Om alla ska gå med i Nato, varför har vi då FN?

10
1557

 

Bertil Carlman har vänligen översatt och levererat denna artikel av Vijay Prashad från
https://thetricontinental.org/newsletterissue/nato-united-nations/
Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) höll sitt årliga toppmöte den 11–12 juli i Vilnius, Litauen. Kommunikén som släpptes efter den första dagens förhandlingar hävdade att ”Nato är en defensiv allians”, ett uttalande som sammanfattar varför många kämpar för att förstå dess sanna väsen. En titt på de senaste militära utgiftssiffrorna visar tvärtom, att Nato-länder och länder som är nära allierade med Nato står för nästan tre fjärdedelar av de totala årliga globala utgifterna för vapen. Många av dessa länder har toppmoderna vapensystem, som är kvalitativt mer destruktiva än de som hålls av militärerna i de flesta icke-Nato-länder. Under det senaste kvartsseklet har Nato använt sin militära makt för att förstöra flera stater, såsom Afghanistan (2001) och Libyen (2011), krossa samhällen med råstyrka i sin aggressiva allians och avslutade Jugoslaviens status (1999) som en enad stat. Med tanke på detta är det svårt att upprätthålla uppfattningen att Nato är en ”försvarsallians”.

För närvarande har Nato trettioen medlemsländer, det senaste tillskottet är Finland, som gick med i april 2023. Dess medlemsantal har mer än fördubblats sedan dess tolv grundande medlemmar, alla länder i Europa och Nordamerika som hade varit en del av kriget mot axelmakterna, undertecknade sitt grundfördrag (Washingtonfördraget eller Nordatlantiska fördraget) den 4 april 1949. Det är talande att en av dessa ursprungliga medlemmar – Portugal – förblev under en fascistisk diktatur vid den tiden, känd som Estado Novo (på plats från 1933 till 1974).

Artikel 10 i detta fördrag förklarar att Natomedlemmar – ”genom enhällig överenskommelse” – kan ”bjuda in vilken annan europeisk stat som helst” att ansluta sig till militäralliansen. Baserat på den principen välkomnade Nato Grekland och Turkiet (1952), Västtyskland (1955) och Spanien (1982) och utvidgade sitt medlemskap vid den tiden till att omfatta sexton länder. Sovjetunionens och kommuniststaternas upplösning i Östeuropa – det påstådda hotet som tvingade fram behovet av Nato till att börja med – gjorde inte slut på behovet av alliansen. Istället har Natos ökande medlemsantal fördubblat sin ambition att använda sin militära makt, genom artikel 5, för att kuva alla som utmanar ”Atlantpakten”.

”Atlantpakten”, en fras som är en del av Natos namn, var en del av ett större nätverk av militära fördrag som säkrades av USA mot Sovjetunionen och, efter oktober 1949, mot Folkrepubliken Kina. Detta nätverk inkluderade Manila-pakten i september 1954, som skapade Sydostasiatiska fördragsorganisationen (SEATO), och Bagdad-pakten i februari 1955, som skapade Central Treaty Organisation (CENTO). Turkiet och Pakistan undertecknade ett militärt avtal i april 1954 som förde dem samman i en allians mot Sovjetunionen och förankrade detta nätverk genom Natos sydligaste medlem (Turkiet) och SEATOs västligaste medlem (Pakistan). USA undertecknade ett militärt avtal med var och en av medlemmarna i CENTO och SEATO och såg till att det hade en plats vid bordet i dessa organisationer.

Vid den asiatisk-afrikanska konferensen som hölls i Bandung, Indonesien i april 1955, reagerade Indiens premiärminister Jawaharlal Nehru starkt på skapandet av dessa militära allianser, som exporterade spänningar mellan USA och Sovjetunionen över Asien. Begreppet Nato, sade han”har utvidgats på två sätt”. För det första har Nato ”sträckt sig långt bort från Atlanten och nått andra oceaner och hav” och för det andra ”är Nato i dag en av kolonialismens mäktigaste beskyddare”. Som ett exempel pekade Nehru på Goa, som fortfarande hölls av det fascistiska Portugal och vars grepp hade bekräftats av Nato-medlemmar; en handling, sade Nehru, av ”grov oförskämdhet”. Denna karakterisering av Nato som en global krigförande och försvarare av kolonialismen förblir intakt, med vissa modifikationer.

