Missriktad utrikespolitik mot Ryssland och andra skadar USA och dess ”allierade

31
1118

 

Frihetsstayn sjunker: Bild hos Pål Steigan.

Moon of Alabama https://www.moonofalabama.org/2022/10/misguided-foreign-policies-against-russia-and-others-damage-the-us-and-its-allies.html#moreskriver 12 oktober om

Missriktad utrikespolitik mot Ryssland och andra skadar USA och dess ”allierade

Politisk korruption, brist på kunskap och irrationell utrikespolitik har fört USA till en punkt där landet håller på att förlora sin överhöghet i världen.

Som svar på den amerikanska kuppen i Kiev 2014 stödde Ryska federationen etniska ryska rebeller i Donbasregionen för att stå emot de antiryska progromer som den nazistkontrollerade Kievregimen hotade dem med. Detta blockerade USA:s planer på att föra in Ukraina i Nato och stationera amerikanska missiler direkt vid den ryska gränsen.

År 2016 sökte demokraterna hämnd genom att driva falska påståenden om rysk inblandning i det amerikanska valet. För att rättfärdiga sin förlust i presidentvalet skapade Hillary Clinton ”Russiagate”, det falska påståendet att Trump på något sätt styrdes av Ryssland. Hon fick stöd av högt uppsatta tjänstemän i hela den djupa staten och särskilt inom FBI. I efterhand var deras beteende bortom all trovärdighet:

En FBI-chef vittnade upprepade gånger i början av månaden om att agenterna inte bekräftade ett explosivt påstående från en före detta brittisk spion om en ”välutvecklad konspiration” mellan Kreml och Donald Trumps första presidentkampanj, innan han angav påståendet som ett skäl för att inleda övervakning av en före detta tjänsteman i Trump-kampanjen.

FBI använde den obekräftade rapporten, vittnade Auten, för att söka domstolsgodkännande av en hemlig övervakningsorder för att övervaka Carter Page, en av Trumps kampanjrådgivare, och lyckades sedan få den ordern godkänd på nytt vid tre tillfällen, delvis baserat på samma obekräftade påstående.

Auten berättade för juryn att kort efter att ha fått den första omgången Steele-dokument hösten 2016 träffade en grupp FBI-tjänstemän Steele och erbjöd honom ”någonstans upp till en miljon dollar” för information som skulle bekräfta påståendena i hans rapporter. Men Steele gav aldrig någon bekräftelse, sade Auten som svar till Durham.

Steele hade anlitats av efterforskningsföretaget Fusion GPS, vilket i sin tur hade anlitats av en advokatbyrå som representerade Trumps motståndare, Hillary Clinton, och Democratic National Committee.

’Russiagate’ skapade en feberaktig antirysk stämning, särskilt inom demokraterna och deras anhängare.

Till detta kom en allvarlig okunskap om Rysslands ekonomiska och tekniska kapacitet. Amerikanska politiker förlitar sig på partiska medier som skapade en falsk bild av Ryssland. Jag gjorde mitt bästa för att motbevisa detta så ofta jag kunde:

Resten av NYT-artikeln är inte bättre än dess allra första stycke. Den upprepar helt enkelt falska stereotyper om Putin som en ”autokratisk ledare” eller om det obefintliga ryska inflytandet på amerikanska val.

För nästan trettio år sedan, när Sovjetunionen bröts sönder, hade Ryssland en djup nedgång. Liberaliseringen av dess ekonomi fick katastrofala konsekvenser. Men det har sedan dess reformerat sig självt. Det är nu tillbaka till sin traditionella ställning i världen. En eurasisk stormakt som i nästan alla avseenden är oberoende av resten av världen och som kan skydda sig själv. Det måste därför beaktas när man tänker på global politik. Detta är helt enkelt ett faktum och inte en effekt av ett ”tankespel” som Ryssland påstås spela med ”väst”.

Att USA fortfarande har problem med att förstå detta är inte Rysslands fel, utan resultatet av de snedvridna beskrivningarna av det.

Jag skrev ovanstående i december 2019(!). Tio månader senare tog jag upp frågan på nytt:

Under de senaste åren har USA och dess EU-marionetter ökat sina påtryckningar på Ryssland. De verkar tro att de kan tvinga Ryssland att följa deras diktat. Det kan de inte. Men illusionen om att Ryssland till slut kommer att knäckas, om bara några fler sanktioner tillämpas eller några fler hus i Rysslands grannskap sätts i brand, försvinner aldrig.

Ryssland accepterar inte den liberala internationella ordningens fifflande ”regler”. Ryssland håller sig till lagen, vilket enligt min åsikt är en mycket starkare ståndpunkt. Jovisst, internationell lag bryts ofta. Men som Lavrov sade vid ett annat tillfälle, man överger inte trafikreglerna bara på grund av trafikolyckor.

Ryssland förblir lugnt, oavsett vilket upprörande nonsens som USA och EU kommer med. Det kan göra det eftersom det vet att det inte bara har moralisk överlägsenhet genom att hålla sig till lagen, utan också har förmågan att vinna en strid.

Ryssland är militärt säkert och det vet ”väst”. Det är ett av skälen till det antiryska raseriet. Ryssland behöver inte bry sig om den exempellösa fientlighet som kommer från Bryssel och Washington. Det kan ignorera den, samtidigt som det tar hand om sina intressen.

Eftersom detta är så uppenbart måste man fråga sig vad det verkliga skälet till den antiryska påtryckningskampanjen är. Vad ser de som förespråkar den som dess slutpunkt?

Svaret på min fråga avslöjades i mitten av förra året, när USA och EU hotade Ryssland med ”förkrossande sanktioner”. Tanken var att förstöra Rysslands ekonomi för att sedan splittra landet. Det var en mycket dum idé:

Ryssland är det land i världen som är mest självförsörjande och kan lita till sig självt. Landet producerar nästan allt det man behöver och har mycket eftertraktade produkter som efterfrågas globalt och som särskilt behövs i Europa. Ryssland har också enorma finansiella reserver. En sanktionsstrategi mot Ryssland kan inte fungera.

Att använda Ukraina för att provocera Ryssland till aggressioner för att sedan tillämpa sanktioner var också ett ganska vansinnigt försök.

I stället för att skilja Ryssland från Kina har USA oavsiktligt gjort sitt bästa för att driva dem in i en djupare allians. Det var det allvarligaste strategiska misstag som USA kunde begå.

I stället för att inta en ny strategisk hållning, som skulle stödja en strategi för skifta fokus till Asien, flyttar USA nu trupper tillbaka till Europa.

De amerikanska beslutsfattarnas trångsynta bigotteri, som får sin näring av en tro på USA:s exceptionalism, samtidigt som de saknar en uppfattning om vad verklig makt innebär, har lett till detta nederlag.

USA shinning-city-on-a-hill

USA hade genom Nato byggt upp den ukrainska armén med avsikt att använda den mot Ryssland. Som Natos generalsekreterare Stoltenberg stolt hävdade:

Som ni vet ger Natos allierade Ukraina ett militärt stöd av aldrig tidigare skådat slag. Faktum är att Natos allierade och Nato har varit där sedan 2014 – utbildat, utrustat och stöttat de ukrainska väpnade styrkorna.

Det senaste kriget inleddes av Ukraina den 17 februari, med omfattande artillerield mot Donbasrepublikerna. Massiva sanktioner mot Ryssland infördes. Den ryska armén marscherade slutligen in i Ukraina.

Det tog bara några veckor att inse att sanktionerna, som jag hade förväntat mig, fullständigt misslyckades. Under de första dagarna föll Rubeln bara för att komma tillbaka mycket starkare. Det rådde ingen brist för ryska konsumenter. Rysslands industrier fortsatte att snurra på.

