Minskar befolkningen i världen?!

18
777
Barn firar befrielsen av östra Aleppo 2016.

Denna artikel av Torbjörn Wikland har publicerats som artikel i nr 9 av utmärkta månadstidningen Folket i Bild Kulturfront. Torbjörn Wikland är civilekonom och har tidigare varit ordförande i Folket i Bild Kulturfront, där han nu ingår i redaktionskommittén. Artikeln publiceras med Torbjörn Wiklands tillåtelse.


Minskande befolkning i världen

Befolkningsexplosion i världen? Nej, det stämmer inte längre. En FN-prognos 2017 visade att befolkningen slutar växa mot slutet av detta sekel och sedan minska. Men inte heller den tillväxtprognosen håller längre. Det visar en ny studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften The Lancet. Det blir färre människor på jorden redan efter 2068.

Efter en topp på 9.7 miljarder människor minskar den till 8,8 miljarder vid sekelskiftet. Alltså nästan en miljard färre på 32 år och nästan 2,2 miljarder färre jämfört med FN-prognosen på 11 miljarder vid sekelskiftet. Artikeln visar också att det saknas en beredskap för att hantera en minskande befolkning.

Även om massmedia inte visat större intresse för frågan har alltfler demografer (befolkningsexperter) redan påtalat att vi går mot en minskande befolkning och kanske ännu snabbare än rapporten i The Lancet visar.

En mycket pedagogisk och lättläst bok om detta är ”Empty Planet – the shock of global population decline” av Darrell Bricker och John Ibbitson – Crown Publishing Books 2019. De två kanadensiska författarna förklarar utförligt varför, sticker hål på vanliga missförstånd och presenterar fakta om befolkningens utveckling i världen och migrationen i världen. Dessutom lutar sig författarna sig mot mycket talande intervjuer främst bland kvinnor i fertil ålder runt om i världen. En av deras slutsatser är att den världsvida befolkningsminskningen redan har börjat.

Deras utgångspunkt är enkel. Fokus ligger på kvinnorna och hur deras roll och leverne i världen förändrats och fortsätter att förändras sedan mer än ett sekel tillbaka. För att befolkningen ska förbli konstant över tiden krävs att varje kvinna ska föda 2,1 barn under sin livstid. Det är ett genomsnitt för att bl.a. ta hänsyn till att en del födda dör i förtid.

Författarna utgår från det faktum att landsbygdens och jordbrukets traditionella sätt att säkra familjens arbetskraft och ”ålderspension” är att skaffa många barn. När allt fler flyttar till städerna, allt fler kvinnor får utbildning och möjlighet till annat än att föda och fostra barn (det bör därför kallas den världsvida kvinnofrigörelsen) så sjunker födelsetalet dramatiskt – från ofta 5 – 6 barn till under 2,1 barn.

Det sker samtidigt med en väldig ekonomisk utveckling i världen. Kvinnorna ser också att ekonomiskt sett förvandlas barn från en tillgång till en tung kostnad i familjen. De försöker och lyckas delvis skaffa sig ett eget liv oavsett vad deras män och religion tycker och tänker om barnbegränsning. Det är bokens huvudbudskap.

När författarna förklarar detta närmare syns det tydligare hur de går på tvärs med vedertagna ”sanningar”:
– Utvecklingen mot färre barn är inte alls bara ett fenomen i västliga utvecklade länder (på den punkten är The Lancet-studien lite tvetydig). Samma utveckling sker i de s.k. utvecklingsländerna i Asien, Afrika och Latinamerika, där det stora flertalet av jordens människor finns. Skillnaderna är främst att flera av dessa länder fortfarande har höga födelsetal samtidigt som utvecklingen mot lägre födelsetal går ännu snabbare än vad det gjort i väst. Dessutom har flera av de riktigt folkrika staterna som Kina, Indien och Brasilien redan minskat sitt födelsetal till kring eller snarare under 2,1.

– Författarna ger också översiktsbilder över migrationen i världen, dvs. både vanliga flyttströmmar och flyktingströmmar.

Den helt dominerande flyttströmmen sker från landsbygd till stad – och den har pågått länge. Det är inte bara i västs utvecklade ekonomier som landsbygden avfolkas och allt fler bosätter sig kring städerna. Samma utveckling finns i Asien, Afrika och Latinamerika. Den har bara inträffat lite senare än i väst men hastigare.