SEATO upplöstes 1977, delvis på grund av USA:s nederlag i Vietnam, och CENTO stängdes 1979, just på grund av den iranska revolutionen det året. USA:s militära strategi skiftade fokus från att använda dessa typer av pakter till att i stället etablera en direkt militär närvaro med grundandet av US Central Command 1983 och återupplivandet av US Pacific Command samma år. USA utökade kraften i sitt eget globala militära fotavtryck, inklusive dess förmåga att slå var som helst på planeten på grund av dess struktur av militärbaser och beväpnade flottiljer (som inte längre var begränsade när 1930 års andra London Naval Treaty löpte ut 1939). Även om Nato alltid har haft globala ambitioner, fick alliansen materiell verklighet genom den amerikanska militärens styrkeprojektion och dess skapande av nya strukturer som ytterligare knöt allierade stater i sin krets (med program som ”Partnerskap för fred”, som inrättades 1994, och begrepp som ”global Nato-partner” och ”icke-Nato-allierad”, som exemplifieras av Japan och Sydkorea). I sitt strategiska koncept från 1991 skrev Nato att man skulle ”bidra till global stabilitet och fred genom att tillhandahålla styrkor för FN-uppdrag”, vilket genomfördes med dödligt våld i Jugoslavien (1999), Afghanistan (2003) och Libyen (2011).

Vid toppmötet i Riga (2006) var Nato övertygat om att det opererade ”från Afghanistan till Balkan och från Medelhavet till Darfur”. Nehrus fokus på kolonialism kan verka anakronistiskt nu, men i själva verket har Nato blivit ett instrument för att avtrubba den globala majoritetens önskan om suveränitet och värdighet, två viktiga antikoloniala begrepp. Varje populärt projekt som utövar dessa två koncept befinner sig i slutet av ett Nato-vapensystem.

Kollapsen av Sovjetunionen och det östeuropeiska kommunistiska statssystemet förändrade verkligheten i Europa. Nato ignorerade snabbt de ”järnklädda garantier” som USA: s utrikesminister James Baker erbjöd den sovjetiska utrikesministern Eduard Shevardnadze i Moskva den 9 februari 1990 att Natos ”styrkor inte skulle röra sig österut” från den tyska gränsen. Flera stater som gränsade till Nato-zonen drabbades hårt under den omedelbara perioden efter Berlinmurens fall, med ekonomier i dödläge när privatiseringen överskuggade möjligheten för deras befolkningar att leva ett värdigt liv. Många stater i Östeuropa, (desperata över att komma in i Europeiska unionen (EU), som åtminstone lovade tillgång till den gemensamma marknaden), förstod att inträde i Nato var priset för inträde. 1999 gick Tjeckien, Ungern och Polen med i Nato, följt 2004 av de baltiska staterna (Estland, Lettland och Litauen), Bulgarien, Rumänien, Slovenien och Slovakien. Ivriga efter investeringar och marknader ’valsade’ många av dessa länder 2004 in i Atlantpakten mellan Nato och EU.

Nato fortsatte att expandera och absorberade Albanien och Kroatien 2009, Montenegro 2017 och Nord-Makedonien 2020. Men sammanbrottet av vissa amerikanska banker, USA:s avtagande attraktion som marknadsplatsen för en sista utväg, och Atlantvärldens inträde i en obeveklig ekonomisk depression efter 2007 förändrade sammanhanget. Atlantstaterna var inte längre pålitliga som investerare eller marknader. Efter 2008 minskade infrastrukturinvesteringarna i EU med 75 % på grund av minskade offentliga utgifter, och Europeiska investeringsbanken varnade för att de offentliga investeringarna skulle nå sin lägsta nivå på tjugofem år.