Men sanktionerna krossade ”väst” och särskilt dess konsumenter.

Under årens lopp har USA och EU upprätthållit sanktioner mot oljeproducenterna Iran, Venezuela och Ryssland. De förstörde också delar av Libyens oljeindustri. Sammanlagt har sanktionerna hållit cirka 20 procent av den globala oljeproduktionen antingen borta från marknaderna eller gjort den svårare att köpa och sälja. Utöver detta har USA:s förbindelser med de stora producenterna i Mellanöstern, särskilt Saudiarabien, svalnat.

I slutet av 2021 exploderade konsumentpriserna på kolväteprodukter. När de hotade att leda till att hota demokraternas chanser i mellanårsvalet, använde president Biden skattebetalarnas pengar, i form av USA:s Strategic Petroleum Reserve (beredskapslager av olja, ö.a.), för att subventionera bensinpriserna:

 

USA och fem andra världsmakter tillkännagav på tisdagen en samordnad insats för att utnyttja sina nationella oljelager och försökte på så sätt pressa ned de stigande bensinpriserna, vilka har retat upp konsumenter runt om i världen.

Åtgärden imponerade inte på oljehandlare, som hade förväntat sig att president Biden skulle tillkännage ett större uttag från USA:s strategiska oljereserv, som är den största i världen med 620 miljoner fat.

Den samordnade insatsen, den största någonsin för en frigörelse av strategiska reserver i flera länder, är avsedd att hantera fluktuationer i utbud och efterfrågan på olja, sade tjänstemän från administrationen. Och det var en varningssignal mot OPEC Plus, namnet på Organisationen för oljeexporterande länder samt Ryssland och andra länder. Biden har uppmanat dessa länder att öka produktionen, men har fått mothugg.

Åtgärden kan ge ett svar nästa vecka när gruppen håller sitt månadsmöte. Även om det skulle kunna få dessa länder att öka produktionen kan det lika gärna få kartellen att begränsa utbudet ytterligare och driva upp de globala priserna.

Användandet av SPR som muta till väljarna har sedan dess fortsatt:

Sedan 2021 har landets SPR minskat med cirka 35 %, och 2021 började med 638 miljoner fat i lager. I slutet av året hade den siffran sjunkit till 594 miljoner fat. I dag finns det 416 miljoner fat – och ännu fler kommer att släppas ut.

USA har inte bara sanktionerat stora oljeproducenter, utan även startat ett krig mot den tredje största (Ryssland) och retat upp den näst största (Saudiarabien).

Toppen av sådan dumhet var idén att begränsa det pris som ”tillåts” betalas för rysk olja:

En förnuftig aktör skulle dra slutsatsen att sanktionerna var ett misstag och att ett upphävande av dem skulle hjälpa Europa mer än det skulle hjälpa Ryssland. Men nej, de amerikanska och europeiska pseudoeliterna förmår inte längre agera på ett förnuftigt sätt. Istället förstärker man det mest galna sanktionssystem man någonsin hört talas om:

[Europeiska unionen gick på onsdagen vidare med en ambitiös, men oprövad plan, för att begränsa Rysslands oljeintäkter.

Enligt planen ska en kommitté med företrädare för Europeiska unionen, G7-länderna och andra, som godkänner pristaket, sammanträda regelbundet för att besluta om priset på den ryska oljan och ändra det utifrån marknadspriset.

Hur får man en stor producent av en sällsynt råvara att sälja dessa varor under det allmänna marknadspriset? Om man inte har en mycket stark köparkartell som också kan köpa produkten från andra håll kan man inte lyckas med detta. Det är en ekonomisk omöjlighet.

Ryssland har förklarat att man inte kommer att sälja någon olja till någon part som stöder G7:s system för prissättning. Det är därför varken Kina, Indien eller något annat land, förutom EU och USA, kommer att gå med på att ansluta sig till den.

För en månad sedan svarade OPEC+ slutligen genom att sänka sitt produktionsmål med 2 miljoner fat per dag. För vissa av dem är ett oljepris på omkring 80 dollar per fat helt enkelt ett budgetkrav:

Den tysta uppfattningen, som framkom under Biden-resan, var att Saudiarabien skulle öka sin produktion med cirka 750 000 fat per dag och att Förenade Arabemiraten skulle följa efter med ytterligare 500 000 fat, vilket skulle pressa ned gaspriserna och försämra president Vladimir V. Putins förmåga att finansiera ett krig som pågick mycket längre – och med mycket högre förluster – än vad Biden hade räknat med.

Men produktionsökningarna var flyktiga. Saudiarabien ökade visserligen produktionen avsevärt i juli och augusti, men backade från sitt löfte att upprätthålla dessa nivåer under resten av 2022. Dess ledare, och hela Opec, oroade sig för att spöket om en global recession drev ner priserna, från 120 dollar per fat under sommaren till under 80 dollar. Under den nivån, fruktar de, måste budgetarna skäras ned och den sociala stabiliteten hotas. Saudierna beslutade därför att de var tvungna att agera.

 

Sanktionerna och de dåliga relationerna till Saudiarabien markerar ett stort misslyckande för USA:s utrikespolitik, skriver M. K. Bhadrakumar:

 

Biden-administrationen frestade ödet genom att underskatta oljans betydelse i moderna ekonomiska och politiska termer och genom att ignorera att oljan kommer att förbli den dominerande energikällan i hela världen under överskådlig framtid och driva allt från bilar och uppvärmning av bostäder till enorma industrijättar och tillverkningsanläggningar.

Västmakterna är alldeles för naiva när de tror att en energisupermakt som Ryssland helt enkelt kan ”raderas” från ekosystemet. I ett ”energikrig” med Ryssland är de dömda att sluta som förlorare.

Historiskt sett har västländerna förstått nödvändigheten av att upprätthålla goda diplomatiska förbindelser med oljeproducerande länder. Men trots de uppenbara riskerna förolämpade Biden Saudiarabien genom att kalla det en ”paria”-stat. Någon förbättring av förbindelserna mellan USA och Saudiarabien är inte att vänta under Bidens ledning. Saudierna misstror de amerikanska avsikterna.

Opec:s gemensamma intresse av att hålla priserna höga beror i huvudsak på att de behöver de extra inkomsterna för sin utgiftsbudget och för att upprätthålla en sund investeringsnivå inom oljeindustrin. Internationella valutafonden beräknade i april att Saudiarabiens oljepris för att nå break-even – det oljepris vid vilket landet skulle balansera sin budget – skulle ligga på 79,20 dollar per fat.

Budgetfrågan är uppenbar. Men viktigare är att alla inom OPEC+ ser det nya sanktionssystemet som en potentiell attack mot var och en av dem:

Under tiden håller en ”systemkris” på att bryta ut. Det är bara naturligt att OPEC ser med skepsis på USA:s och EU:s senaste åtgärder för att pressa tillbaka Rysslands oljeexport. Västvärlden rationaliserar dessa åtgärder som att de syftar till att drastiskt minska Rysslands inkomster från oljeexporten (vilket innebär att Rysslands möjligheter att vinna kriget i Ukraina minskar). Det senaste G7-beslutet om att sätta ett tak på de priser som Ryssland kan sälja sin olja till driver saken till sin spets.

Utan tvekan är västvärldens drag prejudicerande – nämligen att av geopolitiska skäl bestämma det pris till vilket ett oljeproducerande land har rätt att exportera sin olja. Om det är Ryssland i dag kan det lika gärna vara Saudiarabien eller Irak i morgon. G7-beslutet kommer, om det genomförs, att urholka Opec:s nyckelroll i regleringen av den globala oljemarknaden.