Numer finns det största städerna – med något undantag – inte i väst utan i de före detta kolonierna i Asien, Afrika och Latinamerika. Och sedan flera år är befolkningen i världens städer större än på landsbygden. Ovanpå detta kommer flyttströmmarna mellan länderna. Författarna konstaterar samtidigt att det stora flertalet flyttare inte drömmer om långa flytt. De vill helst ha nära till sina rötter. Och ovanpå detta kommer sedan flyktingarna från krig och kaos. Att det senare inte är de största befolkningsströmmarna i ett världsperspektiv har vi i Europa kanske svårt att ta till oss idag efter de stora flyktingströmmarna från Mellersta Östern.

– Samtidigt lever vi allt längre. Tro bara inte att det främst gäller i väst. Det gäller över hela världen. Och det bör rimligen alla vara glada för, men det skapar också flera problem. Ett av de viktigaste är hur pensioner ska räcka till alla som lever längre samtidigt som de yngre generationerna blir mindre i storlek. Författarna pekar på detta och andra problem men ger inget svar. Det är kanske bra. Vi översvämmas ju lätt av många trosvissa som vet hur problem ska lösas i stället för att uppmana till diskussion om tänkbara lösningar.

Att flera religioner i världen säger nej till barnbegränsning ger bara marginella avtryck i statistiken. Det som avgör födelsetalets utveckling är att kvinnor oavsett religion förstår att utnyttja de nya möjligheter som flytten till städer (urbaniseringen), utbildning och information via TV och mobiltelefoner ger. Samtidigt minskar alla religioners grepp om människor. Enkelt utryckt väger då ”plånboksfrågor” och kvinnornas stegvisa frigörelse mycket tyngre än religion och traditionell mansdominans.

Det finns inte heller statistik som visar att svarta och andra med annan hudfärg skulle bli fler och låta ”den vita rasen” (hur den nu än beskrivs) i USA och väst bli allt mindre. Det är, kära naziinfluerade i Nordiska Motståndsrörelse, amsagor lika ”sanna” som barnens tro på jultomten. Födelsetalen sjunker genomgående, visar statistiken, för alla oavsett hudfärg.

På samma sätt är det med kulturella olikheter. De tenderar att minska. Hos de allra flesta invandrade finns en stark strävan att integreras i de nya samhällen de kommer till. Då sjunker inte bara födelsetalen utan man tar till sig mycket – men inte allt! – av det nya landets kultur och seder. Det åskådliggör författarna utifrån kanadensiska exempel.

Kanske också Ebba Busch kan ta till sig detta efter att ha skrikit sig hes över det ökade antalet minareter i Sverige. Kulturellt sett är det lika dumt att begära att muslimer ska avstå från sina ”kyrktorn” som att förbjuda alla norrlänningar att använda skidor på vintern. Sådant brukar kallas kulturfrågor.

När detta är sagt måste också några ordentliga svagheter i boken tas fram:
Stormakters inblandning i och krig mot andra svagare stater förklarar mycket av de problem som redovisas i boken men för författarna verkar sådant vara tabu. Den gigantiska flyktingströmmen från Irak, Syrien, Afghanistan och Libyen som sökt sig till Europa är ju ett resultat främst av USA:s och de gamla europeiska kolonialmakternas krig, direkt och indirekt, mot dessa länder (och där Sverige hänger på). Det gäller även flyktingströmmar i andra delar av världen.

Författarnas hyllning till den kanadensiska invandringspolitiken känner inga gränser. Den accepterar bara invandrare som är till nytta i och fyller hål i den kanadensiska arbetsmarknaden. Och den förutsätter en stat som redan i begynnelsen var ett invandrarland. Samtidigt menar författarna att just invandringen ska göra Kanada stort och starkt i den framtida världen. Det är inte bara ett provinsiellt perspektiv utan en hyllning som borde platsa i ett kanadensiskt Grönköpings Veckoblad.

– Författarna tar också upp makarnas Myrdals svenska men även internationellt kända manifest ”Kris i befolkningsfrågan” från 1930-talet. Författarna nöjer sig dock inte med att beskriva de ekonomiska och andra åtgärder som sedan genomfördes i Sverige och gav en del men inte tillräckligt tydliga resultat mätt i födelsetal. Vi bortser då från den speciella baby-boomen direkt efter andra världskriget som även andra stater i väst upplevde. Betald barnledighet, förskolor (som då kallades barnstugor), förbud mot att avskeda kvinnor pga barnafödande m.m. var och är viktiga steg för att i det moderna samhället komma ifrån att barn ofta kan vara en tung ekonomisk börda och för att åstadkomma jämställdhet mellan könen och fördela arbetsbördan att uppfostra barn och sköta ett hem.