Möjligheten av kinesiska investeringar och till integration med den kinesiska ekonomin började omorientera många ekonomier, särskilt i Central- och Östeuropa, bort från Atlanten. År 2012 hölls det första toppmötet mellan Kina och länderna i Central- och Östeuropa i Warszawa (Polen), där sexton länder i regionen deltog. Processen drog så småningom in femton Nato-medlemmar, inklusive Albanien, Bulgarien, Kroatien, Tjeckien, Estland, Grekland, Ungern, Lettland, Litauen, Nord-Makedonien, Montenegro, Polen, Rumänien, Slovakien och Slovenien (2021 och 2022 drog sig Estland, Lettland och Litauen ur initiativet). I mars 2015 anslöt sig sex dåvarande EU-medlemsstater – Frankrike, Tyskland, Italien, Luxemburg, Sverige och Storbritannien – till Asian Infrastructure Investment Bank som finns i Peking. Fyra år senare blev Italien det första G7-landet som gick med i Belt and Road Initiative (BRI). Två tredjedelar av EU:s medlemsländer är nu med i initiativet och EU ingick 2020 det övergripande avtalet om investeringar.

Dessa manövrer, i riktning mot Kina, hotade att försvaga Atlantpakten, med USA som beskriver Kina som en ”strategisk konkurrent” i sin nationella försvarsstrategi år 2018 – en fras som indikerar dess skiftande fokus på det så kallade hotet från Kina. Ändå sade Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg så sent som i november 2019 att ”det [finns] inga planer, inget förslag, ingen avsikt att exempelvis flytta Nato [även] till Sydkinesiska havet”. Men 2020 hade stämningen förändrats: bara sju månader senare sa Stoltenberg”Nato ser inte Kina som den nya fienden eller en motståndare. Men vad vi ser är att Kinas uppgång i grunden förändrar den globala maktbalansen. Natos svar har varit att arbeta med sina partners – inklusive Australien, Japan, Nya Zeeland och Sydkorea – ’för att ta itu med’ … säkerhetskonsekvenserna av Kinas uppgång”, fortsatte Stoltenberg. Talet om ett globalt Nato och ett asiatiskt Nato står i centrum för dessa överläggningar, och Stoltenberg förklarade i Vilnius att idén om ett sambandskontor i Japan ligger ”på bordet”.

Kriget i Ukraina gav nytt liv åt Atlantpakten och drev flera tveksamma europeiska länder – som Sverige – in i leden. Men även bland människor som bor i Nato-länder, finns det grupper som är skeptiska till alliansens mål, med toppmötet i Vilnius präglat av protester mot Nato. Kommunikén från toppmötet i Vilnius underströk Ukrainas väg in i Nato och skärpte Natos självdefinierade universalism. Kommunikén förklarar, till exempel, att Kina utmanar ”våra intressen, säkerhet och värderingar”, med ordet ”vår” som påstår sig representera inte bara Nato-länderna utan hela den internationell ordningen.

Långsamt positionerar sig Nato som ett substitut för FN, vilket tyder på att Nato – och inte det faktiska internationella samfundet – är skiljedomare och väktare av världens ”intressen, säkerhet och värderingar”. Denna uppfattning bestrids av den stora majoriteten av världens folk, varav sju miljarder inte ens bor i Natos medlemsländer (vars totala befolkning är mindre än en miljard). Dessa miljarder undrar varför Nato vill ersätta FN.

 

Föregående artikelNio tecken i jakt efter internet-troll
Nästa artikelDebatt om vårdens marknadsomvandling
Anders Romelsjö (red)
Anders Romelsjö är redaktören för Global Politics. Han drev tidigare under sex år bloggen Jinge.se som nu främst är ett arkiv med tusentals artiklar. Aktivist i den antiimperialistiska rörelsen på 1970-talet. Han har en bakgrund som läkare och professor med inriktning på forskning om alkohol, droger och folkhälsa.