OPEC försöker därför aktivt att gå emot. Dess beslut att minska oljeproduktionen med 2 miljoner fat per dag och hålla oljepriset över 90 dollar per fat förvandlar G7-beslutet till ett skämt. OPEC bedömer att Washingtons möjligheter att motverka OPEC+ är begränsade. Till skillnad från tidigare har USA i dag inte en enda allierad inom OPEC+-gruppen.

På grund av den ökande inhemska efterfrågan på olja och gas är det fullt tänkbart att USA:s export av båda produkterna kan komma att begränsas. Om detta sker kommer Europa att bli den värsta drabbade. I en intervju med Financial Times förra veckan varnade Belgiens premiärminister, Alexander De Croo, för att när vintern närmar sig, om energipriserna inte sänks, ”riskerar vi en massiv avindustrialisering av den europeiska kontinenten och de långsiktiga konsekvenserna av detta kan faktiskt bli mycket djupa”.

Allt detta är en följd av den amerikanska ”Russiagate”-fobin, som ursprungligen uppstod av rent inrikespolitiska skäl. Det är en konsekvens av att man har missförstått och missbedömt storleken och betydelsen av Rysslands ekonomi. Det är en konsekvens av att man tror att ryska (och saudiska) intressen kan ignoreras.

Rysslands mål är att minska Natos storlek i Europa. Det kommer att göra detta genom att använda sanktionerna mot Ryssland för att beröva Europa billig energi. Om detta upprätthålls under månader eller år är det allt som behövs för att få Nato att falla sönder.

Sanktionerna kommer slutligen att skilja Europa från USA och dess misslyckade utrikespolitik.

Vissa amerikanska politiker anser fortfarande att de måste fortsätta att öka på det berg av misslyckanden som USA:s utrikespolitik har blivit:

Kongressens motreaktion mot Saudiarabien eskalerade kraftigt på måndagen, när en mäktig demokratisk senator hotade att frysa vapenförsäljning och säkerhetssamarbete med kungadömet efter dess beslut att stödja Ryssland framför USA:s intressen.

OPEC Bild hos MKBhadrakumar 221012

Washingtons ilska mot sina saudiska allierade har intensifierats sedan förra veckans Opec+-beslut om att minska oljeproduktionen med 2 miljoner fat, vilket sågs som en förolämpning mot Biden-administrationen veckor före det kritiska mellanårsvalet, och som en viktig uppmuntran till Ryssland.

Mohammed bin Salman (MbS)

Menendez kritiserade Mohammed bin Salmans beslut att ”hjälpa till att understödja Putins krig genom Opec+-kartellen” och sade att det ”helt enkelt inte finns något utrymme för att spela på båda sidor i denna konflikt”.

”Jag kommer inte att ge grönt ljus för något samarbete med Riyad förrän kungariket omvärderar sin ståndpunkt när det gäller kriget i Ukraina. Nu räcker det”, sade han.

En annan demokratisk senator och en kongressledamot – Richard Blumenthal och Ro Khanna – uttryckte liknande känslor i en debattartikel för Politico, där de också anklagade Saudiarabien för att undergräva USA:s ansträngningar och hjälpa till att främja den ryske presidenten Vladimir Putins invasion av Ukraina.

Senatorerna vill blockera vapenförsäljning till Saudiarabien. Mohammed bin Salman köper hellre gladeligen ryska luftförsvarssystem. Till skillnad från de amerikanska systemen har de fördelen att de faktiskt fungerar. Saudiarabiens medeldistans-missiler kommer från Kina. Landet kommer gärna att skaffa fler sådana också.

Att göra Ryssland, Kina och hela Mellanöstern förbannade – allt på samma gång – samtidigt som man dömer sina ”allierade” till en systemisk ekonomisk krasch och total fattigdom, är resultatet av en irrationell amerikansk utrikespolitik.

Jag anser att det är osannolikt att Bidenadministrationen, med sin liberala ideologi, kommer att kunna rätta till sina egna misstag. Misslyckandena och misstagen kommer inte att rättas till och konsekvenserna kommer att mångdubblas. Det kommer att krävas ett regimskifte i Washington och en förändring av dess djupa statsideologi för att hitta tillbaka till en realistisk syn på utrikespolitiken.

 

Föregående artikelUSA vill bestämma vilka nationer som skall tillåtas att äta!?
Nästa artikelDN:s tidigare chefredaktör: Svenska media sviker Julian Assange
Globalpolitics.se är en partipolitiskt obunden, vänsterorienterad och oberoende analyserande debatt- och nyhetstidning med inslag av undersökande journalistik.

31 KOMMENTARER

  1. Skribenten har, enligt min mening, delvis rätt och delvis fel.

    Taktiskt sett slår sanktionerna mot den ryska ekonomin på sikt ganska hårt. Den ryska industrin fungerar tidvis nu ganska hackigt och viss militär industri går dåligt och i Tjeljabinsk har viss industriproduktion kraftigt gått ned i långsam tillverkningshastighet, då importen av vissa västtillverkade komponenter saknas och förvägras i detta nu export till rysk industri.

    Taktiskt sett har det ryska politiska systemet också börja knaka: missnöjet bland de egna oligarkiklanerna jäser, deras barn är utestängda från både utländska utbildningar och utlandssemestrar; de putinska oligarkerna har fått flotta våningar och allmänna dyra leksaker som lyxyachter och annat beslagtagna – lojaliteten i maktens led sjunker ihop med kraft. Frågan är om denna politisk-ekonomiska elit hinner hålla ut och hålla ihop? Den ryska befolkningens långsamt stigande krav på ett friare och öppnare medelklassamhälle är Putin-styrets stora taktiska utmaning, där systemet inte levererat på många år, och inte heller verkar ha utsikter till det. Oppositionen sitter antingen i fängelse, exil eller är döda. Någon öppen organiserad opposition tycks inte längre finnas aktiv.

    De är de kortsiktiga taktiska svaga korten.

    Strategiskt på lång sikt är däremot de amerikanska korten, eller spelpjäserna på schackbordet om man så vill, allt färre och alltmer svagare.

    Euroasien verkar mer tilltagande gå helt förlorat för Washington. Att projicera amerikansk politisk makt i Euroasien är numera närmast helt en förlorad amerikansk gren. Efter debaclen i Irak, med ISIS, Afghanistan och Syrien liksom att de militärbaser amerikansk krigsmakt haft i Centralasien är sedan länge borta. Man har inte heller lyckats ”infiltrera” länder som Armenien eller Azerbajdzjan, vilka inte kan det minsta avstå från nära ryska kontakter: den amerikanska imperialismen har där nått sin absoluta begränsning.

    Den ökände polsk-amerikanske geopolitiken Zbigniew Brzezinski hade som fix idé att om ”man behärskade Centralasien” kunde ”man styra hela Europa och Asien”. Det har visat sig lika fel som ouppnåeligt för amerikansk del: ånyo den amerikanska imperialismens begränsning.

    Länder som Indien, Pakistan, Kina och andra vill för allt i världen inte ha in amerikansk militär makt inuti Asien, som blir långvariga ockuperande rådgivare från helvetet. Den asiatiska erfarenheten från Irak och Afghanistan är långvarigt känd, liksom amerikanarnas politiska mål och metoder, vilket asiatiska länder kan leva utan, ännu med god hälsa, alldeles utmärkt.

    Ett stort politisk felslut många länder i flera decennier tvingats gå igenom är för att bli en ”demokrati”, fungerande rättsstat och ett öppet och ganska okorrumperat samhälle, så måste dessa länder liksom ”passera Washington-stadiet” har visat sig vara ofantligt felaktigt. Ukraina och Georgien har försökt sig på det, bara för att återfinna sina länder i den amerikanska kaoszonen med evigt olösliga politiska och militära problem, helt enligt Washingtons lärobok.