Det erkänner författarna först men i nästa andetag avfärdas det som alltför dyrbara lösningar för samhället. Är inte författarna bekanta med samhällsekonomiska kalkyler? Det verkar inte så, trots att skatter bara är ena sidan av ett samhällsekonomiskt mynt.

Oavsett dessa invändningar är boken en bra inkörsport till en förnyad diskussion om befolkningsfrågan. Nu bör makarna Myrdals grundläggande utgångspunkt från1930-talet – kris i befolkningsfrågan – åter ta plats i debatten. Denna gång gäller det inte bara Sverige utan hela världen. Att det är en viktig fråga borde kanske även de många som diskuterar klimatkrisen i världen inse.

Enkelt utryckt så måste det finnas ekonomiskt utrymme för stora klimatåtgärder – och det kanske inte finns med en minskande befolkning i världen enligt författarna och andra som studerat frågan. För att spetsa till det: de i massmedia uppmärksammade få kvinnor som säger att de avstår från barn för att det finns för många i världen borde få följande upplysning:

För att förbättra framtiden för alla barn och barnbarn i framtiden måste fler skaffa barn!

18 COMMENTS

  1. Det är tack vare globaliseringen som utvecklingen mot färre barn sker allt snabbare även i utvecklingsländerna. Stigande inkomster genom deltagande i det internationella handelsutbytet inkl direktinvesteringar leder till det. Samtidigt har den snabbare teknikutvecklingen lett till stora flöden av information mellan länderna.

  2. Trist att villfarelser som “BNP måste öka”, “Priserna måste stiga”, samt “Befolkningen måste öka” tyvärr aldrig tycks gå ur tiden. Intressant också att personer som varnar för att beolkningen kommer minska också brukar varna för att “robbotar kommer stjäla alla våra jobb”. Båda problemen är dock bara nonsens men faktiskt till viss del relaterade. Om befolkningen/arbetskraften kommer att minska kommer det att leda till höjda löner vilket kommer ha två effekter. För det första kommer det innebära att arbetsutbudet kommer att öka och för det andra så kommer det blir mer lönsamt att investera i teknik som ersätter arbetskraft. Anledningen till att det nu investeras så mycket i AI och robotisering är just ett resultat av minskad barnafödande och ökad livslängd vilket gör det mera lönsamt att investera i teknik som ersätter behovet av framtida arbetskraft.

    När det gäller klimatkrisen hade den ju blivit hjälpd av en minskande befolkning snarare än en ökande. Om befolkningen minskar med 50% så kan världen minska utsläppen med 50% utan att individen behöver minska sina utsläpp. Om befolkningen istället ökar med 50% så behöver varje individ istället minska sina utsläpp med -67% för att nå samma resultat.

  3. Befolkningstillväxten brukar plana ut i samband med stigande levnadsstandard, den går över även i Afrika. Sen blir det spännande att se hur det går till när ålderspyramiden är störst i pensionärsåldern. Kina har fört sin ettbarnspolitik så länge att det redan saknas framtida mammor.

    • Det kanske inte är bra för det “gemensammas bästa” att vi blir för gamla?
      Man kan i varje fall tro det med västvärldens hantering av Coronaepidemin.
      Men jag tycker det är bra att vi fått ett parti som även bryr sig om de äldre i samhället när de politiker som egentligen borde visat solidaritet istället vänt de äldre ryggen och börjat vägen tillbaka till fattigstugan.

      Politiken har fått hybris.
      Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket brukar det heta.
      Visionerna har blivit för stora så man tappat kontakten med verkligheten och bristerna breder ut sig.
      Staten klarar inte längre sina kärnuppgifter.
      Den svenska politiken klagar gärna på demokratin i Polen men klarar inte skogsbränder i Sverige utan polska brandförsvaret för köra ända hit i brandbilar och hjälpa till och släcka.
      Vi har en myndighet för samhällets beredskap med Dan Eliasson som chef men som för mig mest liknar en propagandacentral. För något år sedan fick jag ett brev eller en broschyr därifrån som varnade mig för vilseledande samhällsinformation.
      Det är precis som den som sa att han var att.

