahålla infrastruktur för att bygga upp plantagejordbruk i Latinamerika och Afrika och andra länder, så att de odlar tropiska exportgrödor, men de kan inte tillåtas att odla spannmål eller vete för att tillgodose den egna befolkningens behov; de måste vara beroende av USA.

Och så har frihandelns, Världsbankens och Internationella valutafondens funktion IMF:s varit att finansiera beroendet, uppbackat av det amerikanska stödet till diktaturer i hela Latinamerika som går med på att ha klientoligarkier som stöder pro-amerikanska handelsmönster och undviker alla slag av självständighet, så att Förenta staterna kan göra vad de nyligen har gjort mot Ryssland och andra länder, införa sanktioner – säga, ja, nu när du är beroende av oss för ditt spannmål, kan vi nu införa sanktioner, och du kan ”inte föda din befolkning om du inte gör som vi säger.

Det var den politik som Amerika försökte använda mot Kina efter Maos revolution. Och lyckligtvis för Kina så bröt Kanada detta monopol och sa, ja, vi ska sälja spannmål till Kina. Och Kina var alltid mycket vänligt mot Kanada under de tidigare decennierna.

Så i grund och botten betyder frihandel ingen stat, ingen socialism. Det betyder central planering i huvudsak av Wall Street – länder bör låta amerikanska företag komma in, köpa kontroll över deras råvaror, resurser, kontroll över deras olja och gas och mineralrättigheter och skogar och plantager, och i princip låta andra länder skicka hela sitt ekonomiska överskott till USA, där det vederbörligen kommer att finansiera uppköp av andra länders råvaror och värdefulla resurser.

BENJAMIN NORTON: Ja, och i din bok har du ett väldigt roligt stycke som jag verkligen tycker sammanfattar den här ideologin som du pratar om här.

Du hänvisade till Charles Wilson, som var försvarsminister under Eisenhower i USA, och han var också tidigare VD för General Motors.

Hans berömda uttalande lyder: ”Det som är bra för General Motors är bra för landet.” Och den uppfattningen har förvandlats till ”Det som är bra för Wall Street är bra för USA.”

Och sedan påpekar du att ”detta sammansmälte med evangelisk amerikansk utrikespolitik som säger” Det som är bra för Amerika är bra för världen. ” Och därför är den logiska slutledningen klar: ”Det som är bra för Wall Street är bra för världen.”

Och du beskriver detta, du kopplar ihop det med det nya kalla kriget, den här uppfattningen att det som är bra för USA är bra för världen, och det som är bra för Wall Street är bra för USA, därför är det som är bra för Wall Street bra för världen.

Du argumenterar, ”Vi måste bli medvetna om hur finanskapitalismen har fått makt över industriella ekonomier, framför allt i USA, därifrån försöker den projicera sig globalt, ledd av den finansialiserade amerikanska ekonomin. Dagens nya kalla krig är en kamp för att påtvinga hela världen rentierbaserad finanskapitalism.”

Och det här är en så viktig analys. För bland den minoritet av oss människor som har den här synen och pratar om det nya kalla kriget och hur farligt det är, finns det väldigt få som ramar in det i ekonomiska termer.

Vanligtvis ramar vi in det i politiska termer, de geopolitiska intressena mellan USA och EU å ena sidan och Kina och Ryssland å den andra.

Och går tillbaka till Brzezinski och hans bok från 1997,“The Grand Chessboard”, i vilken han talar om vikten av att förhindra att närbelägna strategiska konkurrenter dyker upp i Eurasien. Det är naturligtvis en geopolitisk diskussion och ekonomi är en del av den, men den sätts ofta inte i förgrunden.

Och jag tycker att din analys är ännu viktigare, och mer korrekt, eftersom ditt argument inte bara är geopolitiskt, utan du säger att den geopolitiska kampen är förankrad i ekonomi. Och att det här är en ekonomisk kamp mellan system.

Föregående artikelVarför döljs militären stora och ökande påverkan på miljö och klimat? Svenska försvarsmakten vill ha lättnader
Nästa artikelDet är det här de kallar för kapitalismen (del 2)
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here