    Asien däremot har klokt nog redan gått in i den post-amerikanska epoken.

    För Rysslands del kommer de yngre generationerna på sikt avgöra om de vill tillhöra ett öppet västerländskt samhällsklimat (vilket jag tror är ett givet faktum) eller om de nu gamla grånade KGB-klanerna som väl nått in i mogen pensionsålder, skall ordna ett system för framtiden: putinismens svaghet är att det är motsvarigheten till 1970- och 1980-talens brezjnevism, där dagens stagnation och frånvaro av både CIVILA framtidsvisioner och framtidsmöjligheter är ett dystert faktum, som de yngre ryska generationerna inte vill kämpa för det minsta.

    Ryssland slits ännu en gång mellan sin europeiska kulturella bas och sin asiatiska position. En skicklig framtida rysk politiker skulle kunna sköta båda val, men den ledarens namn heter knappast Vladimir Putin eller kan hämtas ur dennes krets eller underhuggarnas besjälade oligarkiska tjuvklass, för dessa har förbrukat sig själva.

    På lång sikt kommer naturligtvis Ryssland och Europa att finna varandra, och det kommer liksom i dagens Euroasien inte att ske på amerikanska villkor.

    Så slutsatsen är att dagens amerikanska taktik delvis fungerar i dagsläget och för kommande år, men den amerikanska strategin för att hålla Europa, Euroasien och Asien kollektivt svaga och ”nere” har misslyckats.

    • Om du, Johan de Naucler, inbillar dig att den ryska befolkningen drömmer om den västerländska liberalismen så lever du i en fantasivärld.

      • Om Du Sven-Eric tror att ryska folket vill leva under putinismen till år 2036 lever Du också i en fantasivärld.

        • Putin har stöd av 80% av folket i Ryssland, det säger väl allt! Den västerländska liberalfascismen är stendöd det ser vi även i Sverige där C och L närmast är utraderade…På något vis fattar du inte att ”putinism” bara är realpolitik och ingen ”ism” eller ideologi.

        • Talar du för hela Ryssland eller bara de ”ryssar” du känner, ”liberalister” förstås?

          ”Ett av den ryska liberalismens utmärkande drag är ett fruktansvärt folkförakt. Det ryska folket kommer aldrig att bli förlåtet för att de vill vara sig själva. Alla drag hos folket förlöjligas och görs på skam: tro, ödmjukhet, underkastelse under Guds vilja. För liberalerna är det ryska folket ”en inert massa, stum och döv, ordnad för betalning av skatter och underhåll av intelligentian”.
          Fedor Mikhailovich Dostojevskij.

          PS
          I en av dina inlägg, vill jag minnas, du insinuerade om att hela Afrika vill sedan emigrera i Europa, p g a överlägsen kultur i livsstil i övrigt.
          Är du lite av EU-Napoleon?

          • Tack Tatjana för att Du citerar den gode Dostojevskij.

            Då vet Du också att Dostojevskij uttalade:

            ”Ryssar har två hemländer: Ryssland och Europa”.

            Hade Napoleon knäckt det ryska självhärskardömet år 1812 hade Ryssland varit ett rikare och mindre korrupt land idag, precis som de fungerande demokratier och rättsstater överallt i Europa som ännu lever efter Code Napoleon. Denna frihet fattas verkligen Ryssland och det ryska folket som sluppit gå igenom det bedrövligt blodiga 1900-talet.

            Varje ryss får göra sitt eget val: leva med personlig politisk och social frihet enligt europeisk standard, som Ryssland valde när de kastade av sig det totalitära hösten 1991, eller leva med Putins 1800-tala stormaktschauvinism som bara gör det ryska folket fattigare, mer isolerat och instängt.

            Ukraina säger definitivt nej till det totalitära högerkonservativa styret numera, och det borde det ryska folket också göra, om de nu fick ett enda fritt val att göra det i.

            Frihet saknar man först när den tas ifrån en, och alla ryssar jag känner avskyr utan och innan dagens rättslösa och våldsamma KGB-kapitalism.

            Det vet Du också Tatjana.

          • Привет Татьяна
            Интересный.
            Jag har aldrig varit i Ryssland men jag har förstått där finns en rysk ”själ” i folket.
            Jag förstår också att sådana nationella drag aldrig kan erkännas av liberalister då de inte heller erkänner kulturer precis som kommunism heller inte gör. I varje fall inte vår här i Väst.
            Kommunister erkänner ”klass” och inget annat.
            En ”rysk själ” går helt enkelt inte ihop med liberalismens frihetsideal där rörlighet är ett viktigt kapitel.
            Jag tror det är just den här ”rörligheten” som gör att USA legitimerar sig att härja fritt som de vill runt om i världen.
            Om nu vanligt folk i Ryssland tar avstånd från de ryska liberalisterna så förstår jag det.
            Det känns som en fientlighet i min ”ryska själ” som jag nu försöker träna in.

            Liberalisterna finns säkert samlade i de ryska storstäderna precis på samma sätt som där den politiska vänstern samlas hos oss.
            De socialkonservativa Sverigedemokraterna är ett landsbygdsparti.
            Jag föreställer mig Poutin har större stöd runt om i landet än i Moskva och St Petersburg.
            Rätta mig där om jag har fel.

        • Hej Anders
          Om jag bortser från påverkan så otroligt bra tecknad film.
          Förmodligen gjord av proffs.
          Jag har aldrig varit i Ukraina mer än virituellt men förstår miljön i filmen är genuint ukrainsk.
          Gillar godispåsarna.
          Jag fick godiset till att heta ”Leva Bra”
          Stämmer det?

          Tråkigt man hatar Ryssland så i västra Ukraina.
          Jag ser det som orättvist mot folket i östra Ukraina som är ryssar eller ryskorienterade.
          Förfärligt att inte folk här inser det utan bara stödjer sig på ”internationella lagar” som egentligen inte är några lagar alls.
          Historien drar gränser mellan länder och med tiden kan de bli galna och helt felaktiga.
          Bästa kan vara en uppdatering men för länder, ekonomiska intressen o. dyl. så handlar det istället om att vinna eller förlora.
          I den kampen finns det inga överstatliga lagar som gäller.
          Vad hade Serbien för internationella lagar att stödja sin rätt på när de blev fråntagna Kosovo?
          Inga alls vill jag påstå.
          Den lagen som gällde då var USA:s krigsmakt.
          Som ville ha fritt territorium att bygga sin militärbas i sydöstra Europa.
          För sådan är USA som så många tyvärr stödjer inklusive det röda partiet Socialdemokraterna.
          En brutal våldsmakt som vill bestämma i världen.
          Tycker du det är rätt, Anders?

        • Hej, Anders!
          …inte för att övertyga dig om ngt annat, Gud bevara! Gissar att du gillar animationer vilket är kul. Se en ryska version av verklighet. Animationen gjordes av en ung tjej Evgenia som bor i Krasnodar (södra Ryssland).
          From Russia with love, säger vi – myriader ryssar som älskar sitt land och inte vill flytta till Europa och vara kompis med välutbildad Johan de Naucler som tycker att vi är, typ, marginaliserad subkultur.

          https://t.me/OpenUkraine/28728

    • Johan,
      ”Nöden är uppfinningarnas moder”, brukar man säga.

      Eller som Fri marknads grundläggande princip,
      Efterfrågan styr tillgången.

      Jag tror det bara är nyttigt för Ryssland att industriell tillverkning från Västvärlden nu stryps.
      Det kommer göra Ryssland tvingas framställa själva men även att söka bättre samarbetspartners som ex. andra länder i öst.
      Som jag förstått är ryssar lite ”bekväma” av sig.
      70 år av planekonomi gör heller inte entreprenörsandan bättre.