      Jämför gärna med Bibelns berättelse om Babels Torn och hur det gick när människorna drabbades av övermod.

  4. En riktig propaganda artikel.
    Vem vill vänta till 2068. (finns det några levande människor kvar då)? Är det inte lika bra att säga stopp och belägg för invandrande och flyktingmottagandet en gång för alla.
    Den där redovisade beräkningsmodellen håller inte ihop. För övrigt går det utmärkt att beskatta befolkningen, och höja socialförsäkringskostnaden på löner (så länge inte politikerna stjäl den som de tidigare gjort) och beskatta produktion (om man vill) från politiskt håll, för att säkra pensioner och välfärd, “utan att öka på invandringen”. men med feta arvoden och höga löner tycks det skatteincitamentet minska i proportion.
    Västerländska stater har i allmänhet ett svindlande ekonomiskt produktionsöverskott, men det går endast till ett fåtal. I övrigt till rena onyttigheter, myndigheter, presstöd, propaganda, försvarssatsningar och bistånd och fanken vet allt.
    Vi behöver inte bli fler på den här planeten utan färre. Författarna till “Empty Planet” har felaktiga utgångspunkter och har därför dragit felaktiga slutsatser.

    • “En riktig propaganda artikel.”

      Ja, för socialism är propaganda.
      Det var så socialismen en gång började.
      Idéer som inte överlevde av egen kraft utan måste pådrivas med åtgärder.
      Tyvärr kan människor fixeras vid idéer.
      Så kallade idealister.
      Ibland så det blir problem med samarbetet.
      En mycket tidig idealist var Jesus.
      Lite si och så var det nog med samarbetet för när folket frågades om vem som skulle avrättas på korset, de dömda förbrytarna och rövarna eller Jesus så valde folket att frige förbrytarna och avrätta Jesus.
      Så övervärdera aldrig idealismen. De är inte säkert folket vill ha den.

      Nytt för senare generationer är inflödet av kvinnor i politik och samhällsdebatt.
      Något som väsentligt har förändrat både politiken och debatten.
      Lyssna till mediefenomenet Rebecka Fallenkvist och hur hon vänder förändringsiver till ett samarbetsproblem. Och till på köpet med ett leende. Det är så man häpnar.
      Hur vänsterregeringen ska tackla den här accelererande mediautvecklingen från den politiska högern vet jag inte men inskränkningar i yttrandefriheten är nog att vänta framöver.
      Mest indirekta för att kunna upprätthålla förtroendet för demokratin och emot auktoritära krafter.

      https://www.youtube.com/watch?v=UHEra1AF7Mc

      Kristna påstår att Jesus lever. Tänker man efter så är det nog så.
      Jesus är med oss överallt och hela tiden.
      Alla vet vem han är men ingen har sett honom.

        • Det hörde till tiden, det fanns gott om, ofta kringvandrande, filosofer. En del av deras läror blev religioner, kristendomen en. Indien hade Buddha, Kina KungFuTzi (Konfucius) och LaoTzi.

      • Hej Anders Romelsjö och Gott Nytt År! 🙂

        Jesus och socialism är något jag funderat på i julhelgen.
        Resultatet blev att jag kom fram till att Jesus var utopist.
        Men inte bara utopist utan avantgardistisk utopist med målet att förändra världen, i sak människornas sätt att tänka.
        Som avantgarde hade Jesus det tolv lärjungarna.
        Socialism är en teori som utvecklades långt senare.
        Men Jesus och socialismen har tydliga paralleller.
        Båda är i huvudsak skapade av ett patriarkat men som mest attraheras av kvinnor.
        Men jämförelsen kan göras långt mera så jag förstår din positiva inställning till just Jesus.
        Så ja, Jesus var kritisk till överheten och ville bygga en bättre värld på folklig och demokratisk grund.
        Men lyckades han något vidare med det?
        Samt hur har senare och vidareutvecklade socialister lyckats med sina försök?

  5. Det verkar lovande att herrarna i boken tror på en kommande kontrollerad nedväxt, även om vi inte vet hur det kommer bli.

    Nedväxt är exakt vad Vetenskapliga partiet förespråkar, med vetenskapliga evidens som grund. Detta skall inte motverkas , men alla kvinnor som skaffar inget, ett eller bara två barn bör istället hyllas och belönas för att de tar ansvar för Moder Jord, sina egna barn och deras barn och barnbarns väl.