10 KOMMENTARER

  1. Tack för synnerligen intressant artikel!

    Man kan lägga till två korta tankar,
    enligt min mening; vilka är

    1) Man kan undra om inte Nato -faktiskt- blivit alltför stort, brett och vittomfattande just med anledning av till exempel Finlands och Sveriges medlemsansökningar. Länder som har egentligen föga intressen av dessa länders säkerhet, som Kanada och Turkiet skall idag då på daglig basis ha dessa avlägsna länders intressen i beaktande. Man undrar om detta på lång sikt kommer att fungera just med tanke på speciellt sydöstra Europas tilltagande handelsrelationer med just Asien och Kina. Stora lojalitetskonflikter kommer naturligen att uppstå i framtiden.

    2) De flesta nya och självständiga stater i Europa är funktionellt inte objektiva självständiga stater i den meningen att de skulle klara av sin existens som helt objektivt funktionella ekonomier och till exempel bygga upp en autonom försvarsmakt; alltifrån vardagsmässigt välfungerande länder som Estland, Slovenien och Tjeckien till alltmer skakiga projekt som Nordmakedonien, Georgien och för att inte nämna Kosovo. Man kan verkligen fråga sig varför och hur dessa ofta utbrutna självständigheter till dagens är funktionella stater att de till exempel skulle klara av ett, låt säga, ”republikanskt Amerika” som helt enkelt drar sig ur Nato -tankegångarna lokalt i Amerika rör sig faktiskt alltmer i dessa tankebanor. Dessa nya europeiska pseudo-delstater skulle då de facto få mycket svårt att klara av sina normala förpliktelser som just självständiga stater: försvar och finans.

    Europa kommer här ställas inför helt nya framtidsprövningar, där i princip aldrig någon tänkt på Europas egna förutsättningar att klara av en självständig diplomati, utrikes- och säkerhetspolitik; när Washington då sedan länge först förstört Europas normala kontaktytor till Ryssland och Kina.

    Det politiskt instabila och dysfunktionella amerikanska politiska landskapet kan bli ett komplett dråpslag inte bara för Europas amerikanska pseudo-delstater, som Kosovo, utan för hela Europa, som riskerar att bli helt isolerat. För idag litar inte länder och hela världsdelar som Kina, Indien och Sydamerika på Europa som en stabil aktör, just på grund av att de dubbla europeiska lojaliteterna till Washington är en så destruktiv framtidsfaktor.

    Natos imperiala över-utmattning är också dess svagaste faktor. För när allt kommer omkring: varför skall de amerikanska skattebetalarna betala för europeiska ministaters ”försvar” i decennium efter decennium?

  2. Läste att Melonen i Italien bryter vallöften på löpande band! Men det är som vanligt makt korrumperar och varför skulle hon bry sig om sina väljare när hon kan få enormt mycket pengar i fickan och dessutom slippa en ”liten etta med jordvärme”? Bara hon gör som USA och globalisterna säger åt henne att göra vilket betyder öppna gränserna för invandring, avsluta med BRI, skicka mer vapen och pengar till Ukraina m m. Givetvis helt galen politik för Italiens folk men pengars makt är stor. Verkar bara vara Orban som är immun mot sådant i EU?

  3. Hej Global Politics, som jag alltid har sagt så säger jag det igen; ni bidrar till förändring, ni är veerkigen modiga därför ni skriver o postar om det/de som man ’inte får krritisera..Det är ju såklart trams, och det tramset beaktar Ni genom att ignorera det. Precis som de själva gör. Som Voltaire sa; om ni undrar vem som styr er, fråga er vem ni inte ’får’ kritisera. .

    Så än än gång, det viktigaste är vem som styr, och därmed beeordrar bombningarna av Palestierna. Ooch därför Global Politics, saknar jag mina postningar runt detta och vem som står bakom

  4. Glöm aldrig att dagens NATO är en amerikansk skapelse och kontrolleras av USA. USA har misslyckats att ta kontrollen över FN och säkerhetsrådet och andra FN organisationer, så från USAs synpunkt måste FN och säkerhetsrådet ersättas av något, eller att skapa något som är överordnat FN, det kallar USA NATO.