      Jag har förstått Ryssland vill få igång industri och produktion med hjälp av låga skatter till företag men där går nog lite trögt ändå.

      Men ett ökat behov kan förändra läget. Då tvingas man på något sätt.

      Det är ett litet stålbad men jag tror ryssarna tar sig igenom det precis som alla andra stålbad.
      Ryssarna likväl som ukisarna är ena sega rackare och låter sig inte slås ned så enkelt vilket kanske situationen i Ukraina så tydligt visar.

      Jag tror på öst-slaverna stenhårt, och det är förmodligen just därför Västvärlden är så rädda för dem.
      Västvärden med sina ”demokratiska” värderingar verkar tro det går att kuva Ryssland och stycka upp det i bitar till den egna fördelen men jag tror inte alls Västvärlden har den makten och heller inte kapaciteten.
      Historien har också visat att Ryssland överlever.
      Enigheten bakom den särpräglade kulturen ger landet styrkan det behöver.

      USA är tvärs om. ”Kulturkriget” där ger den imperialistiska makten där precis den svaghet som den globala rättvisan kan kräva.
      Jag tror på den konservativa trenden i Västvärlden.
      Och enligt mig får den gärna underhållas och vårdas från det ryska hållet om så är möjligt.
      För den splittring och oenighet som den socialkonservativa högern givit Västvärldens vänsterliberaler är den perfekta sparken i rövven på den totalitära, krigiska, brutala och orättvisa Liberala demokratin som är det största mot Världsfreden.

      Världsfreden behöver inget NATO.

      • Företagsklimatet i Ryssland har gått i vågor, efter världskonjunkturen sedan 1990-talet.

        Det rådde en rasande privatisering med legala och mindre legala former från 1992. En hård kris slog till sensommaren 1998, och landet tog en tid att återhämta sig. En senare följd blev att återförstatligandet av företag är så omfattande idag att de visserligen kan verka, men frågan är om det är hållbart med konstgjord ekonomisk andning på lång sikt (jag är fel person att svara på det).

        Ett tragiskt ekonomiskt resultat har varit de mest svekfulla hela tiden sedan 30 år tillbaka: den stora kapitalflykten ut ur landet och ut ur den ryska jorden.

        Med bristfälliga och korrupta myndighetsstrukturer, opålitliga domstolar (som ingen litar på) och tidvis lika dåliga lagar som banksäkerheter, så förs pengarna konstant ut ur Ryssland och återinvesteras inte: det är, tycker jag, den största ryska post-sovjetiska tragedin. Ukraina har lidit av precis samma dilemma under många år.

        Det är oerhört svårt att räkna på, eftersom -av förklarliga skäl- ingen vill redovisa kapitalgömmorna och dess innehåll officiellt.

        Såväl jeltsinistiska som putinistiska generationerna oligarker exporterar ut pengarna till utländska banker och investeringar.

        Professor Stefan Hedlund skrev på 1990-talet en bok, som jag läst, som heter ”Århundradets största brott”; d.v.s. hur Ryssland rånades på sina natur- och banktillgångar vid privatiseringsvågen från 1992-1994. Huruvida bokens alla detaljer, sedda mer än 25 år senare, står sig mot vad vi vet idag, vare sig vet jag inte eller kan kommentera alls. Det var svårt att utreda då utan internet, och säkert lika gömt och glömt idag.

        Temat är dock avgörande viktigt. Så länge de stora pengarna lämnar landet i bruttovolym och inte återinvesteras, så förblir Ryssland stadigt fastkilat vid primitiv olja- och gasproduktion.

        Jag har funderat på om det skulle till nya, skarpa ryska lagar mot kapitalflykt och tvångsåterinvestering i den egna ekonomin, men vad hjälper det när de ledande politikerna också är en siamesiskt fastvuxen del med samma oligarki, som också för ut politikernas mutor. Premiärminister Medvedevs klena lön trollades fram till att han äger en hel vingård i Italien, och president Putins enda bostadsegendom är officiellt hans gamla trerumslägenhet samt en smärre sommardatja i ett kollektiv utanför Petersburg.

        PS arbetarklass! Säg inte till en ryss att Du skall besöka just Petersburg om Du skall besöka ”Ryssland”. Petersburg är ”bara Petersburg”, Peter I:s och Jekaterina II:s västliga (men för all del tjusiga) potiomkinkuliss som är mer västlig än till och med Stockholm, typ. Lägg till det riktiga Rysslands Moskva, Jaroslavl, Tver, Kostroma och Volgas huvudstad Nizjnij Novgorod -och varför inte den gamla vikinghandelsplatsen som idag är (gamla) Novgorod. I Petersburg kan man nog tala sin ryska, men det är knappast det ”äkta Ryssland” man just besöker, skulle nog många ryssar säga. I Moskva kallas ibland staden kort (ironiskt)och gott för ”Muzej” (”Museet”)…

        • Ok, jag har förstått att just St Petersburg är ett vanligt resmål för svenskar och kanske västerlänningar.
          Tänkte man kunde börja där. Förslaget är egentligen min något resvana syster som skulle vilja se St Petersburg också. Bra tillfälle att träffa min syster för vi har aldrig gjort något tillsammans tidigare i livet tyvärr. Hon vet jag intresserat mig för ryska språket och kanske ser det som en tillgång om jag hunnit lära mig något mera. Mycket handlar om att göra sig förstådd. Men i St Petersburg ryssar kanske sett en och annan svensk?

          Tråkigt med kapitalflykten från Ryssland. Jag har förstått det varit ett problem och som nu utnyttjas politiskt av Väst och USA.
          Det är som du säger en tragik.
          Men sådan är kapitalism, den känner ingen nationell tillhörighet, den har inget hem, det är bara vinster som räknas. Och med vinster flärd, lyxyachter och liknande.
          Jag tror inte Ryssland har något att tjäna på liberal globalism.
          För med sådana naturresurser blir de genast utnyttjade istället.
          Jag tror det är bäst för Ryssland om de kan hålla en distans och en gräns till västvärldens ekonomiskt hungriga vargar.
          Det öst-slaviska grannlandet verkar ha gjort precis tvärs om så landet håller på att ”förvästligas”.
          Det är tragiskt, och framförallt för den ryskorienterade östra delen som då kommer känna sig våldtagen av Väst och USA.
          Grädden på moset för Väst blir den tänkta NATO-basen intill Rysslands gräns.
          Jag är nu inte särskilt förvånad om Ryssland tar till ett offensivt försvar.
          För det är ju faktiskt USA, EU och NATO som är den verkliga angriparen från väst.
          Ryssland bara försvarar sitt territorium och sin nära omgivning.
          Vitryssland har de med sig men Ukraina blev till Judas förrädaren på grund av deras ultranationalister och ukronazister i landets västra delar mot EU.
          De senare är faktiskt EU:s bästa vänner.
          Jag röstade faktiskt NEJ till EU i folkomröstningen som då hölls på 1990-talet.
          Men partiet Socialdemokraterna lärde ivrigt alla sina korkskallar att rösta JA istället och så blev det.
          Hjärntvätt funkar bra på godtrogna.