    Det är nämligen inte en “åsikt”, men ett faktum, att tillväxten nu drivits så långt att den rubbar en naturlig balans och utrotar art efter art, samt i en accelererande takt gör slut på våra naturtillgångar. Andra partiers s.k. ”miljöpolitik” räcker inte, för den innebär INTE nedväxt till balans med naturen.

    Matematiker är 100% eniga om vad som sker med ständig tillväxt, dvs. siffror som bevisligen ständigt fördubblas. Det leder till fullkomligt makabra siffror på några fåtal fördubblingar.

    Arkeologer har goda evidens för vad som skedde med Påskön, där populationen växte och förstörde naturen på sin egen ö. Tillväxten av människor, råttor och rovdrift lade grunden till förödelsen. Jordbruksforskare vet också att den pågående tillväxten inte är hållbar, men att s.k. ”hållbar tillväxt” är en oxymoron, en självmotsägelse. Det finns f.ö. goda exempel på hur man överlever i hållbar balans, ex. ön Tikopia.

    För tillväxtekonomer, med för liten förmåga att se relativt enkla enkla samband och därför inte kan förstå evident vetenskap, så vill jag ändå upplysa om ordet “ekonomi” som ungefär betyder att hushålla med resurser i ett tillstånd av knapphet.

    Jag vill även påminna olika sekterister om att någon “Gud” (utom hin onde självt kanske) knappast kan ha haft avsikten att låta människan förstöra skapelsen, om han nu skapade den och människan … men man vet ju aldrig vad det är folk dyrkar egentligen, med tanke på Dawkins citat om gamla testamentets Gud:

    ”Gamla testamentets Gud är förmodligen den mest obehagliga karaktären i all fiktion: avundsjuk och stolt över det; ett småsint, orättvist, oförsonligt kontrollfreak; en hämndlysten, blodtörstig etnisk rensare; en misogynistisk, homofobisk, rasistisk, barnamördande, folkmördande, hedersmördande, plågande, storhetsvansinnig, sadomasochistisk, oberäknelig ond mobbare.”
    / Richard Dawkins

    ”The God of the Old Testament is arguably the most unpleasant character in all fiction: jealous and proud of it; a petty, unjust, unforgiving control-freak; a vindictive, bloodthirsty ethnic cleanser; a misogynistic, homophobic, racist, infanticidal, genocidal, filicidal, pestilential, megalomaniacal, sadomasochistic, capriciously malevolent bully.”
    / Richard Dawkins (Source: Richard Dawkins on Wikiquote)

    • Beskrivningen av bibelguden som Dawkins gör liknar den politik som regimen i Israel bedriver och man förstår var de får sin inspiration från! Äpplet faller inte långt från trädet!

    • Stämmer inte! Det är bara i Europa folk har fått vit hy, blåa ögon, rött och blont hår m.m. Det är sannolikt arvet efter de Neandertalmänniskor som invandrarna från söder beblandade sig med efter flytten till Europa! Inga andra folk som bott på nordliga breddgrader i tusentals år har utvecklat liknande attribut som i Europa! I sydligaste sydamerika t ex så har Alakaluf-folket bott sedan förhistorisk tid och de har varken ljus hy eller andra attribut vi förknippar med det vi har i Europa!

    • Martin,
      Det är exakt den förklaringen lärarna i diverse samhällsorienterande ämnen som missionerades ut till oss elever på KomVux för ett tjugotal år sedan.
      Jag reagerade inte alls utan istället tänkte, Aha… det är därför människor har olika hudfärg.
      Det lät bara så naturligt och logiskt så det var enkelt att ta till sig.
      Lärdomen gjorde att jag fick en “antirasistisk” hållning, inte aktivistisk men ändå tog ställning.
      Då var heller inte steget långt till avsky mot Sverigedemokrater och rörelsen däromkring som alltmer började synas. Det var också då jag började titta lite på Thoralf Alfssons hemsida när han var aktiv sverigedemokrat. Nu är han ju utsparkad därifrån och kör sitt eget race.
      Jag minns hur jag förfasade mig och tyckte det var elaka och vidriga människor.
      Det gick så långt att jag vid ett par tillfällen skrev kommentar mot dem.
      Jag förstod inte riktigt då men det skulle jag aldrig gett mig in på för jag fick en otäck hatstorm efter mig att läsa på kvällen före sängdags. Inte upplagt för någon bra nattsömn då precis.