    USAs ”grand plan” är densamma som Adolf Hitlers, att skapa en våldsmakt så kraftfull och mäktig att ingen kan utmana den utan att utplånas ekonomiskt eller av våld. Det har funnits åtskilliga tidigare försök genom historien, Japans planer av global dominans är ett.

    Vid ett amerikansk angrepp på till exempel Ryssland kommer under NATO svensk militär att underställas USAs kommando och precis som ukrainarna idag bli USAs legotrupper och kanonmat. USA har redan angripit åtskilliga stater. Det är närmast en rutinåtgärd numera.

    Ett angrepp av USAs kommer att motiveras på samma sätt som angreppet på Vietnam, Tonkin bukten incidenten, som aldrig inträffade, eller angreppet på Irak, som motiverades med vapen för massrörelse,WMD, vilka inte existerade. En svensk statsminister som eventuellt motsätter sig USA kommer att gå samma öde till möte som Saddam Hussein.

    Detta kommer att intensivt stödjas av USA propaganda i svenska traditionella medier, vilket vi redan upplever dagligen redan nu.

  5. Jo men visst söker USA;s anspråk på världsherraväldet vilket kan ingen ta miste på och det sker inte utan stöd av dess lydstater i Västeuropa.
    Samtidigt står dessa västeuropeiska stater i ett historiskt och kulturellt beroendeförhållande till sin storebror USA.
    Om inte, stal Västeuropa detta stora land på andra sidan Atlanten från dess ursprungsbefolkning. Därtill har deras koloniala intresse att härska Globalt utvecklats under en annan täckmantel med USA,s som ledande kontrollfunktion. Ett förhållande som inte minst varit till stor och avgörande nytta för Västeuropas enorma välståndsutveckling på bekostnad av dessa kontinenters länder vars folks enorma fattigdom gärna förträngs när vi konsumerar vår högt värderade bekvämlighet.
    Däremot lyckades man inte kolonisera Ryssland och Kinas mycket stora och ofantligt rika landområden. Och det är där vi står idag mellan dessa två motpoler.
    Så visst söker USA/Nato i symbios med Västeuropa varje halmstrå att bibehålla sin makt som världspolis att kontrollera all världens rikedom.
    Frågan är inom vilken tidsrymd detta förhållande skall bryta samman. Kan det ske med fredliga metoder eller kommer mänskligheten och allt annat levande på denna planet att helt braka samman under -Ett -krig samtidigt i ett skeende där en annalkande klimatkatastrof väntar. Varningsklockor som börjar klämta mycket nära oss i Sverige med ohemula värmerekord som leder till omfattande skogsbränder.
    Och -Gud förbjuder-är det på Ukrainsk mark detta avgörande sker i första ledet med förödande följdverkan som drabbar deras samhällen där oskyldiga medborgare just nu försöker försvara sig mot krigets obarmhärtiga konsekvenser?