    • Något om felaktigt dragna slutsatser.
      MILITÄR OPERATION I UKRAINA24 OKT, 15:57
      Den ukrainska armén förlorar 1 400 soldater på en vecka – det ryska försvarsministeriet
      Det rapporteras att fienden drabbades av de största förlusterna i arbetskraft och materiel i Nikolaev-Krivoi Rog-området
      Ryska försvarsministeriet Mikhail Tereshchenko/TASS
      ryska försvarsministeriet
      Mikhail Tereshchenko MOSKVA, 24 oktober /TASS/.
      De ryska väpnade styrkorna har eliminerat mer än 1 400 ukrainska trupper och utländska legosoldater under den senaste veckan, enligt TASS-beräkningar baserade på dagliga genomgångar av försvarsministeriets talesman Igor Konashenkov.
      Fienden drabbades av de största förlusterna i arbetskraft och materiel i området Nikolaev-Krivoi Rog.
      TASS har sammanfattat nyckelstatistiken rörande Rysslands särskilda militära operation för 17 oktober till 23 oktober.
      Strejker mot Ukrainas kritiska infrastruktur
      Det ryska försvarsministeriet sa under hela förra veckan att massiva attacker fortsatte mot ukrainska militära kommandon och energianläggningar. Den 18 och 19 oktober träffades de utpekade målen av långdistansvapen med hög noggrannhet och luftavfyrade vapen och den 20 och 23 oktober av luftavfyrade missiler.
      Dessutom träffade Aerospace Forces högprecisionsvapen verkstäderna på Kommunars försvarsanläggning i Kharkov, där stridsspetsar för Neptuns anti-skeppsmissiler som tillverkades där förstördes.
      Fienden förlorade också flera bränslelagringsanläggningar, inklusive en oljetankfarm med 56 000 ton diesel från Dneprs gemensamma styrkor och en bränsledepå med mer än 100 000 ton flygbränsle för det ukrainska flygvapnet.
      Den ukrainska armén led de största förlusterna i arbetskraft i området Nikolaev och Krivoi Rog. Den ukrainska sidan förlorade över 800 trupper och legosoldater från främlingslegionen under upprepade misslyckade försök att attackera ryska positioner. Ukrainas väpnade styrkor förlorade omkring 300 man i Krasny Liman-området och mer än 160 i Kupyansk-området. I södra Donetsk-området eliminerade den ryska armén över 80 fiendesoldater och i Zaporozhye-området mer än 40.
      I ett annat försök att landsätta trupper på Kakhovka-reservoarens vänstra strand i syfte att fånga kärnkraftverket i Zaporozhye, förlorade fienden mer än 90 militärer och 14 båtar.
      I närheten av staden Zaporozhye förstörde ryska flyg- och missilstyrkor och artilleri ledningsposten för Ukrainas förenade grupp av trupper Dnepr.
      Förluster i materiel
      I området Nikolaev och Krivoi Rog gjorde fienden flera försök att bryta igenom det ryska försvaret. En stridsvagnsbataljon användes i ett av sådana försök. Under förra veckan förstördes 20 stridsvagnar, 66 bepansrade stridsfordon och 70 andra fordon i detta område. De ryska styrkorna beslagtog två stridsvagnar, ett infanteristridsfordon och ett minröjningsfordon UR-77.
      I Krasny Liman-området förlorade fienden 6 stridsvagnar, 23 bepansrade stridsfordon, 9 bepansrade personalfartyg och 17 andra fordon. I Kupyansk-området förstörde de ryska styrkorna 3 stridsvagnar, 7 bepansrade stridsfordon, 8 bepansrade personalfartyg och 9 fordon. I Zaporozhye och södra Donetsk-området förlorade ukrainska trupper 5 stridsvagnar, 16 stridsbepansrade fordon och 13 andra fordon.
      Dessutom 4 motbatteriradarer AN/TPQ-36, AN/TPQ-37 och AN/TPQ-50 av amerikansk tillverkning, 4 utskjutare av luftvärnsmissilsystemet S-300 och en måldetektionsradar på låg höjd ST- 68UM förstördes.
      På bara en vecka förlorade Ukrainas väpnade styrkor 165 stridsvagnar och andra pansarfordon, samt över 120 andra fordon av olika slag.
      Flyg, luftvärn och artilleriets mål träffade
      Operativ-taktiska och arméflyg-, missil- och artillerienheter och ryska arméns luftförsvar förstörde Ukrainas Sukhoi-25- och MiG-29-plan, en Mi-8-helikopter samt 24 lager av ammunition, vapen och militär utrustning.
      Ett anfall med hög precision från Rysslands rymdstyrka förstörde en hangar med ukrainsk utlandstillverkad militär utrustning nära Novaya Kamenka, i Cherson-regionen.
      Som ett resultat av motbatterioperationer utplånade ryskt artilleri flera ukrainska artilleribatterier, plutoner av raketsystemen Uragan och Olkha och US MLRS HIMARS.
      Ryska luftvärnssystem sköt ner 70 obemannade flygfarkoster av olika slag, och 98 HIMARS-, Olkha- och Smerch MLRS-raketer, samt 14 USA-tillverkade HARM-antiradarmissiler fångades upp under flygningen.

    • @Johan de Naucler 24 oktober, 2022 At 09:50
      Att sanktionerna slår hårt mot den ryska ekonomin och att industrin fungerar tidvis nu ganska hackigt är i alla fall inte vad siffrorna förtäljer. Glöm inte att Ryssland vänder sig österut till en snabbt växande marknad, utanför USA – EU hegemonin. Det går bra nu för Ryssland. Vad som händer är att Ryssland överger sin traditionella koppling med EU och USA, och blir en del av den nya världen, RIC, eller Ryssland – Indien – China.

  2. När har Washington med sitt kapitlistika system, impeialistiskt och unipolärt haft en realistisk syn på utrikespolitiken?

    Ett regimskifte i Washington ger ingen förändring sett till den historiska sanningen där krig är politik som fortsätter med (kärn)vapenmakt.

    I alla kapitalistiska stater är finanskapitalets politik ett koncentrerat uttryck för ekonomin.
    Ekonomiska relationer är till sin natur själviska, d.v.s. representerar ett diktat i psyket för varje person som strävar efter ensidiga fördelar, vanligtvis till skada för andra.

    Närhelst en ekonom, statsvetare och annan avlönad ”expert” klokt uttalar kombinationen ”ekonomiskt intresse”, måste vi förstå att det betyder ”egoistiskt intresse”.
    Varje person tvingas tävla med andra människor, kämpa för ett jobb, för en kund, för ett lukrativt kontrakt …
    De starka ”slukar” de svaga och dömer honom att ”förgöras”.

    På ett helt naturligt sätt, i motsats till skolböcker om samhällsvetenskap, leder fri konkurrens från producenter till monopolisering av marknaden, bildandet av en finansaristokrati – makt i händerna på de mest grymma, listiga och själviska företrädarna för mänskligheten.
    Då börjar samma marknadskonkurrens, ett allas krig mot alla,
    på de kapitalistiska staternas nivå….
    där är vi nu och där har vi varit bra länge.

    ”Långt borta är de dagar då en vidskeplig syn dominerade och tillskrev revolutionens framväxt till en handfull agitatorers ondska. För närvarande vet alla att varhelst en revolutionär omvälvning inträffar, finns det alltid ett visst socialt behov bakom det, vars tillfredsställelse hindras av föråldrade institutioner. Denna känsla kanske ännu inte är tillräckligt stark, inte så universell, för att säkerställa omedelbar framgång; men varje försök att med våld undertrycka detta behov får det bara att tillta med ökande kraft tills det äntligen bryter sina bojor. Så om vi är trasiga har vi inget annat val än att börja om.” (F. Engels, Revolution och kontrarevolution i Tyskland. 1842).