  6. Här i Kina ser man en tydlig kulturförändring. Typiskt, för några veckor sedan hjälpte jag en dam att sätta ihop hennes pensionsplanering. Hon har ett eget mycket framgångsrikt företag, det tredje hon startat och driver, hon är i femtioårsåldern och har absolut noll planer på att pensionera sig någonsin efter svensk modell, alltså sluta jobba och ha det bra på statens bekostnad. Däremot vill hon ha en viss garanti för en inkomst på äldre dagar. Om hennes nuvarande företag inte går bra i framtiden, då kommer hon att starta företag nummer fyra, eller fem, eller fler.

    Olika väst har vinsterna och framgångarna med teknologin inte hamnat hos några kapitalistiska oligarker utan hos gemene man. Folk arbetar i nätverk som omformas och förnyas hela tiden. Digitalekonomin blomstrar, 35% av BNP nu, den finns inte i Sverige. Problemet i Sverige är hela det råttbo av lagar, regler, skattesystem, fackföreningar, ett otroligt trögt politisk system, ideologi, ständig strävan efter ett statiskt samhälle och ”trygghet”, stoppklossar som förhindrar dynamik och förändring, och naturligtvis det massiva byråkratisystemet, massövervakningen som kväver allt tänkande utanför lådan, folk vågar inte sticka ut huvudet och prova nya saker.

    Som exempel, Uber eller GIG-företagen. Nya sätt för transporter. Traditionell Taxi går i taket, stoppa det, ge oss bidrag istället. GIG-företagen skall stoppas, folk skall ha anställningstrygghet. Tidningar och media. Alternativmedia skall utrotas eller bli traditionella, MSM kräver ständigt ökande bidrag för att slippa utvecklas, nya initiativ, SwebbTV och Swegot stängs. Statens propaganda kanaler, Public Service, får rätt att beskatta. Ingen dynamik, ingen utveckling. Det kommer inte att gå bra.

    • “Det kommer inte att gå bra.”

      Jag tror att traditionen är stark.
      Sverige har en längre tid av progressiv vänstertradition bakom sig.
      Som verkar sitta djupt rotad i folksjälen.
      Skulle personalen i den kommunala förskolan, socialt utbildade och med det erhållit åsikter till vänster (för något annat tror jag inte är möjligt för att kunna jobba där)
      säga till barnens föräldrar att barnen ska leka familj istället för mamma-pappa-barn så kommer föräldrarna genast anamma det därför tilliten fortfarande är så pass hög.
      Få svenskar misstänker det allmänna och samhället därför människor i Sverige fortfarande har en stark tro på kollektivismen.
      Folkhälsomyndighetens chef Anders Tegnell fick en stor beundrarskara redan från början.
      Knappast för något han gjorde eller inte gjorde utan snarare för han företräder något folket tror på eller gärna vill tro på.
      Jag tror det är väldigt svårt att ändra en redan förprogrammerad opinion, särskilt om den upprätthålls genom massiv propaganda för då blir den närmast självgående.
      För en snabb kursändring måste i så fall något väldigt omstörtande hända annars fortsätter det som förut, möjligen under en väldigt hård maktkamp där kännetecknet är trögrörlighet och en styrka och försvar till gällande traditionen.

      Sverige har en mycket gammal kristen tradition. Jag tror den är bortåt tusen år gammal.
      Men sedan något hundratal år vill staten ändra på det.
      Och den takten har nu med migrationen av människor med annan religion ökat.
      Främst då Islam som staten och samhället gärna vill prioritera.
      Men eftersom det rör sig om gammal tradition så måste staten och samhället gå mycket försiktigt fram men ändå ha en tydligt linje för att nå acceptans.
      Nu har jag inte lyssnat på några nyårstal från Stockholm men jag läste att “Messias” i år tagits bort från texten.
      Något annat mycket tydligt är att den kristna traditionen men firande av Lucia den 13 december bara försvann helt spårlöst.
      Det är faktiskt något jag reagerat på sedan ett par år tillbaka.
      Istället har vi fått en Pride-tradition som lyfts fram av det progressiva vänstersamhället desto mera.
      Men hur stark den traditionen blir är jag dock frågande till.
      Med (politiska) pedofilskandaler inblandade kanske det heller inte kommer gå så bra.

LEAVE A REPLY

Please enter your comment!
Please enter your name here