  6. Nato bryr sej EJ om FN. Usa agerar EXAKT som man vill. Dom övriga clownerna hänger bara på, oavsett hur KORKAT det är. Man kan heller EJ prata om Nato utan att nämna den stora elefanten som är Usa. Det var största misstaget någonsin att Nato EJ lades ned för över 3deccenier sedan, när Warszawa pakten upplöstes. Inte nog med det började man i slutet på 90talet att klämma in fler länder in i denna krigiska korrupta Usa alliansen. Detta fortsatte sedan i början på 2000talet då man klämde in dom 3baltiska dvärgarna också. År 2004. Man borde ALDRIG från första början krossa sina löften om att utvidga denna korrupta krigiska Usa alliansen. Värst av allt var alla dessa nykomna länder från Warsapaktens länderna. Usa har gjort världen mycket farligare sedan dess. Man har även bevisat flertalet gånger under åren, vad detta är för korrupt krigisk allians där man krossat flera länder utan MINSTA lilla rätten till. Usa missbrukar och utnyttjar Nato HELT till sina vidriga intressen, vilket dessa deccenier klart och tydligt bevisat. Krigsindustrin är otroligt glada och har ALDRIG mått bättre, på bekostnad av dom HELT korkade och hjärndöda åsnorna i Europa. Även nu med Ukraina krisen är det HELT Usa fel att detta överhuvudtaget utvecklats till en katastrof. Man mjölkar dom naiva och högst korkade Europa på otroliga stora summor pengar till sin vidriga krigsindustrin som ALDRIG blir mätt. Utöver det säljer man sin mycket dyrare gasen till Europa också där man cashat in otroliga pengar. Usa är världens största massmördare och krigsbrottsling som ALDRIG heller behövt ta MINSTA lilla ansvar för vad man ägnat sej åt i världen. Vad gäller att förstöra och krossa hela länder. Man har utnyttjat denna gamla relik Nato, från kalla kriget på mest vidrigaste sätten. Slänger och hotar med sanktioner också mot ALLT och ALLA som ifrågasätter dessa massmördare. Nu ägnar man sej från Nato åt rena vidriga proxy kriget mot Ryssland, genom förbrukningsvaran Ukraina TROTS att 17mån gått redan. INGET stopp och inget prat om Fred eller förhandlingar i sikte. Trots att Ukraina förlorat 100tusentals man redan, flera miljoner lämnat landet för att ALDRIG återvända igen. Men även hela världen har fått lida av denna högst vidriga proxy kriget. Nato är det mest vidrigaste och livsfarligaste amerikanska redskapet som finns. ALDRIG har man från dess Nato massmedierna heller här i EU synat dessa krigshungriga och pengahungriga massmördare. Nato är en vidrig korrupt och livsfarlig pengahungriga massmördare. MYCKET är Europas fel också som tillåtit denna livsfarliga utveckling, när dess naiva korkade ledare vet/vetat sanningen genom åren. Usa Nato skiter ju fullständigt i FN. Man har egna regler utan FN. Krossa och härska vidriga metoder. Utpressa och utdela ensidiga vidriga sanktioner också för den som vågar gå emot. Samtidigt som massmedierna ALDRIG synat Usa Nato och dess pengahungriga krigsindustrin. Nu går Sverige in i detta också. Utan att ens allmänheten fått veta vad detta innebär för våra barn och befolkningen. Så historiskt stora summor pengar HELT åt papperskorgen blir det ÅRLIGEN framöver för oss. Befolkningen fick ALDRIG veta vad detta innebär för oss och våra barn, då det gick rekordfort. Enda saken media berättade om var artikel5 jämt och ständigt. INGET av ALLT de övriga. Ekonomiskt, diplomatiskt, huminitärt, politiskt, militärt, med mycket mera. Jag kan ALDRIG minnas vidrigare kupp än detta bakom svenska befolkningen, som gick rekordfort på ENDAST några månader. Där vi EJ fick höra varken seriösa debatter om vad detta på riktigt är och innebär. Eller ens få vara med och folkomrösta om detta på seriöst sätt

    • Tidningen ETC brukar beskriva sig som en oberoende socialistisk röd-grön tidning. Hyfsat bra för övrigt. Har kommit med en hel del intressanta avslöjanden och undersökningar. Obekväm vass sten i skon för många, misstänker jag, inte minst avslöjandena om det svenska skoleländet.
      Nu börjar eländet med höga tjänstemän i statens högsta echeloner att de övergår direkt till privata näringslivet utan karenstid, som nästan alla andra moderna parlamentariska demokratier kräver på 1-3 år. Det är synnerligen anmärkningsvärt.

      Javisst är svenska SAP Arbetarrörelsens viktigaste aktör, och dessutom den äldsta, bildat redan år 1889, jag tror det gör det till Nordens äldsta politiska parti, faktiskt. Det är i varje fall i röstantal räknat som Nordeuropas största politiska parti i detta nu.

KOMMENTERA

Please enter your comment!
Please enter your name here