  3. De värsta oligarkerna har EU tagit i sin famn, de som flydde från Ryssland och arbetar utanför bl.a. i England för att ta makten i Ryssland. Det är bland andra Khodorkovsky som EU låtit tala fritt i EU-parlamentet, utan att behöva visa några bevis för hans påstående. Vilket EU fick skarp kritik av Clare Daly för att EU tillät honom detta. Flera kommentatorer på hennes twitter noterar att han är en oligark och kriminell, att han är farlig och länkar till flera artiklar om honom.

    https://twitter.com/ClareDalyMEP/status/1392491286037471234

    Detta har även f.d. vapeninspektör Scott Ritter berättat om, att det är Putin som stod för att göra sig av med de värsta oligarkerna när han kom till makten.
    Oligarkerna i Ryssland härjade som värst då Jeltsin hade makten, och USA hjälpte honom att behålla sin makt. En försupen person som förde Ryssland till avgrunden. Den fick stöd av USA.

    Nedan information är från en artikel av Pino Arlacchi, professor i sociologi.

    Pino Arlacchi professor i sociologi. uppvuxen med en far som var en antifascist som hade tillbringat nästan två år i ett nazistiskt fängelseläger, eftersom han som officer i den italienska armen vägrade att gå med i Republiken Salo. Han fångades av tyskarna och deporterades till Tyskland. Han lyckades överleva och återvände hem med ett intensivt hat mot vapen och krig. Så Pino Arlacchi växte upp i ett hus utan skjutvapen i ett land där även präster gick runt beväpnade.

    Han skriver att den felaktiga information som de italienska medierna utövar i fallet Khodorkovsky är skandalös. Vissa tidningar har kommit för att publicera förslag för utdelning av Nobels fredspris till en av de mest fruktade ryska oligarkerna på 90-talet, vars offer inte kan kallas att vittna eftersom de har försvunnit eller tystnat. (man får aldrig glömma att många av morden på journalister i Ryssland står oligarkerna för) Informationen drivs till stor del av vissa PR-företag som finansieras av Khodorkovsky själv, och är mycket aktiva i Europa och på andra håll.

    Den som anser Khodorkovsky vara en frihetsmartyr är offer för sensationell desinformation. Jag tror att jag vet hur man känner igen en mafioso, och jag kan bekräfta att Khodorkovsky var en av de farligaste mafia medlemmarna. Istället för att ångra sig, återlämna bytet gömt i skatteparadis och be om förlåtelse från dess offer, finansierar det PR-kampanjer.

    Faktum är att det var de europeiska och amerikanska bankerna som stal pengarna från den ryska maffian och hjälpte till att föra ett stort land till randen av kollaps. Men detta slutade med Putins ankomst, vilket orsakade hans impopularitet bland angloamerikanska storföretag och deras tidningar, som plötsligt blev förtjusta i Khodorkovsky.

    Den kriminella eliten närmast Jeltsins vänliga oligarker är Cosa Nostras chefer. Samma grymhet, samma politiska arrogans, maskerad av en mycket överlägsen grad av rikedom, utbildning och social status.
    Chefen för den ryska Cosa Nostra var Boris Berezovsky, den som intervjuas av italienska tidningar som en politisk flykting i England. En man som kan beordra ett mord på morgonen och sedan äta middag med en George Soros fast besluten att lösa in honom (se Soros konto på sidan 223 i min bok ”The Entrepreneur Mafia”)
    Berezovsky var en matematiker, medlem av den ryska vetenskapsakademin, och Khodorkovsky själv var en framstående partiledare. De övriga cheferna var alla personligheter som var kända för allmänheten eftersom de var parlamentariker, entreprenörer, borgmästare, ägare av tidningar och nationella tv-apparater.

    Utan denna intellektuella nivå kunde den ryska kriminella oligarkin inte ha utformat det som fortfarande är det största bedrägeriet i historien. Född från en allians mellan de ”magnifika 7” som ingicks i Davos under det årliga världsforumet för att stödja Jeltsin i valet, har denna bluff överlämnat nästan hälften av Rysslands rikedom i deras händer.

    Bedrägeriet med ”lån för aktier” är den ryska kapitalismens grundande. Vilket bidrog till konsolideringen av en politisk-maffia-oligarki som genererade den största katastrofen som Ryssland lidit sedan nazistinvasionen 1941. fattigdomen gick från 2% till 40% på 1990-talet. Kriminella gäng av olika slag strövade runt i landet.
    Plutokratin som blomstrade under Jeltsin var ett kraftsystem utan framtid, som måste fortsätta stjäla och korrumpera för att överleva.

    1999 kom en man från underrättelsetjänsten till makten. Bakom Vladimir Putin fanns också de bitar av KGB som inte hade gått samman i det kriminella kitteln i det postkommunistiska Ryssland. Efter några månader kunde Putin sätta oligarkerna framför ett alternativ: återinträde i raden av finansiell makt, utan någon förevändning av ingripande i politiken, i utbyte mot regeringens avsägelse av att återfå stulna varor från privatiseringar; eller totalt krig, och ingen straffrihet för de brott som begåtts (massaker, mord, stölder, bedrägerier, kidnappningar, utpressning, skatteflykt i överflöd) .

    Inför Putins förslag delades maffiafronten. Vissa oligarker accepterade det. Andra hånade detta och gjorde det ödesdigra misstaget att underskatta styrkan hos den tidigare KGB-ledaren. för att undvika arresteringsorder sökte Berezovsky tillflykt i Storbritannien, varifrån han finansierar antivirusaktiviteter med godkännande av engelsk underrättelsetjänst. Khodorkovsky tänkte istället utmana Putin politiskt, finansiera partier som är fientliga mot honom, i hopp om att störta honom..

    Khodorkovsky är fortfarande en mycket rik man med mycket pengar utomlands. Han kan betala framstående lobbyister och kända PR-företag.

    • De oligarker som gör det ryska samhället störst skada är i allmänhet den andra generationens putinistiska oligarker: hårdare, mer hänsynslösa, mer rovgiriga, i stället för affärer kräver de helt enkelt genom hot att de bara skall ta över ett konkurrerande företag, ständigt med FSB:s benägna assistans, som delar på det ekonomiska bytet.

      Det var med Jukos-affären och arresteringen av just Michail Chodorkovskij som det öppna och fria mediaklimatet ströps i det ryska samhället. Det var den stora vattendelaren som skilde det tidigare öppna ryska samhället till dagens FSB-styrda ”KGB-kapitalism”, som det idag kallas.

      Så de allra värsta ekonomiska förbrytarna med de största pengarna, är de oligarker som IDAG är fullt verksamma i FSB:s strukturer i Ryssland.

      Det är de som tog över (stal) den första 1990-talsgenerationens oligarker som ofta hade en betydligt bättre näsa för affärer än dagens tjuvklasser i KGB-kapitalismen.

    • Mycket bra skrivet.
      Putin försökte länge närma sej väst, men det gick inte så länge han inte överräckte alla naturresurser till västoligarkerna. Nu kommer ryssland inte närma sej väst mera.
      Gemene ryss är utbildade, förstår världssituationen, dom förstår att väst är falska. Dom stöder Putin.

      • De välutbildade ryssar jag och alla de andra välutbildade andra bekanta känner är enhetligt, uteslutande och enigt anti-putinistiska. ”Jag hatar ’KGB’ ” kan man ännu närapå alltid höra från äldre akademiker och professorer – överallt mellan två par öron.

        Inom något år är putinismen bortsopad lika snabbt som Stalinstatyerna år 1956 och gator med Brezjnevs namn som försvann bara dryga året efter dennes hädanfärd.

        Inga statyer och gator i Ryssland kommer att uppkallas efter Vladimir Putin. Det är säkert på förhand redan nu.

        Putinismen är helt slut som produktiv och positiv framtidskraft för det ryska samhället, och det är självförvållat av FSB-herrarna själva, de inser det bara inte själva!

        Sambandet mellan krig och revolution är alltför välbekant i rysk historia.

        Krimkrigets förlust 1856 ledde till omfattande konvulsioner mot livegenskap och rent slaveri; japanernas seger i rysk-japanska kriget 1905-1907 ledde till parlamentarismens införande och självhärskardömets kollaps; och östfrontens (ryska ”västfronten”) sammanbrott 1917 lät tsardömet slutligen kollapsa. Nomenklaturans kupp i augusti 1991 ledde till det totalitära systemets snabba sammanbrott.

        ”Krig i Ukraina betyder revolution i Ryssland” som flera författare i både Ryssland och Ukraina klargjort redan för över 10 år sedan, Kara-Murza(senior), Sergej Plochij och flera andra.

        Det kokar i ryska folksjälen, och jag är övertygad att totalitarismens kollaps kommer tids nog i Ryssland; ett nytt 1991 kan vara nära. Folk är helt utleda och mycket hatiska mot FSB-maffian som styr landet -och förstör folks framtid.

        Det är varje äkta rysk patriots plikt att knäcka och avliva FSB-hydran och dess parasitära gangsterkapitalism som sakta tar död på Ryssland.

        Tänk så väl Ryssland kunde ha det med väl fungerande civiliserade institutioner och konkurrenskraftig industri! Rysslands nuvarande civila svagheter och frånvaro av civilsamhälle är verkligen en första klassens politiska gudagåva till de neokonservativa hökarna i Washington. Tyvärr.

        • Det är nog varken Putin eller det du kallar ”putinism” som kommer att försvinna utan det är EU och USA som är på fallrepet och det är liberalfascismen som håller på att knäcka dessa unioner. Det är EU:s och USA:s totala frånvaro av civiliserat umgänge med omvärlden som kommer att bli nykolonialisternas fall och det är en gudagåva till resten av världen.

    • Bra sammanfattat Vivianne, men om jag minns rätt hittades Berezovsky för ett antal år sedan död i sitt badkar. Han hade självmördats hävdar en del privatdetektiver. Möjligen av sina maffiakollegor. Berezovsky hade visst börjat längta hem till Ryssland och det var inte bra. Likadant var det för gubben Skripal som också hade velat besöka Ryssland, han novitjockades av britterna och har inte hörts av sedan dess. Synd om hans dotter som också försvann.

    • Khodorkovsky, Gusinski, Berezovski, Abramovichi, Fridman och Smolenski samma stam, förenade antiryska krigare och Rysslands fiender

  4. Den gemensamma nämnaren för det en del av er kritiserar är liberalismen.
    En av det anglosaxiska imperiets metoder för att plundra och släppa alla moraliska spärrar i den verksamheten.
    Men det är däremot inte generellt sant att detta är kapitalismen och Marx kritik utarbetades i en beroendeställning till det brittiska imperiet.
    Han uttryckte sig positivt om det imperiet och dess agerande.
    Det gör att man bör avfärda Marx som ’stor vetenskapsman’ och som rationell auktoritet.
    Britternas etablissemangs historiska analys anför ofta demokrati som något eftersträvansvärt vilket empiriskt helt motsägs av realiteten i flera länder.
    Både Bismarck’s Tyskland, Jeltsin’s och senare Putins Ryssland och nuvarande Kina har liknande erfarenheter av denna av anglosaxerna och vårt etablisemangs så hyllade demokrati.
    Erfarenhet är ytterst dålig.
    Liberalismen som hänger samman därmed testades och befanns fungera uselt.
    Bismarck var pressad av befolkningen att bryta med den liberalism som han hade släppt lös.
    Analogt för Ryssland och Kina.
    Kina som nu angrips illegitimt för att dom motverkar den förstörelse som liberalerna hoppades kunna påtvinga dem och vårt etablissemang gläfser med imperialisterna.
    Att de tre nämnda stora länderna konsoliderade sin makt var en naturlig reaktion och inget uttryck för irrationell tyranni.
    Men eftersom en del socialister i väst hänger på anglosaxerna beträffande kritik mot de länderna ser de inte att oppositionen som regel är trojanska hästar oavsett om de kallar sig socialdemokrater eller ngt mer radikalt.
    Ty dom försvårar för landet att bygga upp styrka att stå emot det anglosaxiska imperiet.
    Och det är i samtliga dessa tre fall det primära.
    Nationell självständighet.
    Inte fantasier om socialistisk världsrevolution vilken redan från starten var anglosaxernas projekt!
    En sån revolution hade blott tidigarelagt den anglosaxiska hegemonin.

  5. Som jag skrivit igår, använder USA proxykrig för att hålla Ryssland och Kina
    på plats, off-shoring, och USA vill inte
    ha avtal med Moskva och Peking.

    USA rustar regionala makter som AUKUS,
    som inte kan träffa avtal, eller som
    Finland och Sverige. Vi har nu äntligen
    fått uppmärksamhet av USA, vi från djupa granskogen i Karelen, detta behov utnyttjar USA, särskilt Finland vill komma i centrum,
    från periferin vi blir utnyttjade som Ukraina, att pressa Ryssland.

    Ukraina i periferin blev det första offret,
    en geopolitisk självmordsbombare,
    , och som utlöst geo-ekonomiska sanktio er
    mot Ryssland, som verkar ha varit förberedda sen länge. Ukraina kunde
    ju inte motstå, CIA och MI6, och övriga USA-koryf’eer, utan gick på en dönit.

    Nu har det blivit spänst i stegen på försvarsstaben, mycket Natokurser och karriärer för Byd’en från bonnbyn Gnarp, och finnen Hultqvist från Borlänge, de blev
    lockade av en plats i solen, med Patriot-
    och marinkåren, McCain, och hangar-fartyg, att de inte är mer rutinerade utan
    går i fällan.

    Vi ser ju hur de mest radikala unglibe-ralerna byter åsikt för en ministerpost,
    blir turn-coats, direkt. Men nu gäller det
    besked Archer och Erdogan.

  6. Glömde att skriva till min förra kommentar namnet på vem jag menade med ”bra skrivet” Menade Vivianne Månsson.
    Någon vill visst förmedla aftonblaskans åsikter om ryssland och putin. Det är gammalt och förlegat, det vet dom flesta upplysta.

  7. Bara ett jävla sätt av amerikanarna, och de svenska kollaboratörerna som leder in amerikanska fartyg, och B52:or som bombar Sveriges jord. Är dessa typer vänner av Sverige ? Som vill bomba sitt eget land ? Inte, de hör till Finland, och bör återvända dit, vill komma i rampljuset, men man kan inte bete sig hur som helst och vara trovärdig. Mycket olycklig utveckling, på 1930talet kunde Mannerheim placera alla gamla Svenska Brigaden knektarna i generalstaben: Rappe, Ehrensvärd, Peyron, Douglas, och dessa var nog även villiga att återta Finland till Sverige, som Branting, Åland.

    Vi har fått något liknande med sossarna, Hultqvist , Damberg, två som ledde till det socialdemo-kratiska valnederlaget, f.ö. En arbetarrörelse utan politisk makt, är inte mycket att ha, tycker de själva. Vi slipper sossenyllena ett tag, efter 8 år. Skönt, och Löfvén visste ju att han var ett sänke,
    och avgick i god tid, men Magdas mest överdrivna Moder Svea, auktoritära hållning, fungerade inte heller.

    Att Sverigedemokraterna i Sölvesborg blev utkastade från sin mönsterkommun, är nog viktigare
    än vad det verkar, en käftsmäll av moderaterna, mot Jimmie, och håller motsättningen mellan
    sd:s proletära SA-stormtrupper och överklasshögern levande, kokande, måste ha varit planerad före valet, men var inte förutsedd, men som någon form av moderat rehabilitering. Fortsättning följer.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here